Massa minus. Och varma Vänner.

06012017-img_2909Det där var igår;

Jag och barnen var fortfarande den där slående Trion. Kylskåpet ekade tomt. Termometern stod på 24 minus. Vi väntade vänner. Och jag vågade inte försöka tina upp bilen, i fall att det skulle gå ännu en säkring, som dagen innan. Så jag bylsade på barnen och mig själv. Bäddade ner små kottarna varmt och skönt i vagnen och så gick vi iväg. Fruset snor och frostigt skägg. Det var så vaaansinnigt kallt, jag trodde min fejja skulle ha frusit bort innan vi var framme på affären.

Vi klarade oss alla, och jag har nog aldrig någonsin varit så nöjd över en med-vagn-och-barn-handling, tidigare. 06012017-img_2910Minimannen gosade trasan och var så nöjd över sina vantar; ”dom ä så bra att spela hockey i, mamma!”. 

Den där pojken alltså. Han gör mig till en blöt kärleksfläck till mamma, varje dag. Vi är oftast väldigt överens, men absolut inte alltid. Och jag kan omöjligt räkna en dags alla ”Mamma? Jag äää-äälskar Dig”. Precis så; Livet med min Prins Darling.

06012017-img_2913Och så den där, då. Min Juniflicka. Drömbäbisen.

Det var oerhört vackert, men så ohyggligt kallt. Så vi gick in precis när vi kom hem. 06012017-img_2917Åt lunch, pusslade och dukade fram fika.

Och väntade in vännerna, som kom en stund senare. Så himla mysigt. Med timmar av pladder och skratt och bus med småttingar. Jag njöt av att vara nära min älskade Idan. Hon är liksom den där bästisen jag haft sedan jag var lill-liten. Min Brudtärna och hon som kan säga saker som ”så har du alltid varit”, ”du tycker ju…” och så fyller hon i med något klockrent. Hon känner mig. Så vansinnigt bra.

Spontant så lagade vi soft fredagmiddag tillsammans och hängde lite till. Hemmapizza och skålande i crush. Kan inte bli bättre om ni frågar moi! Och när vi kramats hejdå och ytterdörren slog igen med det där massiva ljudet, så kände jag mig alldeles varm inombords. Det är för fint med vänner, alltså. Efter nattande av barn och plockande efter dagen, rullade den där skäggige in på gården. Sån otrolig lättnad, samma visa varje gång.

Så idag vaknar vi till en alldeles fantastiskt vacker lördag. Snön har fallit i natt och graderna stigit, solen skiner och det ser lite ut som en Vintersaga ute. Nu ska här njutas av helg. Önskar er en god sådan, också!

Lillafrun

En vinterdag med lite spänning och en efterlängtad guldkant på toppen!

05012017-img_2812 En morgonmysande bäbisflicka i ljuvlig rosenpyjamas.05012017-img_2808Det var faktiskt helt och hållit makalöst skönt att vakna igår morse.

I den där renbäddade Storsängen, bredvid varma gullungar. Min fixardag i onsdags gick ju som hejsan och till midnatt var allt klart och vi tackade Julen för den här gången. Storebrors tredje och Lillans allra, allra första.

Natten mot igår sov vi alla fyra tillsammans, det hade liksom blivit prick huur kallt som helst ute och kylan kändes även lite in också. Så jag njöt av värmen från duntäcke, ungar och den där älskade skäggige som kom innanför dörren där mitt i natten.

05012017-img_2830 Den här tiden på året känner jag alltid sån pepp. Tycker Julen och allt som hör den till, är dömysig. Allt pyssel och allt familjehäng. Men så älskar jag den här tiden som känns så fräsch och nystartig. Älskar att ljuset håller på att återvända och blir alldeles pirrig i magen.  05012017-img_2825

Det var ljuvligt att vakna till toknystädat, vårvinterfräscht och ana att det skulle bli sol. Njuta synen av den där gullebäbisen i ny, rosig, pyjamas, äta frukost hela familjen, tända ljus och kura i kökssoffan.

Innan mannen drog iväg på uppdrag igen, så passade jag på att träna. Under tiden pysslade övriga familjen med annat…

05012017-img_2840

Pusselmys.

Efter en massa höga knän, armhävningar, burpees, upphopp, kettlebellsvingar, plankor och så vidare, då rann svetten och hon som huttrat under morgonen, gjorde så inte längre. Skönt! Hela alltet.

05012017-img_2848

När vi pussat pappan hejdå, fortsatte vi skrota här hemma. Det eldades ljus och dockan pysslades om.

Kökssoffan blev med fårfäll och någon nöp den platsen på en gång. Ni anar nog vem…

05012017-img_2861

Familjens Donnadonna.

Denna katt, alltså. Hon är en vansinnigt kelskjuk skapelse. Här vaknar vi inte utav ungar om nätterna, utan katten, som minsann tycker att vi är alldeles för ickekeliga och att hon minsann, typ 03.00, bör får sig några varma strykningar på mjuka lilla ryggen. Gosiga Sallykatten.

Till Minimannens stora, stora lycka kom sedan älskade kusinen, strax innan lunch.

Pojkarna lekte och lekte. Full fart! Kusinen tyckte sedan det var konstigt att man var tvungen att gå på toa med kammarljusstake istället för att tända lampan. Men vi tänkte inte mer på det. ”Lampan håller nog på att paja, men jag ids inte skruva bort den där glaskupan nu. Det här går också bra”. Hörde jag mig själv säga. Det är så många saker man lever lite halvkrångligare ,i ett gammalt hus, att jag liksom inte rycker på axlarna ens. Det vore nästan roligt att göra en lista någon dag, ha ha. Men, jag älskart!

05012017-img_2864

Lunchen tog en faslig tid att få klar, men till slut, och till sist hade precis alla fått i sig mat; barn och bäbis och till och med mamman. Bort med disk och på med varma kläder på alla barnen. Så gav vi oss ut i kylan. Det var så vackert, och friskluft mår man ju alltid gott av! Bäbisen snarkade i varma, varma voksipåsen. Och vi andra åkte räserdyna.

05012017-img_2869 05012017-img_2875

Med rödrosiga kinder kom vi sedan in igen.

Jag tände en massa ljus och dukade fram mysfika till pojkarna. ”Här skulle jag kunna tänka mig att sitta, på kökssoffan, och fika,läänge”.. sa kusinen och värmde mitt Mostershjärta. Minimannen bjöd stolt på hemkokta karamellerna och kardemummakakorna han själv bakat och peppisarna som gullebarnen ner från byaskolan sålt för nån skolresa eller så. 05012017-img_2885Kall mjölk sörplades…

Själv satt jag bredvid, med min kaffekopp och njöt. Där satt vi, och pratade om livet. Typ om vilka fiskar man kan fiska om sommaren och vad Förisfröknarna heter och så vidare. Viktigheter, alltså!

Pojkarna konstaterade att dom ju stött på precis samma fröknar. Kusinen för några år sedan, och Minimannen nu. Dom lyssnade med glittriga ögon när MammaMostern berättade om sina, vad dom fröknarna hette och vad för tokigt jag minns att dom brukade säga. Vi spelade memory och sprang det fortaste vi kunde runt i huset. Roligaste var det att vinna över MammaMostern, såklart. Det sprangs, sådär så mattorna for på halvfjärs, utav farten. Huset var fullt av liv, mao!

I min tystnad hade jag insett, att något måste vara fel med strömmen, för plötsligt lyste ingenting. Jag la ihop långsamma spisen, trötta lamporna och den där bilen som aldrig blev upptinad. Mannen, 40 mil bort, trodde på en huvudsäkring men tyckte inte att jag skulle krångla mig ut. Han ringde Räddaren i Nöden ( Svärfar) som skulle komma så fort han kunde.

Mörket föll och graderna sjönk i huset. Det blev kolsvart inne, bara ljusen som brann. Typiskt superspännande. Pojkarna satt och myste i en och samma fotölj. Fick ha paddan och knappra lite själva, och sånt är ju poppis.. det gick alltså ingen nöd på dom.

 Så kom Svärfar och fixade allt i ett knyck. Farfar är grrrrym på å fixa alla saker!”, sa Minimannen.

I samma veva kom också gulliga Lillsvågge och Storsvågge och jag hade inte mindre än tre långa karlar i min hall som skulle hjälpa den där lilla frun. Fasligt fint och jag kände mig varm i hjärtat av alla gullemänniskor jag och vi har runtomkring oss. Tänkte också; det här bara måste jag lära mig fixa själv.

Vi avslutade sedan dagen med mys i Mäjadalen. Hos gullekusinen och hans familj. Vi har inte setts på ett par veckor, då dom varit bortresta till Varma Landet. Så, det var med andra ord en mycket, mycket efterlängtad kväll.

Det var våran Trettondagsafton, det! Nu kör vi fredag och Trettondag!

Lillafrun

Att ha firat in det nya året.

31122016-img_2531 Precis så;

Med lilla packningen för hela familjen, ordnad Sallykattvakt och fira-nyår-taggade människor, åkte vi till lilla byn. Minimannen sportade ny supersnygg av-Moster-M-fådd skjorta och det åts lunch och lektes.

Och sneglades åt det där middagsbordet som var så vackert dukat och som vi längtade till att få sätta oss vid senare.
31122016-img_2535 Jag är så lycklig för barnens skull, för deras underbara mor- och farföräldrar. 31122016-img_2537Lillan lekte med mormor där i finsoffan.

Jag och mannen passade på att dra till med ett Årets Sista Träningspass..
31122016-img_2551 Det satt fint. Var kräkjobbigt men så härligt, särskilt efteråt..

..då pappa ordnat något skönt åt oss..
31122016-img_2552 Den där vedeldade bastun, fylld av doftljus och så många varma grader att man nästan kolavippade lite. Men bara nästan. Att sitta där ute och höra elden spraka och bli inifrån-och-ut-varm och känna hur kroppen liksom slappnar av på det där så sköna sättet. Det, är så gott!

Och när jag traskade in igen… så tittade jag in genom fönstret och tänkte..31122016-img_2553...tänkte; lyckans mig. Som har så fint, varmt och tryggt hem att få komma till. Älskade mamma och pappa. <3

Det blev sådär super-supermörkt och vi alla klädde oss Nyårsfina.

31122016-img_2581 … någon i sin snyggbralla och några andra i finaste klänningarna dom bara kunde hitta.31122016-img_2596Älskade barn, alltså.

I köket doftade det himmelskt av den där förrätten jag är så barnsligt förtjust i.
31122016-img_2607 ”Räksnäckan”… maj gadd. Så god.

Och till huvudrätt åt vid god, helstekt oxfilé och mammas himmelska rödvinssås och hasselbackspotatis.

31122016-img_2609 Sen ville Minimannen ha igång oss lite extra.. han skulle ha ”Morfars musik”. Så PappaMorfar drog fram alla spelgrejer och gitarrer och plötsligt var vi i familjens ess; Musiken.

Och hon den yngste i familjen, verkar digga musik, hon också..31122016-img_2630 Hihi, så himla skön bild tycker jag! Där tittar hon på Morfar som sitter och spelar för fullt.

31122016-img_2643 Sen blev det eftrrätt. Vaniljpannacotta!

Och efter den lyckades kameran till slut fånga hela familjen på bild…31122016-img_2646 Två som inte riktigt visste var kameran var, en som är så trött så ögonen går i kors och den fjärde som bara på sekunden hann hamna i bild innan självutlösaren blixtrade till. Älskade familj. <3 Några minuter senare såg det ut såhär..31122016-img_2653Lillvännen.

Och plötsligt var det bara några minuter kvar till tolvslaget och det räknades ner och så skålades och kramades och pussades det. Ett nytt år är här! Krispigt värre, ju!

01012017-img_2659

Och den där mannen, alltså. Älskar honom så.

Och nu?

-har vi landat hemma på Drömgården igen.

En trött, trött familj. Efter ett så himla härligt, gott och mysigt Nyårsfirande. 01012017-img_2662Idag blir det, i helt korrekt Nyårsdagsordning, inte många knop gjorda. Det myses i myskläder, barnen snusar och det ledighetsgäspas stort.

Jag passade visserligen på att utnyttja hardcoregymmet och pappsen gammcykel ännu en gång innan vi kramade alla hejdå. Jag älskar att cykla mig drippdroppsvettig, så det fick helt sonika bli ännu ett pass där ute.

Men nu är det bara slow-slow-tempo som gäller. Tacokväll och Sista Kvällen Med Gänget, på mannens familjesida. Så fint. Med alla dessa människor vi har runtomkring oss. Dyrbart så det förslår.

Gott Nytt År Till Er! <3

Lillafrun

Att ha Julens sista suck.

29122016-img_2432Precis;

här hemma har vi nu haft, och har, Julens ”sista ryck”, på något vis. I morse kom pappan hem från ett bortadygn och efter sånt där obligatoriskt i-hallen-kramande, tog vi sedan och drog igång ett städrace, hela familjen. Gjorde hemmet fint och lät precis varendaste julpinal vara kvar. För än är den inte slut. Vi njuter lite till har vi bestämt. För det är så mysigt och fint och allt det där. Men jag vet. Hur jag är. Snart ryker den. Poff! Men inte, inte än.

Efter att ha städat hem gav vi oss iväg på långtur med syskonvagnen. Sen väntade matlagning och efterrättsfix och dukning och allt sånt där mysigt. Inför att MammaMormor, PappaMorfar, Moster M, Lillis och Lillsvågge och dom två sistnämndas gullehund Kasper, skulle komma till oss. För en kväll att njuta av Julens sista suck. Julvågen som snart dynat ut, men som ännu är mjuk i kanten och ger varma (och tokmätta!) magar och kärlek i hjärtat av alla gemytliga stunder med familjemedlemmar härs och tvärs, som man kanske inte hinner träffa så mycket i vanliga fall. Det är jul. Att få vara tillsammans lite extraextra.

Här kommer ett litet bildregn från kvällen, som var så himla mysig. Bilder med allt från förberedelser, Farmormenyn för kvällen (risotto till varmrätt och toscapäron med vaniljglass till efterrätt). Några glimtar från Salen i juleskud, någon glimt från hallen och några från köket, såklart. Ja, här kommer det där regnet!


29122016-img_2437 29122016-img_2443 29122016-img_2456 29122016-img_2461 29122016-img_2467 29122016-img_2473 29122016-img_2480 29122016-img_2502 29122016-img_2504

Natti!

Lillafrun

Julebubblan!


27122016-img_2323Där;

-två av mina käraste. Juniflickan och mannen.27122016-img_2321Ute i stormen i förmiddags- för att hämta hem någon vi smått längtade ihjäl oss efter. Han som varit på mysigt egenäventyr en sväng. Bjossan, alltså.

Och så har ännu en dag i Julebubblan gått.

Nu har jag precis sjunkit ner i finsoffan efter att ha diskat och plockat undan efter en så mysig kväll med Svärisar och Svägerska med familj, hos oss. Här har ätits och lekts jaga och spelats hockey och gosats bäbisar och bara njutits. Ljusen brinner ännu här och där, och jag tänkte andas ut en stund innan jag kryper ner bland den där högen av människor i Storsängen. Jag vet inte om mannen somnat redan.. han skulle natta barn. Ni med småbarn vet, hur fasligt lätt det är, att somna själv..

Och nu, kan man väl säga att det är lite, lite si  och så med sovrytmen, såhär jullovstider. Det slumras lite här och lite där, snarkas i finfotöljen under mörkaste eftermiddagen och nattsuddas med rödblommiga kinder och full fart och lek. Så vissa kvällar lägger vi oss helt sonika samtidigt.

Jag tycker det är just det, som är jullov. Att bara få vara, tillsammans, må gott, och ha det lite hally gally på nåt vis. Svischa iväg lite lagom från rutinerna. Så blir det alldeles underbart sedan, att tuffa tillbaka till det där tåget vi också kallar Vardag, och ju älskar så.

Hörs snart igen!

Natti!

Lillafrun

Att ha Juldagar.

25122016-img_2264Ni vet;

Det äts och sovs och äts lite till. Umgås med familjemedlemmar härs och tvärs. Det är leksaker precis överallt i hemmet. Lilla Juniflickan hoppar mellan gullepyjamas och sin fina, fina juleklänning som bara måste användas så många gånger man orkar nu under julen. Bjossan är mer än nöjd i allt som händer, han också. Päronen likaså. Tillsammanstid. Bästa som finns. Det lugna bryts av med svettiga träningspass och sköna promenader. Och med små tider att passa, som alltid alltid är hur svåra som helst att passa. Det blir a l l t i d stressigt ut genom dörren.

Och idag sken solen några minuter också. Och gjorde det där lilla, lilla snötäcket alldeles gnistrande vackert. Några minuter, ja. Sen började mörkret falla och himlen förvandlades med solnedgången. Så fint.

26122016-img_2266

Och nu?

Nu väntar en riktigt festlig kväll, med den coolaste 80-åringen jag känner. Storfest, för honom. Och tillsammans, med tjocka släkten. Så roligt det ska bli! (Grattis Morbror S!)

Jullov fullt av Juldagar.

Önskar så att ni har det gott, ni med.

Lillafrun

G-VMBJT57ZE4