Jo förstår ni, idag har jag och Junihjärtat bakat Lussebullar tillsammans. Ja, Skrållan var med så mycket hon förmådde… med sin (förmodade) Vattkoppsfeber.. Men styra assistenten, det gick som hejsan!
Idag fyllde vi Saffransbullarna med smör, mandelmassa, vaniljpulver, vaniljsocker och nystött kardemumma..
Dessa bullar kräver sin små timmar. Men det är såååhåå värt det!
Tada!
På toppen, uppvispat ägg, finhackad mandel och pärlsocker.
Nu blev det provsmakning, förstås..
Samtliga njöt. Lillebror med sin Livets Första Saffransbulle. Och iskall mjölk till.
Vill ni baka precis samma lika, så är det bara att kika HÄR så finner ni receptet!
Så himla underbart! Nu är frysen fylld av sisådär hundra saffransbullar och vi är redo för många mysiga fikastunder med nära och kära. Bland det bästa med julen, ju! Att träffa hjärtenära.
Utan att skämmas pågår här Adventslängtan och smygande Julepirr nu. Åhåhå!
Vi boar i hemmet, lite bit för bit. Det blir Vinterfint. Är inte på något sätt juligt än. Men känslan, att vi går den där varma, fantastiska högtiden till mötes. Den, är här. Och så god.
Efter timmar av utetid i snöfall, gick vi in vid skymningen och premiärspisade julig jazz och proppade apelsiner med nejlikor så tummen nästan blev krokig till på köpet. Doften, oslagbar!
Lillebror, som var pluttebäbis förra året, upplever allt som sin första gång nu och det är så gulligt. Han gör en liten dans av lycka med pepparkakan i handen…
Och vi är fast beslutna här hemma, om att det är goda känslan, värmen, dofterna, tryggheten, något extragott att äta, den vackra julegranen, det dyrbara i att få vara tillsammans… att det är det, som spelar roll och skapar Julemagi. Iiiinget den dyraste köpta julklappen kan klå. Sådetså.
Så. Nu vet ni. Utan att skämmas. -Startskottet har gått här på Drömgården!
Den här veckan blev maxad alltså. Och visst är det lite typiskt sådär… att det oftast vill krångla med något när föräldrastyrkan inte är som den brukar, utan förstås händer det grejer med barn, djur, eltjafs och så, när M är på extrauppdrag och jag får dubbelknuta mig själv här hemma för att ro alltsammans i hamn. Men jag och barnen är ett dreamteam. Så är det bara.
¨
Vi dagdrömmer om helgen. Kanske bakar vi något gott för att fira att vi grejat denna vecka.
Kan varmt rekommendera er denna kaka. En ljuvlig mandelkaka med lingon. Så passande i dessa blyertgrå novemberdagar.
Nu faller mörkret över Drömgården. Kvällen väntar och jag ska erkänna att jag längtar efter att krypa ner i den där renbäddade storsängen. Lite kvällsruljangs och golvskurande kvar, sen är både hem och liv redo för ännu en novemberhelg… en helg vi hade tänkt spendera med hjärtenvännerna i norrnorr. Planen, innan denna Vattkopppsfest drog igång, alltså. Som tur är sågs vi här hos oss förra veckan, så deppigheten minskade lite med tanken och känslan på att vi nyss kramades och delade livet tillsammans.
Ta hand om er fina ni! Jag är så hjärtans glad för att ni kikar in här hos mig.
En tur till skogen. För att andas. Plocka med sig något vackertskogsfynd av lämpligt slag. Sedan vända hemåt och med äppelröda kinder slå sig ner vid kär plats. En sån som man sitter bekvämt vid, som man kan ha en kaffekopp nära till hands och i lugnan ro bjuda sig själv på en stunds pyssel.
Sånt, är Själagott, tycker jag.
En krans. Av lingonris. Det fick det bli på min senaste pysselstund.
Skogsfynd, tråd att binda med, hampasnöre, en stomme och kanske en liten rosett? Utöver det behövs bara en stund av lugnan ro-tid.
Jag gjorde en stomme av en rejäl kvist klätterros.. meen lyxigare hade en liten starkare stålstomme varit förstås. Det funkade fint ändå lilla ros-experimentet. När jag hade min stomme kunde jag sätta igång och göra små buketter av lingonris, för att binda tätt efter annan.
När jag kommit till halva, avslutade jag med att fästa tråden, för att sedan börja om på toppen och gå ”andra hållet” mot mitten igen. På så sätt fick jag lingonriset åt det håll jag önskade, kransen runt.
En liten enkel fästning, följt av litet fastnålande av spetsrosett (jag gör egna häftstift av ståltråd och fäster med) och så en liten stump hampasnöre för att kunna hänga upp kransen på väggen.
Klart! Ett stycke Lingonriskrans!
… och starten för att göra hemmet Vinterfint, är gjord!
En liten hop med juleröda äpplen och vi har nu en så mysig Noventkänsla här hemma som alla mår gott av.
För mer kransinspo från tidigare år kan ni titta HÄR!
…
Må så gott ni bara kan dessa blyertsgråa novemberdagar! Det gör vi. Inte helt lätt för den lilla älsklingen med masssssor av vattkoppor.. stackars stackars Liten. Men, vi peppar oss med att ”det är bra att ha det här bortgjort nu.. så att det inte blir som för dig mamma”. Mm.. jag var betydligt större och tvärdålig. Men jag tycker tusan tusen gånger mer synd om min lille pojke, förstås. Mammahjärtat går itu lite.
Jag kikade in hos Lindex nyss. ”Fönstershoppade”, ni vet. Fanns så himla mycket fint. Tänkte visa er vad jag fann. Vintertjusigt till mor.
Blev lyckligt påmind om att jag ju har en ny (ja, ett år, är faktiskt supernytt tycker jag!) Juleklänning att ta på mig även denna jul. I år finns en snarlik, kanske faktiskt helt och hållet likadan, i svart eller julerött. Sammet, omlott och alldeles ljuvlig. Älskar den!
Blev så kär i detta set i manchester. Finns i två fina färger. Med strumpisar till är det ju både ett mysigt hemma-set och också något som funkar finfint under vinterns kalasigheter.
Fina mössor och mjuka tröjor. Jag kan aldrig få nog. Avskyr att frysa, är nog grunden till min förkärlek till ulligt och stickat. Och, för att det är så fint att det inte är klokt, förstås!
Mössan, som fanns i flera olika fina färger, hittas HÄR
Till sist. Kan jag tipsa er om min kära ullkappa. Som nu finns i marinblått. HÄR. Å. Ser på mig själv hur pirrig jag är i magen där… bärandes på lilla Bertilen i magen. Känner mig lika pirrig nu, fast av Häst-anledning..
…
Ok. Dags att vakna från fönstershoppandet och istället fortsätta pyssla om pluttar. Där den ena ser ut som en prickig korv och garanterat har Vattkoppor.
Minns ni i försomras, när vi hade vattkoppshärva här hemma? Minsting och Lillasyster trodde vi hade det.. och tänkte ”men Storebror måste också ha haft det… men med väldigt få prickar!?”. Storebroren hade några myggbett som vi beslöt var vattkoppor ändå (haha, man vill allllltid ha en förklaring till saker som mor och far, visst?). Men det kändes osannolikt. Barnaskaran blev pigga och vi glömde prickfesten.
Så några veckor senare hörde vi att det visst gått Höstblåsor i byn. Trots sommar. Då förstod vi, att det förstås var Höstblåsor och inte vattkoppor som minstingarna haft.
För prick två veckor sedan umgicks vi massor med småvänner som hade vattkoppor…. min tanke var ”äsch, det gör inget att vi umgås.. barnen är lyckliga och har vår barnaskara inte haft koppor så kommer det visa sig snart i en prickig korv-fest”. Och mycket riktigt.. den festen är nu påbörjad.
Prickig korv-fest, hepp hepp!
Hoppas innerligt det ska fortsätta lika smidigt som det gör nu.. kliar måttligt och med iiiiskallt anti-kli-skum är det här bara festligt tycker Minimannen. Att få mysa i massor, bli extra ompysslad, blinka till sig en Piggelin eller två, se på barnprogram mer än vanligt… ptja. Så så ser det ut här på Drömgården just nu!
Vattkoppsfest påbörjad. Och en mamma som pysslar om så gott hon kan, och dagdrömmer om Juletiden!
Senaste kommentarer