av Emmeli | nov 19, 2013 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M
God morgon tisdag!
Jag måste bara få visa dig en sak.
Katten Majlis har fått kattungar. Tre stycken grå och pyttesmå missar. Så söta att det gör ont. Tore-hunden tycker också att dom är söta. Lite föör söta faktiskt. Häromdagen kom han och slickade sig runt munnen. Nää, han hade inte ätit upp någon. Han hade stått med tassarna uppe på lådan som minikissarna bor i och råkat välta den, och det fick han minsann höra och känna att det INTE var okej. Mamma Majlis fräste och talade vett med Tore. Sen gick han inte så nära något mer.
Men i alla fall. Dom är helt perfekta, dom där tre. Jag blir som vanligt helt tokig och svarar ja!! när frågan vill du ha en kattunge? kommer upp på tapeten. Vem vill inte ha en kattunge!?
Jag vill! Men så förnuftig är jag faktiskt. Att jag vet att någon kattunge ska vi inte ha. Nu, i alla fall. Eller?
-Vad säger mannen där uppe i norrnorr?
Kram/lillafrun
av Emmeli | nov 12, 2013 | Emmeli funderar, Jag och M, Liten i magen, Musik, Okategoriserat
Okej, det är tisdagmorgon.
Gruslasset skaver i ögonen och jag gör mig redo för en ny praktikdag. Men alltså. Jag saknar redan. Du vet vem. Men. Nu är det bara att bita ihop. Nästa fredag får vi kramas igen. Jobb för honom och praktik för mig, med 40 mils avstånd, det går ju inte ihop att ses då, det hör man ju. Men ändååå. Jag saknar. Redan.
Försöker säga skärp dig! till mig själv, men det går sådär.
Jag har ju magen att klappa på och det är ju till hälften en mini-M, så på så vis är vi nära varandra. Alla tre.
Nä. Nu ska jag äta frukost med världens bästa Storan och sedan sticker vi iväg på en tisdag med musik för hela slanten!
HA EN BRA DAG!
Kram/lillafrun
av Emmeli | nov 11, 2013 | Emmeli funderar, Jag och M, Liten i magen, Musik, Okategoriserat, Träning
Och så var det måndagkväll.
Jag har haft en så bra dag idag, förutom att den där älskade handen i min, åkte en massa mil norrut i morse. Musikfröken-rollen börjar kännas mer och mer naturlig och idag är jag inte alls lika trött efter praktikdagen, som jag var förra veckan denna tid. Idag har jag undervisat både klass och piano- high five med mig själv!. Sedan jag kom hem har jag hunnit gå en pw och träna ett tabata-pass. Och lagat middag tillsammans med syskonbarnen, tänt huset fullt med ljus och nu sitter jag här, och skriver ner orden som befinner sig i mitt huvud, precis nu.
Det här är en måndag, med en massa goda ingredienser.
Efter en mellan-vecka, en sån där jag tvingar in i mitt tränings-schema med jämna mellanrum, då jag bara får gå en massa pw:s. Efter en sån, som jag hade förra veckan, så var jag som en häst som hade hållits för länge, från att springa. När tabata-timerns slogs igång, alltså. Jag kände mig pigg och stark och njöt mitt i det jobbiga. 6 tabataintervaller senare, badade jag i edorfiner.
Kroppen är helt galet häftig! Magen bara växer och växer. Och jag är så glad att Liten vill träna med mig fortfarande. Undra hur länge det kommer funka? Jag menar… dels kan jag få en massa ont, i fogar och så (hade småkänning av detta förra veckan… var det för att jag rörde på mig mindre, tro?)) och sen så blir jag faktiskt tyngre och tyngre. Det är inte så många kilon att tala om nu. Men fler kommer det att bli och i och med det så tänker jag att det automatiskt kommer att bli jobbigare och jobbigare. Men känner jag mig själv rätt, så kommer jag inte banga på grund av extrakilona som kommer göra träningen tyngre, däremot om jag känner att det inte är bra för mig och den sprattlande.
Nåväl.
Det är måndagkväll och jag ska hoppa i en välbehövlig dusch. Och sedan läsa saga och natta dom två minsta här i la familia. Älskar den där vardagsstunden som jag så sällan, sällan får med småttingarna, då vi normalt är så långt ifrån varandra. Jag passar på och njuter för fullt nu under dessa veckor. Och nu är det redan vecka två av tre. Inte klokt!
MÅ SÅ GOTT!
– och vad himla roligt det är när ni kommenterar här och där. Och gillar ”lillafrunsdagbok” och inläggen på fejjan. Jag är så tacksam för er, alla läsare, det här är för himla roligt alltså! 😀
Kram/lillafrun
av Emmeli | nov 11, 2013 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M
Jag tycker för det mesta att livet är bra. Ibland tycker jag förstås tvärtom. Och ibland, så tycker jag att livet är mer än bra, då jag får må som allra bäst.
Som igår.
När jag fick lyfta på den där tjocka manen och dra det djupaste andetaget. Och när jag fick pussa hästmule och krama hästmamma. Och nä, hästmamman är ingen häst. Men hon är den som är klok som en bok, och som följt mig sedan jag var en liten ung sparv, i spicegirls-tights, till där jag är idag. Hon är viktig för mig. Och hästarna också. Dom har lyssnat på måånga föredrag som jag hållit under skoltiden. Väldigt bra lyssnare, som gjort mig stark och som alltid, hur yrsig jag än varit när jag landat i närheten av dom, fått mig lugn som en filbunke. För precis så, blir jag där uppe på hästryggen. När vinden susar i öronen, galoppen tar mig framåt genom skogen och det enda jag kan göra. Det är, att vara precis där. I nuet. Och då, mår jag som allra bäst.
Hon må vara tjurig som en get. Men det här är min favorit och har så varit sedan första gången jag träffade henne. Kaaanske, är vi rätt lika…
Jag och M hade världens mysigaste stund ute i skogen. När vi kom hem hade vi lungorna fyllda av friskluft, håret luktade häst och jag var lycklig i hela kroppen.
Det är underbart, att må som allra bäst.
Kram/lillafrun
av Emmeli | nov 10, 2013 | Familj och Vänner, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Liten i magen
Japp.
Idag är det pappornas dag, hela dagen lång.
Jag och M var iväg på ett efterlängtat äventyr på förmiddagen, berättar mer om det imorgon, men sedan fortsatte vi firandet av min pappa. Storan med familj hade anlänt när vi kom hem och päronen hade fixat supergoda varma mackor, till oss alla, till lunch. Vi åt så det stod ut genom öronen.
Mätta i magarna, traskade vi ut till den vedeldade bastun. Tokvarmt och lika härligt. Men precis som förra veckan, så är det bara korta stunder som det är härligt, sen blir jag lite ding-dong i huvudet och Liten sprattlar som bara den. Lagom mosiga travade vi då in, hela klanen och hamnade återigen vid köksbordet, som mamma denna gång fyllt med diverse godsaker.
Gott!
För att smälta allt ätande, behövdes en långpromenad. Så jag och mannen gick ut. Det var heelt galet mörkt, men med honom bredvid, då är jag aldrig rädd. Vi kollade på stjärnorna och letade stjärnbilder. Och gick och gick. Mysigt. Och nu har vi ätit igen och är på väg till M´s pappa och ska fira honom. Jag törs gissa att det blir tårta där också. Haha! Denna dag har varit som julafton ju. Ät-mässigt alltså.
Men är det farsdag, så är det. Och då ska det firas hela dagen lång. Det är våra pappsar värda! <3
Kram/lillafrun
av Emmeli | nov 10, 2013 | Familj och Vänner, Jag och M, Liten i magen
Idag är det farsdag.
Och jag är hemmahemma och kramnära min egen pappa. Så mysigt så det är inte klokt. Kramas och säga Jag älskar Dig och få det där svaret; Tooo, tillbaka. Det svaret som betyder Jag älskar Dig också.
Jag är evigt tacksam över att just jag fick min pappa till min pappa.
Han som alltid hittar lösningar på allt. Och bygger konstiga saker ute på gården, att man ibland undrar om det står rätt till. En grill som har sin grund i ett gammalt barnvagnschassi, till exempel. Supersmidigt, ju! Mobilt liksom. Och ser positivt på saker, så man ibland blir trött; till exempel när det är snöstorm mitt uppe på fjället och hela familjen har skidat upp med packning för flera dagar, trots att vi bara ska vara ute över dagen. Eller när det händer saker som man inte förstår varför. Jomen det kan vara såhär, att det här händer för att… blablalba. Och vet han att vi, antingen döttrar eller mamma, ska ut på vägarna, då försöker har ha stenkoll på väglag och varnar och berättar att Det kan vara halt där, kör försiktigt! Och sen vet jag, att kör det ihop sig för mig, på något vis. Då kan jag ringa pappa. Bara en sån sak.
Han är världens bästa pappa, morfar och man. Så är det.
Och så den här mannen.
Han med dom vackraste händerna jag vet. Dom som håller om mig stadigt, varje dag. Dom som jag vet, tillhör den mest betydelsefulla människan i mitt liv. Min man. Han som har namnsdag idag och dessutom smygfiras som pappa. Han som lugnar när jag stormar. Han som står stadigt när jag svävar iväg. Han som gör mig till den bästa versionen av mig själv.
Martin. Vad vore livet utan dig?
– Ingenting. Jag är tacksam för dig, varje dag.
Idag är det farsdag och mannens namnsdag. En dag där jag pussar lite extra på dom två viktigaste männen i mitt liv. <3
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer