Hej vänner! Det är måndag. Och jag tänker börja den, precis precis som vanligt. Med en rapport här ifrån Drömgården och senaste veckan här.
På Vår plats på jorden.
Veckan som gick;
Började magiskt fint. ÄNTLIGEN fick vi träffa hjärtevänner igen. Olof somnade i famnen på Mamma N, där var han trygg med ens. Barnen lekte och härjade så det stod härliga till. Vi mammor pratade oss hesa. Och medan jag stod för korv och makaron-lunch bjöd N på go-fika. Jojo, samtliga, stora och små, mäkta nöjda över den måndagen!
Så blev det tisdag och hemmabarnen bakade både semmelbullar och chokladbullar.
Förstås slog vi till på nybakta bullar-fika till mellis ute på bron sedan, när Storebror kommit hem från skolan. Livet på en pinne! .. bredvid detta gäng, satt också en mamma med ruffsig fläta och mössan på snedden och nästan flåsade, efter timmar av marathonlöpande.. jag menar; bullbakande med småttingar och ammebäbis. Det är tusan som ett marathon!
Ett stycke frukostgäng. Min älskade fyrklöver. Det sörplades varm choklad och åts havregrynsgröt..och en i gänget laddade för utflyktsdag med klassen, i fikapackningen hade han önskat.. ”buuullar.. varm choklaad… vattenflaska. och kärleksmums!”. Såklart han fick. Och fy farao vad jag njöt där till morgonen, av att i lugnan ro fixa och greja för snart 8-åringen, utan stress i kroppen.
Hotellverksamheten pågick. Givetvis!
Affären öpnar dock inte förrän klokan 8. Bara så att ni vet!
Det tankades kraft på olika vis. Svettiga träningspass. Eller bara en lugn pustande stund med en hästkropp mot min. För att inte tala om hur mycket vi njutit av värmande solen.
Det blev torsdag och den världssorgligaste i våra mannaminnen. Men för vissa, fortsatte bekymmersfriheten, som sig bör när man är ett litet barn. Av smältvatten skapades det iskulpturer. Och när mamman satt med grav ångest inombords, var han bredvid i sitt fulla njutande; ”pannkaksrulle.. med socker.. ute.. en solig dag! Kan man ha det bättre!?”, sa han. Älskade barn.
Det blev fredag och vi försökte skingra tankarna, jag och M. För att stå ut. Tog en snabbsväng till stan för att köpa balsnöre inför sommarens höskördande, Granngården hade fina rabatter och vi passade på. Så-jord från Hasselfors och granngårdens egna planteringsjord följde också med hem, som förberedelser inför försådderna. Unnade oss också färska blommor att strössla hemmet med. Var inte dessa tulpaner helt ljuvliga? Så vackra ännu.
Lördagen fyllde vi med så mycket gott vi bara kunde, som ni läste om HÄR. Till kvällen tvagades ungar och så spelade vi monopol tills ögonen gick i kors av trötthet.
Veckans sista dag. Nya hjärtemänniskor i hemmet och nya semlor fyllda.
Samt en hop timmar ute. Amma i snödriva och vara cool i sina solglajjor, det är Lillminstings melodi. Himmel, vad jag älskar honom!
Det var på många sätt en helt fantastiskt fin vecka. Kantad, av världens oroligheter. Tacksamhet och oro, lycka för vårt och lidande för andra. Allt på samma gång.
Önskeplaner för vecka 9
-Försöka skapa goda, trygga i början-av-mars-dagar. Det är inte ok att vi berövas vår trygghet just nu. Det gör mig helt tokig, bokstavligen. Men vi måste deala med det här läget nu. Händerna är knäppta hårt, många gånger om dagen, må detta ovett få en sans.
-Fira en älskad syster!
-Förhoppningsvis lyckas pricka in några Kotte-, och Rävgruppstimmar för J och B. Junihjärtat börjar ju skolan till hösten och det är strålande hög tid att gänga sig med småpolarna på förskolan. Hon är superpeppad! .. och då är mamman det också. Vill Lillebror B följa med, så gör han det, vill han inte, så blir det hemmamys. Så tacksam över detta mjuka utputtande ur boet..
–Så tomater!
–Kalasfixa!
-Gå på bvc med Lill-Olof!
-Möta första marshelgen och fylla den med både familjekalas och barnkalas!
…
Nu gör vi den bästa första mars-veckan vi kan av det vi har. En dag i taget. Händerna knäppta. Målet inställt. Allt ska bli bra.
Vi hörs här inne under veckan. Ni vet, att jag hänger med i världsläget och ni vet att jag är otroligt illa berörd, men jag kommer inte att mata er och mig, med ord om detta i varje inlägg. Vi kanske kan mötas här, just för att ta en paus? Det måste vi unna oss, för att orka med.
Äter frukost tillsammans i matrummet som redan till morgonen badar i sol. Just precis när föräldrarna tänkt träna ett tabatapass tillsammans, rings brandispappan iväg.. inget larm, men en brandbil extra behövdes till en annan brandstation och den skäggige är alltid den som kör. Så, det var det tillsammansträningspasset. Iväg pappan for men då Tripp Trapp Trull var roade med sitt, bäbis sov.. så passade jag på att träna ändå. Väldigt skönt, för knopp och knopp. En sväng ut till hästarna också, förstås.
Därefter serverades ett gäng lunchhungriga ungar sin lunch, ute i solen. Tacosrester sedan gårdagen. Hemtamt. Tryggt. Allt jag kan önska just nu.
”Jag vill ha nachotallrik!” .. ”..inte jag! Mamma, kan jag få mjukt bröd istället?”, ”Mamma! INTE någon grön paprika i min…!”…. där satt dom, på översta brosteget. I snöleken dom just pausat, var dom på lunchrestaurang nu. Med kärlek bultande i bröstet, serverade jag dom små fågelungarna. Mitt i allt vaknar Lillebror från sin långlur och önskar lunch, NU, han också.
Medan barnen fortsatte att leka ute så gjorde jag i ordning det här. Semlor!
Med nygjord mandelmassa som jag blandade med lite inkrom och en skvätt grädde. Lägger en dutt i varje semla och spritsar grädden. Pudrar över lite snövitt florsocker på toppen. Klassiskt. Och det allra godaste, tycker jag.
Mandelmassa
Mixa 200 gram sötmandel med 2 dl florsocker, till önskad storlek på mandeln. Blanda med två äggvitor. Klart!
När semlorna var fyllda och färdiga, så gick jag ut jag med. Trulade ner bäbisen i vagnen igen, för nu var den lilla mitt-på-dagen-vakenstunden nog lång tycker Lill-Olof. Han somnade gott igen och mitt i allt kom brandispappan hem igen. Så mysigt! Det betydde, om det nu inte skulle gå fler larm, att han skulle hinna vara med oss under denna soliga lördag. Vi åkte spark på lillvägen tillsammans med barnen. Upp och ner, upp och ner. Jag sprang med Bertil på räserkälken och njöt av känslan av lycka och bekymmersfrihet för ett slag.
Sen kom efterlängtade gänget. Mostrar och Pappa-Mamma-Morfars.
Jag har längtat så ofantligt efter att få fylla hemmet med hjärtemänniskor. Det har varit så otroligt, extra-många ”turer hit och dit”, särskilt senaste månaderna. Så lite vi har setts. Och törsten av få duka upp med loppat uddaporslin, ladda kaffe för många och bjuda IN, är så ofantlig stor efter pandemi-åren. Känner mig alldeles varm i hjärtat efter denna dag. Så mysiga timmar med semmelfika, kramar, bäbisgos. Barnen fick lördagsgodis av sina mostrar och hästarna fick 25 kilo morötter av sin Mormor och Morfar. Men det bästa av allt, var att dom var här. Att vi var tillsammans. Och hade det gott.
Att brandismannen dessutom ordnade stand-by-barnvakt så att jag kunde ta Olof i vagnen och gå långpromenad med Storan ända till Mäjadalen och tillbaka, det var en bonus som denna mamma mådde mer än gott utav (Tack Svärmor för att du var redo att kuta över till oss ifall det hade behövts! <3).
Det är fredag. Solen skiner. Det är tolv minusgrader till morgonen men under dagen stiger temperaturen och tillsammans med den värmande solen är det en helt ljuvlig dag. Allt är som vanligt… men ändå inte.
Nånstans, är det nödvändigt att få pausa. Pausa från oron. Jag tror jag går itu på mitten annars, utan överdrift. Lidandet för dom drabbade upphör förstås inte, ändå. Men för att orka fortsätta leva, vara mamma och så vidare, så behöver vi unna oss pauser, skingra tankar genom att göra annat.
Jag unnade oss också några kvistar färska köpesblommor idag. Strösslade en del här inne i matrummet och en del till Stora sovrummet. Blommor. Så helande. Gott att vakna till en färsk bukett. Och när jag köper några kvistar köpesblommor, då väljer jag alltid sorter som står i veckor. Inga tjusiga, dyra bundna buketter. Bara några kvistar som jag arrangerar själv, lite slarvigt och det blir så fint tycker jag.
Och undrar du över våran tapet, så kommer den från Colorama Lunde, vilka har kampanjdagar just precis nu i helgen. Alltid prisgaranti på tapeter, du får alltså priset som finns på nätet men också den absolut proffsigaste och trevligaste hjälpen.
Nu ska vi ta februarihelg och göra den så god vi bara kan. För både stora och små.
Tack för att jag får klä min soliga, mätta bäbis i den noppriga gamla pyjamasen och bädda ner honom bredvid sina tre storasyskon där uppe i stora sängen. Fyrklövern ungar. Bekymmersfria, varma och ombäddade. Nu slumrandes för natten.
I trygghet. Något som exakt alla barn borde få vara i. Orden stannar innanför bröstkorgen idag. Världen känns mörk och obehaglig. Och jag lider så fruktansvärt med dom föräldrar och barn som vaknade upp till en sann mardröm idag..
Skänker en slant, så redig jag kan. Och går och lägger mig bredvid dom fyra små liven och deras pappa.
Idag har jag och Bertil bland annat ägnat tid till att pyssla om blommorna här hemma.
Att plantera om. Det är så förskräckligt tråkigt tycker jag. Jag nästan små-gruvar mig varje år. Men sedan, efteråt, vad härligt det känns! Hela hemmet känns plötsligt fyllt med ny energi och nytt syre att andas. Ynkligt ser det förstås ut på sina håll, men så friskt och härligt. Hopp om liv! Blommorna har fått sig en dusch och ny jord, diskade krukor och småfat. Gamla jorden sparar vi förstås och slänger ute på komposten eller i odlingsbäddarna.
Vi tog oss ann hela blomstergänget med en gång.
En orkidé. En hel drös, olika sorters, saint paulor. En Cissus. En snart tio år gammal hjärtan på tråd. En begonia jag hållit liv i sedan i oktober och det är jag ungefär urstolt över då jag aldrig lyckats hålla någon begonia vid liv så länge tidigare.
Och förstås, en drös pelargoner.
Så ser blomsterligan ut här hemma!
Vissa av blommorna, särskilt min favorit-saint-paula (den HÄR som blommar med dubbla rosa blommor) är dessutom så lätt att dela på och få fler plantor utav. Så tacksamt. Att för noll kronor få ännu fler blommor. Så det gjorde vi också.
Och den snart, snart tio år gamla Hjärtan på tråd, hade jag exakt så mycket hjärtklappning som alltid när jag skulle grejsa med den och dess rötter. Varför? Jo. För den fick jag och den skäggige när vi gifte oss, av vår präst. Skulle jag bara få vattna en blomma så är det den. Den är liksom så symbolisk för min och den skäggiges kärlek. Den såg lite ruffsig och trött ut idag innan jag tog mig ann den. Men stark och livskraftig. Just så. Nu har dom torra stänglarna rensats bort och den har fått ny energi igen. Fint.
Hur jag sköter pelargonerna, ”På Farmor-vis”, det kan ni läsa om i min pelargon-guide. Där kan du läsa om hur jag sköter mina pellisar året runt. Hur jag tar sticklingar och så vidare. Kom till guiden HÄR!
…
Som belöning för tråkiga det omplanterandet, ger vi nu oss själva klartecken att börja med årets sådder.
Det känns ju nästan inte riktigt klokt, att det är dags, redan!?
Senaste kommentarer