Bara dagar kvar till jul och idag har vi sån himla härlig känsla här hemma.
Vi har ägnat dagen åt att göra lite ny pepparkaksdeg, rengöra ugnen (VAD hände där!?), susa på byn och ordna frökenklappar och samtidigt träffa efterlängtade vänner som gav så mycket energi. Nu jäser en liten saffransdeg som barnen ser fram emot att få baka ut här i eftermiddag… Medan storasyskonen vilar framför barnprogram en stund och två minstingarna sussar en blund, så slår jag mig ner här med kaffekoppen.. hugaligen, så förskräckligt trevligt.
En sak till bara, innan vi kikar på veckan som gick; Hoppas att NI mår bra? Att ni inte stressar ihjäl för oviktigheter utan våga stryka saker på långa listan och ta det där djupa andetaget istället och faktiskt känna in julen… livet är fyllt av nog mycket måste precis som det är, i alla fall.
Så, vart var vi.. några glimtar från veckan som gick här på gården…
Luciamorgon! Lussesånger skvalandes ur högtalarna, änglaspelets pling. Micrad lussekrans från frysen och en skara ungar att dela alltsammans med.
Isprinsen i lagårdsstallet, redo att kläs med vinterskor!
Jag och barnen var ute med sparkarna dag efter dag och tog vara på det hutlöst braiga sparkföret som var… som sedan försvann när det plötsligt blev ”milt” och ishalka som behövde grusas..
”Pettson får julbesök”, sagostund med lillebrorerna i famnen. Nyp mig i armen.
Jag fotade sista kampanj-jobbet innan jul.. och hade också en liten fotostund med vår Lillminsting. Tänker varje gång jag fotar, lite sådär mer uppstyrt alltså och inte bara att fånga vardagsögonblicken, än om det är det vackraste jag vet. I alla fall, när jag fotar lite mer ”riggat”.. våra barn, vännernas gullungar eller så… så bara känner jag hur jag älskar det.. att få föreviga ögonblicken för andra.. tänk om jag skulle våga det än mer. Så himla roligt det hade varit..
.. men titta här. Ett kärt förevigat vardagsögonblick som får hamna i familjealbumet. Bertil och Juni gör high-five när dom smakat nygräddade pannkakan som dom själva hade gjort smeten till, med nääästan ingen hjälp från mamman alls.
Jag njuter av ögonblicken, här och nu.. Och om jag får drömma, så ser jag framför mig hur jag och den skäggige sitter lagom-gaggiga och grå och tittar i fotoalbum tillsammans.. minns tillbaka på det intensiva unga livet vi levde, en dag i sänder, och som värmt familjens allas hjärtan livet igenom..
Vi färglade juliga bilder, klistrade julefrimärken och skickade julkort!
Nisse Rolf, ”Roffe”, försvann med sina små meddelanden och bus under några dagar… han behövde helt sonika bara vara hemma och vila upp sig lite. Tom-glo och äta chokladpluttar.. ladda batterierna.. För han är minsann ingen maskin,.. sa han. Barnen förstod så väl….”Precis som vi alla människor”. Just så. Vi ska inte rädas visa och berätta för barnen att tex. mamma/pappa kan bli trött, ledsen osv.. ingen är alltid bara glad och fylld av energi.
Vips var det fredag och vi tog en loppistur. Treåringen fyndade ett paraply som han spatserade med på gatan genom byn. Det fyndades också en så vacker tavla och en klocka som båda ska hänga i matrummet. Visar er när allt är på plats!
Helgen innehöll både granjakt, päron som tränade sig svettiga, en tur till mammans barndomshem där barnen myste, legolekte och hjälpte klä julgranen…
Och veckan avslutades med att vi tände det fjärde ljuset till morgonen. Därefter utetimmar i vanlig ordning. Mamman red isprins, bäbisen sov i vagnen och övriga satt i traktorn och passade på att mocka hästhagen medan det fortfarande var plusgrader.. allt det där klaffade så bra att vi hade ”vi går på moln”-känsla. Bäbis vaknade preciis när jag lämnat hästen i hagen igen, liksom.. att vi sedan var bjudna på adventsfika hos ”Farfars” gjorde inte dagen sämre..
Alltsammans. Så mycket att vara tacksam över. <3 Det där var en vecka med god energi, hoppfulla besked och mycket, mycket kärlek. Tack livet. <3
Nu är köket fyllt av lussebullsdoft. Ja, jag la orden till sidan för ett slag som ni förstår. För nu är eftermiddagen i hjärteasken, middagsfixet väntar.. sen tusan, ska vi klä granen och äta lussebullar!
Nu är juleveckan här..
Vi ska njuta allt vi kan, slå in några julklappar, dona och julestöka lite lagom och rå om varandra.
Ta hand om er, ni med. Allt vad ni bara kan! Vi hörs under veckan!
.. som ni märker. Livet, är till bredden fyllt här just nu och än hur mycket jag längtar efter att sätta mig här och låta hjärtat tömmas på ord.. så finns inte tiden just nu. Men vi deppar inte för det, käre värld. Snart kanske det ser annorlunda ut. Hoppas så.
Just nu. Längtar jag halvt ihjäl mig efter jullov, pärlbandet av dagar med tillsammanstid… mysiga lovpåhitt, lugnare tempo, mysvila med bäbis, krama älskad och efterlängtad storfamilj..den här hösten har varit maxad för mig, min lilla familj och vår storfamilj. Alltsammans börjar ta ut sin rätt nu. Energin är inte hög. Ena dagen känner jag ”idag är jag stark, det här klarar vi”. Nästa, känner jag mig alldeles trasig inombords. Ibland måste man bara få bryta ihop.
Lill-Olof är min ”snuttefilt”. Hans leenden gör att världen stannar och alla bekymmer försvinner för ett slag. Lilla gullungen. Som älskar att gosa, ammemysa och skämmer bort oss med oförskämt god sömn om nätterna, så vi har chans att tanka nya krafter under natten. Gudomligt skönt.
Nu kikar vi på veckan som gick.. innehållandes berg-och-dal-banan vi kallar Livet.
Vi började veckan peppigt. Trots helgens magsjukehärva. Men det var ju bara en unge som haffats av snusket än så länge och han var ju redan pigg, så vi var glada. Firade med stjärtlappsrace hela gänget! Ni må tro barnen älskar när mamma och pappa också är med och åker.
och såhär ser vår hall ut, mest jämt. Vi är ju ute så mycket och många är vi… Bristen på förvaring i detta hem börjar ta ut sin rätt nu med fyra barn. Men äsch. Det funkar fint, nu också. Efter att alla hade hjälpts åt att plocka i ordning hemmet någotsånär, firade vi med varm choklad i matrummet. Alltsammans en god veckostart!
Ny dag. Mor och alla barnen hemma. Magis är inget vi vill sprida vidare, vi som har så lätt att hålla skolbarnet hemma en extra dag, tog chansen till ännu en hemmamysdag.
Dagliga hemmabestyr gjordes. Barnen är så himla duktiga där dom grejar för djuren. Hästar, katter och småfåglarna. Alla ska pysslas om och få sitt.
Sagolikt!
Det blev lill-lördag och jag bakade pepparkakor. Barnen hade ju fått baka till sina småburkar redan, så nu var det min alldeles egna pepparkaksstund. Stjärnor och hjärtan.
På torsdagen kände vi oss så trötta. Tråkiga grejer som händer oss i kring, sög energin ur morsan… vi gjorde något vi ytterst sällan gör; kröp ner under täcket igen efter frukosten. Lillebrorsorna somnade bredvid varandra och jag tog min älsklingsflicka i famnen och läste bok. Fy farao, vilken lyx, att kunna om vi bara vill. Vi struntade sedan i torsdagsstädningen och gick ut och byggde snögubbe innan lugna tempot återtogs igen.
Och plötsligt var det fredag och upp igen det bar för bergochdalbanan. Det handlades, städades och fejades. Mamman släpptes ut på en långpromenad i snömodd, puls tickade gott och endorfinerna dansade. Till kvällen strök pappan finskjortan och drog iväg med jobbet på tjusigt julbord. Jag hade preciis skurat klart köksgolvet och skulle sätta igång med middagen till oss som skulle fredagsmysa hemma… dååå, kom Herr Äckelsjuka på besök (IGEN!!!). Nästan en veckas mellanrum på barnen.
3,5-åringen har aldrig varit med om denna snusksjuka, men nu var det hans tur. Stackarn. Själv undrade jag om någon riggat alltsammans och stod och filmade för dolda kameran…
Särskilt ”scenen” där jag stod och ammade bäbis med halva kroppen och ”fångade dagens lunch i hink” med den andra… käre värld.
Försökte samtidigt ordna mys för dom två som var taggade på allt fredagsmys vi planerat. Så Storasyskonen satt i matrummet och spisade julmusik och stoppade nejlikor i apelsin…noll knussliga med att Lillebroren mådde pyton stundvis.. dom var hejjaklack då och återvände sedan till sitt pyssel;”Det här är julstämning på riktigt, mamma”, .. (haha, älskade barn!).
Själv var jag mäkta nöjd över att ha fått ihop den kvällen… puh.
Lördagen blev en långsam historia. Tvättmaskinen gjorde sitt yttersta dagen lång. Friskluften var god och snön ypperlig för snögubbebygge. Den här heter Olof, förstås.
M var världsgullig och ordnade minijulbord till kvällen, så att ”det inte bara var han som blivit bortskämd med det”. Han är den finaste människan jag vet.
Och så blev det söndag och tredje advent. Vi tillbringade många timmar ute. Himlen var så häftigt blå.
Till kvällen la sig lugnet. Ungar slumrade i renbäddade sängar. Ännu hade ingen mer blivit sjuk. Katterna låg i en trasslig hög på matrumsgolvet. Dagen hade varit som livet är i kvadrat just nu; Intensivt. Stundvis känns allt som en cirkus. Stundvis har vi superkoll på läget. Nånstans där mittemellan är prima. Kvällsstunden god för päronen…
Nu är vi här. Luciamåndag!
Önskeplaner för den fjärde adventsveckan!
-Ta en dag i taget och försöka ta hand om oss allt vi kan.. Just nu är energin inte hög. Tvärtom. Fokus på ”fylla på” får det bli, allt som går. Önskar så så såå att barnen ska få vara friska, alla fyra samtidigt!! .. denna hösten slår rekord i småttingsjukor här hemma. Väntat efter coronatid där det knappt cirkulerat några ”vanliga småttingsjukor”.
-Välkomna Hovis som ska kitta Isprinsen med vinterskoning!
-Söka julgran och klä den! .. längtar som ett barn till precis det.
-Publicera sista samarbetena innan jul! Så tacksam för att ni är positiva till även dessa inlägg. Det är mycket jobb bakom och alltid hjärta och själ. Eran feedback betyder mycket.
-Handla julklappar! … nog aldrig varit i så dålig julklappsfas. Men det ordnar sig. Några få klappar ska ordnas.
– .. och det ni ser nedan!
Pussa Isprins, andas djupt och följa med i den där berg-och-dal-banan vi kallar livet.
Och säga till mig själv som jag säger till alla andra; det behöver inte vara en jul som den alltid har varit, det kan bli bra ändå… det göör ingenting att du inte får till allt det där pysslet som du älskar att göra men som du i år måste slå trippelknut på dig själv för att hinna med både tre små barn, en bäbis och röran i livet i kring.. skiit i saker! Prioritera stenhårt. För du vill liksom hellre hinna pussa och uppleva bäbis och vara närvarande med barnen än att slå rekord i julepåtande.. allt har sin tid.. och fokuset just nu, är att ta hand om oss, jula lite lagom och knäppa händerna för att storfamiljen får vara hel och samlad när julen står för dörren.
…
Ta hand om er. Allt ni kan! Så hoppas jag att vi hörs snart igen!
Vi började veckan med en rivigt strulig måndag som ni ju läste om redan då. Men solen sken, alla var pigga. Jag och tre minstingarna åkte efter strulmorgonen till grannbyn och hämtade ut ett efterlängtat paket från Kunskapstavlan.
Så otroligt fin ”En bra kompis”-tavla. Till barnen. Julklappstips!! (Reklam för kunskapstavlan.se)
Innan det blev alldeles kolsvart gjorde vi oss ett skitmysigt äventyr.. låtsades att vi var lååångt hemifrån, hade vandrat ute på snöyriga fjället dagen lång och nu äääntligen skulle få mat. Middagen blev dessa nyheter från Blå Band, ”grymixer”. Vi fräste köttfärs och tillsatte sedan pasta- och kryddblandningen samt lite vatten, lät alltsammans koka upp i murrikkan och sen var det klart att äta. Succé-äventyr en måndag i december. Dessa bilder postades sedan i ett samarbete för Blå Band. Win-win att kombinera livet med jobb.. det är just så ”Drömgårdsliv” är uppbyggt.
Det var full fräs på lek och kreativitet hos småungarna. Älskar det! Och dom. Kära hjärtanes.
En dag gick i det närmsta helt åt till att vara på sjukhuset med Olof.
Ni kommer ihåg att när han var 8 dagar gammal så upptäckte vi två blåsor på honom som visade sig vara stafylokocker, svinkoppor? Som han då fick antibiotika för då det kan bli en spridd väldigt allvarlig infektion när det handlar om en så liten människa. För ett par veckor sedan upptäckte vi att två utav hans små ”hormonplitor” i ansiktet (ni vet såna prickar som många bebbar får kring månads ålder) hade börjat se ut som två små svinkoppor. Inget jag skulle ha reagerat vid om vi inte hade förra svinkoppshärvan i ryggsäcken, det såg bara ut som två plitor som blivit lite irriterade. Men nu visste vi ju hur det kunde se ut och kollade upp saken direkt. Mycket riktigt. Stafylokocker, igen. Men återigen var lillvännen oberörd och ej sjuklig, nu också flera veckor äldre, sådär så att vi lätt kunde avgöra ifall han skulle bli slö eller inte vilja äta som vanligt. Något vi inte kunde avgöra när han var 8 dagar gammal och bara, bara sov och sov.. Nu ville vi prova behandla själva först, med tvål, vatten och baddande med alsollösning, innan antibiotika. Hurra! Det gick vägen och snusket försvann, ännu en gång. Men vi har alltså varit på provtagningar hit och dit och nu; återbesök för att åter se så att han mår väl. Och det gör han. LYCKA!
Så blev det första december.
Och en Nisse vid namn Rolf hade flyttat in. Vi kan kalla honom Roffe om vi vill säger han. Han började med att ge barnen varsin chokladkalender. Har vidare bett oss skriva/rita en presentation av vår familj. Som han sedan svarade med att berätta om sig själv. Långa flätor har han och älskar sticketröjor och non-stop. Gillar bus gör han också. En dag var ytterskorna fyllda med lego när barnen stoppade fötterna i dom..
Vid skolhämtningen stuvade jag in två extra gullungar i storbilen och hem det bar med fullt lass barn. Vi hade så mysig eftermiddag tillsammans. Barnen lekte och jag bjöd på gott saffransfika.
När ungarna hade fikat satte jag mig själv på sofflocket, med ammande bäbis i famnen och den största biten saffranskrans. Sörplade kaffe och njöt. Lugnet och ljuden av lek och små samtal från barnen omkring i huset. Dessa små tanka-energi-stunder är mer än guld värda.
Dom dagliga bestyren. Friskluft…
.. och Djuren. Barn och djur, fantastisk kombo. Och just nu bjuder livet väldigt mycket Stjärtlapp. Eller ”stjärtlampa” som Lillebror B säger.. och jag vägrar rätta honom. Inte nu. Kanske sedan.
Vi gjorde sånt här också. Hur gulligt? Stampade bäbisfoten i trolldeg och fyllde avtrycket med gips. Så har vi gjort med alla fyra barnen vid samma vecka. Väldigt, väldigt gulligt och himla roligt att ha kvar!
Och när fredagen kom var jag såå trött men jag hade ett jobb kvar för veckan att fota och skicka in för utkast. Kan inte tänka mig något mysigare uppdrag än att få baka kakor och koka karameller och sedan skicka faktura för det….
Här ser ni ”behind the scenes”.. ammepaus mitt i fotojobb. Det här ingår i vårt pussel, vissa veckor pusslas det mer, det här var en sån. Bakom ett samarbete är det nog mer jobb än man kan ana.. uppgörelser med företaget i fråga, en ”brief” att läsa av där krav på bild/film/bildtext står. Skapande av innehåll, fotande, filmande, redigerande, skrivande, kanske önskas ett utkast också innan själva publicerandet. Följt av rapporterande till den som givit uppdraget och till sist fakturerande. Men det är så roligt så oj oj!
När alltsammans var klart, firade jag med att småstäda hela hemmet så vi kunde ta fredag i ett mysigt, såpadoftande hem. Och sen var mor trött så trött. Och alla andra i gänget också. Gott, så gott med helg. Ingen fara att trötta ut sig rejält för ett slag, om man möter upp med vila.
Så lördagen gick i vilan och återhämtningens tecken som ni ju läste om HÄR.
Rackarns bara, att lördagnatten bjöd på tvärt besök av Herr Äckelsjuka (som vi inte sett till på flera år nu tack och lov) för ena lillungen.
Söndagen och andra advent blev således en långsam variant.. med blåbärssoppa, coca-cola och piggelin i salig blandning. En god stund ute i friska luften också.. och pysslet, som gömde sig i det andra adventspaketet. En tomteskål att måla hur man ville.
Lyckan enorm, att vi vaknar till måndag och ännu ingen fler som blivit dålig. Hoppas, hoppas, hoppas det håller sig så! Herr Äckelsjuka är ju såhåhåå inte kul. Bara tanken på att alla fyra barnen ska få det samtidigt och även vi vuxna, gör mig svettig.. såå vi tänker inte så mycket så. Dränker händerna i handsprit och är så noga vi kan åt alla håll och kanter. So far, so good…
Jag känner gott mod och hopp inför den här veckan! Tacksam och rysligt ödmjuk inför livet, som inte är att ta för givet, alls.
Önskeplaner för den tredje adventsveckan!
-Luuugna hemmadagar! … så lugna dom kan bli, alltså. Förra veckan var väl fylld med saker att göra, hinna med, deadlines till samarbeten, sjukhusbesök, barnvaktsroddande osv… utöver ”det vanliga” som är ganska så nog fullfartigt. Men allt hör till och vissa veckor måste få vara så. Nu möter vi upp med en lugnare variant!
–BVC-besök med Lill-Olof! Mäta, väga … så lycklig för att han växer så väl. <3
-Knåpa med alla möjliga julefuffens.. försöker hålla ner på julklappandet men några klappar blir det.
-Måla trösklar i matrummet! … vi har haft väldigt låg växel på bygg och renovering sedan Lillminsting kom men nu börjar vi vara peppade igen.. får riktigt hålla i oss för att inte påbörja något nytt nu innan jul.. påtar med att färdigställa sånt småfix som finns att göra här och där, istället.
-Fira tredje advent!
…
Önskar er alla en fin vecka! Ta hand om er. Allt vad ni kan!
Med glimtar och ord från veckan som gått, några tankar här och nu och ett gäng önskeplaner för den nya veckan som är här…
Veckan som gick;
LillOlof premiärade som skolskjuts. Han tog det hela med ro.
På måndagkvällen osade köket fortfarande av saffran från allt bakande som skett under dagen. Storebror fick vara vaken lite längre än småsyskonen och vi spelade ”Vem där?” och åt saffransbullar med mjölk. Gott att få rå om bara min storpojke för en stund.
Vi gjorde kampanj för våra favvisar Naturkompaniet. Älskar deras initiativ om ”Green Friday”, att vårda det vi har istället för att köpa nytt bara för att. Dvs motsatsen till Black Friday där det fullkomligt sprutar ut ”erbjudanden” så vi ska bli köptokiga av nu. Här smorde jag upp mina älskade Blundstone, som jag haft sedan 7-åringen var plutt. Har noll planer på att byta ut dom.
Tre hemmabarn som levde lajvet. En som nöjt klätt sig själv, skit samma att brallorna är bakfram liksom! En som har full underhållning av bara farten och ljuden som rör sig kring honom. Och så hon som är störst i helhemmagänget och strösslar idéer till fantasilekar och koljbyggen så en aldrig slutar att förundras.
Tussekatten är med överallt också som ni ser. ”Mamma mot Kattlaget” var det där i spelandet. Och lillkatten kutade i samma fart som ungarna åkte räserdyna utför lobryggan. Djur och barn, alltså. Vilken hit det är!
Ikran och Chippen firade två år som våra hästpojkar. Kära hjärtanes, att det redan gått två år. På ett sätt känns det som dom alltid varit hos oss, på ett sätt känns det som ”igår” som dom anlände där i snöiga tisdagkvällen i slutet av november 2019.. minns adrenalinpåslaget när den här stora darlingen stampade av frustration där i transporten och ville ut, nuuu. Åhå,vilken cirkus det var i början, kära nån.
HemmaMamman jobbade på. Bakade bröd och kokade soppa, lillbebbe njöt i sjalen. Synd bara att det just när maten var klar, gick Brandislarm och mannen kutade ut ur hemmet för att rädda liv. Och att barnen ratade min (faktiskt väldigt goda) fisksoppa och bara ville äta brödet till. Äsch. Allt hör till. Receptet på soppan har ni HÄR förresten. Kan aldrig bli fel.
Vi fick njuta av mjuk sol mot gnistrande snö. Tänk, vad denna syn var grönskande och blommig för en liten tid sedan.. var sak har sin tid. var tid har sin charm. Alla årstider har verkligen något gott att ge. Jag älskar när det blommar för fullt, men nu njuter jag massor av vintervilan som råder.
Vi adventsstökade, lite lagom sådär. Småstädade och hängde upp stjärnor och ställde fram stakar. Virade en liten ljusslinga kring pyttegranen på bron och klädde räcket med granris. Jag hade en ljuv stund där jag band en enriskrans. Och till lördagkvällen slog vi in några paket för att hänga i Adventskalendern.. ett paket för varje advent.
Och så blev det första advent och det var den veckan. Tack livet.
…
Och idag är det måndag, alldeles i slutet av november. Andra adventsveckan är här..
Vi började dagen rivigt… Mor och bäbis råkade sova lite, lite för länge. Fröjdigt väckta blev vi, av Tripp Trapp Trull som kom med högljutt pressmeddelande om att en adventsljusstake var nerriven från ett fönster och väääldigt trasig. Vi rantar ner för trappen.. och möts och av två häärliga pölar kattkräka. Det är alltid en härlig start på dagen när det sker. Tack Storkatten. Särskilt när han prickar fönstersmygar och krångliga vrår… som i morse. Det blev lite brådis till skolan, men pojken var hel ,ren, mätt och med borstad tand eller två. ”Mamma? Det kan bli lite kaos ibland, men vi hinner alltid ändå”, sa 7-åringen med sin aldrig sinande pepp. När vi övriga kommer hem igen ska jag bara hälla upp en god kopp kaffe och ta lite mjölk ur kylen… skvimper då ikull ett mjölkpaket… det utan kork. Och vi har mjölk i vad som känns som hela kylskåpet… Häpp häpp… en får inte bara rädd för lite strul, sa hon den äkta Drömgårdlivaren där hon sedan nöjd efter röj, satt på sofflocket och njöt sin kaffekopp. Vidare har dagen inte gett sig utan mest gått i full fart och småstrulat hittan dittan.. vi somnar gott i natt. Inatt också.
Önskeplaner för andra adventsveckan!
-Ta en dag i taget. Önskar mig många mysstunder på sofflocket med bäbis i famn, småungar i kring och adventsstök hittan dittan. Kan inte tänka mig något godare just nu.
-Bvc-besök med LillOlof!
-Bolla HemmaMammaliv med Drömgårdsliv-uppdrag.
-Försöka ordna några julklappar. Till barnen. I övrigt försöker vi dra ner mer och mer på klapperiet.
–Överraska barnen med en fräsig helgutflykt!
-Tända det andra adventsljuset <3
…
Önskar er och oss en god avslutning på november och en god början på december! Ta hand om er. Allt ni bara kan!
Nu byter jag namn på Måndagshälsningen till Drömgårdsrapporten. Sådetså.
Förklarar tydligare vad ni kommer att mötas av. Särskilt med tanke på er nya läsare som hittat hit (kul, hej och välkommen!).
En rapport från Drömgården, liksom.
Hur vi haft det och vad vi påtat med ”sen sist”?
..
Vi har mått gott, förutom någon liten snuvig näsa. Och det har känts som livets största vinst och gåva. Vilket det ju är. Pustat ut och slappnat av efter veckor som varit fyllda till bredden med alla möjliga känslor och upplevelser, härliga som ohärliga.
Det har varit och är så gott, dessa mjuka novembermorgnar med släpig bossamusik och tända ljus. Ammar på kökssoffan. Vinkar rödrosig skolpojke hejdå när ”pappataxin” rullar in på gården och tänker på vilken flärd det är med dessa sköna morgnar, för oss alla. Sörplar påtår, hivar in en tvätt, fyller diskmaskinen och torkar frukostsmulorna lite lagom noga från köksbordet.
Vi klär oss och går ut, jag, Skrållan och dom två småprinsarna. Går till hästarna. Blundar mot den låga novembersolen. Vips är skolpojken hemma och lilla flocken samlad igen. Sen rullar det på liksom.. dagarna.. livet.. och ingen har svårt att somna till kvällen….
StoraLillasyster och StoraLillebror.
Dom är hemma till fullo med Lillebroren nu fastän planen denna höst var lite annorlunda till en början. Tanken var att Juniflickan som börjar förskoleklass om ett år, skulle pricka in i alla fall några timmar varje vecka på Förskolan.. som bra infasning liksom. Men dom där om än roliga, kotte- och rävgruppstimmarna på förskolan, hoppas över helt och hållet nu. Några gånger hann dom vara med innan Lill-Olof föddes.. men sen har det varit paus från vårt håll. Det cirkulerar så oerhört många sjukor i höst att det inte, inte är värt det med tanke på vår lillbebbe. Återigen, vilken lycka att ha syskon nära och alltid någon att leka, tjivas och busa med.
Vi pysslar och donar. En dag gjorde jag en lingonkrans. Så enkelt och så fint, tycker jag.
Småprinsarna! .. varav den minsta hunnit ”fylla en månad”..
Tänk va, så det blev. Fortfarande så överväldigande känsla, med en alldeles egen Fyrklöver. Ja, sånt har ”vi” också tänkt på. Och hur mycket livet känns i hjärtat just nu, mer än någonsin..Älskar så. Och är så himla rädd om dom där fyra liven att jag inte vet var jag ska ta vägen stundvis.
Här ser ni ”glädjerus i bild”, för undertecknad. Första ridturen sedan preggoteten. 24 dagar gammal O slumrade i vagnen under tiden. Succé!
M har varit tapper och tagit tag i ”det sista” i Matrummet.. såpskura golven och måla listerna ett sista varv.
Vi har varit på loppis för första gången på evighet. Hittade pumlor i så fina färger, en pappskärm och en så fin ram.
”Noventmys”.. vilande stunder på sofflocket och turer för att hämta hem skogsfynd att pynta till hemmet med.
Och den första riktiga snön har fallit och lagt sig så vackert och barnen har med glädjetjut susat stjärtlapp och ”räserdyna” utför lobryggan.
Och i helgen var vi på 50-årskalas, som först började i kyrkan med en konsert av de tre nyblivna 50-åringarna, där den ena ju är min Storan. Så så såå stolt lillasyster.
Dagen efter var min bäbis vääldigt väldigt sömnig. Han körde nämligen livets längsta vakenstund där på 50-årsfesten och blev typ ”övertrött” till slut och kom inte till ro förrän vi susade hem till drömgården i sena kvällen.. så söndagen var en hejdlöst sömnig historia. Mor njöt av långa promenaden med honom.. vi fyndade liten pyttegran också som ni ser.. den ska vi pynta med liten ljusslinga och ställa på bron..
Ännu en söndagshöjdpunkt.. fräsiga turen till skogs för att söka utejulgran…Lill-Olofs första skogstur.. ”det här är livet”, sa 7-åringen..
Vi avslutade veckan med att fira en älskad kusin som fyllde 5 år. Vilken kalashelg!
…
Och tänk, nu är det bara dagar till Första Advent! Vaad hände där!?
.. världens bästa Oooolof hände, förstås.
Önskeplaner för Första Adventsveckan!
– Tuta igång HemmaMammalivet 2.0! ..M har varit ”pappataxi” och skjutsat/hämtat skolpojken senaste tiden, men nu är det ”mamman och gänget” som gäller igen.. lite pirrigt nästan, att se om jag får ihop allt med fyra kottar. Men, vi är ett sammansvetsat gäng och Lill-Olof hakar på. Jag tror det ska gå bra. Morgonen i morse gick bra, nybörjartur kanske!
–Adventsstöka! .. lite lagom, inga påhittade måsten. Vi kör på feeling.
-Hästa! ..Brandispappan har jourvecka så vi hästar kring gården bara.
–Fira Första Advent! .. i all sin enkelhet.
…
En dag i taget. Ta hand om er. Allt ni bara kan. Så hörs vi under veckan!
Vår Lillminsting. Buren av sin världsvane Vackerpappas händer. Nyäten. Mätt och belåten. Klädd i farmorstickade overallen. Redo att bäddas ner i vagnen och gå långprom i senhösten med friskluftstörstige modern.
Mjölkdoftande lilla knyte. Som vi älskar dig!
”Titta på hans små tår, mamma!”. ”Å vad han gäspar/nyser/knorrar/snusar/hickar gulligt!!”…”O är mer värd än guld, mamma!”
Det är så mäktig känsla att få presentera Storfamiljen vår minsta älskling. Om än med lite avstånd mellan storfamilj och lillbäbis, då vi är så RS-rädda just nu. Vi har blivit så fint uppvaktade att det inte är klokt. Söta presenter och vackra blommor, framförallt det där kärleksströsslet som är det häftigaste av allt.
Här, en annan dags bäbisfika. Med vännerna vi inte träffat på vad som känns som en evighet. Det var för gemytligt.
Igår föll den första riktiga snön och vi här hemma drog fram julpyssellådan. Det var uppskattat. Nu är det bara mys och pyssel ända fram till jul!
Beskyddande LillaStorebroren… som är så kär i sin Lillebror. Treveckorsdagen är passerad och Lillminsting är redan så självklar för oss alla.
…
Den allra, allra intensivaste bäbisbubblan har spruckit en aning nu.. Storebroren är åter på skolan en skvätt varje vardag, pappan har återgått till sitt vanliga arbetsschema efter att ha maxat bäbisbubbla så långt det var möjligt och HemmaMammalivet är igång lite mer ”som vanligt”, fast väldigt nytt, förstås. Bäbisbubblamyset håller vi hårt om tills vi känner oss redo för annat.
Mitt känslojag skulle kunna deppa ihop för att denna bäbisbubbla sannerligen blev maxad med livets ytterligheter. Men, det känns ändå nu… ganska bra? Vackert på något vis, trots allt det skaviga. Och känslan är starkare för var dag.
Min ena livsförebild, som tyvärr sedan snart ett år tillbaka är en ängel.. hon sa alltid ”man får förhålla sig”. Människan fungerar ju så att man gärna vill skapa tankemönster för att ”få ihop det” och kunna förstå vad som händer… Det är helt enkelt liiiivet som pågår, och det förändras ju, hela tiden på ett sätt..
Förhålla sig, acceptera det man faktiskt inte kan göra något åt.. ”Hänga med i svängarna”. Jag tror det ger oss mest ro och lycka på färden. Inte försöka streta emot, trots att det kanske är tuffare tider… nu är livet så här och vi accepterar det, förhåller oss och gör det bästa vi kan av det hela. Så. LillaLillebroren och vi har haft 22 väldigt njutiga och bebbgosiga dagar.. men livet har också varit väldigt omtumlande och oroligt, samtidigt. Så är det.
Vi har ännu ett orosmoln att vänta svar på.. men det är ”inget allvarligt”.. har inget med något sjukdomstillstånd att göra. Mer en känslomässigt jobbigt grej. Men, ”vi tar det då”, försöker jag tänka. Och njuter så det står ut genom öronen på mig av allt mys som försiggår här hemma nu. Vi är sedan flera dagar penicillin-krångelfria och lilla lillprins som jobbat på med antibiotikan så tappert njuter av att slippa det nu, det är jag alldeles säker på. Himlagod känsla, på alla sätt. (Om du missade, så finns svar på frågan ”vadå antibiotika?” osv, HÄR)
Idag skiner novembersolen från klarblå himmel. Rönnbären lyser som de vackraste av pärlor där dom hänger starkt kvar på rönnträdets grenar. Vi ska klä oss varmt och gå ut. Alla vintermunderingar togs fram igår och dom nu nytvättade sommar- och höstytterkläderna ska tillbaka till klädförrådet. Rundan till lagårdsstallet väntar. Fylla vatten och se så att hästarna mår gott. Börja mata småfåglarna vill vi också hinna med!
Senaste kommentarer