av Emmeli | jun 28, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen
Det är morgon i vårt sommarhemma.
Kaffebryggaren jobbar på med morgonkaffet, någon galande typ sjunger ihärdigt på radion, Liten gungar i babysittern med så många trasor han bara orkar ha omkring sig. Jag och mannen äter frukost och jag tjatar på om Skaa Sixten få en katt eller inte? . Mannen svarar men älskling, du bestämmer. Han är inte dum, den där M. Han har kommit på att om han säger så, gör vägarna fria och ger mig hela bestämmanderätten… då fegar jag ur. Men titta här
Det där är Torsten. Eller Torstina…. rättare sagt. Jag vill att S ska ha en katt som heter Torsten. Så den får väl heta det, oavsett, tänker jag.
Det här är PastellFlickan. Titta lilla minimannens hand och den där minikatten. Så gulligt att jag dör söthetsdöden en sväng. Pastelle skulle hon kunna heta, katten menar jag.
Åh. Det är samma visa, varje, varje sommar. Då är jag på väg att tacka ja till minst en eller ett par kattungar. Dom är ju så förbenat söta. Sen får jag orden tänk på att den sen kommer dom hänga i gardinerna, riva ner blomkrukor och dra in möss. Då backar jag. Det är samma visa, varje gång. Men… S vill ha en katt, säger han. Så vi får se.
Det var kalas igår. För min Svågge som varit med i familjen, längre än jag är gammal, och som är lite som en storebror mer än en Svågge. Storan och han låtsades att jag var deras, när jag var bebbe. Kalaset var lika mysigt som alla kalas där i Mäjadalen. Och tårtan…
Mhm…
Så idag är det lördag. Kaffebryggaren jobbar på, jag tjatar om katt. Mannen mumlar något om benen alltså… och igår var det kalas.
Det finns inget att klaga på.
Må så gott!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 27, 2014 | Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen, Sommarhemma, Träning
Vad vi gjort idag?
Efter frukost drog vi på oss träningkläderna och stack iväg till Docksta. Där var Storan och grabbarna Grus. På Rövarbyn, ett jätteroligt ställe för barn, med fullt av hopp- och lek och snurraruntgrejer. (Tips för den som är här i bygden och vill hitta på något skoj med barnen!). I alla fall. Vi drog dit, för att Storan skulle vara barnvakt åt S medan jag och M skulle iväg på en liten utflykt (läs:dra upp till skuletoppen). Men älskade, lilla Minimannen, han var inte riktigt med på dom noterna. Ville varken sova eller äta eller någonting. Så vi satt där som två fågelholkar i bilen, jag och M, och kände hur utflykten kom längre och längre bort. Inte för att det gjorde någonting, det viktigaste för oss var såklart att Liten blev glad igen. Vi är grymt bortskämda med att han är nöjd 24 timmar om dygnet. Gråten tar han till vid hunger eller trötthet. Nu visade det sig att han var trött ändå….. men det kom Kling och Klang (Litens päron) på först efter en och en halv timme i bilen med en tokskrikande Liten. Kära nån.
Ja. Så när han väl somnat då visste vi inte om vi skulle våga oss på det där med att lämna bort honom. Ifall han skulle vakna. Då visste vi ju att han skulle vara döhungrig då, och då är det ingen lek och man inte heter Emmeli och har maten klar på två sekunder. Men Storan, hon kan det där med Kids, har liksom 5 egna skatter. Jag och S fixar det här! sa hon, och drog med sig rois rollsen in i Rövarbyn. Jag och M stack iväg. Gjorde en vild chansning, båda helt nervösa, både för att lämna bort Liten för första gången och för att vi visste att vi hade en galen grej framför oss; att springa uppför Skulebacken, slalombacken. Samma sak som vi gjorde förra året den här tiden. Det här har varit ett mål jag haft i huvudet under våren, när jag tränat som en tok. Jag ska klara att springa dit upp, minst lika bra som förra året, har jag tänkt.
Vi stack iväg. Började springa. Mannen sa det är svårt att veta om vi har ett bra tempo nu. Kanske lite för snabbt. Men vi höll i. Matade på. Ena foten framför den andra. Såg den ena branten mötas av nästa brant, ännu lite brantare. Lutningen slutade aldrig att förvåna. Strax innan jag kom dit, där jag var tvungen att stanna och gå förra året, där släpliftarna slutar, då höll jag på att kola. Drömde om en meter av platt, eller i alla fall liiiite mindre asbrant mark. Men jag hade ingen i syne. Gav mig inte ändå, tänkte på Liten. Kände blodsmaken börja spränga och pulsen ticka i huvudet. Höll hårt om mobilen som jag bara hoppades inte skulle plinga till med ett Liten vill ha mat nu-sms. Plötsligt såg jag, några meter fram, ungefär 4 meter som bara lutade lite, lite mindre. Där fick jag återhämtning nog.
Att ta mig ända, ända upp till toppen. Jag sprang hela vägen. JAAA!! Jag klarade det!! vrålade jag åt mannen som satt på bergstoppen och väntade, sedan cirka en minut tillbaka.
Vi kände oss som två vinnare!
Det här var ett eldprov för mig. Jag känner mig så himla nöjd. Ett helt gäng minuter snabbare än förra året. Och jag kände mig inte alls lika slut efteråt som då. Så jädrans häftigt. Och nu har jag dessutom pluttat ut en liten skrutt också! Kroppen är fantastiskt.
Vi drog av några foton där uppe på toppen. Det är ju så magiskt vackert där. Sedan skyndade vi oss neråt. Sprang så mycket vi kunde, men på vissa delar är det så brant att det är smått livsfarligt att försöka springa. Vi high-fivade i mål, tackade varandra för daten, den lilla utflykten och så drog vi tillbaka till gänget där borta i Rövarbyn. Och Liten sov och sov. Yes! Alla nöjda och glada. Tack världens bästa Storan.
Och nu har jag och S varit ut på en promenad, han sov igen och jag såg min chans att få gå ur lite syra ur benen. Sen plockade vi en blombukett också. För ikväll ska vi på kalas. Det väntar lite paketinslagning och tillpiffning av hela Lilla familjen. Och på toppen av det hela, så skiner solen också. Och det känns som sommar igen.
Den vecka som började segare än dom där sista dropparna sirap i sirapsflaskan, blev tillslut en himla finvecka. Vardagsveckan slutade på topp. Ja, på Skuletoppen, till och med. Och nu tar helgen vid. Vilken lycka!
Önskar dig trevlig helg!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 21, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen
Midsommardagen.
Lite som nyårsdagen, på något vis. Sådär lugn och skön och kravlös. Att bara vara är helt okej, liksom. Liten och jag har sovit och myst under filten.
Ser du mysbäbisen? Trasorna ska vara överallt. Gullunge!
Och det blev visst inte bara en långpromenad idag, både jag och M kom iväg på varsin springtur också. 7 km för mig, samma runda som igår. Regnet höll mig sällskap, luften var syrerik och det gick lätt. Finns det någon bättre känsla? Bra avslut på en grym träningsvecka. 
Att sedan få landa i en dusch och vid ett middagsbord så gott att vi mm:ade högt. Wow.
Och efterrätten! Den där glassen jag kärat ner mig i. Det där märket.. alvesta? Ikväll provade vi en ny sort, inte bara vanlig vanilj, utan en gräddkola-variant. Alltså…. prova!
Nu ska vi traska in till stugan bredvid. Till moster och morbror. Det vankas prisutdelning…. veem har vunnit den där tipstjosan i år nu då?? Spänningen är oliiidlig. 
Midsommardagen. En goding.
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 21, 2014 | Familj och Vänner, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Träning
Vi hade midsommarafton igår.
Med flaggan i topp!
Ute i sommarstugan. Såklart. Bland alla människor från ett gäng olika traditioner; allt ifrån Liten som idag är 15 veckor, till han med insidan som 30 men med utsidan som 77 år. Här var vi. Och fejjade runt, på preciis samma vis som alltid. Vi startade dagen såhär
Graderna utanför dörren var inte att skryta med. Men med en varm brasa inne i stugan, samtidigt som vi åt brakfrukosten, gjorde att vi kunde ha dörren öppen och den där vackra vyn ännu närmre.
Och efter frukost, då sätter alla fart. Ett gäng sticker ut i lövskogen och hämtar björkar. Till att klä ingångarna till stugorna och såklart, till att klä stången.
Under tiden karlarna lövade björkarna, så stack jag ut och sprang. I ett himlarns tempo. Himmel vad slut jag var när jag kom hem, men det var en härlig känsla ändå. Jag visste att jag hade sprungit fort, att det var därför dom där 7 kilometrarna fram och tillbaka till Berghamn, kändes så tuffa.
Medan jag sprang, kokade den kondenserade mjölkburken på spisen. 2,5 timmes väntan. Men det var det värt.
Allt folk ramlade in på gården. Slutligen, några husvagnar, en husbil och två fullproppade stugor, så var vi hela gänget. Ett som numera är proffs på det där med att maja stång. Jag och H har genom åren jobbat oss upp till högste positionen; dom som får binda själva stången. Och inte bara stå och göra lövbuketter eller binda ringarna. Cooolt, alltså.
Och nog blev den fin. Ja, finaste stången, någonsin. I år, igen.
Och som för att fira den vackra stången så åt vi sillunch och sedan drog vi ut på den där jädrans tipspromenaden som jag skulle vinna i år. 
Människor åt alla håll och kanter. Och min tävlingspuls var lika hög som vanligt. Och det gick liiika dåligt som vanligt. Nedrans rebusar som det kryllade av igår. Min gull-moster, hon är en riktig luring på tävlingar.
Hemma igen dukades jordgubbstårtan fram. Kära nån, vad gott det var. Jag hade inte riktigt hämtat mig ifrån löpturen. Tårtan gjorde susen!
…..
Sen piffade vi till oss. Band kransar och tog den obligatoriska kransbilden. Du må tro att det kändes makalöst mysigt att få binda en minikrans och sätta på lillvännens huvud.
Min älskade Lilla familj. Liten med skjortan på, för första gången.
En tur till ängen. Med blomsterplockning, det tog vi oss också.
Och sen hade det hunnit bli kväll. Och middagen dukades fram. Den där koladrömmen gjordes i ordning. Och den var god. Så himla, himla god. Alla röster i ett brus, ibland allsånger som påminner om sommaren. Liten trivdes. Bestämde sig för att faktiskt vara vaken och med, hela kvällen. Han gillar party, lilla minimannen.
Men efter en sån här dag, med firande ifrån morgon till kväll, då är man trött, till slut. Jag och Liten hoppade små grodorna från den ena stugan och in till den andra. Till vår sköna säng, med täcken och kuddar så det räcker och blir över. Den där tiden. Natt-tiden. Så vackert det var då. Vattnet var tyst och stilla.
Titta här
Vi somnade gott. Sov i några timmar, för att sedan vakna av väckaren. Jag och mannen ville möta solen tillsammans…
Stod där nere på bryggan. Jag, i bara trullor och mannen tjocktröja. Kände inte ens hur kallt det var.
Det. Var. Så. Vackert.
Det var våran midsommarafton. Det är något särskilt men den där dagen. Ja, det är det.
Och idag har vi midsommardag och den vackra stången står där ute, mitt på gräsmattan. Jag fick skön sovmorgon och blev väckt lagom till att frukosten stod på bordet. Vilken lyx! Sen har hela familjen varit ute på långpromenad. Och nu väntar lunch. Ja, du hör ju. Vi bara äter och äter och är och vilar och ja okejdå, tränar som tokar, och äter lite till och lite till. Precis som det ska vara under denna sommarhelg.
Hoppas du har det gott!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 19, 2014 | Jag och M, Lilla familjen, Liten 0-3 månader, Sommarhemma
Och nu är det kväll. Ja, natt till och med.
Vi har ganska nyss landat vid det där smultronstället som jag håller så varmt om hjärtat. Vill du veta var jag är, så kan du klicka HÄR. Nu tänker jag inte säga så mycket mer ikväll. Jag ska njuta av lugnet här och att det i morgon är midsommar. Det är lugnt på vattnet och fåglarna sjunger. Trots mulen himmel, så är det ljust. Älskade norrlandsljus. Sommarljuset.
Men alltså, vi har varit ett bra team idag, det må jag säga.
M, miniM och jag. Vi lämnade huset så prydligt, så. Sopade trappen det sista vi gjorde. Vi har trimmat runt hela stora gården, tvättat all tvätt, putsat fönster, packat väskor, bäddat rent i sänghavet. Pärlan, bilen, är nystädad och skiner som bara den. Sen är förstås hela huset städat också och doftar såpa. Och innan vi packade in oss, med alla miljarders pinaler, i bilen, så tränade jag och M ett grisigt pass. Ja, så sen drog vi iväg, med allt ifrån barnvagn, minipizzor och en massa Liten-saker, till ingredienser till något som ska bli en koladröm, springskor och en gitarr till helgens allsång. Tacka vet jag listor, så man kommer ihåg allt och slipper hålla i huvudet. Och listor, som det dessutom står ett enda stort check på. Check, check, check.
Den randiga älskade har varit helt ovetandes om allt fejjande idag. Precis som det ska vara. Hans vakentid är den bästa tiden vi vet, så då har vi dansat runt i köket till vår nya favoritmusik, sjungit och legat på kökssoffan och filosoferat. Och när Liten sovit, då har päronen gått an som galningar. Så det är två trötta päron som nu kryper ner i sköna sängen. Ja, bäbisen är också trött. Sover här bredvid. Och det finns ingen vackrare syn.
Nu ser vi fram emot morgondagen.
Godnatt!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 17, 2014 | Hem och Inredning, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Recept, Sommarhemma
Jädrar i min lilla låda!
Att frysa, vad är det? Jag har precis satt mig för första gången på timmar. Har en härlig backslick på jässan. Det är typ 225 grader här inne. Ja, det har sannerligen gått hett till här i köket, ända sedan i morse. Ett tag var det riktigt körigt, när morotsbrödet skulle ut på plåtar och gräddas, samtidigt som minipizzorna behövde bakas ut och piffas med alla moment och jag dessutom hade smskontakt med en hjärtenära som var ivrig, ivrig och ville ha svar nuu. Och älsklingLiten blev akuthungrig också, mitt i allt. Det gjorde han rätt i. Men är det någon gång jag tenderar att bli liiite, lite hetsig (det händer aldrig i andra sammanhang, menar jag……) så är det när det är stress och press i köket. Eller rättare sagt är det jag, som gör och är stressen. Det ska gå fort och mjölet ryker, mjölken kokar över och degen är upp över armarna och över hela bänken. Typ så. Mannen vet ju det där, hur jag blir. Lilla My. Så han svischar förbi och runtomkring mig, och är dom där två extrahänderna jag önskar jag hade. Och allt går himla bra. Men utan honom, då vette katten.
Men nu är 60 minipizzor bakade, paketerade och lagda i frysen. Redo för midsommarfirande. Och dubbelsats morotsbröd har också hoppat in i frysen. Och allt är diskat, bortplockat och det är nydammsuget här. Med svärmors asbraiga dammsugare. Vilken himla tur att hon har två dammsugare, annars skulle det nog ha åskat här i huset snart. Den där röda, retrosnygga, avlånga, rektangulära dammsugaren som står här i städskåpet. Den är fin. Riktigt snygg, faktiskt. Men dålig. Så jädra dålig. Så jag var tvungen att tjoho:a nu när jag gasade fram i ett huj.
Jag och mannen har precis slagit oss ner, med varsin skiva nybakt morotsbröd och en kopp kaffe. Eftermiddagsfika när det är som bäst. Nybakt är svårslaget. Och med regnet som smattrar mot rutan och med radion brus i bakgrunden, så har vi det väldigt bra. Nu ska jag lugna ner mig för idag. Middagen blir rester ifrån gårdagens middag, så himla skönt. Mina ben börjar stelna till rätt bra nu, från gårdagens bravader. Så kanske en långpromenad vore en bra idé. Liten hänger gladeligen på, säger han. Det finns inget dåligt väder…. (jo, det gör det.det här; blåst och svinkallt regn).
Men först eftermiddagsfika!
Har du en bra dag? Regnar det där du är också? Vill du har receptet på minipizzorna har det det HÄR och vill du ha recept på morotsbrödet så har du det HÄR (jag blandade med en del råksikt och tog någon dl mer grahamsmjöl än vad som står. Och några matskedar chiafrön, solrosfrön och linfrön åkte också ner.
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer