Det var lilla polarbrödsmackan, chokladmuffinsen från igår, moroten och förstås saft i sirapsflaska, det är sen gammalt. Livets första skolutflykt med fika och egna räserkälken med. Vilken peppig morgon!
Och det bara kändes när vi öppnade dörren.. ”Vilken makalöst vacker dag!”, sa jag till barnen. Det var liksom plötsligt alldeles ljust när vi var på väg till skolan med Storebror. Bara en minusgrad. Solen sken, redan! Fåglarna kvittrade.
Och efter några timmar, droppade det för fullt från taken. Vi rev av lite tvätt och städ och härj, innan vi gav oss ut. Drog igång grillen och ordnade oss lunch.
Ute, njutandes i snödrivan. HemmaMamman njöt så det stod ut genom öronen på henne.
Nä, det var inte bara mor som njöt. Jag har sällan skådat en grillkorvsätare som njutit såsom Lillebror gjorde idag. Sen var det också så ljuust att det ju nästan var omöjligt att göra annat än att blunda.
Med solen som vårt sällis, som inte bara sken utan också värmde, utan den minsta tvekan. ”Vad vaarmt det är, jag svettas ihjäääl”, grymtade den ena ungen. För nu var det flera plus och norrlandsungarna svettades i sina vintermunderingar. ”Kan vi få en glass?”, blev nästa fråga. Svaret blev förstås ja!
När ungarna sov i vagnen, lutade jag mig tillbaka, jag med. Det enda raka, tänkte jag. Så vanvettigt skönt. Och när vi hämtat Storebror från skolan och Pappan från jobbet strax efter mitt i dagen, så fortsatte utehänget. I timmar. Vårvinter och faktiskt Vår(!)-tecken, på rad idag.
Fjödur har börjat fälla vinterpäls redan och fullkomligt droppade av svett efter eftermiddagens tur. Vi kom hem till gården igen kring halv fem och det var inte i närheten av mörkt. Och jag red barhänt och hade bara tunnaste understället under overallen.. och svettades i alla fall. Åhåh!
Ja, vi hängde ute tills solen gick ner. Nu har vi, på något outgrundligt vis lyckats få i oss middag, badat en skara barn och skurat hemmet klart för helg… nästan sovandes… för hujedamig så trötta vi är efter denna soliga dag. Ljuset ger så mycket energi och mitt i allt, så blir man tvärtrött efter all friskluft och februarisol, eller hur? När ljuset återvänder känner jag mig sprudlande och stundvis aptrött… Det bara är så. Och jag verkar inte vara ensam om det.
Men den trötthet jag känner just precis nu, efter en dag fylld av friskluft.. det är den bästa sortens trötthet.
Idag. Det högtidliga startskottet. För Vårvintern, alltså! Det var så tydligt att det inte var klokt. Jädrans vad vi ska njuta. Allt vi bara kan!
Nu väntar nattasagan och jag vet en, kanske två, som också kommer slumra samtidigt som Tripp Trapp Trull ikväll…
Efter morgonbestyren, skolskjutsen och idag också svängen förbi förskolan för att vinka StoraLillasystern hejdå för sin veckans Rävgruppsstund med småvännerna, så brummade vi till affären, vidare hem till hästarna.. och sen, var vi framme vid något som Lillebror önskat i flera dagar nu. Att ”baka muchins”.
Ja, hur trevligt är det inte att baka muffins!? Så enkelt och en klassiker som aldrig går ur tiden. Idag gjorde vi chokladmuffins som storebror ska få ha till skolutflykten imorn.
Såklart delar vi med oss av receptet!
Klassiska chokladmuffins!
Ingredienser, ca 12 st stora
75 g smör 2 dl strösocker 1 ägg 2,5 dl mjölk 3 dl mjöl 1 dl kakao 2 tsk bakpulver 2 tsk vaniljsocker en liten nypa salt
Gör så här: 1. Sätt ugnen på 175 grader. 2. Vispa ägg och socker vitt och pösigt 3. Smält smöret och blanda i ägg-och-socker-smeten. Vispa ner mjölken också. 4. Blanda dom torra ingredienserna och vispa ner i bunken till en slät smet. 5. Fyll muffinsformarna till 3/4 och baka mitt i ugnen 18-20 minuter. Använd gärna en muffinsplåt. Idag använde vi små muffinsformar och då var 14 minuter lämplig gräddning. 6. Känn med en sticka i mitten av muffinsen att den kommer ut ren… för att vara på den säkra sidan! 7. Låt svalna och njut sedan till ett glas iiiskall mjölk!
Vi gjorde dessutom dubbelsats.. så vi har chokladmuffins en masse nu! Bra i stundande kalastider ju! .. och förstås, blev det extragott mellisfika när vi hämtat hem Storasyskonen.
Å, käre tid. Som jag njuter av detta långsamma utputtande ur boet för våra sparvar. Att vi kan välja. Skapa dagarna efter allas ork och behov. Storebroren värmde modershjärtat i morse när han månande om sin Lillasyster sa; ”lycka till på föris idag då, Juni!”. Syskonkärlek är bland det vackraste jag vet. Och jag vill inbilla mig att detta hemmaliv skapar en nära, nära relation syskonen emellan. Dom älskar, leker, tjivas, blir sams, månar, tar hand om och kramar varandra när dom inte setts på några timmar. Sover i ett trassel om natten.. älskade ungar.
Nu ska vi slänga oss i finsoffan hela gänget. Popcornskålen är fylld och vi ska se Mandelmanns.. det missar vi inte ett avsnitt av, någon av oss. Barnen sitter lika bänkade som vi vuxna!
Hoppas att ni har goda i slutet av februari-dagar!
Faktum är, att vi ju gjorde en liten snabb-makeover här redan direkt när vi flyttade in sommaren 2015. Den gräsmattegröna heltäckningsmattan revs genast bort och golvet slipades och linoljevaxades. Det var en FRÖJD att få fram detta golv.. istället för mallarverna som fanns där under mattan och som hunnit förstöra otaligt många ullkläder för oss. Men, allt och lite till ingår i ett gammhus och vi skulle inte byta det mot något. Lite färg kletades snabbt på väggarna också och vi hade sedan i fem år ett gott sovrum där hela familjen sovit framtill nyss. Allteftersom utsidan av huset gjorts i ordning, och alla nya fönster och dörrar kommit på plats, så har rummet trasats sönder igen.. men, ”det får vara så tills vi gör i ordning rummet på riktigt”, har vi sagt. Och nu äntligen, är det dags!
Där jag står och fotar nu, så har vi köket till höger och bakom mig ligger salen. Till vänster lever hästarna och rakt fram har vi stora äppelträdet. Det är ett ljust rum, så härligt!
En lördag för ett par veckor sedan började M ivrigt och rev taket. För vi anade att där ovan fanns ett gammalt locktak. Och så ofantligt roligt, att vi fann detta!
Därefter har M tappert dragit bort varendaste nubb ur taket och så frågade jag vår byggnadsvårdskunniga vän om hur vi kunde ta reda på om det var oljefärg eller limfärg i taket; ”blöt en trasa och torka, sa hon.. sitter färgen kvar är det oljefärg/linoljefärg och lossnar den.. så är det limfärg”. Tyvääärr så visade det sig vara limfärg och därefter har vi läst på än mer i våra byggnadsvårdsböcker och förstått att här är inte tid för chansning.. att bara slipa och måla över med linoljefärg som vi önskar. Nä, limfärgen kan ramla ner då och den grejen känns inte värd att chansa för…
Så hur tar man då ”enkelt” bort limfärg?
Ett knep, är att dutta taket med tapetklister. Låta klistret verka i ett par timmar. Och sedan skrapa ner färgen.
”Det här går som hejsan” sa den tappre darlingen och körde sedan på i ett svep och skrapade hela taket så färgrent det gick.
Å hej och hå… ”och däär sprang lillkatten in, ja! och har tassarna fulla av tapetklister…”.. men nu är det där gjort, som jag bävat för och till sist helt slapp, hehe..
Häromdagen började den sista färgen som var kvar, att tvättas bort med vatten och taket är därmed trärent igen. Så läckert! Såå otroligt vackert. Så gammalt. Så starkt. Oförstört.
Tänk att vi ska få återskapa något här inne i huset, äntligen!! Nu har vi ju mest byggt och skapat från något som aldrig funnits (övervåningen). Mycket i detta hem renoverades så ordentligt för en hop år sedan att allt från tidigare seklen suddats ut. Tacksamma är vi att i alla fall en kakelugn finns fortfarande, men i detta matrum har det stått en rund… huu, så vackert det varit om den var kvar. Men, nu är det som det är och vi gör det bästa vi kan av hela alltet. Vår älskade Drömgård. Gamla järnspisen står också nere i lagårn och väntar på att återinstalleras i köket en vacker dag. Och ja, nu vet vi också att det finns locktak i hela nedervåningen att återta i bruk. Wow!
Händerna upp för Byggmästare M!
Jag skaaa haka på jag med snart, det är ju så roligt! … ”jag ska bara packa in varorna jag just handlat, vika tvätten som jag hängde tidigare, pyssla om småungarna och vattna hästarna och..”. Som alltid. Det är ett teamwork, alla projekt vi tar oss för. Och det är med respekt mot varandra vi går in i ännu en renoverinssväng… han och jag, och våra tre små byggmästare. Det finns liksom ingen hantverkare som smyger här i gömmorna… än om det hade varit nice ibland 😉 .. men, det är gott, att ta det i den takt vi mäktar med, då känns det som allra roligast. Och trots att vi nu bokstavligen satt oss i (tapet)klistret.. så känns det här som ”en piss i nilen” som min fräsiga storasyrra brukar säga.. jämfört med att göra en obebodd övervåning, beboelig… faast hur det än är, så finns det inga små projekt eller hur? Det tar alltid mer tid och energi i anspråk än man kanske kalkylerat med, och så måste det få vara. Projekten får anpassa sig efter livet, inte tvärtom.
Nu kör vi! Mot ett vackert Matrum att bjuda hem älskad familj och vänner i, ett rum med ljus från alla håll, att från Sal och kök tjava igenom för att komma rätt ut i trädgården… kanske redan när äppelträdet utanför pardörren står i blom? Ja, vi får se. Kanske hinner vi det. Kanske inte. Noll stress. Vi vill ju leva också, ju!
Vi började den såhär. Ute på tur. I strååålande sol. Åh, hoppas på fler såna dagar denna vecka. Idag har vi ganska så blyertsgrått och trött känsla.
Hästande för hela familjen. Ja, just här lapade jag bara sol tillsammans med Ikran medan pappan ledde första ponnyturen, innan vi sedan byttes av. Världens snällaste ponny har vi, som tålmodigt och tryggt bär barnen fram.
En utav veckans höjdpunkter. Att få träffa mamma och pappa. Vi semmelfikade och myste med Stickan.
Mitt i veckan var det plötsligt och det var ett så makalöst vackert sken och snön föll under hela soliga dagen… som att hela byn var i ett glitter hela dagen.
Och nää, det var ju inte bara semmeldag ju. Semmelvecka beslöt vi! Så när finvännerna kom dukade vi fram semmelfika igen och så tog Nathalie och Hedda-Li en tur med Chippen också, sicket drömgäng!
Vi tog en drös vagnspromenader och barnen slumrade gott, och vid varje promenad-målgång, norpade mamman åt sig av alla blunda mot solen-stunder hon kunde. Tänk, snart dunsar vi ner i en snödriva och solen inte bara smygvärmer.. utan värmer, på riktigt. Åhå, jag längtar så! Takdropp, solvärme och varm choklad i snödriva.
Helgen var lugn och beskedlig. Vi hängde hos hästarna, barnen cyklade runt nere i lagårn och blev lite längtiga efter cykelsäsong och så överraskades vi med lyxlördag med Farmor- och Farfarhäng. Vi har inte sett på vad som känns som ”tid och evighet” med tanke på att vi bor grannar, men så kan det också vara.
Veckans sista dag. Och mamman fick sovmorgon. Jag kom ner till detta mysgäng strax innan 8.30. Mitt älskade, älskade storlilla gäng. Lyxknös är jag som får kalla mig mamma och fru till dessa människor.
Jag tog en veckans sista ridtur ute i riktigt busväder. Det blåste halv storm med piskande, vass snö. Men det bekom inte oss och töltträningen gick som hejsan i alla fall!
Till kvällen röjdes barnens kojbygge bort från dagen och vi kunde samlas för söndagmiddag.. innan natt gjordes tidigt för både stora och små. Tack livet för ännu en vecka fylld av liv.
…
Önskeplaner för vecka 8!
-Ta en dag i taget, tillsammans med små människorna här hemma! Bästa jag vet.
-Preppa för att familjens Storebror snart fyller 7 år! (oooh så stort!!)..beställa födelsedagspresenter och börja spåna på kalasplaner!
-Vi ska så tomat! .. Åååh, hur härligt är inte allt det där!!
-Sända er hälsningar! Vad sägs om nystartade renoveringsprojektet och så ska jag försöka knåpa ihop min odlingskalender som ni har önskat, bland annat..
-Jag ska försöka söka tag i hönsägg som vi vill kläcka fram. Vore det inte för charmigt med riktiga påskkycklingar? .. vi får se hur vi ligger till i tid och ork att göra hönshuset.. men ni kan vara lugna.. jag kommer inte skaffa kycklingar före deras hem är klart, hehe…
-Möta ännu en oplanerad helg att fylla med vad vi önskar!
…
Önskar er den finaste av sista-veckan-i-februari-veckor! Ta hand om er. Allt ni bara kan!
Jo just så. Igår drog jag in björkris och satte i vatten. Jag älskar nämligen grönskande påskris… kanske vill du göra likt?
Och så blir jag så väldigt glad precis varje gång jag tittar på stackars vårplanteringen Lill-Stickan påtar på med. Tack älskade Storan för den. Förgyller alla mina hemmadagar.
Jag gillar mycket, att det är mitten av februari nu. Att det är sån skillnad på ljuset. Tänk vad mycket härligt som väntar framför oss! Men jag längtar lagom. Vill njuta av varje dag, allt jag kan, fram till alls det där gröna. Och förresten, härnäst väntar ju Norrlands bonusårstid; Vårvintern. En riktig höjdare!
”Nej, va, JAAG har inte gjort nåånting!”, säger lillkissen som är lika gullig som busig.
…
Och helgplanerna då?
Nä, vi har inga. Superhärligt! Vi får se vad helgen bjuder. Jag har just kommit hem efter en ridtur.. så god helgstart. Jag önskar er alla en god februarihelg!
Senaste kommentarer