Här kommer ett pärlband av glimtar från ett jullov som var som en endaste lisa för allas våra själar. Må låta exakt hur klyschigt som helst. Men det var så.
Julaftonen berättade jag om HÄR. Fortsättningen kommer nu;
Juldagsmorgon glimmar… Julotta i kyrkan. En kär tradition. I år fick jag sällis utav TorparFrun. En höjdare, hela alltet.
Juldagen hemma hos Mamma och Pappa. Helt fantastiskt god mammalagad julmat följt av en lång sån där stund jag vill spara i minnet för alltid.. den, där jag satt vid pianot jag spelat vid sedan liten, pappa vid gitarren och den skäggige hakade på oss i sång och vi bara spelade och sjöng av hjärtats lust. Musik alltså..
Mellandagshäng.
Leka med nya leksakerna, bygga nytt lego, häng med kompisar, elda i kakelugnen.. starta garderobsprojekt… vända på dygnet..
Magnifikt vackra Midvintern.
Liten treåring på hal is. Så gulligt!! Skridskopremiär för lillen alltså!
Tredejadag jul och hemmet fyllt med älskade små och stora vänner.
Barnen hade önskat taco-middag och glassbuffé till efterrätt. Det kändes nymodigt efter all julmat. Till oss vuxna hade jag gjort någon slags kolamousse.. god och väldigt enkel att göra. Receptet fann jag HÄR.
Och det här är Jullov så det förslår, tycker jag.
När jag får servera varm choklad och saffransbullar till ett dagvillt (stavas det så?), småtrött-efter-kompisövernattning- gäng.. rödblommiga efter ännu ett skridskoröj nere på byn…
Här nånstans finner ni mig blöt på ögat.
Promenerande varvat med springande turer. Den här turen, med pärlemormoln på himlen, var särskilt vacker.
Slappande litet gäng i soffan. Minsting sover i störstens famn.
Jullov… mm.. och också bara såsom livet med fyra barn som är födda rätt så tätt och liksom alllltid har varandra. Det är röjigt, det tjivas, det är full rulle på alla fronter. Det är så mycket skratt, lek och kärlek.
Här var det dags för att fylla hemmet med älskade människor igen. Nu, min stora älskade familj.. ja tyvärr kunde inte prick alla komma.. vi var ”bara 19” av oss (rikedomen!!). Jag dukade härsan tvärsan och skalade potatis så det bara skvatt om det.
Förberedde än det ena än det andra. För nu skulle det bli årets Paltafton här hemma. En dag jag kan längta till redan i oktober.
Lyxigt och världsmysigt är det också, att vi hjälps åt. Jag ordnar med allt, till punkten när självaste potatisen ska börja malas, då ramlar de som har möjlighet in och då framförallt ”Mostes Mia”, min näst äldsta syrra, som är feeeenomenal på att göra palt på vår Mormor Syrenas vis.
Jag minns så väl, den där eftermiddagen när jag var lill-liten och Mia och jag var nere hos Mormor och såg på hur det gick till när Mormor gjorde palt. Både jag och Mia skrev då våra paltrecept som vi använder oss av än idag. Det står saker som ”Mycket potatis, två ägg”… och ”he i mjöl, tills det blir bra..”. Klockrent.
Toppade paltkomat med vaniljpannacotta med syrliga hallon med limesocker på. Det är alltid en hit! Lite annat sött fanns också att välja på. Och trots att alla höll på att försmäkta i värmeslag, så skulle vi förstås prompt elda. Minnesvärd kväll!
2024-årets sista dag. Vi var bjudna på brunch i Drömtorpet med drömtorparna. Såå gott på alla sätt. En ljuv prommis sedan.
Fantastisk första del av Nyårsaftonen. <3
Och medan den skäggige och barnen drog iväg till skridskoplanen nere på byn för femtioelfte gången under lovet (så underbart ju!!) så dukade jag och gjorde fint hemmavid. Ordnade med vår del av aftonens knytkalas osv. För till kvällen kom Martins föräldrar och hans syster med familj.. nu skulle vi fira ut det gamla och in det nya.
Barnen firade sitt alldeles egna tolvslag med tomtebloss.. fast alllla våra barn var vakna till rätta tolvslaget också, haha!
Det var en trött och så otroligt vacker Nyårsdag. Sovmorgon följt av utehäng med djuren. Vi tog en tur uppåt byn, med hela familjen och två utav hästpojkarna.
Mysa och umgås med djuren är bland det bästa som finns. Bläää säger Kolabönan, men menar tvärtom!
Garderobsbygget har M jobbat på med medan jag gått loss med färgburkarna och försökt blanda fram ”den rättttta hallfärgen”.. målat ett varv runtom men nja, ännu ej i mål. Fortsättning följer..
Och som alltid har det fejats och grejats i köket. Lillens min är efter frågan ”får jag också vara med och göra pannkaka!?” och svaret ”ja självklart!”. Men när det var dags för själva stekandet, då fick ”stora världsvana (6 och 8 år gamla) kockarna” spisa själva. Så härligt att se hur barnen blir mer och mer kapabla, tar för sig, löser saker, vågar, tillsammans.
Här höggs det ved och stapplades sedan in i velårn ute på bron. För nu eldas det morgon och kväll och alla pratar vi drömmande om när vi ska ut och slita på med veden.. den vi kommer hugga i vår egen skog. Tänk att vi är där nu, att vi behöver ved, för att vi nu kan elda… som vi längtat!
Dop av det allra vackraste slag när Martins ena kusinbarn döptes. Å puh.. jag skulle agera fotograf och hade fullt sjå att torka tårarna. Glimtarna som blev får familjen hålla för sig själv. Men jag fångade också min lille slipover-klädde plutt… som hade fullt upp även då det kanske var tänkt att alla skulle sitta stilla…
Trettonhelgen och efter flera veckors uppehåll från ”Mammabröd” var det nu dags och trots att det funnits annat hembakt bröd så hurras det tusan aldrig så mycket som när detta så otroligt enkla bröd serveras. Har du missat receptet så finns det HÄR.
Snöstormen drog in över byn och medan någon slumrade gott i vagnen, lekte andra för fullt i sina snögrottor. Jullovet tog tvärt slut och vi tog oss storgäspandes in i vardagen igen… tröttsamt men också helt underbart.. vardagen är det finaste vi har. Nu landar vi i fredag med hela helgen framför oss och det känns ju aldrig så härligt med helg som efter en vardagsvecka, eller hur?
Hoppas att ni alla mår bra och har en god start på det nya året!
Jag tittar bakåt och försöker mig på en summering.. fylls med värme. Och blir alldeles i efterhand-pirrig i magen. Årets början var alldeles otroligt ovanlig till viss del och innehöll massor av fjärilar i magarna. Äsch, vi tar det från början….
Här kommer en Resumé av 2024;
…
JANUARI
Årets allra första månad. Lugnt Hemmaliv, snöpulsande upp på berget med Kolabönan, många timmar på isen med barnen.. varvades, med visst stormande ikring .. storm och uppståndelse, i media, kring vårt liv? Vårt sätt att leva? Tänk va, att det 2024 är så uppseendeväckande att två föräldrar väljer bort barnomsorg under barnens första år? Så uppseendeväckande, att vi vill ta hand om våra barn själva, att nu till och med stortidningen knackade på dörren…
…
Februari
Det blev februari och visst kände vi oss stolta, på ett sätt. Tacksamma över värmen som strömmade. Den där stora uppståndelsen gjorde oss också blyga. Inte blev det bättre när Tv4 hörde av sig och önskade att vi skulle gästa dom under vårvintern. Vi tänkte inte mer på det, hade februari för hela slanten här hemma. Vardagslivet. Skidåkande ute på lägdan. Smått livsviktigt skrot-lyftande för mamman, för att hålla februari-själen lugn och fin. Att rensa och röja är också februari en perfekt tid för, och behovet finns alltid här hemma, nu var inget undantag. Att dela vardagen med torparna, som en spontan tager vad vi haver-måndagmiddag tillsammans, förgyllde hela alltet
…
Mars
Årets tredje månad var sannerligen en hejjig sådan!
En kväll hade en lite för trött hästägare glömt stänga hästhagen efter storfodring varpå vi hade småroligt besök ute på bron morgonen efter. Tacksamt att hästpojkarna bara drog dit och inte längre. Familjens Storebror fyllde 10 år. Herr och Fru Vi Kör På Feeling, rev en lördagsförmiddag ner innertaket i köket och fann ett otrooligt locktak sedan, ja högst troligt från 1800-talet…
Och innan vi firade påsk, hann vi susa ner till Huvudstaden för det smågalna äventyret att gästa Nyhetsmorgon och lördagssoffan… så tokigt hela alltet och i efterhand sköljdes vi återigen av känslan av stolthet.. och mega-blyghet. Jag ville nu efter all uppståndelse bara stoppa huvudet i sanden, ärligt talat. Men ni var världens finaste och överöste oss med sådan pepp. Tack, tack, tack!
”Den här tiden i livet, barnens barndom, den är så kort… och vi vill inte jäkta bort den”, sa en nervös fyrbarnsmorsa under sin tv-debut. Och så är det.
Hem till lugnet sedan, det nygräddade surdegsbrödet och äggjakten ute i lagårn! Puh.
…
April
Nu började våren viska kring hörnet. Snön låg bestämt kvar och kylan höll i, den längsta vintern vi upplevt.. som pågått med snö och kyla sedan i mitten av oktober. Vi längtade vår nu. Ljuset var där, det jobbades för fullt i odlingsrummet med förodlingarna och kattmamman var tjock om magen. Fem små lurviga kattungar föddes och vi föll pladask allihopa. Köket kläddes delvis i pärlspont och Jakten På Den Rätta Gulfärgen tog sin början. Och som för att gå emot min inre Jante, sa jag ”ja, okej!” på frågan om att publiceras ”i ett litet reportage i den tryckta Expressen också”… hej och hå, satte kaffet i vrångstrupen över uppslaget, haha! Men nu fick det vara nog på publicitet och brus! Hade vi inte spridit budskapet om att andra vägar än ”femdagars-ekorrhjulet” finns genom vardagen nog nu, då vet jag inte.
…
Maj
En ivrig men ljuv, ljuv majmånad följde. Arbete, skola och Hemmalivet.. och vårbruket var igång på alla fronter. Det mockades hästhagar, frästes land och skolades plant. Köksträdgården väcktes efter vintervila och övningen med surdegsbakandet pågick för fullt. Morsdagsfirandet på toppen av allt…med en så vacker snickrad morsdagsgåva från min älskade Martin.
Troo om andra delen till denna otroliga tvättställning, kanske leveras till Morsdag 2025? Vad tror ni?
…
Juni
Och så blev det den i särklass vackraste månaden jag vet om.
Tiden när allt är så nygrönt och vackert så det liksom värker lite. Vi bakade kalasbullar, till födelsedagskalasen för familjens två junibarn som fyllde år. Mamman och Pappan drog också iväg till Jämtland och sjöng och spelade på dop, en sådan ära! Vi vilade bland all iver, under det blommande äppelträdet eller inne i mjuka fåtöljen. Lillsjön blev snabbt varm och badandet var igång. Vi hade guldhjälp att ta ner byns bibliotekstak som skulle kasseras och drömmen om ett rött tegeltak började genast kännas närmre. De sista fröna sattes ner i köksträdgården. Och när ljuset stod som vackrast, plockade en hoper älskade småbarn sina midsommarbuketter ute på ängen.
…
Juli
Högsommar det nu var!
Knip i hjärtat vi hade. För nu skulle skaran kattungar som vi nu knutit ann till något oerhört, sägas hejdå till. Hujedamig. Vi drog också iväg från gården, lämnade den och alla djuren i trygga händer medan vi landade på sötaste gården vi vet om, på Gotland. Dagar att fylla med vila och semester. Torparna anslöt och Kollektivet var fullbordat. Ännu en sommarsemester där både barn och vuxna mår så gott tillsammans. Jag fick sjunga på bröllop med den skäggige också om med nu plötsligt två gig på två månader, fick riktiga flashbacks tillbaka till tiden för tio år sedan när vi spelade mycket, mycket. Julimånaden var fräsig för hela vårt Höga Kusten också, då ”Höga Kusten”, Bygdespelet av Tomas Ledin hade sin premiär och vidare föreställningar månaden ut. Vi var två utav alla tusentals som avnjöt denna OTROLIGA föreställning (som om ni har möjlighet, bara mååste gå och se i sommar när den kommer spelas om igen!). Julimånaden avslutades med näst intill oliiiidlig ”hö-ångest”. Gode Gud, giv oss nååågra dagar av stabilt, torrt väder. Amen, Löd böndernas bön.
…
Augusti
Här tåras ögonen. När jag tänker tillbaka på augusti.
Bönen blev hörd och vi lyckades, med nöd och näppe ta in årets hö (hela slåtter-hitorien finns HÄR. Det VAR en RYSARE!!) med hjälp utav älskade vänner och familj. Ovärderligt! Köksträdgården prunkade. Fina vännen från norr kom på besök. Vi blev med två söta kycklingar. Timmar spenderades i skogen, med fika och korvgrillande… och bärplockande, i massor! Min älskade systerdotter gifte sig och jag fick låtsas vara bröllopsfotograf för en dag (förstår ni vilken ära!). Sommarlovet gick mot sitt slut och det, långt förutan separationsångest för undertecknad. Men den känslosamme modern, höll tårarna till natten och på dagen syntes bara modet till.. allt för min lille vän, Prins B, som släppte taget om fulltid Hemmaliv och nu började sitt allra första år i skolan. Pepp och trygg sa han hejdå till ett livskapitel och hej till ett annat. Succé, och med dagarna som gick, slappande det fladdrande mammahjärtat av, stolt, så stolt.
…
September
Skördetiden med full fart! En frostnatt sen en mild tidig-höst. Vi höll i vanlig ordning samtidigt som allting annat, på med diverse renoveringsbestyr.. den här månaden blev hallen med pärlspont och två ”nya” dörrar, varav den ena är en pardörr och krävde lite motorsågande.. men mest ägnade vi oss åt att skörda. Ta upp potatis. Plocka svamp. Pressa årets äppelmust. Osv. Och mitt ibland alla sysslor, dimpa ner med gofika.. amning, om ni frågade snart-treåringen….
…
Oktober
Vi pustade höst. Njöt av värmen och snöfritt. Saktade in i takt med naturen. Slutskördade och vintrade in köksträdgården. Satte vitlök för första gången. Och firade lillen, familjens oktoberbarn. Oktobers sista dag, stod våran runda kakelugn i Salskammaren färdig, något som fortfarande känns så overkligt.
Jag lät också mig själv ännu en gång lyssna inåt. Tackade nej till fler storfräsar-tidningar, tackade nej till mer brus, tackade nej till samarbeten som inte kändes 100% rätt. Tackade ja… till fortsatt fullt fokus på HemmaMammande och Hemmalivet och också till att hylla det hela, genom att vara ifrån det någon dag här och där. Jag tackade helt enkelt ja, till möjligheten att så smått väcka fröknandet till liv igen, i den grad livet önskar just, just nu. Nämligen, en frökendag nu och då, nere på byaskolan, när det behövs och passar mig/oss. Det visade sig bli något som förgyllt hösten så fint. Lillen som då fått mysa extra med Farfars, Morfars och sin farsa. Win-win-win.
…
November
Höstlovet var underbart och något vi alla så behövde. Utflykten till rotsidan med kompisarna var en utav höjdpunkterna. November fortsatte sedan. Tungt. Vissa delar av flocken var låg i energi och hela familjen kämpade på, tillsammans. Jag tankade kraft nere i lagårn och bland djuren. Mitt i allt, späddes tyngden på med att vi miste ännu en katt detta år. I somras hade vi fyra katter. Nu har vi bara Sivert kvar. Vilken himmelens tur att vi behöll den lilla kattungen från kullen i våras, vi som inte skulle.. men inte kunde låta bli. November, avslutades med full vinterkänsla, trots att snön vacklade om den skulle ligga kvar eller ej.
…
December
Denna årets sista månad, har varit som en varm kram.
Det jobbiga i november, dimades ut bland lussekatter och änglaspels-pling. Och återigen tog jag fasta på att lyssna till livet och inte haka på minsta julestress. Det. Är. Succé! Vi har påtat, bakat, lagat och pysslat, såsom vi älskar.. men inte utefter några hittepå-måsten, ingen hets över att hinna en massa. Istället, har vi njutit av det vi har gjort och också prioriterat lugn, vila, bus och mys tillsammans. Att få avsluta året med jullov, att få vara friska och kunna fylla hemmet med älskad familj och vänner, varvat med dagar vi tar som dom kommer. Tid att varva ner och ladda om. Det känns så otroligt gott.
Blickar med stor tacksamhet tillbaka på året som gått. Tacksam, över alla dagar vi fått fylla med liv av det slag vi älskar. Tacksam över att få dela detta livet-äventyr med denna människa ovan och våra fyra skatter.
Nu väntar årets allra, allra sista dag. Därefter, ett orört, alldeles nytt år. Vilken nåd, att få vara med!
…
Tack alla ni som hängt med oss på vårt hörn av internet ännu ett år, tack för all er värme och era hejjarop, i allt. Och välkomna alla ni nya som hittat hit under året.
Så blev det Julafton.. söker man lite, så finner en fyra ungar i denna bild. Och en mor, mitt ibland.
Hela Julafton låg oss framför. Pirret.
Och med en redig hoper kallgrader ute, var det som en dröm att nu kunna tända julaftons-eld i kakelugnen och känna go-värmen sprida sig i gamla timmerhuset.
Medan dagen grydde, åt vi frukost framför julkalendern. Vilken heelt otroligt julkalender det varit igår. Minns inte att jag någonsin gråtit under en julkalender tidigare… men barnen hann sannerligen vänja sig vid det denna gång…”okej, nu gråter mamma igen.. glada tårar alltså”.
Rosa decemberhimmel..
Och precis som alla andra dagar på året, gav vi oss ut. Några, för att prov-åka stjärtlapparna som snälla Nissen hade lämnat som hejdå-jul-gåva.
Andra, för att ta hand om djuren.
Hästarna fick hö serverat, utanför sitt foderbord där de alltid får jobba lite extra för maten, med ätandet genom slowfeed-nätet. Men nu var det faktiskt julafton och svinkallt. Hö strösslat och lite extra gottis.
Det gällde även för detta lilla gäng.
När vi tagit hand om djuren och barnen lekt, så gav vi oss in och nu blev det full cirkus för klockan hade visst dragit iväg och alla skulle nu tvärt kammas och kläs och risgrynsgröten kokas färdig och skinkan skivas och lilla pepparrotssåsen till varmrökta laxen snos ihop osv osv osv..
Men se vi hann! Nu var klockan 11.00 och Morfars stod ääntligen på bron och hojtade ”ho ho!”.
Älskade Mamma och Pappa.
Och älskade, väntande småungar.
Jullunch serverad! Med fika och allt på en gång. Som det ska vara på jul!
Fast när vi ätit gröten och mackor av olika slag, så pausade vi ätandet.. till fördel för julklapparna…
Och nu blev det fullt ös med tjoande och envetet pappersprassel.
Finaste julklapparna vi päron kan tänka oss, (förutom att barnen mår bra), är förstås sånt som småhänderna skapat själva med iver och av stor kärlek.
Tänk att vi fick Junis första broderade lilla tavla. Så tålmodigt små broderade korsstygn, hennes allra första. Lilla tavlan kommer att tas fram hela livets jular från och med nu.
Min älskade dotter. Coola sessan, bland gänget av bröder. Ja puh, det går att älska så hjärtat värker, det gör det.
Och nog är klänningarna alldeles förskräckligt fina? Den jag bär är från min mor, som bar den i samma ålder som jag är i nu, för sisådär fyrtio år sedan… och Junis klänning, har jag fyndat för knappt inga kronor alls, på tradera.
Bertil dök in i sitt lego med ens.
Och Lillen, var så lycklig över sina fordon av olika slag.
Två päron förevigade av en liten människa.
Nu sörplades det kaffe, åts Tant Sagas möra karameller, Astrids mandelbröd, saffranslängd och pepparkakor. Och tacksamheten över att få befinna oss i ett varmt och tryggt hem tillsammans, sköljde återigen över oss. I en drömvärld, har alla barn det varmt och tryggt alltjämt, är mätta och omringade av kärlek och beskydd. Så ser inte världen ut. Men vi ger oss inte eller hur? Det finns många välgörenhetsorganisationer vi kan swisha små (och stora förstås) slantar till. Och känner du till exempel att ni har alldeles föör mycket inne- och/eller utekläder hemmavid, till små och stora människor.. så går det ju ypperligt att skänka bort. Det finns så mycket vi faktiskt kan göra, för varandra.
Julgänget!
.. förevigat, efter att vi kramat älskade morfars hejdå och innan någon kutade till granngårn och kompis för att ha Kalle Anka-dejt och vi andra varvade Kalle-tittande med fix i köket. Till aftonen tjavade vi lillvägen över till Farmor och Farfar och avnjöt ännu en så god Julaftonskväll tillsammans med Svärisarna och Sväggan med familj.
En kylslagen, hjärtevarm Julafton. Evigt tacksamma.
Hoppas, hoppas, hoppas att Du också hade en fin Julafton<3
Det har varit full fart med julstök av alla de möjliga slag. Det har skickats julkort och knåpats små frökenpresenter. Kokats karameller och trillats köttbullar.
Sista skoldagarna innan jullovet. Vet inte vem av oss, jag eller barnen, som tyckte det var tuffast att kliva upp om morgnarna.. vi pysslade om oss för kämpandet, med eftermiddagshäng med bästisarna.
Mitt i veckan var lillen med Mormor och Morfar under en förmiddag och tillsammans med sin Farmor och storasyskon under eftermiddagen. För morsan, hon var och fröknade för ett slag. Och jag ÄLSKAR det! Underbart är det också, att lilla O får mystid med favoritmänniskor och att det bara för mig är att säga ja till frökenjobb, om det passar för HemmaMamman att susa iväg.. och nej, om inte. Inget är fast, livet får bestämma. Helt underbart!
Här var det torsdag och efter handlande av julklappar och julmat var jag så mör att det enda jag vill just då, var att måååla. Så då gjorde jag det. Hallen. Jätteblå. Slirade visst förbi en vägg i köket också. ”Har det brunnit eller!?”..undrar någon. Ja det kan man verkligen fråga sig! .. fortsättning följer.
Nu var det äntligen, äntligen fredagen vi alla längtat så efter. Decemberfredagen där vi alla bara checkade in för J U L L O V.
Vi firade med att dra iväg med vännerna och bowla och sen bjöds vi ljuvligt god eftermiddag i Drömtorpet med våra drömtorpare. Som gav oss en så himla fin julklapp.. perfekt kluven ved. Och vackra tändstickor. För det var inte ”bara jullovsfredag”, det var också den där fredagen vi under morgonen fått godkänt av sotaren, att börja elda i vår kakelugn…
Så efter att barnen klätt sin lilla gran, så hade vi ett sånt ögonblick som vi sent, kanske aldrig, kommer att glömma.
Första brasan i vår runda kakelugn. Sagolikt.
Lördagen, tre dagar före jul. Vintersolstånd. Och sviinkallt!
Vi fejade och julstökade för fullllt. Julstädning varvades med bakning. Och pappan.. han drog till skogs och letade julgran..
Värmde oss framför kakelugnen och pausade nu och då. Under en vila tittade PappaMorfar in, så trevligt. Med mer finkluven ved. Så mycket kärlek vi strössas med, jag blir så rörd. Medan vi sörplade kaffe, blev limpa efter limpa klara.
Det såg ut som hey baberiba inne.. ni vet som det gör, när livet pågår.. och det samtidigt pågår ett försök till julstädning.. men lite kaos, nej det rör oss inte i ryggen, vi är världsvana! Se bara på Skrållan, som just hade fått lära sig korsstygn och satt och broderade mitt upp i allt.
Jag la ut en story på instagram och visade vårt julehem några dagar innan jul. Och jag SVÄMMAR över, ni är såå många som skriver.. och TACKAR för att jag visar stök. Tänk va.. vad lätt det är, att glömma.. att livet ju pågår för oss alla. Jämt å jämt.
Kraften tröt så jag gav mig ut på tur i blå timmen och tankade ny sådan. Då orkade jag med lätthet säga ”Martin, nu kan du träna så lagar jag middagen!”, när jag kom hem.
Och se till kvällen, knöts strulsäcken ihop och det började likna jul i vårt hus. Barnen klädde granen och det var eufori hos oss alla att tända brasan och kika på granen.. ”det här är min favoritstund på dagen nu… när vi tänder brasan och sitter och tittar på den tillsammans”, sa ena lillungen.
Fjärde adventssöndagen. Och vi vaknade till mängder av nysnö. Tung, kompakt snö.
Vi pysslade om djuren lite extra.
Och medan några av oss städade vidare här inne, röjde lillen och pappan gården på snö.
Och det pysslades och slogs in julklappar på löpande band.
Fjärde adventskvällen blev av mycket oväntad men så vacker sort.
Idag, Dan före Dopparedan!
Vi började med julkalendern framför tv:n, hela gänget. Ser hur Ikran, största hästen, kommer galopperandes i hagen utanför fönstret.. som för att signalera något, kände jag direkt. ”Titta ut om de två andra är utanför”, säger jag till M. Mycket riktigt. Där var ”två fyrbenta nissar ute på tur”… på fel sida hagen. Jag går ut på bron och visslar vårt häst-vissel, varpå hästpojkarna tvärvänder ute på vägen och galopperar emot mig. Den känslan. MAGISK.
Så nej de var inte svåra att få hem, inget hann bli otäckt, tack och lov. Och ut genom hagen hade dom tagit sig via rätta öppningen också. Nu i vintertid är strömmen på tråden minimal.. och igår kväll hade vi råkat spilla en hel del gotta preciis utanför öppningen… för då var det nämligen några andra fyrbenta darlingar så var på en redig rymmartur och då behövdes det snabbt fås foder i hink för att kunna locka på dom.. varpå det hade spillts.. och detta favvisfoder anser hästarna att man inte kan lämna en smula av.. så dom hade helt enkelt gått igenom öppningen och ut.. dammsugit det goda utanför och sedan dragit en liten repa. Ikran däremot, han höll ställningarna hemma..trots att han bara med sina långa ben hade kunnat ta ett litet kliv över tråden. Lilla gubben våran, tack för hjälpen. <3
Rök ur vår skorsten. Ett moment som absolut behövde förevigas trots att röken var fes-liten.
Efter att vi tagit hand om djuren, struttat runt med bjällerklang på ponnyn, levererat julklapp till granngården, kokat mer karameller, tvagat ungar, slagit inte sista julklapparna, bakat ännu mer pepparkakor, tränat ett rivit tabata-pass med den skäggige, städat badrumstvättstugan, handlat det glömda på affärn, kokat äppelglögg av vår äppelmust…
..såå har skinkan griljerats.. och serverats på tunnbröd till Bingolotto-spelande småungar. En klassisk dan före dan, mao.
Kära hjärtanes, så mysigt!! Tacksamheten över att få uppleva hela alltet, är otroligt stor.
Nuu… är det jul igen!
Och nu, kära ni.. vill vi sända er årets julkort och samtidigt bara önska eder alla en god, god, god, GOD JUL!
Det är några dagar kvar till jul och i köket spisas, bakas och karamellkokas det för fullt.
Nyss nattades ett gäng pirriga små.. imorn tar vi jullov tillsammans. Något vi alla behöver så, eller hur?
Och just det! Ni undrar över hur jag gör våra julköttbullar. Faktiskt, på precis samma vis som alla andra gånger under året. På min mamma Birgits vis. Jag har inget prick och precist recept, har gått köttbulleskola hos mor och där handlar matlagningen mycket om att gå på känn.. men kanske, kan jag i alla fall förmedla något slags grundrecept till er.
Håll tillgodo!
Köttbullar, på mamma birgits vis.
(av 1 kg blandfärs)
Ta fram en redig bunke, häll i 2 dl grädde, strössla i en knapp dl ströbröd och låt alltsammans svälla för ett slag. Under tiden, fin-river du en gul lök. Blanda sedan i löken med ströbrödssmeten.
Nu, ska smaken på köttbullarna sättas och det, med massor av goda kryddor och örter. Det blir aldrig aldrig prick likt, två gånger i rad. Men i runda slängar; ett par matskedar dijonsenap, redigt med någon god ört (oregano och /eller timjan), malen kryddpeppar (våga ös på, den här gör massor för goda smaken!), en dutt paprikapulver, svartpeppar och så salt förstås. Blanda nu i 1 kg köttfärs och två ägg och blanda till du har en fin och slät smet.
Nu är smeten klar och här låter jag den gärna stå, åtminstone någon timme, men gärna från ena dagen till den andra. I kylskåp, givetvis!
Trillar sedan tålmodigt små köttbullar som steks.. i smör, förstås!
Antingen steker jag färdigt köttbullarna i stekpannan eller som idag, när det handlade om en smet av cirkus 2,5 kilo.. då trillades köttbullar, som sedan stektes för god yta i stekpannan och sen skjutsades gänget in i ugnen och fick gå klart där i 175 grader. Supersmidigt och blir jättegott!
Och nej, jag iddes inte (pga att ”jag råkade börja måla hallen mitt i alltihopa”….) trilla av hela smeten, utan gjorde en köttfärslimpa av en del som fick bli till dagens middag. Köttbullarna fryses nu in och under jullovet kan vi plocka fram och njuta..
Såå i runda slängar så, går det till när jag gör köttbullar (biffar eller köttfärslimpa) på Mamma Birgit-vis. Målet är att det ska smaka som mammas. Godast så.
Sköljde en så hejdlöst god känsla över detta hem; en vanlig måndag. Alla var åter där dom skulle. Nu är allt är som vanligt igen, efter ett gäng veckor där älskade vardagen varit lite på sned. Puh. Så njutbart nu.
Nu var det redan tisdagkväll och medan pappan var på brandövning, tog jag alla barnen med mig på tisdagsbad i lilla badhuset i grannbyn. Kvällsfikat, varm choklad och ostmackor att doppa i koppen, smakar så gott därefter. Skrållan hade inte hunnit komma hem här, hon åkte i bilen strax efter oss, tillsammans med kusinerna och Farmor. Alla är vi så överens om att dessa tisdagkvällarna är så himmelens trevliga tillsammans.
Veckan bjöd på diverse andra småbestyr. Som här, där jag och Lillen ordnat en redig 1-årspresent-julklapp till en älskad liten plutt. Alltsammans, sånt vi hade på lagret. Okej pallen har vi loppat, men i övrigt, bara sånt som ärvts från oss. Känns så rikt att kunna ge. Dessutom helt utan att nöta på jordens resurser. Och joo.. det är himla fint att ge vidare, men nog kniper det i hjärtat att säga hejdå till pluttiga småttingkläder..
Vi julbakade lite också. Mors mjuka pepparkaka är kanske min absoluta favorit på julfikabordet.
Vi dukade gofika i Salskammaren och så kom darlingar och förgyllde en eftermiddag mitt i veckan.
I byns lilla bönhus hölls i sedvanlig i-luciatid-ordning en julig kväll med allsång, andakt och maakalöst gott fika… pappan lämnades åter hemma medan mor och barn drog iväg på mys..
..för den här hjälten jobbade inom räddningstjänsten denna vecka förstår ni. Och så slet han på för att ta oss i mål med allt fix som varit med murstocken..
..alla hål som tagits upp i murstocken i höst, för slangen som också dragits ner i skorstenen, .. dessa hål behövdes muras igen för att sotaren nu ska kunna komma och slutbesiktiga alltsammans. I mål den skäggige kom… men ännu har sotaren inte hunnit vara här, vi hoppas såå hen hinner… så vi kan få börja smygelda i jul…annars får vi längta lite till, helt sonika.
Under torsdagen lussade Storebror med sin klass runtom på byn.. jag och Lillen fick äran att följa med som sidekicks under dagen. En ynnest. Himla trevligt också då barnens musikfröken råkar vara min Storan. Det var en så fin dag.
Till kvällen avslutades lusse-turnén, i kyrkan.. kära hjärtanes, så vackert.
Vaknade till fredag, luciamorgon och sjukstuga. Tack och lov en mildare variant så vilan kunde varvas med småpåtande.
Pyntande av små pepparkakshus och pepparkakorna vi bakade hos Mormor och Morfar.
Och nu var det lördag! Den lilla febern som smugit, var borta.. och ungarna fick öppna tredje adventspaketet.. en dag för tidigt. Vad som fanns sig där i?
TID. Till barnen, från och med sina föräldrar. En hel dag, att råda över själva. Bestämma, barnen tillsammans, vad vi skulle göra. Äta. När. Hur. Förutom att ta hand om djuren, fanns inga andra måsten eller tider att passa på.
Efter frukost gav vi oss ut för dagens första önskning; alla tillsammans-snöbollskrig. De två päronen gick absolut in för saken till 100%. Spejade på småskitarna från sitt fort.. totalt överens om att ”nu klår vi dom!”.
Snön yrde och snöbollar flög. Gapskratt varvat med en del svinsura miner. Möra gav vi oss sedan in för lunch. Pannkakslunch, förstås. Med vispgrädde och nykokt hallonsylt.
Därefter önskades julpyssel. Precis hur vi makar degen osv, får ni reda på HÄR.
Storebror varvade pyssel med att hjälpa till och slipa den där vita byrån som stått och dammat i gula huset.. byrån som S önskade upp på sitt rum. Tjoff, tjoff.. upp på rummet med nyslipade byrån och fram med önskad färgburk.. vi hjälptes åt att måla och byrån blev så fin i sin nya färg.
Efter tacomiddag (med glass INNAN maten….) tjavade vi sedan över till Farmor och Farfar för att avsluta dagen med bastumys. Allt enligt barnens önskan. Kära hjärtanes, den där adventsluckan var så god, för oss alla.
Rosa decemberhimmel…
Nu var det adventsmorgon på riktigt. Men största pojkarna i familjen var sedan innan gryningen, iväg på hockey.
Ja den tredje adventssöndagen var så vacker att jag inte kunde låta bli att fota den genom både sovrumsfönstret och köksfönstret. Äntligen mycket snö!
Vi som var här hemma donade med lite av varje under dagen. Som att måla de nu torkade trolldegsalstren. Sörpla kaffe på sofflocket. Gosa hästar..
Och maka storstöpa av den där ostkakeliknande saffranskakan som jag sedan premiären förra året, beslöt skulle få bli en tradition att ha till jul här hemma. Den är helt otroligt god! Att den dessutom är gjord på vår zucchini från sommarens skörd, är bara så häftigt. Receptet finner du HÄR.
…
Tacksam för en himla fin luciavecka. Nu är sista veckan innan jullovet här. Som vi alla längtar.
Önskeplaner för vecka 51
-Pysslande HemmaMammadagar. Sista skoldagarna. Ett sista litet-fröken-inhopp.
-Inhandlande av sista julklapparna och julmaten.
-Skicka julkort och strössla små julgåvor till människor som betyder mycket för oss.
-Sakta av, känna in, här-och-nu:a..
-Möta J U L L O V!
…
Den här tiden… alldeles innan jul.. den är något alldeles särskilt, tycker jag. Och allra särskilt njutbar blir den, om jag tillåter mig att plocka bort hittepå-måsten och istället bara ta den här tiden, utifrån hur livet faktiskt ser ut, här och nu. Att välja är att välja bort… finns inte tid och ork till ”alllllt”.. så plockar jag mycket hellre bort något hittepå-måste och slår mig ner på sofflocket och spelar juliga memoryt med ungarna med spisande julmusik intill.. än att jäkta, jäkta, jäkta..bara för… att?
Att må gott tillsammans, är kanske det juligaste vi kan finna? En trasig, sönderstressad mor däremot? Nej det tänker jag inte är något härligt för barnen att minnas från deras barndom.. och jag, ja jag slipper det gärna jag också.
Men tro mig, livet har pågått här ”bakom kulisserna” sedan sist vi hördes. Ja, för fullt, faktiskt. Allt kan jag inte dela med mig av. Allt vill jag inte dela med mig av. Men vet om, att vår novembermånad blev tuffare än vi ens var minsta beredda på, ..på en front av livet. Tillsammans har vi tagit en dag i sänder och dimman som drog in över oss för ett gäng veckor sedan, har så sakteligen börjat lätta. Känslan är obeskrivlig.
Här kommer ett gäng glimtar från senaste tidens gårdsliv!
Första adventsveckan. Skola, arbete och Hemmaliv.. och en himla massa mysigt fix inför första advent.
Vissa dagar har varit andäktigt vackra. Andra, så regnkalla och hala att det inte varit klokt.
Djuren har tagits om hand, dag för dag.
Den ilskne tuppen är nu enbart ett minne blott och det är återigen ett sådant lugn i hönshuset. Sommarens kycklingar har vuxit på sig så fint, ser ni? En brun höna och en grå-vit liten tupp.
Fina hönapöne-gänget vårat, inte ångrat ens en halv gång, att vi skaffade höns! De äter våra rester och vi får ägg av dom. Typ så. Jo, okej.. att behöva ta beslutet att tuppen inte längre skulle leva, var ur-tufft. Vi har gått och tryckt på detta beslut sedan han i våras började göra små utfall mot oss.. men nu var det inget att fundera över längre, han blev för farlig, helt enkelt.
Ponnygos, lilla farbrorn som varit extra stel i ena bakbenet/smått halt har pysslats om lite extra, extra. Behöver nog inte förklara hur älskad det där djuret är. Med barnen dagligen.. mitt bland uteleken, ute på liten tur eller inne i lagårdsstallet för ompysslande.
Vardagsglimt av vackraste sort. Tycker jag, alltså.
Helt otroligt att vi haft hästarna i fem år nu. Kolabönan kom någon månad senare än dom andra två. Men ett sammansvetsat gäng, det är dom nu, sannerligen. Vi, både människor och hästar. Vinterskodda, broddade hästpojkar.. jag längtar till jullov.. och långritt.
Kreativ röra har det varit (är, konstant, i mer eller mindre grad) också.
Det har pysslats adventskalendrar… och murats murstock. Det sistnämnda, ett måste att hinna med innan jul om vi vill kunna elda då (vilket vi självklart vill!!). Muraren gör allt han kan för att hinna med… det är ju bara det att muraren också är fyrbarnsfarsan, har ett.. två.. tre..arbetsbollar att jonglera, är hockeytränare.. osv osv. Beundrar den där människan så. Vi teamar bra.
Här, en annan människa jag beundrar så. Min Pappa, som här just matat småfåglarna ute på gården.
Han ingår i det där företaget vi inte skulle klara oss utan; LL AB. … helt sonika de fyra initialerna till mina och mannens föräldrar. Barnens Morfars och Farfars. Som ställer upp för oss så fort vi behöver. Och tro mig, senaste veckorna har vi verkligen behövt det och rikedomskänslan i det stödet, är så stor.
Adventstiden är här.. första advent firades på sedvanligt vis. Till morgonen möttes barnen av de fyra paketen som hängde i deras adventskalender. Småpaket innehållandes familje-hittepå. Pepparkakshuspyssel ( det var det i första paketet) till exempel.
Adventsfrukost innan vi kammade till oss och drog till kyrkan för första adventsgudstjänst.
Kyrk-kaffe i Salskammaren därefter, tillsammans med Farmor och Farfar.
Och som det har poppats gran-kalendrar sedan första decemberdagen. Idogt pysslande under november som till sist blev till dessa granar…alla fyra barnen har varsin. Så trevligt pyssel som ni kan se mer av HÄR.
Gammköket har doftat nybakt och lussebagarna har jobbat på inte bara en utan redan två gånger. Våra barn är som tokiga i lussekatter.. ”vaaanliga”.. enligt det HÄR receptet.
En småttingmor som stannat upp under barnvagsturen för att blunda mot mjuka vintersolen..
..en småttingmor som är så noga med att göra sånt som tankar kraft, som så väl vet, att det inte aaalls är egoistiskt att som mamma ta tid till just det. Tvärtom! Att ta hand om mor, är att samtidigt ta hand om hela familjen. Att motionera på olika vis, är en utav sakerna jag gör för att tanka superkrafter, krafterna som gör att jag sedan orkar vara den mamman jag önskar vara, från morgon, till kväll. Sova björnmorssömn, är ett annat knep..
I blurrig syn ser ni sju småvänner som mumsar mellisfika och därefter fortsatte ”bondgårdsfritids” tillsammans, med snickrande av träkojan, ponnygos, en tur ute i hönsgården osv. Lyckans mig som får vara en fluga på väggen mitt i allt.
I fredags tog vi helg med sådan firarkänsla.. det som känts tungt ett längre tag, hade nu tydligt börjat kännas lättare igen. Peppen späddes på när vi drog på Modo-match under lördagen.. livets första för Storebror och Lilla Storebror.. och favvislaget slog till med vinst.
Andra advent.. tillsammans-pysslande, målning av juliga gipsfigurer och stickande.. julskyltning nere på byn och somna i ett trött trassel till kvällen. Uppladdning inför näst sista vardagsveckan innan jullov…
Idag är det måndag..
Önskeplaner för vecka 50
-Omfamna en decemberdag i sänder! .. Hemmaliv…fix för skolans föräldraförening… avslut av sista skriv- och fotouppdraget innan jul… susa på hockeyträning med Lillebror..njuta avslutning av Skrållans musikalskola.. Lucia i kyrkan… osv. osv. En ynnest hela alltet.
-Träffa efterlängtade darlingar <3
-Julfeja! .. har inga julfix-måsten, viljan finns till massor men vi gör utefter ork, tidsutrymme och feeling.. men några julklappar till barnen, en julgran.. och ”Mors juliga rågsiktslimpor” (recept HÄR)… det är högt upp på priolistan.
…
Jag knäpper händerna för en fin tredje adventsvecka, för oss alla. Det gör mig himla varm i hjärtat när ni efterlyser mina ord här inne när det blir lite radioskugga nu och då. Tack fina ni för er aldrig sinande värme. Ta hand om er allt vad ni bara kan, så hörs vi snart igen!
Inlägget är i betalt samarbete med Västerbottenssåpa!
Jag vet att det nästan är lite för bra för att vara sant;
-jag har er rabattkod till er igen, där ni får 20% rabatt på ett helt köp hos Västerbottenssåpa
(gäller hela sortimentet, även kit och redan nedsatta varor)
..om ni anger koden dromgardsliv20 (gäller tom. 15/12-24).
Och joo, det är sant! Så här kan det se ut hemma hos en familj med fyra småttingar… efter tandborstande och skitiga händertvättande.
Skitigt är bara förnamnet, men aldrig något som inte Västerbottenssåpan råder bot på!
Denna Skogsdoftande badrumssåpa som du kan använda i precis hela badrummet är ypperlig.
Sprayen, på lättare fläckar. Såpan, på tuffare fläckar och smuts.
Och en utav alla finurligheter med Västerbottenssåpa, är att det är en (återvunnen) överfettad såpa.
Ni vet; ”lika löser lika”. Så ni anar, hur fantastiskt bra den är, mott fettfläckar. Lika löser lika, fett löser alltså fett.
Som här ovan; tuffa, tuffa fläckar på barnkläder och kökshandduk. Matfett i massor… men se så rent det blir…
-med HELT kemikaliefria medel. Där dessutom alltsammans är så otroligt uttänkt i miljösynpunkt och milt för den som tvättar och städar.. men ostoppbar mot fläckar och smuts.
Det kan inte bli bättre, det är sant!
Är det svårare fläckar, så förbehandlar jag fläcken med Västerbottenssåpas fläckborttagning.
Detta tvättmedelskit är allt du behöver.
Alltvättmedlet doftar svagt av citrus (finns också helt parfymfritt) och fungerar precis lika bra på kulör- som vittvätt. Tvättmedlet innehåller inget blekningmedel (= inget som sliter på textilierna) men önskas blekningseffekt, så fungerar det lika bra att strössla i 2-3 msk bikarbonat direkt i trumman.
Och vet ni!
Som om det inte vore nog med härligheterna, så finns det också en ingefärsdoftande Julsåpa… som passar mer än perfekt just nu! Att såpskura golvet med en redig trasa (som också finns hos Västerbottenssåpa) och känna denna ljuvliga doft … är faktiskt helt underbart!
Dessutom, perfekta gå-bort-gåvan i juletid!
Vill du också feja hemma med otroliga Västerbottenssåpa?
Använd då koden dromgardsliv20 så får du 20% rabatt på ett helt köp, (gäller hela sortimentet, även nedsatta varor)
Tack och lov är grundorken och grundmåendet gott, annars vette katten hur vi hade orkat. För jo, senaste veckorna har prövat oss. Det trilskas här och där. Någon haltar bildligt, någon rent bokstavligt. Och på toppen av allt, fortsätter vår hejdlösa otur gällande katter och vår fina, fina Sallykatt, blev påkörd på ”storvägen” häromdagen. Fy farao alltså. Ibland känns livet övermäktigt. Nu är en sådan period. Snart lättar det säkert, men just nu är det kämpigt. Vi tar en dag i sänder. Har goda stunder mitt i allt.
Några glimtar kommer här, från senaste tiden…
Att duka upp med stora pussel som får pågå i dagar, är något vi gjort mycket under november. Funderar starkt på att ge barnen ett personligt pussel i julklapp, med en bild på dom själva… det är till och med en önskan från ena barnet. Vi håller nere på mängden julklappar här hemma som ni vet, ”Något barnet behöver, något barnet önskar sig samt en upplevelse tillsammans. Räcker så”… sen kaaanske man skulle kunna lägga till ett pussel till allihopa…..
November.. lerigt och jäkligt. Grundkänslan. Sannerligen.
Men mitt i allt vad som tjorvas och tarvar mängder av energi just nu, så fejar och grejar vi.. för just det mår vi så bra utav. Här skurade jag golvet med såpa…
Och barnen hjälpte mig med iver att rulla ut Vintermattan i Salskammaren.
Så nu är det vinterfint inne i Salskammaren, ser nu fram emot att pynta inför advent där inne.
Lyckats ta mig i kragen och framkalla några bilder som legat på kamerakortet och väntat.. ni anar en liten kvartett som är den vackraste sortens konst vi kan tänka oss.
Ahh… just nu har jag sån längtans målbild… snaart snart jullov. Då ska vi bara mysa, rå om varandra.. men först lite mer vardag. Som jag ju annars tycker så om. Men just nu är det en utmaningens tid och tanken på att checka ut från alla livets måsten och bara ta extralångt jullov, lockar massor.
Frågar ni lillen, så är det här nog en utav favvisstunderna från senaste veckorna.. och jag kan bara hålla med. Vi drog på utflykt, kastade sten i vattnet, spanade efter vintern och sörplade varm choklad. Pappan ”smygfilmade/fotade” oss så några glimtar av vår stund, blev till en kampanj inne på Instagram, gjord för Polarn O. Pyret.
Alla tillsammans-skogsturen. Också en helt underbar novemberstund.
På våra egen mark. Så jo då får man ju plocka ett stort fång med ris och annat, att dra hem för att pyssla med!
Hängt med vännerna har vi också gjort. Sånt tankar kraft för både stora och små.
Och här var det en kall, vacker morgon… en sån där, där jag tog alla tre skolbarnen med mig ner till byaskolan och fröknade. Höstens nya påhitt, ni vet.. hoppa in och frökna någon dag nu och då… för att få fylla en viktig uppgift utanför hemmet och samtidigt liksom hylla hemmalivet än mer. Allt på mina villkor, exakt hur lyxigt som helst. På kuppen får Lillminsting, hemmaungen extramys med sin Mormor, Morfar, Farmor och Farfar.. så underbart för alla.
Lagårdskvällarna.
En efter en. Älskar dom. Men önskar att jag slapp ge lillponnyn penicillin. Önskar att han vore piggare än han är. Låt säga att det är deppigt i lägret när denna lilla stjärna inte kan ridas på just nu, barnen som är dom som hästar allra mest.. men just nu är lilla Chippen halt, men vi hoppas kunna råda bot på det.
Och så kom snön. Så efterlängtad! Så omhuldande.
I syne, en fyrbarnsmorsa som var exakt så trött som ni tycker att jag ser ut.
Firade fredag med en riktig påtardag. En småslarvig städning följt av timmar av pyssel med skogsfynden vi släpat hem. Klädde bron med granris och ljusslingor. Band kransar av olika slag, men dom har visst inte hamnat på bild ännu.
I lördags gjorde vi något som kändes som en dröm. Bakade pepparkakor hemma hos Mamma och Pappa, tillsammans med alla barnen.
Mormor och Lillen. Å. <3
Och igår var det riktig donarsöndag. Ungar klipptes av fina hemmafrissan. Jag tog långpromenaden med Frugan, det rensades och röjdes i vrår som varit struliga länge nog nu.. låt säga att köket inte är en labyrint av verktyg och skåpdelar på rad.
Och nu är en ny vecka här.. dagarna innan första advent. Så otroligt gossigt!!! OCH HETSIGT!! Det plingar tusan i inkorgarna konstant; ”köp köp köp!!”… Black Friday, menar jag.. Black Week och allt vad det heter.
Men VAD är bland det vettigaste vi kan göra just nu? Mitt i en klimatkris där vi bör minska våra utsläpp radikalt!? -Att skippa köphetsiga Black Friday förstås! .. och istället haka på Naturkompaniets GREEN FRIDAY, där vi fokusar på att lappa, laga och ta hand om det vi redan har. Är ni med på tåget? Vad tar du tag i att ta hand om nu under mörka, pyssel-och-påt-vänliga november? I stolt samarbete med Naturkompaniet, kan jag säga; Välkomna in på Naturkompaniet och få dina kängor omhändertgna, aaaalldeles gratis.
Det stormar, stora vida världen känns på många vis så oskön just nu..
”Men! Jag har införskaffat sättvitlök.. så aaaallt kommer att ordna sig!”, sa jag till min goe vän härom sistens i sann Emmeli-romantiserar-livet-anda, varpå hon bara skrattade åt mig (alltid med kärlek), sådär som alltid…
…
Jamen vad ska vi GÖRA då!? Lägga oss ner och självdö, eller!? Låta klimatkrisen dräpa oss med ångest? Ge upp kampen för människors rättvisor här i världen? Låta krig, ondska och elände vinna!?
Nej!
-Ner med fötterna i marken. Ner med vitlöken i jorden. Starkast och som mest motståndskraftiga är vi alla, när vi lever våra bästa liv. Så efter några dagars misströstande förra veckan, väljer jag åter det spåret. Leva livet, så gott vi kan, dag för dag!
Och såhär gick det till, när vi satte vitlök för första gången. Vi har alltså ännu ingen aaaning om det här kommer att gå vägen eller ej. Men vitlöken är i jorden. Vi jobbar på. Och det, är vad som räknas!
Alla bäddar i köksträdgården är invintrade. Med hö som täckning på toppen av de alla. Men nu öppnade vi upp bädden längst ner mot lagården..
Öste på med brunnen hästskit samt matjord från komposten.
Sen var det bara att dundra ner löken med jämna mellanrum. Vi gjorde två rader, med totalt ungefär 50 vitlöksklyftor satta. Den trubbiga delen ner. Cirkus 10 centimeter mellan klyftorna och cirkus 20-30 centimeter mellan raderna. Täckta med ungefär 6 cm jord ovan sig. Plus hötäcket.
Otroliga hjälpredor fanns vid min sida i vanlig ordning.
Och nej, svårare än såhär var det inte. Nu är det bara att vänta och se. Gödsla på ännu lite mer i vår.. och kanske under sommaren. För tydligen är det så, att vitlök är en utav de allra mest näringskrävande grödorna vi kan odla?
Berätta! Odlar du vitlök? Jag drömmer om att fläta min egna vitlöksfläta och hänga upp i köket…och laga barnens favoritpasta med vitlök från den!
Senaste kommentarer