av Emmeli | maj 28, 2019 | Gårdshuset, Juniflickan 2 år, Norra Drömgården, Trädgård & Odling
Så,
.. då var det dags för den, under ett par veckor avhärdade lilla luktärtsskogen, att komma på sin rätta plats.
( … avhärda är helt sonika att man lär dom försådda småplantorna att leva uteliv. Luktärter tål ganska så mycket. Flera minus, faktiskt. Jag har låtit mina luktärter stå i sina små drivhus (plastpåsarna), på gårdshustrappan).
Luktärterna älskar denna varma södervägg.
Det går alldeles utmärkt att ha luktärter på samma ställe år efter år. Men, det är souperviktigt att byta ut jorden där darlingarna önskas blomma. Djup, väldrenerad och mullrik jord. Så tjusiga ord, va. Men precis så önskas.
Och som sagt, luktärter är som mina små blomsterbäbisar.. så jag krusar och fjäskar gärna, utan att tveka.
Gräver ur och fyller på ny jord.
I varje kruka gömdes en liten miniskog av plantor.
Jag och Juniflickan delade varsamt, varsamt på rötterna. Ungefär två och två plantor per tuss med jord.
Mycket luktärter bäddas det för.
Gamla krukorna och plastpåsarna sparas, förstås. Fungerar ju lika bra nästa år!
Sen var det dags att plantera.
Ganska så djupa smågropar (så pass att rötterna få god plats och inte släpps ner i ett tjorv) snabbgrävdes med handen eller lilla spaden och så dutt ner med ärterna…som sätts med jämna mellanrum längs väggen… kanske 7-10 cm emellan.
Sen var det bara vattningen kvar.
Bland det roligaste, om ni frågar Juniflickan!
.. som vattnade
Vattnade.
Kånkade ännu mer vatten i vattenkannorna.
… och vattnade lite till. Tog sig småpustande, som en trött liten pyttedam, för höften där hon hällde de allra sista dropparna i rabatten.
… till sist var nästan hela luktärtsskogen i jorden (vi sparade resten av gänget till ett annat ställe förstår ni) och Skrållande klättrade upp på trappräcket och utbrast; ”Tadaa!”. Så nöjd Lillan. Så nöjd mamma.
Nu är luktärterna på plats!
hurra!
…
Idag är det tisdag och jag är så skönt trött efter gårdagens många, många trädgårdstimmar med planterade och donande. Barnen och jag hängde ute i sköna vädret i massor, medan pappan jobbade idogt på övervåningen. Till kvällen mötte jag upp Storan för kvällsprommis, tillsammans med Bertilen i vagnen. Vi maxade utetimmar som ni hör. Idag är det regndag och jag har så vackert sparat viktvätt sedan flera dagar och vet vad jag kan fylla småduttar av tid med, när jag inte pysslar om gullskruttar, vill säga. Fast först ut ett styrkepass här på köksgolvet som uppladdning!
Önskar er en god tisdag!
Lillafrun
av Emmeli | maj 27, 2019 | Drömgårdsrapporten!, Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Liten 5 år., Mammalivet, Minsting 10-12 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
God morgon måndag!
Hoppas att ni har sovit gott och fått börja dagen med god känsla.
Jag somnade så varm i hjärtat i natt och vaknade med samma känsla i dag. Omringad av nattvarma småkroppar. Med solen gassandes in genom sovrumsfönstren.
Vi tar en liten måndagshälsning i vanlig ordning, kikar på glimtar från förra veckans majdagar och tittar på hur kommande vecka ser ut. 
Titta där, lilla bebben som sedan tio dagar tillbaka tar sig ett och ett steg. Men mest räserkryper han, det går liksom snabbast så. Men det är fräsigt att stå, ju! Att se världen från nytt perspektiv. 
.. det är så mycket att upptäcka. Så häftigt att få vara med på resan. Visa hur man doftar på en häggkvist, till exempel. Ni ser ju koncentrationen hos lillprins, redo att rycka tag i väldoften.
Vardagmorgnar. Kan knappt tänka mig något mysigare. Var sak har sin tid. Var tid har sin charm. Brukar jag tänka. Just nu är hemmet min älskade borg, mer än någonsin, och jag bara älskar varje dag av HemmaMammaliv. Vill ingenstans. 
Just nu blommar det fullt av Natt och Dag, eller styvmorsvioler som dom ju också heter, på åkern. Det är själagott att tjava neråt längs grusvägen, rulla snart-sovande-lillprins i vagnen och stanna till för att plocka en bukett att sätta i vas.
Pysseltjejen, som fick hjälp av sin pappa att göra det sötaste armbandet för att ge mor till morsdagspresent. 
.. och så en snabbknipsad bild från mina föräldrars trädgård igår. Deras körsbärsträd. Å. Jag önskar nog också ha ett körsbärsträd, så vackert eller hur?
…
I veckan tänker jag sända er bland annat en hop trädgårdsinlägg. Älskade luktärterna och bilder på hur den nya rabatten med stenarna blev. Och så ska ni få ta del av samarbeten med finfina rabattkoder. Bra va?
I övrigt är det här starten på två überlyxiga veckor. Vi kan kalla det Försommarsemester!
Jag blir pirrig i magen av bara ordet. Eftersom det ju både strösslas en och annan röd dag och i vanlig ordning är Tillsammansmåndagar på rad, så blev det inte så många dagar kvar för att lappa ihop kommande veckorna till helledigt från arbetet. För den skäggige, alltså. Fast han har ju fler än ett jobb… så med Brandisjour är han pepp på hemmaliv dagarna i ända här med mig och barnen, samtidigt som peppen för ”intensiv intensivrenovering” är enorm. Vi hoppas hinna sisådär maaasssor på dessa 14 dagar… hejar ni på oss?
Medan M jobbar på övervåningen nu ska jag och barnen ge oss ut och plantera smultronplantor. Att så i vår odlingstäppa och plantera ner än fler perenner och så smått börja smyga ner ettårsplanten, står också på veckans agenda. Nyp mig i armen.
Nu njuter vi sista dagarna i maj, tycker jag! Ta hand om er så hörs vi alldeles snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | maj 26, 2019 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 5 år., Mammalivet, Minsting 10-12 månader, Stora Lilla Familjen
Åh,
Att få väckas av morsdagssång (ni vet, födelsedagssång som skrivs om lite sådär så att den passar perfa på morsdag!) och pirrigt glada små leenden hos ungar som var så peppade på ”MAMMAS dag!”.
Teckning och kärleksbrev. Dögulliga bokstäver skrivna med stort, stort tålamod. 
Småarmar kramandes om min hals. ”Frukost på sängen dukat på köksbordet” (mammans melodi om hon får önska på ”sin dag”. En kyss och kärleksord från han jag får äran att dela livet tillsammans med. Och det där världsfina armbandet som Juni pärlade så fort frukosten var i magen.
Jag svävar på moln.
Tänk att jag, lilla jag här på stora jorden, får ha det såhär himla, himla gott.
Med en alldeles egen storliten familj som behandlar mig som en prinsessa. Att jag få vara Mamma, till tre helt fantastiska barn. Triss i skatter. Min största gåva i livet.
Jag hade sagt till M att han absolut inte fick köpa snittblommor nu denna tid på året. Jag hade önskat att få gå en morsdagstur tillsammans, hela familjen och plocka mig en bukett vitsippor i skogen.
Den önksan slog också in.
Med Storebror på sin sprillans nya cykel och Skrållan på sin från-Storebror-ärvda cykel. Bertilen i vagnen med vitsippor fastklämda i mjuka, starka handen.
Vi njöt en liten lagom tur i vårt älskade höga kusten. Det äär så vackert, med berg och dal och havet och den skira, så oerhört gröna nygrönskan. Vi stannade till. Spanade på vågorna.
Innan vi skulle ”bestiga berget” som ungarna sa. Ta oss uppför branta backen, alltså.
Ååh, älsklingar!!
Hej och hå!
.. till sist var vi hemma vid Drömgården igen.
…
Till eftermiddagen snoffsade vi till oss lite lagom och knatade till Mamma-Svärmor-Farmor och uppvaktade henne och fick så mysigt fika. Med kaka som tydligen mannen hade ordnat receptet på… när han var liten och gick på fritids. Så gulligt minne att få ta del utav, som fruga liksom.
Därefter susade vi vidare till Lilla byn, och firade min mor, mannens Svärmor och barnens Mormor. Ljuvlig middag, som alltid. Och världsmysigt att få träffa päronen och Storan och hennes fina stora familj.
En morsdag så innerligt fin. Jag har smyggråtit två gånger. Är så lycklig över att få vara med om det här, livet, med en kärleksfallskärm av människor i kring.
Det är en ynnest, alltsammans.
Och att få omringas av kvinnor med bubblande hjärtevärme. Mammor eller ej. Av kärlek-starka kvinnor, liksom. Förebilder. Några jag beundrar så och är så evigt tacksam att få ha som en Livet-kram.
I kväll somnar denna mamma så gott, med en himlafin Morsdag i hjärteasken!
Lillafrun
av Emmeli | maj 20, 2019 | Drömgårdsrapporten!, Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 5 år., Mammalivet, Minsting 10-12 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
God förmiddag ni hjärtans fina människor som kikar in här hos mig!
Det är måndag hemma på gamla gården. Ljumma vindar. Sol och hummelsurr. Bäbisen ligger ute i vagnen och snusar, med hatten på magen, som en riktig Rutinerad Sjusovare. Häggen doftar ljuvligt. Och jag vill inte missa en sekund av nuet.
Vi är ett något gäspigt gäng här hemma idag. Som börjar veckan mjukt, tillsammans, i vanlig ordning. Jag bjöd på nybakta frallor till frullen och lyxar med tretår. Vi tar det lugnt idag. Helgen har varit så himla god, och gjort oss trötta kan man säga. På skönt vis.
Vi kickar igång veckan här inne med en Måndagshälsning i vanlig ordning, tittar lite bakåt, landar och kikar på hur kommande veckan ser ut, på papperet alltså.. sen får man ju se, i vanlig Livet-ordning. Är så tacksam för varje dag.
Det blev helg och lilla tullisen under äppelträdet slog ut. Dom kommer där, år efter år.
Efter att mor tankat sig med morgongympa, vi ätit frulle och småttingar smorts med sommardoftande solkräm, så packades mellis och barn ner i vagnen.
Enträgne pappan lämnades hemma bland sluttampen på Spånhärvan, medan jag och barnen mötte upp Farmor, Faster K och kusinerna, som ju är i prick samma ålder som Storebror S och Lillasyster J.
Roliga timmar nere på byn, med lekparkshäng på två olika platser och utelunch. Mysigt!
Efter en hop lekparkstimmar tjavade vi hemåt drömgården och fortsatte leken. Där bortom häggen är en lekställning full med glassätande gullungar.
Så blev det eftermiddag och mor hade riktigt fått inplanerad tid att få småslumra i vilstolen ute i solen. Jag skulle preciiis sätta mig.. vad händer då tror ni? Det går larm förstås. Så älsklings-M ilar i väg och byn fylls av sirener och sedan såg vi inte till Brandispappan på länge.
Svärisarna hade bjudit oss alla på lördagsmiddag, så lyxigt. Så jag och barnen tjavade dit och blev bortskämda. Innan vi knatade hemåt, åt kvällsfika och bäddade ner varandra..
Med denna syn framför mig, grät jag en skvätt.
Jag var både helt slut efter dagen, ingen klagan inte ett dugg, jag älskar att jag är slut av att ta hand om dom tre mest fantastiska människorna jag vet. Mor var trött. Men mest bara så oändligt tacksam. Den största skatten jag kan tänka mig. Tripp Trapp Trull.
Trötta Glädjetårar, alltså.
Jag drog morgonrocken om mig och gick ut på verandan. Fåglarana flög över himlen och kvällslugnet var så vackert.
Jag spatserade över gården, doftade på dom allra, allra första häggblommorna som hade slagit ut under dagen.
Och till sist, någonstans mitt i natten när månen sken som allra mest. Då kom den älskade skäggige hem. Stank rök. Och var vacker som bara han kan. Den brinnande skogen, uppöver berget, var släckt. I vanlig ordning var jag saligt lycklig över att ha honom hemma igen.
Majnatten är vacker.
Plötsligt var det söndag!
Ny dag. Ny energi. Hos både stora och små.
Peppen var omåttligt stor här hemma. Vi bakade sockerkaka tillsammans och jag hann nog tusan knappt blinka innan den var färdig. Pyttiga bagarna är såna hejare där i köket!
Loppade sockerkaksformen formade ännu en vacker kaka och det doftade sockerkaka så det stod härliga till!
Så blev det tid för vad jag längtat så otroligt efter; Trädgårdsfix!
Låt mig visa en före-bild!
… sen rullade mina älskade, älskade föräldrar in på gården. Och vet ni, jag blir tusan rörd öven idag när jag tänker på det. Hur söta dom var, som kom med spadar, stora leenden och uppgrävna perenner från deras trädgård, som är fantastisk. Att få denna hjälp och mysiga gemenskap med mamma och pappa, ja det var en dag jag aldrig, aldrig kommer att glömma.
Jag ska självklart visa er vad vi påtade med under dagen.
Helt slut var vi efter trädgårdsdagen och vilade så gott på storsängen. Trots att ingen av oss i bild grävt ett endaste spadtag utan mest bara servat med mat och fika, krupit hittan och dittan och framförallt känt sånt lyckopirr i magen dagen lång att jag var tvungen att gå ut flera gången på gården under kvällen, för att se så att det var på riktigt. En början till Drömgårdsträdgård. Åh.
En majhelg i hjärteasken.
…
Nu har vi måndag. Ser så fram emot veckan!
Bara njuta varma våren, grönskan och alla dofter. Framförallt synen av småungar som tycker den här årstiden är lika ljuv som vi vuxna.
Mer trädgårdsfix tänker jag!
Ääntligen kvällsgå med Storan!
Och så ska vi förbereda oss för kommande helgens äventyr, berättar mer om det senare.
På, i vanlig ordning, framtrollad tid ska Hemmamamman förbereda för kommande samarbeten här inne och på instagram. Det är roligt och jag hoppas att ni känner att jag gör alltsammans av hela mitt hjärta och själ.
Jag planerar att knåpa inlägg till er om ditt och datt, men bland annat Trädgårdsdagen igår förstås, så ni får se resultatet!
…
Ha nu en god veckostart, glöm för hjärtats skull inte att ta en drös djupa andetag varje dag. Jag påminner mig själv lika mycket, som er. Andas. Lyssna till fågelsången och dofterna.. av himmel på jorden…
Vi hörs snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | maj 17, 2019 | Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Liten 5 år., Mammalivet, Minsting 10-12 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Det är så andäktigt, nästan, nästan smärtsamt vackert i naturen just nu.
Att få se, hur allting vaknar till liv igen. Riktigt känna hur det gröna bara omfamnar oss, mer och mer för varje dag. En ynnest. Att få vara med om ännu en vår.
Någon kryper över gräsmattan. Storasyskonen springer över gården. Jag går som en Ferdinand och andas djupa andetag. Vårens första ruskväder gjorde gott för marken och för var dag blir det bara grönare och grönare. Stora björken har fått små pytteblad, som jag visade Bertilen där vi satt i trägungan och vilade för ett slag. Tvätten vajar i vinden och det doftar så gott där jag viker småttingkläderna och lägger på sin plats.
Morgnarna är ljuvliga. Att vila i småskuggan av äppelträdet är alldeles ypperligt.
… menar Lillprinsen!
… som skiner i kapp med solen. Allra särskilt när älsklingspappan precis kommit hem från arbetet och första mötet efter flera timmar ifrån, är här.
Ja. Det är en så enorm tacksamhet. Att få vara med om ännu en vår. När allt vaknar till liv igen!
Majljuset är magi. Fågelsången likaså. Morgnarnas och kvällarnas lugn är gudomligt. Tänk att den är här nu, knopparnas tid, när allt brister ut i det vackraste av landskap.
Storebror och StoraLillasyster cyklar och busar längs lillvägen. Femåringen samlar på vackra stenar i en burk. Och Skrållan går runt och pratar på in- och utandning. Sjunger för full hals och avbryter mitt i för att säga antingen Mamma! Jag äääälskaj dej!” eller ”viss äje vaacket ute, mamma!”. Och så gungar dom. Alla tre. Och mammahjärtat värker av kärlek.
Bertilen blir så uppassad av sina storasyskon.
Lillebror upplever sin Livets Första Vår. Tänk, va. Så fantastiskt. Han ordagrant smakar på den, allt han bara kan. Jag fångar små löv och grässtrån, grus och grenar ur dom där mjuka gossiga småhänderna som har siktet inställt på att pricka lilla munnen. Ögonen lyser på ungen. En första vår. Men visst känns det alltid, alltid som att det är den första? Det kaan inte har varit prick såhääär vackert tidigare, tänker jag. Där jag är helt fast besluten om att det här är livets bästa vår.
Vi är ett så himla fräsigt gäng nu. En storliten familj. Jag njuter allt jag bara kan, av precis varje dag.
Så tacksam som får uppleva hela alltet.
…
Nu väntar helgdagar.
-Må så gott alla ni!
(Och PS! Mitt fullproppade, kraschade, minneskort är på väg till ett dataräddarföretag, som är proffs på att laga trasiga minneskort. Kanske, kanske går det att rädda och få tillbaka alla de tappade bilderna. Jag lovar att hålla er uppdaterade om hur det går! Ds)
Lillafrun
av Emmeli | maj 16, 2019 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 2 år, Mammalivet
Har ni sett så vackra vitsippor!
Storasyster Storan susade in genom dörren igår, mitt i Hemmamammalivet när jag höll på att baka matbröd med småttingarna och förbereda för kvällen middag med vännerna. Hon förgyllde min dag med en kram, några minuters systerprat och den vackraste sortens blomster, plockade med kärlek i vackra skogen. Så susade hon vidare. En liten guldstund. Är så evigt lycklig över att ha Storfamiljen nära.
Så fortsatte dagen. Och kära nån, så vi njuter dagarna nu. Förutom några småstunder här och där, inne. Så är det njuteri ute i det grönskande som gäller. Så himla underbart väder, man blir ju alldeles löjligt glad, visst?
Och till skillnad från förra veckan när precis ingenting stämde och jag enbart kände mig otillräcklig som mor och liksom stööp på kudden varje sena kväll. Så är det här en god, god vecka. Det är ju sådär, upp och ner. Oftast har allt sin förklaring.
Nytt för denna vecka är att vi försöker vänja Skrållan, snart-treåringen, att klara sig utan sin efter-lunch-vila.. hon vill sova aaalldeles för länge då, timtals, och blir liksom surare om jag väcker henne efter en lagom timme, än om hon inte får sova alls. Så nu testar vi inte-sova-alls-grejen, och då somnar hon plättlätt på kvällen, till skillnad från senaste veckorna där hon varit bananasbusig vid nattningstid och hennes brorsor som varit sovtrötta har blivit störda vid nattningen och hela kvällarna har blivit nattningsbestyr. Men nu tusan har vi en ny god rutin. Inget behöver ju vara skrivet i sten, vissa dagar får hon sova och sen går det ju att dimpa ner i mammans knä och läsa en bok eller se en snutt Pippi Långstrump också, för att pausa.
Älskade små liven, alltså. Som sagt, ibland är det ofantligt uttröttande, men jag älskar verkligen det här Hemmamammalivet. Det här är det lyxigaste liv jag kan tänka mig… känns så gott att finnas här för småttingarna.
… jaa och så till sista ämnet som jag har på hjärtat… ”MARDRÖMMEN”.
När det blev kväll och barnen sov, skulle mamman vila innan kudden.. vilket kan innebära att gå en kvällsrunda över gården, hänga tvätt i tystnad, sätta sig på sofflocket för ett slag och knåpa ihop ett blogginlägg eller så. Så förstår ni, så tappar jag ner minneskortet till kameran i golvet.. inget särskilt fall alls, det har varit med om värre om jag säger så.. men det där blev tydligen droppen..och 1600 bilder är nu låsta i kortet. Kortet går inte att läsa, varken i kamera eller dator. Jag fick typ panik, alltså. Såg bara framför mig alla bilder som är där, på barnen. Det är liksom det viktigaste. Utöver att jag har gullungarna i min verkliga syn, så är förevigandet i bilder något som är så viktigt för mig också.
Mycket är i album. Sen har vi en superstor NAS att lagra bilderna i… men det har inte blivit gjort nu på några månader.. och mitt fotohjärta blöder när jag tänker på alla Bertil-bilder, hans första år liksom och förstås på alla barnen.
Så idag pågår research för att försöka få hjälp med det här världsliga, men ack så dryga, problemet. Jag knäpper händerna och hoppas att det ordnar sig. Snälla, håll en tumme för mig? .. har en känsla av att det kommer att bli dyrt.
…
Vi har börjat dagen med ännu en vacker springtur.. som nu då sker iiinnan lunch, för att bara det ena barnet ska somna. Mamman får älskad motion, Lillebroren snusar och Skrållan hejar på, ”foottaje mamma!” (fortare mamma) och sjunger ena sången efter den andra. Typiskt härligt! Storebroren är och leker med sina småvänner, någon småsväng/några småvängar dit under veckan gör min storlilla pojke gott. När han kommer hem är han så glad efter att ha fått Storebrorsvilat lite och lekt med sina jämnåriga och konstaterar hjärtligt att; ”borta bra, men hemma bäst!”. Gullhjärtat.
Näpp. Färdigbabblat för denna mor. Nu ska jag och Juni sno ihop lite god efterrätt inför kvällen med vännerna!
Vi hörs snart igen!
Lillafrun
Senaste kommentarer