av Emmeli | jul 24, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M
Den där kärleken, han och jag emellan. Den försöker vi pyssla om så gott vi bara kan, varje dag, året om. Den 7 juli hade vi varit gifta i fem år och bestämde oss för att det var på sin plats att fira. Lite extra, extra, liksom. I lördags fick det bli!
Och vilken ljuvlig dag, alltså!
Tillsammans med en massa andra sommarpeppiga människor, tog vi båten till Ulvön. Så vackert, prick hela tiden. Och så mysigt att sitta där på båten och känna oss nykära och bara få ha ögon och öron för varandra.
Så kom vi fram och traskade direkt till det flådiga hotellet för en helt vansinnigt god skärgårdsbuffé. Som småbarnsföräldrar var det ren lyx att bara få äta i lugn och ro, med båda händerna, utan avbrott om det inte var så att man ordnade det på egen hand. Älskade småbarnsliv, oh ja! Men konstrasten var ändå så festlig. Vi njöt och njöt. Pratade livet. Kände oss mer än lyckligt lottade. Och kom på oss själva med att längtprata efter barnen då och då.
Vi vandrade längsmed ön så söt att klockorna stannar. Varenda litet hus, båthus, liten trädgård, handelsbod.. allt är så gulligt och ligger så vackert till.
Hand i hand spatserade vi, långtsamt, långsamt.
Världens bästa M och hans fån-lyckliga fru.
…
Vips skulle båten återvända hem igen och till skillnad från dit-resan som var rätt så blåsig, så var hemresan himmelsk. Så solig och skön. Vi lapade och små-sov i varandras famnar och ett tu tre var vi i hamn, efter timmar av Tillsammanstid av finaste kvalisort.
Så rullade vi in på Drömgården och kände oss löjligt lyckliga över att vara hemma, som om vi varit borta minst hur länge som helst. Och så gick vi såklart raka spåret till Farmor och Farfar och småungarna, som alla verkade ha haft det hur bra som helst. Vi helt galet trötta småbarnspäron fortsatte att bli ompysslade med middag och sånt där så lyxigt att det inte är klokt. Att ramla hem alla fyra sedan, bädda ner oss i rebäddad säng och somna efter en dag av havsluft tillika massa rolig lek. Det, var en höjdare bara det.
Det var en så fin dag, det där. Att fira och hylla kärleken lite extra, extra.
Lillafrun
av Emmeli | jul 23, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Trädgård & Odling, Träning
Att lämna en tätt sovande trio i Storsängen. Ge sig ut i en solig, alldeles lugn morgon. Springa, flåsa, svettas, fundera och bara längta tills jag kommer hem igen så jag kan få säga god morgon till dom där hemma. Att då komma hem, möta darlingar, svara på frågor som ”hej mamma! vi har sovit gott. har du springt i natt, eller?”. Få kramar. Både av människor och ett katt som i vanlig ordning är väldigt kelsjuk. Flåsa färdigt, genom att traska ut på gården en sväng. Med lilla saxen. Och med mig tillbaka, ha det vackraste och mest goddoftande lilla blomsterfånget jag kan tänka mig. Ett litet blomsterfång som betyder så mycket mer än ni kan ana.
Luktärtornas doft, fick mig att rymma från besvärligheter som rådde förra sommaren.
Det var inte alls en helt lätt sommar. Å ena sidan sagolik, vi hade ju precis fått en välskapt dotter och Lillasyster, så vacker att klockorna stannade. Men å andra sidan, hade vi en nära och älskad som mådde allt annat än bra. Hjärtat slets itu. När hösten närmade sig och M skulle iväg för jobb långt ifrån, kommer jag så väl ihåg känslan. Av att jag kände mig så slut. Redan innan han åkt iväg. Hur skulle det gå? Samma dag som han åkte, kom Storan till mig. Med största luktärtsfånget. Och det var såklart inte bara blommorna i sig. Utan också känslan att få luta sig mot någons axel. Pusta ut hos någon som lyssnade och förstod. Och där och då, bestämde jag mig för att nästa sommar, ska jag ha egna luktärtor. 
Nu är det ny sommar. Så mycket har hänt på ett år. Mina älskade ärtor har precis börjat blomma. Juniflickan mår som en Prinsessa. Hela hennes familj, faktiskt. Det känns som ni nog förstår, alldeles fantastiskt att inte behöva känna snart drar hösten igång och då börjar all vara-ifrån-varandra-tid. Vi uppskattar så och är så tacksamma för pusselbitar som lagts på plats. Och den där nära älskade, som förra sommaren mådde skrot, skiner som en nyponros.
Som ni förstår. Hela alltet, är något jag blir alldeles gråtlycklig av. Jag stoppar näsan i luktärtorna, andas in och känner tacksamhet. Så stor, så stor.
Ta hand om er!
Nu ska vi ha arbetssöndag och den ser vi så fram emot. Så skönt att börja kunna skönja ljuset i första brädfodringskapitelet. Och gårdagen, ja! Helt ljuvlig. <3 Berättar mer sedan!
Lillafrun
av Emmeli | jul 22, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Träning
Där;
Två småskruttar och en från-morgonlöpture-svettig mor. Kramkalas Deluxe. För idag ska päron slita sig från små och åka iväg för en fira-kärleken-dag. Det kommer säkert bli prick hur härligt, mysigt och fint som helst. Men jag är en Hönsmamma. Så det är med viss sveda i Mammahjärtat. Än om det bara är över dagen så blir det rekordlänge ifrån Lilla Junihjärtat till exempel. Hon och jag la det där med amning på hyllan för bara några veckor sedan så det är liksom fortfarande väldigt, väldigt mammigt (och Junigt..). Men, samtidigt längtar jag så, så efter att få rå om den där skäggige, alldeles själv en dag också. Hålla handen, pussas prick när vi vill och fira en kärlek med starka muskler.
Kärlekslördag, alltså!
-ha det så gott, ni med!
Lillafrun
av Emmeli | jul 21, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Laga, Baka, Äta, Liten 3 år., Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Jamen, äntligen!
Det kändes ju redan i morse. Att det här skulle bli en fin dag. Med vackerväder, alltså. Sol och sommar och sånt där. 
Ljuvligt att få öppna dörren till fredagen, ha allt vad helgstädning och det där gjort och bara ta sig för mysiga saker tillsammans med kidsen, heja på mannen i snickeriet och så vidare. 
Vi fredagsfysade tillsammans också, under förmiddagen. Jag och den där skäggige. Prick tvärjobbigt. Men himla härligt efteråt. 
Så har det bakats kubb. Kändes så sommargott!
Dreamteamet i köket (Miniman och Mamma) var lite, lite snurriga. Ägg-och-mjölk-kannan vältes ut och fick börjas om med och det var söligt värre där ett tag.. men fin-fina kubb blev det. Och vi skulle liksom bara hålla oss ett litet tag efter lunch, som för att maten skulle sjunka undan lite. 
Fikabrickan gjordes i ordning, med kall rabarbersaft och nybakta kubb och vi skulle precis duka ut oss… L A R M! Jahapp. Så snöpligt. Brandispappan som hoppat in för annan brandman idag, fick rycka ut och hjälpa liv i nöd. Fint så det förslår, så klart….. men vi var faktiskt hutlöst fikasugna här hemma, ju!
Sicken tur att han inom ganska snabbt var hemma igen. Vi hade bara hunnit spatsera längs lillvägen sjuhundra svängar, cykla minst lika många, hoppat studsmatta, tittat på blommorna och väntat halvt ihjäl oss…. dåå, blev det fredagsfika! 
Och ni må tro, att det var smarrigt sådant! Mitt i allt kom jag på att det där ägget nog visst aldrig hamnade i degen och att vi mumsade kubb utan ägg och att det gick alla tiders, det med.
Till kvällen har vi haft så mysigt. Lekt ute hela familjen tillsammans. Lillan har upptäckt hur fabulöst roligt det är att åka rutschkana och vill åka om och om och om igen. 
Och så har det gungats..
..och doftats luktärtor.
…och hurrat och gratulerat vår lilla födelsedagskatt som faktiskt fyller Ett år idag.
Alltsammans i trevligt ljud från lägdorna i kring. Gräsbollar har blivit till och det är så sketamysigt att bo såhär på landet på en gammgård i norr. Jag tror jag får dåndimpen!
En riktig Sommardag. Så himla efterlängtad!
Ha en god helg alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | jul 20, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hemmets Utsida, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
Titta där, alltså!
En dag med sån där extra-hjälp vi uppskattar så mycket att orden försvinner. Svärfar är här så mycket han bara hinner och har hjälpt mannen spika brädfodring hur mycket som helst. Farmor har barnvaktat x antal gånger, prick hur värdefullt som helst. PappaMorfar är en hejare på att måla och hjälpte ju mig att grunda all brädfodring och ribb, medan MammaMormor sytt småttingar hon också. Och idag var det dags för mellanlagret, och då var älskade MammaMormor och PappaMorfar här till undsättning. Guld värt! Den enen lekte med Mormorsugna ungar, och den andre var min målar-vän.
Det vi saknar här i norr, är sommarvärmen. Men idag kom till och med den på besök. Som pricken över en mycket peppig dag!
M jobbade i toppen medan resten av arbetslaget jobbade längre ner.
Som ni ser har vi valt denna gammeldags typ av fasad, med lockläkt (ribb, som vi säger). Vitt och med grön umbra-detaljer. Kommer bli så himla fint. Inte klokt, att det här är vårt hem. 
Och så himla trevligt det var, det där; att sitta där uppe på ställningen, med gullepappsen nära och surra och måla och säga minst tretton gånger att men, vad fint det blir!!.
Och ungarna hade det roligt med Mormor. Cyklade, lekte sandlåda och sånt.
Så samlades vi allihopa och åt god lunch. Sörplade kaffe. Och huttrade lite, när visst solen bestämt sig för att gömma sig igen.
Så värdefulla timmar, alltså.
Lillasyster och jag grejade vidare med annat sedan. Som att tvätta rent den del av matsalsmöbeln vi inte hunnit klart med. Hon var dyngblöt och hoppade i badet därefter. J slumrade eftermiddag och jag hann slänga mig i Vilstolen en stund. 
Medan pojkarna jobbade vidare tillsammans. 
Den mindre varianten av man, så gullig att jag fick dåndimpen; i snickarbralla, arbetshandskar, koncentrerad min, hörselkåporna sådär precis som sin pappa och tisha med verktyg på. Som vilken självklarhet som helst!
Om det inte vore för att jag hade en sån där målbild, så hade jag inte orkat helgstäda ikväll. Var liksom redan slut så det räckte. Men det där fånget av rosor som mor kom med i morse, och som bara ställts i en stor skål men som ju var tänkt att strösslas ut i ett nystädat hem… det, gjorde att jag fick lite extra fart i alla fall. Pappa och barn drog ut och lekte lite till och mamman fick lyxen att städa i alldeles lugn och ro. Rum för rum blev nyskurat, var sak hamnade på sin plats och rosorna strösslades. Nu är allt klart, bara tvättmaskin och diskmaskin som jobbar på.
Senaste kvällarna har jag bäddat ner småttingarna i vagnen och vandrat långrunda. Men inte ikväll, för hammarslagen har tystnat. Lite tidigare än vanligt. För att jag skulle kunna skura färdigt i ett svep, Vackerpappan natta små och den där skäggige och hans fruga (som han säger), sedan mötas i Finsoffan för en gångs skull. Dimpa ner, andas, njuta lugn, nystädat, doften av rosor och bara-vara-vara, liksom.
En sån fin dag, alltså. Från början till slut. Hoppas att ni har det gott, ni med!
Lillafrun
av Emmeli | jul 16, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Stora Lilla Familjen
Å.
Det blev en så himla, himla lyckad dag igår.
Jag och Storan styrde i köket med ditt och datt under dagen. 
Mellan fix åkte ungarna och jag hem, för att sova vagn (och för morsan då gå mysigaste vid-vattnet-promenaden som hon blev helt nykär i och inte förstår varför hon inte går oftare..) och sedan fixa oss för partaj. Så blev det närmare kvällen och partypinglor och kids väntade hem det där gänget med karlar som varit iväg på vad som nästan kändes som en Svensexa.
Mannen och Storsvågge, tillsammans med nära och kära, hade varit iväg på rundvandning på Box Destilleri, med efterföljande whiskeyprovning. Supersupersnuskigt säger jag som inte ens kan tänka mig en droppe uschadricka, men gänget som precis varit där, var mycket mycket nöjda!
Sen följde hurrande och skålande för födelsedagsmännen när alla var samlade i Mäjadalen. Grillning, småbarnsspring härs och tvärs, roliga musiklekar som fick oss att kippa efter andan.
Lekledarna, aka Musikfröknarana (Storan och Lillan) hade det inte alls oskrattigt under denna stund. Kära nån, vilka tävlingsmänniskor som var samlade.
Sommarens första äppelpaj med den där hemgjorda vaniljvispen som är så himmelens god och lika lätt att göra (recept finns HÄR för den som undrar!)
Eldshow á la Thailand av coolaste A. Helt otroligt imponerande! Jag och S var i vanlig ordning mycket samspelta med våra känslor och tyckte stundvis att det såg lite, lite läskigt ut. Men killen hade koll! Wow, alltså.
Lillan, Storan och Storasyster. Bara Syrran som fattades. Som jag älskar mina systrar, alltså!
Det var helt sonika en väldigt, väldigt god och trevlig kväll. Jag och Storan utnämde oss till Världens Bästa Fruar (haha!) som ordnat detta för männen i våra liv. Men gästen gör festen! Och det kryllade av goda och trevliga människor, så det kunde liksom inte bli annat än bra. Så finns det ju en lättförklarlig anledning till varför vi önskade dra ihop allt det där.
…Kärlek. <3 Såklart.
…
Och idag är det söndag. Och vi har Vilodag. Från gårdsarbete, alltså. Vi måste bestämma så någon gång då och då nu under semestern, annars finns det risk att det jobbas prick varenda möjlig minut och riktigt så vill vi ju inte hålla på heller. Tillsammanstid är mycket efterlängtat så vi myser allihopa idag. Inga planer på vad, eller om, vi ska hitta på något särskilt. Just nu sörplar jag kaffe och vattnar blommor och svassar runt med skön känsla. Utifrån hörs pojkarna leka vid klätterställningen och snusandes i vagnen ligger Lillasyster och sover gott.
Att ha firat två älskade och ta Tillsammanssöndag därefter. Härliga tider. Minst sagt.
Ha det så gott alla ni!
Lillafrun
Senaste kommentarer