av Emmeli | feb 18, 2019 | Drömgårdsrapporten!, Emmeli funderar, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Måndagmorgon i gamla Drömgården i norr!
Det är trasat kring fönsterna där i sovrummet, men vi sover så gott i alla fall. Precis hela familjen, som ni ser.. en mamma, en pappa, tre småttingar och två katter. Alla ryms.
Smoothie mixas med en massa gott i. Apelsin och bananer, jordgubbar och päron. Och en skvätt mjölk.
Det känns som en snäll start på veckan, det här.
Vår älskade Tillsammansmåndag. Med extragod frulle som start. Smoothie och alldeles nygräddat bröd. Och mannens gudomliga kaffe, bryggt på alldeles nymalda bönor.
Jovisst, alltsammans kantat av en hejdlöst tjurig Basiluska.. men äsch. Vi har det bra, alltså. Jag tackar ytterst för att vi är hemma både jag och mannen idag, då självaste HemmaMamman är krassligast i gänget. 
Det är tid för broms och vila. Frans Frasse Fransson håller med.
Ni vet hur jag är. Vill alltid massor. Vare sig jag har en basiluska i kroppen eller ej, men nä… SPM-tanken måste luftas (SPM= spara på mor) nu lite extra. Så, att lyssna på kroppen. Är mitt största mål för veckan. Känner mig pepp på det! Vet ju att efter vila och liten paus från älskat sus, gör att stordåd kan ske och känslan av att ha unnat sig att lyssna inåt lite extra, är himmelsk.
Vi får se hur det går med tanke på att det är en sån där vecka där min älskade ror sina tre arbetsbollar i luften, samtidigt. Han har min eloge, men det är ju då också jag och mitt Tripp- Trapp-Trull-gäng som ror hemmet extramycket också. Nåja. Allt blir bra.
Jag har dessutom en drös inlägg planerade för er. Himlagoda recept, renovering och en smärre hitsorievandring. Alltid, Livet i mitt största fokus. Är ni med mig? Hoppas det.
Önskar er en fin måndag!
– här ska omfamnas Vabruari och göra det bästa av skiten.
Lillafrun
av Emmeli | feb 17, 2019 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Minsting 7-9 månader, Norra Drömgården, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
Dags för uppdatering!
-Emmeli behöver få samla sina tankar och sånt från senaste dagarna. Ett dagboksinlägg kommer här.
Förresten. Tack för att ni är världens sötaste och vänligaste läsare.
Ok. Helgen!
Fredagsmyset startade och peppen var enorm inför helgen, vi skulle ur basiluskasvängen och in i peppigt renoveringsläge..sådetså, liksom.
-Vi har jobbat stenhårt jag och den skäggige för att vi skulle vara redo för den där hyrda monstermaskinen som skulle hjälpa oss att isolera övervåningen i helgen,. Team Drömgården, ni vet. Dag- och nattjobb. Såå, när allt är klart, alla landgångar på tredje våningen gjorda, allt klart för el och så vidare..så var det ej, ej peppigt när vi då fick oss meddelat att ”maskinen har tyvärr havererat. reservdelar måste beställas”.
= Vårt delmål 1 med övervåningen, krasch bom bang. Skjuts på framtiden. Väääntan. Blä.
Men. Shit happens!
Vi slog in fina presenter. 
Drog på oss lite tjusigare stass. Någon rosade kinderna och fredagsmålade naglarna. Och så drog vi iväg och firade Svärmor som fyllde år.
Det blev lördag.
Denna dag hade vi riggat för, med tanke på isoleringsjobbet. Både svärisar och mina föräldrar var frågade om hjälp och samtliga beredda. Så tacksamt.
Och för att inte floppen skulle få ta över, bestämde M och Svärfar sig för att göra något annat än tänkt, ändå få något gjort liksom. Medan jag packade in mig i bilen med alla barnen och åkte till lilla byn som planerat.
Dunderförkyld trebarnsmor (nej, det gick visst inte bara att bestämma sig för att bli frisk…) och tre småttingar dunsande innanför dörren i mitt föräldrahem. Som en dröm.
Pusselbygge, nybakt sockerkaka. Prata med min mor. En ljuvlig långpromenad med min Minsting i vagn, sol mot kind, tystnad, skogens sus och bara en helt ljuvlig stund. 
Jag förevigade den. Och skickade hälsning till er i instagram stories.
Förutom hälsningar tillbaka undrade ni också vad nagellacket heter, det hittar ni HÄR
-och jackan, den finns HÄR.
När vi kom hem blev jag hjärtevarm av synen av pappsen och Minimannen där dom grävde koja ute i snön. Som när jag själv var liten. 
Sötisar!
Med Mammamormorlagade middagen i magarna och med sömniga småttingar, susade vi hemåt genom stjärnklara februarikvällen.
Hem mot ”Vackerhemma” som barnen säger. Där Svärfar och mannen jobbat och tagit oss steg framåt i den (idag till känslan never ending story-aktiga) renoveringsresan.
Vi avslutar veckan med något så märkvärdigt som att bara skita i renoveringen för ett slag och ge oss ut, bara Han och jag och lille Minstingen förstås, på tur.
Jag har känt mig som en rykande Lilla My idag.. pratade med mor i telefonen, tackade för igår och sa; ”nä mamma. idag funderar jag på att flytta”…till ett liite, liite yngre hus. Som liksom är redo för liv, på ett annat sätt än vårat.. SÅ ÄLSKADE.. som jag inte skulle vilja byta mot något.
Alltså ja, det är en hutlös lyx att få göra denna renoveringsresa. Men ibland. Typ idag. Vill jag checka ut. När vi har spån överallt. Läkande från ovanvåningen, ner till nedervåningen i ett fint, fint lager som syns så hääärligt väl i det alldeles ljuvliga ljuset som återvänder nu. Det är så huutlöst världsligt och precis INGET att gnälla över. Men vad fasiken, ibland måste man få ruttna ur lite i alla fall.
Idag var Farmorn beredd att ha storbarnen, enligt plan, och nej ingen isolering på plats så långt ögat kunde nå ju.. men medan Storasyskonen myst med Farmor har jag och M både hunnit jobba tillsammans på övervåningen medan Bertilen marathonsov i vagnen, äta lunch i lugn och ro mitt emot varandra och dessutom då den där pluttigulliga långprommisen i solsken tillsammans. Jädrans fint alltihop!
Ibland blir det inte som man tänkt sig. Men det blir något annat. Som oftast också blir himla bra. Liksom.
Nu är hela familjen samlad igen, bästa som finns. Den här veckan har varit ganska så tungrodd med Vabruari i sitt esse och så vidare. Vi avslutar med söndagsmys och känner peppen inför ny vecka!
Hoppas ni haft en fin helg!
Lillafrun
av Emmeli | feb 15, 2019 | Emmeli funderar, Jag och M, Mammalivet, Stora Lilla Familjen
(Inlägget innehåller en reklamlänk)
Efter en vecka av besök av en mycket ivrig Baseluska,
-som liksom fångat oss här hemma, en efter en på något vis, så var det som en skänk från ovan att få vakna till den här dagen.
Jag skurade klart det sista strax innan midnatt, innan jag kröp ner bland dom sovande människorna. Och känslan att få kliva upp i morse, i ett rent, okladdigt, såpadoftande hem. Var gudomligt. Men ändå inte det allra bästa. Högvinsten ihop med fräscha känslan, var förstås att inte ett streck feber härjar här hemma längre. Att småttingar är på bättring.. vi päron med, tror vi… man hinner liksom inte känna efter när det är så många älsklingar att pyssla om sådär extra, extra.
Barnens favo, järnmackor. Och jordgubbssmoothie. Till frulle.
Vi mixade jordgubbar plockade ur frysen från i somras, en liten skvätt mjölk, äppeljuice och banan. Mums!
Premiär med våra nya mixer. Vi är en smoothiegalen familj som nu levt utan mixer i vad som känns som en smärre evighet, så i morse var det fest. När den nya, så tyyysta mackapären kommit.
HÄR kan ni kika på vilken vår nye, inte alls så väsnige smoothievän är.
Mjuk musik. Tända ljus. Massor av kaffe till trötta mamman. Lugn morgon. Önskad frukost. Och fredag.
”Asså, mamma! Det här är ju liivets frukost!”, sa Storebror. ”Vaa mysit vi ha, mamma”!, sa Lillan.
(Älskade barn. Mamma håller så med er. Vilken lyx att få dela livet med er).
Och ser ni… söta blombuketten som gör mig glad varje gång jag tittar på den.
Jag fick inte bara den där söta lappen av mannen igår på Alla hjärtansdagen. Jag fick också en långprommis i mitt eget sällskap, med armarna svängandes.. såå lyxigt efter sjukstugebestyr som inneburit dagar med mycket tröstande och bärande på mammahöft. Och utöver det där hjärtefina, kom han alltså hem med en blomsterbukett bakom ryggen. Han är finast på jorden.
Jag är så lycklig som får dela sjukstugor, grusiga ögon, halvljumma kaffekoppar, febervarma barnakroppar tätt intill om natten och prick hela älskade livet, tillsammans med honom. Min klippa genom allt.
Den här helgen har redan börjat på ett sätt som vi inte alls tänkt oss. Ingen katastrof allt. Bara väldigt snöpligt. Så kan det vara ju, berättar mer senare. Nu ska jag fortsätta njuta fredagskänsla!
Önskar er en själagod helg! Ta hand om er. <3
Lillafrun
av Emmeli | feb 14, 2019 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 7-9 månader, Stora Lilla Familjen
Det är en egentligen aaalldeles vanlig torsdag i snart-mitten av februari.
På torsdagmorgonskräpiga hallmattan hittar någon en lapp, på väg mot jobbet.
I hemmet syns kärleksviskande spår… som barnen ger sig i kast med, direkt efter frullen!
Och någon, liten och snorig, verkar ha knäckt en hel massa koder under sin nattasömn… nu får storasyskonen passa sina pusselbitar på golvet.. dom har den där lillprinsen suktat efter ett tag nu, men brukar snarare komma till sidan eller halka längre ifrån sitt mål.. än att ta sig framåt. Men ohlala, guppandes fram i krypställning eller ålandes i någon slags hejdlös iver. Så, tänker Minsting köra sitt race nu. Gullvän, heja dig!
Skattjakten pågick. Fisk. Det var ledtråden. Att leta på fisknivå. Och det blev kallt. Och varmare. Och kallare. Och plötsligt..
Skatten funnen! Och ni kan ana småttingarnas lycka!
Som ni ser; småkinderna fulla av choklad och geléhjärtan.
Kramar strösslade till päron. Bästa kramarna som finns.
Och när HemmaMammaFrun öppnade sin hjärna… min älskade kalender.. så låg där kärlek på lapp, från min stora älskling. Han är bäst. Skriver som den läkare han hade kunnat bli om han bara velat. Men jag älskar hans små kråkor till bokstäver. Dom har sett ut så från att vi gick i sjunde klass, liksom. Att få några ord på en lapp, det värmer. Men det han ger oss här hemma, varje dag. Året om. I kärlek. Det, är livets största lyx för mig. Älskar att dela livet tillsammans med honom.
”Å puh, så jobbigt det här var, mamma!”
…
Nu ska vi ta hand om det där skräpiga- och torsdagskladdiga hemmet, såpaflaskan, små hjälpredorna och jag. Till kvällen tänker jag bjuda mina hjärtan på hemkokt ärtsoppa och ett lass tunnpannkakor med nykokt jordgubbssylt och vispad grädde. Sådetså.
I vanlig ordning. Kärlek. Behöver inte kosta något. Inte ett dugg. En liten lapp med kärleksmenande ord. En extra lång kram till någon du tycker om. Det lilla. Som blir det största.
KRAM från mig till er alla!
Lillafrun
av Emmeli | feb 13, 2019 | Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Solen smygvärmer, det droppar i rasande fart från taken, vinden tar i, regnet faller, himlen är grå, himlen är blå.
Alltsammans liknar april och vi har februaridagar på vår gamla gård i norr.
En halvdag i stan, så flärdfullt. Barnens ögon lyser bland restaurang-pannkakor och köpessylt, galet ivrig tid i favorit-lekhaket, följt av slumrande i bilen hemåt drömgården.. där alla tre barnen sitter och trycker på sina nya par strumpor. Alla nöjda. Och päronen lättnadssuckande trötta.. vi orkar hur mycket som helst här hemma på gården, jag och M. Men sänd oss till en stad en halv dag och vi ser ut som två vimsiga ugglor. Löjligt lyckliga lantisar är vi.
Vi väcker blommor ur vinterdvala.
Blommor delas, klipps ner och pysslas om. Ny jord strösslas. Allt följt av blomsterdusch.
Tjugo ompysslande ”gröna fingrar”. Tillhörande en mor. Och en dotter. I sällskap av en busig kattunge.
Jag promenerar med storasyster under mörk stjärnklar vinterhimmel eller mitt i ljusa dagen med solen tacksamt mot kinden. En liten bäbis ärver sin Storebrors basiluska.. är skör men tapper med sin snuva. Hänger mestadels på hemtama mammahöften. Storebroren träffar förskolekompisar några timmar två dagar i rad. Vi eftermiddagsmyser på storsängen, hela barnaskaran och den ganska så glanslöse modern. Den skäggige förärvsarbetar idogt. Till kvällen peppar vi varandra, och svettas genom olika utmanande träningspass. Kring köksbordet äter vi och pysslar hjärtekort tillsammans.
Kattpojkarna närmar sig med mer och mer kärlek och syskonrelationen syns. Vi blir så lyckliga över det. Tänk om allt katt-tjafs bara kan lösa sig till det bästa.
Ikväll känner vi oss alla så trötta. Snuvan är här och där i familjen. Gott att krypa ner i renbäddade sängarna och göra natt tidigt. Jag tar nattningen medan M gör ännu ett kvällsryck på övervåningen. Vid kvällssagan har jag stora pojken nära, en liten prins vid bröstet och en Juniflicka som gosar med sin mammas långa, ganska så slitna hår.
Alltsammans; Livet. -Mitt i livet. Varje dag är en gåva.
Lillafrun
Senaste kommentarer