av Emmeli | jul 31, 2019 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 3 år, Liten 5 år., Minsting 1 år, Stora Lilla Familjen
Mannen är uppväxt med att ha den här ön som en helt naturlig del i livet.
”Förstååår du lyxen!?”, sa jag, när vi planerade vår första han-och-jag-tur till Gotland. M konstaterade att han då, som nittonåring, just hade insett lyxen. Ja, sådär som det ska vara, tänker jag, när man varit barn och bekymmersfri liksom. Men nu, som högst vuxen och trebarnfar, är han rysligt tacksam över varje gång här på ön. Först var det ju han och jag. Sen plötsligt, är vi fem i familjen. Och alla våra han-och-jag-ställen, vill vi visa barnen ett efter ett.
Häromkvällen drog vi till Högklint!
Så otroligt maffig plats. Som alltid känns med skräckblandad förtjusning.
Storasyskonen höll hårt i sin pappa. Så vacker syn. Älsklingsungar i Pappas trygga famn.
Ståendes här, blir det nästan för mycket alltså. Pulsen höjs och adrenalinet rusar i mig.
Att snegla lite, lite neråt?
Huuu, det är så högt. Och havet är så mäktigt.
En maffig och lite småläskig plats, som samtliga i familjen tycker är väldigt, väldigt häftig. Och vacker!
Och synen av det där; när darlingar är på väg från häftigheterna och åter mot skog och lugnare land. Den synen är ljuuv för en hare som jag.
Högklint, alltså. Ligger tyyp i Visby. Värt ett besök om du har vägarna förbi!
Lillafrun
av Emmeli | jul 29, 2019 | Drömgårdsrapporten!, Emmeli funderar, Gotland!, Jag och M, Juniflickan 3 år, Liten 5 år., Minsting 1 år, Stora Lilla Familjen
Juliveckan som gick, fyllde vi med så mycket Gotlandshärligt. Vilka dagar, alltså. En efter en.
Just vyn ovan, är så speciell för mig. Kommer så väl ihåg när mannen tog mig hit till ön för första gången, för tio år sedan. Vi cyklade till stranden och när vi kom hit, till det ni ser i bilden, tappade jag nästan andan. Var det på riktigt!?, liksom. Himmel mötte hav och vita sandstranden fortsatte i all oändlighet..
Nu är vi här, med tre små barn. Bertilens allra första gång. Helt fantastiskt.
Om kvällarna har vi bäddat ner barnen nybadade i vagnarna. Gått upp på berget och njutit solnedgång. Och plockat blommor i dikeskanterna, förstås.
”Familjefemman!”, som femåringen säger. Uppe på berget.
Älskade, älskade familjen. Men nej, vi är ingen familj som är olik någon annan småbarnsfamilj. Det är lite tjolahopp nu och då, ibland bråkar storasyskonen så jag och mannen tittar på varandra och andas genom sekunderna som pågår, för att några minuter senare återgå till kärleksfullt och lyckligt. Vi är som ett hajchaparall när vi ska ut på stranden med alla pinaler. Handduken glöms hemma ena dagen, för att vi i nästa kommer ihåg den men glömmer något annat. Jamen, ni vet. Fem stycken människor. Och ooh som vi har njutit av denna resa tillsammans. Ett Sommarlovsminne av högsta rang!
Veckan har bjudit på många springturer i skogen. Nästan olidligt varmt, redan på morgonen.
Utflykter och äventyr. En dag var vi på Kneippbyn (mer om det i ett annat inlägg) och med åtta timmars nöjesfält i kropparna, avslutade vi dagen på Leva Kungslador. Ett favvisställe som ligger lite, lite söder om Visby!
Vi avnjöt maaagiska stenugnsbakade pizzor. 
En endaste dag råkade vi ut för vad som finns i massor kring ön just nu; alger.
En bra dag att snusa på stranden, menade Juni.
Och titta där då! Medan algerna fick gegga på bäst dom ville, glög Minimannen drake med sin Farfar. Det är lyx att ha en Farfar. Som dessutom har ett hus på en paradis-ö. Vi har varit här samtidigt, Svärisarna och vi. Mestadels susat på olika håll och äventyr, men ibland sammanstrålat. Alltsammans så otvunget och härligt!
Om kvällarna har solen varit mjuk och temperaturerna så sköna. Samtliga har pustat ut. 
En endaste dag av alger, sen har vi bara njutit av sånt där; klart, klart alldeles sagolikt varmt havsvatten. 
Glassigt värre har vi haft det!
En del av en Dagens Strandpackning. Och japp, här på öjn tar Husmor så himmelens ledigt. Köper smoothies och bröd och kakor hejvilt. Känner lyxen i vilan. 
Lillebror har älskat ö-dagarna precis lika mycket som vi anade. Att bada är liksom livet enligt honom. 
Efter många dagar här på söta gården, så känner vi oss så hemma här nu.Vi har sovit i lilla gula stugan, som heter Bertilbo. Hur passande? 
Så mysigt att ha ett eget litet krypin.
Och tvätten har vajat mellan träden precis utanför.
-Veckans sista dag? Den innehöll fem timmar av något vi knappt minns hur det var, jag och mannen. Storasyskonen var medbjudna på en heemlig utflykt med Farmor och Farfar och vi andra tre åkte till årets favvisstrand och lekte ”Lilla Familjen”, liksom. Ett barn. Vi kunde plötsligt SÄTTA OSS i VARSIN SOLSTOL medan bebben sov.
Mamma och Bertilen i ljuva havet!
Mannen lät så rolig när han sa, där vi satt och lapade sol och tomglodde, att vi nästan måste sätta upp en skylt för att döva något slags dåligt samvete.. som om vi inte tog hand om våra barn, liksom. ”Vi äär faktiskt trebarnsföräldrar. Vi har barnvakt till två av tre i fem timmar idag bara. Vi är väärda det här. OK!?”
…
Nu har vi ny måndag. Några få dagar av juli är kvar. Vi ska Gotlandsnjuta så det står ut genom öronen på oss. För att så småningom börja packa ihop och åka hemåt. Men, det tar vi då det blir dags. Nu; njuta, njuta, njuta.
Hoppas att ni har det sommar-gott, ni med!
Lillafrun
av Emmeli | jul 26, 2019 | Emmeli funderar, Juniflickan 3 år, Liten 5 år., Minsting 1 år, Stora Lilla Familjen
(Inlägget innehåller en reklamlänk från Lindex!)
Hej från Gotland!
Vi solar och badar, äter, sover och har det gott. Lever semester- och ö-liv.
Har precis inget mer att önska.
Det skulle vara att mammans hopphjärta skulle lugna sig för minsta lilla då. Som när femåringen verkar vara lika känslig för vissa insektsbett som mamman var när hon var liten. Det blir liksom väldigt, väldigt svullet och ser ganska så otäckt ut. Men femåringen, som nu sett ut som en boxare i ett dygn på grund av bett mitt på näsan, han bryr sig inte ett dyft och lever livet. Så, då ryter jag till åt Hopphjärtat och njuter lyckliga stunder. 
Som synen och upplevelsen av när vi alla badar tillsammans. 
När Storebror lägger sig i sanden och ser helt drömmande ut. 
När Lillebroren leker förnöjt eller ammar mitt på stranden i det varamste av vindar.
Eller när Juniflickan svassar iväg på eget äventyr i sin alldeles ljuvliga nya sommarklänning (finns HÄR). … eller när hon fyller famnen med grejer och säger ”mamma! jag är världens stajkaste tjej!”.
Dessa dagar stoppar vi i Hjärteasken.
Hoppas att ni har det gott! Vi hörs snart igen!
Hälsningar från
Lillafrun
av Emmeli | jul 20, 2019 | Emmeli funderar, Juniflickan 3 år, Liten 5 år., Minsting 1 år, Stora Lilla Familjen
.. och dagen efter Paltkalaset här på gården, drog vi, Storfamiljen, till Rotsidan.
Njöt.
Stekte upp palten på muurikka.
Doppade tårna i havet (okej, vissa av tappra ungarna badade, men inte den här morsan)
Värmde oss mot sköna klipporna
Blundade mot solen
Jagade busig ettåring
Och njöt lite till.
Rotsidan. En alldeles ljuvlig plats, mitt i Höga Kusten❣️
Lillafrun
av Emmeli | jul 19, 2019 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 3 år, Liten 5 år., Minsting 1 år, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Vi har en mycket älskad paradrätt, ja den kommer från min mors släktsida och är så himmelens förknippad med barndomen och framförallt min älskade Mormor Syrena. De allra, allra flesta av oss i stora gänget människor, älskar den!
-Palt.
En utav julis hemestrande dagar tillsammans med Storfamiljen, innehöll ett hejdundrande Paltkalas som vi hjälptes åt att ordna. Så roligt att göra festen tillsammans! Jag och Storasyster M började med att skala potatis och tärna fint sidfläsk. Storan och Storsvåggen kom med en storstöpa skalad potatis också.
Jag fick sötaste Värdinnegåvan av Storasystrarna. Karameller till barnen. Alltsammans från Gårdsbutiken. Ja, inte rosorna förstås. De är från Storan vackerträdgård. Så inom några minuter hade hon ordnat oss vackra buketter runtom i hela hemmet. Feststämningen var god!
I köket pågick nu Den Obligatoriska Palthetsen.
Allllltid fattas det någon del i assistenten när vi ska börja. Eftersom vi inte var här på gården senast paltkalas var, utan då hade släpat iväg alltsammans till Mäjadalen. Till sist var den där rackarns mackapären igång och potatis maldes på löpande band av Storasyster M. En heeeerrans massa potatis.
Svåggen C pressade ur vätskan ur den malda potatisen och det Äkta Teamworket makarna emellan var imponerande.
Ute på gården pågick sånt där. Kusinlek. I massor.
Fransson tog alltsammans med ro. Ganska så van att det är många människor här hemma, liksom. 
Juniflickan och jag förberedde en stor, stor Knäckig Rabarberpaj.
Gullisar satt på kökssoffan och var just det; dögulliga. Kärlek liksom. Finns inget bättre. Flisan-hunden satt bredvid och kände inte av läget alls. Där skulle hon vara, liksom.
Ute på Verandan satt ett gäng och tittade åt samma håll och log sådär som man bara gör åt såna här typer;
Ettåringar som är inne i sitt alldeles egna påtande. Så gulligt. Och ”bättre än alla tv-program i vääärlden!”, som min mor alltid säger.
Så började det närma sig. Traven tallrikar drogs fram och servetter stoppades i glasen.
Familjens Förste Paltmakarinna (efter älskade Mormor i himlen), hade nu blandat i vetemjöl och kornmjöl, ägg, mjölk och salt i den pressade rårmalna potatisen och paltarna började formas.
Potatisgeggan med gömma av salt fläsk i mitten. 55 paltar formades och stoppades i det bubblandet, salta vattnet.
Nånstans här, är vi alla så hungriga och paltsugna att tandvattnet rinner. Typ.
Dom efterlängtade orden ropades. ”Nu har palten kokat färdigt, nu är det varsågoda!”
Till palten. Iiiskall mjölk. Lingonsylt. Och omåttligt mycket smör. Så skaa det vara.
Som när jag var liten, stampade MammaMormor palten till min förstfödde. Han som i ivrig tystnad nog tänkte ”Mormor, har du pussat färdigt nu så jag får börja ääta!!”
Å himmel. Så gott det var!!
Bertilen spatserade runt mellan de dukade borden. I köket och Salen. Och åt lite här och lite där ifrån. För han tycker också om palt, Lillprinsen.
Alltid, alltid; Palsvimma efteråt.
Man blir såå trött. Helt otroligt trött. Så då måste man vila lite. Det är sen gammalt, menar Mamma och Flisan-hunden som damp ner på sofflocket.
Medan Paltsvimman osade i hemmet, pågick också ett sjuhelsickes diskrace och på toppen ett litet efterrättsmakeri.
Så mumsade vi Knäckig Rabarberpaj med vaniljglass.
Och vet ni, det här receptet vill ni ha. För det var den godaste rabarberpajen jag någonsin gjort. Och ätit. Kära nån, så god den var.
När julinatten mötte oss kramades vi darlingar –tack för ikväll, hejdå och vi ses imorn!- och den då nattasuddande bebben hängde med mamman på höften medan jag och mannen påtade lite i köket.
Innan vi också stöp i säng bland de sovande Storasyskonen. Samtliga, med magarna fulla av Livets Paradrätt.
…
Så, så gick det till när det var Paltkalas på gården! Hujedamig, alltså. Palt. Det finns inget godare!
Må så gott så hörs vi snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | jul 15, 2019 | Drömgårdsrapporten!, Emmeli funderar, Juniflickan 3 år, Liten 5 år., Minsting 1 år, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Svensk sommar!
En ynnest att få kunna ta del utav. Välmående. Tillsammans. En tacksamhet så stor. Över hela alltet.
Vi njuter, allt vi kan. En dag i taget.
Ytterligare sju juli-sommarlovsdagar i våran hjärteask nu.
Innehållsrika, sommar-semester-intensiva sådana.
Vi tittar tillbaka lite innan status och framåtkik. 
Vi hängde hemma på älskade gården titt som tätt. Ute så mycket som möjligt men kring middagstid är det fiffigt med lite innepyssel.
Vi blev med grind och det var kanske årets bästa pengainvestering. Utöver Tillsammanstid, förstås.
Vi har träffat familj och släkt i massor. En dag stegade vi uppför Skuleberget. Det var Surströmmingskalas. Och en kväll ordnade mamma och pappa superspontan kusinträff i barndomsbyn. Alltså, jag och kusiner till mig och mina storasystrar. Jag är en supersladdis och har alltid varit mer jämngammal med mina kusinbarn, men det var en fräsig kväll minst sagt. Bertilen hade klätt upp sig som ni ser. Med fluga och allt.
En dag tog jag barnen med mig till älskade Mäjasjön. Mötte upp darlingar, morbror, moster och kusiner. Helt underbart.
En klassisk mamma-pack-åsna-syn. Addera en lillunge på höften också.
Barnen njöt. Mor likaså.
Också ganska så tröttsamt också, det här med sommar. Någon tupplurade. Många, långa sköna stunder. 
Jag försökte komma på vettig, snabblagad middagsmat… när jag egentligen kände ”men alltså, måste vi ens äta idag!?”.. dvs, ibland kan jag blir hutlöst less på att komma på och laga middag. Någon som känner igen sig?
Men lax, med lite philadelphia (vitlök och örter) och lite snabbklippt gräslök från pallkragen. Salt och peppar och skjuts in i ugnen. Kokt färskpotatis, frästa haricoverts och en enkel kall sås till. Det, var både enkelt och väldans gott tyckte alla. Bra så. 
Jag trädgårdsnjöt. I massor.
Rosor började slå ut och luktärter likaså. Den här pionen i bild är enormt vacker. Vit i mitten och rosa ut mot kanterna. Shirley temple vill jag minnas att den heter. 
Vi hängde hos Mamma och Pappa. I Mäjadalen. Och här på vår gård. Storfamiljen-mys i massor. Till sena nätterna…. nätterna som nu börjat få ett liitet, litet mörker över sig som ni ser ovan. 
En himla härlig motionsvecka också, så glad för den efter trevande veckor med krasslig mor. Förra veckan fylldes av nattnings-promenixande, tabata hemma på köksgolvet, skuleberget-vandrande och en hop morgontidiga löpturer med efterföljande mys med nyvakna ungar. Rörelseglädje på hög nivå!
Fredagbuketten gjorde mig mållös. Stjärnflockan i mitten är en favorit.
Lillebroren tog längre och längre sovmorgnar. 
Vi åkte till havet.
Och sen blev det veckans sista dag. Storasyskonen jublade över Farmor- och Farfardate och jag och mannen över springa-tillsammans-date. Dagen toppades med ännu en träff hos Mamma och Pappa. Storfamiljen samlades till kvällen för bastuhäng. Vi bastade i timtals. Sörplade melon och hemmaspa:ade. Huuur skönt som helst.
Sa jag att jag är tacksam och uppfylld av sommaren? Jo det sa jag. Men det tåls att sägas igen. Nyper mig i armen över hur bra vi får lov att ha det.
…
Idag är det en ny julimåndag! En liten gråmulen sådan. Passar perfekt att landa lite och skrota runt. Väldigt viktig den typen av sommaraktivitet, också.
Vissa leker med leksaker som inte hanns lekas med så mycket förra veckan, mor donar lite med tvätten och strax väntar en trädgårdsrunda. Den skäggige har som mål att slutföra ännu ett rums golv där uppe.
Men mest… är jag alldeles pirrig i magen. Den här veckan ska jag njuta allt jag bara kan av alla blommorna där ute i trädgården. Det gör mig pirrig. På riktigt. Och sen, väntar äventyr i slutet av veckan. Jag längtar som jagvetintevad. Längesedan jag kände en sådan längtan.
Så. Det är Sommarlov. Vi fyller dagarna med sommarliv och är också noga med att skrota runt lite däremellan. Och jag är pirrig i magen. Över blommor och efterlängtat äventyr.
…
Jag hoppas så, att ni också har det gott. Att ni får chans att fylla dagarna med sånt ni mår som allra bäst utav. Jag tänker att det nog är så himla lätt att såhär i sommartider titta runt på vad alla hiiiinner och göör osv. Men skit i det. Fyll din dag med liv. På det sätt du mår bra utav. Ok?
Ta hand om er så hörs vi snart igen!
Lillafrun
Senaste kommentarer