Så vacker att det gör lite ont. På ett eftertänksamt, tacksamhetsrusigt vis. Ännu en vår. Ännu en maj. Med älskade människor i kring. Hästar ute i hagen. Knoppar som brister. Små näpna narcisser som blommar i söderväggsrabatten. En liten hop småblommiga dynor (införskaffade på jysk på 25 kronor stycket..) ligger på gårdshustrappan. Favoritjorden, likaså.
Luktärterna står ännu kvar i sina små växthus där på bron. Katterna spatserar nyfiket bland alltsammans. Nosar och leker.
Kvällen är så lugn. Vinden stilla. Mest bara fågelkvitter som hörs. Och tutandet från brandbilarna, förstås. Ännu en gräsbrand. Jag vinkar stolt till han som kör den ena brandbilen. Och längtar efter densamme, förstås. Klockan är egentligen nattetid för ungarna. Men det är liksom alldeles för härligt, alldeles för vackert, för att gå och sova nu. Så vi låter bli det. Och njuter lite till.
Majkvällen…
Önskar er alla goda, goda Kristi Himmels-helgdagar!
(Inlägget är i betalt samarbete med Impecta Fröhandel)
Sista dagarna i april, ägnar vi mycket tid till att vårstäda trädgården. Krattar ihop tjocka lövtäcken av löv som hann falla efter höstkrattningen. Plockar kvistar, nerblåsta grenar och samlar ihop kottar. Rensar rabatterna fria från detsamma och gläds över att där under lövtäcket, finna perennerna som börjar visa sig vid liv.
Akleja, riddarsporre, fingerborgblomma, stjärnflocka och älskade pionerna. För att nämna några kära där ute i rabatterna.
Jag ska fylla på med koskit och lite ny planteringsjord. Innan årets sommarblommor får flytta ut i rabatterna sedan.
Idag har vi krattat andra delen av gården, jag och barnen. Mammakroppen är trött och väldans nöjd. Började så smått att knipsa rosorna också.. det gör jag på enklast möjliga vis; tar helt enkelt bara och knipsar där jag ser att gränsen går på kvistarna, mellan liv och himlaros…
Knips!
Ett tu tre behöver vi oss en rast. Lillebror, ungen som snart är 23 månader och nästan 2 år. Han ammemyser för fullt. Och mamman, riktar ansiktet mot solen och sluter ögonen för ett slag.
.. passar också på att kika på Årets Vårprimörer som ska få växa och göra oss lyckliga där i pallkragarna.
Det blir bland annat sallad, morötter i flera vackra (och goda!) färger och sockerärter.
Vårstäd av trädgård och Drömmen om Årets allra första Vårprimörer, alltså. ”Skitiga barn, är lyckliga barn”, sägs det ju. Och det stämmer tusan på morsor också! Jag är en lortgris av rang från morgon till kväll nu, varvar hästskit med planteringsjord och ser ut därefter. Lycklig, alltså!
Vill ni, liksom vi, ladda upp med fröer till ljuva vårprimörer, så tycker jag att ni ska spana in finfina erbjudandet som Impecta har nu, med 3 för 2 på Vårprimörer, som är himla lätta att odla i pallkrage likt våran lilla Odlingstäppa!
Allt gott! … nu ska vi hela gänget ge oss ut på gården och ta reda på högarna som ligger utspridda på gårdens norrsida. Därefter kan ”Kratta gården” checkas av, helt och hållet.
.. då var det dags för den, under ett par veckor avhärdade lilla luktärtsskogen, att komma på sin rätta plats.
( … avhärda är helt sonika att man lär dom försådda småplantorna att leva uteliv. Luktärter tål ganska så mycket. Flera minus, faktiskt. Jag har låtit mina luktärter stå i sina små drivhus (plastpåsarna), på gårdshustrappan).
Luktärterna älskar denna varma södervägg.
Det går alldeles utmärkt att ha luktärter på samma ställe år efter år. Men, det är souperviktigt att byta ut jorden där darlingarna önskas blomma. Djup, väldrenerad och mullrik jord. Så tjusiga ord, va. Men precis så önskas.
Och som sagt, luktärter är som mina små blomsterbäbisar.. så jag krusar och fjäskar gärna, utan att tveka.
Gräver ur och fyller på ny jord.
I varje kruka gömdes en liten miniskog av plantor.
Jag och Juniflickan delade varsamt, varsamt på rötterna. Ungefär två och två plantor per tuss med jord.
Mycket luktärter bäddas det för.
Gamla krukorna och plastpåsarna sparas, förstås. Fungerar ju lika bra nästa år!
Sen var det dags att plantera.
Ganska så djupa smågropar (så pass att rötterna få god plats och inte släpps ner i ett tjorv) snabbgrävdes med handen eller lilla spaden och så dutt ner med ärterna…som sätts med jämna mellanrum längs väggen… kanske 7-10 cm emellan.
Sen var det bara vattningen kvar.
Bland det roligaste, om ni frågar Juniflickan!
.. som vattnade
Vattnade.
Kånkade ännu mer vatten i vattenkannorna.
… och vattnade lite till. Tog sig småpustande, som en trött liten pyttedam, för höften där hon hällde de allra sista dropparna i rabatten.
… till sist var nästan hela luktärtsskogen i jorden (vi sparade resten av gänget till ett annat ställe förstår ni) och Skrållande klättrade upp på trappräcket och utbrast; ”Tadaa!”. Så nöjd Lillan. Så nöjd mamma.
Nu är luktärterna på plats!
hurra!
…
Idag är det tisdag och jag är så skönt trött efter gårdagens många, många trädgårdstimmar med planterade och donande. Barnen och jag hängde ute i sköna vädret i massor, medan pappan jobbade idogt på övervåningen. Till kvällen mötte jag upp Storan för kvällsprommis, tillsammans med Bertilen i vagnen. Vi maxade utetimmar som ni hör. Idag är det regndag och jag har så vackert sparat viktvätt sedan flera dagar och vet vad jag kan fylla småduttar av tid med, när jag inte pysslar om gullskruttar, vill säga. Fast först ut ett styrkepass här på köksgolvet som uppladdning!
Snön smälter, leran kommer fram från höstens fibergrävande, vi jobbar med olika saker här hemma på vår lilla (ganska så stora) gård och innesysslor sparas till solen gått ner och barnen sover. Typ som att måla fönster. Eller snickra fönsterramar. Så länge solen är uppe är vi ute så mycket vi bara kan. Äter lunch och mellis på gamla trappan, leker i vattenpölarna och vissa försöker också få härlig nytta gjord samtidigt.
Fredagsmysmiddag med Farmor och Farfar här hos oss. Brödbakande. Gympande. Frösådd. Och vårteckenletande. Det, har helgen också bjudit på.
Idag har vi tagit oss an Gårdshuset. Hela Storlilla gänget har hjälpt till på sitt vis. Mys!
Ni kommer kanske ihåg i somras, när vi hade den där fantastiskt uppskattade Taikonsdagen här på gården? När Storfamiljen kom och hjälpte oss och gjorde det möbel- och saktomt på vår övervåning, förutom i ett rum som jag ju rensat nu i vinter? I alla fall. Förutom en massa som vi åkte iväg med på direkten, så flyttades en herrans massa möbler ut till Gårdshuset och det har mer eller mindre inte gått att gå in där nästan. För under vintern har det visst blivit en liten sopstation där också… julklappskartonger och annat till fördärvat. Blandat med för mycket möbler och utrensade kläder och gudvetvad.
Det har varit så mycket snö i vinter att det inte varit på kartan att ta tag i det där. Vi har ju knappt kommit dit ut, liksom. Förrän nu.
Så idag har vi haft en helt uuuunderbar Rensardag i vårt fina gamla Gårdshus.
Ljuvligheternas ljuvligheter..
…särskilt för en Städmaja som dessutom är preggo och i sån Boa-fas att hälften hade varit nog.
Välbehövligt pausande har vi förstås tagit oss också!
Nu är Svärfars stora släpvagn lastad till bredden med möbler och skräp. Imorn väntar en tur till tippen och skänkeshaket. Såå skönt. Kläderna skickar vi till Ukraina.
Det där huset är så himla trevligt. Gulliga köket, med gå-in-i-skafferiet. Eller rummet med den runda kakelugnen. Fönsterna är vackra och spegeldörrarna likaså. Tänk att göra i ordning det… men det blir nog knappast jag och mannen, känns det som. hah!
Ikväll vet jag ett gäng som kommer somna ovaggade. Men det är väl ändå skönaste tröttheten, när man jobbat med kroppen!
Hoppas att ni haft härliga helgdagar och få en god söndagkväll nu!
Bara-vara-vara. Långsam morgon med önskefrukost från Storebror. Småplättar. Med skogshallon vi fiskade i frysen. Samtliga njöt. Lillasyster såg ut som ett endaste smörigt hallon därefter och fick byta bort lilla sommarklänningen på direkten. Det där med hakklapp är inte Junis grej, förstår ni.
Jag njuter av att ha några extraidoga veckor avcheckade.. tycker om precis allt som gjorts. Och nu njuter jag av skörden. Har lovat mannen att ”försöka ta det lite lugnare”. Gulle, gulle M, alltså. Världens finaste.
Så, ja. Idag har vi lat Sommarlovsfredag. Prick hur skönt som helst, med nöjdaste känslan i kroppen.
Lillasyster är lite dagen efter vaccin-trött. Extra skönt att sova i vagnen ute i lagomvarma skuggan.
Storebror driver runt och har Sommarlov. Leker och förklarar allt mellan himmel och jord för sin mor (det är det senaste.. alla dessa små förklaringar som bottnar i att vi berättat saker för honom.. hur saker fungerar och så. Så nu är det bara att lyssna tillbaka, förklarat av en treåring. Så gulligt att man får dåndimpen. ”…Då, vet du.. då, kopplar man ihop slangarna, vet du”//”…Sen skruvar man ihop plankorna”//”..Men där fanns det ingen ström”//”Här är en karta. Det här är Sverige… och så åker man runt jorden och där är Ståckhålm!”.. och så vidare. Så bryter han av sig själv ibland med att säga mamma? jag är kär i dig. Och ni förstår nog att den här mamman nästan går itu av kärlek).
Mamman bara strosar runt och njuter. Går med vattenslangen runt stora gården med lilla trädgården. Vattnar. Drar bort lite ogräs. Planterar en blomma.
Bär ut en basilika som längtat ut. Får ett infall och klipper till en spetsgardin till två gardiner och sätter upp innanför Gårdshusdörrarna, istället för dom trasiga som hängt och slängt där tidigare. Och tittar tillsammans med Storebror till våra odlingar. Som vi är precis tokstolta över. Det syns ju något grönt, liksom! Salladen har kommit upp bäst hittills. Sockerärtorna är så sött sådda.. av en älskad Miniman. Och här ska ni få se häromkvällens pin-inferno och pyssel, där i vänstra hörnet; Jag drog i väg runt på gården och letade vad jag behövde; typ 8-10 halvgrova grenar och en herrans massa fina, fina. För att helt enkelt försöka fläta mitt första klätterstöd. För att vara första gången ger jag mig själv godkänt, samt tackar min älskade Scoutledare, tillika extrapappa (min hemmahemmagranne Å!) för att jag kunde rädda spretande pinnar med råbansknopar här och där och dessutom hade scoutlagarna ringandes i öronen; ”En scout, möter svårigheter med gott humör”.Ta allt med en nypa salt. Inte en svårighet med stora perspektiv sett. Men där och då, bland min hög av pinnar och den där spretiga flätningen, så höll undertecknad på att brinna upp. Mannen gick förbi ibland och flinade sådär ni vet åt mig; ”du är knäpp, men jag älskar dig ändå”-leendet.
Jaja. Nu har samtliga små luktärtor något att klättra uppför. Lilla odlingen växer. Och det är bara så himla mysigt att ha en egen liten täppa att strosa till.Längtar till senare i sommar, när S och J kan börja norpa sockerärtor och stoppa i småmunnarna på direkten.
…
Nu ska vi fortsätta njuta fredag. Himlen har dragit ihop sig och det mullrar en bit bort. Jag är livrädd för åska men försöker hålla lugnet för mina två gullisar. Ett litet fredagsgympapass och tillsnoffsning ska vi ordna här. Ikväll ska vi till Svärisarna på födelsedagsmiddag. Det ser vi fram emot!
När en endaste dag gör att det känns som att man varit på långsemester, då vet man att det varit en bra dag.
Lillvägen som en lervälling, plusgrader, vårigt fågelkvitter… det ger en sån känsla av lättja, tycker jag. Snart är vi kvitt alla klumpiga vinterkläder och kan springa in och ut genom Drömdörren bäst vi vill, äta mellis ute på trappen, leka i sandlådan och förbereda lilla odlingen, som jag och Storebror är så pepp på.
Vi har sannerligen bott ute idag. Flyttade ut efter frukost. Lillan ner i en vagn för snusande. Den skäggige till Målarverkstaden. Och jag och Storebror tog traktorn till affären. Så mysigt att bara få umgås med honom, bara han och jag.
Nöjda rullade vi sedan in på gården och slog läger utanför Gårdhusdörren. Det är en så himla härlig plats!
Mannen tände grillen och serverade sedan iskall crush och korvmackor med fjällfeeling.
Till och med Lillan åt sin lunch ute. Tyckte det var helfestligt att sitta där på trappen och äta.
Solen gassade, vinden stod stilla och det var så himla, himla skönt.
Vårgröna dammsugare och en sollapande mamma.
En man som varvat utehäng med familj, med en drös timmar av fönstermålning.
Jag har känt sån vårlycka idag. Särskilt när jag satt där i solen, ammade liten bäbis, såg min pojke leka och bara mådde gott. Tusan sån lyx att få vara HemmaMamma, alltså.
När det blev middagstid drog vi in, solkyssta och sådär skönt möra. Mannen kom in från målarverkstaden också, och då gick den här mamman ut igen. På en långpromenad alldeles själv, med armarna svängandes. Med känslan av att vara lite olydig, nästan. Jag vill helst ha min lilla flock runt om mig, jämt. Men uppskattar också så, en stund bara för mig själv ibland. När jag kom hem hade mitt lilla gäng lagat middag, och då förstår ni att jag kände mig så bortskämd att jag nästan trillade i kull.
Älskade lilla gänget, alltså. Tänk att det är mitt. <3
Gamla krukorna och plastpåsarna sparas, förstås. Fungerar ju lika bra nästa år!
Sen var det bara vattningen kvar.
…särskilt för en Städmaja som dessutom är preggo och i sån Boa-fas att hälften hade varit nog.
Till och med Lillan åt sin lunch ute. Tyckte det var helfestligt att sitta där på trappen och äta.
Senaste kommentarer