Så, låt oss prata lite om denna skapelse vi har äran att kalla vår, allas vår Salleman!
Det känns liksom som att han ”tillhör inventarierna” här hemma nu. Han har ju levt här på gården nästan lika länge som vi så det är ju inte så konstigt att det känns så då.
Här var det oktober 2016 och vi hade precis varit och hämtat vårt livs första alldeles egna husdjur. Denna lillfis var en otroligt vild kattunge. Jag var såhååå rädd för honom ska ni veta. Han hade människors ben, särskilt mina, som byten och jag minns hur jag kunde springa som skjuten ur en kanon över köksgolvet och vråla ”MAAAARTIN, hjääälp!”. Mycket underhållande, tyckte den skäggige…
Allt ordnade sig fint när Salle fick en kattvän, då har allt överskottsbus ordnat sig med kompisbuset.
Nu är Salle en stadig 8-årig kattpojke, leka är fortfarande ganska så kul… en stund. Han är inte som ett kattunge och dess leklust längre, helt sonika.
Januarikyla är ingen hit, har förresten aldrig varit, om ni frågar honom.
Gosa i någons famn, det gillar han inte heller. Jo, bara precis på hans premisser och det är inte säkert att det passar människan, men se det struntar han i. En riktig liten lurvig mansgris, i kattformat. Och vi älskar honom!
Han äter mat från Royal Canin, och vi anpassar som ni ser maten efter honom och hans behov, ålder, aktivitetsnivå osv.
Royal Canin har något för alla!
Leka en liten stund, vara ute en liten stund, äta god mat, se till så att kattsyskonen är tvättade… men i övrigt, vill han mest bara en sak, särskilt nu vintertid..
… ligga på skötbordet och njuta värmen inne i Badrumstvättstugan. Tvätta sig. Och slumra.
Sannerligen… en mogen lurvig man, i sina bästa år!
Har ni sett, tjusiga kattprinsessorna som strosar och busar fram här hemma!
Ser ni vad dom växt under deras första år? Titta här;
Supersvarta Supersöta SuperSally.
Bilden till vänster är när hon precis kommit till oss i början av året och högra bilden är alldeles nytagen, nu en ett år gammal tjusig kattflicka.
Och här, bilder tagna på samma vis, för Prinsessan Svea.
Så liten!!
Katterna. Glädjespridarna för hela familjen, som utvecklats från små kattungar till stora kattflickor. Det är otroligt mycket som händer under kattens första år och det är viktigt att anpassa fodret därefter.
Vi har hela vägen varit måna om att dom ska ha ett bra foder och Royal Canin är i toppklass på detta ämne, med foder för alla katter, oavsett ålder, aktivitetsnivå, osv. Till småtjejerna ger vi nu ett ”outdoor-foder” med mer energi i plus deras små portionspaket (bitar i sås som dom ÄLSKAR!), allt för att dom ska fortsätta utvecklas och må bra! Stora snart 8-årige Sallekatten, ger vi ett annat slags foder, som passar honom bättre, helt enkelt ett foder för lite äldre, kastrerade katter med lägre aktivitetsnivå.
Av småtjejernas nosande, kan ni ana att dom är (jag faktiskt helt) TOKIGA i denna mat. Alla tre!
Är vi fler kattälskare här inne?
Dela gärna med dig av bilder på din/dina katt/katter och tagga @dromgardsliv + #fromkittentocat, inne på instagram alltså, så att jag får se, kattunge till nu.. det vore så kul!
Önskar er alla en god, god tredje adventshelg nu! <3
.. Men, nämen nu räcker det väl? , sa han med finurligt världssnällt leende…
-Näpp, det håller jag inte alls med om, sa hon… jag känner i hela sjääälen att det här blir bra,
….
Slut på diskussionen.
…låt oss välkomna nytt liv till flocken!
Tadaa!
Här har vi Drömgårdens lilla Prinsessan Svea och Superbusiga Supersöta Super-rally-Sally!
Upp över öronen kära. Det är vi. Precis allihopa här hemma.
Särskilt en liten människa här hemma gör verkligen allt och lite till för att närma sig..
”tatt-n?, tatt-n?”… säger han och går fram som den lilla livfulla skapelse han är. Storasyskonen finlirar lite mer. Och jublar högt, när dom får småkatterna att kurra.
När stackars vi och Sallekatten miste lilla Tussekatten kring nyår, var vi alla överens om att vi behövde spana efter en ny vän till Salle.. han är en katt som faktiskt blir helt galen som ensamkatt. Sådär så att veterinär och andra utryckt att han ”inte är som alla andra” (läs; ingen gosig barnkatt. alls. jag var länge rädd för honom… till den dagen vi ordnade honom en vän. då blev han som förbytt). Och ”vadå?”, tycker vi. Han ska få vara precis som han är, och visst hade det ”räckt” med en liten kattvän till honom… men halllå, ”bara eeen till?”,
..när ju både denna lilla donna, Sally, tittade mig i ögonen..
… OCH likadant den här lilla pinglan?
Vad göra? Jo, shoppa kattungar för hela slanten, förstås!
Vi har gott om plats och gården räcker till tre katter alldeles perfekt. Gissa om Sallekatten är nöjd!
Julis sista dagar och plötsligt är det augusti. Vi ser hur vår sista julivecka såg ut, vetja!
Här kommer ännu en sommarlovande Måndagshälsning med veckosvep…
Veckan som gick;
Vi startade med kompishäng och kojbygge.
Och så drog vi iväg på en så fräsig husbilssemester hela familjen… och ja, vi skrattade så vi grät stundvis jag och min älskade M. Kanske knåpar ihop ett inlägg om den där turen, förresten!
Vi njöt borta-bra-men-hemma-bästa-känsla!
Och fick uppleva grav sorg. Vår älskade, älskade lillkatt, barnens senaste julklapp.. hela familjens kelgris. Lill-Stickan… han som sprungit över ”storvägen” alldeles för mycket hela våren och sommaren… han finns inte mer.
Det gräts till fördärvat. Och så hade vi begravning. Sjöng Blott en dag tillsammans och pratade goda minnen… barnen tröstade preggomamman som inte kunde sluta snyfta, med orden.. ”men mamma.. nu är Stickans själ uppe i himlen och när vi dör får vi ju träffa honom igen!”… sen var det inget mer med det, nästan? Helt självklart, krasst, klokt och alldeles sant. Sådetså.
Gräsmattan som fått en chock efter att jag och Bertan klippt den för första gången i sommar, var guuul och brun och så vidare. Men prunk fanns det på annat håll. Älskade blomstren!
Mannen hjälpte sin fruga att ordna en ”Blomstervagn”. Som vi rullade ut på torsdagen och det var en så glad dag. Som ni handlade blommor! Tack snälla ni. För all er peppning på alla vis! … lyxen att den kvällen få gå till Svägerskan på middag… ni anar! Vi satt ute till sena kvällen och babblade medan alla småkusinerna lekte och hade egenpåhittat pyjamasparty.
Dom allra första pärerna och lökarna tog vi upp ur landet också. Tusan så gott!!
Och så hade vi ett dygn i barndomsbyn hos världens sötaste Mams och Paps med Moster M som lyxig lekmoster! Behöver jag säga att vi levde lajf? ”Hotellfrullen”.. sköna bubbelbaden.. hammockslummer.. Jag slappnade av och var så pass dåsig att samtliga i gänget började bli oroliga, haha! … inte van att se vimlande E så.
Så kom vi hem till gården igen.. och tur var väl det.. för under juli-blir-augusit-natten, när jag och M satt ute på verandan och njöt tystnad och att barnen slumrade gott på övervåningen sedan timmar tillbaka… då, hörde vi plötsligt hovklapper… på alldeles fel ställe.. lillvännen Fjödur hade på något sätt tagit sig ur hagen. Var högst olycklig över det och vill iin…. men, dagen tyckte han visst inte att det var så läskigt utan skuttade ur hagen igen och var ute på egen tur. Noll svår att bjuda med sig hem igen, men jag skulle inte ha velat utsätta våra gårdsvakter för det.. för den där hästen är ju ”som han är”.. människan han ska lita på, behöver förtjäna hans förtroende… pust.
Augustis första dag fylldes med nyttogöra! Som att linoljesåpa hästarnas utrustningar.
… och se så att allt verkar i sin ordning inför tredje slåttersvängen..
Vi avslutade kvällen med dopp i lillsjön. Sen somnade vi som fem små grisar på rad. Tacksamma. För hela alltet.
.. och nu är det augusti! Det blir en fin månad. Tror jag. <3
Önskeplaner för den första hela augustiveckan!
– Sommarlova oss tillsammans, hela familjen… en sista vecka innan pappan återgår till kontoret….
-… det är dock jourvecka, så vi är i vanlig jourordning, lite ”låsta”. Men, i vanlig ordning, helt inställda på att göra det bästa vi kan av hela alltet. Några tillsammansutflykter kan det inte bli, men morsan kan susa med barnen och bada om det önskas, vi är ett sammansvetsat team. Och så kan vi mysa här hemma, spela kubb och bygga på trädkojan hela familjen, bjuda hem älskade och kanske får vi sånt där tråk gjort här hemma på gården.. som vi gärna vill ha gjort men som prioriteras bort lätt?…
-… det vore underbart att gå igenom vårt klädförråd ute i Gårdshuset, till exempel. Råttorna har haft fest där i vinter och jag är mer än orolig över att dom varit i kartongerna med alla bäbiskläder… (jag ska inte vara den som rör bland råttskiten… promise.. men rensa i oskitiga kartonger utomhus, det kan jag göra!). Inget roligt göra, men skönt när det är gjort…
-Jo just! Slåtter nr.3 ska tas in också. Liiiiite (läs; väldigt) trött på höskördande nu… men det ska nog gå bra. En dag i taget. Lättnad när allt är under tak och allt som är tingat, är ivägskickat… målbild!
–Barnmorskebesök!
-Fylla ”Blomstervagnen” när det närmar sig helg!.. åå, det var så himmelens roligt förra veckan! Älskar också alla beställningar jag får, mellan ”grab & swish”-dagarna.. så roligt!! Håll utkik på instagram vetja, när jag fyller vagnen denna vecka!
…
Tills vi hörs igen; – må så gott ni bara kan. Ta hand om er, så mycket ni bara kan!
Barnens julklapp som det var en viss leveranstid på. Nu är han här, lillkatten! Väntan väl värd konstateras det varje dag. Vi hämtade lillplutten i måndagskväll och samtliga här hemma är löjligt förtjusta.
”Fick honom, julklapp!”, säger Bertan nöjt. ”Nämen tiiitta, vad han är lika Fransson!”, säger Juni. ”Alltså, viilken kärleksfull julklapp!” säger Storebroren.
Lillebror till Sallekatt och Frans Frasse Fransson… och nej, vi slutar inte hoppas att under ska ske och att Rymmaren Fransson kommer åter mot vårkanten. Men oj vad vi är glada för detta tillskott i flocken. Storebrorskatten tog sig ann sin lilla Lillebror med en gång. Så himla fint att se.
Jo just. Han heter Lillstickan, den lilla busen. Döpt till ära av Morbror Stig (”Stickan”) som inte vandrar på jorden längre. Han fullkomligt älskade svarta katter och hade avgudat den här lillen. Så. Hej hej Stickan!
Idag har vi fredag och efter en fartig vecka där vi donat mycket i köket och det varit älskat kreativt kaos mest överallt känns det idag flärdfullt att tjava nerför trappan och möta såpskurade golv och var sak på sin plats. Vi är redo för februarihelg. Innehållandes garanterat mycket kattungebus och kattungemys. Bland det gulligaste som finns!
Jag som skulle berätta för er vilken tuff vecka det varit.
Orkesmässigt för mor.
Inte för att jag måste berätta för er, har ingen plikt alls, utan bara för att jag vill. Alltid. Ge er båda sidorna av myntet.
Nu som TRETTIOÅRING (”gammal och klok som en bok”, hehe!) så lyssnar jag bara på kroppen, så ordnar det sig. Men mer om det en annan dag kanske. För nu förstår jag inte alls vad jag mumlar om.. ”trött? va?.. jag känner mig svinpigg och asglad!?”.. förutom att ha tryckt på paus (så gott det går som hemmamor med tre små och en man som jobbat extra mycket denna vecka) och haft några riktigt långtråkiga dagar, så ska ni få se något som piggat upp och som är så innerligt roligt;
-Fransson är hemma!!
I morse när mannen skulle åka till jobbet, möttes den skäggige och katten i dörren… oj så chockade vi blev. Och väldigt, väldigt glada!
Nu slumrar han på sofflocket som om inget hänt.
Två månader (!) på vift. Och som vi har sökt. Åkt bil. Gått. Sprungit. Ridit. På vägar och till platser där han kan tänkas vara. Också till platser där det är superlångsökt att han skulle bara.. men det har bara känts bra att gööra något, allt man kan liksom. Vi har fått tips om katter man trott kunnat vara han… ja en mörk kväll åkte vi fyra mil hemifrån… det var en knasig kväll, men vad gör man inte för dom små liven!! Han haade ju kunnat råka lifta med någon…. Vi har ropat och letat. Knackat dörr. Bett människor leta i bodar och vrår. Lagt ut annonser på olika sidor. Jag tror jag har koll på hela Sveriges katter som är upphittade, efter att varje dag kikat in på Vilse.nu.. haha! Jag ska erkänna.. att jag, som den Crazycatlady jag visst är, varje dag sedan han försvann, på något sätt har letat honom. Jag är så förbenat kär i denna kissekatt. Frans Frasse Fransson. Hemma nu. Hungrigare än hungrigast. Väldigt tovig. Otroligt mager under pälsen. Skitig under småfötterna. Doftar kall höst, blött gräs och skog.
Men som han kurrar, äter och jamar som om han försöker berätta var han varit och säga att han tycker att det är skönt att vara hemma igen (jaaa Crazycatlady är helt säker på att det är det han säger)..
Slutet gott. Allting gott. Tack för alla era delningar och alla hejapå-rop om att ni önskar att han ska hittas. Tack tack tack.
Nu tar vi fredag! Solen skiner efter två ösregniga dagar. Det känns mer än gott. Önskar er en god start på helgen!
Senaste kommentarer