Så vaknade vi till den tidiga marsmorgonen som det längtats så till…
-Minimannens 9-årsdag. Kan ni förstå att det är NIO år sedan ”Liten/Pastellkungen/Minimannen”, vår älskade S, föddes?
Jag har lite svårt för det, samtidigt som det känns helt självklart. En YNNEST, att få vara med om, hela alltet.
Hoojas låtar går varma här hemma, vare sig mamman gillar texterna eller ej. Äh! Livet är för kort för att vara så jädrans ”PK”. Och såklart, skulle Storebrors väckas med en Lillasyster som klätt ut sig, likt Hooja… ni som vet, ni vet. Lägg till att hon bar en brummande leksaks-motorsåg också, haha!
Födelsedagssång, frukost på säng och hurra, av ett nyvaket syskongäng och två ruffsiga päron.
Och paket… och ni vet hur ”stränga” vi är med skärmtid av alla de slag. Äger ingen padda. Är hårda med ramar och reglerna för ”Veckans skärmtid” om torsdagarna, och så vidare. Men återigen… inget ska gå till någon överdrift… och om 9-åringen nu stor-önskat sig ett (av äldre modell, begagnat givetvis) Playstation… då kan ni ana lyckan här… när han fick. -EN. KONTROLL.
”TACK TACK TACK TACK! nu kan jag spara till ett playstation och ännu en kontroll!”… redan här var han alltså mäkta nöjd.
Ni kan kanske då också kan ana jublet…
.. när 9-åringen och småsyskonen knatade nerför trappan och inne i Salen upptäckte, att där FANNS ännu en kontroll.. och ett Playstation.. och några olika spel…
Efter födelsedagsmorgonen drog pappsen på jobbet och vi andra gav oss ut för lagårdsbestyren.
En sådan omåttligt stormig och kylig dag.
Livets guld i sikte!
En tur till postlådan.. och vad slår riktig post? Grattiskort.. favoritkarameller.. slantar. Skickade per post. Omåttligt mysigt!! Framförallt, känslan att älskade tänkt på en. Finaste som finns, ju.
Det dukades och fejades…
Och inne i Salen gasades det för fullt. Juni körde bilspel och åt karameller. Njutet och buskänslan hos barnet…
Liten Svea undrade mest vad i allsin dar som dragits in i detta hus… Play-vadå!? …och jag försökte lugna henne med att säga att det där trasslet till teknikspel, endast kommer att få vara framme ibland.. ej tillhöra vardagen. Vi är alldeles för rädda om leken, kreativiteten, stunderna att hinna PRATA.. ha TRÅKIGT… dom där stunderna som gör att ena lillungen hamnar vid trumsetet och den andre vid pianot.. och så vidare.
Väntan… längtan…
Men nu så, kom blå timmen och gästerna började trilla in..
”Vänta vänta vänta, ska det bli party nu eller?”, undrade Lillminsting och drog iväg som en skott efter Storebror…
I hallen ramlade älskade Storfamiljen in, en efter en.. den rikaste känslan av dom alla.
Om kalasungen själv fick välja så skulle det bli tacos i stora lass. Och det fick han givetvis.
Ännu mer Livets guld i sikte anas här.
Discokulan gick varm, hetsiga PlayStation-hockeymatcher inne i Salen bland stora och små varvades med disco i Hooja-musiken..
Mormoster Storans hemstöpta födelsedagsljus sattes i kärleksmumsen och i tårtan tuttades en tomteblossig nia på..
Ja må han leva, skränade för fullt i gammköket…
Glasstårtan var helt sonika den HÄR cheesecaken, strössad med krossade oreo-kex, efter földelsedagsbarnets önskan.
Smidigt med glasstårta, så lätt att förbereda och dessutom så suveränt gott!
Vrooom! -brallorna hann åka av på vissa i njutandet av människomyllret.
Det kramades sedan hejdå i trånga, renoveringsstökiga hallen.. stöps över skohavet, letades fram jackor i klädtrasslet.. med rikedomens känsla, somnade vi gott så gott till natten.
Tänk, att vi har en 9-åring här hemma nu. Älskar honom så det värker i bröstet.
-och kanske finular du på vad du ska laga för gott i helgen? Eller så vill du bara ha tips till storkoket som räcker till minst ett par vardagsmiddagar om du tar i lite i mängd? Det här är också ett så härligt påsk-middagstips, enkelt att laga mycket utav och så fräscha smaker…
Den här kycklinggrytan har varit lite bortglömd hos oss under några år.. men, så skulle vi har gäster för någon fredag sedan och en snilleblixt slog till… ”just det, ja! syrrans kycklingryta, den med färsk spenat i… franska örter… pressad citron.. DEN blir det!”. Och alla älskade den.
Håll tillgodo, med ännu ett inte-så-exakt-recept, men ni får ingredienserna i alla fall och ungefärliga mått, sen är det bara att ”smaka, smaka, smaka!” som Mat-Tina alltid sagt! 😉
Kyckling-gryta, med spenat, citron och örter!
Du behöver :
(till ca 4-6 portioner)
Cirka 1 kg kycklingfilé
en påse färsk spenat (typ 70 gram?)
2-3 charlottenlökar
Några rejäla matskedar franska örter
1 citron
5 dl creme fraishe
En skvätt grädde och/eller vatten
salt, peppar
smör till stekning
Tagliatelle (gärna den med ägg i, mättar så gott!)
Gör såhär:
Värm en klick smör i en redig gryta. Hacka löken fint och fräs den i smöret tills den blivit gyllene.
Hacka kycklingen i mindre bitar och fräs tillsammans med löken.
Strössla över örter, ta i här, det äär ju så gott!
Häll på cremé fraichén när kycklingen börjat bli vit på kanterna.
Häll i en skvätt grädde och/eller vatten, efter tycke!
Låt koka upp och puttra tills kycklingen är genomstekt.
Snabbhacka spenaten och strössla i grytan
Smaksätt med citron, salt och peppar!
Smaka, smaka, smaka! Servera till nykokt pasta och en fräsch sallad. Uuuurgott!, som min älskade barndomsgranne skulle ha sagt!
Trevlig helg till er alla!
Önskar er fina dagar av det slag ni bäst behöver och önskar. <3
-Att tjava ut, genom snön.. skotta oss in i lilla Pettson-växthuset, där det redan börjat bli så varmt och skönt om dagarna, och så, spenat! Ja, du läste rätt. Redan nu, i mitten av mars, har vi börjat odla i växthuset. Det är första våren med växthus för oss och som ni märker är peppen omåttlig.
Vi har i år provat på att kallså spenat, vänta ska jag berätta!
Odling för mig, är som allra bäst när den får vara kravlös och gå på känsla. Det ska kännas roligt!
Det finns määängder av attiraljer att köpa hem för din odling, allt från särskilda krukor, värmemattor, växtbelysning till bevattningssystem och hej och hå. Jättebra, alltihopa. Men som allra, allra bäst, tycker jag att det är, när jag känner liivet i mig. När vi är nere med händerna i jorden. Gräver där vi står. Håller fröna varsamt i handen. Bland gamla spadar, skitiga händer, naturliga solljuset… tager-vad-man-haver-känsla.
Helt sonika, göra odlandet så basic, basic det bara går.
Att kallså.. känns ju som det mest naturliga man kan göra när man tänker efter? Peta ner frön som ligger och sover törnrosasömn tills naturen knackar på och säger ”Hej nu är det tillräckligt varmt, nu kan du börja gro!”. Kort sammanfattat, är det nämligen det som kallsådd handlar om. Att så, i kall jord… och låta fröet vakna, när jorden är tillräckligt varm.
11 mars 2023.
Tillsammans med B strödde jag ut en säck med ny jord där i ena bädden i växthuset.
Gjorde tre fåror i jorden.
Pirret här, när händerna fylls med frön.
Frön att strössla ut i fårorna och sedan täcka över med lite utav jorden.
För att till sist?
-Vattna med snö (!) såklart!!
Åhåh, det här ska bli så enormt spännande.
Jag har en vän som är otroligt duktig på det här med att odla, året om. Låt säga att vår messenger-tråd är mycket nördig.
Och. Det. Är. Så. Kul!
Idag skrev jag i lite halvpanik då det ju var sviiinkallt ute till morgonen… ”baah, har inte spenaten frusit sönder nu?”
..fick till svar att ”Det är lugnt, spenatfröna klarar av att frysa, de gror så småningom ändå. Sen kan de frysa när de grott utan att det är något problem, de fortsätter växa när förutsättningarna är goda igen liksom ”
Men alltså, hur fräsigt!? Tänk om det funkar, det här? Då har vi ju spenat snart ju! Ni ska såklart få se hur det går för min och Bertils spenatsådd!
Ååhå, idag kryyyper separationsångesten i denna mammans kropp, efter ett långt härligt Sportlov med alla barnen hemma dagarna i ända.
Mitt bästa i livet.
Men mitt i det skaviga så är jag så omåttligt tacksam som får ha all denna tid med barnen, dag efter dag. Tryggheten i att det alltid finns en vuxen hemma. är ovärderlig. Nu har vi fyllt hjärteaskarna med ett helt sportlov tillsammans och det är så lyxigt att aldrig behöva tänka en tanke på hur ”Lov-pusslet ska gå ihop” för att barnen ska få ledigt osv. Nej, vi är inte rika på pengar, men vi är med våra mått mätt, så enormt rika på liv och tid att fylla med det vi tycker om och mår som bäst utav. Nu låter det nästan som att det bara är att välja, vraka, trycka på en knapp eller så? Men ni vet vi det här laget, ”att välja är att välja bort” och att vi gör våra val, för att kunna leva som vi gör idag. Till exempel har både M och jag flera inkomstbollar i jonglering, hela tiden.. det är ett pussel, som ingår i ”Drömgårdslivet”. Evigt tacksam, som får dela livet med någon vars värderingar går i exakt linje med mina egna.
Å puh, vi kikar några sportlovsglimtar vetja! Sen masar vi igång en ny vecka…
Sportlovsveckan fylldes med;
Barnen bakade chokladmuffins helt själva förutom lite mamma-assistans vid ugnen. Nybakt fika packades i ryggsäck. Sen susade vi ner på byn och mötte upp Faster, kusinerna och farfar. Skridskoåkning eftermiddagen lång!
Det ser ju inte så hejdlöst gott ut. Men en nygräddad köttfärslimpa, med frästa lökringar, kokta grönsaker, en smakrik brunsås och hempärer i kastrullen. Ny FY FARAO, så gott!
Den donades för födelsedag. Under en dag klämde jag in jag vet inte hur många kalassysslor. Allt från att baka en massa med barnen till att åka och storhandla inför kalaset. Somnade ovaggad till kvällen.. men ganska så skönt att riva av under en och samma dag!
Vi gjorde lagårdsbestyren förstås. Barnen vet vad som gäller, det fylls vatten och fodras. Minstplutten är hel-hemma i det hela också.
Minimannen fyllde 9 år och vi dukade hemmet för kalas! Årets första minipåskliljor flyttade in också, födelsedagen till ära.
Nu var det mitt i sportlovsveckan och även pappan tog lov. Iiiinte tråkigt, på något vis.
Veckan lång har det sportats på olika vis. Som skidturerna ute på lägdan.. upp och ner, upp och ner… men den fräigaste skidturen var förstås den jag bloggade om igår.
En moders vilostunder i syn. Sitta på sofflocket och sticka bland småkatter och slumrande lillunge vid fotändan. Eller sticka ut på springtur längst skoterleden.. tvärnita, för att insupa hela alltet.
Vi har spelat spel i Salskammaren. Det här spelet fick S i födelsedagspresent och det var så himla roligt!
Ännu mera skridskor!
Jag och Bertil har gjort något skitroligt i växthuset. Mer om det en annan dag!
Sportlovsveckan avslutades med kalas i pulkabacken för älskad kusin! Att få skoterskjuts upp för långa backen och sedan dundra utför… nej det var inte alls tråkigt och barnen åkte i timmar. Jag kutade en långsväng också. Och M tog sig en skatetur på skaren. Till kvällen blev vi bjudna på så skön bastu hos svärisarna.. som alltså under tiden tog hand om lilla barnaskaran så mamman och pappan fick basta… nämen kära hjärtanes!!
Det där var ett helt, helt makalöst härligt, roligt och på alla sätt gott Sportlov! <3
Önskeplaner för V.11
-Omfamna varje marsdag som om det vore en stor godispåse! Det känns precis så. Och det finns så mycket energi som bubblar inombords. Massor med kuligt att göra. Mitt i allt donande, dimper vi ner ute i en snöhög och vänder ansiktet mot solen. Här-och-nu:a är alltid en god idé.
-Motionera! Vi njuter enormt av att motionera ute just nu. Nytändning med längskidor, både M och jag har sökt fram våra skiddressar och skateutrustningar. Det springs på skoterspår och rullas barnvagnar på framtöande grusvägar. En längre sortens ridtur, vore som en dröm….
-Så gurka och tomat! Tänk att odlingssäsongen är igång nu. Och ja, vet ni! Jag och Bertil har provat något vi aldrig tidigare provat… ska berätta för er någon dag!
-Måla taket i Badrumstvättstugan!
…
Önskar oss alla en god, god marsvecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi under veckan!
Det var ännu en solig sportlovsdag och nu fick det bara vara nog med skidåkningstränandet där hemma på lägdan.
Trots svinkyla, så bara skulle vi ge oss iväg nu.
Hela konkarongen. Det vill säga cirkus (till känslan) fem hundra stavar, småskidor, vattenflaskor, extrahandskar, päronskidor, skidpulkan, fika, fika i massor! … Äsch! Nu drar vi, mot grannbyn!
Nånstans här blev modershjärtat en blöt fläck. Det här är en sån målbild att ni anar inte.
Jag är uppväxt med skidåkning och alltid fjälltur på påskloven. Medan skotrar susat förbi, har vi skidat. Med massa packning. Alla har hjälpts åt.
Nu skulle jag få uppleva något dylikt, men min egen familj.
Som sagt, så var det en riktigt kall morgon och vi hade klätt oss varmt, för att turen inte skulle måsta gå i någon fart utan pauser skulle kunna tas precis när man önskade. ”Det är resan som är målet”, sa vi och skidade fram.
Här hade vi precis tagit oss upp för den första uppförsbacken… och fick ett första litet nedförslut. Oooouuunderbart!
I skidpulkan låg Lillminsting och sov så gott. Samma pulka som min pappa skidade runt på mig och mina tre storasystrar i som småttingar.
Livets första branta utförsbacke. Det gick som hejsan!
Här kan ni också lägga till en morsa som VRÅLADE; ”BÖÖÖJ PÅ KNÄÄNA BEERTIIIL!!!”
Nämen vem är ens den där glada människan? I knallröd täckoverall, samma färg som jag minns att min egen mor hade när jag var liten. Och nog hade jag lånat klassiska skidorna av mor? Jo, jo, precis så.
Jag och M skidade en hel del när vi bodde i Piteå under musikhögskoletiden.. men ni vet, sen har det ploppat ungar som bara den och inte varit så lätt att ta sig ut på skidtur på detta sätt. Men nu är Tripp Trapp Trull så stora att dom kan skida själva och Lillminsting slumra i pulkan, ja så nu kan vi ju ta oss ut allihopa; magii!
Målet var att åka ETT TUSEN FEMHUNDRA METER. Förstååår ni hur långt det är!? 😉 Men nu orkade vi inte en meter till. Nu var det dags för fika. Varm choklad. Kexchoklad. Mackor. Kaffe. Festis.
Å puuh, vad skönt att vila!
Någon verkade inte kunna sluta le, nej.
Nånstans här hade vi just haft ett skrattanfall också… tänk er en hop människor som är en blandning av Familjen Andersson, Sällskapsresan, Familjen Jansson.. att för en fyrbarnsfamilj ”bara stanna till lite”, är liksom aldrig någonsin ”bara”… på två sekunder hade vi brett ut som ett helt scoutläger. Det flög stavar och jackor och mössor och festis-sugrör i en salig blandning. Men här försökte vi stuva ihop oss lite så människor skulle kunna komma förbi om det behövdes..
Nu drog vi vidare. På med allas skidor. Handskar. I med alla småhänder genom alla stavögglor. Och iväg det bar! Skulle vi klara målet?
Tjoheeeej! Här åker lilla B över mållinjen och jag tror att ni kan ana hans känsla.
…
Sportlovsdrömmen som blev sann!
Att vi tog oss ut på skidtur, hela hela familjen, tillsammans.
”Den här turen kommer vi alltid att minnas!”, menade ena lillungen. ”Det tror jag också”, svarade mamman.
Sen kan de frysa när de grott utan att det är något problem, de fortsätter växa när förutsättningarna är goda igen liksom 
Senaste kommentarer