av Emmeli | mar 3, 2018 | Shopping
(inlägget innehåller adlinks)
Alltså.
Ja, det är precis i början av mars. Ja, det snöar. Idag också. Ja, jag har en växande mage. Men ja, det gick prick hur bra som helst att blusdrömma i alla fall när jag föll över en drös av ett utav mina favoritplagg.
Förresten. Drömma, överhuvudtaget. Det är alltid rätt, tycker jag.
Vissa av blusarna funkar faktiskt med växande mage.. som sedan kan få bli härligt amningsplagg med amme-linne under. Åhå, så nipprigt!
Den här har jag faktiskt i svart. Superfin. Men den här småblommiga, blå skapelsen var ju drömfin. Finns HÄR.
Prickiga blusen, som fanns i flera fina mönster och färger (bland annat samma som blusen ovan), finns HÄR. Tänk till dom HÄR jeansen.
Rosa skapelsen. HÄR.
Och hur fin var inte den här? Det står Emmeli på den, ju. Finns HÄR.
Nu, mera skönlördag! Berättar sedan. Hoppas ni har skön och njutbar helgdag.
Lillafrun
av Emmeli | mar 2, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Stora Lilla Familjen
Härliga kalasbilder, va!
Från ett solbadande hemmahemma-kök. Med småkopparna från mormor att sörpla kaffe ur, den där Prinsesstårtan från bageriet. Mammas bullar och kärleksmums. Och Syrrans jättegoda chokladtårta. Så fint att kunna ses hemma hos Gullepäronen, tillsammans med nästan hela gänget systrar. Den fjärde är ju Thailand, som ni vet.
Och idag är det ju Fredag, ju!
Sitter just nu i vårt alldeles egna solbadande kök. Kikar in till er och vill önska er en fin fredag och god start på helgen! Här i norr har vi fortfarande under tjugo minus varje morgon när vi vaknar. Mängder snö och massa kallgrader. Ja, vilken vinter. Men det är andäktigt vackert nu.. så, bara sluta-tidigt-om-fredagarna-pappan kommit hem, ska vi ge oss ut i vackervädret allihopa och njuta… för nu har solen hunnit göra sitt och det är mildare. Att bara andas långsamt och stå och blunda med ansiktet mot solen känns hur lockande som helst just nu, tycker jag.
Allt gott till er! Vi hörs snart igen.
Lillafrun
av Emmeli | mar 1, 2018 | Okategoriserat
(inlägget innehåller adlinks)
…
Stor-Lilla Minimannen.
Jag tänkte visa en del av vad han ska få i present av oss.
Vi diggar ju att vara ute som ni vet. Lite nya pryttlar att roa sig med i uteleken känns kul. 
Bandymål med tillbehör känns ju himla roligt… säger hon som troligtvis inte kommer kunna vara så himla delaktig i spelet när det blir dags, men så småningom. Målen finns HÄR.
Känner inte att det är min grej riktigt, men typ den HÄR klubban borde ju bli bra till.. eller? Mannen ska fixa shoppingen för det här så jag känner mig lugn.
Bollarna HÄR.
Hittade alltsammans hos Stadium.
När Lillan sover skönt i vagnen brukar jag och S passa på att ha Mamma-Liten-tid. Då pysslar vi, tar en sparktur efter lillvägen eller spelar något spel tillsammans. Att räkna är något som är väldigt roligt. Så ett nytt sällskapsspel med lite räkning i fokus känns mysigt.
Fina Fia med Knuffet hittade jag HÄR.
Ok. Den HÄR kändes given. Tid- och Klocksnack i massor här hemma nu så det där blir säkert bra också.
Legot finns HÄR.
Eller fanns, verkar det som. Slut i lager står det nu men det fanns ju massa andra roliga legogrejer där också. Sicken tur att jag hann norpa en Brandbild till min lilla Miniman som ju ska bli Brandis som både Farfar och sin Far.
Måste till sist också bara tipsa om vad som nog blev favoritjulklappen för S. Han fullkomligt älskar att bygga, konstruera, skruva, sätta ihop och så vidare. Vi måste på riktigt gömma undan skruvmejslar nu för att kunna ha koll… har vi inte det kan man plötsligt plocka upp nån pryl som bara ramlar sönder… för att ”någon” skruvat bort alla små pytteskruvar. Teven levde farligt här en dag. Men i alla fall.
Kika HÄR för ett drömkit från BRIO om ni har en liten som precis som vår Liten tycker om sånt där.
Ok. Fyraårspresenter alltså.
Nu ska jag sitta här på kökssoffan och bara pusta och njuta en stund, skavfötterns med mannen. Då jag tar nattningen om kvällarna slumrar jag som sagt oftas in. Och han går i sin tur ut i målarverkstaden och målar, skrapar eller gör annat. Men ikväll har vi date. Med nystädatkänsla och fredagen så nära inpå. Himmel, så härligt!
Lillafrun
av Emmeli | mar 1, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 1 år, Mammalivet, Minsting i magen, Träning
Torsdagsbestyren idag!
Ni vet, städrejset och så. I en välda fart gick det idag. Firade med Torsdagsgympa direkt sedan. Med liten Mini-PT som stod och chillade, åt äppelbitar och sa hopp! till mamman som en uppmaning. Men det blir mindre och mindre hoppande nu… 
Drömmig paketinslagning.
Hur roligt är det inte att ge något som man vet att födelsedagsdarlingen önskar sig och som dessutom är något så fint att man ju också skulle vilja ha den själv?
Och Mor-och-dotter-matchning!
I lilla, vitt och blått.
Liten trött flicka. 
Som alltid gosar med mammans hår så fort det är tröttnigt och hon är nära sin mammas rufs… vilket ju är jämt.
Alltså..
..jag tror att jag är inne i min räserfartigaste tid av graviditeten nu. Jag somnar gärna med barnen om kvällen, ofta, men dagarna är fyllda av så tacksam energi. Jag är ju en görare, som ni vet. I höstas under dom där tröga illamående,- och trötthetsveckorna var det kämpigt, hittills kämpigaste graviditeten på så vis. Men likt med Liten och Pyret i magarna, har den där perioden tvärvänt och sen har det levts lyxigt preggoliv och likt denna gång. Hurra! Det enda jag skulle kunna klaga på, är min foglossning som stör mig mer och mindre. Med Storebror hade jag i slutet några veckor med kraftigt ont och det var ej roligt att gå på den ishalka varje dag som den vintern bjöd på. Med Lillasyster kände jag tidigt av ont, sen försvann det… jag visste liksom vad jag kunde göra och inte, för att hålla det onda i schack. Och samma är det den här gången. Det onda finns där.. som jag kan ”reta fram” om jag gör fel saker. Typ skottar för mycket och tung snö. Går för fort på skoterled (vilket jag gjorde i måndags och fick sketaont efteråt)… men kära hjärtanes.. jag tränar och promenerar, lyfter, bär och susar fram genom dagarna. Så ja, jag bara njuter allt jag kan. Känns overkligt att det bara är några få månader kvar av denna Preggotet…
Nu ska jag bära över snusande Lilla från vagnen till Rymdskeppet. Så susar vi iväg och hämtar Storebror på Förskolan och åker sedan vidare mot Lilla byn för mysig eftermiddag. Fira födelsedagsmoster, strössla kramar, ge stort paket och pysslade födelsedagskorten… och så hörde jag ryktas om favorittårtan; Prinsesstårta från Bageriet!
Vi har Kalasmysig första mars-dag! Jojo.
Vi hörs snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | feb 28, 2018 | Emmeli funderar, Mammalivet, Norra Drömgården, Sovrummet
Och idag är det faktiskt sista februari.
Det känns ju alldeles nipprigt.
Vi vaknade till en fantastiskt vacker dag. Det är fortfarande hur kallt som helst. Sannerligen en riktig Vargavinter i år. Men det känns fräsigt faktiskt. Och vi njuter och försöker spara synen av mängden snö i minnet, som känns som en en-gång-i-livet-grej. Eller vem vet! Mitt i allt så längtar jag också massor efter vårvinter, varmare grader, takdropp, töväder, att inte behöva bylsa på mig och barnen lager på lager på lager så fort man ska utanför dörren. Och med ny månad imorn känns det ju onekligen som att vi i alla fall är lite närmare just det.
Och mitt i den där längtan efter något så världsligt som att slippa täckjackesvettas med småttingpåklädning i hallen med smått ihopvikt bebbemage och så vidare… så tänker jag; fy tusan, vad vi har det bra.
Vakna i varma huset. Koka havregrynsgröt och spisa Astrid Lindgren-visor tillsammans med barnen. Känna oss trygga. Ta Rymdskeppet, som mannen genom en app kunnat värma upp till den tid han vet att gänget skulle ut genom dörren. Lämna lycklig unge på Förskolan, bland gulliga fröknar och småvänner att leka med under en stund. Ta andra ungen (morrandes) i famnen… hon som börjar bli mer och mer nyfiken och vill klä av sig och börja leka på stuberten, hon med. Susa hemåt igen. Traska över egen gård. Höra fåglarna kvittra på sånt där snart-är-det-vår-vis. Öppna paket med nytt kuddfodral. Bli pirrig i magen och tänka den här kudden blir perfekt som något mjukt i ryggen under amningen om ett tag. Tacksamheten är ett faktum.
Men fy vad världen är orättvis, tänker jag också. Men försöker, för att inte gå av i hjärtat, känna en liten tröst i att dom där slantarna som just skickades iväg från StorLilla Familjen, kanske gör en liten nytta i alla fall. ”Hej! Stort tack för att du ger skydd och nödhjälp till barnen och familjerna i Syrien. Din gåva räddar liv”. Så stod det i mailet tillbaka. Det känns ju så fjuttigt, den där slanten.. men om vi hjälps åt, liksom?
För tänk, så bra vi har det här. I vårt avlånga land. Med svinkalla februaridagar och en längtan efter något så världsligt. Och alldeles underbart. Som takdropp. Och varmchokladsörplande. I snögrop.
Ta hand om er raraste ni!
Lillafrun
Senaste kommentarer