av Emmeli | nov 26, 2018 | Drömgårdsrapporten!, Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården
Det där var för precis en vecka sedan.
När jag, helt bonusaktigt, kunde ta minstingarna i vagnen och traska iväg på skön promenad. Minimannen kunde faktiskt lämnas hemma med jourpappan…eftersom farfarn var hos oss. Och skulle det ha gått larm för mannen då, så hade ju Minimannen sin bundis nära. Ett litet pusslande är det alltid, när Brandismannen har jour. Vi har den båda två, så att säga. Men, jag är så stolt över min Brandisman och tycker han och hans kollegor gör ett ofantligt viktigt jobb!
Den där dagen röjdes det det allra sista på övervåningen. Svärfar hjälpte oss med allt från att bära garderober och frys från övervåningen till att brumma med traktorn för sånt som behövdes. Jag KAN inte bära såna där jättetunga saker. jag blir alltid för fnissig när jag känner att det är tungt och plötsligt är hela kroppen som spagetti.. och ju mer M säger ”men skärp dig!” till mig, förstås med kärlek i rösten, desto värre blir det. Jag hjälpte till med det jag kunde den dagen, jag och minstingarna bakade limpa och ropade ”nu är det fiika!” och sånt som ju också är viktigt, ju!
Någon annan fnissig, och med hög arbetsmoral?
-Den där. Minimannen.
Alltså. Jag går av lite. Sötaste ”Arbetaren”. Fyraårige lille filosoften, som där och då precis predikat för mig med väl artikulerade ord, att;”mamma! det är ooooerhört viktigt att jobba. ooooerhört. så att man kan bli rik och köpa mat förståårr du”…därefter pep han iväg och hoppade in i traktorn och ”jobbade med farfar”.
Men det där var alltså förra måndagen. Nu är det måndag igen….
… och Första-Adventsveckan är här!
Jag tänker mig att den här veckan ska fyllas med massa adventspyssel och mys. Hoppas kunna fira första advent i ett hem där stjärnorna lyser i fönstren, barnens adventskalender är klar och mors vackervävda matta ligger på skurat köksgolv, men viktigast av allt förstås; friden hos oss alla. Jag fullkomligt ääälskar ju sånt här och blir alldeles pirrig i magen av allt som väntar. Tänkte typ låsa in familjen här hemma nu, eller ok, man kan få gå ut.. men tänk, drömmen, att få ta tillsammans-jullov redan nu. Nåja, något ska man ju längta efter också!
Den här veckan kommer innehålla både adventsförberedelser, tråkigt som bilbesiktning och en man som susar iväg långt för uppdragande. Renovering, i den mak team Emmeli-Martin orkar och kan pussla ihop just nu. Massa mys med barnen och så startar jag veckan med en unnig mammastund; Mörkerpromenad med Storan ikväll! Det känns som att det här kan bli en bra vecka. Känner att energin är god och det är en mycket, mycket bra start. Tacksam för det.
Ta hand om er och så hoppas jag att ni får en god måndag, så hörs vi!
Lillafrun
av Emmeli | nov 25, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jul på Drömgården, Juniflickan 2 år, Köket, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Åh. Helgnjuteri i slutet av november. På allra högsta nivå.
Dagen igår bär jag i mitt hjärta och berättar mer om en annan dag. Vi har liksom haft så mycket härligt.
Fridfullt påtande helgen lång. Ibland inte så lugnt, mest en enda villervalla, som när vi står och bakar saffransbbullar jag och mina två hjälpsamma sockerbagare. Då är det kanske inte så stillsamt, nej. Men alldeles ohyggligt mycket engagemang och förtjusning och jag nyper mig själv lite i armen, samtidigt som jag torkar svetten i pannan. Jag har drömt om det här. Och nu är jag där. Jag säger inte att dansen alltid är på rosor. Men jag älskar det. Och det är så vidunderligt, alltsammans.
Ett lussebak får liksom en nivå så hög, så hög tillsammans med småkottarna.
Nymortlad kardemumma. Känner ni doften?
Vi bakade och bakade.. Skrållan gjorde dom sötaste lussebullarna. En härlig knövlad boll fyllt med massa gott, liksom. Gjord av en tvååringshand. 
Dessa lussebullar må ta sin tid. Med dom är värda det. Många gånger om.
… att få provsmaka alldeles nygräddad lussebulle fylld med mandelmassa och vit choklad och toppad med både pärlsocker och hackad mandel. Jo, det såg rätt drömmigt ut. Och betyget blev; ”Du är världens bästa lussebullsbagare, mamma!”. Gullevännen min.
Pojkarna fixade julbelysningen ute på gården, det blev så fint med lite ljus i mörkret.
.. okej, den minsta lilla pojken. Han sov typ hela lussebakandet… vilket skvallrar en del om att han är en hejare på det där med att sova. Vid sista gräddningen var han min sidekick. En söt sådan, visst?
Receptet på Saffransbullarna hittar ni HÄR, i min Julerecept-kategori!
Nu är det söndagkväll.
Hemmet doftar alldeles underbart av saffran och magarna är fulla av bullar. Vi har dessutom varit på gulligt tvåårkalas för lilla kusinen, och ätit tårta och skådat gullig kusin iklädd sin nya Pippi-Långstrump-stass…. ni kan ju bara ana Junis min, när kusinen hade vad som ju är Pippi Långstrump själv, J alltså, drömoutfit. Skrållan saa ingenting, men jag riktigt såg hur mycket hon också skulle ha velat ha dom där flätorna och långa, långa skorna.
Nu väntar godnattsagan och alla-tillsammans-nattning. Mysigt! … det är dock frågan om jag och mannen övervinner melatoninhalten när tre barn ska somna.. då är det liksom gasat av sömnhormon i sovrummet, hah!
Hoppas, hoppas att ni haft en härlig helg!
Lillafrun
av Emmeli | nov 19, 2018 | Drömgårdsrapporten!, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 4-6 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
En glimt från helgens postöppnande.
Å. Lyckan i att ha en Moffe och Norge-A, som skickar post. Med vackerskrivet kort och en så himmelens fin virkad filt till Bertil. Mina ögon var tårfyllda av hela alltet. Jag doftade i filten och fick sån Astridlängt. Hon är som en FarmorMormor för mig. 
Medan min fina Svärmor tog sitt flickebarnbarn i vagnen för härlig lördagspromenad, med solljus för den ena och sömn för den andra. Och medan Farfarns hade sin lille Miniman, storögd med sig på sina uppdrag för dagen. Såå var det bara jag och Bertil hemma. Vi spisade jazz, gjorde premiär för saffransbakandet och njöt lugnet i hemmets trygga vrå. 
Vila, tanka, ladda om. Helgens fokus. Löpning är bland det bästa jag vet. Och turen igår, var som magi.
Att sitta på köksbänken med mina två söner, där den ena fullkomligt bubblade över av skratt åt sin Storebror. Det, är också magi. På en alldeles obeskrivligt hög nivå.
Sparar den där långa läsestunden till kvällen i min hjärteask…den, med Astrid-Lindgren sagor en efter en tills dom låg där som Tripp, Trapp, Trull och sov så gott. En av dom, alldeles avdomnad av modersmjölk.
…
Glimtar från helgen. Som var en så välbalanserad sådan, mellan att göra saker, tom-glo, få chans till att sakta in, vara alla Tillsammans och lite var för sig. Känner mig varm i hjärtat.
Och nu är det måndag, igen!
Och här är veckans Måndagshälsning, ja! Jag har till och med gjort en ny kategori som heter precis så; Måndagshälsningen! Tycker om att samla ihop mig lite såhär på måndagmorgonen, tänka tillbaka på helgen, fundera lite, planera veckan och så. Samla alltsammans i en Måndagshälsning, liksom. Berätta lite vad som väntar och så. Den här veckan är ganska så blank, faktiskt. M jobbar bara (!) med två utav sina tre jobb och vi kommer ha varendaste kväll tillsammans. Förutom ikväll, då. Men då har vi ju istället hela dagen idag tillsammans. Och just i detta nu är arbete i full gång här på gården. Mannen hivar ut säckar med spån från övervåningen som Minimannen och Farfar kör iväg med traktorn. Lillebror slumrar vagnen men jag och Juniflickan ska susa iväg och se om vi också kan vara till någon hjälp… såklart vi kan! Mm..Det känns som att den här veckan har goda chanser att bli väldigt mysig.. både i älskade livet och här inne på bloggen! Senare idag kan ni förvänta er ett inlägg om något som i alla fall gjorde mig alldeles nipprig av längt..
Ps. En liten rundvandring i film, från vår övervåning, finns nu på instagram, instastories. Ni vet, när man trycker på min profilbild så får man ta del av små händelser. @lillafrunsdagbok heter jag där! Ds.
Önskar er en god veckostart!
Lillafrun
av Emmeli | nov 15, 2018 | Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Minimannen & Juniflickans kläder och ting., Minsting 4-6 månader
(Inlägget innehåller reklamlänkar)
Ni önskade veta hur barnens vinterstassar ser ut inför den vankande kylan,
-Såklart ni kan få det!
Än är den inte här, kylan. Bara tittat förbi någon gång. Så just nu är det fortfarande mest fleecefodrade regnkläder och fodrade gummistövlar som är det bästa dessa blöta novemberdagar! Men vid kyliga vinterdagar…
-Vinterstassarna!
Som alltid, är det Lager-på-lager-principen, som gäller.
Ulligt närmast kroppen. På både stora och små, som ni ser.
Den HÄR ullfrottéoverallen har Lillebror.
Juni, har samma fast i BYXA och TRÖJA.
Och detta set har Storebror; TRÖJA, BYXOR.
Storebror kör för första vintern i sitt liv nu täckbyxa och jacka, istället för overall.
Vi får se vad vi kommer tycka om det. Storebror är en hejjare på att klä sig som ni ser, så jag tror det kommer gå som hejsan. I bild har täckt sitt tunna underställ med mjuk tröja och sedan dragit på sig täckisarna.
Som ett varmare mellanlager används antingen fleecedressar eller en varm farmorstickad tröja.
Där i suddiga bakgrunden ligger en bäbis och jobbar med Livets Största Mission just nu; att vända sig från rygg till mage. Har man lyckats en gång, vill man ju igen och igen, säger B!
Där ser ni Junis overall på vänstra kroken, Storebrorsärvd och i år i bra storlek jämfört med förra året när den var liite föör stor. Den HÄR overallen, årets modell, motsvarar Junis overall.
Ett tips är att köpa vinterkläder på våren, det gjorde jag i år. Hann knycka Storebrors set till halva priset. High five Emmeli! på den! Den HÄR jackan och hängselbralla är vad som är precis likadant, bara annan färg… och svidigare pris.
Och så ser ni stora korgen med mössor, sockar och handskar som barnen använder dagligen.
Hestra har dom bästa vinterhandskarna, tycker vi. Den HÄR varianten har småttingarna och det klagas aldrig på kalla händer trots norrlandsvintrar.
Stickesockar!
Mössor, har barnen lite olika varianter beroende på hur kallt det är. Men för Det Riktiga Vintervädret har storasyskonen varsin sån HÄR variant. Den HÄR finns också i mössförrådet och är mycket välanvänd.
Bertil har sin storasysterärvda ljusrosa dröm till overall, men dyker ju oftast ner i sin Voksipåse och slumrar gott.. iklädd bara vanliga kläder och ulloverall och Ullfrottémössa … kanske en fleece (finns HÄR) om det är en drös kallgrader ute.
Mitt bästa hålla-bäbisen-varm-om-vintern-tips; investera i en voksipåse. Det är så värt varenda krona. Nu används våran till tredje barnet och är lika bra till Lillebror som den var till S.
När B åker springvagn, går ej där att ha någon voksipåse. Då blir det varmare klätt. Som overall och den HÄR mössan till exempel.
Kavat på fötterna sedan. Beprövat. Och vi är alltid nöjda.
Storebror fick precis samma modell som han hade förra året, bara större storlek. Så smidiga och varma. HÄR hittar ni Storebrors dojja. Juni får i vinter hoppa i ett par Storebrorsärvda, som jag inte tror går att få tag på längre? Hittar dom i alla fall inte. Synd i såna fall. Men DESSA hade Juni förra vintern och dom rekommenderar jag varmt också. En klassiker.
Det här med vinterkläder är sannerligen en typ av rån. Men vi har gjort så, att vi köper kvalité, hållbara grejer som sedan ärvs och ärvs och ärvs. Funkar prima än så länge! Kan förstås bli kinkigare ju äldre barnet blir och nöter kläder på ett annat sätt än om man är till exempel två år. Ta tipset också, att kika på våren när bra-saker reas ut!
Ok. Vinterstassarna. Lager på lager. Ull, fleece, farmorstickat och varma täckisar. Det är så vi jobbar här på Drömgården när vi rustar oss för vinterväder!
Lillafrun
av Emmeli | nov 12, 2018 | Drömgårdsrapporten!, Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 4-6 månader, Stora Lilla Familjen
Och plötsligt var det måndag igen!
Trots att det ena sekunden känns så blyertsgrått och som en liten evighet tills man ”får” tända stjärnorna i fönsterna, så går veckorna i en ryslig fart. Det jag bär med mig som varmast från förra veckan, var allt härligt familjehäng som bjöds. Sånt som är sådär själagott och himmelens mysigt.
Allt från liten stund med Mormor och Bertil på kökssoffan här hemma, till Storan-Lillan-dag, fredagsmys i Mäjdadalen, Familjemiddag hos mina föräldrar och familjemiddag hos M´s föräldrar. Åh! 
Helgen bjöd utöver familjehäng, även på lyxiga renoveringstimmar där stora barnen var med Farmor medan jag och M (och sovande Bertil) jobbade på med övervåningen.
Vi har funnit ännu ett golv som vi nog ska försöka hålla kvar, ser ni!
Den där stunden var ljuvlig också. Med en liten trio av familjen.
Jag tycker så mycket om när alla är tillsammans, men ibland kan det bli så charmigt med någon liten konstellation av hela truppen, också. Jag och M hade precis ätit lunch, bara han och jag tillsammans. Sen vaknade liten prins efter timmar i vagnen. Amme-mys, kaffesörplande och chokladätande tog vid.
Innan vi tog gå-bort-och-tack-för-att-ni-finns-gåvan och farsdagspresenten med vattenfärgsmålade paketpapperet, och drog iväg för att fira älskad PappaMorfar. 
Mitt barndomshem. Och i bild, tre darlingar som huggigt in på mormors ljuvliga middag!
På toppen av veckan, en skogstur.
Prata livet, allvar och bubbla av skratt tillsammans med Storan, hon jag tycker så mycket om. Så himla härligt att jag var tvungen att slänga mig raklång på skogsbacken.
Den här veckan startar med friskförklarad mammakropp och ett efterlängtat träningspass. Förresten började den för mig med typ livets längsta sovmorgon. M lät mig sova. Hur kärleksfint? 09.20!!!! vaknade jag. Halva dagen putsveck. Men jädrans så många timmar jag har på sömnkontot nu. Och det tror jag är bra.
Vi har tillsammansmåndag med andra ord. Fast just nu är det bara jag och dom två minsta kidsen hemma. Stora pojkarna susade iväg till stan för Pappa-Sixten-tur, peppen var stor. Minstingarna sover nu och jag passar på att kika in här.
Hör just nu tystnaden, andetagen från snusande Juniflicka i sovrummet, tvättmaskinen som jobbar på, sköna musiken. Ljusen är tända, lilla kontoret på köksbordet uppställt och varma kaffet upphällt (kommer garanterat hinna kallna.. jag är hopplös och lyckas typ aldrig, hur goda än förutsättningarna är, att dricka varmt kaffe. Har ju liksom lärt mig att tycka kallt kaffe är gott också, så det går himla bra i alla fall!).
Den här veckan ser jag fram emot med pirr i magen. Såå tråkigt att tävlingen (om Årets Babyblogg 2018) pausades efter att sidan blivit för trött.. men den ska komma igen alldeles snart, jag säger till då, så får ni alltså meer än gärna rösta på OSS. För ja, ingen lillafrunsdagbok utan er läsare, vi gör den tillsammans. Vi låg topp 5 innan tävlingen pausades, vilket ju är toppen! Första fem bloggarna går till final, ju. Spännande!) Psst! Nu är tävlingen nollställd och igång igen!!
Förutom massa mys här hemma. Novemberdagar, ju. Där den ena fylls av nipprighet, pyssel-iver och energi. Medan nästa kan vara så grusig och med tröttmössa på hela dagen lång. Så får det vara. Utöver det väntar bland annat bvc-besök för Bertil och event i Örnsköldsvik tillsammans med andra inspiratörer från länet. Livets konstraster! Och jag älskar alltsammans.
Tänker att bloggen ska bjuda på bland annat ett så himmelens gott middagsrecept, ett nytt träningspass och lite annat smått och gott, förstås!
Hoppas att ni får en god start på veckan så hörs vi snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | nov 11, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Hjärtan, hjärtan, hjärtan. Kärlekens symbol. Väldans passande, när man vill visa kärleken för en älskad. Idag, familjens pappa. Vår hjälte. Min klippa.
Smågrusiga i ögonen klev barnen och jag upp och påtade i morse. Juni tyckte pappa skulle få ballonger och satt och försökte blåsa upp med hela kroppen till hjälp.
När allt var förberett tjavade vi in i sovrummet i ett oherrans högljutt tåg, hojtandes ”ÖVERRASKNING!!!”.
Det var Storebror som hade bestämt hur allt skulle gå till. Pappan vaknade, om man säger så. Och log. Kärleksleendet, ni vet. Till sina barn. Som glimmar om den där villkorslösa, oändliga. Kärleken.
Plötsligt var storsängen fylld av kramar och pussar och Grattis på farsdag!!. Mjölkkräkande bäbis, paketöppnande, omåttligt ivriga småttingar och tacksamhett.
Tacksamhet. Över den där fantastiska människan. Som är pappa till våra barn. Han jag delar livet med och älskar varje dag tillsammans med. Om det så är pissregn, livet-katastrofer, lätt-njutande dagar eller den gråaste dagen mitt i november. Livet med honom är det bästa jag vet. 
Ute i köket väntade softa jazzmusiken och goda frukosten. M älskar tillsammansfrukost. Och kaffesörplande. 
Himla mysig farsdagsmorgon, tyckte vi alla.
I novembermörkret knipsade jag en bild på vad som låg i ett utav paketen; en förstoring på våra tre skatter inramad i loppad vintageram. Så uppskattat.
…
Igår firade vi min papps med världsgod mammalagad familjemiddag och myskväll hemma i lilla byn. Alldeles, alldeles strax knatar vi lilla vägen till min Svärfar och firar honom. Alltsammans, en sån ynnest att jag blir gråtig av bara tanken.
Triss i älskade pappor; Grattis på er dag!
Lillafrun
Senaste kommentarer