av Emmeli | jul 14, 2019 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 3 år, Liten 5 år., Minsting 1 år, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Det var den tredje julidagen och min älskade fyllde år.
Vi klädde oss kalasfina, snoffsade till hemmet med färska blommor och dukade för ännu ett sommarkalas. Gården fylldes av älskade människor från Storfamiljen. Födelsedagstårtor och bubblor i glasen. Ungar som lekte ute på gården till småfötterna var isande kalla. Lillprinsen nattasuddade och hade lillskjortan full av chokladiga fläckar efter att ha fått tag på vad som nog var det godaste han smakat. Chokladboll, förstås.
Några glimtar från när det var somrigt kalas för den skäggige. Tänk att han är min. Bara min.
Lillafrun
av Emmeli | jul 11, 2019 | Emmeli funderar, Norra Drömgården, Trädgård & Odling
Jag strosar runt på gården.
Har precis sovit ner lillprinsen i vagnen och går ner mot lagårn för att dra fram vattenslangen. Katten Fransson följer med förstås och jag kan inte låta bli att fantisera om grejen att öppna lagårdsdörren, inte bara för att hämta någon pryl eller så, utan faktiskt för att säga hej till darlingar. Älskade djur, som skulle förgylla livet än mer, menar jag. Var sak har sin tid. Men både jag och M är peppade på att våga utveckla livet här på gården.
Så går jag runt till blomsterna. Vattnar och knipsar gamla blommor. Pysslar om. Doftar. Andas djupt. Känner blomsterlycka och inre frid.
Till sist går jag mot Gårdshuset. Schersminen, som vi grävde ner förra året. Blommar allt den orkar i år. Så liten men ändå så stark. Och den doftar himmel på jorden.
Smultronschersmin. Kan inte låta bli att fantisera om att den ska växa sig större och större för var år här.
Första luktärterna har börjat blomma. Jag nämns nu till en början bara ta in några stycken att sätta i vas på handfatet. Trots att luktärter ju bara blommar än mer, ju mer man plockar.
Men jag tänker; först njuta synen av dom där ute, sen plocka in.
Trots stöd så dignar det av pioner. Och jag har min Mormor i tankarna. Hon är rosa pion för mig. Jag knipsar av en, går in i hemmet och sätter i vas. Trädgårdsrundan i hjärtat.
…
Min trädgård, liksom.
Okej, min fyrklöver till darlingar rår också om den. Men mest. Min trädgård. Omåttligt lycklig över den som ni märker.
…
Hoppas att ni har goda julidagar!
Jag är flitig att bjuda på från-nuet-färska glimtar i foto och film, på instagram stories, så häng på där med vetja! (@lillafrunsdagbok)
Nu ska jag strax ta lilla barnaskaran och åka till sjön för att bada. Vi möter upp Storan och gänget där. M är hemma och gör ett ryck på övervåningen, plats behöver göras för dagens leverans av gips- och osbskivor förstår ni. Jamen alltså, förstår ni!? Det gör inte jag. Gips och sånt, liksom. Det betyder ju att väggar… och tapeter (!!!)… inte är så långt borta. Vi varvar husjobb, lugnt hemma-häng med att hitta på sommarlovsäventyr tillsammans. Bara vi, och tillsammans med Storfamiljen som är så till, näästan, max samlad här i norr just nu. Det är fantastiskt skönt att senaste två somrarnas brädfodringsarbete är gjort, det är inte samma ”måste-jobb”.. vi behöver inte tänka på väder osv. Så vi unnar oss väldigt lugnt renoveringstempo vissa dagar och det är så jädrans härligt!
Lillafrun
av Emmeli | jul 10, 2019 | Emmeli funderar, Emmeli tipsar!, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 3 år, Liten 5 år., Minsting 1 år, Stora Lilla Familjen
Det var ypperligt utflyktsväder och vi satt där vid köksbordet och peppade, med kokta ägg som femåringen menade var ”peerfekt för bergsbestigare!”. Så rätt.
Nu får ni hänga med på Sommarlovsäventyret (denna önskning från undertecknad och den skäggige) ”Att bestiga skuleberget tillsammans med stora och små!”.
Vi mötte upp Storfamiljen vid Naturum, i Docksta.
Enkel packning, med ryggsäck fylld av lite under-vägen-förtäring. Som små prinskorvar, festis, vattenflaskor och frukt.
Med en liten chansning valde vi att gå Grottleden upp..
16 stycken och lilla Flisan-hunden. Med minsta barnen i åldrarna 1 år, 3 år, 5 år, två 10-åringar..
Vi gick, vi flåsade, vi tog stora steg, små steg, parerade, klättrade lite..
Utsikten blev mer och mer magi där vi tog oss steg för steg mot Skulebergets topp. Fast först, så vek vi av till höger och utmanade oss att ta oss till grottan.
Det var trappsteg likt den ovan. Och rejält branta stegar. Min höjdrädsla var som bortblåst. Fråga mig inte hur. Jag tror helt sonika att jag hade så fullt upp att veta var alla små var och se till så att deras upplevelse bara var härlig.
Framme, vid första målet! Grottan. Som också kallas Rövargrottan och Kungsgrottan. Enligt uppgift var den bebodd av plundrande rövare vilka kom hit under 1600-talet. Rövarna plundrade de närliggande byarna och handelsresande i området.
Otroligt vackert där uppe!
Och i bild. Två nöjda päron. Någon med lagom adrenalinpåslag, någon med väldigt sådant. Men det är en kick att ge sig på saker man tror sig inte våga eller klara, visst?
Väl uppe i grottan, njöt av utsikt och hade dryckespaus. Sen den lilla, lilla detaljen att vi skulle utför, samma väldigt branta väg..
Men lugnt och sansat. Steg för steg. Tog vi oss utför. Och hamnade åter vid korsningen att gå mot grottan (till höger) eller ta till vänster och fortsätta upp mot självaste Skulebergstoppen!
På´s igen! Mot toppen!
.. efter ungefär en timmes vandrande, mötte vi detta..
.. så svårt att få med i en bild. Hur sagolikt vackert där är.
Jag filmade. Så kikar ni in på min instagram, under höjdpunken ”Höga kusten!”, så ser ni filmer från vår vandring!
Uppe på toppen finns Toppstugan. Där man kan njuta av massa olika gott. Vi åt varmrökt lax och våfflor och gudvetallt, huller om buller. Alla njöt. Småungarna klagade inte en gång under äventyret, bara uppe på toppen när maten inväntades. Helt ok, liksom. Jag tror en vanlig promenad till småfots, skulle låta mer gnissel. Det här var så roligt, för alla!
Lillebroren med sin Morbror C.
Gullisarna på Sommarlovsäventyr!
Vägen ner, valde vi alla den Östra Bergstigen, som är betydligt längre än den brantare grottleden uppför. Men, väldigt härligt att gå en lite mindre fräsig (läs; brant) väg nedför..
Nöjdheten, luuugnet, hos denna mor…
Vi följde blå prickar. Så spännande för barnen att leta sig framåt. Nöjd man och plutt i bild.
Där lillprins slumrade och snarkade sista biten..
Nere igen, med en bergsbestigning i våra hjärtan! … Bertilen sov och sov.
…
Ett sånt himla häftigt äventyr! Jag och mannen har kutat uppför skulebacken flera gånger, alltså slalombacken och upp till toppen. Mjölksyra deluxe, javisst. Men den här häftiga upplevelsen som vi fick genom att ta en annan väg, med lite klättring och helt galen utsikt på vägen upp, det var verkligen något helt nytt. Så fräsigt att vi kunde göra denna tur tillsammans!
En väldig lyx att ha storfamiljen med, där storkusiner tog hand om femåringen som var framme i ett huj vid grottan med sina starka, pigga små ben. Coolingen Juni varvade egen gång och klättring med att bäras av både Gudmor och pappan och mamman.. väl framme vid toppen utbrast hon flåsande; ”Det hääj gick ju som hejsan, mamma!”. Utför åkte hon på sin starka Gudmors axlar mest hela vägen. Ni anar lyxen. Att ha många trygga famnar i kring.
Bertilen satt så tryggt på starka ryggar i bärryggsäck. Sin pappas och sin morbrors rygg om vartannat.
Det gick finfint att göra något dylikt med tre småttingar, ett stort äventyr!
En tur vi varmt, varmt rekommenderar er som är sugna på ett äventyr som är lagomlångt för småttingar att gå, med lite hjälp nu och då. Jag som vanligtvis är ohyggligt höjdrädd, glömde helt bort det. Det var liksom ingen mening… att klättra utför stegar tycker jag är värre än uppför. Men utför hade jag fullt sjå att ta hand om min Miniman så att han kom ner tryggt och med lugn i lillmagen. Jag är säker på att både han och jag växte under gårdagen. Bra grej! Men visst, hade jag och M inte vetat att Storebroren och Juniflickan är pigga i benen och dessutom grymma på att klättra, så skulle vi inte tagit Grottstigen uppför, utan antingen södra eller östra Bergsstigen även uppför.
Men alltså. Bestig Skuleberget, ni med!
Och ja. Jag är enormt stolt att bo här, i vårt älskade Höga Kusten, med äventyr direkt utanför knuten.
Lillafrun
av Emmeli | jul 8, 2019 | Drömgårdsrapporten!, Emmeli funderar, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Första sommarlovsveckan i juli ligger i hjärteasken och här kommer en hop med bilder och ord från den. 
Jag började med att känna mig ganska så låg på energi i kroppen, alltid full rulle här ju. Men jag har också varit sjuk. Småttingbacill. Jag behövde vila lite helt sonika. Lillebroren höll mig sällskap.
Sommarnattandet. Ljuvligt som alltid.
Energin återvände och det kalasfixades och slos in paket till den älskade snart-29-åringen.. som ju sedan fyllde och firades dagen lång. Mer om kalaset en annan dag,tänker jag.
Den första av favoritpionen slog ut. Doftar magi.
Vissa var världscoola i vanlig ordning. Min kloka, omtänksamma, kärleksfulla Treårings-Juni. Som ofta kryper upp i min famn, trasslas in sina småfingrar i mitt hår som hon gjort sedan alltid, och småblundar för att det är så mysigt. ”Mamma, du är min bästa mamma”. Jag smälter.
Vi hade Sommarlov. Vandrade längs lillvägen och klättrade busigt upp på nybalade höet. Och han som är först i täten där och Storebroren i familjen. Han har varit i Mäjadalen hos sin älskade Mormoster Storan med familj. Två gånger på en och samma vecka. Att susa dit själv på eget äventyr, tillhör nu livets underbaraste för lille Minimannen.
Rabatterna blev vackrare för var dag.
På torsdagkvällen susade vi iväg hela familjen till grannbyn, för att lyssna på M´s kusiner som sjöng och spelade. Sån himla fin kväll. Ljuvligt att komma hem sedan, och mötas av solbadande gammal Drömgård.
Så blev det Regnig Snart Semester-Fredag.
En liten trädgårdstur hanns med mellan skurarna, för blommor till handfatet. 
Radarparet försökte spela yatzy med minst två varianter av regler.. och så väntade vi på vännerna. Som anlände och gjorde dagen så himla mysig. 
Vi fikade. Mammorna fick prata i timtals och ungarna leka. Alla nöjda.
I helgen har det varit väldans blött och tråkigt väder, en chansning för mamman och Bertilen att hänga tvätten ute.
Men alltså, jag tänker inte klaga på vädret. Det är en himla tur att det äär något väder….! Jag är lycklig över att få leva. Tillsammans med dom jag älskar. Väder är världsligt. Precis så.
Under lördagkvällen befann vi oss ute vid havet. Lyssnade på Morfar som spelade och sjöng med kompisen. ”Dans på bryggan!”. Sånt mys!
Jag och M var nostalgiska. För precis där, i Berghamn, fast längre ut, ute på klipporna. Där friade M till mig.. precis den där lördagen.. fast för nio år sedan.
Det gjorde också så oerhört ont i hjärtat att befinna sig där i kring… för den här vyn ni ser ovan. Den tillhör min barndom. Den tillhör alla mina springturer om somrarna, med start. Från Sommarstugan. Hujedamig. Att man kan sakna en plats så. Men var sak har sin tid. Nu är det ett år sedan älskade Smultronstället i livet, blev till någon annans lycka.
Den här lillstranden kommer alltid ha ett bo i mitt hjärta. Jag snörvlade lite för mig själv, när jag tog den här bilden, innan vi rullade hemåt vår gård igen.
Veckans sista dag var en endaste lång fira-kärleken-dag. Helt underbar. På mitten fick vi också besök av M´s kusiner. Vi slog till med gott matigt och sötigt fika och hade så gemytligt. Innan jag och M susade iväg för världsmysig date, bara han och jag. M´s efterrätt ser väldigt god ut, visst? Det var den också, tyckte han. Men min Crème Brûlée… ooooh, jag kolavippar, så god!
Det var en vecka i livet. Till en början lite låg på energi och lite siså inombords. Lite sorglig. Att passera sommarstugan var jättejobbigt. Men mest, sju dagar jag är så lycklig över. Sju dagar, som vi fick fylla med liv, precis som vi önskar. Vilken lycka!
….
Nu är det måndag igen och regnet har fallit och kyliga vindarna susat. Medan M jobbat på övervåningen har jag och ungarna roat oss med diverse mys här nere på nedervåningen. Lekt med leklera, suttit vid pianot och spelat oss igenom hela Astrid Lindgren-boken. Tränat, (kika i stories om ni vill ha passet. Jag sparade det även i höjdpunkten ”Motion!” så det ligger kvar längre än 24 h). Sett barnprogram och badat i badbaljan. Jag har svischat hittan och dittan emellanåt, jobbat oss neråt botten av tvättkorgen och bäddat rent så vi kan sova sådär extra gott i natt. Kvällsprommis för nattande och nu njuter jag och M av vad som känns som den allra första riktiga semesterkvällen.. vi är ju alltid hemma tillsammans och jobbar med gårdsbestyr och annat om måndagarna, men i morgon tisdag, brukar ju den skäggige susa tiiiidigt, tidigt iväg på jobb. Men alltså, inte imorn..! Ohlala, så härligt! Och vi ska på utflykt med Storfamiljen!
Må gott alla ni, så hörs vi snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | jul 7, 2019 | Jag och M
Ett liv för mig, är ett liv med dig.
För 9 år sedan frågade du, där på klippan vid havet, om jag ville dela livet med dig. Svaret var självklart. För prick 7 år sedan stod vi i Vackerkyrkan, med familj, släkt och vänner samlade. Vi blev man och fru. En utav livets absolut bästa dagar.
Men vet du M? Varje dag tillsammans med dig, är en utav livets bästa dagar för mig. Om så komposthinken stinker, vi med tre småälsklingar att ta hand om bara hinner prata halva meningar och snabbpussas mellan olika bestyr. Än om vi badar i renoveringsröra, livsbekymmer dyker upp.
Med händerna flätade, nu som då, kommer jag alltid alltid att älska dig. Varje dag med dig är en gåva.
Jag är alldeles salig över den här dagen.
M väckte mig, som han alltid gör när vi har bröllopsdag, med omgjord födelsedagssång till bröllopssång. ”Vad är det för en dag.. är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag för det är våran bröllopsdag. Hurra, hurra, huraaa!”.
Jag fick blommor. Som han plockat ute i trädgården. Så gulligt att jag går av lite. Synen av den skäggige.. som gick där i tidiga sommarmorgonen bland rabatterna. 
Och så hade han dukat god frukost som vi njöt av tillsammans.
M fick paket av sin fru. Och jag läste söta kortet som fanns bland blommorna. Hör här;
M hade ordnat med barnvakt och så, för att vi skulle få åka iväg och äta middag på tumis. Storebroren på date med sin Mormoster och minstingarna hos Mormor och Morfar. Så obeskrivligt mysigt. Jag beslöt mig för att släppa den stora kontrollen som jag allllltid har och bara njuta.
Och som vi njöt.
Pratade långa meningar om livet. Pussades. Åt med båda händerna (bara en sån sak!), en oerhört god middag. Fjällröding. Som smalt i munnen. Och Crème Brûlée till efterrätt. 
År och dar, sedan vi var på tumisdate. Och himmel. Så mysigt det var. Att träffa det vackraste vi skapat tillsammans sedan, våra gullisar, var så underbart.
Vi fortsatte myset hemma, med kex och ost och choklad.. och hela-familjen-skålande i jordgubbcrush. Barnen var lyriska. Få vara uppe toksent, äta choklad och fira mamma och pappas kärlek, liksom. Jo, vi njöt vi päron också. Oändligt tacksamma över att få vara med om hela hela alltet. Livet.
…
Idag har vi firat kärleken. Lite extra-extra. För vi har varit gifta i prick 7 år idag!
Wow, alltså. Livet med honom. Min M. Är en fest. På riktigt.
Lillafrun
Senaste kommentarer