av Emmeli | okt 31, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Laga, Baka, Äta, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen
Fotspåren i frosten. Från mig och Min lilla pojke, idag. När vi gick, hand i hand, och pratade om allt mellan himmel och jord.
Idag har det varit full fart från morgon till kväll!
Min dag började i ottan. Jag väcktes av att en utav männen i den här familjen, skrek ett hutlöst argt skrik, alldeles för nära mitt ena öra…. det var något med legot som tvärkrånglade vad jag förstod. Så ja, ni får gissa vem utav mina män det var. Jag kan såå snedtända om jag blir väckt, och särskilt sådär.
Men efter att jag snedtänt färdigt så masade jag mig upp och startade dagen. Satte en kalljäst deg och åt sedan frukost tillsammans med pojkarna. Fint att se mannen mittemot! Sen såg vi inte mycket mer av honom. Svärfar kom och dagens mycket efterlängtade snickerirace drog igång. Jag och barnen klädde på oss och packade oss ut genom dörren. Kidsen varmt och skönt nerbäddade i syskonvagnen.
En rökbolmande, frostig, smygigt snorkall och så, så vacker promenad tog vi oss.
Klockan var fortfarande morgon, Lillan somnade såklart men också Bjossan.. som ju brukar sova först efter lunch. Det är tröttigt med vintertidsomställning!
Barnen fortsatte att sova genom handlingen på vägen hem, så inget heja-påande uppför backen hemåt denna gång. Det är tuuungt, när man rullar både syskon och fullt med tunga matvaror.
Sen var det en drös timmar där över dagen som bara gick i ett.
Med rödrosiga kinder gasade Husmorsan igång.
Lagade lunch, bjöd ner dom spåniga (duktiga!!) arbetarna, dukade bort, diskade, tömde en diskmaskin, gjorde äppelkaka gånger två med världsgullig hjälpreda, snodde ihop en vaniljvisp, ammade bäbis, serverade mellis till en Miniman, sneglade åt han som lekte och lekte..
..trippade upp med fikatermos och bredda mackor till arbetarna, tvärtorkade något golv som hade pärlsocker och spån i en salig blandning på sig, bytte nån blöja nu och då, gullade bäbis, filmade ett syskonpar så gulligt att klockorna stannade, 
..vem tror ni hon tittar på?
Bjossan såklart! Han snurrade och snurrade och rätt som det var blev han så Juni-sugen att han tvärstannade, kramades lite och sen drog han igång igen. Snurra är en fest, tycker han!
Tuffandet fortsatte. Det diskades ännu lite mera, dukades fram finkoppar, gräddades bröd och så vidare….
Sallykatten kände friden.
HÄR är receptet på den där äppelkakan som är så himla god.
Till sist var allt fix färdigt och jag drog en skön, skön lättnadens suck. Vi åt middag och snoffsade sedan till oss lite. Det tändes en herrans massa ljus, fikat dukades fram och plötsligt knackade det på dörren. Och in kommer mina världsfina kollegor. För att träffa vår lilla flicka och uppvakta henne och oss. Så gulligt att jag kolavippar.
Så har vi haft en så mysig kväll. Ätit äppelkaka, öppnat så fiiina paket och bara haft det gott. 
Nu har jag precis sjunkit ner i soffan. Barnen snusar nattsömn sedan länge.. jag ska snart göra dom sällskap. Ska bara sitta här och filosofera en stund. Ni vet, vila innan man ska sova. Sånt braigt påhitt, tycker jag! Jag känner mig så nöjd över dagen, det var rätt många bollar i luften där ett tag. Men allt har gått som hejsan, faktiskt. Och så alldeles varm i hjärtat, efter den här fina kvällen. Vilken måndag! Vilken bra sistaoktoberdag!
Natti!
Lillafrun
av Emmeli | okt 30, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen, Trädgård & Odling, Träning
Fyra dygn i rad, ifrån. Hemma ett par dagar. Marathonkramas och umgås. Tre dygn i rad, ifrån. Hemma ett par dagar. Tre dygn igen. Ja, lite så har vi ”jobbat” senaste tiden. Det är ju mannen som har uppdragat, alltså. Och jag och barnen har varit här hemma och roat oss kungligt, men också längtat. Det har gått väldigt bra, men såklaart är det härligast när det inte blir så många dygn på raken ifrån. Vi har en skön andhämtningspaus nu i alla fall, som är och känns så gudomlig så jag vet inte vad. Den startade i morse, när M rullade in på gården.
Nästan som att vi tagit lite Höstlov.
Och nu har vi sagt hejdå till Sommartiden, också.
När jag blickar tillbaka så bara bubblar det inom mig.
Våren, sån väntan och längtan. Jag älskade att vara gravid, hela den här andra gången också. Liten pratade om mammas mage och bäbisen, men kunde såklart inte helt och fullt förstå vad som skulle hända. Mannen åkte iväg till Ryssland, i tre veckor… den här frugan var då rätt så preggo och ibland lite smånervös att något skulle sätta igång. Förresten. Det där VM-uppdraget. Hujedamig, det ryser jag av bara jag tänker på det. Häftigt, såklart. Men också; ångest. Att skicka iväg honom. Jag ville inte. Oron var inte kul. Men M var lugn som vanligt och vi visste att belöningen skulle vara en hel tillsammans-sommar. Och när han väl åkt, så hade vi tre så fina veckor. Jag och min bästis, S och så lilla Pyret i magen. Så kom han hem, den där älskade, skäggige. Och vi boade och fixade och grejade i massor. Inför att bäbisen skulle komma.
Och så gjorde hon det, den där vackra sommarnatten när sommaren var som allra ljusast och vackrast. På ett ögonblick var hon hos oss. Och det var helt fantastiskt häftigt, skönt och underbart med den där drömförlossningen som jag (förlåt Jante) kände mig helt yeah, rakt igenom. Jag var så peppad på det där onda att jag bara (det låter ju helt sjukt) njöt när det verkligen började göra ondare och ondare. Då visste jag ju att bäbisen snart skulle vara hos oss, liksom. Kände att det skulle gå fort, men kanske inte att vi bara skulle hinna in, snutta nån sväng lustgas, få klartecken och sen ta i för kung och fosterland, en endaste gång. Magiskt, ju. Hur det kan gå till…
Och; En liten flicka! En junibäbis, precis som vi ju visste-trodde, att det skulle bli. Vår lilla Juniflicka. Vår Juni.
Sommarens sanna drömhändelse. Att just hon kom till oss. Och från första stund; så, så älskad.
Både jag och mannen var lite smått chockade efteråt. Plötsligt var allt bara över. Från att ha varit så himla gravid, som jag konstaterade att jag kände mig kvällen innan hon föddes… och sen, i ett nafs.. så var ungen ute, magen i princip borta, jag hade inte ont någonstans och allt var ”som vanligt”. Fast ändå inte, såklart.
Jag nästan viiiille känna mig lite skröpplig för att lättare kunna hänga med och förstå, liksom. Men samtidigt njöt jag såå av att känna mig så fräsch och bara kunna njuta utav lilla nya familjemedlemmen. Ja, knepigt och svårt att förklara det där.
Sen sommaren. Så mycket, på alla sätt. Det är ju fasligt omvälvande att få barn, inte mindre andra gången. Det är ju ett mirakel, alltså! Och jag har haft lätt till både skratt och gråt, mer än vanligt. Jamen ni vet, som mannen brukar säga; det är väl nån hormon… Men det äär ju helt sagolikt att få barn. Att då få ett till. ..Ännu en stjärna att älska. Så stort att jag tappar orden.
Och på ett sätt som det varit den absolut vackraste sommaren. Jag och mannen, tillsammans med våra älskade två stjärnor. Som redan nu, trots så små, är så kära i varandra. Allt har gått så bra, bäbisen har mått och mår så bra och den där grejen att Liten plötsligt blev Bjossan, har han skött med stil. Och det, är så tacksamt att det inte är klokt.
Men allt det där ljuvliga, har också blandats med annat. Det har också varit en så jobbig sommar. Om ni bara visste. Det handlar inte om någon i min lilla familj, men en annan hjärtenära som vi haft onda hjärtan för. Som inte mått bra. Två så skilda känslor, lycka och sorg. Men som helt enkelt ha måsta samsas. Och så är livet. Allt ingår.
Nu är det höst, löven har fallit.
Naturen andas långsammare. Tar oss i handen och för oss in i Vintertiden. Nu ska vi njuta av allt det goda den har att ge. Mörkret som saktar ner. Lugnet. Tid för eftertanke på ett annat sätt än när sommaren rusar på. Juletiden, med längtan och pyssel så mysigt att jag får dåndimpen av att tänka på det. Gnistrande snö. Rödrosiga kinder. Liten pojke lycklig på kälke. Snusande bäbis i frisk vinterluft. Varm choklad och stickesockar. Det blir fint, det med.
Tack och hejdå Sommartid!
Vi välkomnade Vintertiden på ljuvligaste sätt. Tillsammans och utomhus. I så vackert söndagsväder. Och nu är precis hela gården krattad. 3000 kvadratmeter, hej! Familjeprojekt.
Innan mörkret anföll var jag ute på ännu en löprunda. Som kändes så lätt. Precis sådär bra som för några veckor sedan… när jag sedan fick ”akut inflammation bla bla bla”.. Ja, det var ju också en grej, ja. Plötsligt pajjade kroppen för en stund, jag vaknade upp med tre onda sår på magen.. men nu har tid gått och kroppen har återhämtat sig så bra.
Juni vaknade precis när jag kom upp på bron efter löpturen. Tajmat tyckte ammemamman! Så glad och tacksam att amningen går så bra även den här gången. Verkligen inget jag tog för givet, men som jag njuter så av. Jag älskar att vara ammemamma och få vara den som föder lilla bäbisflickan, hennes första tid i livet.
Kära hjärtanes vad långt det här blev. Så vi sätter punkt här. Efter en massa ord. Ord från hjärtat.
Natti!
Lillafrun
av Emmeli | okt 29, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Mammalivet, Pyret 4-6 månader, Träning
Håhå,
– så skönt vi har det här.
Hos barnens Mormor och Morfar.
Att få komma hit, till dom där två älskade. Vara ute i vackerhöst tillsammans. Få se min son skina av glädje när han åker i skottkärran bland löv som han och Morfar krattat ihop. Eller där han sitter i Mormors knä och läser Pettson. Bli ompysslade, alla tre. 
Jag njuter så av att ha någon som är, och leker med lille Minimannen. Och passar snusande eller vakna Lillan.
En stund. Samtidigt som jag får tar mig en lång dusch. Eller som igår, sticka ut till hardcoregymmet och cykla ett sånt där intervallpass som tar kol på mig, men som också ger så mycket energi. Eller som idag när jag fick chans att springa runt den där rundan jag för alltid kommer ha som min favorit.
Den är jobbig, vacker, lagom lång och det är alltid man kommer hem med världens skönaste känsla i kroppen.
Äta mammalagad mat. Sörpla kaffe med sprakande brasa bredvid. Ha en mammas mamma, som säger åt en (mig) att sätt dig och vila en stund, nu! . Eller som i morse, när jag sov till strax innan tio!? S vaknade såklart tidigare, så jag gjorde i ordning honom och sen tassade han ner för trappen själv och tog morgon med Mormor och Morfar. Jag och J, somnade om som ni förstår. Den här småbarnsmorsan var tröttare än hon trodde och kände så hur makalöst skönt det var att ha fått sova så länge. 
…tagit skrindan till loppisen, det är också en utav helgens höjdare. 
Det är helt enkelt mer än gott att vara här. För både kropp och knopp. Känna sig lite liten och njuta av att vara nära sina föräldrar. För mig alltså.
Nyss fyllda 26 år.. men sånt där går aldrig ur, tror jag. Jag gifte mig när jag var 21, blev mamma när jag var 23. Helt underbart, alltihop. Men bara för att jag är både fru och mamma, så är jag också alltid bara Emmeli. Och att få ett dygn, just precis här, och ha det just precis såhär som vi har det. Det är så fint att ord ej finns.
En småttingmammas (och små småttingars) lyx, som jag är evigt tacksam över.
Hoppas att ni har en skön helg!
Ta hand om er. <3
Lillafrun
av Emmeli | okt 28, 2016 | Hallen, Mammalivet
(inlägg i samarbete med Ekokul)
Åh. Fredag! Och nu tar vi helg, Jag och barnen.
Knepigt men ändå självklart, på något vis. Att det är härligt med helg, alltså. Oavsett om man är Hemma- eller JobbMamma, menar jag. Det är alltid mysigt att sakta ner lite på frekvensen på tvättmaskinen, njuta av helgstädat hem och kanske, precis som idag, hitta på något lite annorlunda. Så blir det där andra på-nytt-roligt igen när vardagarna drar igång efter helgen.
Småkläder, både för inom- och utomhus. Leksaker. Träningskläder till morsan. Mjuka fällar och filtar. Full vällingburk. Och..
Nya, vrålfräscha vällingflaskor till Storebror. Från Ekokul!
Håll utkik vettja! Inom kort dyker en tävling upp här inne, där du kan vinna ett fint presentkort från Ekokul. Kanske behöver din småtting en världsbra nappflaska? ..eller något annat braigt? Det finns typ allt där inne. Kika in vettja —–> Ekokul).
Näpp. Nu checkar vi in för helg, jag och mina två stjärnor. Solen skiner fredagen till ära! Önskar er en skön helg!
Lillafrun
av Emmeli | okt 27, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen
Igår;
Mamma, Storan, Juniflickan och jag. På vift, precis hela dagen lång. Vi skrattade så tårarna rann, åt gott, sprang i affärer, pratade i massor, hälsade på Lillis och Lillsvågge i deras så mysiga lya. Och sen åkte vi hem, i sena kvällen. Jag och J landade hemma, pussade sovande pojke tusen gånger, visade M dagens fynd och sen tändes en herrans massa nya ljus, doftande och i nya ljuslyktor. Tre ljustokiga var såklart inom IKEA under dagen, och där stod vi som tre kackelhöns och dividerade om huruvida vi egentligen behövde dom där ljuslyktorna eller inte. Men det slutade i alla fall som vanligt, med att vi alla tre åkte hem, med likadana, precis samma uppsättning lyktor. En annan anekdot från dagen, var när vi absoluuut inte hittade tillbaka till bilen. Alltså höjden av dumhet. Men nä, det gick bara inte. Jag tänker tillbaka på den där Morsa-morsa-morsa-Juniflickandagen, som något skrattigt. Sånt är fint. Att ha sparat.
Och idag?
Skön, mysig, gäspig och grejsig HemmaMammadag. Och dom där småfötterna, lena händerna, goselåren och lena kinderna har i vanlig ordning fått typ 100 000 pussar.
Lekpeppade Bjossan och på-väg-mot-uppdrag-pappan pussades hejdå i morse, så tog sedan jag och Lillan tag i allt vad som behövdes göras här hemma. J sov och sov och morsan donade.
Sen tog vi vagnen i det plötsligt åter så ljuvliga höstvädret.
Gick långis och hämtade hem vår älskade S från förskolan. Såklart med efterföljande torsdagshandling. S var überpepp i vanlig ordning och hann berätta för både för den ene och andre där inne på affären, att han minsann skulle köpa mango, till smoothien han skulle få till mellis. Bara så att alla visste det, liksom. Gullpojken. 
Fredagscrushen är också inhandlad som ni ser!
Sen har vi haft badande, pysslande, kattjagande, färdigstädande och legolekande som torsdagssysslor. Så nu är det kväll och hemmet skiner och jag känner mig precis hur trött som helst. Längtar efter att krya ner i renbäddade storsängen. Bjossan sover sedan länge. Lillan och jag är uppe och skrotar lite, bara myser och njuter.
Älskat kackelhönshäng, följt av ljuvlig hemmadag och torsdagsfrid. Precis så.
Hoppas att ni haft en bra dag!
Lillafrun
Senaste kommentarer