”Ho ho ho! Idag är det bara 4 dagar kvar till julafton. Ge er ut på Nissespårning, vetja! Ett tips! Ta er till Äsjaberget, därifrån kan ni se mycket och långt. Ha en fin 4:e advent. KRAM NisseNissan. Psst! Glöm inte att ta med fika!!”
… så vi gav oss iväg, med fika och hela truppen inpackade i bilen. Och troor ni inte, att Familjen B´s Nisse, hade bett dom att göra precis samma?
.. Jojo! Och ni anar lyckan hos alla ungar va? När dom överraskades av varandra, där mitt uppe i skogen.. på samma plats, samma tid.. allesammans med Nissespårning som uppdrag!
(svar JA. Föräldrar, mycket mycket nöjda över detta på hitt. Redan här, var lyckan gjord liksom).
Vi gick i väg!
Päron och ungar huller om buller, till fots, på axlar och i bärsele.
Vi spanade och spanade..
Kämpade tappert..
.. och se! Vi fann äntligen vårt första spår. Nissen måste ha tappat brallorna…. extrabrallorna förstås, annars skulle han ju har frusit och det gick inte för sig, ju.
Och plötsligt trillade spåren tätt.. i en liten rödvit säck fann barnen skumtomtar. I en annan, som Pappa J hjälpte barnen att öppna, fanns tomtegrötris… och en nyckel.. spänningen var oliiidlig.
.. ett tu tre, var vi uppe på Äsjaberget. Och mycket riktigt. Så långt och mycket vi såg! Nääästan hem till Drömgården… fast den gömdes ”där borta” av lite skog i kring..
.. så dukade vi upp fikat. Varm choklad, limpmackor, peppisar och karameller..
Vi hade det gott, alldeles oerhört.
.. och titta här nu, vad vi såg, som kändes alldeles ohyggligt nymodigt…
Solen.
Mjuk, låg, försiktig, mycket välkommen decembersolglimt.
… Bertilen, även kallad ”Putte i Blåbärsskogen” ..och hans vänner, tjavade efter en stund av fika och lek, nerför berget igen. Än mer nyfikna på var i hela friden den där NisseNissan håller hus.. och framförallt, fyllda med ett litet äventyr, som kändes stort, i hjärtat. Hos både små. Och stora.
Jag känner hopp. ”Det är midvinter. Och nu, alldeles snart, tänker ljuset vända åter”. Vilken tröst det känns som, mitt i allt som är, eller hur?
Jag är redo för årets sista Måndagshälsning… titta lite tillbaka, landa, innan vi tar oss ann Juleveckan!
Decemberveckan som gick..
Vi skickade julkort. Hur mysigt som helst!
NisseNissan busade och busade. En morgon hade han ”ordnat frulle” till barnen.. som tydligen låg klar i stekpannan….. i morse hade han visst varit och hjälpt oss pynta julgranen lite till också… med toapapper lindat runt, runt, runt. Ja, ni må tro att vi får många skratt!
En dag såg vi solen några få, få minuter. Chippen passade på och tog sig en tur!
Vi julbakade. Lussekatter! .. och ”Mors Rågsiktslimpor” (recept HÄR). Gott, gott, gott!
Vi familjegympade!
Vi levde i ett kreativt småbarns-, renoveringslivkaos. Som alltid. Och vi älskar det! Fast väldans skönt var det när det blev lite ordning och reda, lagom till helgen.
Vissa var väldans trötta stundvis. Morsan kan också stryka under på den känslan!
Vi tjavade över lillåkern till Tant G, för att önska God Jul och ge lite krameller och hembakt tunnbröd. Hjärtevärmande, för oss alla.
Och så hängde vi med hjärtevännerna, förstås. Det är ren och skär lycka, hur både stora och små kommer så väldigt väl överens. Ena dagen lekte ungarna där. En annan dag här. Veckans sista dag, Fjärde Advent, var vi ute på en så trevlig utflykt.. jag berättar mer om den imorn eller så!
Om det nu måste vara en dryg pandemi.. så är jag nu än gladare för att leva som vi gör. Och där vi gör det. Det är inte såå förskräckligt stor skillnad jämfört med ”vanliga livet”. Mer än att jag längtar ihjäl mig på att få pussa och krama på mina älskade päron. Men den tiden kommer åter… bara vi hjälps åt nu eller hur?
Än hur mycket vi saknar våra Matlag med vännerna och alla mysiga innehäng så ses vi bara, bara ute just nu. Barnen får ju ses inomhus.. men vi vuxna pälsar på oss och hänger ute, med goda avstånd. Vi åker ingenstans. Besöker ingen stad. Julhandlar inte i något köpcentrum. Handlar bara här i byn. Umgås bara, bara med vår närmsta krets. Försöker, försöker, försöker göra så gott vi kan. Det gör vi alla, visst? Tillsammans ska vi klara oss igenom denna prövning.
…
Nu tar vi hand om dom sista dagarna av detta året, så gott vi kan. Och ser fram emot ett nytt, hoppfullt år!
Juleveckans planer!
-Njuta varendaste guldstund som bjuds, med bara dagar kvar till Julafton! Det är helt otroligt hjärtevärmande med juletid tillsammans med småttingarna.. -om jag har koll på alla klappar och om ”allt är klart” här hemma inför Julen? Nix.. den biten är inte så väldans uppstyrd.. .särskilt inte i år, när vi just nu lägger extramycket tid på övervåningen, och när vi inte har någon stor bjudning inplanerad eller så. Jag tar tillfället i akt att vila i det som är och njuter väldigt. Full koll har jag på att ungarna mår gott och morsan och farsan, likaså… det är viktigast, alltid, visst? Det andra ordnar sig..
-Fira in Jullovet! Imorn, checkar nämligen Skolpojken och Rit- & Konstruktionschefen in på Jullov med oss andra Hemmakottar. Det ska bli helt underbart. Långt pärlband av dagar fyllda med nästan inga planer alls och bara massa Tillsammanstid väntar.
-Vi sjåar i det sista med övervåningen! .. och det är så kuul och som julafton, varje dag! Sånt pirr. Kanske sover vi sista natten här nere, till dan före dan… ”Mamma och Pappa! Ni veet att ni bara har TRE dagar på er nu, va!?”, sa 6-åringen med spänning i rösten till oss… ni följer oss i farten, genom att kika in på instagram (@dromgardsliv) och följa oss i stories där!
-Ni får en tidig Julklapp av mig inom kort, nämligen ”Julegympa”. I rörligt format, i stories, visar jag passet.. bara dra på musiken och ge er själva en god genomkörare.. lovar att julmaten smakar godare och finasoffan är ännu skönare, efter ett härligt gympapass!
-Skura köksgolvet och lägga på röda julmattan! Knipsa in lite nytt ris från skogen. Julhandla mat och förbereda för Julhelgen.
-Fira Jul! <3
…
Ta hand om er nu, allt ni kan. Önskar er en god, god Julevecka. Så god den bara kan bli. <3
Nu är precis hela gänget så delaktigt i allt vi gör. Vi har tusan ingen bäbis här hemma längre. Eller jo, Bertilen är vårt bäbis. Det är alla helt överens om.
När jag sa ”veet du Bertan, nu ska vi klä julgranen!”.. då svarade, Bäbisen, ”va? glanen ha tlöja!?”… mammas hjärtegull. Som sedan förstod att det inte var såna kläder mamman pratade om..
Pumlor i små kluster. Hempysslade skapelser. Någon smällkaramell. Alltsammans, noga, noga upphängda av små ivriga barnahänder.
Barnen ville att vi skulle klä oss ”julefint”, så det gjorde vi förstås. Så spisade vi traddiga julbitar och hade ett lifemoment jag aldrig tänker glömma.
Älskar det här gänget så det värker i bröstet.
Så fort granen kommit in i salen, då är det jul i vårt hus. Barnasinnad lycka, hos både små. Och stora!
Och nu är det fjärde advent. Käre tid, vad jag är tacksam. Över att få vara med om hela alltet.
En dag hade ”NisseNissan” skickat en hälsning till barnen, där det stod att det ”strax efter mitt i dagen” skulle levereras något till vår bro. Lagom till att vi kom hem efter skolhämt av Storebroren, så stod där mycket riktigt ett stort paket med tre skumtomtar på, dessutom!
Vad som fanns där i paketet?
En hel låda full med pyssel, förstås!
Pysselgalningarna jublade högt.
Och ni vet väl, att ni hittar dom mest prisvärda pyssellådorna, i olika teman (finns alltså annat än julpyssellådor), på Rusta.. ”mycket för pengarna”. Ja, faktiskt precis så.
Så följde en lång, lång stund av tillsammanspyssel.
Och om ni visste vad det skapats julkort sedan dess. Som strösslas ut ett efter ett, till såna där älskade, för oss världsviktiga människor. Ni vet.
En låda fylld av pyssel. Ett julklappstips från oss, till en liten pysseltokig!
Mest för roligt, för att vi behöver lite extra pepp nu i slutet.. när det känts så nära, men ändå varit en himla massa kvar innan vi riktigt är i mål.
Dörrkarmar som skulle snickras och monteras. Pärslspont som skulle spikas, spikhåls-spacklas och målas. Lister som ska kapas. Foder som ska på plats. Måla, måla, måla… ja, ni förstår.
-En ByggJulkalender! Med små mål, varje dag. Ja, en sån fick det bli!
Vi jobbar i ett högre byggtempo är någonsin. Kul.. en kortare period(!).
Nu har vi några dagar kvar till jul… och spänningen är oliiiidlig. Skaaa vi klara det? 😉
Nu har jag precis målat klart varv två på alla golvsocklar. Mannen håller på och spikar fast dom sista dörrfodren…
..barnen har i nuförtiden-vanlig ordning sprungit mellan våningarna… enormt härlig känsla.. och ikväll såg jag min målbild som jag tänkt på under vägen mot att Storebrorens rum skulle bli klart. Nämligen storlilla S, sittandes vid sitt skrivbord, påtandes med något han tycker om…
..Just nu är att färglägga bilder, noggrant, noggrant, ”bland det roligaste jag vet, mamma!”.
… Vi konstaterade att vi saknar att gå på loppis, nu när allt är stängt. En skrivbordslampa hade ju varit bra, liksom. Men det fungerade ju att ta ena fönsterlampan till skrivbordet, också.. och så var vi eniga om att det var en himla tur att tok-mamman loppade juleljusstake redan i september.. den lyser så fint i Sixtens rum nu.
Målet är inte att allt ska vara helt, helt klart.. det är en omöjlighet.. linoljefärgen vill ju ha sina dagar emellan varven, och det ska den få. Men allt ska vara på plats, varendaste liten taklist, dörrfoder, gammalt gångjärn och golven såpade. Det, jobbar vi gör. Om det då fattas något litet varv på något fönsterfoder eller så, det är skit samma. Men vi hoppas att vi sover första natten lagom till Julafton.
Hela familjen är delaktig. I vanlig ordning. Det tjatas noll och inget, fastän mamman och pappan jobbar på, timme efter timme. Älskade barn. Enastående. Dom är införstådda med att vi gasar på extra-extra nu.. en kort period.
Lyxen lyx hade dom dessutom hela eftermiddagen idag, när dom lekte, fikade, myste och hade det kungligt i lillbyn mot fjället, hos fina vännerna. Guld värt.
… Flitens lampa lyser, ja! Ett höjdar-traderafynd- eller hur?
…
Det var en titt in i Drömgårdens egna (Bygg)Julkalender, det. Vi har det så trevligt att det inte är klokt! … sådär så att det nästan känns lite sorgligt att vi snart är i mål… sicken hiiimla tur att projekten lydigt står på rad i lång, lång kö….! .. och nog ska det bli härligt att bara få njuta av det vi skapat, tillsammans. Ja, himmel. Så overkligt! Härligt!
Senaste kommentarer