av Emmeli | sep 26, 2017 | Familj och Vänner, Liten 3 år., Mammalivet, Stora Lilla Familjen
Åhå…
Den här dagen började på haltigt vis. Milt sagt. Jobbig morgon för mitt mammahjärta. Men, det hela reddes ut i tanken att barn är faktiskt också människor och kan ha en dålig dag, precis, precis som vi vuxna. Så. Det blev ingen vanlig tisdag. Mitt Mammahjärta fann inte den minsta anledning att kriga för något som kändes helt fel. Så det blev något annat. Fint så. Det är ju livet. Liksom.
Jag och barnen tog oss en spontantur till Mormor och Morfar. Det kunde pigga upp. Och det gjorde det. Lunchlådan hade vi med oss. Kramarna och gulleorden, varma kaffet och så vidare. Det hade dom. Treåringen som frågar konstant hur saker och ting görs. Mamma? Hur gör man pennor? Motorer? Tvål? …Mattor? . Så glad för det sista kunde han få se precis i verkligheten idag…
Väldigt mysig syn. Och just nu riktigt tjatar jag om en grön matta att lägga på köksgolvet. Typ perfekta julklappen. 
Torehunden och jag gick iväg på långrunda. Längs kända vägar och branta backar. Dimman och diset var hand i hand med lugnet och den melankoliska känslan. Det passade idag, allt det där. Det var skönt. Att gå. Fundera. I ensamhet.
När vi rullade in på gården igen stod där två arbetarkarlar och undrade om det var okej om dom grävde rakt över gården, eller?. Jag fick panik (nej, ibland.. vi säger ibland så känns det bättre. Ibland. Så behövs det inte mycket för att undertecknad ska få hopphjärta). Jag ringde mannen. Och han hade koll, såklart. Puh. Fiber. Det är vad det hela handlar om. Och jag tycker att det blir så fruktansvärt fult när dom gräver. Men dom där grävarna var så gulliga och trevliga och förklarade att dom skulle göra så snyggt efter sig så. Då var jag nöjd. Och till på köpet fick jag vad jag tänkt önska mig men nu inte ens behövde börja försöka få tag på; Stora stenar. Att ha i trädgården. 
Ser ju supertråkiga ut nu, men där under jorden döljer sig något finfint. Sådetså.
Som toppen på den här till-en-början-haltande dagen, har vi haft Världens Myskväll. Barnens älskade kusin, tillika min systerdotter som är precis som en lillasyster till mig, har varit här och ätit middag och busat med barnen och bara liksom spridit lite flärd och tisdagslyx över denna dag.
Nu sover barnen gott och jag ska krypa in i famnen på min M.
Ta hand om er!
Lillafrun
av Emmeli | sep 18, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hemmets Utsida, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Stora Lilla Familjen, Träning
Å.
Helgen som var, var så himla god. Vi hann liksom med (typ) allt vi hade på önskelistan.
-Att vara tillsammans alla fyra. Ha långa, mysiga helgfrukostar. Sörpla kaffe i lugnan ro. Vakna tillsammans. Medan vi också, jag och mannen, fick tid att jobba på med renoveringen. Storebror packade liten väska på fredagkväll och sov över hos Farmor och Farfar till på lördag. När Lillasyster somnat för kvällen hade vi fredagsdate, den skäggige och jag. Inne på lon. M tillverkade knutbrädor och jag målade. Teamwork och massa prat på samma gång. Glad i hågen kom S (och Farfar) till gården på lördagen. Oj, som vi längtat efter lilla pojken då. Dom skulle jobba, förstår ni. Stor och Liten, Bundisarna, satt i traktorn och körde och hjälpte Drömgården att bli lite mer städad från ännu mer spill som blivit efter brädfodringen. Mycket, mycket uppskattat!
Sköna träningspass fick vi också. Den där springturen med hela familjen var urmysig (och tvärjobbig såklart). Till råga på allt hade mannen pratat med sin gulliga Svärfar och hintat ett sug efter bastu.. så dom timmarna i Lilla byn, efter en dag med massa målande och springande och gudvetallt, så var det rent gudomligt att kliva in i en näst intill, kokhet bastu.
Söndagen var höstig och fin. Mysig morgon följt av utelek.
Minimannen hittade en liten snigel. Sen en till. Dom kunde bli snigelvänner, tyckte han.
Därefter vinkade vi Minimannen hejdå en gång till, när han drog till med Farfar- och Farmordate igen. Lillan skulle sova vagnen och tyckte visst att det var en jättebra dag att sova lite extra, extralänge. Så efter fyra och en halv timme (!) vaknade hon och jag och M hade hunnit måla hur mycket som helst under tiden (förklaring; J är likt sin brorsa sådär sovig av sig, men hon hade varit vaken sent dagen innan. Kära hjärtanes. Hon är ju faktiskt ingen pyttepyttebäbis längre ). 
Och ser ni! Nu vågade jag stå och måla längst upp. Övning ger färdighet, och det finns ingen känsla som är så härlig som när man vågar göra något man tidigare inte trott sig kunna. Just nu är jag inte det minsta sugen på att tänka på hus-sida nummer tre i brädfodringen… men ni kan ju bara skymta den där. Bara av att ana vilken skillnad det kommer att bli, gör en ju pepp oavsett hur less jag just nu är på brädfodring!
Rent himmelskt också, att ännu en söndag slippa avbryta dyrbar målartid för att gå in och laga middag, utan istället få ett ”middag?”, av Svärisarna via sms. Njuta god söndagmiddag, svischa iväg och rösta, hem och natta barn, köra ett litet träningspass och avsluta helgen med nattafika med han jag älskar mest. För att sedan somna i en varm kärlekshög bland småttingars små armar och ben härs och tvärs.
Höstiga, mysiga, fixiga dagar. Precis så.
Och nu är det ny vecka och dom där dagarna ligger som mjuk bomull i magen. Jag och kidsen har Hemmamåndag i vanlig ordning och ska strax, straaax. Strax. Dra igång dagen. Strax, sa vi. Inte riktigt än. Lite mer Finsoffanmys och kaffesörplande först!
Hoppas ni får en fin dag!
Lillafrun
av Emmeli | sep 10, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Norra Drömgården, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen, Trädgård & Odling, Träning
Jag smög alldeles nyss ut från sovrummet…
Barnen sover sedan en lång stund, men jag har bara suttit där inne. Och lyssnat. På vad som för mig är som den vackraste musik. Deras andetag.
Själv är jag grusig i ögonen, har linoljefärg i håret och tänker tillbaka på helgen;
Vi har gjort lite allt möjligt.
Vaknade till lördag med morgondimman ute på lägdan.
M och Svärfar drog igång en riktig sån där tolvtimmars-arbetsdag. (Det är så nära nu, alltså. Liten pyttebit midja som ska upp, foder som ska på, plåtar som ska skruvas fast och sista ribben som ska upp. Ett par lager färg på det.. och sen. Oj, oj, alltså… det känns som ingenting i jämförelse med allt vi gjort).
Barnen och jag var då iväg till Mormor och Morfar. För typ världens mysigaste lördag. Storebror hade cykeln med och fick cykla på bästa lekvägen på jorden. Den som jag själv är uppväxt med. Lillan passade på att sova extramycket samt charma till sig ännu en livets Mormor-bulle. Mamman njöt av Hemma-hemma-tid, njuta varm brasa, äta mamma-lagad mat och sånt. Förutom att få träffa päronen, fick vi också träffa Moster M, kusin H och barnens lilla urgulliga tremänning M. Och så var det himla lyxigt att få sticka ut och springa också. Vi somnade gott till kvällen hela familjen.
Och idag vaknade vi till söndag, storm och spöregn. Och något som gjorde mig så himla, himla ledsen, fast som på ett sätt ändå fick mig att tänka; ”det hade kunnat varit så himla mycket värre. Tråkigt, javisst. Men.. ja, nu är det som det är, tur att ingen kom till skada”. 
Det var en stor, stor gren som hade brutits av på vårt älskade äppelträd.
Såg så sorgligt ut inifrån, men när jag kom ut så kändes det knappt som att det märktes. Det gjorde det ju, men det var ingen katastrof.
Jag älskar det där trädet och hoppas att det ska få leva ett tag till. Det är minst hundra år. Häftigt, tycker jag.
Nu ser man huset lite bättre, och det tror jag att mannen är smyg-glad över, fast ändå visade han sig jämn på munnen i morse, för sin lilla frus skull. Gulle Han.
Vi har målat tillsammans idag, han och jag.
Barnen hade Farmor-och-Farfar-date vilket var längesedan nu så peppen var sådär total. Perfekt och mysigt på alla sätt. Jag och M kände lite sådär ”tillbaka-på-brottsplatsen-känsla”, av att kliva in i Målarverkstaden igen och börja måla bågar på nytt. Vi har inte börjat på vårt nästa års beting, utan målar färdigt den 2,30 m höga pardörr som ska sitta på gavelsidan, mot lagårn. Allt är ju förberett för den och så, alltså karmen sitter på plats men vi har valt att inte såga rakt igenom väggen för att det just nu inte riktigt passar med en dörr igenom när vi ju har våran säng mot den väggen. Men den ska förhoppningsvis inte stå där jättelänge till och då är det bara att såga upp hålet inifrån, den lilla bit som är kvar. Så det kommer helt enkelt till en början att se ut som en dörröppning utifrån, men inte inifrån. Skitsmart tycker jag. Så slipper vi såga i nya brädfodringen sedan, för att ta upp det där hålet i efterhand. En riktig M-och-Svärfar-lösning!
Nu är det bara duk för, på utsidan. Så det är dörrbladen som blivit målade idag… dom skulle bli målade under något passande tillfälle ”i slutet av sommaren”… ja, typ så blev det, ju. Efter det blev vi allihopa bjudna på himlagod Svärmors-middag, innan vi sedan traskade hemåt. Sån lyxkänsla, så.
Nu väntar jag in mannen som är ute för sista passet i snickeriet. Vi ska ost-och-kex-dejta i finsoffan. Känns som ett gott avslut på den här helgen. Som varit så fin, på många sätt.
Hoppas att ni har haft det fint, ni med. <3
Lillafrun
av Emmeli | sep 2, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Bara det där att få vakna, med sängen full av människor. En skäggig och två persikolena skapelser. Dessutom med helgbuketten nära nosen. Himmelskt.
Lördagsfrukost. Tillsammans. Det var typ… ja, alldeles för längesedan vi hade helgmorgon tillsammans. M var inte ute och snickrade i ottan eller så, menar jag. Mycket uppskattat hos oss alla fyra.
Efter att mamman morgongympat sedan, och alla pinaler för dagen var packade. Så snofsade vissa till sig lite. 
Jag tog ungarna i bilen och drog norrut. Mannen lämnades lycklig över vetskapen av att få ha snickerilördag i vackraste sortens septemberväder. Och vi andra såg fram emot fart och fläng och luftande på stan, vilket var sisådär typ hela sommaren sedan. Idag dessutom tillsammans med Mäjadalenkompisarna; kusinerna och Storan. Timmar av full, full fart där på kullersensgatorna. Mammorna som skulle checka av diverse ärenden medan busungar lekte sig igenom det hela. Puh, alltså.
Så mysiga timmar, med shopping och god-lunch-ätande på reeestaurang! och allt. Fasligt skönt sedan, att komma hem till vacker gård i eftermiddagssol. Sovande barn i bilen, så päronen grejade lite i lugnan ro. Pappan tränade ute under äppelträdet medan Mamman kikade på dagens inköp och fångade en del på bild.
Vi beslöt sedan att ta ledigkväll. Hur härligt som helst. 
Brandisjourande Snickarpappan tillsammans med två småttingar. Gulligaste synen jag vet.
Vi åt så god middag. Grillad ryggbiff. Följt av chokladätande och discodansande. Sen blev vi trötta. Allihopa. 
Nu har vi flyttat från kökssoffan och istället krupit ner i sängen, minsta lillhjärtat och jag. J, som plötsligt är febrig, tillsammans med sin snuva som smugit sig på. Storebror har likis snuva. J var sjuk i början av sommaren men för S var det längesedan. Men ja, vi kan helt sonika checka av höstens första Basiluskansväng. Det hör till terminsstart, liksom. Hej höst!
Lördagsmysigt. Hela dagen lång, med lite Basiluska på toppen. Det är så förbenat skönt med helg. Det bara är så.
Hoppas att ni haft en god lördag!
Ps. Vill bara påminna om att ni fortfarande kan vara med och tävla om en personlig almanacka! Klicka HÄR för att komma direkt till tävlingen. Ds.
Lillafrun
av Emmeli | sep 1, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Laga, Baka, Äta, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Sådär lämnade jag receptboken uppslagen igårkväll….
Jag och S hade ju pratat om att baka något gott till fredagsfika, så jag bläddrade lite recept när barnen sov och äntligen tvätthögarna var vikta och så vidare. Att lämna augusti, känns också lite som att lämna sommaren, på något vis. Än om det kan komma det ljuvligaste av sensommardagar fortfarande. Men ni förstår nog vad jag menar. I hjärtat summerar jag sommaren som väldigt, väldigt fin. Dock med en smula jättetråk och flygande livspusselbitar som en liten kantning. Livet.
Men mest minnena från Sommarlovstid, Semesterdagar med precis hela Stor-lilla familjen samlad. Alla Storfamiljekalas, den där fantastiska Ettårsdagen med Junis Ettårskalas, Vackerpappans födelsedagskalas, Vår 5-åriga bröllopsdag och mysiga firandet ute på Ulvön. Bara dom där små-stora äventyren tillsammans med småttingarna. Som att plocka smultron vid vägens kant, ta cykeltur efter vår lillväg, plocka luktärtor, äta vinbär och krusbär från våra buskar eller dra ut till skogen för hallonplockning. Och så det där goda, goda som att få umgås extramycket med våra nära och kära. Det vore en stor lögn att säga att det varit en vilosommar, för tusan vad vi också jobbat med gården. Det höll jag nästan på att glömma nu! Fasligt roligt, men vi jobbar på nu allt vi kan för att kunna ta det lite, lite lugnare, i alla fall i en period här framöver. Och kära, kära nån så himla tacksamma vi är över den hjälp vi fått på olika vis. Allt från Snickeri (Svärfar. Så fantastiskt snäll!!) och Måleri (Världens bästa pappa! Snabb och noggrann och mysigaste målar-pratkompisen.. och vännen C, också! Vilka roliga dagar det var!), till Kids-syteri (Mormor och Farmor. Love you <3). Och så minns jag den där Taikonsdagen med skratt i magen; då när stora delar av Taikonsfamiljen kom hit, med hjullastare och armar taggade på att bära och liksom bara typ tömde hela vår övervåning på saker som skulle tagit mig och M sisådär tre månader i tid. Typ så. Tacksam, är bara förnamnet.
Smutronställestid, i Sommarstugan där vid havet och huset på Gotland.. dom stoppar jag extra, extra varmt i Hjärteasken. Tack Sommaren. Du är alltid så speciell.
….
Och idag? Första September. Jag älskar denna månad. Dessutom Fredag, och bara så skönt att nu med tre dagar med, få ta morgon utan väckarklocka. Och så vidare. Och utan att vi hade det på planen, så blev det här en riktig kalasdag! 
Efter utelek, där blåsten kommit och löven singlade ner från träden, så drog vi in till köket. Bakade och lagade. Storebror är så duktig där i köket att jag blir alldeles gråtig när jag ser honom. Så roligt att han tycker att det är kul att vara med!
Efter mycket söl och disk, stod där chokladmuffins…
..och dessutom, preciiis som hos Pettson och Findus, ni vet;
En Pannkakastårta!
Fylld med grädde och alldeles nykokt blåbärssylt. Tokigt god fredagslunch! Vi bjöd hem VackerPappan och han kom mer än gärna hem till oss. Så ni kan ju bara ana vilken kalaskänsla. Några väntade och väntade på att alla skulle ha satt sig till bords..
Stämningen var liksom precis som om någon fyller år! som den klookaste Minimannen jag känner, sa. Ja, så då sjöng vi Ja, må han leva…! och hurrade för Herr Höst.
Till eftermiddagen gjorde vi klart våra chokladbakelser. 
Kletade på dom ännu mer choklad, en frosting, och toppade med ett skogshallon.
Juni åt hallon så det stod ut genom öronen och S var mer än taggad på bakelserna. 
Chokladälskaren S var i heaven som ni förstår.
Som pricken över I:et, kom Mormoster Storan och Kusin H också, och fredagsfikade med oss. Så himla, himla mysigt. 
Så kom pappan hem ännu en gång, men denna för att checka in för helg. Underbart! Lillan var mer än överlycklig när den skäggige bytte av morsan (vars tunga typ hängde utanför munnen vid det här laget..) för att fortsätta åka rutschkana med henne. Full fart hela dagen lång, mao!
Och Ja. Det finns alltid något att fira. Och peppen över att september är här och luften känns god att andas, att dimman lättat lite från livets senaste veckor och så vidare. Det känns gott.
Så vi har firat Herr Höst idag. Precis så.
Önskar er en trevlig helg!
Lillafrun
av Emmeli | aug 30, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
”Mamma, det här var velkien mysigt! ”, sa han.
Precis sådär, önskade treåringen ta vara på den där stunden och sommarvärmen. Att efter Föris få svischa förbi macken och välja precis vilken glass han ville. För idag var det tusan glassväder, och som ni anar var det en oerhört nöjd Miniman som satt där på Verandatrappan och njöt. Bus-onsdag, liksom.
I övrigt har det här dagen bara varit så god.
Känner mig så glad för det.
Jag och Juni började morgonen med BVC-besök, så fint och hjärtinnerligt att det liksom satte ribban över dagen. Vidare därefter till Mäjadalen. Lillan snusade i vagnen och jag och Storan onsdagsgympade tillsammans. För första gången på deras finfina gym. Prick hur härligt och roligt som helst! Och så den där eftermiddagen med glassätande för en Liten och rutschkaneåkande i massor för hon som är helt all over the place just nu och hur busig som helst. ”Modig… eller dumdristig och helt utan överlevnadsinstinkt”. Jag och S var inte riktigt på det klara med vad vi tyckte, när den där coolingen till lillasyrra klättrade upp för klätterställningen och bara kastade sig framåt och svischade nerför. Mamman var förstås på plats precis överallt och hela tiden… och till sist hade vi lärt lillhjärtat att det ju var superfiffigt att sätta sig ner innan man började åka… Kära hjärtanes alltså. Lilla Skrollan. <3
…
Å. Vilken himla härlig eftersläntare av sommaren det blev idag. För nog har den allt varit lite utav en sölkorv!
– Nu ska jag lämna dom två precis-nattade små pruttungarna, som var så trötta ikväll att jag tror att det hördes över hela byn där ett tag. Nu snusar dom lugnt och sött och jag ska smita ut till den skäggige. E-&-M-stund väntar…ute i mjuka kvällssolen. Vi ska hjälpas åt att skruva midja på huset. Faktiskt förfärligt trevligt och vår Renoveringsresa är lite som vårt tillsammans-korsord. Som terapi, alltså. Hur fint som helst. <3
God kväll!
Lillafrun
Senaste kommentarer