av Emmeli | mar 23, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Norra Drömgården, Renoveringsprat, Sovrummet, Stora Lilla Familjen
(inlägget innehåller en reklamlänk)
Njutbart att vakna tillsammans med småttingar i alldeles otroligt härligt sovrum. Täckena är krispiga. Luften är så ren och klar. Fönstret skinande rent. Det doftar linoljesåpa om trägolvet. Pellisarna mår gott i sin nya jord bland solstrålarna. Och vi njuter. Alla tre.
Junis favvisböcker är definitivt dessa så himla söta Ingrid-böcker. Finns HÄR.
Glimtar från Sovrummet, ja.
Joo, det fungerar finfint att sova där inne allesammans. Mestadels, som ju också är allra mysigast, så använder vi ju dessutom bara en säng. Det är Minimannen som möjligtvis väljer sin Prinssäng.. faktiskt ofta.
Men Lillans säng, där bor typ tvättkorgen mest. J sov där någon natt i början av Storebror-fick-storsäng-bytet, tyckte det var jättefestligt, men sen kunde ju inte mamman tänka sig att sova helt utan småttingar i storsängen så sen dess har det inte ens försökts att J ska sova någon annanstans. Tokigt. Ja, kanske det. Men så länge samtliga trivs så är det ju nemas problemas.
Vaaad jag egentligen skulle säga var; jo det funkar toppen med alla-tillsammans-sovrum, ungarna sover hela nätterna, ingen stör någon. Lyx, ja. Men soooom jag längtar efter dom där sovrummen där uppe. Att jag längtar är nog för att det ju blir närmare och närmare, liksom. Något jag fantiserar om nu, som hur tokigt det än kommer se ut sedan, skaaa bli verklighet. Det är att såga upp hålet för stora dörren, även inifrån. 
Ni vet, det sitter ju en pardörr på gavelsidan, som vi valde att sätta in, men inte såga hål för rakt igenom. Just för att vi ju har sovrummet där nu och det skulle se tokigt ut inifrån. Med en dörr bakom sängen, liksom. Men, nu när det ändå inte är evigheter bort till att Sovrummet ska flyttas, så i vår… eller ja, sommar… då skaa jag sitta på en lastpallstrapp och sörpla kaffe, med dom där underbara pardörrarna öppna… kunna kliva rakt ut på gräsmattan och med äppelträdet som en extravacker himmel. Åh, sån dröm! 
Fredag, ju. Och den här fredagen har jag längtat efter. Vi. Rättare sagt.
Det blir så tjatigt att rabbla upp. Men kort sagt, tre månader som varit mycket innehållsrika (läs; jag förstår inte hur M står på benen. Och han förstår inte att jag gör det. Haha! Teameork!) Nu ska det bara vara vanligt-mycket igen. Och det uppskattar både M och jag. Och garanterat barnen. Sådär så att jag slipper väcka pojken mitt i natten för att han ska se att pappan faktiskt varit hemma. Eller att stopp-med-jobb-täckningen, som samme lille pojke kom på att han skulle rita, inte behöver ritas längre.
Nu ska vi pusta ut. Ta den där efterlängtade fredagen. Och susa iväg tillsammans, för lite extramysig start på helgen.
Trevlig helg alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | mar 22, 2018 | Juniflickan 1 år, Liten 4 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Påsk på Drömgården, Salen, Stora Lilla Familjen, Träning
Ja, titta!
Kära lilla Vårstädade Salen.
Faktiskt (nästan) prick alla rum här hemma har fått sin dos av storstädning nu. Hujedamig, som jag gnott på dessa dagar. Bläckfiskarmar och sån där effektivitet som man får som småttingmorsa. En kombination som funkat fint!
Men nu ska här pausas i Vårstädandet. Allting är i princip klart.. bara kökets fönster som jag behöver hjälp av mannen med… skrapa små färgfläckar med rakblad, känner jag spontant att jag mer än gärna lämnar över till honom, resten däremot skulle han bara våååga göra…. (jag är en städtoka av rang och vill inte bli avknyckt en enda syssla helst…!)
När Lillan sov idag, hade jag nog också kunnat somna.. men tankade superkrafter och rev av ett träningspass istället innan vi gick iväg för att hämta hem Storebror efter sin hela(tredagars)vecka på Förskolan. Väl hemma påskpyntade syskonen tillsammans. Drömmig syn tyckte mamman!
Små kycklingarna som är Minimannens allra första påskpyssel i livet. Tillsammans med lite annat gulligt köpeskrafs. Det blev så himla fint. Och småttingarna var fasligt nöjda.
Påskigt och härligt, ju!
Prick lika trött-som-en-disktrasa-slut som jag känner mig just nu. Också, prick lika nöjd är jag.
Små älsklingar sover gott (efter att ha hjälpt mamman med allt möjligt i bestyren… på olika sätt, kan man säga. Ibland helt regelrätt hjälp.. ibland stjälp. Preciis som det ska vara!), mannen kom precis innanför dörren efter en lååång dag och den här preggomamman ska lyxa… hoppa in i badevarelset och sedan måla naglarna i nån glad färg. Imorn är det fredag!
Natti!
Lillafrun
av Emmeli | mar 22, 2018 | Emmeli funderar, Mammalivet, Stora Lilla Familjen
På vägen forsar liten bäck.
Någon sover fortfarande gott, efter timmar skönt nerbäddad i vagnen.
Jag hör ljudet av snöknarr under fötterna, varvat med spikar mot asfalt. Det sistnämnda gör mig lite pirrig. Och mer än så. Jo, den är på väg nu. Våren.
Vi går till Blomsteraffären. Han undrar vad den där rosa blomman heter. Bellis, säger jag.
Så går vi vidare. Bestämmer att jordgubbar får det bli. Och en sån där pyttepåsklilja. Vi tjoar tillsammans över asfaltfläckar. Trasiga sådana. ”Å nej, en spricka! Den kommer dela vår värld mitt i tu”, utrbrister han.
Hon, är nyvaken, och alldeles fasligt nöjd över att få pinna på och gå för egen motor, genom vattenpölar och sockrig snö.
Dagen fortsätter. Innan rödblommiga, efter-ute-lek-med-pappan-varma ungar. Skrikiga ungar. Trötta ungar. Älskade ungar. Bäddas ner. I alldeles nybäddad säng, med vädrade täcken och rena lakan.
Dom somnar gott. På en grisblink.
Det är bara Han och jag vakna. Nästan ovanligt att ha honom hemma en kväll igen. Men väldigt uppskattat.
Jag tänker; Vilken gåva det är. Med en alldeles vanlig dag.
Och tänka sig. Nu har solen stigit igen, det är torsdag… och framför oss, ännu en ny dag…
-Hoppas din blir fin.
Lillafrun
av Emmeli | mar 21, 2018 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Köket, Mammalivet, Norra Drömgården
(inlägget innehåller reklamlänkar)
Den här veckan ägnas HemmaMammalivet åt att,
utöver pyssla om småttingar och dona med allt det där vanliga, ni vet,
till att påbörja Vårstädningen.
Det är redan nu ett gäng plusgrader och som i ett poff känns det alldeles våren-är-på-väg-aktigt. Knappt så man tror att det är sant.
Storstädningen. Med Den Tråkiga Delen först. Tråkiga, men också väldigt tillfredställande. Skåp och lådor, små hörn och vrår, mao. Rensa, röja, torka ur, ställa tillbaka, ordna, stänga igen. Njuta av känslan. I den ordningen.
Boakänsla och iver över att snart få dra igång Projekt Rolig Vårstädning (den där som syns och känns lite mer när man kommer in i ett rum, alltså..) har resulterat i lite ditt och datt.
Barnens rum har blivit väl sorterat. Och lilla kaosiga lekhörnan i köket, likaså. Utsortering av ”urväxta” leksaker för Lillan. En kasse som hamnar på vänt inför Minstings tur… såklart lektes det med just dom leksakerna som allra, allra mest just då. Så typiskt skruttungar.
Jag erkänner. Jag är löjligt förtjust i ordning och reda och mår så himla bra mitt i! … att barnen leker och strösslar saker, det har jag inget emot, det är bara härligt att dom leker.. men grunden, den ska vara i ordning. Att det till kvällen finns en plats för var sak, liksom.
Älskade den där Dreamteamstunden där vi radade upp leksaker med trötta batterier i. Jag sorterade fram, Storebror skruvade bort miniskruvar och bytte batterier (en favoritsyssla.. väldigt bra när det faktiskt behövs en gång också…!) och Lillasyster lekte järnet med dom pigga, väsniga sakerna igen.
Småttingbasilika!
…
Tillsammans med Storebror har några månaders foton satts in i familjealbumet albumet också. S har egna foton att klippa och klistra med då och det är himla mysigt att sitta tillsammans och klistra fast älsklingslivet. Påminner mig själv om att framkalla nytt nu för att hinna lite till innan Minsting i magen anländer…. kära nån, så verkligt men ändå så overkligt. Han/Hon sprattlar, sparkar och kullerbuttar för fullt i denna skrivande stund.
I ett utav av alla porslinsskåp. Finns våra fintallrikar. Rörstrands klassiska, som finns i så många fina färger. Vi började få detta porslin när vi gifte oss. Och älskar det.
Tallriken Finns HÄR. Dessutom nu till kampanjpris!
Och assietten (som vi har i vitt), finns HÄR. Även den till kampanjpris.
Gerbera är också ett favoritmärke. Så förtjust i deras ugnsformar också. Som karameller, hela serien.
Meeen, svårslaget är det gamla, så kära loppisporslinet. Den där lilla mjölkkannan. Oemotståndlig! Och jag fick genast ett loppissug nu.
…
Att pyssla om i hemmet.
Storstäda. Rota fram något vårigt kuddfodral i linneskåpet till finsoffan. Lägga på nytvättade trasmattor, putsa fönster och så vidare.
Alltsammans, ett utav mina absolut bästa knep för att få den absolut bästa och härligaste Vårkänslan!
(HÄR kan ni förresten läsa ett inlägg om hur jag brukar göra mina Storstädningar, den rooliga delen alltså!)
Såå… nu ska här fortsättas.
Medan Lillan leker med sina älskade PippisLångstrump- figurer här bredvid och också pysslar med sånt ni ser på bilden, vilket gör att ögon i nacken och bläckfiskarmar är att föredra. Vilken dag vi hade igår förresten. Innan dagen var över hade vi olidliga ställningen Mamma-Juni, 1-1. När vi gick iväg på morgonen så gav jag ju inte mig. Men nästa tur, då allt började på samma vis med skogstokig liten Skrålla redan innanför dörren igen… jaa, då klarade inte mammahjärtat. Och det hade ju faktiskt hunnit bli mycket varmare, räckte med stickade byxan och älsklingsjackan. Alla nöjda. Typ. haha
Ta hand om er. Glad att ni kikar in!
Lillafrun
av Emmeli | mar 20, 2018 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 4 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Påsk på Drömgården, Stora Lilla Familjen
Något av allt jag tycker är så härligt med barn…
Uppskattandet av Det Stora I Det Lilla.
…I ett knyck har man värsta bästa äventyret framför sig.
Något litet som blir så stort. Vi klär på oss varmt, går ut i stormen tillsammans. Tittar på takras, isiga vägen och vandrar till gamla Gårdshuset för att leta fram passande kärl. Någon bär lilla jordsäcken och känner sig stark. Två småttingar sitter sedan mitt på ett mormormönstrat köksgolv… slevar jord och färgar golvet brunt.
Dom hjälps åt. Det tar en stund. Till sist hivas både sleven och skeden och smånävarna fylls med jord. Så är det dags att strö fröna.
Golvet får sig en dos och kockumkastrullen en.
Till sist ordnar han vatten i kannan och hon hejar på. 
Det blir blött i jorden och köksgolvet förvandlas också till någon slags geggamojapöl. Så är dom så nöjda sedan. För dom har sått påskgräs. Tillsammans. Jamen, hur stort kan det bli, liksom?
…
Och idag är det ju Vårdagjämning!
Så himla härligt. Vårvintern visar sig från sin allra bästa sida här i norr nu. Det har ju snöat i månader och känslan har på slutet nu varit ”vi kommer ha snö för alltid”. Men efter bara ett par dagar med sol och blåst har snön sjunkit massor, det har rasat från taken och drippdroppat i full fart. Igår under promenaden kändes det som om någon tagit bort ett högt staket.. snön hade sjunkit, mao. Man såg liksom så mycket igen. Faktiskt hade till och med en liten, liten fläck av vår lillväg tinat fram under snön och det luktade sådär bajs och vårigt, ni vet? Så äcklig doft men ändå så underbar. Ja, Den Riktiga Vårkänslan… den lurar nog alldeles bakom hörnet!
Den här morgonen hann vi både mysa i lugn och ro, äta frukost och mamman morgongympa i morse innan det blev dags att klä på oss för att ta oss ut genom dörren. Ljuvligt att vakna av ljuset och solen, med härlig energi i kropparna. Drömmorgon! Som sedan blev tvärtom…… mina älsklingar har vilja av stål, båda två. Fast på olika vis. Det är väldigt charmigt, att två människor är lika men ändå så olika. Halva-halva utav mannen och mig, hur häftigt som helst. Den ene så lik sin mamma. Och den andre en pappakopia.
Men alltså den här senaste morgontimman… då blev undertecknad villrådig så det förslog.
Ett litet hjärta hade klätt på sig själv.. skorna, mössan, halskragen, vantarna… vilket är en favoritsyssla. Hon ville sedan prompt ha sin rosa jacka på sig och blev därmed heeeelt galen när jag mamman då bestämde overall. Trots värmande sol är det ändå kyliga morgnar och i vagnen behövs overall, absolut. Minimannen har jag aldrig någonsin behövt ta en klädfight med… men lilla pinglan har visat annat, om man säger så. Några gånger. Idag, allra värst. Hon skrek som en stucken minigris heela vägen till Förskolan. S och jag frågade varandra vad ska vi göööra? . Vi försökte avleda, S sjöng, tröstade, jag gav henne till och med telefonen (!)… men inget hjälpte. Så släppte jag ur henne ur vagnen och ungen började med de tjurigaste steg jag skådat, gå hemåt. Hon skulle hem. ”JAAACKAN!!! MAMMA!!! JAACKAAA!”. Helt slut var vi när vi väl var framme på Förskolan. S var så duktig och knatade in och vinkade, trots att jag vet att han får hjärteont om Lillasyster är ledsen. Men jag hade sagt åt honom att ”hon kommer bli nöjd bara mamma vänder om, så vet hon att hon är på väg mot jackan..”. Och så blev det ju.
Nu är vi hemma igen. Jag är typ i chock. Så liten. Så alldeles bedårande, underbar. Så trevlig, klok och händig liten tjej. Och med så mycket vilja, som både är väldigt bra men som också ger gråa hår… hon somnade på hemvägen, och sover alldeles utmattad ute i vagnen nu..
Okej. Nu ska den här mamman sörpla lite kaffe, beta av mailen och pusta en stund efter den tjurigasrte morgontimmen i mannaminne.
Hoppas ni får en fin dag!
Lillafrun
Senaste kommentarer