av Emmeli | dec 25, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Jul på Drömgården, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Så blev det äntligen den 24e december. Självaste Julafton.
Ungar vaknade tripp, trapp, trull. Storasyskonen blev skyhögt begeistrade över att Nissen varit framme med paket under natten.
Det var en magisk känsla att få önska tre små darlingar God Jul. Och den skäggige, förstås. Min klippa!
Så dukades julefrukost fram. Nygriljerade skinkan och Lillafruns limpor (hehe) och så vidare. Barnen lekte med sina morgonjulklappar. Juni fick ett gäng pippi-figurer och Sixten fick kompletteringsgrejer till sin tågbana, som ett eldrivet lok som kan dra hela tågrasket framåt. Alltsammans så uppskattat. Bertil tittade storögt på!
Pappa och dotter. Typ väldigt, väldigt tighta.
Känner ni fridfullheten?
Tomtenissen sörplade mjölk och allt var frid och fröjd.
Iiiingen hade det minsta koll på klockan. Så jädrarrrr i min lilla låda. Vad det blev åka av! Det nästan obligatoriska julaftonsrallyt bröt ut. I år, med tre små darlingar. Puh.
Nån fullkomligt sladdade bort frukosten. En annan gjorde sig julefin alldeles på egen hand och knäppte vad som kändes som oändligt många skjortknappar. Någon fick sin juleklänning på sig. Bäbisen undrade vad i hela friden han gjorde mitt i tågstationen. Och så hon som dog kärleksdöden över alltihopa och bara var tvuuungen att föreviga hela alltet, där hon stod nyduschad och blöt som en hund med drippdroppande hår. Min familj, liksom. Hur fint kan det bli, liksom!
Men vi börjar ha snits på det här med att vara en kvintett nu, så plötsligt var vi ju klara med allt och alla. Julklapparna packade, blombuketten med och i Salen förevigades mamman och Lillebroren. 
ÄlsklingsBertil som firar livets första Jul.
Så knatade vi lilla vägen till Svärisarna. Minimannen tjöt rakt ut ”NUUU FIRAR VI JUUUL!!!!”. Som han längtat.
Hos barnens Farmor och Farfar blev det tomtegröt och kramar och..
…tomten kom! Ni förstår ju själva. Lyckan. En hel proppfull Clas Ohlson-påse med klappar, ju!
Juni stod tryggt bredvid sin pappas ena kusse. Vi päron och andra vuxna bara njöt synen av barnen och deras tindrande ögon.
När vi vinkat tomten hejdå, susade Kvintetten L vidare!
Julepuss!
Ja. Sån prioriteras, förstås. Innan vi slirade in genom dörren här hemma, hämtade klappar och ytterligare en blombukett och susade iväg och hamnade här…
Hemmahemma.
Hos mamma och pappa. Så varmt och gott. Och jag var så hjärtans glad över att få fira jul där, för det var sisådär hur många år sedan som helst.. som vi var just där alltså. Vi gjorde en liten ny konstellation av julafton i år med andra ord, och det blev så charmigt. Mammalagade julbordet var himmelskt.
Och ja, inte klokt.. men vet ni?
Tomten kom, igen.
Kramades som min pappa och kändes lika hjärtevarm. Mycket märkligt. Fyraåringen uttryckte på sitt farbroraktiga prosfessorvis att ”jag har rrräknat ut att det är morrrfar som är tomten!” och drog sedan ut till förrådet för att försöka luska fram några tomtedräktiga spår, men si, det hittades inte så återigen befästes han tomtetro.
Kakor och glass med varm hjortronsylt som toppen av allt.
Efter en så alltigenom god julafton, kramade vi älskade tack och hejdå och susade hemåt Drömgården.
Det var ett mycket trött och nöjt gäng som rullade in på gården och slog igen sina blå en efter en, med vackra månskenet skinandes in genom sovrumsfönstret.
Det var Julafton 2018, det. Bortskämd på livet, det är min känsla för hela alltet.
Jag hoppas innerligt att ni också hade en härlig julafton!
Lillafrun
av Emmeli | dec 23, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jul på Drömgården
Jag har portat systeryster från min blogg närmaste dygnet.
Tänkte bjussa er på innehållet i hennes juleklappar. Det är så himmelens mycket tanke i paketen och det är ju så vansinnigt roligt att ge då. Har försökt tänka så lite nytt-och-slit-och-släng det bara går. Hållbart. Hjärtligt. Är tanken. Och hjärnan är krullad, typ. Men det känns bara bra.
En loppad julekyrka. En personlig almanacka med bilder på barnen och deras moster för varje månad. Och så ett foto, i loppad liten ram. 
Kärlek så det står ut genom öronen på julklappen, ju!
I Drömgårdens tomteverkstad.
Spisa julemusik. Försöka besegra tvättberg så pass att tvättmaistro kan ge sig ledigt i lugnan ro över jul. Dofta hyacinter. Få spontanbesök av både Far och Svärfar. Bjuda på kaka och julekarameller. Ge barnen Julens Bad (haha, så hedenhösigt och härligt!). Griljera skinkan. Göra en karamellsort till. Slå in alla julklappar. Hänga upp jultjärven till småfåglarna. Handla sista julematen. Göra sista-minuten-grejer som dyker upp och som bara MÅÅÅSTE hinna ordnas. Susa inom sötaste blomsteraffären. Tända det fjärde ljuset i advent. Hasta hit och hasta dit. Och vissa väntar på Julafton så mycket att dom nästan storknar..
Å. Så mycket kära bestyr nu, alltså!
Hoppas så att ni har det gott, alla ni! <3
Nu ska här öppnas Adventskalender, lucka nummer 23… å, så nära nu!
Lillafrun
av Emmeli | dec 16, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jul på Drömgården, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Dagarna som går, det är livet.
Livet i december när det bara blir mörkare och mörkare… och julemysigare och julemysigare.
Varje dag känns som en varm ullfilt, just nu. Kanske lever jag livets absolut lyckligaste tid… det vet jag inte. Men jag vet, att jag njuter till fullo. Av tiden just nu. Så infernaaliskt mycket! .. som min mor skulle ha sagt. Jag tänker såhär, var tid har sin charm. Det som kommer framöver kan bli minst lika bra. Men just nu, är det det här som är mitt liv och det jag tänker lägga fullt fokus på (och känner kan-det-inte-alltid-få-vara-såhär-känsla, om).
Den här veckan började med en mysig måndagfrukost, med alldeles nygräddat bröd, följt av en mycket spännande dag (lovar som sagt att berätta mer om den när jag kan, så att säga).
Pepparkakshus har pyntats.. synen då alltså, när tvååringen proppat non-stop fulla munnen, som om det ej fanns någon morgondag, hehe!
En dag mitt i veckan, fick Juniflickan åka iväg på livets första egna äventyr… där hon inte ens hade med sig Storebror i sällskap, alltså. Mystid, hos mormor och morfar. Oooh så stort. Och så uppskattat!
Här hemma passade vi då på att göra nyttiga bestyr och ta oss en alldeles ljuvlig solig promenad.
Så värdefullt att få tid med bara lillprinsen.
…Än om jag känner mig helt hel, när hela lilla ungskocken är runt mig.
Vi anslöt där i lilla byn senare, små bröderna och jag….. för världsgott mellisfika och smällkaramellpyssel.
Full fart! Så fantastiskt. 
Tycker så mycket om att komma hem till mamma och pappa. <3
…
Det har julepysslats snögubbar..
.. lekts på lekrummet… insupits motion i friskluft, varvat med gympa här inne, förstås!
…Så blev det Luciadagen, så mysig från morgon till kväll.
Otaligt många ljus har bränts, julkort har skickats..
Och nu, en tredje adventshelg.
-Fylld av tillsammanstid.
Igår var jag och den skäggige tillsammans med lillprinsen, en sväng till stan för sista lilla delen av julhandeln. Det gick fort. Vi har dragit i julklappsbromsen rejält i år. Och det vi har handlat är mest hemklickat eller auktionerat/loppat. Känns så bra, på alla sätt. Sedan åkte vi hemåt, till Svärisarna där storasyskonen var. Blev bjudna på himlagoda köttbullar och omringades av värmen från varma brasan. Vilken lyx hela alltet.
Idag har vi fyllt dagen med pyssel och bak, utelek, en spontan-kaffestund med Storan och en med Svärmor, ett träningspass med skäggigt sällskap och slutligen en eftermiddag och kväll i lilla byn, hos min mamma och pappa. Hemmahemma-mys och vedeldad bastu när graderna är kalla… åh.
…
Livet nu med tre barn, är så himmelens mycket. Den här grejen att bara uppleva vardagsliv, känns så himla mycket i hjärtat. En högtid då, som julen nu, blir liksom på sån nivå att jag har hjärteont mest hela tiden. Ni vet, Storebrors pirr i magen för allt från lussefirande på förskolan, till pepparkakshuspyssel här hemma och kära funderingar som att ”jag tänker ge tomten julklappar… HAN får ju ALDRIG några”. Lillasyster, som är så lycklig över att vara med och baka, sjunger och trallar och pysslar kort till dom hon älskar. Och så Lillebror, som tittar storögt på. Så nöjd och belåten över livet. Han myser, det syns. Nånstans där mitt i, är jag och den där skäggige. Himmel, vad jag är tacksam över den där skaran människor. Och alla andra hjärtenära vi har runtomkring oss.
Ännu en hel decembervecka i våra hjärtan, fylld av massa hjärtegott.
Lillafrun
av Emmeli | dec 2, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Jul på Drömgården, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Och när adventsfrukosten var bortstökad, började vi klä oss i finkläder och drog fram loppade juleduken och förberedde för resten av söndagen. Något undertecknad jobbat inför och längtat till precis hela veckan som gått, lite sådär både dag och natt. Och nu äntligen blev det ju söndag!
Titta, den skäggige har som sagt på framtrollad tid, till och med hunnit snickra igen lite i salen. Så himla härligt där blev och med adventspiffet är det där nu ett rum vi bara villll vara i. En ommöblering jag ska visa er mer av såklart!
Det har blivit tradition nu.
-Att vi första söndagen i Advent, efter Gudstjänsten i kyrkan (som idag var liiite svettig stundvis, med tre småttingar.. men så innerligt underbar också, tack vare samma anledning som gav svettkänslan)…att vi fyller hemmet med älskade hjärtenära. För Det årliga Kyrkkaffet här på Drömgården!
Först ses vi i kyrkan, lyssnar till fina Präst-M, söta kyrkokören, vackerspelande kantorn och sjunger Hosianna tillsammans. Sen åker vi varma i hjärtana, hemåt.
Mot gamla gården med knarrande trägolv, mormorsgolv, rangliga pinnstolar och historia i väggarna, inte ett perfekt hus på något sätt, men vi älskar det, från stengrund till kallaste vinden. Det är vårt hem. Så högt älskat.
Vi öppnar dörren och hälsar Välkommen!
Barnen sköter den grejen så väl. Och är ungefär hur söta som helst där dom står och gastar, Väääälkomnaa!!
I köket dukas det fram en massa gott. Idag fylldes kökksbänken med tunnbröd från Tunnbrödgubben, juleskinka, korv och stark senap och alldeles nygräddad limpa. Kokta karameller, Saffranssnittar, Kardemummaskorpor, Pepparkakor, ädelost och Saffransbullar.
Småttingar plockar småhänderna fulla.
Traktor-peppisar, nog det bästa av allt. I alla fall om ni frågar Liten, Storebroren.
Vi sörplar Kyrkkaffe och äter och njuter värmen från älskade människorna och tända ljusen. Barnen leker och vi vuxna avhandlar livet i stort och smått. Mitt i är vi, Storlilla familjen, som ett handfull människor som bara älskar hela alltet, att ha alla här, och jag känner så en smula Emil-i-Lönneberga-Katthult-kyrkkaffe-känsla.. förstår ni?
(Kom igen.. en Lucas där ute på åkern snart, mannen?)
Minsting hade famnar åt alla håll att gosa i. Moster M och Morbror C, från stora Huvudstaden, var en duo som gick finfint att stepdansa på bordet med.
Medan småungarna lekte satt coola killarna i finsoffan inne i Salen. Det där är egentligen två bäbisar, sådetså. Mina två Gudbarn. Världens finaste pojkar. Dom svarar vi veet när jag säger ”Gudmor älskar er, ok!?… sa jag att jag älskar er?”.. och deras moster Emmeli får alltid varma leenden och kramar, alltid alltid när vi ses. Gullbarn. Bäbisar. Som växt. Liksom.
Och där; vår älskade Mor och hela syskonskaran samlad.
Det blev sån julstämning. Det är något alldeles särskilt att bo i ett såhär gammalt hus, kring juletid. Onekligen väldigt, väldigt mysigt.
Alltså, det är inte alls så praktiskt med gamla hus. Men nu råkar både M och jag inte lägga så mycket fokus på just det…livet är alldeles för vackert för att bara tänkas praktiskt, ju! Så tro inte att här är en plats för lyx, som i överdriven bekvämlighet. Vi är arbetssamma både jag och M, så är det. Annars tror jag inte man skulle trivas lika bra här. Jag råkar nu vara så romantiserat förälskad i denna gård också, att jag inte kommer på något negativt alls med ett gammalt hus.. eller jobbigt med det… jo fasiken! Kära nåån, som vi ju sliiter med att ta hand om hemmet vårat, förstås. Men det är en ynnest. Alltsammans. Vi gör det tillsammans, bit för bit, steg för steg och ”vi har aldrig varit närmare färdigt – vaddetnuärvihållerpåmed – som vi är nu”… så peppar vi oss när det känns tungt mitt i renoveringsprojekten.
”Åå, det är här vi firar jul framöver!”, sa den ena och den andre höll med. Och jaa, det är en dröm. Att kunna fira jul här, allihopa tillsammans. Vi får se när det blir. Vårt Sovrum ska bli en Matsal först. Sen så. Så drömlikt.
…
När mörkret fallit blev det hejdå-kramkalas i salen. Kvar var kaksmulor, ett hem som stod stilla men ändå var så fyllt med liv.. och värmen, eftersom dom där människorna vi är så glada att ha omkring oss. Om än det fattades en hel hop för att vi skulle vara precis alla i Storfailjen.
Så, så gick det alltså till. När vi ännu en gång hade det årliga Kyrkkaffet här på Drömgården. Firade advent och omringades av värmen från hjärtenära. En annan kan bli gråtmild för mindre.
Lillafrun
av Emmeli | nov 28, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Minsting 4-6 månader
Den där dagen vi har i våra hjärtan? Den där vi, jag och småttingarna, klädde oss vintervarmt, hoppade in i rymdskeppet och susade iväg till Lillabyn och mina föräldrar, för en utav årets mysigaste dagar?
Den. Åh.
På vägen till mamma och pappa var jag ”tvungen” att få stanna och fota. Min Minimannen, tillika Livets Sidekick och min stora kärlek (jag har tre till), han bara skakade på huvudet och sa Mamma, du är ju gaalen!
Men se.
Det. Var. Så. Vackert.
Till sist rullade vi in på kära barndomsvägen och stannade vi röda älsklingshuset. Och redan innan jag kommit fram till dörren, så kände jag hemmahemma-känslan.
Vi möttes av kramar. Värmen från elden. Doften från mammas doftljus. Torehundens überpepp-skall. Varje vrå med adventspiff. Därefter hade vi en alldeles underbar dag. En sån som gjorde mig gråtig också. Både lite vemodigt, förstås. Men mest himla lyckogråtig.
Titta, två av mina Älsklingar!
Där stod dom och bakade pepparkakor. Med degen som Sixtens mormor gjort, efter min mormors recept. Mormor Syrena. Älskade mormor, som jag kan sakna henne, men är så glad över alla minnen som finns i hjärtat.
Minimannen var förstås pepp. Och allt gick i en väldig fart. Ett tu tre hade han kavlat, stansat, mormor gräddat och så satt dom där, S och hans Lillasyster, och mumsade på första nygräddade peppisarna.
Juni var inte alls så intresserad. Hon som hade taggat heeela veckan på att få åka till Mormor och Morfar och baka pepparkakor. Men, det viktiga för henne var han hon vaar där. Sen degade hon med sina färgglada degar istället. Och glodde på teveapparaten… för nån sån har vi inte hemma längre… (den har varit trasig i en evighet. Står bara och är ful. Turligt så finns ju ”Pappas Dator” att glutta på.. så ni kan vara luugna.. Våra barn får skärmtid, eller vad det kallas, så dom ”klarar sig”)…
Ännu en liten människa som är glad i sin mormor.
Så tog vi paus. Gick iväg för en loppistur och vidare till lilla affären nere på byn. Barnen fick lördagsgodis och det fanns ingen hejd på karamellpeppen!
Så gick vi hemåt. Med trötta ben. Miniman och Juniflicka kämpade på.
… sista biten, ordnade Torehunden räserbränsle till trötta små ben. Vem blir inte glad av en alldeles ofarlig, jätteglad liten svart hund som kommer och möter en med gladkropp? Lillan hoppade upp i morfars starka famn. Min fina pappa.
Sen bakade jag peppisar en lång, lång stund, alldeles för mig själv. Det var som en spastund. Barn sov eller lekte. Jag stod där, njöt av pepparkaksdoften, värmen, lugnet… och av att höra Sixten och mormor där uppe på övervåningen, lekandes Sixtens Bilverkstad. ”åå, vad bra att du har ordnat. Vad kostar det nu då?”, hörde jag mormorn säga till verkstadsmannen S. Varpå han svarade” Men det kostar ingenting. det är gratis. LEV LIVET! Det är inte bara saker som betyder något. Köp mat. Lev livet”.
Lilla Miniman.
Till kvällen rullade vi in på Drömgården. Trötta och nästan bolmandes doft av pepparkaka. Varma i hela kropparna. Och med hjärtat fyllt av Mormor- Och Morfarkärlek. Så dyrbart. Och alldeles ovärderligt.
En utav årets bästa dagar. Precis så.
Lillafrun
av Emmeli | nov 26, 2018 | Drömgårdsrapporten!, Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården
Det där var för precis en vecka sedan.
När jag, helt bonusaktigt, kunde ta minstingarna i vagnen och traska iväg på skön promenad. Minimannen kunde faktiskt lämnas hemma med jourpappan…eftersom farfarn var hos oss. Och skulle det ha gått larm för mannen då, så hade ju Minimannen sin bundis nära. Ett litet pusslande är det alltid, när Brandismannen har jour. Vi har den båda två, så att säga. Men, jag är så stolt över min Brandisman och tycker han och hans kollegor gör ett ofantligt viktigt jobb!
Den där dagen röjdes det det allra sista på övervåningen. Svärfar hjälpte oss med allt från att bära garderober och frys från övervåningen till att brumma med traktorn för sånt som behövdes. Jag KAN inte bära såna där jättetunga saker. jag blir alltid för fnissig när jag känner att det är tungt och plötsligt är hela kroppen som spagetti.. och ju mer M säger ”men skärp dig!” till mig, förstås med kärlek i rösten, desto värre blir det. Jag hjälpte till med det jag kunde den dagen, jag och minstingarna bakade limpa och ropade ”nu är det fiika!” och sånt som ju också är viktigt, ju!
Någon annan fnissig, och med hög arbetsmoral?
-Den där. Minimannen.
Alltså. Jag går av lite. Sötaste ”Arbetaren”. Fyraårige lille filosoften, som där och då precis predikat för mig med väl artikulerade ord, att;”mamma! det är ooooerhört viktigt att jobba. ooooerhört. så att man kan bli rik och köpa mat förståårr du”…därefter pep han iväg och hoppade in i traktorn och ”jobbade med farfar”.
Men det där var alltså förra måndagen. Nu är det måndag igen….
… och Första-Adventsveckan är här!
Jag tänker mig att den här veckan ska fyllas med massa adventspyssel och mys. Hoppas kunna fira första advent i ett hem där stjärnorna lyser i fönstren, barnens adventskalender är klar och mors vackervävda matta ligger på skurat köksgolv, men viktigast av allt förstås; friden hos oss alla. Jag fullkomligt ääälskar ju sånt här och blir alldeles pirrig i magen av allt som väntar. Tänkte typ låsa in familjen här hemma nu, eller ok, man kan få gå ut.. men tänk, drömmen, att få ta tillsammans-jullov redan nu. Nåja, något ska man ju längta efter också!
Den här veckan kommer innehålla både adventsförberedelser, tråkigt som bilbesiktning och en man som susar iväg långt för uppdragande. Renovering, i den mak team Emmeli-Martin orkar och kan pussla ihop just nu. Massa mys med barnen och så startar jag veckan med en unnig mammastund; Mörkerpromenad med Storan ikväll! Det känns som att det här kan bli en bra vecka. Känner att energin är god och det är en mycket, mycket bra start. Tacksam för det.
Ta hand om er och så hoppas jag att ni får en god måndag, så hörs vi!
Lillafrun
Senaste kommentarer