God morgon i denna gråmulna måndagmorgon! Kan inte med ord beskriva lyxkänslan jag känner över att få börja en ny vecka mjukt och så gott. För barnen.. och mig själv. Kliva upp i lugn och ro. Ungarna dimper ner i soffan framför tv:n. Preggot morgongympar. Vi tänder ljus och äter frulle. Skjutsar Storebror till skolan… ”hejdå älskling, ha en bra dag, mamma älskar dig!”..i samma veva som han susar iväg ropar han ”älskar dig!”.. vips är han framme vid fotbollsspelande gänget. Samma visa varje dag. Lyckan att ha en lillpojke som trivs så gott i skolan är värt mer än guld. Vi andra susar hemåt och fortsätter lugna morgonen lite till.. en kaffekopp till och sådär. Håhå, så gott hela alltet.
… nu kikar vi på veckan som gick, tycker jag! Innan nya veckans små önskeplaner…
Veckan som gick;
Började med skolutflykt för Storebroren, med fikapackad ryggsäck och pepp… sjääälvklart, startade vi, hemmagänget på samma vis. Höstutflykt det skulle bli! Packade med oss allt möjligt av vad vi kunde hitta där i skafferiet.. mariekex, ostkrokar (Lillebroren var mycket noggrann med dom). Bullar och saft också, förstås. Så drog vi iväg. Cyklade till ”lillskogen”, fikade, lekte kurragömma.. pratade livet… cyklade vidare ner mot vattnet..
Där blåste det halv storm. Och var ytterst fräsigt att stå och kasta stenar i. Vi fortsatte sedan hemåt. Mäkta nöjda över veckostarten..
.. och förskräckligt vad trötta vi blev också. När hela barnaskaran var samlad igen strax efter lunch, då var det bara ett att göra. Vila. Så gott att kunna det också.
Vi kokade korvgryta. Å, det låter ju inte så gott. Men fy tusan, det är en favorit om hösten. Små, men ack så smakrika kålrötter kunde vi hämta från landet också. Kändes omåttligt fräsigt. Nästa år ska vi försöka ta hand om rotsakslandet lite bättre, så kanske det blir lite större storlek på rotsakerna. Och se, en lillvän hade ordnat bordsplacering så fint också. Det blir inte trevligare än man gör det, visst!?
Vi fyllde små och stora själar med gott. Som att umgås med hästar och plocka stora förgängliga blombuketter..
.. bjöd hem vännerna på fika- och lekdate. Lilla nyblivne tvååringen i gänget plockade blommor med sin mamma, så mysigt att låta andra njuta av blomsterbäddarna.. självplock, liksom! Det kanske vore något till ett annat år, vad tror ni!? Och så spontanmatlagade vi… det har varit svårt att planera livet nu senaste när jag haft så mycket migrän. Men för var dag märkte jag att den nog dragit sin kos helt och hållet, och ooh så njutbart. Energi igen! Att fylla hemmet med godingar. Äta en vanlig vardagmiddag tillsammans. Fint som snus!
Å som vi skördade! Äpplen, pärer, tomater, morötter, bautazucchinis bland annat. Och jag tog in eterneller, repade och hängde på tork.
.. för plötsligt låg den ju där som ett gnistrande täcke; frosten. Vemodig men så vacker första frostmorgon.
Och så förberedde vi oss på olika vis, för olika saker i livet. Som att packa BB-väskan.. och öva inför minstingkusinens dop. Både mamman och pappan hade speluppdrag. Och barnen sånguppdrag, tillsammans med dopbarnets storasyskon. Helt enormt gulligt hela alltet. En liten kusinkör liksom..
Vi tog långhelg. För andra veckan i rad hade pappan en semestertorsdag, följt av våran Tillsammansfredag som vi har varje vecka.. så lyxigt men lång-långhelg. Väldigt charmigt med semester i skördetid och inte bara mitt i sommaren. Till skillnad från tidigare fredagar när det buntats blommor, så tog vi nu istället tag i att gräva upp alla dahliaknölar ur bäddarna och förbereda dom för vinterförvaring. Hösten kom sannerligen på besök under dessa dagar.. och det kändes gott, så gott. Allt tid har sin charm…
Det blev doplördag! Världsmysig. Och Bertilen satt en lång stund och gosade med coola lillkusinen under dopkalaset. Lilla I, som satt i Morbror M´s knä och chillade. Gullbarnen! … och nej, vi längtar inte mindre efter lillbebben i magen, när vi gosar med denna goding.
Veckans sista dag var både produktiv och höstmysig. Den skäggige jobbade på i matrummet. Jag småstädade, tvättfejade och bakade äppelkaka. Så pausade vi i det produktiva, fyllde fikakorgen och tjavade över lillåkern och till Tant G för att bjuda henne på lite söndagsfika. Röstade i kyrkovalet gjorde vi också förstås. Innan vi avslutade veckan med mera skördearbete och också finfrämmande av ”Moffe och Astrid” (Mannens Norge-morfar och hans A) som varit hemma i Sverige kring doptider. Så så så mysigt veckoavslut!
Känns som att jag skrivit ”mysigt” väääldigt många gånger i detta inlägg.. men vad tusan. Nu äär det myyysets årstid. Jag älskar hösten. Ni får bara stå ut med att jag tycker att det är mysigt. Särskilt nu till en början.. när löven fortfarande mestadels hänger kvar på träden i vackra färger, allt känns nymodigt myyysigt och äckelpäckel-leran håller sig långt borta … ja, nu njuter vi!
…
Med en god vecka i hjärteasken, tar vi oss ann ännu en septembervecka..
Önskeplaner för v.38
– Ta en dag i taget! Önskar att hela familjen får må som vi mår just nu; krya, höstpeppade och högpreggo.. lite pust och stånk är det förstås från vissa håll (läs: undertecknad) men utöver det mås det gott, migränen har dragit sedan en vecka tillbaka och jag njuter allt jag bara kan av denna sista tiden med Uno-bebben i magen. Hurra!
–Gå till barnmorskan! …milda makter, så spännande tider!
-Fortsätta äppelskördandet! .. det äär så mycket äpplen i år!
–Ta hand om all zucchini som ligger på köksbänken och väntar! … vi river ner och fryser in i lämpligt stora ”portioner”, att ha till allt möjligt gott.
– Höstpåta ute i trädgården… så mycket som vi orkar och känner för. Nu är ju dahliorna uppgrävda och det är det viktigaste! … varendaste liten sommarblomma som ännu blommar är jag fortfarande så rädd om.
-Ha en alldeles oplanerad septemberhelg…
…
Vi hörs alldeles snart igen. Tills dess, ta hand om er, allt ni bara kan! Önskar er alla en god veckostart!
God måndag! Sicken specialarvecka vi lämnar bakom oss. Veckan som gick;
… hade många stunder som inte var roligare än den här. Fy farao. Men, jag är som en guldfisk. Försöker såklart ta hand om mig så gott det går, men försöker att inte älta i det där tråkiga. Men jag skulle ljuga om jag sa att det inte är otäckt när kroppsdelar domnar, synen försvinner och jag pratar som när min älskade Mormor hade fått sin stroke. För att inte tala om huvudvärken och ”bakisheten” sedan. Inte kul.
Men det fanns många guldstunder också. Det här var en härlig stund, när vi knatade/cyklade iväg neråt grannen och plockade äpplen i vackra septemberkvällen.
Ett hemmamamma-lifehack som kan roa i timmar och inte är jobbigt det minsta lilla, är att knåda ihop en trolldeg. (Vårt recept finns HÄR). Barnen var roade läänge… och migrän-bakis-mamman kunde vila bredvid med ögonen slutna.
.. och så var energin lite åter ännu en sväng för undertecknad. Friska luften var god. Och att hänga ute i köksträdgården gillar vi alla. Sockerärterna är fortfarande så goda. Jag passade på att samla in frön från rosenskära också.
På en utav veckans prommisar fann jag ett hjärtelöv. Tog hem det till min 7-åring som ser och skapar hjärtan hela tiden för att ge sin mor. Älskade barn. ..En stund i hästhagen efter turen gjorde gott också. Hästarna är tålmodiga med sin hästmamma som just nu inte ger mycket mer än ompysslande, kärlek och kli.. tur dom har sin hästpappa också.
Livet livet… det kan vara en trasig torktumlare, diskmaskin och dammsugare (typiskt att allt ska pajja samtidigt!).. och samtidigt en ljum, ljum septemberkväll att fånga .. med kvällsfika ute i fotogenlampans sken.. armarna i kors bakom nacken.
Ooootaligt många timmar såg också ut såhär. Mamman med typ noll ork och energi… som ändå myste där hon klippte och klistrade foton i album, sittandes i den där vilstolen hon inte nuddat på hela sommaren men nu senaste veckan tagit in i huset och tagit igen vilotid i, med råge. Allt i försök att skrämma iväg migränen. Barnen har påtat i kring.. spikat, sågat, limmat… med Snickarpappan till hjälp då, förstås….Mitt i det dryga, så väldigt väldigt mysiga stunder, det där.
Så himla tacksamt också, att vi hade planerat in lite extra hemmatid för pappan denna vecka. Han har ”hemmapappat” och gjort det där som hemmalivet består till stor del av; att servera småttingar mat och fika stup i ett. Något jag gör av bara farten i vanliga fall men tyckte kändes väldigt lyxigt att få lite avbyte med dessa dagar. Bästa jag vet är förresten att se gullungar äta och må gott! … med någon liten extravän kring bordet också, underbart!
Vi teamade vidare, Herr och Fru L.. en kväll blev tredje stöpan äppelmos till. NU tusan är vi redo för äppelmustandet. Längtar!!
Och så blev det fredag. Det stora fånget blommor plockades..
.. och jag fyllde ”Drömgårdens Blomstervagn” med fredagsbuntar. Så roligt att det inte är klokt.
.. ännu en gång sa det ”tjopp” och lådan tömdes.. ny hop buntar gjordes och vips var dom också slut. Ooom ni visste vad ni gör mig glad, som blomsterhandlar av oss.. denna dröm som får levas ut på detta sätt. Att vi delar blomsterglädje med varandra, skitmysigt!!
Helgen har varit lugn, så lugn. Grå och regntung. M har jobbat i matrummet. Vi har lagat mat i lergryta. Mamman har… ja just det; vilat. Och det har byggts lego och spelats spel och setts på film och ätit lördagsgodis.
Vi avslutade veckan såhär; föreviga en bebbemage som bara sagt ”pang poff” och blivit proppfull och sprickfärdig… lilla Uno-bebben, vår Lillminsting där inne.. så spännande att få lära känna dig!! ..
.. och så susade vi till lilla barndomsbyn och spenderade söndagkvällen hos Mor och Far. Världens godaste veckoavslut, på alla sätt och vis.
Tacksam över precis varendaste dag som fylls med liv. Det är inte alltid lekande lätta dagar, nej. Men oavsett. Varje dag. En gåva.
…
Önskeplaner för v.37
–Ta en dag i taget! Mer än någonsin. Migränen styr just nu. Det får vara så. Jag har fått njuta så ofantligt av denna preggotet hela vägen, än om jag haft mer ont i ryggen än sammanlagt alla andra tre graviditeter.. meen jag vet ju också att vi haft det väldans högt i tempo och att jag har påtat massor så nog har det sin förklaring. Så, att jag nu står inför detta som jag absolut inte kan styra, (det spelar ingen roll hur mycket jag vilar, det kan regna migränanfall ändå), ja det är bara som det är. Slutspurtskänslan är på max!
–Göra höstfint ute på bron! .. längtar efter att pyssla en krans.
-Öva inför helgens söta musikuppdrag!
-.. spela på barnens yngsta kusins dop! Det blir en mysig dag. Barndop är bland det finaste jag vet.
–Fortsätta ta in frön, torka eterneller, ta hand om äpplen osv..
-Packa BB-väska! … ptja, än om det kan vara ett helg gäng med veckor kvar, så känns det ändå lägligt att göra detta nu.
….
Känner mig pepp inför veckan. Kan ha att göra med att denna måndagsstart varit väldigt god; migränfri, solig, ett preggo som hann morgongympa innan frukosten, glada ungar och så vidare. Lyx hela alltet! Hoppas att ni får en god veckostart, ni med. Så hörs vi förhoppningsvis lite mer under denna vecka.. men livet får styra, ni vet.
Hej från en trött och småsliten preggomorsa! Men solig septembermåndag ju! ..och barn som är glada och leker, mycket mer behöver inte en mor för att känna sig lycklig. Jag ska inte svamla mer. Vi tar en liten tillbakablick på veckan som gick, lägesrapport och önskeplaner för nya veckan, vetja!
Veckan som gick!
Vi drog igång med vardagmåndag. Stora pojkar på jobb och skola och småsyskon hemma med mor. Vi gjorde handlingen i vanlig ordning och använde skrindan för att skjutsa alltsammans från bil till bro… man får sina knep som högpreggo..
Hovis kom och gav pållarna höstfina fötter. Alltsammans med obligatoriskt ”hovslagarfika” ute på lagårdsbacken efteråt. Blåbärskaka och allas favorit; Raw chokladkaka By Bertilen. Det receptet får ni bara inte missa. Finns HÄR!
Det var jourvecka med allt vad det innebär. Larm som går i tid och mest otid och timmar av brandövande. Där hemma gjorde vi det så mysigt vi kunde dom stunderna när pappsen var på vift. Som att fånga vad som kändes som Sommarens sista kväll.. spela finns i sjön på ett försök till ICKE blodigt allvar. Helt omöjligt. Men roligt hade vi!
Det blev dags för ”min bäbis” att (på eget bevåg) haka på Storasyrran mot några förskoletimmar. Jag hade graaav separationsångest här hemma dom små timmarna. Ni peppade så gulligt , så jag kände att jag ville skriva till er alla… om mina mammatankar där och då, så då gjorde jag det här i bilden ovan. Separationsångest hör förstås till utvecklingen hos både stora och små..nyttigt på ett sätt. Men jag är hutlöst glad över att vi får ha den på denna lyxiga, låga nivå.. att vi vågar fånga denna dyrbara tid i livet i livet så, och inte låta den skena iväg. Att jag och mannen tänker så lika så allt bara flyter på utifrån våra gemensamma värderingar.
Jag fyllde på mamma-energi-kontot med hästar, frisk luft, preggopromenader i lagom fart och skördande. I både köttfärssås och matbröd hamnade det zucchini!
..Brandismannen hästade, han också. Nu börjar längtan efter långa ridturer tillsammans att vara stor.. men allt har sin tid. Jag skulle inte förlåta mig själv om något hände bebben.. Ikran äär en cooling, men väldigt stor. Fjödur (islandshästen) är inte så stor, men istället en räserkille.. så ingen av dom två storhästarna känns särskilt lämplig för ett högpreggo som inte är i sin rätta balans, så nu får ridandet vänta ett slag.
Jag plockade blommor, band och levererade förbeställda buketter mest varje dag.. och fyllde Blomstervagnen mot helgen, förstås. Ett utav sommarens höjdare, alla blomster, tusan vad roligt det har varit och är… att den där ischias-nerven (eller vad det nu är) ömmar jäkel efter ett redigt binda-bukett-race… det låtsas jag inte om.
Det blev september. Magnifika, september.
Energin var god och vi fejade och grejade, bakade både söt- och matbröd. Går förstås som hejsan med dessa hjälpredor!
Varvade brädspel med makande av krusbärsmarmelad. Högst koncentrerad marmeladmakare som rensade bären, alltså!
Det är så fräsigt att få vara med om allt det här, Mamma- och Pappalivet alltså. En kväll var det fotbollsmatch och jag tog med mig alla barnen ner på byn. Minstingarna hejade på brorsan och lekte med sina småvänner samtidigt som jag stod och försökte ta in att vi har så stora små barn nu. Och till nattningarna är det inte bara mamman eller pappan som läser saga.. Storebror övar läsläxan för sina småsyskon också. Aj mitt mammahjärta, min första bäbis liksom… nu läser han och skriver egna sagor för fullt. Och tycker det är jätteroligt, det är det bästa! Älskling.
Det blev fredag och vi hade mysdag med vännerna. Jag provade baka ny variant av äppelpaj till knytiset. Päron pladdrade, barn lekte och så firade vi liten nybliven 2-åringsvän. … jag kände mig dock inombords inte helt hundra.. men tänkte att ”jag är bara trött och det blir bättre efter en lång natts sömn”..
Men lördagen blev bara ett enda kaos. Precis, precis som med Lillebroren i magen, vid samma tid av graviditeten, så har jag nu uppenbart kommit in i en svacka av väldigt kraftiga migränanfall. Som bara avlöser varandra. Jag har aldrig migrän annars, förutom när jag varit gravid. Under lördagen duggade tre, som ”strokeliknande” scenarion, och till kvällen tyckte mannen att nä, nu vill jag ringa 1177 och kolla så att det här verkligen är ”normalt” när hans fru återigen blev som ett jagvetintevad.. och preciis som med B blev det ett väldigt pådrag.. det handlar ju om ett litet liv och inte bara mitt eget ”lilla migränanfall”, så trots att jag kände mig som ett tjurigt barn som försökte vägra ta emot hjälpen, så är jag ändå tacksam för noggrannheten, förstås!! Jag domnar i halva kroppen, har ingen känsel i munnen, på tungan och det läskigaste; det går inte prata! .. det kommer bara strunt. Något vi inte visste men senare fick veta, är att havandeskapsförgiftning har vissa liknande symtom som kraftig migrän också,.. så då förstod jag varför mina sluddiga ”men det äär bara migrän” inte gick hem hos ambulanssjukvården och en tur till sjukan var ”ett måste”. Återigen konstaterades det att ja, det verkar vara något hormonellt megatjafs i kroppen i detta skede och bara ”att gilla läget”, typ.
..men hu, vad tröttsamt och ont det varit i helgen.
Lyckligt var, att det i helgen var Storebrors tur i kusinskaran av ha ”Eget dygn hos Farmor och Farfar” (sån världslyx för en liten storebrorsunge, med fullt mys och fokus av två favoriter).. och dom två småsyskon blev förstås ompysslade av vackerpappan medan morsan mest bara sovit och sovit och motat migränanfall. Lycklig var jag när jag kunde vara uppe på benen en stund.. njuta av en blombukett och samla in lite frön inför nästa år. Men i övrigt.. en soligt vacker helg.. som varit lite kämpig, milt sagt. Där jag gav mig den på att vila, vila, vila, vila…
… ganska tröstlöst att då vakna till tidigt måndag… och ett nytt, om än (peppar peppar!) mycketm mycket mildare bara ”ett klassiskt migränanfall” som sedan timmar redan dragit sin kos. Hoppas att det är som när B låg i magen.. då hade jag ca en vecka där det kom och gick migrän, sen gav det sig. Hoppas såå på samma nu. Jag lever på hoppet och tänker positivt inför veckan!
… det hade kunnat varit värre, kära hjärtanes ja. Nu tar vi en dag i taget.
Önskeplaner för v.36!
-Njuta av varje vacker septemberdag som bjuds nu, så mycket jag/vi bara kan och orkar.
–Drömscenariot är att denna ocharmiga hormonhärva i kroppen drar sin kos och vi kan hitta på olika mys och hittepå….
-..Äppelträden dignar och vi läängtar efter att göra årets äppelmust! .. till exempel.
-Gå till barnmorskan och lyssna hjärtljud på Uno-Bebben.. ljuvligt ljud.
– Jobba med ett par roliga samarbeten! .. med företag som passar oss och er som handen i handsken. Ja, det är bara såna samarbeten jag tackar ja till, det vet ni.
–Börja göra slag i orden ”boa för bebbe”, på riktigt.. tvätta upp lite småkläder till exempel. Så overkligt på ett sätt. Tänk att vi ska bli en till <3 .. tänk att få byta migränont, mot att snusa bebbe? … den tanken gjorde mig megalängtig nu.
-Fira livet med lååång långhelg. Lite extra ledigt unnar vi oss nu. Lägligt. Efter en fartig sommar där ledigheten hade arbetsiver i massor från början till slut, kan vi nu ta ”ledigt med lite lägre tempo”. Gott både efter sommarfarten och att få återhämta oss nu. Livet på gården innebär alltid en fart, och vi älskar den. Vårbruk och slåttertid så fräsigt. Nu försöker vi skörda allt vi kan men också njuta av att naturens tempo börjar lugna ner sig…och helt sonika, bara ta hand om oss. <3
….
Vi tar en dag i sänder. Eller hur? Haffar tag i dagen och norpar guldstunder.
Jag tänker på storheten i doften från fruktdignande äppelträdet.. Känslan av kallt, nästan nollgradigt daggvått gräs mot handen… Höga, klara septemberluften i lungorna under promenaden .. Hjärtevänner. Kramarna från skäggig make och varma småbarn. Jag fantiserar om en tur i skogen. En favoritmiddag i hösttider.. Handen mot en varm mule… allt det där är det bästa och dyrbaraste jag har och precis vad jag tänker försöka norpa åt mig..
Nu börjar sommarlovet sakta krypa ur kropparna och vi är igång med vardagen. Gillar den, mycket.
Dags för liten summering av veckan som gick, innan vi kikar på nya veckans önskeplaner!
Veckan som gick, fylldes med;
Veckostart! Mjuk i kanterna, i vanlig ordning. Pappan slutar mitt i dagen, samtidigt som skolpojken och vi kickade igång med tillsammanspromenad/cykeltur. Fräsigt med asfalt tycker grusvägsungarna.
Jag band buketter på löpande band.
Vi blev överrumplade av nattfrost! Tack och lov bara en natt.
Vi var på loppis och letade ”nya” lampor. Det är mörkt om kvällarna nu och vi har inte så många lampor som vi önskar. Vi gjorde flera fynd. Bland annat denna vägglampa… för en 50-lapp! Vaaa, så fin visst?
.. och det häär hände. Två småsyskon på förskolan. Ja.. Juni-5-åringen skolades lugnt in nu redan under vårterminen.. började med 5h/veckan för att sedan avsluta terminen med stadiga 10h/veckan.. nu, är det bara ett år kvar innan hon börjar förskoleklass, som är obligatorisk, och därmed tycker vi att det är viktigt att hon precis som storebroren, får chans att bonda ihop sig gott med blivande klasskompisarna, lite er fast schema kommer alltså att hållas för henne. Vi anade också att Lillebror då nu i höst, skulle bli nyfiken att följa med han också.. så han har en syskonplats och får haka på storasyster, oom han vill.. noll tvång och måste i det, han hinner bonda med sina blivande klasskompisar om något år, sådetså. Som alltid på önskelistan här i byn, en öppen förskola, .. men då det inte finns så är jag tacksam över att utöver privata kompishäng kunna erbjuda barnen, när dom är i den fasen att kompisleka mer står på önskelistan, några timmar på förskolan i veckan. Vi kör på feeling och det syns gå som hejsan, det!
Världens finaste människa ordnade oss ljus i trappan. En suddig mobilbild, får knipsa bättre bilder på dessa drömlampor som iiinte är några loppisfynd.. puh. Men dom ska få leva hos oss så länge vi lever här. Just så.
Jag morgongympade. Preggot mår gott av det!
Livet pågick. Och i vanlig ordning hade vi kreativt kaos, härs och tvärs!
Jag jobbade på små stunder här och där, när tillfälle gavs, att fortsätta beta av min Boa-lista (den HÄR). Skafferiet blev det ordning i. Gamla korvbröd och kex från sommarens utflykter hivades och hyllor såptorkades.
Vi tog med oss lite härliga grejer och susade till vännerna medan regnet stod som spön i backen.
Bertan hjälpte mamma med ett jobb vi hade på instagram, för Blocket. Ni vet att vi är blocket-användare sedan alltid. Därför så ofantligt roligt att få kampanja för ett företag likt detta.
Det blev torsdag och hemmet ordnades till något.. och fylldes med färska blommor, det i kråksången!
Plötsligt var det fredag och tjohej vad blomstervagnen jobbade på. Så himla roligt!!
Vi firade in helgen ute på verandan med färsk pasta och sommaren bestämde sig för att komma åter efter dagar av riktigt höstrusk. Oj så härligt!
Helgen har fyllts med ditt och datt. Som nybakt mammabröd till lördagsfrukosten.
Älskvärda bestyr i massor.. jag har ”för mycket roligt” för mig just nu.. egentligen önskar min preggokropp lite mer vila.. men jag har svårt att låta bli allt roligt påtande.. här ser jag i min blick att den säger ”jag älskar det här… både att vara preggo och plocka vinbär..MEN HELSICKE VAD DET VÄRKER I RYGGEN efter många timmars sjåande”. Noll synd om mig.
Och vi var bjudna på världsmysigt och gooott kalas hos ”Morfars”. I bild; födelsedagskort pysslat av idoga småhänder.
Veckans sista dag innehöll bukettbindande likt de flesta andra dagar under veckan samt ännu en fotbollsmatch..
..kortspel ute på bron i skön sensommarvärme.. fotbad med liten flicka, samtidigt som vi rensade nyplockade krusbären..
.. och dessa coolingar, avslutade veckan precis som dom började den; med att göra äppelmos. Två rediga stöpor gjorda. Tror vi satsar på en tredje. Assistenten gnisslade tydligen, så hörselkåporna var goda… solglajjor är också alltid bra, tycker Minsting. Dreamteam!
.. 7 dagar fyllda med liv, stoppade i våra hjärteaskar. Tack livet.
En ny vecka står för dörren…
Önskeplaner för v.35
-Omfanmna de allra allra sista augustidagarna för att sedan välkomna september! .. ooh, blir pirrig i magen. Lillminstings ankomst närmar sig med stormsteg. Men ännu bör det vara en hel hop veckor kvar!
-Ratta Hemmamammaliv med allt vad det innebär. Har tre småstora barn nu, så fräsiga åldrar alla tre. Den enen som gladeligen skjutsas på fotbollsträningar och har livets första läsläxa denna vecka. Den andre är ett enda kvitter, pepp på sin Kottegrupp med blivande klasskompisarna och tycker också att det är ”såå skönt att vara hemma” efter dessa små timmar iväg. Och Minsting, han flyter med.. lär sig saker utav bara farten, är väldans kär i sin mamma och bebbemagen och ser så mycket fram emot att ”jag ska bli STOOOREbroor!”. Och jag är bara så lycklig över att få vara med på hela alltet. <3
–Hovis kommer!
-Vi fortsätter skördandet! Äpplen, äppplen, äpppplen…väldans mycket äpplen att ta hand om just nu. LYX!
-Baka! .. fylla frysen är bland det bästa jag vet.
-Häng med vännerna <3
–Knåpa klart en text till en artikel (KUL!) samt beta av annat pappersarbete.. som ju alltid bara får hinnas med, ”på något sätt”.. Vi har många bollar i vår luft, vet ni. Drömgårdslivet!
–Njuta av Den första septemberhelgen!
…
Jag tror det här blir en fin vecka. Hoppas så. För både er och oss.
Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi under veckan!
… jag väljer, trots att det nu är rätt så kylig luft, att sörpla mitt morgonkaffe ute på bron. Sätter mig i den där trasiga, men mjuka och sköna gammfotöljen.. där mår preggokroppen gott. Samlar tankarna för ett slag. Med en måndagshälsning här till er. Vi kikar på vad vi fyllde våra allra sista sommarlovsdagar med och så vidare..
Vi började veckan med en drös timmar i skogen, som ni vet. Helt underbart. Karl-Johan-svamparna vi fann, gav vi vår ena fingranne!
Rekordstora enar, som jag delat itu då jag inte trodde dom kunde vara så stora och ändå fräscha, men se det var dom.
Det bands maffiga sensommarbuntar som levererades. Nyper mig själv i armen att ni vill köpa blomster från Drömgården.
Storebror blev fast i korthusbygge och byggde det ena mer avancerade efter det andra. Minstingarna hade sjåigt i köket, bakade och facetimade med Moster M.
Det blev den allra sista sommarlovsdagen och vi plockade vinbär och bakade blåbärspaj…
.. och gjorde slagbordet så stort det kunde bli och dukade med gladbukett, för att sedan bjuda Morfars och Farfars på middag. Mysigt sommarlovsavslut!
Och så blev det regntung torsdag och mamman fick bita ihop rejält för att inte låta brännande tårarna trilla längs kinderna.. Mammahjärtat jobbade på, så att säga då vår älskade, älskade stora lilla älskling., så självklart och modigt stegade in på skolgården och började Klass Ett. Nu är det skola, på riiktigt! Och ni kan bara ana vad någon längtat efter det. Å ni vet hur det är, på ett sätt önskar man bara att barnen ska vara små knyten att hålla i sin famn, för evigt.. samtidigt som det är helt makalöst häftigt att få vara med om alla olika kapitel.. att se sitt barn växa och bli sin alldeles egna människa. Så stolt över vår S. Och evigt tacksam över att få gå här så nära bredvid och uppleva hela alltet fullt ut.
Det blev fredag. Blomstervagnen fylldes och vi var fredagströtta…. väldans fredagströtta.
Och så blev det lördag och gullungar skjutsades till Morfars och vi päron slirade norrut, ca 30 mil, för att skåda den helt sagolikt vackra vigseln och fira kvällen och natten lång att älskade kusin A och hans A nu är man och fru. Älskar den där skäggige så och vi har alltid så roligt tillsammans.
Två helt fantastiska människor dom där två. Å puh, nu gråter jag av bara tanken och synen på dom. Det var en så otroligt vacker dag, rakt igenom. Så tacksamma för att vi fick vara med. Grattis igen å igen, finaste ni! Man och fruuu K!
.. det blev söndagmorgon och småbarnspäronen klev upp tidigt med morgonfrillorna på snedden och gasade hemåt.. vi ville överraska någon som inte alls räknat med att vi skulle vara på plats…
.. på hans livets första fotbollsmatch. Coachad av Morfar. Vilket drömteam, ser ni? Å himmel, vad roligt att vi hann.. det var värt att klivas upp i ottan för. Återse hela lilla gänget sedan och krama om, både barnen och världens bästa MammaMormor och PappaMorfar edan, så underbart. Hela gänget hade haft det så bra tillsammans medan jag och M varit på bröllop. Tacksamhet stor så stor.
Väl hemma på gården hade vi söndagstimmar tillsammans… gosade hästar, plockade blommor och gick med till bästa gårdsvakten..
.. och så avslutade vi veckan med god söndagmiddag och att krypa ner i renbäddad storsäng hela gänget… vi somnade en efter en, tidigt. Vilken vecka! Det kändes i hjärtat. Massor.
…
Nu är kaffet slut. Jag känner mig samlad och ganska så redo inför ny vecka. Har en lååååång ”det här vill jag hinna innan bebben kommer-lista”…
Tänker ta dom världsmysiga bestyren lite pö om pö, vecka för vecka. Ni vet, dona med småkläder och sånt, varvat med alla andra mysiga sysslor som är nu.. skördande i massor till exempel. Planerna för veckan?
Önskeplaner för vecka 34:
-Försöka landa i att sommarlovet är slut och vardagen ska tuffa igång. Tycker så mycket om vår vardag, men nu är både kroppar och knoppar inne i sommarlovande, så nog tarvar det lite tid att komma in i rutinerna igen! … en sak vi återupptog på direkten, är matlista och större handlingar än allt småhandlade som blivit under sommaren. Minstingarna och mor har redan nu fyllt kylen för i alla fall största delen av veckan. Skönt!
–Motionera! Jag varvar preggogympa med prommisar, .. den nya erfarenheten av ryggont (typ som ischias?) som uppdagats, blir som sämst om jag inte motionerar alls, … eller sjåar för mycket. Så det är en fin balansgång som behövs.. men håller jag den så får jag må gott, så jag jobbar för det.. det äär inte lätt att tvärvila i ett hemmamammaliv med tre barn, så är det bara.
–Vi behöver städa ur lagårdsstallet.. som under höskörden fylldes med allt möjligt krafs som vi behövde flytta från högolven… men nu måste alltsammans hamna på bättre ställen (”vaar?” är frågan, haha!), så att hovis kan komma hit och verka och sko hästpojkarna!
-Fortsätta skörda och preppa för vinter genom att fylla frysar och matkällare med massa gott!
–Plocka blommor och binda sensommarbuketter till er, förstås!
-Fira en älskad PappaMorfarSvärfar! .. längtar så efter det, att träffa storfamiljen och ha det gott tillsammans.
…
Vi tar en dag i taget. Visst?
Ta hand om er, allt ni bara kan. Så hoppas jag så att vi hörs under veckan här inne!
Att göra det stora av det lilla, det är bland det bästa vi vet.
Vi skämmer inte bort barnen med pengadyra fräserier och hittepå, inte oss själva heller för den delen. Det vet ni. Vi saknar det heller inte. Fräsigt för oss, är att en helt vanlig måndag, ha tiden tillsammans att kunna packa stor fika- och matsäck, bädda hela fyrhjulingsvagnen full med täcken och kuddar och hjälmklädda ungar. Och dra iväg till skogs på äventyr.
Puttra iväg med tanken att bara vara, i stunden.
”Vi ser om vi hittar några bär eller någon svamp, men huvudsaken vi får andas skog, fika och äta”.
Timmarna fick gå bäst dom ville, vi bosatte oss en eftermiddag och kväll i skogen. Avslutade med pyttipanna på hemäggen vi fått av MammaMormor och PappaMorfar och norrländsk falukorv förstås.
Stormköket jag och mannen fick i 30-årspresent av Lillis och Lillsvågge, var helt ypperligt och ordnade oss middag i ett nafs.
Innan himlen började dra ihop sig och spänningen var oliiiidlig om vi skulle hinna äta innan regnet kom, men se det gjorde vi. Mätta, nöjda och trötta puttrade vi hemåt igen. Med inte så mycket som en halv gul kantarell, men blåbär och några stora, stora Karl-Johan-svampar. Framförallt, fem själar tankade till bredden med skogsluft, äventyr och dyrbar tillsammanstid.
Fy farao, vad härligt det var!
Idag har vi här hemma förstås roat oss med att bland annat baka blåbärskaka av bären vi fann. Väldans gott! Påminner även er om det goda, goda receptet.. en långpannekaka med blåbär och kardemumma. Perfekt att fylla frysen med nu till sensommaren och tidighöstens fikor! HÄR finns receptet.
Senaste kommentarer