av Emmeli | okt 26, 2016 | Dagens outfit, Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Mammalivet, Pyret 0-3 månader
God morgon, ja!
Idag har den här morsan startat morgonen mycket annorlunda; börjat med att göra sig lite piff och rosat kinderna och förberett för bebben för en dag på vift. Också haft mysig familjefrukost innan allas dagsplaner. Idag vankas morsan-morsan-morsan-dag. Mamma, Storan och Jag. Och självklart lilla Juniflickan. En riktig tjejdag, alltså. 
Det blir kul! som Minimannen brukar säga när han peppar inför något.
För övrigt fick den där pojken sin mammas hjärta att smälta nu på morgonen. Igen. Det händer ju hela tiden. Men jag kände så yes! inombords. Då han plötsligt utbrast; mamma, titta hjärta! för att han tyckte att han såg ett hjärta i äppelmosburken. Hans mamma har en vana att se hjärtan här och där. Som molnen på himlen, ett löv på marken, en sten.. jag älskar formen av ett hjärta. Känslan som infinner sig när jag ser den.
Och nu gör min lilla son, precis samma sak. Kärlek på det, liksom.
Näpp. Nu ska jag ha mysig dag med tre utav mina darlingar här i livet.
(Och dagens är; lagom grenhängiga, vrålsköna och snygga svarta byxor från kappahl. Och gammelrosa tröja, lindex. Skor, i jättevanlig ordning, Blundstone)
Lillafrun
av Emmeli | okt 24, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen
Mm, viiiilken krispig måndag, va?
Nja.
-Så maaaaj gadd, vad jag njöt i morse när vi vaknade till det där;
Ännu en grå dag. Det var alldeles mörkt. Dessutom pissregn. Och en trötthet i luften som inte hette duga. 
..Och då bara få mysa en stund till under duntäckena. Sedan masa sig upp, i sirapssegt tempo. Dra igång en kaffebryggare, gosa med pyjamasbäbis och servera en Storebror vad han nu önskade till frukost. Inga måsten. Inget åka iväg. Ingen tid att passa. Bara kunna skrota hemma med dom gulligaste människorna jag känner.
Himmelrike!
Vi tog mysig inneförmiddag. ”Pecis som pysselskoogen! ”, sa Minimannen nöjt där vi drog igång och pysslade.
Pysselskogen, är ett av hans favoprogram, för den som undrar. Och att pyssla är helt klart en favo, överhuvudtaget. Om det så handlar om att baka, vara med och laga mat, klippa miljoner småbitar av ett papper. Eller att måla. 
Minimannen är som en gubbskrattande liten farbror i en tvåårings kropp. Jag älskar att vara med honom. Såklart. Han är ju min. Förutom när han stegar in i sin treårstrots, alltså. Då vill jag bara checka ut, typ. Och så Lillan, då. Bara hon får sin mat och sömn, så bara är hon. Precis hur soft som helst.
Jag kan tro att det absolut kan komma att bli jobbigare att vara HemmaMamma än vad det är nu. Lilla coola Juniflickan som är så nöjd, gör liksom att jag kan fortsätta ösa Bjossan med massa uppmärksamhet och mammatid, vilket gör att han inte behöver bli avis eller så. Och nu har han ju förresten vant sig helt och hållet vid att vara Storebror. Det blev precis som vi trodde, en väldigt smidig övergång för honom, från att bara vara han, till att plötsligt ha en Lillasyster… eftersom vi kunde vara hemma hela sommaren, både jag och M.
Jag fick måla, jag med.
Och det är aldrig en gång som jag sitter så där med målarfärg, utan att tänka. På Morfar. Min Morfar. Han jag som liten lovade dyrt och heligt att jag skulle ta hand om, tills hans kropp bestämde att han skulle vandra vidare. Då, som liten flicka, gjorde jag allt jag kunde – för lilla Morfar som jag älskade och fortfarande älskar så. Kommer ihåg en utav hans sista jular, när han verkligen inte kunde ta sig till sängen från sin rullstol. Och lilla Mormor, nästan lika gammal som Morfar, var så slut att hon inte kunde hjälpa honom… trots att Mormor var en riktig starking med coola muskler på armarna. Mormor ringde då till den där lilla flickan, och bad om hjälp. Jag, hade ju varit med hemsamariterna varenda sommarlovsmorgon. Och sett, precis hur dom gjorde. Lilla Morfar, alltså. Den mysigaste. I vars knä jag fick sitta i långa stunder. Höra kärleksorden med liten melodi; Lillan är ett skrääp. Ungefär detsamma som att säga, Emmeli, jag älskar Dig. Där var jag med honom, åt bitar av rökta köttet han karvade, eller äppelbitarna han gav mig. En och en. Medan mormor stod i köket och kluttade i klimpsmet i köttsoppan.
Barndomsminnen. Dyrbart.
Åh. Vart var vi?
…måndagmorgon, ja. Pyssel med regnet smattrande mot rutorna. Det gick från målande till degande.
.. Lillan sov ute på bron. Och plötsligt rullade någon efterlängtad in på gården.
Heeej pappa!
… hela gänget var vi så glada över att se honom. Familjen komplett igen. Kan ju liksom inte bli bättre.
Sallykatten glad, hon också. Hon som hade en svår förstatid i livet, som var nära att inte överleva. Men som gjorde det, i alla fall. Pigg och kry, bara med den där lilla framtassen som inte ser ut som de flesta andras. Men vad gör det? Vi älskar henne oavsett. <3
Efter lunch packade vi ner kidsen i syskonvagnen och drog ner på byn. Lyssnade till gulligaste FN-samlingen med barnens kusiner och de sötaste av sångtexter. Inte bara söta. Väldigt viktiga, framförallt. Hjälp vår värld, att bli en bättre plats..
Sen gick vi vidare därifrån. Storebror somnade bredvid den sovande Lillasystern och föräldrarna gick en långpromenad i regnet. Vi hade helt sonika hur mycket som helst att prata i kapp efter så många dagar ifrån. Landade sedan hemma på gården. Tokblöta, men glada. Och så tacksamma, över att ha allt vi har;
Varandra. Gullbarnen. Att få vara friska. Ha vår egna lilla, okej ganska stora, gård. Dessutom också en massa människor vi älskar och som älskar oss, runtomkring oss. Både på nära och långväga håll.
Pysselskog, FN-dag och en Stillad längtan, efter våran M. Och nu kväll och måndagmiddag med hela familjen samlad kring köksbordet. Vi slår till med hemmapizza med extramycket mozarella och salami på.
En måndag mitt i livet. Önskar inget mer.
Må så gott, alla ni.
Lillafrun
av Emmeli | okt 23, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
En glimt från där ute. Bjossans egenshoppade pumpa i bild.
En Morsans-köttbullar-lunch tillsammans med honom. Han, jag beundrar så det inte finns ord. Så liten, men ändå så otroligt mycket människa. Den där lilla pojken fick snits tidigt på det där med talet och har nu, trots att han bara är metern hög, så otroligt lätt för att uttrycka sig. Och det är så gulligt att man dånar. Dessutom fasligt trevligt för mig, att ha sånt gott pratsällskap här hemma!
Där är ena paketet vi gav till födelsedagsStoran i fredags. S hade klipp-pimpat det lite, som ni ser. Och såklart var det ett födelsedagskort med en kantarell på. För sooom vi har letat kantareller i höst, hon och jag. Kortet kom tillsammans med en bok som S fick av hjärtevänner i somras. Han älskar den där boken och refererar den rakt av, ordagrant. Jag och M tappade hakan första gången vi inte hann med att börja läsa och han istället började rabbla allt. Ha ha.
I alla fall.
Skogsmusen, där i bild. Lär den där igelkotten precis allt. Mellan himmel och jord. Så, jag brukar säga till Storan att jag är hennes igelkott och hon min skogsmus. Sådetså.
Och där är min ena fredagsfyspartners lilla hand.
En helg svischar snabbt, visst?
Ja, förresten. Alla dagar! Som tvåbarnsmamma kan jag bara konstatera att det inte finns en minut att ha tråkigt på. Om man säger så. Särskilt inte när man roddar hem och barn solokvist. Jag njuter mammaliv och snusar småttingar så mycket jag bara kan. Tycker att det är ren lyx att få vara HemmaMamma. Ibland vill jag bara stoppa tiden. Typ nu. Det är intensivt, men galet underbart. Vi har snurr på det här när-pappsen-är-iväg-på-uppdrags-levernet här hemma nu också. Så vi teamar bra. Ibland känner jag för att kesa ihop, blir tvärtrött liksom. Då är det förstås lite smådrygt att inte ha någon att byta av med. Men annars, så!
Vi har ju haft en hel tillsammans-sommar. Men sen kommer alltid hösten och vintern, vilket är M´s mest intensiva uppdragsperiod. Så då vet man liksom det; nu är det höst igen, så nu kör vi! Lite så.
Den här helgen har varit fylld med trevligheter.
Först den där braiga fredagen som avslutades med Storans najsiga födelsedagskalas. Och så igår, lördag, när jag och kidsen drog till lilla byn som jag en gång kallade för Hemma. Nu, mitt hemmahemma. Jag fick lyxig tid i pappsens hardcoregym. Ett intervallpass med droppande svett och skyhög puls. 
Och efter det, hade gullpappa gjort eld i bastun och den här mamman bara jublade, för så skönt det var. Till kvällen hade vi lördagsmys med chokladbollarna som Storebror hade rullat tillsammans med Mormor under dagen. 
Mys, mys, mys. Till kvällen rullade vi hemåt och har sovit ännu en natt utan den där efterlängtade.
Idag har vi söndag.
Ännu en raggsocksgrå dag med så trötta moln på himmelen. Skönt med friskluft ändå.
Så vi har börjat kratta andra halvan gården. Och så snorar vi. Jag står för krattandet och barnen för det andra lite mindre roliga. Baseluskan som är här och härjar har tagit hårdast på den yngste familjemedlemmen. Lillhjärtat har ingen feber, men är så snorig och rosslig i halsen. Hujeadig. Det gör ont i mammahjärtat.
Men hon är tapper, äter som vanligt men sover kanske ännu lite mer. Det är bra, tänker jag. Vila är ju det bästa. 
Storebror var ju typ en evighet mycket äldre när han åkte på första sjukan. Men som befarat, får Lillasyster börja jobba på immunförsvaret tidigare.
Så det var och är vår helg, det.
Jag tror att jag går emot strömmen lite när jag säger; ååhå vad härligt med måndag imorn! men, så är fallet. Det är alltid som bäst när hela familjen är samlad, och det blir den då.
Men först lite skön söndageftermiddag och kväll, med precis ingenting planerat. Förmodligen ännu några hundra varv av Var bor du lilla råtta, snytande av små näsor, tändande av goda doftljus och bara söndagsdegande. Så får det bli!
Ha det så gott alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | okt 22, 2016 | Emmeli funderar, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader
Det är fortfarande helt galet. Att dom där två. Är mina. Liksom. Mina barn.
Syskonen vaknade rygg i rygg med varandra denna lördagmorgon. Vi var på så mysigt och gott födelsedagskalas igår i Mäjdadalen. Storebror fick leka med kusinerna in i det sista, så i morse var det någon som tog en redig sovmorgon. Lillan och jag vaknade före, som ni kan se. 
Vi klev upp och tände ljus och drog igång kaffebryggaren. Konstaterade att det likt gårdagen ser ut att bli en vansinnigt grå höstdag.
Någon körde morgonpasset.
…
Det är jag och barnen den här helgen. Det finaste lilla stjärngäng jag kan tänka mig. Men vi saknar såklart våran M. Pappan, som åkte iväg i torsdags och har marathon-jobb-helg på bortaplan. Vi längtar till han kommer hem, helt klart. Det är inte alls roligt när det blir såhär många dagar ifrån. Men så är det nu.. och allt har sina för- och nackdelar.
För att inte bara smått längta ihjäl oss, så gör vi det så gott för oss som vi bara kan.
Nu är Storebror vaken. Lördagsfrukosten är i magen och lugnt morgonmys pågår. Rofyllt med sovande bäbis där ute i vagnen, morgonmosig liten Miniman i mitt knä och den där spinnande katten som ligger på sofflocket. Vi ska strax packa liten väska och ge oss iväg på lördagsutflykt till Mormor och Morfar. Det blir mysigt!
Ha en fin lördag, ni med.
Lillafrun
av Emmeli | okt 21, 2016 | Emmeli funderar, Liten två år., Recept, Tårtor och desserter!, Träning
Jag Minimannen vill bara dela med oss av receptet på bläbärsglassen vi gjorde till förra helgen. Vi snodde ihop den i ett nafs, för det var precis hur enkelt som helst. Mysig tillsammangrej med en liten småtting också!
Receptet kommer här:
Blåbärsglass:
Vad behöver jag, till 8 portioner?
- 5 dl vispgrädde
- 1 burk sötad kondenserad mjölk (à 400 g)
- 250 g frysta, tinade blåbär
- Vispa vispgrädden
- Blanda sötad kondenserad mjölk och frysta, tinade blåbär. Vänd ner grädden och rör till en jämn smet. Häll smeten i en form.
- Ställ in i frysen, miiinst 6 timmar… tänk 8-12, skulle jag säga!
- Till servering: Ta ut ca 10 minuter före servering. Bjud gärna i våffelstrutar och strö över hackade hasselnötter.
Mums, tyckte Miniman, hans päron och hans Farfar!
Idag har vi haft finfredag med ruggväder där ute och mysigt häng här inne.
När kidsen sov ute på bron efter lunch, passade jag på att sitta och tomglo på kökssoffan en stund. Maj gadd så skönt. Sedan en massa dans till Bjossans favoritlåt (Var bor du lilla råtta. Han kan den klockers. Skitgulligt!), degande och legobyggande. Och bäbismys i mängder, förstås. Morsan här har också fredagsfysat tillsammans med katt och barn och nu till och med hunnit ge sig själv så mycket tid att det nytvättade barret är fönat(!). Den ni, händer klåtran typ aldrig! Folket här hemma blir lika förvånade varje gång, ha ha! Så nu är vi alla supertaggade inför kvällens födelsedagskalas för Storan. <3
Trevlig helg alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | okt 17, 2016 | Emmeli funderar, Liten två år., Norra Drömgården, Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen, Trädgård & Odling
Jag började redan under söndagen med det där;
Kratta gården, alltså. Och sooom jag har krattat. Och krattat. Och, ja ni fattar..
Lillan har sovit gott i vagnen under tiden. I våras krattade jag med magen i vädret, längtande efter att bäbis skulle komma till oss. Nu är det höst, krattas igen. Och nu sover det en liten flicka i vagnen. Lika självklar som att vi andas.
…
Efter trädfällningen blev det mängder av ris. Ligger fortfarande i ”jätteprydliga” högar och bara väntar på han jag kommer avguda när han väl kommer och hämtar dom där högarna åt oss. Förutom rishögarna så blev det också en hel del att kratta. Och det har jag tänkt att jag skaaa göra, men har istället hållit på och krattat på äppelträdssidan. Då vi ooomöjligt kunnat ta reda på alla äpplen, så har det också varit ett litet evighetsgöra av få bort. Det faller fortfarande frukt så sista äppelkärrorna är inte dragna ännu.
I alla fall.
Fyra veckor senare, så har det nu blivit gjort på den där fällda-träd-sidan. Och när jag väl började, kunde jag uppenbarligen inte bara ta det där risskräpet, utan tog en bit till och en bit till. Och när jag egentligen var kräkless så såg jag ju hur fint det blev efteråt och bestämde mig för att ta precis allt. Och efter jagvetintehurmånga timmar så är den där fotbollsplansstora sidan av gården helt krattad och klaaar. Kära hjärtanes så skönt.
Nu är det bara andra sidan kvar… men det tar jag när precis alla löv och äpplen fallit från äppelträdet.
Delmålet, det största, är i all fall nått. Pojkarna hjälpte mig att samla in högarna. Fasligt snällt. För det är ju det tråkigaste!
Och nu är det kväll och jag har ont, typ överallt. Ute är det nattsvart, Mannen är uppe och håller på och grejar och jag myser här nere med kidsen. Trötta efter en dag med massor av friskluft.
Lillan sover i min famn och Sallykatten och S leker för fullt. Antingen jagar han henne, drar i svansen och sådär. Eller så retar hon honom och drar iväg med lego och hans gosedjur. Men mest leker dom tillsammans. Skitgulligt, faktiskt. Han har fått in snitsen nu på hur han ska veva på med snörleksaken, så att lillkatten liksom hoppar precis så högt hon bara kan. Rakt upp i luften, liksom.
Mysigt med katt. Verkligen! Fast nyss blev det kolsvart i hallen. Hon hoppade efter en fluga som satt i fönsterlampan. Lampan i marken och glödlampan paj. Plus att lampan drog med sig den pelargonknopp som precis, precis ska slå ut. Den sista för hösten, liksom. Kattskrälle.
…
Längtar till vi kryper ner i storsängen och läser sagor… finns risk för tidig somning av den här mamman ikväll.
Ha en skön måndagkväll!
Lillafrun
Senaste kommentarer