Hoho i stugorna! Jag som skulle kika in här igår, i vanlig måndagsordning, hade full rulle hela dagen och till kvällen när skrivtid fanns så hände något så väldigt bra och välbehövligt; jag somnade vid barnens nattning och sov en lång, lång natt. Vi river därför igenom en redig Drömgårdsrapport nu istället! Sedan senaste rapporteringen… har vi;
Kunnat äta våra egna hemägg till frulle.
Till lucia bakade jag och Bertil en hoper lussekransar och ännu ett litet gäng lussekatter.
Vi var till lilla bönhuset i byn och sjöng in julen tillsammans med unga och gamla bybor. Så fint.
Jag började slå in julklappar. Som för att överbevisa min älskade skäggige som tror att vi, i år igen, kommer att stå natten till julafton och slå in. Nämen alltså, så dumt när det blir så. Att sätta sig i lugnan ro, såhär en hop dagar innan, känns så trevligt. Klar blev jag dock inte.
Julkort skickades också. Bland det mysigaste jag vet. Småsockarna hamnade hos en ny liten vän här på jorden som jag längtar massor massor efter att få träffa en första gång. Sockarna, av goaste ull, hade jag införskaffat för en pyyytteslant på röda korset. Fantastiskt!
På instagram tipsade jag er bland annat om det här som vi gjort varje år i jag vet inte hur många år. Skapa julgranshängen och julepynt, av trolldeg. Något alla barnen älskar.
Vi kokade en första karamellsort. Fast den lilla sockerbagaren fick bara vara med alldeles i början, vid ihoprörandet, för hujedamig så otäckt varm karamellsmet är.
Jag lovade bildbevis på min sömnad, ju! Här har ni ”mästerverken”. Ja jag vet, omtag till gardinerna av det aaallra enklaste slag. Men jag är så URBOTA NÖJD! Hon som inte kan sy på symaskin, har ju faktiskt sytt på symaskin. Sådetså. Så, titta inte mer noga nu. Det är inte läge att ”syna i sömmarna”!
Livet pågick. Med allt vad det innebär. Sårmunnar och gäspiga morgnar, trötta päron och jullovslängtiga barn. Lycka så stor, över att äntligen få vara en helkry familj.
Fuffensfredag! Höll här på att slå in en liten julklapp. Till vännerna. Framkallade bilder med sommarminnen. En himla trevlig julklapp att ge och få. Vi hade sedan en så busrolig fredag. Men mer om den en annan dag.
Lördag och hela världen kändes blå. Barnen rejsade bakom skotern tillsammans med pappan och jag fick gå min första långpromenad på vad som kändes som en evighet. SOM jag saknar min älskade motion senaste fyra veckorna.
Lördagkvällen spenderade jag i hemmahemma-kyrkan lyssnandes till Kyrkokören och Kusin Emanuel som sjöng otroligt julefint. Det var en fräsig kväll för morsan, jag drog iväg helt solo förstår ni. Hade sällskap av Mor och Far som efter konserten bjöd på det ljuvligaste fikat. Så fint att få sitta ner och bara vara Emmeli och dotter för ett slag.
Söndag och tredje advent. Största pojkarna i familjen var iväg på en hoper timmar av hockeyspelande. Vi andra höll ställningarna här hemma. Tog hand om djuren och var till Tant G med fika och firade mini-jul.
Till kvällen klädde vi julgranen tillsammans. Vi har aldrig tagit in granen såhär tidigt som nu (chilla vanilla, ni med stress-snörp över synen; ni hinner, lugn ba lugn!). ”Bästa pyntet!”, körar vi överens😄 Så i år fick den flytta in lite tidigare där i Salskammaren. Alla hjälptes åt att klä och joodå, nog är vissa grenar tyngda med trippelhängda pumlor, liksom klädda i klasar av pynt, skapade av småfolk. Det operfekta. Vackraste som finns. Eller vad säger du?✨
Vi lämnade en helt otroligt fin tredje adventsvecka, med känslan av att livet återvänt lite efter så många dagar av energisugande sjukstuga.
Det blev måndag och efter lång och lugn hemmamorgon, susade vi ner på byn för att ordna några julklappar. Vi har fantastiska tunnbrödsbageriet med en otroligt fin delikatessbutik, med så mycket gott. Ett varmt, varmt och stolt tips från mig till er! Kika in 1923 Tunnbröd & Deli
Hela måndagen ägnade vi sedan åt kompislek i massor.
En ivrig måndag avslutades med att jag tränade mitt första pass efter sjukstugan. Så lycklig morsa där! …. som ja, blev tvärslut och däckade med barnen sedan.
Perfekt. Då vaknade vi med god energi idag igen allihopa. I nattsärkarna sattes en storstöpa deg. Som till sist blev till Mors Juliga Rågsiktslimpor.
…
Önskeplaner för den fjärde adventsveckan, självaste Juleveckan!
-Greja och feja! Något litet varje dag. Vila och njuteri bland allt. Vägrar vakna tvärslut på julafton. Sådetså.
-Susa en sväng till stan för några små ärenden! (checkades av i eftermiddags, puh så skönt. Att ha med mig alla fyra kidsen gjorde att jag var tvungen att vara svin-effektiv också, hehe. Minimalt med stadstid, därmed..vilket passar mig topp.
-Baka Mors Juliga Rågsiktlimpor! (check <3)
-Baka pepparkakor med barnen! Mamma har varit snäll och gjort deg till oss så det är liksom bara sätta igång när andan faller på. Så ofantligt lyxigt och mysigt!
-Julstäda! .. verkligen inget dra fram varendaste möbel-storstädning. Nix fillipix. Längtar däremot efter nyskurat köksgolv och att få lägga på Julmattan.
-Få njuta synen av skolbarn som får JUL-LOV! .. och ja, hela familjen!
-Fira Jul! .. önskar så att vi ska få vara friska och fira tillsammans med älskade nära och kära. Önskar er så detsamma!
….
Juleveckan är igång! Och jag vill sända er några väl valda ord, som kom till mig en decembernatt..
”Det är inte hur många julklappar som ligger där under granen till julaftonen som spelar roll. Ej heller hur många sillsorter det kommer att finnas hos oss när det blir jul (psst! -noll). Det är helt ointressant huruvida dammråttorna där i vrårna, är bortskrämda eller väljer att dansa två och två eller i ring, (tack årets mörkaste tid, precis ingen seeer ens det där..). På fönsterrutorna syns otroligt tydliga avtryck av småhänder. Jag struntar helt, i att göra minsta anspråk till att ta bort dom. Vet du varför? – Jo, jag ser det som livets största charm. Och gåva. Våra älskade barn. Klart det ska få synas att här lever inte mindre än fyra sådana mirakel🙏🏻. . Vi närmar oss julen, med vinterstormiga steg. Att få vara tillsammans, stöka och greja med barnen, utefter vad som passar livet. Sitta ner och långfika, ha tid och ork att tjava på andra sidan lillåkern för att bjuda den gamla ensamma människan på en stunds jul. Det spelar min största roll. Att ta mig tiden för en extrastund i kyrkbänken och omfamnas av julmusiken, susa iväg med sparkarna och fyllas av ljudet från småungar som tjuter av lycka. Dra djupa andetag av friska luften medan decemberhimlen dansar ovanför. Där, har ni mitt julefokus. Fundera över ditt. Och håll dig till det. Nu är juleveckan här, kör lugnt min vän! ”
Okej? <3
Goda goda dagar innan jul önskar er! Så hörs vi under veckan!
Utanför fönstret är världen vit.. ja hela alltet ser ut som en dimma av den vitaste mjölk. Inombords känner jag bara ”åhåh, ÄNTLIGEN!”, för var dag denna vecka har jag snabbt (om man nu kan kalla det snabbt, efter flera veckor krasslig) blivit kryare och kryare. Vilken underbar känsla. Att ha ork igen.
Jag försöker sjåa i lite smyg i köket just nu, sådär så att barnen inte ska börja undra vad jag håller på med.. och varför.. ännu har det lyckats. Lillminsting som stått och vispat och grejat, han undrar liksom inte varför utan är bara glad att få vara med. Lillvännen.
Nu väntar en eftermiddag av fuffens, förstår ni. Ett litet äventyr som vi vet att småungarna kommer att uppskatta så. Nissen som bor här hemma, Ragnar, har halvt beordrat oss att öppna tredje adventspaketet redan nu. Tilllsammans-påhitt väntar alltså.
Jag ville mest bara kika in, säga hej och visa er vad jag hängt upp här i gammköket, för första gången. Tidigare i höstas, ramlade jag nämligen över något jag bara inte kunde låta bli att köpa. På andrahandsmarknaden, förstås. Och för en så lagom slant, sådär strax över hundralappen.
Titta här;
Vilken julebonad, va!
Ett fynd, för hela livets jular! Den här kommer att få hänga med, år ut och år in. Det är drömmen! Visst är den vacker!? Tänk vilket handarbete. På det vackraste av linne. Den sätter julkänslan på topp här i köket nu!
Önskar er alla en god, god tredje adventshelg! Jag tror minsann att vi kommer höras redan imorn igen, känner det liksom på mig!
Tjohej, det där var den andra adventsveckan, det! Några glimtar kommer här!
Decemberveckan som gick, fylldes med;
En sån måndag. Där allt och lite till kärvade. Min sjuka hade tagit en ny vändning, igen. Jag kånkade en annars så nöjd lillunge på höften, nu så väldigt onöjd med en lika opepp ponny i andra handen.. muttrade över frusna vattenslangar och trytande ork. Där och då var det apdrygt, men med lite distans känns det ändå som världens lyxigaste måndag.
Tisdagen var desto mjukare i kanterna. Lång sovmorgon för den lille, som vaknade på strålande humör. Pappan bytte av och tog skolskjutsen vilket gjorde att vi verkligen kunde det ta det piano. Sticka några varv och sörpla kaffe i lugn och ro. Det satt som en smäck. Femåringen kom till mig titt som tätt och peppade med orden ”vad låångt du har kommit, mamma!”.
Barnen klådde sin mor i memory otaligt många gånger under veckan.
Ett nytt ryck gjordes med symaskinen. Svärmor var ännu en gång världssnäll, hade nu laddat upp med en hop nya nålar. Denna gång kom jag i mål också. Fyra omtag till köksgardinerna hittepå-sydda. I syn; en utav alla (till känslan) MILJARDER gånger som nålen hoppade ur. undertråden tog slut, ”någon” gasade väl hejjigt…. men alltså, det GICK ju! Har ingen resultatsbild, kanske borde fixa det, så ni får bevismaterial att Den Hopplöse Symaskinisten, har klarat av att sy! 😉
Och det HÄR hände! Våra söta småhönor började ploppa ägg, som femåringen säger. Det blev pannkaksfest med ens… ett hemägg och en hoper köpes-ägg, men barnen var ÖVERTYGADE om att ”vi KÄNNER hur gott ägget smakar, mamma!”.
Jag tog med barnen på en fräsig eftermiddagstur med mellis på byn och en redig loppistur. Kom hem med allt möjligt. Bland annat det söta lilla lilla kruset som hamnade på juliga paradhyllan i köket. 15 kronor gav jag för det. Fantastiskt!
Så blev det helg och en stund hade vi extramånga goungar i hemmet, för att i nästa stund ha ovanligt få barn hemma. Ett gäng drog till Farfars på övernattningsdygn.
Den skäggige och jag snörvlade i kapp och tog oss inte för några stora projekt men däremot några små, himla trevligt. Att äntligen ha gardin där i Badrumstvättstugefönstret.
Det blev andra advent och julskyltning på byn. Så himla trevligt!
Ljuständandet blev först till kvällen. Det skötte dom geschwint, Småbrollorna (med brandispappan precis utanför bild, så ni kan pusta ut och vara lugna!)
….
Önskeplaner för den tredje adventsveckan
-Försöka göra denna morsa kry! … och hålla övriga krya. Det cirkulerar sån viruscoctail nu. Jag själv är inne på vecka fyra nu. Men vem räknar…..Alla barnen och den skäggige har hunnit vara krassliga och blivit krya. Men för mig bara vandrar det runt. Är inte sjuk… men snörvlig, slut och vågar inte motionera pga hostan. Ändå så tacksamt, att alla övriga mår bra. Det finns kanske någon meningen med det här, tänker jag…. lugnare decembertempo har jag nämligen aldrig skådat.
-Frisklufta oss! Att vara ute och se när småungarna sparkar utför lillvägen, hjälpa dom att putta sparken uppförs för att stå och pusta medan dom susar utför, igen. Lagom och så gott, för oss alla. Det är helt otroligt härligt med all snö vi har!
-Beta av en massa jox! … ja, sånt som inte syns, som är ganska aptråkigt, men som måste göras. Admin-jox.
-Välja och välja bort! .. bland kära bestyr, menar jag. Det blir inga sju sorters kakor, särskilt inte i år när vi varit i en så otroligt seg sjukstuga senaste månaden.. särskilt haltande blir det när båda päronen också halkade dit. Men en redig stöpa med lussekransar ska vi försöka få till, då är vi redo för en hoper gofika under Lucia, Julen och Jullovsdagar. En gran också! Jamen det bara måste vi få till, vi brukar vänta till någon dag innan julafton med att klä granen… men jag vill ha in den nuuu. Frågade barnen igår vad som är viktigast pyntet för dom, ”granen!” svarade dom i kör. Alla överens. Några julklappar till ska ordnas. Sen blir allt annat en väldig bonus.
-Fira tredje advent! .. som nästan känns lite som sista advent för i år, eller hur? Bäst att verkligen hålla sig till punkten ovan… så inte dessa ljuvliga små ynka adventsdagar susar förbi alldeles för fort. Passa på, att passa av. Insupa december. Så mycket vi kan, liksom..
…
Önskar er alla en fin tredje adventsvecka! Så hörs vi snart, snart igen! Ta hand om er och sjåa lagom!!
Har länge funderat på om inte den där sista stora zucchinin från årets skörd, skulle få hamna i ett recept-experiment. En twist mellan älskade Gotlands paradefterrätt; saffranspannkakan. Och den somriga zucchinikakan jag brukar göra. Samt förstås en flirt med den klassiska ostkakan.
Jo. Så fick det bli.
En redig variant av zucchinikaka, falsk ostkaka. Med SAFFRAN i, förstås. Gjord i långpanna, förstås! Så att man kan förbereda julefterrätten, frysa in kakan och bara ta fram och värma på, till julens kalas, FÖRSTÅS!
Ljummen saffranskaka, med lyxigt mycket hackad sötmandel i. Till kakan serveras nykokt hallonsylt och vispgrädde. Hujedamig, så gott!
Vill ni ha receptet, förresten? …Det kommer här;
Falsk ostkaka, med saffran och mandel!
(Till en redig långpanna där du får ut som allra minst, 20 bitar. Halverar du receptet, kan du använda dig av en vanlig pajform istället!)
Du behöver (till en långpanna, ca 30×40 cm):
2 kg zucchini (innan den runnit av)
4 dl sötmandel
5-8 droppar bittermandelolja (mängd beroende på hur förtjust du är i denna smak)
10 ägg
2,5 dl socker
1,5 dl vetemjöl
1-2 gram saffran (jag använde 2 gram, ÄLSKAR tydlig saffranssmak!)
5 dl grädde
6-8 msk keso
Gör såhär:
Skala zucchinin, hacka den sedan i matberedare och låt den rinna av i durkslag. (Ibland tar jag bort kärnorna, ibland inte. gör som du vill!)
Hackar mandeln (även den i matberedare, går på några sekunder då! Gott är det, med grovhackad sötmandel, tycker jag!)
Blanda grädden med saffranet, rör ut saffranet.
Blanda ihop samtliga ingredienser och häll i en bakplåtspappersklädd långpanna. (För att dryga ut kakan, kan du fördela smeten i både en långpanna och pajform, det räcker smeten till gott och väl och du får mycket kaka på köpet!)
Grädda i cirka 50-55 minuter i 200°c. (Vår älskade ugn är från Hedenhös-tiden, så det är svårt att säga tid.. så, håll koll på din kaka, kompis!)
Känner direkt att det här kan få bli en himla trevlig jultradition; att spara en del av zucchiniskörden för denna solgula festlighet.
Går förstår helt ypperligt att handla zucchini i affären också. Hoppas att ni vill prova detta nypåhittade recept!
Så det där var veckan där november mötte december.
Den första adventsveckan!
Vi fyllde den med;
Lugnt pyssel och skapande kring köksbordet. Storebror var åter i skolan, först in och först ut, ur sjukstugan. Storalillasyster var fortfarande hemma och myste på med oss andra någon dag till, för att ladda upp energidepåerna igen.
Vattenpärlor är himla kul! Lite som pärlplattor fast man bara sprutar vatten på för att limma ihop alltsammans.
Solstrålarna är otroligt dyrbara denna tiden på året.
Någon kämpade på och tog alla tillfällen att blunda och vila. En ammemysstund nere i lagårn. Mysigt och välbehövligt.
… medan ponnyn åt sin dagliga foderhink där inne.
Jag suckade över den enträgna sjukstugan som ställt till det så senaste veckorna.. vi har en hop med saker vi gärna, gärna hade varit klara med vid det här laget när vintern verklignen är här.. punkter, som knappt är påbörjade, känns det som. Som hönshuset och Projekt Städa Lagårdsstall. … här är vi dagligen och jag vill ha ordning och reda, men nu är här allt annat än det. Men, så får det vara! I bild, några typer som njöt av dagens ”långprommis”, sträckte på påkarna genom en tur ut till dörröppning och tillbaka, för se snöstorm var inget för de fjäderklädda!
Typisk syn efter att vi precis har kommit in. Och alltså, kan vi bara prata lite mer om den där mackapären på väggen. ÄLSKADE RADIATOR!
Jojomensan, man kan vara överförtjust i ett element. Vi njuter varje gång vi kommer in från kylan och kan hänga upp handskar och dylikt där ovan.
.. och som med det tidigare nämnda grejerna vi velat hinna innan smällkalla vintern, var förstås också att ha hunnit in med fler radiatorer. Men, se det har vi inte heller hunnit. Och desto mer kär blir jag i det här som vi faktiskt har hunnit få på plats.
Snön yrde ner! Snötäcket på hästarnas ryggar vittnar om hur bra pälsarna fungerar. Häftigt, visst!
Men strunt samma om vi nu inte hunnit så mycket som önskat pga. Sjukstugan. Huvudsaken små parvlar mår gott igen. Här i syn, lillvännen som var sist in i febersjukan men som nu piggnat till och började orka leka igen. Himmelskt!! hurrade mamman!
Jag fick feeling och lånade hem Svärmors symaskin. Fållade några gardinlängder. Gick som hejsan! Sen skulle jag avancera och skapa några omtag av det jag klippt av från längderna… men då gick nålhelsicket av. Nåväl. Nu tänker jag i alla fall kasta bort dom där fastetsade orden sedan skoltiden… Syslöjdsfröken tyckte att jag var sååå duktig på att brodera, anundsjösöm som trettonåring, ”iimponerande”. Farmor Gertrud, broderimästaren, mäkta stolt minns jag. Men se det där med symaskin, det var inte min grej, menade Syslöjdsfröken. Och dom där orden har suttit i och jag har inte vågat närma mig en symaskin sedan dess……förrän nu.
Vi adventsstökade!
Barnen bakade saffransbröd i alla de former.
.. och pyntade själarna med snölek. Röstlösa morsan och älskade små.
Mattorna hängde på vädring och himlen var sagovacker.
November blev december och helgen tog vid.
Första adventsmorgonen… och barnen jublade när dom möttes av årets ”Tillsammanskalender” på väg ner. Fyra små paket. Ett för varje advent. Innehållet är helt sonika bara små påhitt, som vi ska göra, alla tillsammans. Och barnen älskar det! Vi päron också. Väldigt ojobbigt är den att ordna, kostar nästan gratis (beroende på vad man hittar på) och är bara så, så mysig.
När vi ätit adventsfrukost och Lillminsting fått vara med och tända det allra första ljuset, då svidade vi om från pyjamasar till finstassarna, förberedde lite adventsfika och iväg det sedan bar på Adventsgudstjänst.
Tillsammans med familj som mötts upp i kyrkan, susade vi hemåt Drömgården igen, för att fika Kyrkkaffe. Något som har blivit lite utav en så himla kär tradition. Det var så fantastiskt gemytligt eftermiddag där vi bara var tillsammans, fikade, surrade, stickade.. allt med busiga krya (!) småbarn i kring. En stund som gav mig sån stark känsla av rikedom.
Till kvällen makades det pepparkakshus (av köpes-kit, givetvis). Just denna tillsammanssyssla delade vi på oss lite för.. Lillminsting fick skotta snö med pappa ute i traktorn, väldigt uppskattat. Och storasyskonen fick i lugnan ro pyssla småhus med mamman, väldigt uppskattat.
Avrundade den första adventsveckan på ett underbart sätt; att tjava till kära grannen med lite gofika och nygjort peppishus. Skänka glädje åt andra, bland det bästa och mest hjärtevärmande vi kan göra, eller hur?
Det blev en himla fin vecka, allt som allt.
Önskeplaner för Andra Adventsveckan!
-Njuta en decemberdag i sänder! Det här är en så otroligt mysig tid, tycker jag. Har inga advents- eller julemåsten, vi fixar och donar med det som faller oss in.
– Skapa små stunder med lite extra decemberglitter, tillsammans med barnen! .. som att gå på julig loppistur och låta barnen, för en liten peng var, köpa ett litet ”årets julepynt”. Dom är hejdlöst rädda om det pynt dom hunnit samla hittills. Under pynten deras, har jag skrivit namn och årtal… kära små pinaler hos småfolket.
-Sy färdigt omtagen till julgardinerna! … alltså, det var så KUL att sy!!
–Påbörja arbetet med årets sista kampanj-jobb! Ny samarbetspartner och känslan av snart jullov. Pirrigt!
–Möta Den Andra Advetnshelgen! ..med förhoppningsvis en hoper härliga önskeplaner som får slå in!
…
Önskar er och oss en god andra adventsvecka! Kom ihåg att äppelröda kinder och djupa andetag är ett alldeles ypperligt julpynt som uppskattas av SAMTLIGA! Ta det lugnt, menar jag! Njut decemberdagarna, allt du kan. Ta hand om er, så hörs vi snart igen!
Nu kommer julhelgen 2022 i många bilder och några ord, häng på!
Kvällen innan julafton, eller vad säger jag.. klockan var 01.30 och nuu var ”Tomtemor & Tomtefar” redo att möta kudden.
Vi är två nattugglor, så är det bara. Och att få tjava genom lugna julehemmet, sådär timmarna innan en ny julafton tar vid.. faktiskt helt makalöst fint.
Uppe hängde julstrumpan från min barndom, bredvid barnens alldeles egna lilla gran. Tre små klappar där under också. Alltsammans med lego härs och tvärs och den där virkade gardinen jag bara tryckt på plats..
Så blev det julaftonsmorgon!
Tripp Trapp Trull vaknade enligt gissning, först av oss alla och kutade ut i långa hallen.. fanns klapparna under granen och medan dom där nattugglorna snoozade lite till, ritades det med nya pennorna där nere kring köksbordet. Väckta blev vi sedan med ett;
”.. okej, nu kör vi.. ett.. två… tre… -GOD JUL!”
Så vaknade Lillminsting till sist också och nu var alla vakna och redo för Julafton.
”Va ä de dä!?”, undrade den minsta. Paket och tjusiga pomlor i överflöd. Vi dukade upp liten fikafrulle i salen, framför sista avsnittet av kalendern. Vi har älskat årets julkalender. Än fast mamman nästan skitit på sig ibland av skräck.
Dagens första dos av väntan. Bertil satt och skrev stäver i sin nya skrivbok. Såg så ordenlig ut att det inte var klokt.
Julbarnen!
Allesammans i ärvda kläder från sina syskon eller kusiner. Eller förlåt, Junis klänning är ny. Eller ja inte ny förstås, men från tradera. För 19 kronor.
Jag som nu inte är ett dugg partisk, höll på att kolavippa av synen.
Mamman och pappan grejade och grejade. Och barnen väntade och väntade.
Äntligen kom dom, älskade MammaMormor, PappaMorfar och Moster M.
Vi satte oss till bords och njöt av allt det goda.
Lillplutt njöt tomtegröten för fullt, innan det bara fick vara nog med fir för några timmar, för nu skulle han minsann långsova ute i vagnen, menade Lillminsting.
Fram for gottat och halvtomma kaffekoppar fick sina påtårar.
Hoppsan hejsan. 8-åringen förevigade sina pjåskiga päron.
Sen blev det paketöppning. Ivern… hejdlös.
Sen gav vi oss ut. I den kalla, soliga, julaftonen. StoraLillasyster skulle nämligen på klappjakt..
Lycka! Att få en alldeles egen spark.
PappaMorfar hade förstås även tänkt på hästarna.. och slagit in morötter i egna julklappar. Fluffiga hästpojkarna mumsade morot efter morot… älskade pappa, alltså.
Mina kärleksförebilder.
In det bar sedan.
Lite värmande glögg inne i Salen, innan vi kramade älskade hejdå.
Nu blev det brådis en stund. Lite som sig bör ju. Ägghalvor tjoffades ihop, pärerna hämtades från matkällaren, limpor från frysen. En liten värdinnegåva snoddes ihop.. hemkokta karameller i en burk.
Nu var klockan några minuter i Kalle. Ungarna drog på sig sina nya pannlampor, mysfleecar och så tjavade vi lilla biten hem till mina fina svärföräldrar. Inga problem att hinna på några minuter, nej. Lyx att vi har varandra så nära.
Ljuvlig julafton.
Kalle, småkusiner och dignade julbord.
Någon njöt för fullt. Förresten, det gjorde vi, allihopa!
I sena kvällen rumlade vi hem, så trötta och mätta att jag och M som inte hunnit dela julklappar med varandra under dagen.. inte ens orkade det utan slockande med småttingarna i ett endaste virrvarr där uppe i stora sovrummet.
”När juldagsmorgon glimmar…”
Jag vaknade av mig själv på juldagsmorgonen, 06.14. Utsövd efter en lång natt. Det var nästan tjugo minusgrader när jag for mot kyrkan. Min julestund, från mig till mig, väntade.
Julotta. Med alla tända ljuskronor, en helt fantastisk körsång och prästens predikan som gick rakt in i hjärtat. Orden ”Det blir inte alltid som man tänkt sig. Det finns en mening med det också”, sparar jag extra i min hjärteask.
När jag kom hem sov fortfarande delar av familjen. Medan vissa var i full gång med att leka med sina nya julklappar.
Juldagen fylld med lek, en stunds friskluft och till sist lite tillkammande av frillor och i vi hoppade i julkläderna igen.
Till Mäjadalen det bar! Hos Storan och hennes familj firade vi nu juldag tillsammans. Ettåringarna var så gulliga tillsammans att vi stundvis bara stod och glodde på dom.
Magiskt gott julbord!
Och utan att vi visste ordet av så var Taikons igång och spelade och sjöng julbitar, för fullt. Att få spela på Storans flygel var en fröjd!
Efterrätten som systersonen och söta fästmön S ordnat..med marängbotten, kolagrädde, granatäpple och pistaschnötter.. ja kära nån, EXAKT så gott som du anar!
Ännu en julkväll somnade vi varma i hjärtana, mätta och mer än belåtna.
Så blev det julhelgens sista dag. Annandagen. Och jag lät kameran vila helt och hållet. Knipsade bilden här ovan och under, idag.
Annandagen var ett endaste långs mysmarathon. Jag sov till 10.30 (!!) med lillminsting. Vid den tiden hade Brandispappan klivit på sin brandisjour sedan några timmar tillbaka och hunnit vara på två, på väg på sitt tredje, larm för dagen. Blixthalka.
Storasyskonen hade ordnat sig frukost själva. Men var halvt lunchhungriga när vi andra vimlade ner. Hela dagen blev ett enda ätande på knasiga tider, fikande, brinnande ljus dagen lång.. att det regnade ute struntade vi i, var bara ute för att ta hand om djuren men myste sedan innan dagen lång. I timmar påtade vi inne på Junis rum. Hon har länge önskat mer förvaring och nu var det ypperligt tillfälle att gå på loppis ute i gula huset, ”Gårdshuset”.
Vi fann en liten gul möbel. Som förmodligen är en del ur ett gammalt kök som funnits här i begynnelsen. Hisnande. Såptorkade den och häftade fast en stump tapet på hyllplanen.
Blev en så bra ställe att ha alla legobyggen på också. Den lilla spegeln är från mitt flickerum och passade fint där.
…
Det var vår julhelg 2022.
Om vi förra året hade det kämpigt med RS-virus och hejdlöst oro.. så fick vi sannerligen vår revansch i år. Fy farao, om ni bara anar, vad jag är lycklig för det. En frisk familj, som fått umgås med älskade Storfamiljer och njutit till fullo av hela julhelgen.
Jag hoppas så innerligt, att ni också haft det gott. <3
Senaste kommentarer