Hej på er denna varma, varma, vaaarma junionsdag! 32 grader här i höga kusten just nu. Vi lever lajvet och sommarlovar oss dagarna i ända!
Men nu hörreni, så går vi nerför den där verandatrappan och svänger vänster, tycker jag!
Snuddar vid den jättejättestora new dawn-rosen som jag hoppas kommer blomma lika överdådigt som förra året.
Sen går vi nästan in i en pion, som jag troor är en Shirley Temple… den har inte blommat mer än någon blomma hittills, men i år se ni! I år kommer den att blomma i massor! Lycka!
…och till sist nu då, ta en kik på nya lilla rosrabatten jag tvärgrävde för ett par veckor sedan. En spretig liten FarmorMormor-rabatt..
Den nya lilla Rosenrabatten! Eller snarare en Farmor-Mormor-rabatt, med lite av varje i.
Jag blev helt sonika så kär i ett par rosor som stod och glodde på mig där på blomsterhaket, att jag bara var tvuuungen att ha dom. Men hade ingen plats för dom. Men hej och hå, vad här finns plats, egentligen.. det svåra är att bestämma sig för vad vi ska göra av all plats. Oftast går det bäst att bara tvärgöra- börja gräva och se ”jomen det här blir bra!”. För allt blir ju bra, kära hjärtanes! Finns inga rätt eller fel!
Bonica.
En så otroligt söt ljusrosa ros som jag hoppas, hoppas ska må gott där mot varma väggen.. trots att vi nog är i gränsfall zonmässigt. Vi är zon 5..
Klätterrosen Flamentanz där till höger var ju tidigare själv mot denna vägg, men inte längre. Och till höger om den kommer ytterligare en ros som vi tänkte ska få växa och växa och skapa ännu mer rumkänsla där under äppelträdet. Det har blivit så himla trevligt där under nu. Och den där rosen till höger om klätterrosen, den som jag fick några spröt av från Storan för några år sedan, den kan bli stor som bara den förstår ni. Blommar i år för första gången, så fräsigt! Titta här!
Så söt ju!
Men ni ska få se mer av vad som gör mig bubblig i magen när jag tittar på den?
Visst är den helt otroligt vacker?
Ger mig Gotlandskänsla också.. den här finns i Botaniska Trädgården i Visby.
Leonardo Da vinci heter den.
Är så saligt lycklig över denna lilla rabatt.
Tänker att det nog kommer att hamna några fler perenner där så småningom. Nu dundrade jag ner lite av varje kring rosorna.. knallgula vallmo som fanns här som en utav två blomster (akleja den andra annars var här noll blomster när vi flyttade hit) och några plant tobaktsblomma från mor, en tuss akleja jag norpade från en annan rabatt och ett par dahlior hamnade också där. Ja ni hör ju. Ingen ordning på allting… eller ”feeling och lust som styrning!”… näpp,det finns inga fel tänker jag, när det gäller trädgård. Så otroligt befriande och roligt! Bara köra och se vad det blir. Blir det knasigt så får man fundera ett varv till och göra annorlunda till nästa gång.. ”resan är målet!”, visst!?
Som den gör oss gott. Och idag, när det varit Tillsammansmåndag för oss här hemma, har det känts som sommarsemester. Som vi längtar efter det där långa, långa pärlbandet av alla-hemma-dagar.. men tills dess, njuter vi av Sommarlov jag och barnen och alldeles snart får pappan lång Sommarsemester.
Vad vi fyllde vår senaste junivecka med?
Vi tog måndag med after-2-årskalas-känsla. Bönderna jobbade på och vår utarrenderade lägda slogs. Vi hade vilsamt, lunkande tempo först… sen hittade jag mig själv ivrigt rensandes ris och ogräs, mossa och annat som täckte över stenmuren som omringar vår gård.
Hej alla vackra stenar!
Den ena makalöst vackra junikvällen, efter den andra.
Brandispappan hade jour och jag nattade ungar på biltur en utav kvällarna. Lite av en sommartradition just kvällen på jourveckan när pappan är iväg på lång brandövning och jag liksom inte får med mig alla tre barnen själv i vagnarna..
Vi susade iväg till Förskolan och Storebroren fick säga ”glad sommar, tack för allt och vi ses!”, till fröknarna. Han har varit där sådan liten del ju och nu sista månaderna har möjligheten inte ens funnits om vi hade velat, pga Skitviruset. Så det var nästan lite blygsamt att hälsa på. Mor hoppas att inte glappet från bara-hemma-mys till skolan fem dagar i veckan (kära hjärtanes!!!), ska bli för chockartat till hösten…
Vi var till Mäjasjön och badade med kompisar. Så skitmysigt. Och titta vad jag hade i famnen… min tvåårige prinskorv, som ju är min bäbis. Och så lilla H, som ju är bäbis på riktigt och så gossig att det inte är klokt. Synen av småvänner på löpande band, springandes från sjön, var sagolik!
En dag regnade det. Så välkommet på alla sätt och vis. Jag passade på att vika det där hiskeligt stora tvättberget. Och så bakade jag ”lite bullar”…av en ”liten, nätt deg”..
Vi fixade hemmet Midsommarfint. Men småpauser då och då är guld. Som en kaffekopp bredvid kurrande katt, med älskad utsikt över åkern.
Guldstunder i mitt Mammahjärtat. Pärlande med Skrållan. Pusselbygge med Minimannen.
Vi firade Midsommar. Tjusig midsommarstång, va!
Kalasfix! Så barnsligt roligt sådant. Glass- och minimarängmakeri. Ballonger i favoritfärger. Och servetter att göra en enhörningstokig lilltjej lycklig med.
Det var Årets Ljusaste Dag.. och vi firade vår älskade dotters födelsedag.
…
Dagarna som går, det är livet. Är så enormt tacksam att vi är där vi är. Att vi har möjlighet att fylla våra dagar med liv på det sätt vi önskar och mår som bäst utav. Det är en så god känsla… att vara här där vi strävat efter att få vara, på det sätt vi alltid önskat. Tillsammanstid, trygghet, lugn, närvaro. Alla gånger före stress för klirrande kronor in på ett konto…
..
Nya veckans sommarloviga önskeplaner:
–Njuta av älskade sommarlovsdagar! Morgnarna och kvällarna, så magiska. Plocka blommor vid vägens kant och bada i sjön. Och äta glass, förstås!
–Fortsätta den pausade renoveringen av övervåningen! Nu har det varit tid för väldans mycket trädgårdsfix, andra små byggprojekt och så några kalas på toppen! Men nu, nu tusan är vi renoveringspeppade så det står ut genom öronen på oss!
–Ta han om Vinterhagen! Mocka i oändlighet, röja bort en rishög, rensa från skräp som krupit fram ur marken osv..
–Sända er hälsningar! Har så himla mycket jag vill dela med mig av till er. Ni ska få se nya lilla rabatten bland annat!
–Rida! – förra veckan jobbade vi med hästarna här hemma kring gården. Nu är jourveckan förbi för mannen och långa skogsturer är efterlängtade.
–Åka och hämta hem en present! Som Juni bara fick i ord på sin födelsedag. Något hon kommer uppskatta massor!
–Träffa mor och far, barnens Mormor och Morfar. Älsklingarna!
–Ha en alldeles oplanerad helg… för första gången på jag vet inte när.
Ta hand om er och må så gott ni bara kan i dessa junidagar!
Nej det är ingen vanlig dag, för det är Junis 4-årsdag, hurra hurra hurra! Älskade Juniflickan, Skrållan, Lillan, StoraLillasyster. Familjens coolaste tjej!
Det var små bröder med grusiga ögon som satt och höll om varandra på sofflocket i morse. Redo att dundra in i sovrummet och väcka en sjusovare av rang. Våra barn verkar ha som grej att inte vakna av födelsedagssång.. alltid minst några varv ja må du leva innan småögonen slås upp. Och tro mig, sooom jag och barnens pappa är glada för att ungarna sover som minigrisar.
Samma visa idag. Men till sist vaknade lilla Skrållan!
Födelsedagsmorgon. För någon som längtat så himmelens mycket till att få fylla år. Hon var glad från första stund hon slog upp ögonen. Blev lycksalig för varendaste pinal hon fick.. och då kan jag meddela att det i ett paket låg några strumpor… inte så stordådidgt, mao. Men hon drog på sig allihopa, på en gång..det var ”dom finaste strumporna hon sett”. Och så typiskt henne, med lager på lager.. lilla samlaren. tio armband, fem-sex mössor, ett gäng proppfulla väskor och solglajjorna på.. ingen ovanlig syn.
Medan det stökades i köket för kalas, premiärade födelsedagsungen med sitt nya pyssel! Hon gjorde välkomstkort till så många hon bara hann.
Nu började väntan bli smått olidlig. Tur att det bara nu vara några minuter kvar till kalaset skulle börja och hela storfamiljen komma!
Vad händer då tror ni?
-Det går larm. Skogsbrand. Och Brandisfrun räknar med ens bort pappan som en i sällskapet på kalaset. Ja, ja. Sånt är livet. Vi var himla, himla glada över att det inte gått larm tidigare under dagen. Att pappan fick vara med under födelsedagsmorgonen. Att han och jag kunde teama i köket med maten. Jag tackade också mig själv för att jag är en planerare av rang. Och förstås hade garderat med att just det här kunde hända. Hade M kunnat hade han förstås lejt bort sin jour denna dag.. men det gick ej idag. Iväg han for och jag och ungarna grejade det sista innan vi välkomnade världens bästa storfamilj!
Att vara högt älskad utav många. Det måste vara en utav dom största gåvorna i livet.
Så sa vi varsågoda till lunchen!
En redig pastasallad med allt möjligt gottit i. ”Mammabröd” (recept HÄR). Melon i stora lass. Typ så. Somrigt, enkelt och gott! Passande en het sommardag!
En enkel kall röra till med creme fraische, grön pesto, salt och peppar. Easy peasy! Men så gott!
Det blev ingen födelsedagstårta. Här uppfylldes istället önskningen om en egen glassbuffé. Ni må tro att jag hade roligt i köket igår. Där jag snodde ihop glassorter efter varandra. En med kaffe-kola. En äkta vanilj. Och en med blåbär och hallon.
En hallon-blåbär-sås att ringla över glassen. Hackade mandlar, rosa strössel och pyttiga minimaränger fanns också att toppa glasstrutarna med.
Så himla bra idé av Skrållan. Glassbuffé! Passade så fantastiskt bra denna sommardag.
Lagom till att glassen höll på att smälta bort, kom Brandispappan hem. Så himla lyckligt, att han i alla fall hann träffa gästerna och vara med på ett litet hörn av kalaset. Ingen skada skedd gällande hans dotter.. henne hade jag, som varit hemma hela tiden, knappt sett röken av då hon hade fullt upp att hänga med massa älskade människor, leka, pyssla, busa och bli allmänt super-omhändertagen av människor som bryr så enormt mycket om henne.
Nu brakade kalaset loss och vattenkriget var ett faktum. Ett stycke PartyPappaMorfar i bild! Och utanför bild ett knappt tjog av storfamilj. En sån enorm lycka.
Juniflickan, 4 år idag! Så stort, så fantastiskt. Sån ynnest att få vara med på ett stort hörn av hennes resa genom livet. Grattis på födelsedagen älskade Skrållan! Som vi älskar dig! <3
Du somnade så gott ikväll. Rödblommig om kinderna, med ett leende på läpparna och dina ord ”det här är den BÄSTA födelsedagen nååånsin!”, landar så gott i mammahjärtat.
Så blev det Midsommarafton. Och vi började dagen med frulle ute på trappan, följt av en stund i hästhagen. Öppna till lilla betet och kela lite. Barfota förstås. Livet på en pinne!
Inne i köket var en sommarklänningsklädd älsklingstjej och gosade Fransson-katt.
Tillsammans hade vi strösslat hemmet med så mycket midsommarkänsla.
Blommor överallt. Fina duken på köksbordet.
Blomsterprakt!
Ut genom fönstret skvalade svenska sommarklassiker ur högtalaren. Vi hade dukat med findukar i ”trädgårdsrummet”. Stora och små strosade runt i sina finaste sommarstassar. Och plötsligt, fylldes gård med än mer liv. Så älskat.
Älskade Storfamiljen.
Med småkusiner som inte bara är kussar till varandra utan och så goda, goda vänner. Farfars, Morfars, mannens morbror och så min fina Svägerska och Svågge.
Mannen och Pappa drog iväg och hämtade björk. Prydde entrén och med ens blev det liksom Midsommarkalas!
Så dukades lunchen upp. Så otroligt mycket gott. Och så vansinnigt soft, med knytis! Win-win åt alla håll och kanter, liksom. Vi åt så vi flämtade.
Därefter behövdes en aktivitet för att vi inte skulle råka somna på kuppen. Nu skulle stången bindas! Älskar att traditionerna från min barndom, nu får leva vida här, på min och min familjs alldeles egna gård. Det är så fint att det inte är klokt.
Prinskorven höll med. Där han kutade från sin Farfar där han fått lillnäven full av björk, för att kunna ge till sina föräldrar som band och band.
När stången var bunden och en herrans massa kransar likaså. Då var det dags för MammaMormors Jordgubbstårta. Och den mina vänner. Den, går ej av för hackor.
Och sen dansade vi runt den tjusiga Midsommarstången ”som aldrig varit så fin som i år” (ord som upprepas varje år, haha!). Hoppade små grodorna, rantade runt med prästens lilla kråka, spelade basfiol och flöjt. Och lekte Björnen sover förstås!
Sen gav vi spillet från allt björkfix, till hästarna. Så uppskattat. Och både jag och Mor konstaterade att det här med hästarna fortfarande är så ogreppbart. Som jag alltid drömt om hästar.. och nu får uppleva detta, med tre vackra skapelser direkt utanför fönstret. Tre individer som byggt sånt bo i våra hjärtan.
Där är en annan som har en plats i mitt hjärta som precis ingen ta ifrån honom. Världens finaste.
… och med lite enkel matematik förstår ju alla att ett plus ett i ett nafs kan bli fem, om livet bjuder upp till dans.
…
Hujedamig, så lycklig jag är över denna dans…
Inte som i att det alltid är lätt, att varje dag är utan motstånd, att vi aldrig behöver kämpa för något, stöter på krux, är trötta, utan ork, mod, att vi aldrig känner övermäktighet, oro eller så.. nä, det förstår ju ni också. Att vi är människor. Precis som du. Och du. Men.. ”varje dag är en gåva. det är en ynnest att få vara här. på denna plats, vi får äran att kalla ”vår drömgård”. spendera dagarna med människor som bubblar kärlek”. Dom orden. Jag menar dom. Så så såå himla mycket. Det är något så lyxigt, att få chans att leva sin dröm, att vore vi annat än tacksamma, slå då en stekpanna i huvudet på oss.
…
Det var Midsommarafton 2020 för oss. Fenomenal. Som min Farmor Gertrud skulle ha sagt.
Första tanken var att barnen nu skulle somna gott i vagnarna. Svalkade sedan kvällens bus i vattenspridaren. Med kvällsfikat i magarna. Och alla småtänder borstade.
Men en kväll som den här, kvällen innan Midsommarafton, när det är så varmt att det inte är klokt och så vackert att vi dånar. Då kom vi på andra tankar, hela hopen.
Blommor, traktorer och djur. Finns det något bättre? Inte om ni frågar Bertilen.
Jag tänker minnas den här stunden för evigt. Där vi gick längs vår lillväg. Hela familjen samlad. Med lilla Tripp Trapp Trull-gänget som så lyckligt plockade sig varsin midsommarbukett.
Där. Mitt i allt. I midsommarsolen ljus. Där var vi.
Senaste kommentarer