Våren är här och det är så mycket iver på alla håll, att det är inte klokt!
Idag är det sista måndagen i april och jag känner att nä nu tusan är det på sin plats att sätta sig ner på ändan här en stund och finna orden för senaste tiden, var så längesedan jag hann posta en redig drömgårdsrapport, har längtat!
Sedan sist? Ja, först och främst; ett gråtlyckligt utpustande. ”Nu är han som vaanligt igen, oongen!!”, tjoar vi! Lycka och tacksamhet, enorm. Vi hade ett barn i sensomras som fick körtelfeber (ett helt hemskt virus när man är ett lite större barn).. 17 dygn av hög feber (+ andra hemska symtom. ni anar.). Han repade sig otroligt bra, men det har varit så tydligt under vinterns intensivaste ”virusperiod”, att lilla kroppen varit så slut, och otroligt lättmottaglig för virus.. periodvis har vi lajvat ”hemskolande” för fullt. Återigen, tacksamma över att det alltid finns minst en förälder i hemmet, för himmel vad krångligt det hade varit med allt vabbande annars. Hela familjen är lycksaliga nu, och det finns ingen broms på någon av oss, som sagt, vårivern är här med besked!
Så mycket njut, så mycket fart, så innehållsrika dagar. Fyra kids, en bäbis, hemmaliv, arbete, skola, aktiviteter, påsk, kompishäng, knoppar som brister, bokföring av vårt företag som vill bli gjord, fotbollsträningar hit, familjekalas dit. Familjens musikalflicka som repat idogt och varit med på mäktig föreställning på stora scenen i stan. Dopplanerande, varma vårvindar, många, många älskade, idoga tag med krattan, gurkplantor som önskar större krukor, grönkål som gror för fullt.. och liten bäbis, som plötsligt gungar intill storasyskon, grejar på till synes så världsvant sittandes på köksgolvet och nu är sju helt ljuvliga månader.
Veden har gjorts och så många hopp i studsmattan är redan tagna. En liten trall har snickrats till ”hockey- skottrampen”. Hallen är för sjutton klar också sedan ett helt gäng veckor!! Och hörde jag takbyte av taksida två, denna vecka??
Ja.. det är så mycket liiiv… och mycket planering och projektledning, pustar undertecknad, haha! Våren bubblar i oss dagarna i ända.. och vi sover som grisar om natten.
Ok. Några glimtar från senaste tiden kommer här:
Mars avslutades med många stunder av sådd uppe i odlingsrummet. Många timmar av surdegsbrödsbakande. Fantastiskt, bådeock!
Det blev april. Tussilagoplock och både höns och ankor började värpa som bara den. Nöjda lagårdspigor. Hälften nöjda över så många ägg. Hälften nöjda över att ha tagit sig ur hönsgården utan att draken hann i kapp oss…. japp, ank-pojken har blivit könsmogen och är nu en arg individ. Må det ge sig, annars väntar himlen. Puh. Livet med djur.
Så blev det skärtorsdag och lillen hade pyntat påskriset så fint med allt pyssel vi hade skapat och lite gammalt pynt. Vi drog kanske inte ända till blåkulla för att påska, men absolut till Pinglan-grannen och andra darlingar i kring.
Påskgänget med en liten 6-månaders-påskkärring på toppen.
Det blev en otrolig påskhelg. God påskmiddag tillsammans med Storfamilj. Äggjakt med barnen. Utefika i varm aprilsol. Kompishäng.
Extra mycket djurgos… och jag passade också på att skura trallen (+ fotade, filmade och skrev texter.. som sedan någon vecka senare landade hos er.. såsom det går till vid makande av kampanjer!). Det var ett påsklov, så, så gott.
.. som dessutom, avslutades med att jag och M tiggde barnvakt utan någon annan anledning än att vi ville ge oss upp på berget tillsammans med båda islandshästarna en sån där stund under dagen när lillpigan långsov. Ni anar inte hur lyxigt det kändes! Två töltande kolabönor efter varandra. Så makalöst härligt!! (Tack Farmor för barnvakten!)
Ni anar ej heller huur många gånger vi senaste veckorna sagt ”alltså, fatta att VI har veden klar, redan nu!?”. Helt lyriska. Och något vi inte hade kunnat säga om det inte vore för att vi har så snälla människor i kring oss. Att låna en vedmaskin var som magi.Vips fick pappan lös tid för en massa annat kul. Som att lära sin förstfödde hur man makar en liten trall…
Skottramp 2.0 det blev. En älskad plats. Här står gänget och passar och skjuter, puck efter puck efter puck. I samma syn ser man också allt kring takbytet. Längtar såå, tills tegelpannorna är på plats och vi får röja upp denna ratsida.
Det har varit helt otroligt många aprildagar med ljuvligt väder och vi har varit ute i massor. Kratta är en favoritsyssla. Hela södersidan är redan klar och alla rabatter urstädade..tidigt ju! Skönt! Och himmel vilken hjälp jag har av ungarna.. är det inte Storebror som hjälper mig samla in högarna med sin lilltraktor, så kommer något annat mindre syskon med lilla fyrhjulingen och vagnen. Å är lillan vaken, så finns det alltid något storasyskon som vill vara med henne. Teamwork, det är det mycket av här hemma nu! Mitt i allt dunsar vi ner, äter en glass i trähammocken och blundar mot solen.. att amma min lilla flicka ute i våren och låta henne sova i min famn en stund innan jag lägger ner henne i vagnen, det är en utav livets favoritstunder för mig just nu. Gos gos gos.
Som sagt, teamwork. Massor av bus. Och massor av syskonkärlek. Rikedomens rikedom, menar någon…
I år har vi inte sått så väldigt mycket blomster, men desto fler tomater och annat ätbart. Kära nån.. tur att vi hjälps åt med skolandet och vattnandet.
Idag har det varit riktigt aprilväder med snö, sol, blåst och åter sol omvartannat. Veckan som gick var hejjig, med mycket utöver ”det vanliga”.. hemmamorsan har liksom haft ”människokläder” på sig typ tre-fyra dagar!?
…det var stort att se våran 9-åring stå på den där stora scenen i lillstan, till exempel. Och väldigt fint att få fira de där två darlingarna som fyllde år i helgen. För att inte säga hur härligt det var att se den där ungen som älskar att sporta men som pga sin ”körtelfeber-härva” inte kunnat sporta såsom han önskat under vintern men som nu sedan ett bra tag är så igång igen och i helgen spelade fotbollsmatch fullt ut.. ljuvligt och ni anar inte vad våra päronhjärtan jublade.
Ser också nu så fram emot en riktig hemmavecka, med massa donande hemmavid, valborgsfirande med vännerna och att möta maj..
Dessa bilder knipsade jag alldeles nyss. Pyssel och symaskinen står ännu framme på köksbordet sedan eftermiddagens pysslande, lillpigan sitter och grejar med sina leksaker och blir helt överlycklig när Sivert kommer emot henne. Alltsammans, medan kvällssolen skiner utanför och nu händer det, nu börjar det grönska både här och där.
Det är sista dagarna i april.. och tacksamheten över livet och att få uppleva ännu en vår här på vår älskade gård är stor, så stor.
…
Hoppas att ni mår gott! Bra jobbat om ni orkat läsa ända hit!! Vi hörs snart igen!
Och ni anar alldeles rätt; nu kommer en ny vårig rabattkod som ger er 20 % rabatt på hela Västerbottenssåpas sortiment, gäller även kit och redan nedsatta varor.
Koden är dromgardsliv20 och gäller till och med den 20/4-26.
Detta kit med äkta gammaldags såpa från Västerbottenssåpa, är helt suverän till att både rengöra och behandla trallen, utemöblerna, blomkrukorna osv. Såpan är överfettad vilket gör att du bara behöver endast den och vatten, för att både rengöra OCH behandla trallen/trät.
Trallsåpan är precis som alla andra produkter från Västerbottenssåpa, tuff mot smuts men samtidigt helt utan kemikalier och därmed mycket snäll för både den som städar och mot miljön.
Jag har nu använt mig av Västerbottenssåpa i flera år nu, till både städning inomhus, till hela familjens tvätt och ja, även utomhus. Jag ska erkänna att första gången vi skulle såpskura vår stickiga, skitiga, alg-gröna verandatrall med trallsåpan, så trodde jag inte att den kunde bli så himla ren igen. Och len! Och smutsavvisande! Och så fiin, ju!
Häng på, så ska jag visa hur du också kan nå detta fantastiska resultat!
1. Börja med att sopa rent trallen från lös smuts och blöt sedan trallen med trasa eller mjuk stråle från vattenslangen.
2. Därefter är det dags att rengöra trallen och det gör du genom att blanda 1 dl trallsåpa i 10 liter VARMT vatten… och sen är det bara att börja skura! Jag varvar mellan borstarna, beroende på hur kraftfullt jag behöver gå fram.
Trallsåpan är basisk, överfettad och biter så bra otroligt bra på alger, lavar, mögel, jord osv. Ni ser själva hur algerna löser sig!
Att olja in trallen/altanen ger en glansigare yta och gör ofta att träet blir mörkare. En såpskurad trall/altan blir däremot len, mjuk och får en matt finish. En stor fördel med att såpa din altan eller trall, är att träet inte drar till sig pollen och smuts lika lätt som en oljad yta gör.
3. Nästa steg är att skölja av trallen och den lösgjorda smutsen.
4. Slutligen, det behandlande steget, alltså att såpa altanen/trallen.
Ta nu 1 liter såpa i 10 liter KALLT vatten och bara stryk på med hjälp utav skurtrasan. Detta lager ska INTE sköljas bort utan bara låtas vara.
Och du behöver självklart inte hälla upp 10 liter vatten och 1 liter såpa om du inte har en sådan stor trall som ska behandlas, utan justera givetvis mängden utefter behovet, men ”receptet” är sådant.
Ännu en gång såå nöjd med resultatet. Redo nu för många kaffesörplande stunder där ute på bron i vårsolen.
Kom ihåg, att koden dromgardsliv20 just nu ger er 20 % rabatt på hela Västerbottenssåpas sortiment!
En sak till bara!
Jag törs gissa, att det inte bara är hos oss fönstren ser ut såhär just nu… det ser ut som om man hällt sillspad på de.. plus ett helt gäng med små ljuvliga handavtryck. Västerbottenssåpas fönsterputs, har du provat den?
Vid grövre smuts, torkar jag bara först av rutorna med ljummet vatten följt av denna fönsterputs.
Vid lättare smutsade rutor, såsom flugskit, då räcker det med att bara spraya fönsterputsen direkt på, låta dra några sekunder och sedan torka torrt och skinande rent, på samma gång.
Före till vänster och efter till höger. Nähä, det behövde jag inte förklara, nej..
Fönsterputsen finns numera också som refill. Himla bra!
Ni som aldrig har provat Västerbottenssåpa har ett ypperligt tillfälle nu. Ni som redan vet vad jag pratar om, ni kanske bara behöver fylla på era lager, vad vet jag?
Oavsett, så har ni alla 20 % rabatt på hela sortimentet, till och med den 20/4-26 , om ni anger rabattkoden dromgardsliv20
I somras provade vi att ha tomater på friland för första gången. Succé!
Alltså, att låta ett gäng plantor stå i köksträdgården under bar himmel i en utav bäddarna där. De flesta tomatsorter kan må gott utanför ett växthus om det är mot en skyddad solvägg, men med friland så menar man ju lite tuffare förhållanden.. det kan till exempel ta i och blåsa och bli kallare, där direkt i trädgårdslandet. Vi hade bland annat tomatsorten ’Vilma’ och ’Cherry Cascade’ som fungerade väldigt bra. Planen är densamma i år; ett gäng tomater i växthuset som mognar och avnjutes under sommaren och sedan ett gäng på friland som vi kan ha till att bunkra inför vintertiden.
Just det! Kanske värt att nämnas; vi odlar i växtzon 4-5.
Vi fick mängder av tomater på dessa ute-i-det-fria-plantorna. Alla tomater hann dock inte mogna på plats så vi tog in dom gröna tomaterna och kokade grön tomatmarmelad av en del (så så gott!) och lät de övriga mogna inne på köksbänken som är framför ett ljust söderfönster. Lade gröna tomater på brickor intill ett äpple (äpple avger gasen eten som gör att allt i kring mognar i ett nafs) och för var dag kunde vi sortera ut mognade tomater. Barnen hjälpte mig att paketera tomaterna, hela utan något övrigt fix mer än att ta tomaterna från kvisten och skölja av dom. Paketerades i fryspåsar, 500 gram per påse och lades direkt in i frysen sedan.
Och OM vi känner oss rika nu, när det bara är att plocka fram våra egna tomater och bland annat koka soppa på!
Tomatsoppa, till en bit nygräddat surdegsbröd. Oj, så gott!
”Portionen under tian” har ett otroligt bra recept på tomatsoppa som jag använder som bas. Vita bönorna och fetaosten gör den så rolig i smaken och dessutom härligt mättande. Jag använder då våra hela tomater som jag tar direkt ur frysen. I receptet står det även att man kan använda krossade tomater likväl som hela. Som ört, har jag använt torkad basilika. Skvätter också i lite grädde, bara för att runda upp smaken.
HÄR har ni det fullständiga receptet på en otroligt god tomatsoppa!
-HemmaMammaLivet firar 10 år! Ett helt livskapitel. Som ännu pågår.
Jag har varit helhemma med våra barn i tio år. Det har varit och är möjligt för att vi är två föräldrar som valt olika uppgifter- men samma riktning.
Dagligen har jag ord i huvudet.. små hyllningar till den vardag som är våra barns barndom. Valet att vara hemma med barnen deras första tid i livet, är något vi aldrig någonsin kommer att ångra. Ett teamwork mig och barnens pappa emellan som alltid för oss känts så rätt och självklart och så fortfarande gör. Så, så många fördelar det finns med detta val. Fördelar för oss som familj, för värnandet om vår planet och våran plånbok. Allt hänger ihop.
Detta mjuka sätt att leva vardag på, gör att vi njutit och njuter enormt av småbarnsåren och kan fånga denna så speciella tid i livet, så mycket det bara är möjligt. Vi är så tacksamma och stolta över att vi vågat och vågar det här fullt ut. Det tarvar sitt mod att i dagens samhälle bara putta bort alla påtryckningar utifrån.. och istället välja att lyssna inåt. Lyssna på hjärtat och vad som känns rätt. Rätt, för oss. Och tänk va, att något så naturligt, som att ta hand om sina egna barn deras första år i livet, har kommit att bli något så uppseendeväckande? .. att vi till och med för snart prick två år sedan både var med i kvällstidningarna och satt i nyhetsmorgons tv-soffa och berättade om (en bråkdel av) vårt liv... haha, så galet!
Jag känner för att nu och framöver skriva lite extra om HemmaMammaLivet, som en liten serie här på bloggen. Ämnet är stort och rymmer många ord och tankar och funderingar.
Vill du vara med och önska ett särskilt ämne som jag ska ta upp, gör det! Skriv här, skicka ett meddelande på Instagram (@dromgardsliv) eller skicka mig ett mail (emmeli@dromgardsliv.se) så ska jag försöka få med så mycket jag bara kan.
Som ni vet, är det här ett av de varmaste hjärteämnen som finns för mig.
Trots att det fortfarande härjar virus kors och tvärs i massor, så är mars så mycket ”livet återvänder-”känsla. Midvintern har släppt taget, ljuset stannar längre dag för dag, men lämnar ändå i lagom tid för dagen för att ungarna ska vara lättsövda till kvällen. Sportlov, knallblå himmel och värmande sol. Det blev en fin start på månaden.
Storebror med tre småsyskon i släptåg. Vilken lycklig syn, menar mamman som stod med Lillan i barnvagnen här på skoterleden och hejjade på.
Pappan jobbade på kontoret en liten skvätt i början av sportlovsveckan, i övrigt var vi hemma alla tillsammans. Helt underbart. Dagen i Skule när ”storbarnen” åkte slalom med pappan med den vackraste av utsikt och jag och minstingarna höll oss på marknivå och servade med varm choklad och allt möjligt annat gott till samtliga. Det var en höjdardag. Lillan var förstås också med, hon marathonsov i vagnen. Tacksamt.
Tänk att vi får bo såhär.. men denna vy ”bara runt knuten”. Älskade Höga Kusten. Vi är så dåliga på att utnyttja hur vackert vi faktiskt bor.. jag menar, vi skulle kunna ”he oss” upp på olika berg ännu mer än vad vi redan gör. Vi har några favvisar, ridturerna tar oss ofta upp på berget närmast oss, Fäberget är också så lättillgängligt (titta HÄR vetja!) osv ..
Det kanske får bli en punkt på ”Vårlistan” som nu ska börja knåpas på… (Årstidslistan, ni vet…) … ”Topptur med hela flocken, till en för oss ny plats”.
Också sportlovsgöra. Spela spel och äta önskemat.
Vädret var helt otroligt. Andra halvan lovet steg temperaturen och med ens började det töa. Och det, med fart. Det har fullkomligt regnat av snö från lagårdstaket senaste veckan.
Efterlängtat semmelfika på solig bro. Satt som en smäck. Jag är tokig i semlor!
.. de nya solglajjorna till lilla S, sitter också som en smäck. Hur gullliiig!?
Liten gosjänta har också fått in en hel arsenal av syskonärvda leksaker. För nu grejas det förstår ni. Omåttligt gulligt. Så fint att ännu en gång få plocka in dessa bäbisgrejer.
När det blev sportlovslördag hade vi tagit i från tårna och fixat kalas med storfamiljen. När vi möts upp ”bara närmsta familjegänget” så blir vi nånstans mellan 25-30 personer. Rikedom, säger jag! Det var dukat här och där. Lillen hade dukat med ett pyttebord med fyra småstolar runt, där han och hans tre småvänner satt. För gulligt.
Tacos och morotskaketårta. Önskningar från en människa jag beundrar så enormt. Han som så självklart och kärleksfullt kånkar runt på sin minsta syrra där i bild.. där hänger hon tryggt och väldigt vant.
Tänk att jag och M levt vad som känns som livets liv, i 12 år nu. Tacksam, varje, varje dag. För 12 år sedan, skrev jag dessa ord.. samma känsla nu som då, mao. Men så mycket som hänt sedan dess.
Senaste veckan har verkligen haft vår i luften. Vårvintern i sitt esse, mao. Plusgraderna har fortsatt, även på natten. Vi kan konstatera att vi hade otrolig tur med sånt sportlovsväder och nu känns det himla härligt att det töar. Vi ser fram emot våren, av många anledningar. Under veckan har vi samlat på vårtecken här hemma. ”Cykel-och-gå-hämtat”, som Olles säger, skolbarnen från skolan. Hästarna släpper vinterpäls för fullt och vi hämtar dagligen in ägg från både ankor (!) och höns nu. Samt, så har vi ätit mellis ute på bron, dag för dag. Det går litervis av blåbärssmoothie under en mellisvecka här i hemmalivet.
Under sportlovsveckan hade vi så fullt sjå med annat, så vi hann aldrig starta upp vår odling då som tänkt. Men den här veckan har det dundrats ner frön för fullt och spikats världsbra småplants-vattnare.
Jag kom att tänka på ett matigt blogginlägg som har några år på nacken men som fortfarande är aktuellt och förklarar ”från frö till skörd, så som jag gör!”. Lite utav en så-kalender också, ni som efterfrågat det. Läs HÄR.
I odlingsrummet mår vi alla gott och nu ser vi så fram emot att de första fröna ska börja gro…
Den här helgen har vi bara varit hemma allihopa tillsammans. Mest vilat och rått om varandra. Helgens planer fick skrotas. Delar av gänget är nämligen förkylda, igen…. nu har jag och M drattat dit också och jag kan konstatera ännu en gång hur otroliga barn är på att ha hög feber.. vad snabbt man känner sig klubbad som vuxen. Längtan till vår och virusglesare tider, som sagt. Precis så.
Ändå mitt i allt, så tacksam. Vad är lite virus, liksom!
Jag vaknade tiidigt i morse av en otrooligt pigg och pepp 7-åring som sa ”Mamma! Jag har redan varit ute och gjort djuren. Hästarna har fått vatten och foder och så har jag tränat mina ankor!”. Extremt peppig väckning som gjorde mig helt lycklig. Och ja, vad är det för sak, när vi har så många smådrängar och småpigor som hjälper till att ro gårdslivet i hamn!?
Vi är mitt i årets version av ”vabruari”, som sannerligen känns som något utöver det vanliga? Det verkar vara otroligt många sjuka just nu. Hur mår ni? Har ni klarat er undan årets influensa?
Kära nån, alltså. Det är helt ljuvligt att ha många barn, vi trivs så bra i och med vår stora familj.. men det är tusan ingen lek, när det härjar sjuka i lägret. Tacksam ännu en gång för HemmaMammalivet, som gör att vi ju inte behöver krångla med vab och deala med stressen och dåliga samvetet över att inte kunna gå på jobbet. Jag har pysslat om våra små och försökt göra så att vi har det så gott det bara är möjligt. Det går bra, stundvis är det kaosigt och ”var är personalen??”-feeling. Vill inget hellre än att ungarna ska få bli friska men istället för att misströsta, har jag sett sjukstugedagarna som ett pärlband av extratid med våra älskade barn. Det är alltså alla tre skolbarn som varit prick lika influensa-dåliga, alla tre. Knäpper händerna för att minstingarna ska klara sig.
Vi är tillsammans. Har det varmt och gott i gamla timmerhuset, pappan eldar i kakelugnen varje morgon innan jobbet så det är varmt och gossigt när vi andra kommer ner. Skafferi och kylskåp fyllt. Lyx ju, hela alltet. Jag ”går ronden” med jämna mellanrum, snyter näsor, pytsar ut isglassar, blåbärssmoothie, örondroppar och nässpray.. hyllar febernedsättande som gör att sjuklingarna orkar äta och dricka någorlunda. ”Vad bra vi har det, ändå”, tänker jag.
Idag är allting mjölkvitt där ute, men igår sken den värmande solen och Björnmor i mig har gäspat färdigt sedan någon vecka och känner bara; ”Nyvaken-efter-vintern-skavet är borta, bring it on nu, ljuset! Ös på, ba!”.
Det har börjat dofta vårvinter och vi alla fantiserar nu om den.
”Tänk, friska dagar.. åka längskidor, skridskor, slalom… sitta ute i snön och sörpla varm choklad medan det droppar från taken….”. Sportlovet här i norr står strax för dörren. Februari ska bli mars.
…. och poff! har det nu gått några dagar sedan jag skrev orden här ovan. Jag hann aldrig avsluta inlägget. Så kan det vara! Nu är det helg. Sista februari-lördag med flera plusgrader, knallblå himmel och strålande sol.. takdropp.. ljudet av skotrar som far över lägdorna genom byn. Vi har kunnat vara ute hela familjen, hela dagen. Sjuklingar mår bättre, mao. Inte helt friska, men på bättring. Enormt tacksamt. Det var helt magiskt att slänga sig i en snödriva och känna värmen från solen. Amma lillan sittandes där i solgasset. Livet återvänder! Hallelujah! Det vore så otroligt gott nu, om sportlovet fick vara friskt och återhämtande.
…
Några glimtar från månaden som gått, kommer här..
Februari. Vardag. Hemmaliv. Arbete. Skola. Pyssel kring köksbordet. OS-tittande i tv-soffan. Hockeymatcher här och där.
Ompysslande av hästar, ankor, höns och kissekatt, dag för dag.
Längskidor på skoterleden. Sparkcykel och tjavande med barnvagnen, likaså. En första sväng till slalombacken. Och kärlekspost som skickats genom landet.
Det här var en rolig februaristund också. Äntligen gjorde vi slag i saken att måla ett brunt streck där i trappuppgången. Det skulle inte bli ”för perfekt”, så ingen maskeringstejp, bara tuta och köra. Har sett gamla pärlsponthallar som avdelat två färger såhär enkelt och det blev verkligen trevligt! 100 % bränd terra, gysinges linoljefärg, blev svaret på ”Huur ska vi kunna avgränsa på ett trevligt sätt, mellan övre och undre hallen?” (Vi ville alltså inte ha samma färg uppe och nere, det kändes så trååkigt, det finns ju så många fina färger ju!).
Jag har läst anteckningar från förra årets odling och beställt de frön vi behöver för i år. Många sorter har jag sparat fröer från själv från egen skörd. Sportlovet får bli startskottet för årets odlingssäsong, som vanligt. Gurka till gurkgardin och alla tomater ska sås. En surdeg startade jag visst för några veckor sedan också men pga. långdragna skitviruset så har den blivit bortglömd nu, stackarn. Nåväl. Kanske blir mars månaden den bubblar upp och ger oss det där brödet jag längtar så efter.
Den här dagen var så himla gossig, när jag och barnen bakade bullar tillsammans. Alla fem barnen var involverade. Ur bild här är Storebror som barnvaktar sin minsta lillasyster (HÄR kan man se denna dag i film). Nybakt bulle med kall mjölk, så gott. Dock lagom till fettisdag när semmelbullarna skulle fyllas, startade Sjukstuga Deluxe. Sååå… jag längtar fortfarande efter årets första semla.
Här var en fredag eftermiddag och alla hade precis fått helg. Årets första brofika på gårdshustrappen. Också ett februariminne.
Som alltid har vi ordning, varvat med totalt kreativt kaos. Det levs här.
Det här var häromdagen. Ny snö hade fallit på vår lilla is, så det var bara till att skotta. Lillen och morsan hjälptes åt. Han är ju för gullig i sina småskrillor och hockeybyxor… visar mig stolt hur hans pappa lärt honom ”åka bubblor”. Fint, hela alltet.
Det här är också ett sådant februari-håller-på-att-bli-mars-tecken. Pelargonerna väckta och samtliga blommor i hemmet har fått ny jord. Och som svar på frågan ”hur får ni saker gjorda med så många barn?”. -Vi låter de vara med på allt! (som inte är farligt för dom).
Dagen idag.
Så tacksam för vår plats på jorden. Och att få möta ännu en vårvinter här, den första som mor till fem små. Nyp mig i armen.
Jag kan konstatera att det där kanske var livets gossigaste januarimånad?
Pga. anledning jag nog egentligen inte behöver förklara. ”Fem ungar! FEM!?”. Det är så stort. Så stort. För ett år sedan hade vi just börjat inse att vi väntade en till människa till flocken. Det är så fantastiskt att hon är här nu. Gosiga lilla S.
Januari blev en månad där vardagen fick smygas igång efter det bonuslånga jullovet.
Där vi fyllde dagarna med hemmaliv, skola och arbete i en god blandning. Vintriga aktiviteter i massor.
Synen av Tripp Trapp Trull när de gör sig i ordning inför hockeyträning och hela hallen fylls med hockeymunderingar, småfolk som kläs i underställ med inbyggda halsskydd, ullstrumpor och en näst intill frustande pepp inför vad som väntar. En utav alla många gånger under veckan, som jag kolavippar pga. kärleksvärkande Mammahjärta. Iväg de susar med sin pappa sedan, som också är en utav föreningens alla fina hockeytränare . ”Tänk av ni nyss var 1,3 och 5 år!?”, tänker jag sedan.. när jag fyller i piggelinpoängen för ungarna som nu går i klass 1, 3 och 5….
…
Julen dansades ut lagom till att ljuset märkbart började att vända åter och gammköket har vecka för vecka bara mer och mer lyst i gult. Jag ÄLSKAR oxveckorna. Vardag, vardag, vardag!
Har i vanlig nystartsordning känt sug efter att skapa ordning och reda här hemma. Rensat ut en del småttingkläder, sorterat bort diverse prylar som inte använts på minst hundra år eller som varit trasiga.. likaså leksaker. Ett utav mina mamma-hacks är att med jämna mellanrum sortera bort leksaker, gömma i leksaksförrådet och istället plocka fram något ”nytt” som alltså varit gömt ett tag men som nu plötsligt får nytt liv igen. Barnens ”Livetdagböcker” för år 2025 har också skrivits ut och lagts till att sparas. Osv. osv. Sånt där små-påtande som det finns gott om utrymme för den här tiden på året medan naturens vintervila ännu råder.
Vinter i varje vrå! Så många kalla dagar på rad.
Vi har friskluftat oss mycket. Åkt skridskor, både hemma och nere på byn med kompisarna. Promenerat, grillat årets första korvlunch och varit ute med hästarna och pulsat i snön. Jag har tagit första ridturen efter att lilla femman kom till världen.. kroppen har känts redo länge men inte knoppen.. ”LÄMNA MITT LILLA BAAARN!!”, liksom .. men den lilla märkte varken när jag drog iväg eller kom hem… sömntutan.
Vi jobbar på med att lära känna den här individen. Tycker så mycket om honom. Han är otroligt snäll. Och nu är de kompisar, allihopa, där i hagen. Lugnet har lagt sig och det känns väldigt skönt. Än om jag vissa dagar saknar Ikran så det VÄRKER i mig, så är det så ofantligt skönt med bara lagomstora djur att umgås med tillsammans med barnen.. när man väger 600-700 kg så blir man liksom så lätt ”för mycket”. Åh, Blå Berget.
Men ja, nu längtar vi efter att vara ute på långa ridturer med denna pärla, ”Lillberget”, och att barnen ska få prova rida honom.. men efter skadorna i början (läs om allt HÄR om du vill) behövs fortfarande tid för mer läkning.
”Vår vardag. Våra barns barndom”. Orden ringer i huvudet, dag för dag. Och jag kan inte med ord beskriva hur tacksam jag är över vår vardag. Tiden tillsammans. Ren och skär rikedom, i våra ögon. ”Mamma vill du åka dyna med oss utför lobryggan?”. -KLART JAG VILL! Följt av djurfix och rejs nere i lagårn.
Tjava med barnvagnen på hårda skoterspår mitt på dagen. Eller spara promenaden till lite senare.. för nu stannar faktiskt solen, ända till efter 15. Samma eufori varje år, när vi kan konstatera att ”mäh! Nu är det till och med ljus kvar trots att klockan är fyra!?”. Nu är vi där.
Redan nu har småsyskonen sådan glädje av varandra.. lillan ger sådan solglad respons när hennes storasyskon kommer nära. Vara med intill när vi bakar och lagar. Eller ligga på mage och kika på lilla storebror när han grejar med sina bilar. Både ock, så trevligt menar lillpigan som liksom bara så förnöjsamt hänger med. Storasyskonen är det roligaste hon vet! Näst efter mamma då, hon verkar nämligen vara så rolig att bubbelskrattet stundvis inte har någon hejd.
Januari blev februari.
De upptrampade stigarna över gården, viskar om barnalek och idogt omhändertagande av älskade djur. Höbalar bärs ut, extramånga, dag för dag för att hästarna ska hålla god värme i de många minusgraderna som hållit i sig hela första februariveckan. Nedanför tjugo är det vanliga just nu. Tjugofem om natten.
Och precis som alltid i dessa dagar på året, precis i början av februari.. känner jag hur Björnmorsan inom mig sakta börjar vakna till liv.. men innan det blir härligt fullt ut, ja då skaver det lite inom mig, olika mycket från år till år. I år känner jag så väldigt starkt, kemin i kroppen liksom. Jag känner mig själv så väl nu och sitter bara lugnt i båten (samt sover extra, lyfter tungt skrot, kramas massor med min flock) och vet att snart snart så är kemin i kroppen på gott köl igen.. men just nu, några dagar av att känna mig smått hudlös.. lägg till lite nymammahormoner på det och ni kan ana att det är en mycket lättrörd morsa här hemma just nu.
Det här fick mig att tänka på ett gammalt inlägg som jag skrev nästan på dagen för sex år sedan, ett utav mina mest lästa inlägg.
Läs HÄR, om du vill. ”Landat, Litar och Lever!”. Låt säga att det där bara var starten på en god spiral.. att jag med två barn till, landat, litat och lever.. ännu mer. Det är maffigt att lära sig om sig själv, tycker jag.
Dessa dagar med känslan av att vara skör och hudlös, bultar Mammahjärtat ännu hårdare, ännu mer och i vanlig ordning; för det stora i det lilla. Nattastunderna.. någon ammar medan saga läses..
Vardagen kan vara så innerligt vacker, bara vi stannar upp och ser den, tänker jag…
Tänker bara stunderna vid köksbordet. Vardagsfrullen, när vi möts efter natten. Pysselstunderna med alla samtal. Läxläsningen. Funderarstunderna på sofflocket med en hel hoper småungar intill. När vi möts för middag allihopa. Eller som häromdagen, kaffesörpel till morgonen med minstingarna och pappaledig M..
.. för att till eftermiddagen, duka upp kakorna och mammabrödet som lillen och jag hade bakat under förmiddagen, och bjuda storasyskon och småvänner och deras päron på. En onsdag, mitt i veckan, som blev vardagsfest! Fika och utelek tillsammans. Tänk va.. så många fler dagar vi har om vi också pysslar om vardagarna.. inte bara lever för helgen.
…
Kallt, lugnt, livligt, känslofyllt vinterliv. Vad som pågår här hemma just nu. Dagar som blir till ett pärlband av det vi kallar Livet. Idag är det lite mildare här i norr. Solen skiner och reflekterar mot snön.. och jag känner hur jag längtar ut att blunda mot ljuset. En barnvagnspromenad får inleda helgen. Det är så ofantligt vackert ute just nu!
Hoppas att du mår bra, tar hand om dig och får en fin första februarihelg!
Det var en dag förrförra veckan då jag och lillen satt och ritade tillsammans.
Jag postade en bild på ögonblicket som gjorde mig varm i hjärtat.
Och helt spontant, så skrev jag något i stil med att ”medan lillen ritar, passar jag på att uppdatera Årstidslistan...”… och KÄRA NÅN, min inkorg svämmade över med ”skriv mer, vadå årstidslista?”, ”kan du inte berätta med om årstidslistan?”, ”vad är årstidslista för något?”.. osv. osv.
Jodå, nog kan jag det!
Det är inget nytt att jag älskar listor. Och jag kan ha ”odlat fram en hoper ungar”, som också äälskar listor.
Sedan alltid är de vana att det sitter en Årstidslista uppe där alla kan se den, ..till en början var listan för mig och den skäggige bara, med allt göööra vi ville hinna med bland övriga livet… med åren har listan kommit att bli av härligare variant, skulle jag säga.. en lista som uppdateras varje kvartal med inte bara en massa ”klassiska to dos”… utan en lista fylld med riktning och liiiv också, utefter årstid och naturens tempo. Vårlistan är väldigt mycket ivrigare än höstlistan, till exempel.
Årstidslistan gör vi tillsammans, funderar, ”vad händer i naturen?.. vad vill vi uppleva? .. vad är stående punkter hemma på gården? utöver.. vad är rimliga hittepå?”.
..listan gör det lätt för oss alla att både ana vad som händer i naturen just nu, barnen lär sig mer om årstiderna och vad som behöver göras på en gård med djur, året om. Alla känner riktning och delaktighet. Vissa punkter är ständigt återkommande år till år, som ni förstår. Som att det alltid behöver stormockas hagar om våren, sås frön och sättas potatis under varmvåren, alltid slås hö om sommaren, skördas om sensommaren osv.
Tillsammans kommer vi fram till, ”vad vill vi få ut av den kommande tiden tillsammans?”… på listan kan det stå allt från att som i höstas; ”föda bäbis…. gosa, gosa, gosa”, ”Mura skorsten”, till födelsedagsfiranden, olika bygg- och renoveringsprojekt eller som nu på Vinterlistan…
”Gosa bäbis & Gullbarn”, ”Vintra oss i snön!”, ”Lära känna Berry(hästen) mer”….. och Rensa ur STORA STÖKRUMMET, så vi i alla fall kan få en början av makandet av det efterlängtade, stora barnrummet… Och i slutet av denna tid, firar vi, en högt älskad Storebror.
…
Det är fullkomligt skitmysigt med en sån här lista… och vet ni vad det bästa är? -Den ger oss ingen press, den är bara en feelgood-grej som ger oss alla pepp. ”Göra hallen klar”.. den punkten är nog inne på fjärde årstidslistan nu? Ingen panik för det!! Men det äär magiskt härligt att till sist få pricka av en sån punkt. Dessutom, som en liten bonus, blir dessa listor (som jag såklart sparar), en liten livet-dagbok där vi kan se när vi gjorde vad… tänker då särskilt på grejer med huset.. Årstidslistan blir en gårdsdagbok på samma gång, mao. Listigt, va!
2025 skulle bli 2026. Årets sista dag var fortfarande snöfattig men ändå så vacker.
Vi firade Nyårsafton med vänner halva dagen och familjen andra halvan. Lillan var urgullig i sin julklapp från sin farmor, en farmorstickad romper. Vid tolvslaget, var vi näranära hästarna, precis som vanligt.
Julovsdagar på rad.. i det där alldeles makalöst härliga tempot efter jul och nyår, där vi bara låter julen vara kvar, omfamna oss med värme och ljus och vi tar varje dag som den kommer.
En utav favoritjulklapparna.. Vildkatten! Så himla roligt spel!
Dra iväg och bowla med kompisar, också så festligt.
Duka i Salskammaren dag för dag, bjuda hem Farfars och Morfars. Älskade, alltid så efterlängtade vänner från norrnorr. Och goa byavänner.
(I bild, toscapäron… till vaniljglass. En favorit-efterrätt. Och ja, vi bjöd våra päron, på päron).
Gosiga, långa morgnar.
..för att sedan klä sig för olika utebestyr.
Där i syn, en stycke skäggig fembarnspappa som också njutit av jullov som varat prick lika länge som skolbarnens. Otroligt mysigt! Här skulle han nog ut och fodra djuren, eller spola lilla isen han gjort tillsammans med barnen eller kanske fylla velårn eller något annat viktigt. Men först…. försöka slita sig från hon som flinar så gulligt att man smälter.
Och i slutet av lovet, var det ofantligt gott att få åka hem till min mamma och pappa.
Basta. Pusta ut. Och inta finmiddag i pyjamas. Lillan, hon höll dock festkänslan uppe med sin röda juleklänning, så fascinerad av elden. En fin Trettondag.
Vi har haft ett gäng riktigt kalla dagar. Hästarna har pysslats om med extra mat och lilla ponnyn med dubbla täcken. Här inne har någon fyrbent levt kungligt.. Sivert ääälskar golvvärmen inne i Badrumstvättstugan.
Så när vardagen just skulle dra igång, kom snöstormen och hem från skolan ungarna skickades, efter bara någon skoltimme. ”Håll era barn hemma imorn, om möjligt”. Jo jag tackar, såklart vi gjorde.. bonuslångt jullov det blev! Kompisövernattning och varm chokladfrulle fastän det skulle varit skoldag. Ni anar peppen hos ungarna!
Helgen var iskall och solig… och barnen har åkt och åkt på sin alldeles egna lilla is. Vilket lifehack alltså, med en egen liten is hemma på gårn!
Jag tycker så mycket om att tjava promenad med min bäbisflicka, så jag går och går och får både vila och skön motion på samma gång.
Tända brasan till kvällen är fortfarande en så nymodig och älskad stund.
Och nu är vardagen här och det känns att ljuset har vänt.. det är inte längre tvärmörkt med ens det blir eftermiddag… nej inte ens klockan tre är det mörkt. Och med ljuset känns det gott att tacka julen för den här gången. Tjugondedag knut blev vårt startskott för utstuvandet, i vanlig ordning.
Barnen har varit så himla taggade på att ha julgransplundring så ikväll har vi dansat ringdans och plundrat granen på alla karamellfyllda smällkarameller. Det kändes rätt fräsigt att vi är så många i familjen nu att vi räckte till en hel ring runt granen, haha!
Vi glodde på granen in i det längsta. Oj, vad Lillan tyckt om den… lillhjärtat…
…
Tack för den här gången, Julen! Lillasysters första. Nu ska vi fortsätta vintra oss, åka skridskor och leka i snön. Och vintervila färdigt, förstås! Kanske målar vi hallen färdig… i år.. igen? Sedan någon gång, börja rota fram fröer, möta smygvärmande solstrålar och samtidigt vakna till igen, efter lång tid i ide. Lyssna på vårfåglar och vara med när lilla femman upplever livets första vår. Ha Sommarlov. Ta in hö. Och skörda. Fira sju födelsedagar. Någons allra första. Omfamnas av hösten och möta naturens nedvarvning igen. Sen, så möts vi ju igen, julen! För det har du lovat! Och det löftet, är mer än gott!
Jag tycker om att stanna upp, fundera och tänka tillbaka på året som just gått. Jag skrev just sluttampen av tillbakablicken klar och därmed är hela årssummeringen av det gångna året färdig. Om du vill, får du läsa..
Här kommer en liten årsresumé av året 2025! Gott Nytt År också och God Fortsättning, alla ni fina som kikar in här! <3
…
Januari
Året började skitkallt och lika vackert. Årets allra första dag, tog vi en tur med både två- och fyrbenta. Ikran intill barnvagnen. Inga konstigheter. Martin ritade och byggde på hallgarderoben. Jag lånade ut lilla treåringen till Morfars och Farfars någon dag utimellan, för att frökna nere på byaskolan. Räknade matte, tragglade läsning och ledde gympalektioner i salig, såå rolig blandning. Penseln var många timmar i min hand också, fönstersmygarna i köket gick från hårt kritvita till mjukt umbragröna.
Men det häftigast av allt denna månad? …. att vi fick reda på att vi väntade på ännu ett liv.
…
Februari
Vi tog oss ann oxveckorna. En efter en. Hemmalunk, skola, arbete, timmar i hockeyhallen, bakande med lillen… och smygvila, med ett otroligt illamående som ingen mer än Martin visste om. Allahjärtansdagdejten i vindskyddet, med en kram av någon jag beundrar så, med en häst intill.. önskar mig inget mer. Vårvinterns ljus och värmande sol, var så skön. I en driva vi satte oss, hela gänget, och sörplade choklad och åt grillad falukorv på tunnbröd.
…
Mars
Odlingssäsongen dras igång. Som alltid, med att vi spikar hål på några korkar till pet-flaskor och därmed ordnar oss sådana fiffiga vattnare till all plant. Det var sportlov, spelades mycket instrument i vanlig ordning och så dukade vi för kalas då Storebror fyllde år. Jag bakade vad jag tror blev årets kanske enda surdegsbröd? Surdegen gjorde MIG så skitsur att jag till slut hivade iväg eländet.. den ville aldrig ”vakna” och ni som hållit på med surdeg förstår frustrationen. Marsmånadens slut var så märkligt varm.. vårig till fullo. Det reds och trampades trampbil på bar lillväg och hästarna letade små gröna grässtrån i hagen. Märkligt! …
..och vi berättade för familj och vänner om våran lilla hemlis i min mage.
…
April
Sista marsdagen satt vi i t-shirt… men när april kom, försvann värmen och det blev en låång och kalll vår. Vi myste inne under ullfilten, mamman gäspade och sprang och mådde så helpyton. Vi firade påsk. Odlade. Och Fjädern tog mig på tur.
…
Maj
Denna månad, alltså! Alltid så efterlängtad. Alltid så ivrig. Alltid med en önskan om att vara dubbelt så lång. Martin byggde trappräcke. Vi rullade ner till granngårn med plant bak på trampbilsflaket. Vännerna kom och hjälpte oss att mocka ur hagarna efter vintern. Vi var på kosläpp ute i Åsäng hos Paulina och Charlie. Och så berättade vi ”för hela världen”, om vår lycka som buffade i min mage. Vi hade nu också varit på RUL och på barnens önskan, tagit reda på kön på lilla livet i mammans mage. Det är första gånge vi gör det och det kändes himla mysigt faktiskt, att på något sätt kunna dela väntan tillsammans ännu mer. Det har helt klart sin charm, både ock, att veta eller inte veta. Nu hade jag börjat må sådär mer än bra och orkade massor, perfect timing när vårbruket var igång!
…
Juni
Älskade junimånaden. Den är en utav favoriternas favoriter. Firade två födelsedagsbarn, där det ena överraskades med ankägg i 7-årspresent.. funna, efter presentjakt ner till lagårn. Magen växte och jag njöt av att få hänga tvätten på min nya kromoxidgröna, Martin-snickrade torkställning. Vi sådde i landen och satte pärer. Firade midsommar. Kokade saft, tog sommarlov, la ankäggen i ägg-kläckaren och bytte halva hustaket.
…
Juli
Sommar, sommar, sommar! Och vi blev med ankungar, helt otroligt söta!
Äääntligen en sommar där vädret var med oss och vi kunde helt utan stress, slå hö i bra tid och ta in det, tillsammans med vår älskade familj och våra vänner. Så, så, så såå tacksamma för den hjälpen, dagen när allt hö ska in, den är ovärderlig! Därefter följde några ofantligt varma veckor, där 28-29 grader klassades som en sval dag men över 30 var ”det normala”, typ. Vi åt jordgubbar från landet, badade varje, varje dag i hav och sjö och bestyren med djuren, som att stängsla nya beteshagar, var nästan oliiidliga. Under kvällarna målade Martin våra fönster Engelskt röda och det blev så makalöst trevligt. Tyvärr avslutades månaden med sjukstuga. Körtelfeber för ena barnet, i den värmen. Vilken mardröm. Mammahjärtat blödde totalt.
…
Augusti
Efter 17 dygn i Körtelfeberhärva, var vi alla mer än lyckliga att flockmedlemmen var på bättring. Vilket genomvidrig virus, alltså!! Vi var glada över att det var flera veckor kvar av sommarlovet där vi hann vila ikapp. Vi passade på att dra iväg på en välbehövlig semestertripp.. hela två mil.. till barnens Mormor och Morfar. Lånade husbilen från Farfars och drog iväg. Startade dagen med yoga på balkongen, badade i älven och hängde med två utav de finaste människorna vi vet. Augusti bjöd också på mer målning, bärplockning och till sist började tre utav ungarna skolan igen… och kvar här hemma, blev bara mamman, magen och Lillen. Och ankorna och alla de andra djuren, förstås!
…
September
Här stockar sig orden och jag blir alldeles rörd. September 2025, kommer för alltid att vara en otroligt speciell tid i livet. Vi väntade på lilla femman tillsammans. För fullt. Och jag var precis sådär boande och energisk som innan övriga födslar och gjorde sådär orimliga saker som att storrensa i gårdshuset, klättra hittan dittan för att putsa fönster osv osv. Den skäggige och treåringen tog dock tyngsta slitgörat som att ta upp pärerna. Lillen hjälpte mig med allt från att baka bäbisbullar, måla kökssoffa till att packa BB-väska. Och plötsligt, så var hon här hos oss. Älskade lilla Lillasyster. Så självklar och så oändligt älskad, från första stund.
…
Oktober
Nu var vi plötsligt fembarnsföräldrar och barnen hade fått sin lilla Lillasyster som de längtat så efter och tilltalat vid namn sedan de i våras fått veta att det var en lillpiga som väntades. Allt kändes lite overkligt på något vis (det gör det nästan fortfarande..). Som en dröm..
Vi var i total bäbisbubbla denna månad. När Signe var 10 dagar gammal, fyllde jag 35 år. Födelsedagspresenter totalt överflödiga. Småtvätt i köket och en liten människa som fyllde fyra år och från första stund gjort sitt yttersta för sin lillasyster… som där i bild, beredd att truga i nappen, på väg för att hämta skolbarn. Oktober blev också månaden som vår älskade, älskade Ikran, storpojken, Blå Berget, flyttade hemifrån. Ett väl genomtänkt men ändå så ofantligt tufft beslut.
…
November
Höstlov. Första små snöflingorna. Hästande. Med otrooligt liten marginal inför kallgraderna, hann Martin mura klart skorstenen. Bäbisgos i största fokus.
…
December
Advents-, och Juletid. Ny häst i hagen. Som hann bli skadad hela två gånger på kort tid. Isprinsen repade sig otroligt fort och han är en sådan pärla att det inte är klokt. Så trygg och fin, inifrån och ut. Vi fyllde månaden med massor av mys, pyssel och bakning. Alla tillsammans, det mysigaste hela familjen vet. Och vi fick avsluta året med en så fin jul, Lillasysters allra första.
…
Det var året 2025. Året som bland annat uppfyllde önskningen om en liten femma.. det är fortfarande smått overkligt att hon är här. Oändligt tacksam. Ett nytt år är här nu.. och det känns himla fint. 2026. Är så pepp på att fortsätta leva på med vår lilla flock här hemma på vår plats på jorden nu. En dag i sänder. Inga rivstarter eller många löften i sikte.. bara en så mjuk start på det nya året, som möjligt. Det är isande kallt. Klara, soliga dagar. Snön har äntligen kommit och är så gnistrande vacker. Det är midvinter. Snart står vardagen för dörren. Oxveckor på rad. Vardag. Det finaste vi har. Men först, sluttampen av jullovet.
Tack för att ni hängt med oss ännu ett år. Ni är fantastiska med er pepp och kärlek. Vi får väl se om vi hänger kvar här inne och på instagram ett år till! 😉
Senaste kommentarer