Just precis nu…
… råder kvällslugnet.
Addera såpadoft, ljudet av torktumlare och diskmaskin.
Och den ljuvaste av musik; barnens snusande från rummet intill.
Jag njuter så.
Och tackar för vettet.
Att uppskatta det stora. I det lilla.
När Mamma-navet stannar för ett slag. Och! -Titta här!!
Det är torsdag, den allra första majtorsdagen.
Jag är lättad över att vara kvitt gårdagens magont. Ni vet ju, som tidigare nämnt, att jag är ägare av en sån där ”känslig mage”.. alltid haft och kommer nog alltid att få ha dessa påhälsningar av magkatarr nu och då. Den här tiden på året är det så mycket som är så förbenat härligt och roligt att jag knappt vet var jag ska ta vägen… ni hittar mig på huk i rabatterna, bland småplanten, nästa sekund serverandes mellis ute på trappan till småungarna och i i en tredje sekund åkandes rutschkana med barnen, därefter krattandes, grävandes, jord-säck-släpandes… och så vidare. -ljuuuuvliga tider! Men… i vanlig ordning glömmer jag att hämta andan nu och då och då är ju kroppen klokare än knoppen..
Ja, ni…Den där vår-ivern, alltså. Jag vägrar o-älska den! Men jag ska nog släpa fram ”Mors Vilstol” ute i trädgården… så är det i alla fall en liiiiten chans att jag hamnar där en ministund nu och då! .. det blir så kruxigt liksom, när Mamma-navet plötsligt stannar för ett slag…
Nu till något fabulöst. Inte helt klar med dagens älskvärda helgstädning, men knipsade några bilder till er mitt i allt. Blev så lycklig av färgerna..
…Och solglittret.
En ren kökshandduk på vänt. Så jädrans flärdfullt!
Men alltså!
–TITTA HÄR…!
Ser ni? Liiivets kökslampa ju. Fann den på loppis.
… för 50 spänn. F E M T I O sketna små kronor. Larvigt lycklig för den! Den ger sån fin känsla till hela köket.
…
Nu ska jag slira fram med skurtrasan över golven innan trasmattorna läggs på igen. Lillebror sjusover ute i vårvindarna, nerbäddad i vagnen.. storasyskonen påtar med sitt. Torsdagsfeelingen är god och tacksam. Hoppas att ni mår gott, ni med.
Ta hand om er! Det ska jag!
Emmeli
Nu är det Påsk!
(Inlägget innehåller två våriga reklamlänkar)
Gamla gården badar i aprilsol. Hemmet doftar såpa och jag känner mig omåttligt nöjd där jag svassar fram på nyskurade golv och hivar nytvättade trasmattor över golvet. Byter, för en stund, småttingkladd och gårdagens ”jag-ska-bara-gå-in-och-fixa-en-grej..”-nerskitande med leriga ytterskorna på (av mig själv alltså) för rent och påskfint.
Här tas alla pysseltillfällen i akt. För att vi tycker att det är så roligt.
Ser ni ett utav årets påskpyssel där vi diskbänken? -ovanför såpan och diskmedlet, vid gamla slöa saxen?
Äggskal sedan sockerkasbaket. Lite lim och hampasnöre. Tjoff; sötaste lilla påskavasen att stoppa ungarnas tussilago i.
Jag fick tjugo rödgula påsktullisar av mannen. Gulle han. Inga påskliljor har jag funnit så jag tog några knipsade utifrån kitteln på bron, ni vet. Det blev så sött ihop.
Unnat mig en vårig topp i himmelsblått (finns HÄR).
Mammajeansen är inte nya, men väldans omtyckta och finns fortfarande att finna HÄR.
Och ser ni våra nya loppade påskduk? Älsk på den. 30 kronor. Och barnens loppade påskprydnader för några kronor styck.
Nu är det påsk!
… och jag är så lycklig förstår ni. Plötsligt hade jag tre urgulliga typer i hallen som såg ut som om dom var på väg till Blåkulla…
Meeen lyckligtvis, så lovade dom att dom skulle stanna hemma över påsken..
…dom skulle bara susa förbi några älskade och säga Glad Påsk! och sjunga en påsksång och sprida lite kärlek och sånt. Bra idé, barnen! Försedde sig själva med chokladiga ägg gjorde dom också väldans bra!
Alla vi här på gamla Drömgården, Önskar er alla Hjärtevarma och Vårhärliga Påskdagar!
Emmeli
Det här ger hopp!
Det blir fredag och solen bara vräker sig in i hemmet. Det är så själagott att ord ej finns, eller hur?
Vi tittar ut på det nya snötäcket som lagt sig under natten innan vi dukar fram frukost. Havregrynsgröt, äppelmoset gjort på hemäpplena och rostisar. Och en stor kopp kaffe till mamman. Sen blir klockan 09 och vi ringer MammaMormor och PappaMorfar, för dagens lägesrapport och kärleksgivande genom facetime. Tack och lov, säger vi. För teknikens under, att vi kan ses… fastän vi inte kan ses, just nu.
Jag och barnen ger oss ut på gården. Det är en helt makalös marsfredag som bara ännu har börjat.
Vi hämtar lillponnyn. Och slirar oss ut på tur. Småsyskonen chillar i Snabbvagnen och Storebroren rider som en värdsvan lite miniryttare. Chippen knatar på. Tvärnitar ibland, som för att meddela att han faktiskt äär en lillponny och då behöver man få utlopp för en viss dos tjureri. Det bara är så. Sen travar han i kapp på sina söta ben.
Dagen rullar på och pappan kommer hem för långhelg och jag får ge mig ut på springtur, den första efter sjukstugan och livet känns bara så himla gott. Det känns förskräckligt tungt och känslan är ”Jag tar mig knappt framåt”, men hey! Det som räknas, är att jag gjorde det, att sjukan är veck och så vidare.
På toppen fick jag fredagsblommor av han jag älskar mest. Hade ju bett honom köpa vårlökarna, men förstås överraskade han med rosa tullisar också. Fina M.
Gav mig ut i hästhagen och snöt åt mig lite hö. Knipsade några björkkvistar.
Lillebroren undrade varför i allsin dar jag hade ”Chippes” mat inne..!?
Jo. För vips! ..var där vårens första lilla blomsterarrangemang. Som viskar om vår och påsk-tider, eller hur?
Det här ger hopp. Det är Vårdagjämning idag. Det kommer en vår, trots allt.
För ja, förstås; mitt i allt det där ”å vad livet känns gott!”, så är det så mycket mer som pågår, som alltid… men förstås en välda massar tankar på rådande virustider. Som barnen lätt får både mig och M att glömma med sin bekymmersfrihet… men som ändå pyr, där under någonstans, hela tiden.
Men tillsammans, ska vi klara det här. Vi kan göra det bästa av situationen. Försöka hjälpas åt. Ringa till grannen och erbjuda handlingshjälp. Face-tima den där darlingen som är efterlängtad och långt borta. Ta tiden som ges till att landa, tanka, fundera… och kanske känns livet i oss, när tempot tvunget måste dras ner? … Vi kan, om vi är krya, vara ute och njuta av friskluft. Och vårvinter. När mars är mer än charmant!
Ta hand om er. Fin helg önskar jag er, mitt i allt!
Emmeli
Loppisfynd, Januarisol, Mammabröd… och Livet, ni vet!
Det är en ny dag och bara det, kändes så himla gott.
Nu visste jag att ”det här går bra”, mina två förisungar är trygga dom timmar dom är iväg och här hemma har jag och Lillebror det gott under tiden. TACK ni underbara för all respons över orden från mitt mammahjärta! … ni är många som skriver och undrar hur ni ska kunna kommentera här inne och inte bara på instagram och via mail och privata meddelanden.. och det är helt enkelt så att ni måste klicka er in på det specifika blogginlägget, DÅ dyker kommentarsfältet upp. Så krångligt, jag vet. Ska be min ”admin” om hjälp med det.. han råkar ha det så fullt upp bara, med husritande, snickrande och småbarnspappande, ni vet.
Vi tog en promenad i regnet, Lillebror somnade och jag passade på att kvista in på blomsteraffären. Vi skulle ha vägarna förbi stan senare på dagen, men jag tänkte att ”nä Emmeli, vill du ha din gulliga lilla blomsterbutik kvar här i byn, då är det du som fortsätter att gå och handla där utan att tänka ’perfekt, blomsterlandet i stan har nog allt jag behöver’ ”. Hittade så söta hallonröda begonior.
Där ser ni mina Loppisfynd från årets första loppistur. Ramar. Har två likadana också. Tänker framkalla och sätta något gulligt där i. En duk, den blev min drivkraft förra veckan när jag donade i efter-jul-sunket som mest. ”När jag skurat så ska jag lägga denna på köksbordet och ställa en tullisbukett ovanpå”. Lilla, lilla vasen är en liten ärvesgrej från Tant M som flög till himlen innan jul, så himla söt visst? Boken (Sköt om din häst på ett naturligt sätt) , som viskar om vår hästhållning här på drömgården. Samt ett kärt second-hand-fynd. Tre små porslinsfigurer. Det är ju småttingarna, ju, ser ni det?
Så var vi plötsligt fulltaligt Hemmagäng och vi slog till med brödbak.
Det är alltid en hit. Storasyskonen löste upp jäst och hivade i mjöl och salt och honung som om dom inte gjort annat i sina dar…
Degarna jäste och jag njöt av den där stunden i vårt vinterhem. Lillebroren sov fortfarande, Storasyskonen påtade med sitt och jag fick chans att bara andas och vara för ett slag och kunde inte minnas jag hade en sån lugn stund senast.. så kan det ju vara i ett intensivt småbarnsliv, ju. Det äär sjåigt att vara HemmaMamma. Men jag älskar det. Alla dagar.
Från ingenstans drog regnmolnen sin kos, och fram dök Januarisolen. Den känslan, var tusan magi!
Hemstöpta ljuset från Mäjadalen lyste så vackert i vaniljliknande ljuset.
Sådärja! Efter en timme är det dags för gräddande. Enklaste OCH godaste brödet vi vet.
Recept på ”Mammabröd” ,som barnen säger, det hittar ni HÄR.
Melliset gick inte av för hackor. Samtliga mm-ade. Sen gick vi ut ännu en gång och jag konstaterade att klockan var närmare halv fyra och mörkret hade ännu inte fallit.
Till kvällen slappnade jag av till fullo, varpå Herr Magkatarr knackade på min dörr och jag däckade, tillsammans med barnen.
En ny dag idag.
Och det förfärliga brännande illamåendet är nästan borta. Vågar mig inte på kaffet. Och mumlar till mig själv att ”såhär blir det Emmeli, när du oroat dig en längre tid.. (som för att två hästar ska trivas här hos oss, över att en älskad inte mår, om en Skrålla börja Föris osv).. och sedan slappnar av till fullo för att saker hamnar på plats”. Nåväl. Sån är jag. Tror inte att jag kan lära av mig min oroande sida, den är så mycket jag. Jag gör av hela mitt hjärta. Alltid.
Det är alltså redan torsdag.. solen skiner på frostiga landskapet. Ute i hästhagen möter två pållar mig.. och jag kan nu inte förstå, hur Han kunde bli den första av väldigt, väldigt många hästar, som skrämde mig fördärvad en kväll i början av december? Men så blev det. En erfarenhet rikare.. och något som gjorde att Mitt Rätta Häst-jag vaknade till, ur min saliga åh-kära-nån-har-jag-en-EGEN-häst-nu-dimman…
Solen skiner, storasyskon sparkar på sparken runt gården på den frostiga isen. Och från ingenstans blir Lillebror sjukling. Mamman biter ihop, och känner inte efter så mycket hur hon egentligen mår utan tar hand om dom små liven som det dyrbaraste hon har. Varje dag är ett liv.
Loppisfynd, Januarisol, Mammabröd… och Livet, ni vet! Precis så.
Jag hoppas så, att ni har det bra. Ta hand om er, så hörs vi snart igen!
Emmeli
I gryningstimman en decemberdag!
I Drömgården vaknar en efter en till liv efter natten. Den senaste veckan har visst barn och mor totalis vänt på dygnet, och det känns grusigt att kliva upp före gryningen…. men också, så himmelens gott. Det är ju så vackert, dessa mörka, i ljusen-fladdrande, lugna, stilla decembermorgnarna.
Så vi njuter denna morgon. Några gosar ner sig på sofflocket, mannen brygger kaffe och jag gottar mig i hela alltet.
Vill önska er en god decemberhelg!
Senaste kommentarer