av Emmeli | nov 13, 2015 | Emmeli funderar, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten ett år, Norra Drömgården
Han;
Älskade M. Han kom hem och var med mig och S i fyra värdefulla timmar idag. Han gör sånt där, mannen. Med hjärta och kärlek och med en sån självklarhet som gör mig så oändligt tacksam. Så sa han bland annat
–Emmeli, det där är ju också din största drivkraft här i livet; att du är en stjärna på att se på saker positivt, uppskatta det stora i det lilla och också att du har ett jädrar anamma. När jag tänker på dig så tänker jag på ordet Lycklig. Bara för att du känner att det är tufft nu, suddar det ju inte ut vem du är. Det är starkt, att som nu, också kunna visa sig svag.
Åh.
Ni förstår att jag är glad över honom, va? Han säger alltid bra saker. Som när jag säger att jag önskar att jag vore klokare; Innan du fyller 65 är du där…
För nä, jag är aldrig låtsas-glad. Jag är verkligen oftast glad och positiv, känner lycka bara över att få vakna till en ny dag. Men, mitt Jag förändras ju inte bara för att jag ibland, som nu, inte riktigt känner mig på topp-topp. Det är såklart att jag inte alltid gör, jag är ju precis som du, Bara Människa. En balans är bra; att dagar som när det känns småtungt ändå kunna peppa sig själv och kämpa på. Men att också ibland, dagar som dom där, kunna bromsa in och bara acceptera.
Så, det var dagens konstaterande. Kanske lite småklokt, faktiskt.
Efter att småfåglarna fått mat, gick vi ut på promenad. Liten kunde inte hålla sig vaken och snarkade efter en liten stund.
Hela världen var frostig och det gör mig på något vis alldeles lugn. Jag tror att det saknas lite snö och ljus nu. Vi har haft en fantastisk höst, varm och solig och vacker. Men nu är det så mörkt att jag längtar och längtar efter en Vintervit Värld. Håller du med?
Frostiga höstplanteringar.
Efter långpromenaden var vi rosiga om kinderna och jag och mannen hade haft en sån skön prata-bara-han-och-jag-stund. Liten sov fortfarande gott i vagnen, så vi gick inte och ordnade lunch.
Värmde den där Ärtsoppan vi råkade köpa fel förra veckan. Och stekte pannkakor. 
Minimannen vaknade lagom till att allt var klart, han hade ju somnat utan lunch i magen och vaknade likt en Skalman där mat- och sovklockan ringt. 
Nam, nam, namn! , sa lillvännen där han pulade in pannkaka på pannkaka. Med varma Skogshallon från sommaren och vispad grädde, såklart. 
Det var faktiskt barnsligt gott!
Sen trippade temperaturen upp där ute och frosten försvann, spöregnet kom och vi myste här inne. Mannen åkte sedan iväg på veckans sista uppdrag. Jag och Liten tog tag i veckostädningen och gjorde hemmet skinande rent. S fick till och med vatten i sin lilla skurhink idag och ni kan ju tänka er lyckan….. och vattenpölen Allan på köksgolvet. Men det var det värt. Han var så lycklig där han hjälpte sin mamma.
Nu har vi ätit hemmapizza till middag och skålat för fredag med våra mjölkglas.
Det bästa med att ha haft/ha en liten dipp, är när det börjar kännas bättre…
Nu tar vi helg. Önskar er den finaste, finaste helgen!
Ta hand om Er.
Lillafrun
av Emmeli | nov 8, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen, Liten ett år, Norra Drömgården, Träning
Sång, paket och frukost-förrätt-på-säng.
Jag var uppe i ottan och grejade, så vandrade jag in i sovrummet med tofsen på sned och försökte sjunga med min vackraste morgonröst; Vad är det för en dag, är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag för det är Pappa Ma-ar-tins Dag, hurra, hurra hurraaa!
Varpå den där minsta älskade vaknade och gallskrek och undrade vad i hellskotta det var som lät och mannen fick ett sånt där riktigt gemyyytligt uppvaknande. Nåväl. Liten samlade sig i sekund två och förstod att det var Morsan som höll på med något påhitt och plötsligt var han med på noterna, sa ooooij, woww! när han fick syn på alla mackor och så pussade han sin Pappa Grattis på Fars Dag!
M´s andra Farsdag här i livet.
S har den finaste Pappan på jorden. Vår klippa. Den absolut vackraste människan jag vet. Han gör allt för sin familj och är värd att firas alla dagar om året. Men idag firar vi honom lite extraextra. Jag beundrar den där människan så, och S gör detsamma.
Älskade M, Vi älskar Dig.
Mysig stund med mack-inferno (och massor av smör i typ hela sängen) och tända ljus. Sen har jag fräschat upp den smöriga sängen, söndagsstädat och jobbat i tvättstugan. Oerhört effektiv morgon! Nu är pojkarna på väg ut och jag ska träna ett tabatapass här inne innan jag också går ut i gråvädret. Senare väntar fancypancy-sen Farsdagslunch i Lillabyn där vi ska fira min Pappa tillsammans med älskad Storan-Familj och så min lilla familj.
Tänk att det inte bara är S som har Världens Finaste Pappa. Jag har det, jag också. En sån som alltid finns där och försöker göra allt han kan för sina döttrar. Optimisten som tycker att det ser ut att klarna hur tjock än snön faller när vi sitter där i kalla snögropen uppe på fjället. Han som säger bastun är varm och lukt (han menar doft <3)ljusen är tända! och vill att man ska ha en skön stund där ute i ”Relaxen”. Och så är han en fantastisk Morfar och Svärfar och en sån som säger tooo! när jag säger Love You, Pappa.
Fars Dag. Idag firar vi er, papporna!
Lillafrun
av Emmeli | nov 2, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen, Liten ett år, Mammalivet, Norra Drömgården, Träning
Höstlovet, ja.
Jag har fyllt min hjärteask med sånt jag mår bra av;
Som en massa tid med min älskade lillvän, 
Han där, och hans pappa, är mitt allt-och-lite-till här i livet. 
Det har också blivit en drös av svettiga träningspass. både utomhus och i pappsens hardcoregym. Familjetid med både min stora och lilla familj. Liten har haft lyxen att hänga med sina kusiner.
Vi hade en Spa-dag. Och så det där- Att vakna av sig själv på morgonen. Och stunder vid gamla foton. Långa promenader med vagnen i kylig höstig luft.
Ibland har också den där älskade dykt upp, men som sagt; oktober= extrem-maxad månad uppdragsmässigt. Nu är vi otroligt nöjda att vi klarade månaden så bra (särskilt mannen! <3 ). Teamwork!
Och lyxen att få vara hemma hos Mamma och Pappa och äta god mat och få fika himmelskt god bulle och en annan kväll befinna sig hos älskade Svärisar som också serverade så himla god mat.
Ja, Jag känner mig så tacksam.
Och så den där söndagen då,
-som maxadees fullt ut med bakning och en massa tvätt- stryk- och städfix. Timmar i skogen med Storan och yngste systersonen H( han, som klargjorde med Rrrrrruullande R för sin mamma och moster, att han INTE gillllaR den här skogstuRen). Vi kom hem med en herrans massa enris och lingonris och metervis av lummer. Sånt vi ska göra vinterfint både ute och inne med. Så återvände jag hem till mina pojkar och jag sket helt sonika i städningen och den där färdiga tvättmaskinen och det där, en stund till. Vi gick ut på mysig tillsammanspromenad i stället. Liten fick stanna och klappa på den där traktorn han ser och pekar på varje gång vi går rundan, och det var ju såklart en höjdare utan dess like.
Medan mannen lagade himmelsk gryta gick jag ann som en gasell; fönster putsades, lister torkades och köket blev sådär übernogastädat… varenda lucka och ja ni vet. Golven blev såpskurade till slut så blev det bara så himla fint och städat. Och som om det inte var nog så toppade jag söndagkvällen med att åka iväg på en hjärtegod körövning som gjorde att jag var lugn i kroppen och andades jämt, när jag la mig på kudden för natten. Dagen hade med andra ord inte varit så lugn och fridfull som ni säkert förstår. Full fart i alla ära, men ibland kan jag bli knäpp på mig själv när jag vill så mycket.
Så det var Höstlovet, det. Svisch sa det!
Nu säger vi hej till den här första novemberveckan!
Lillafrun
av Emmeli | okt 28, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen, Liten ett år, Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Renoveringsprat, Verandan
…Där dagarna flätas samman med varandra och bara fylls med sånt där som är gott för hjärtat.
Som igår;
När vi först hade förmiddagen hemma tillsammans, jag och mina pojkar. Var ute i vackervädret och vandrade långpromenad. 
Liten somnade fastän det var innan lunch och vi hade inte hjärta att väcka honom. Så när vi kom hem stannade vi ute en stund och bara finulade, jag och mannen. Vi spånar på vår projektplan för vår älskade Drömgård och det finns ju mindre saker man kan bli vansinnigt pirrig i magen av. Nu är ju Verandan klar, förutom att den fattas ett sista varv färg som den ska få till våren. Men allt småfix som hängränna och sånt där, är till och med fixat. Små hattarna på trappräcket…
Ja. Det här var ju Sommarens Stora Projekt som omringats av en massa små och en hel del Sommarlov också.
Vart var vi?
Jo; Sen skiljdes vi åt. M åkte på uppdrag och älskade PappaMorfar kom och hämtade mig och Sisse. Kan det bli mysigare än att få åka hem till Mormor och Morfar på sitt första Höstlov, äta nybakta frallor, titta på varma elden och som toppen av dagen få krama på älskade kusiner och mostrar från Storstan?
Nä. Svårslaget. Det här Höstlovet är dagar för hjärtat.
Och idag är det visst onsdag. Vi vaknar hemma i Stora huset, hela familjen. Jag och mannen mumlar lite över vårat beslut att inte göra någonting åt kakelugnen innan jul, (det kommer var en hel del arbete och orsaka att vi under ett tag inte kommer att ha någon dusch exempelvis. Det vill vi inte i dessa tider. Vi tar det där efter jul helt enkelt!)… det hade ju varit najs med en brasa. Men, vi tänder ljus istället och klär oss i kalsongställ i ull. Dukar fram frukost och tittar ut genom köksfönstret. Det är frost och så himla, himla vackert. Småfåglarna äter och äter och då och då, sakta, sakta, faller ett syrenblad ner på marken.
Idag får vi återigen mysig morgon tillsammans men kommer snart att säga hejdå. Pappan uppdragar idag igen och jag och min höstlovspojke drar nog iväg på äventyr, vi också!
Så himla, himla fint det här.
Ha en jättefin onsdag, ni med.
Lillafrun
av Emmeli | okt 23, 2015 | Emmeli funderar, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten ett år, Norra Drömgården, Träning
Alltså;
Den här fredagen. Helt sonika fantastiskt bra.
Vi vaknade till fredag, alla tre hemma. Jag var fortfarande varm i hjärtat (och idag ohyyyyggligt trött) efter en pangbra torsdag med första halvan undervisning precis som vanligt och med en eftermiddag och kväll där jag fick vara med, tillsammans med Världens Bästa Kollegor, och lotsa en sisådär 200 11åringar genom en helt makalööst fin Hela-Världen-Konsert. Storband, Vokalensemble och Asylkör fanns också med på scen. Så mäktigt och vackert. Konserten hade sin andemening i att vi ska Hjälpa På Värld. Hela världen.
-`Hjälp vår värld. Att bli en bättre plats. För Dig. Och för Mig. Och för alla på jord. Låt oss skapa trygghet. Bry oss mer om varandra. För en bättre värld, för Dig och för Mig. ´
Fantastisk. Men helt förfärligt att efteråt få reda på det fruktansvärt tragiska som under dagen hade hänt i Trollhättan. Så idag har vi kramat på varandra lite extra.
Vi tog en skön morgon med långfrukost och kaffesörplande. Så kastades alla mattor, kuddar och täcken ut på Verandan för vädring.
Så tvättades det och grejades. Innan vi tog paus från det och gav oss ut på förmiddagspromenad.
Innan vi drog iväg var jag såklart tvungen att gå och se till mina små kvittriga liv. Ny mat fylldes på men jag är nu så sugen på att testa sätta ljuslyktor i dessa någon kväll. (HÄR har ni ju morgonens inlägg där ni kan läsa mer om vår nya kvittriga del av trädgården, tack vare Wildlife Garden).
Helt ljuvligt väder idag. Efter långpromenaden kurrade magarna. Lunch och sen var det fullt bus
Stå på huvudet på kökssoffan. Det är ett partytrick Liten har…. livsfarligt säger mamman och pappan som sitter som på nålar bredvid honom.
Sen la M Liten i vagnen och jag fick feeling och drog filten över mig på kökssoffan. Och somnade!!! Så vaaansinnigt skönt. Bara en powernap så jag fick orken att ta tag i allt det där som väntade på mig; bädda rent och dammtorka och dammsuga och skura golven och sådär. Mannen drog iväg och handlade. Teamwork alltså!
Och när det bara var golvskurning kvar, då körde jag och mannen ett grymt tabatapass tillsammans. Svetten droppade och pulsen var skyhög. Känslan efteråt; skakig och endorfinig.
Sista städningen gick som hejsan och så firade vi med jordgubbssmoothie i ett skinande rent kök när Liten vaknade.
Jag äälskar när det är nystädat och doftar skurmedel och att dessutom veta att vi ikväll får krypa ner i en vädrad bädd med nya lakan. Ooh..
Liten har också var sak på sin plats. Just nu….
Nu är det kväll och vi har pastakoma deluxe. Mannen har precis bjudit mig och Liten på vaaansinnigt god middag. En favorit vi har här hemma. 
Världsgott och Superenkelt;
Fräs hackad persilja, hackad chili och hackad vitlök i redigt mycket olivolja. Fräs med massor av kräftstjärtar i olivoljan, bara typ en halvminut eller så. Koka färsk pasta. Blanda allt sammans, salta och peppra efter tycke och smak. – Och njuuuuut! Vi åt till varmt bröd och doppade i vitlöksröra a´la mannen. Say no more. Mathimlen…
Vissa dagar är bara så himla, himla härliga. Det här har verkligen varit en sån. Nu väntar finsoffan på oss och en skön fredagkväll.
Önskar er en god fredagkväll!
Lillafrun
av Emmeli | okt 18, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten ett år, Norra Drömgården
Söndagmorgon.
Långpromenad.
Vackerhöst.
Gula och röda löv.
Lekparkshäng.
En snyggpappa och en oerhört viljestark Miniman som just där och då gjort sina föräldrar småsvettiga på affären… Den där Minimänniskan med vilja röjde nämligen runt där inne på mataffären, fast bestämd om vad han skulle shoppa. Gröna sega råttor och surströmming och sånt… Och när hans päron avbröt, tog han till det där som han uppfunnit senaste tiden; Jag-får-inte-som-jag-vill-avgrundsvrålet, som får trumhinnorna att bukta och gör en upplyst om hur en vildhäst låter vid sitt mest decibelliga gnägg.
Väl hemma, efter sista biten där någon absoluuut skulle gå själv; Korvgrillning. Tillsammans med Mormor och Morfar och Torehunden som kom och hälsade på.
Och en riktigt bra söndag, innehåller kaffesörplande ur finaste kopparna vi har.
Ett kakfat fullt av kalasgott fanns också.
Och utöver en drös timmar ute i höstluften, så har jag också framkallat lite bilder och gjort senaste uppsamlingen av Liten-bilder. Så jag har suttit och gottat mig i juni-och-ända-fram-till-nu-bilder. Mysigt men jag känner mig fasligt vimmelkantig efter allt sorterande. 
Nu är det söndagkväll.
Wok-middagen ligger i magen, Fröken Azalea har fått sitt lilla bad och nu väntar kväll; lite fix inför veckan som kommer, småplock i hemmet och sen hoppas jag att vi kanske hinner få upp TV:n ur kartongen så att mannen och jag kan ha date framför Solsidan ikväll när Liten somnat.
En HöstSöndag med La Familia. Så fint att det inte är klokt. Jag är stormförtjust i den här hösten.
Ha en skön kväll alla ni.
Lillafrun
Senaste kommentarer