av Emmeli | feb 10, 2019 | Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Minsting 7-9 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Helgdagar.
Med hjärtat fullt.
-Av sköna fredagssucken. Sköna fredagspasset tillsammans med skäggige. Myysiga fredagsmyset.. som ju inte aalls blev så mysigt. Då liten, fasligt intensiv, basiluskasväng entrade. Vakande natt av en mor som alltid blir hutlöst orolig så fort barnen inte mår tipp topp. En tacksam febern-är-veck-lördag. Med massa mys. Fia med knuff-spelande och pusselbyggande. Jobbande på övervåningen också, förstås (duktiga M!). En smått självplågande tur för undertecknad. En halvmil längs oskottade vägar med fullastad vagn. Absolut vinterns mest arbetssamma tur. Men,det var förskräckligt härligt när vi till sist var hemma. Till kvällen susade vi till Lilla byn och njöt av en hjärtevarm och otroligt god Paltafton. Hos mor och far.
Veckans sista dag, har bjudit på ett väder som viskar om vad som väntar framför… vår femte årstid här uppe i norr. Vårvinter. Vi har haft kring noll grader. Solen har strålat. Solen har värmt(!). Det har droppat från taken. Och fåglarna har kvittrat.
Att blunda och rikta nosen mot skyn var ljuvligt. Så har det skottats och rullat snögubbe. Bertilen har kiknat av skratt där han dragits fram i pulkan. På toppen av allt, en liten, liten katt som prompt vill ut men skakar i prick hela lilla lurviga kroppen på en gång och kurar in sig i sin människomammas famn eller springer inåt och är så ivrig på att komma in i värmen, att han nästan missar dörren mitt i allt.
Dagar som dom här. Gör att jag känner livet i mig. Nöjd. Och belåten. Det är ord att förringa det hela. Men ni förstår vad jag menar, va?
Hoppas så att ni haft det gott, ni med.
Lillafrun
av Emmeli | feb 8, 2019 | Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Köket, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 7-9 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Fredagmorgon, med det där gänget!
Alltså. Bästa jag kan tänka mig.
Ser ni han som snott min plats för ett slag?
Frans Frasse Fransson verkar trivas här hemma.
Hoppas så.
Han fortsatte sova på den till synes hittills favoritiga platsen; kökssoffan. Och jag fick min plats tillbaka.
För att kunna äta min fredagsfrukost.
Önskade järnmackor. På gröten, den där jordgubbssylten som kokades till pannkaksmiddagen igår. Och en kopp ryyykande varmt kaffe….. som aaaalltid lyckas bli halvkallt innan den här mamman sörplar det. Men, inget kunde bry mig mindre.
Genom köksfönstret syns en gråblå vintervärld. Så stillsam. Så god att titta på.
Nyammad lillprins som mamman bunkrar gos ifrån och sedan sover ner i ombäddade vagnen, där ute i friska luften.
Det ser fasligt skönt ut och med dom grusiga mammaögonen tänker jag för ett slag;
”å tänk, om jag fick byta med dig för en liten stund, ändå”.
Körsbärskvist i knopp. Och syrenkvistar med de grönaste av blad.. och som ni skymtar, också små blomsterknoppar.
…
Nu ska vi fortsätta fredagen här. Jag njuter i nystädade hemmet och ska bara röja det sista på min Veckans Hemma-Mamma-lista. Som att vika småttingkläder.
En utav dagens största mission sedan, är att låta Franssons önskan gå i uppfyllelse… han är nyfiken på att gå ut, förstår ni. En liten stund kan få gå bra, ju. Vi tänker oss en beskyddande trupp på fyra, fem personer, kring honom. En ömsom snäll, ömsom dum Sallekatt-Storebror också.
Jag ser fram emot fredagsmyset sedan. Knösa ihop oss allesammans i finsoffan i Salen. Varva ner. Äta fredagschoklad. Och inleda helg.
Har ni något mysigt inplanerat i helgen? Berätta gärna!
Lillafrun
av Emmeli | feb 3, 2019 | Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Minsting 7-9 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Helgdagar.
Vakna tillsammans. Äta långfrukost. Mannens maler sina favoritbönor och brygger det godaste kaffet ni kan tänka er. Ute är det snöstorm. Och det skottas. Både på Drömgården och i granngårdarna intill.
Jag bakar tillsammans med min dotter. Hon som knäcker ägg och hivar i mjöl som om det vore det självklaraste på jorden. Roligt så man knappt vill sluta, är det också. Och bakandet gav mumsigt resultat som blev lördagsfika. Ett recept ni så klart ska få ta del av.
Det pärlas och pusslas. Jag ammemyser under Oldemor-virkade filten tillsammans med lillprinsen. Det blir kväll och barnen badar, en efter en i baljan. Experiment är något Storebroren älskar.. och att ta in snö, färga med karamellfärg och ha som kompis bredvid badbaljan.. det, var en sån hit!
Det somnas gott till kvällen. Efter hela-familjen-nattning. Med läsning av nya Pettson-boken. Det kan vara så, att barnen fick den önskade boken, bara rätt upp och ner mitt i ingenstans, en dag tidigt i februari. Vi skämmer bort med kärlek.. men en liten pryl mitt i ingenstans, kan vara så himla festligt också.
Till kvällen när barnen somnat, brinner ljusen högt och lågt. Tystnad är och jag klipper och klistrar och gråter en skvätt över vad jag sätter in i familjealbumet. Från övervåningen hör jag en idog skäggig.. han jobbar för vårt bo.
Vi möts sedan. Och somnar tätt intill i finsoffan, som dom trötta men lyckliga småttingföräldrar vi är.
Helgen fortsätter. I sånt alldeles ljuvligt skönt tempo.
Det sörplas kaffe. Spelas mjuk musik. Visst, barnen tjivas ibland.. men mestadels är dom bara såna bästisar. Päronen tränar. Det tjavas ut i snöfallet. Därefter fylls hallen av vinterklädda små. Storebror hjälper sina småsyskon.
Snön tycks aldrig vilja sluta falla.
Jag sneglar åt tvättställningen och tänker att om några månader hänger jag småttingkläder där. Sen suckar jag, lättad. Vilar i vintern. Och tänker; Var sak. Har sin tid.
En februarihelg med fallande snö från början till slut! Hjärtat är varmt. Hoppas att ni haft det gott, ni med!
Vi hörs alldeles snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | feb 2, 2019 | Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 7-9 månader, Stora Lilla Familjen
(Inlägget innehåller två pussliga reklamlänkar)
GulleBertilen! Minstingen i gänget.
…
Å. Mitt mammahjärta konstaterar… att det är helt otroligt… vad livet är intensivt just nu.
Varje dag är som ett helt liv ibland!
Det kryllar mest av alldeles underbara såna där stunder ni ser på bilderna. Det är absolut full fart, men känns ändå frid och fröjd och jag nästan letar efter en unge för att allt känns så under kontroll. Där sjumånaders-Bertilen sitter förnöjt och leker bland tusen leksaker, ständigt uppassad av någon och pusselbygge är igång med jag vet inte hur många pussel på rad.
Pussla är ett älskat bestyr här hemma. Värma upp genom att räserbygga småpusslen. Och sedan fundera en längre stund, med många, många bitar.
Inne hos Adlibris finns massor med fina pussel.
Den HÄR pussellådan med fyra pussel i, fick barnen av deras älsklingsmorfar för ett tag sedan.
Kanske tänkt att bo i lilla byn, men vi lånade med oss hem. Bra drag av oss..
Och DESSA småpussel i trä, med 12 bitar finns i flera varianter och är så fina. Vi har både med Pettson och Alfons. Och Pippi förstås!
Syskonkärlek! Magi.
…
Vi myser. Där vi är ute och åker spark längs lillvägen. Skottar snö. Pysslar. Ser på film. Eller går promenad och mamman pustar och barnen sover. Så möter vi pappan till kvällen. Äter ljuvlig fisksoppa och nybakt bröd. När barnen somnat efter nattasagan, passar jag och M på att träna tillsammans och kilar upp på övervåningen för olika bestyr.. som att bestämma var vi vill ha lampor.. och förbereder för eldragning.
Sen känns det också ibland stundvis, som om någon står bakom ett hörn och filmar för dolda kameran eller så. När HemmaMamman med toffsen på snedden och rödblommiga kinderna av fulla livs-farten, försöker ta sig igenom vad som känns som det tjorvigaste av snår. Ruffsiga mamman och dom tre små barnen, där dubbelknutarna av modern knyts och det känns som att livet är en fars… bland kisspottor, stenlika viljestyrkor, av-bebbe-nerkräkt mor och hejdlöst busiga småttingar.
Älskvärt. Alltihop.
Januari blir februari. Vi landar i helg. Gudomligt. Trasslet av sovande människor i renbäddade sängen var ett härligt fredagsfaktum. Nu är det lördag. Jag njuter av tullisarna på köksbordet, doften av helgstädat hem och tanken på att tvättkorgen är tom. Men allra mest, av att alla är hemma, att långa lördagsfrukosten väntar .. att vi smider planer för helgen..lagom med att göra och mycket mys och återhämtning. Det är tanken!
Önskar er en fin helg!
Och ni, ni är ju bara bäst. Vilken uppskattning ni ger mig för orden och bilderna jag sänder er. Så himmelens tacksam och glad för det. Skulle vilja skicka en kram till er alla!
Lillafrun
av Emmeli | jan 28, 2019 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 7-9 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
”Kom nu Lillebror, så går vi på din allra, allra första pulkatur i livet!”
Och så gick dom. Lika beslutsamma, alla tre. Tripp, Trapp, Trull.
Helgens sötaste glimt.
Drömgården är täckt av den vackraste snö man kan tänka sig. Fjäderlätt. Och vitare än allt vitt.
Januari, sol och kalla, kalla grader. Sådär närmare tjugo stycken, faktiskt. Men det gick att simma i snön i alla fall, konstaterade Juniflickan som ni bara ser mösstoppen av.
Det är gott att starta den här nya veckan med själagoda helgdagar i hjärtat.
Jag var uttömd på energi innan helgen tog vid, men ni vet… att bromsa in, vila och ha helg, gjorde susen. Mannen har visserligen haft jour ännu en helg, men det har gått bra det med. Inga nattlarm, då får man vara glad. Bara dagtid. Det är halt om vägarna. Olyckor sker.
Vi har haft en helg där vi kramats massor, tränat, husjobbat och umgåtts massor med Storfamiljen, både lördag och söndag. Så värdefullt. Söndagmiddagen hos Svärisarna igår avslutade allt härligt umgänge. Gott. Och himla fiffigt att vi har så nära hem. Pappan var iväg och räddade liv längs snöiga vägar, och jag tog mina tre och knatade lilla vägen hem. Himla vacket! konstaterade tvååringen.. om snöfallet som föll.. ja så hiiimmelens vackert..
Älskade ungar. Som Mamma är lycklig över er! Jag ger er mitt allt. Älskar er tusenfalt. Och jag bär dom gråa hårstråna mammalivet ger, med sån oändlig stolthet!
…
Så är det en ny måndag.
-Januarimånadens sista!
För precis en vecka sedan var det kallt, så kallt och jag promenerade med kinder utan känsel. Idag, planerar jag att möta upp Storan i mörka kvällen, i inte alls så många minusgrader. Dra på mig pannlampan jag fick i julklapp av mannen och ha sån där efterlängtad Storan-Lillan-tid. Det är alldeles för längesedan nu. En snökanon väntas komma under dagen, det blir spännande!
Vi har också en snutt kvar av Karlsson-på-taket-filmen som väntar för hela familjen.. älskade bestyr alltså. Älskade Tillsammansmåndagar, med alla hemma.
Kanske spikas det lite innertak på övervåningen en stund, då det minimerades tid i lördags på grund av snöskottning.
En liten matlista ska jag knåpa på också. Och på riktigt fundera ett varv till på det där med höns här på Drömgården… tänk så drömmigt!
Här inne i bloggen funderar jag på att kika bakåt i livsarkivet och kanske knåpa för ett 10-years-challenge-inlägg att publicera under veckan,.. vart var jag i livet för tio år sedan?… ett ganska så livsavgörande år faktiskt. Skulle ni vilja läsa?
Men tills vi hörs igen, lova att ta hand om er och ha en så god veckostart ni bara kan!
Lillafrun
av Emmeli | jan 25, 2019 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Å. Ser ni!
Ni minns i början av veckan när jag tipsade om söta Stenugnsbageriet, Skogs-Hilda?
Samma dag hade jag och barnen bjudit hit lilla mor, barnens mormor alltså, på eftermiddagsfika. Men ni förstår, gulligaste MammaMormorn hade visst ”blivit inspirerad av en blogg” vars pennfäktare hon känner ganska så väl, och sedan åkt till bageriet och köpt med sig semlor. Så det blev visst MammaMormor som bjöd oss på fika i slutändan.
Alltså åhåhå, dom var magiskt goda! Årets första semla.
MammaMormorkärlek på en tisdag mitt i blanka vardagen. Så himla fint! Och gott!
…
Och nu är det plötsligt fredag. Det var ju nyss måndag? Varje dag är som ett liv ibland, alltså.
Den här veckan har vi fyllt till bredden. Och nä just det, kanske inte så många stunder av pustande för någon utav föräldrarna. Så det är med andra ord en trött trebarnsfamilj denna fredageftermiddag. Men jag törs lova, att det är fler med oss som har ”å så skönt med fredag”-känsla. Eller vad säger ni?
Jag och tre barnen har roat oss med massa mys om dagarna. Varit ute och lekt i snön. Skottat och donat. Här inne har det lekts med leklera, lego, tågbanan, byggts galna mängder pussel (vi har en ivrig pusselfas.. så jädrans roligt när bitarna börjar bli så många att vuxna mamman får sig en utmaning också) och trött-tittat på Emil i Lönneberga. Tvååringen har checkat av sin andra vecka som trulle-flicka… i ett knyck var blöjan veck, så impad av lilla coolingen J. Och nu medan allt är så nytt, så varendaste gång det ska susas till ”toovan”, är heela hemma-gänget så engagerat. ”Braaa Juni, viilken duktig tjej!”, säger Storebroren där hon nöjt babblar på om diverse toalett-lyckanden.
För varje dag som gått den här veckan, har den här mamman veknat likt en tjusig julgran som närmar sig tjugondedag knut. Något jag kanske glömmer, är att klappa mig själv på axeln ibland. Tusan alltså. Det är ett gediget Mamma-arbete jag gör om dagarna här hemma, med våra tre små darlingar. Från mysiga frukosten med tända ljusen, till nattasagan om kvällen. Vackerpappan är bäst i världen, absolut. Men vi kör intensivt nu med övervåningen och ja, ni vet. När han kommer hem från jobbet så fortsätter han att vara idog en våning upp… och jag, en våning ner.
Jag ger mitt allt, dag ut och dag in. Älskar vad jag gör och tycker verkligen att det är fantastiskt roligt och att det för det mesta ”går som hejsan!”, som min mor skulle ha sagt. Dom är meningen med livet, älsklingarna!
Och så jädra bra humör jag håller. Vilket tålamod jag har. Faktiskt. …..Men senaste två dagarna… uuuäh. Hujedamig.
Det har liksom bolmat rök ur näsan på mig. Varit Lilla My upphöjt till evigheten. Jag har bett om ursäkt redan på morgonen när jag vaknat och sagt till barnen att ”mamma är sur idag.. okej?”. Alltså. Jag har varit så mycket gnällig att ni anar inte. Tänker inte trötta ut er med detaljer. Mer än att jag ska bli bättre på att uppskatta mitt vanliga jag, orken, energin och humöret. Det är livet, alltsammans. Allt ingår.
Barnen har pussat på modern och sagt att dom inte alls tycker jag varit sur… sötisarna. Men dom vet heller inte kokandet jag känt inombords, mot dom tänker jag inte vara något oförtjänt åskmoln. Jag är mänsklig som alla andra. Jag vet. Försöker inte påstå något annat. Men det äär så mycket roligare att vara glad än sur och skör. Förstås.
Jag tänker såhär… fredag i helgfint hem, god middag, knösa ner oss allesammans i finsoffan, mumsa chokladmousse (den HÄR har Storebroren önskat!), se på något mysigt tillsammans och liksom varva ner och låta helgkänslan ta vid. Det blir nog himla bra just nu.
Fast först, ett träningspass med skäggigt sällis. Vi har inlett året med en gympautmaning förstår ni, fasligt roligt och peppigt! En hop endorfiner kommer också sitta fint.
Hoppas att ni får en god helg fylld med sån ni mår bra utav!
Lillafrun
Senaste kommentarer