Bertilens 1-årskalas i somriga trädgården!

Så blev det den där junilördagen när vi skulle fira lille Bertilens ettårsdag med Födelsedagskalas här på gården!

Hemmet var sommar- och kalaspiffat som bara den. Det var dukat med nystrukna broderade gamla dukar härs och tvärs och färska blommor inplockade och stoppade i udda vaser. Dukar, både inne och ute. Hela gården osade kalas! Ljuvligt ju!

Ungarna prydde sig med finkläder och önskade olika nagellacksfärger att snajsa till sig med. 

Till och med katten hade tvättat sig som ni ser ovan! 

Vi grejade och donade och till sist var det bara en pyttestund av väntan..

Kalasmamman med ett kalaspeppat gäng, med huvudpersonen så lycklig som om han kände på sig att något väntade.

Plötsligt blev det kalastid.

Astrid Lindgren-bitar spelades ur högtalarna, solen värmde gott och äntligen började älskade Storfamiljen att ramla in. Överöste med kramar och hurra och paket och lyckokänsla.

Mormor och Morfar, Farmor och Farfar. Storkusiner och småkusiner. Sötaste stokusinens S. Faster och Farbror, tillika Bertilens Gudpäron. Mormoster Storan och Morbror J. Och Gammelfarfars fru M. Och så vi, ”familjefemman”, som Minimannen säger.

Bertilen badade i kärlek. Och paket!

Mannen tog i från tårna och serverade bubbligt som passade både stora och små,

Så hälsade vi hela hopen människor Välkommen till Bertilens 1-årskalas!

För det mesta var B i sin Livets favos famn. Mormor. Så vackra tillsammans. 

Sen blev det Varsågoda!

Inne i köket stod det dukat och klart.

Bara att lyfta fram pajerna ur ugnen!

Sallad och ”mamma-bröd” (som Minimannen säger om mammans bakta bröd) och skink- och ostpajer med mycket herrgårdsost i.

Det spriddes darlingar ute i trädgården, alla åt och hade det gott. Jag satte mig lite, lite i skymundan.. bara under några minuter.. mest för att få lyssna. På suset. Pratet. Känna i stämningen. En sån ynnest, hela alltet.

… och ammemysa med lillprins, förstås!

Så sjöng vi ’ja må han leva’ hela hopen människor för den älskade lilla ettåringen, hurrade och han såg så nöjd ut där mitt bland all uppståndelse.

Sen blev det kalasfika..

En hittepå tårta med jordgubb- och rabarberkompott och väldans mycket fluffig grädde. Chokladbollar förstås. Rabarbersnittarna ni vet. Och kanelbullar!

Småkusiner lekte sig rödblommiga men kunde tänka sig att pausa lite, för att proppa några chokladbollar och tårta för att sedan susa ut på gården och leka järnet igen.

Och någon fick göra något drömmigt;

Livets första kanelbulle.

Sockersöt, med mycket smör och kardemumma i.

En tugga. Sen var det så bra med det. Men jag tror ändå att några provgånger till kommer göra Bertilen till en bulleälskare, jag känner det i mammahjärtat.

Kalassöta Tripp Trapp Trull-gänget.

När vi haft somriga kalastimmar ute i trädgården, kramade vi darlingar hejdå. Varma i hjärtana och uppöver öronen tacksamma över att ha våran älskade Drömgård, med vår egna storlilla familj och våra älskade i Storfamiljen att dela alltsammans med.

 Varje dag är värd att firas, men den här gången var det Bertilens 1-årsdag som firades. Och vi gjorde det med stuns!

Lycklig, är bara förnamnet… Att få dela livet med den där skäggige, som gett mig det vackraste i livet. Våra älskade barn. Där vår ”lilla trea” nu fyllt ett år. Större än allt stort.

 

Bertilens 1-årskalas i somriga trädgården! En dag att minnas.

 

Lillafrun

Minstings Ettårsdag!

Födelsedagsmorgon för en liten Ettåring.

Så pirrigt. Så älskvärt. Sån ynnest.

Ja må han leva..! och hipp hurra! och stora ballong-ettan och ivriga storasyskon och pluttig liten banantårta fylld med jordgubbar och paket och morgonruffsig Vackerpappa och en Mamma som kände sig alldeles gråtig av hela alltet.

Bertilens 1-årsdag.

… och någon har älskat hela sin födelsedag! Ballonger kan vara det snyggaste någon skapat, om ni frågar Lillebror.

Teamwork för att blåsa ut lilla ljuset ju!

.. och titta där då! Minsting var mest intresserad av att kladda men smakade i alla fall lite av morsans hittepå-tårta.

woooow!

Vi har firat från morgon till kväll, hela familjen tillsammans. I en så somrig och varm dag!

Födelsedagsspringtur, någon sov, någon satt och hejade på för fullt och någon flåsade sig svettig. Storasyskonen firade Lillebroren med en glass på Gårdshustrappan.

Och mitt i allt susade jag iväg på mysig tur med Svärmor för lite blomstershopping, innan jag anslöt till gänget här hemma igen och vi beslöt av fotbollsmatch var på sin plats. Bertilens ögon lyste där han jagade bollar härs och tvärs.

Lekstugelek också! Och fika där, på riktigt, alltså.

Så fick plutten ”hoppa” studsmatta och bubbelskrattade så gott innan en låång lur togs. Då gick vi ann som små myror kring gården. Plantering och gräsklipp och hej-och-hå. Som en skänk från ovan sa Svärmor när vi var där och hämtade rabarber, att ”kom tillbaka om en timme och ät middag här!”. Så S och J stannade på direkten och jag och M kunde gå hem och greja. Så otroligt roligt att göra gården Sommarfin och ordna för kalas. Middag hos Svärisarna i sköna kvällssolen innan vi tjavade hemåt..

..och lät den lyckliga lilla ungen hoppa i badbaljan. Det är fest!

Somnade gott sedan, i födelsedagspyjamasen,bredvid storasyskonen.

Jag tror att Lillebroren haft en himlagod 1-årsdag, det känns så.

Därefter har jag och barnens pappa, Livets Människa, pustat, non-stop-pratat, konstaterat att vi om en liten stund, typ, varit han och jag i tio år och är så lyckliga över dom åren att ord ej finns. En rad med olika kalasfix har vi förstås också teamworkat oss igenom. Så kära bestyr. Och nu har det hunnit bli ny dag och idag, blir det Ettårskalas här på Norra Drömgården. Så mysigt det ska bli!

Önskar er en härlig lördag! … och Bertilen tackar så varmt, så varmt för all uppvaktning i samband med den stora, stora högtidsdagen! .. (hehe)

Lillafrun

Nu är även småplanten i jorden, kvar är vattning och blomningslängt!

Det var dags för ettårsplanten att få flytta ut!

Och efter att varsamt ha petat ner frön i gamla plastkrukor, där i snöiga mars.. vattnat och ombesörjt. Sett fröna gro, skola om pluttarna som till sist växer ur sina krukor och bara längtar ut. Då, är det så fräsigt att till sist få plantera ut alltsammans i rabatterna, där ute i riktiga livet, och bara invänta magin efter ännu mera vattning och tid.

Som ni ser hade jag förstås min lilla Juniflicka till hjälp.

Min ettårsplant hade kunnat vara större, sannerligen. Men småvännerna fick det kämpigt i snöiga, kalla dagarna i början av maj.. när jag så glatt flyttat ut dom dit efter en så sommarvarm april… jag förmådde mig aldrig att kånka in alltsammans till varma hemmet igen, så ja.. lite för mörkt. lite för kallt. men vi har kämpat på bra ändå, tror knappt en endaste liten en kolavippat så det var en härlig mängd att plantera ut häromdagen.

Dubbla jordgubbsröda zinnior. Rosenskäror i färg jag i minns eftersom påsan hivats iväg. Praktvädd i rosa som jag ser fram emot med spänning. Och barnens solrosor i rosa-gul-röd.

 

Tobaksblommor storlek stor ifrån mor. Dom doftar så himmelens gott!

Så, bland perenner och rosor duttades småplantorna ner.

Ett litet spadtag, vattning i lilla gropen, ner med plantan och pytsa jord i kring. Vatten till sist också, förstås.

Det ser ut som det gör alltså, när det är nyplanterat. Men redan till kvällen syntes det att plantorna tagit sig och såg så lyckliga ut där i stora landet.

Pionknopparna gör mig pirrig i magen. Smultronplantorna likaså.

Jag fick en fråga hur vi gjort rabatterna. Dom är grävda av min papps. Friade från torv. Påfyllda med Guld från Lagårn….kogödsel alltså. Som vi tagit från gödselstacken… brunnen sedan vi vet inte hur många år. Brunnen kodynga och vanlig planteringsjord, det är vad rabatterna fyllts med. Hoppas på att det ska vara gott för de gröna darlingarna.. det verkar så redan nu, faktiskt!

Juniflickan vattnar smultronplantor.

…Fast inga köpta stora varianter i den där kanten, som i den i andra ytterkanten. Nej här, där Skrållan står har vi gjort ett försök att gräva upp vilda smultron och plantera ner. Det kan bli bra, eller inte. Vi håller tummarna! Så roligt att testa. Jag tror att det är så man behöver göra med trädgård. Bara köra och våga prova sig fram.

Vi hoppas på en härlig blomsterrabatt!

Ja. Nu är även småplanten i jorden, kvar är vattning och blomningslängt!

… och för sjutton! – Dahliorna!! Dahliorna, ska förstås också ner där i jorden.. men jag väntar i det längsta för att inte frosten ska skrämma livet ur dom.

Nu fortsätter onsdagen här. Jag har en lång att göra-lista för dagen, men betar av den allteftersom livet styr. Ett utav dagens absolut viktigaste att-göra, är att dofta äppelblom. Viktigt, ohhja!

Må gott fina ni så hörs vi snart igen!

 

Lillafrun

 

 

Odlingstäppan 2019!

Det är så himmelens roligt och gemytligt att odla och trädgårdspåta tillsammans med barnen.

Ännu i en väldigt liten skala, men man måste ju börja någonstans, visst?

Blomster är underbart. Men att kunna äta från alldeles eget land, det är något alldeles särskilt. Både jag och M fantiserar om potatisland och köksträdgård och ett vackert orangeri, en dag, ståendes på murad grund och väggar av vackra gamla fönster.. då kan det hela skalas upp lite, så att säga. Tomater högt och lågt och så.  Men tills dess är det så bra som det är nu också. Med lilla odlingstäppan där vid Gårdshuset. Smultron och jordgubbar finns kring boningshuset. Men annars är allt det ätbara där, vid gamla skavda, vackra gula huset.

Där ser ni två rätt så rutinerade trädgårdspåtare.

Det så vansinnigt härligt att känna att hela gänget här hemma är delaktigt utifrån sina förutsättningar. Det är så vi jobbar, alltid. Alla påhitt här hemma är barnen med på, så länge det inte är något farligt förstås. Och jovisst, är det inte mest tidseffektivt många gånger. Men härligast. Alltid.

Trädgårdspåtande är ypperligt med småttingar. Barnen ääälskar att vara med och gräva i jorden och peta ner frön och vattna… och se, hur det plötsligt börjar komma något grönt ur allt det mörkbruna.

Sockerärter. Sallad. Morötter. Persilja. I pallkragarna.

Och ringblommor i ett alldeles eget litet tråg.

Så fick det bli för i år.

Och ett hop nya örter har också flyttat hit. Oregano, timjan, rosmarin och gräslök.

Storebroren visar Lillasyster något tipsigt och Skrållan koncentrerade sig så sött. 

Sockerärtsodlare!

Efter att vi fyllt på med ny jord i pallkragarna, gjorde vi små fåror i jorden, petade varsamt ner fröna och täckte med ett litet lager jord innan alltsammans vattnades.

Sånt samarbete! 

Till sist var allt på plats och jorden vattnad. Alltsammans bäddas om med en tunn fiberduk. Just nu mest för att förtydliga för kattpojkarna att dom ska ge klåån (ni får googla) i att vara där.

Odlingstäppan 2019!

-fortsättning följer!

Å, idag är en ljusare dag än igår, på alla sätt. Minimannen hade så ont i sitt öra igår att han storgrät, han som sällan, sällan klagar på ont… då ska det göra riktigt ont, liksom. Men med diverse småknep, liite lite alvedon, massa vila och det bästa; Morfars knep! ..regnvåta grovblad plockade från gräsmattan, inpulade i lilla örat.. så blev det bättre till eftermiddagen. Tur det, bara tanken på att få i den viljestarka Minimannen penicillin, gjorde mig gråhårig (menar ifall en liten trumhinna hade plan att spricka eller så..). Vi hade lugn utelek till eftermiddagen när svala sommarregnet börjat upphöra. Småhoppade i vattenpölar och lekte i sandlådan. Alla så nöjda över friskluft. Till kvällen sprack det upp och vi bjöds på magisk kvällspromenad med småttingar som somnade för natten. Medan junivacker solnedgång pågick utanför köksfönstret, kvällsbakade mor i lugnan ro. En småskavig veckostart som slutade fint.
Idag vaknar vi till tisdag. Pappan är ännu en dag och kör runt med stor lastbil på trånga gator och känner sig som 18 år och körkortssugen igen. Här hemma verkar hela Lilla Trion vara vid väldigt gott mod och det finns inget som gör en mor så lycklig! Dessutom skiner solen och det är så varmt och skönt ute redan nu. Det här blir en bra dag!

Ta hand om er så hörs vi snart igen!

 

 

Lillafrun

 

Måndagshälsningen!

Måndag och Måndagshälsningen kommer här, med några glimtar från förra veckan och så vidare!

Förra veckans måndag.

Med start av något så drömmigt som Försommarsemester. Semester, med tid för familjetid javisst. Men mycket fokus på renovering och Brandisjobb.

En sväng kom Mormor förbi, nyfrissad och så fin. Lillprinsen är saligt kär i sin Mormor, delar ut pussar och myser i famnen så mycket han bara kan.

Och titta där då! Drömleverans anlände oss och vi hade snälla familjedarlingar till hjälp att bära in alltsammans. Övervåningens golv, alltså.

Operation Sommarstädning också, ja. Det gick som hejsan, faktiskt. En hop stjälredor sätter krydda på något dylikt, vill jag lova! Ni kan bland annat fantisera om synen av en morsa som står i höga fönstret och räserputsar när plötsligt bebben lär sig klättra upp i soffan och sitta där och vinglar på halvfjärs, såå på väg att tippa på oskönt vis…meen, morsan hann fånga lilla busen!

Och Kristihimhelgen var så hjärtegod!

Bilden ovan är en glimt från när älsklingsbarnen hade slumrat för kvällen och jag och M passade på att njuta av kvällslugnet tillsammans. Mörk chokladmousse med rostade hasselnötter.

 

Helgen bjöd också på det där;

Jag fick bland annat träffa min fina, fina vän C som var här i byn med sin gospelkör. Vi bjöds på grym gospelkonsert ledd av en vännen C som vi var så impade av. Och så avslutade vi lördagkvällen tillsammans här hemma på gården..

Pratade i kapp, åt varma mackor med svampstuvning. Smakade på somriga småkakorna jag bakat under dagen. Likaså rabarbersaften. Och så prellbokade vi in ett längre sommarhäng tillsammans!

Alla somnade vi gott efter den lördagen i hjärtat. Storasykonen som varit hos Mormor och Morfar och lekt och haft highlife och vi andra som ju också haft det så gott.

Veckan avslutades med liten kantning av sjukstuga. Förkylningsbaseluska, som hoppade på Storebror för några dagar sedan, med en febertopp som gav sig snabbt iväg men lämnade snuva efter sig. Lite smygfeber hos morsan under söndagen, men med sakta mak och ljuvligt, långsamt trädgårdspåtande bland annat under blommande äppelträdet, ända till kvällen, så tror jag tusan jag var helad innan jag la mig på kudden.

En vecka där maj mötte juni, så många härliga stunder vi hade.

Och nu då! Ny måndag!

Den här veckan känns redan nu i hjärtat på mig. Familjens Minsting fyller ju ett år om bara några dagar, liksom. Så stort. Min bäbis. Redan ett år!? Men jo, såklart det är så. Veckan kommer innehålla bland annat en del present-, och kalasbestyrande. Så mysigt och roligt!

… fast som veckan startat är det ”en stund i taget-läge”. Storebror som var febrig en natt innan helgen och sedan varit pigg och lekt som bara den…han, har idag så ont i ett öra. Lilla stackaren. Han har haft ont i örat en gång tidigare och den kvällen var kaos så den här dagen framstår som plättlätt än så länge. Läs HÄR så förstår ni vad jag menar.. kära nån, alltså. Ibland bjuder småttinglivet på kaosiga stunder sådär så att man tror att man är med i Dolda Kameran, ni vet?

Förutom liten sjukstuga, som vi hoppas inte ska sprida sig till resten av gänget här hemma, så fortsätter vi med ännu en vecka av Försommarsemester… som idag ter sig så att jag är hemma själv med barnen och M håller på och ta brandbilskort i en stad inåt landet… semester, haha! Nåja. Vi hejar på Brandispappan att övningskörandet går bra och längtar tills han kommer hem igen… och det där med semester blir lite mer sanning än just nu.

Men vi myser här hemma, jag och småttingarna. Kurerar skör Miniman. Serverar svartvinbärssaft och försöker truga i en liten dutt alvedon. Funderar på middagsmat och sneglar mot tvättkorgen som ropar på mig.

Vad ni kommer bjudas på här inne under veckan?

Bland annat ”Odlingstäppan 2019”. Ett recept på en liten, farligt utsökt kaka ni inte vill missa. Presentprepp till en snart-ettåring, förstås. Och! Ett samarbete som känns skitmysigt att få dela med er, inför sommarens lediga dagar! Ja, typ så.

Ok, nu tar vi tag i den här allra första juniveckan tycker jag! Hoppas att ni får en god måndag!

 

Lillafrun

Den allra första sommardagen, med Juniflickan i min hand!

Å,

-junimånaden är här.

Den första dagen av nittiotvå sommardagar.

Jag började Livets Vackraste Sommarmånad, med att ta min tindrande Juniflicka i min hand. Vi gick längs grusvägen och plockade blommor tillsammans. Och jag tänker, att det är precis sånt jag vill fylla min sommar med. Det stora i det lilla. Här och Nu. Tillsammans med dom jag älskar mest.

Förra sommaren var så ljuvligt lycklig med lilla lillprinsens ankomst. Men om ni bara visste, vad som också samsades med den lyckan. Både sorg över en älskad plats som försvann från familjen. Och sån oro över två älskade som var sjuka. Den här sommaren är såren om möjligt lite läkta och den bästa; älskade människor i kring, mår bra. Vi hoppas på en sommar, där alla får må gott. Det är ju det viktigaste liksom.

Känna doften av nyutslagen björk och syren. Plocka blommor och trä smultron på strå. Bjuda ungarna på somriga småkakor och möjligt alldeles för många glassar. Ta hand om min trädgård som jag är så förtjust i. Kramas. Och gunga långsamt i trägungan där ute på gården.

Unna mig rushiga dagar som jag ju älskar. När det bakas och fejas, springs och påtas. Men också unna mig vila, långa kaffesörplande stunder och det där att bara tom-glo och göra ingenting alls.

Hela familjen ser så fram emot den här sommaren. På vår älskade alldeles egna plats på jorden. Men också dagar med hemestrande. Och förhoppningsvis en långtur till en mycket, mycket efterlängtad plats i våra hjärtan.

Med den här bilden av Juniflickan, kan vi konstatera att Sommarns dörr står nu på glänt…

”Som ifrån en annan värld

från ett himmelrike

strömmar till oss doft och färg

ur sommarns alla diken.

Kom och låt oss varsamt gå

i skogens tempelsalar.

Vandra i Guds blomsterspår

i gröna sommarhagar”

Fride Gustavsson

Ta hand om er! Hoppas att ni har en god första junidag. <3

Lillafrun