av Emmeli | sep 27, 2018 | Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
En vacker, blåsig, solstrålande höstdag. Storasysterlediga Juniflickan med sin Lillebror i vagnen.
…
Nä. Jag har nog inte nämt det, va? Men Juniflickan tog Storasysterledigt istället för att börja på Förskolan för typ en månad sedan. Ja, det blev så ändå…
..Ni vet ju hur jag är; tycker tiden med barnen är det viktigaste jag har och faktiskt det viktigaste jag kan ge till mina barn. Kärlek och tid i överflöd. Och första tiden i livet kan jag inte tänka mig något drömmigare än en lugn vardag, med sin alldeles egna grusväg att traska på, leka i lugnan ro i sin trygga vrå, baka en kaka med mamman, sova i tid och otid, se Pippi Långstrump-film och bygga pussel utan hejd. Tillsammans med en mamma och Lillebror. Några timmar av sånt, tre dagar i veckan. I övrigt är det både fler människor här hemma och fullfartig lek med Världens Bästa Storebror och små darlingar i Storfamiljen. Allt man kan tänkas behöva som liten minimänniska. Tänker jag.
S började förskolan för att jag behövde, var tvungen att åka och jobba. 50 % bara visserligen. Med lite pusslande var han på vift 17 timmar i veckan. Sen blev han Storebror, jag HemmaMamma, och när hans första Storebrorshöst kom var han 2,5 år… och med sin redan sedan-ett-år-lekta plats på förskolan, var han ”redan inne i Förskolesvängen”… men jag tyckte ändå att det kändes förfärligt konstigt att lämna från mig lillungen när jag ändå var hemma med bäbis. Så, han har susat iväg alldeles lagom mycket, allt utefter hans behov. I perioder har S inte varit på Förskolan alls, många veckor bara pyttelite, men sedan, som 3-4 åring och storliten, så är han såå pepp på det där med lek med jämbördiga och jag tycker också att det i denna lite ”större” ålder, är viktigt att stöta och blöta, träffa andra vuxna och barn än bara dom vi har i Storfamiljen. 
Men Juniflickan. Som inte alls ens varit innanför väggarna på grund av päronjobb ett endaste dugg. Då har jag bara känt att ”nä men hon får vara hemma i en evighet eller så, ingen brådska alls med nånting…” och bara tanken på att hon skulle knata iväg har gjort att hjärtat svidit på mig. Men. Ungen visade tydligt i våras att hon var mer än nyfiken på ”Fökola” hon också… så vi ordnade henne en plats, började inskolning, som gick som hejsan.. men totalt hade vi (=jag klarat) varit ifrån henne någon timme, ingen sovning där, ingen hellång dag (5 h). J tyckte allt var spännande och bara kul.. därför kändes det ganska bra för mamman ändå också. Sen skulle det där bli lite av vardag… och plötsligt var varken hon eller jag pepp, det minsta lilla. Barnen går alltid först. Så det var med andra ord hon som redan tyckte att hon utforskat stället nog och ville fortsätta livet med mysiga hemmadagar istället. Och som ni förstår hade jag ingen plan på att krångla med någon övertygelse när ingen anledning fanns. Man kan säga att inskolningen var god på flera sätt.. S fick härlig start och vi andra fick ett tydligt kvitto på att det grundliga tänket var det rätta, för oss.
Tjopp tjopp sas platsen upp. Med stora utropstecken till fina fröknarna att det absoluuut inte hade något med deras arbete att göra och dom förstod mig helt. Dom gör det så förbenat bra. Jag som nu hängt där en del.. och sett hur dom hjälper, lyfter, klär på lager-på-lager, snyter näsor, torkar små rumpor, lär och helt sonika gör dagarna det bästa dom kan för alla småttingarna som spenderar sin tid där.
Säger INGET om att det här är en universallösning. Alla gör olika. Alla gör (förhoppningsvis) precis som man själva vill… och behöver, på olika sätt. Det här är vår lösning. Och jag njuter till fullo av den.
”Men tänk vad sköönt, då kan du vila när hon är på förskolan”, säger den ena. ”Hon BEHÖVER förskola!”,säger den andra.
Äh. Säger jag.
Nej, jag kan aldrig lägga mig och bara vila med lilla bäbisen som jag skulle ha kunnat om båda storasyskonen var på förskolan…men det kan jag i såna fall göra andra tider, för sooom livet är annorlunda för oss nu, jämfört med när Juniflickan var nyfödd och jag levde själv med två barn typ 3-4 dygn varje vecka. Pappan reste massor i jobbet och det, det var tufft på riktigt.
Är jag trött nu, vet jag att det kan finnas andhämtning, närmare än om tre dygn fram.
När liten bäbis sover, uppskattar jag så att jag kan ge min fulla tid till Juniflickan, precis som hennes Storebror fått i massor och fortfarande får. Tid där bara hon och jag kan få bygga pussel tillsammans, tid där jag svarar på precis alla hennes små frågor, då vi babbelpratar, pussas, bakar och busar…
I jämförelse med barn nummer ett, som inte hade någon att rejsa med hemma.. utan fick lekchans på Förskolan. Så är det istället så att dessa små timmar är enda lilla stunden det INTE leks i full fart.. vilket kan vara ganska så skönt för ”Lilla Juni”.
Alla nöjda. Hela familjen.
Höstens bästa beslut. En Storasysterledig Juniflicka!
…
Nu väntar torsdagkvällen! Önskar er en fin sådan. <3
/Lillafrun
av Emmeli | sep 26, 2018 | Emmeli funderar, Mammalivet, Minsting 0-3 månader
(inlägget innehåller två från-hjärtat-tipsiga, som alltid alltså, reklamlänkar!)
Idag hade jag en så mysig stund.
Kikade i lugnan ro på Bertils doppresenter och gjorde också i ordning hans samlarlåda.
Min ena storasyster har gett sina små varsin samlarlåda. Och jag, som ju nästan är jämngammal med hennes (i alla fall tre första) barn, har alltså ända sedan jag var liten tyckt att det där var en förfärligt mysig grej. Och som ni förstår, gör jag förstås nu lika till mina barn. Varsin låda att spara i. Hjärtespara.
Ultraljudsbilder. Bäbisens och mammans Lilla ”armband” från BB-tiden. Barnens allra första pyjamas, den som inte ärvs vidare ett dugg. 
Alla söta kort från älskade. Dopskallran med ingraverat namn och dopdagen, dopgåvan från oss päron. B fick till och med en servett från sin dopdukning.
Dopminnet förstås. Lilla bäbisens tack-för-uppvaktningen-vid-min-födsel-tack-kort. Förstås första nappen och en (oandvänd! haha) storlek-1-blöja, så dom kan förstå hur pyttesmå dom varit en gång.
Och med tiden fylls det på med söta teckningar, pyssel och gudomliga konstverk.
Absoluuut inget världsviktigt och inget måste alls. Bara så himmelens mysigt att ha, tycker jag. Och tanken är förstås att dom små får med sig lådan sedan när dom fl…. nä hugaligen, den här meningen kan jag inte ens skriva klart….
Där ser ni söta lådan och en massa fina, klassiska doppresenter. Jag gillar skarpt. Alltihop.
Barnbestick. Ljuvlig servis med lilla Putte i blåbärsskogen på (finns HÄR förresten!). Underbara gosedjur. Finfina kronor in på sparkontot. Sötaste lilla kånken, samma lika som syskonen. Tjusigt halsband. Små smyckesskrin. Och dom där böckerna jag bara vet att vi kommer ha många mysiga stunder med. Jag älskar att sitta med bebben i knät framför pianot och spela och sjunga.
”Våra bästa barnvisor” är en bok jag inte sött på tidigare, men den är verkligen helt fantastisk- innehåller klassiska gamla pärlor till visor med knasiga texter, godnattvisor och massa annat. Helt impad är jag. Fann den HÄR om ni har någon liten ni vill ge en fin bok till!
Den här går ej av för hackor heller.
Ni var så många som tyckte idén var fin med samlarlåda. Och så många som undrade, när jag postade en liten filmsnutt från påtandet (med Junis sång i bakgrunden! .. kika stories vettja!), var lådan kom ifrån. Och den är nyligt inköpt på det blågula huset, ni vet. Kika HÄR så kommer ni direkt till lilla lådan.
…
Hoppas ni haft en god onsdag!
Vi har mest varit inne. Halva dagen hällde regnet ner. När väl himlens grå moln skingrade sig och solen kom fram, började vinden ta i. Enda utestunden idag var stunden när jag tog barnen i vagnen och kutade rundan, dom sovandes och jag som fullkomligt höll på att blåsa bort. Kära hjärtanes vad det blåst och blåser. Kaanske dags att trycka lite isolering kring alla nya fönsterna här inne, haha!
Lillafrun
av Emmeli | sep 22, 2018 | Emmeli funderar, Hemmets Utsida, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 0-3 månader, Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Shopping, Stora Lilla Familjen
(inlägget innehåller reklamlänkar)
Det var fredag på Drömgården!
Vi var ute och beundrade vackerjobbet pappan nu är i mål med. Nu väntar ”bara” den sista målningen. Vi får väl se hur vi hinner. Vi har vårt (smått orealistiska) drömmål.
Och lagom till att regnet drog över gården och M kom hem fredagstidigt, gjorde sig mamman och Minsting i ordning för en liten flärdfull tur till La Stada!
Ni vet, eftersom vi lever lite efter vädret just nu, så hade vi spanat in oss på att fredageftermiddag och kväll skulle bli leeedig från fasadjobb. Hurra!
Favoritlacket på och det där kitet med finstickad kjol och kortärmad jumper, som jag bara vet att jag kommer ha så himla mycket användning av. Ni har ju redan sett det på, på Bertils Dopdag för en vecka sedan ju! 
Både kjol och jumper kommer från Lindex.
HÄR finns kjolen. Och HÄR finns jumpern.
Älskar ordet jumper, förresten.
Till, har jag just nu ett par lagom tidig-höst-tunna strumpisar, dom HÄR.
Och favoritlacket hittar ni HÄR.
Skor från Vagabond, hittar ni HÄR.
I höst har jag unnat mig en ny basgarderob. Fattas möjligtvis en ny höstjacka som jag inte hunnit spana in ännu. Men annars, ett gäng plagg som jag kan matcha hejvilt med varandra. Så himla bra. Säg till om ni vill se alltsammans, vettja!
Ja. Så då lämnade vi regniga Drömgården med nybadade trasselsuddar och skäggig man.
Kändes ju hur märkligt som helst att lämna gården med bara en liten unge, men himla mysigt också. Vi tog Rymdskeppet och susade iväg. För en drös olika ärenden. Bertil var sådär dögulligt sällis och hängde med mamman härs och tvärs. Shoppade, ammades i en provhytt och kände lugnet, liksom. Mammas Lillprins. Vi avslutade med mathandling på Stor-ica, bland alla andra i hela staden som tagit helg.
Så himmelens mysigt (och sköönt!) att komma hem till Fredagsmys sedan, dukat bord och tända ljus… och stjärnor att älska till månen och tillbaka. Vilken lyx, säger HemmaMammaFrun!
Vi dunsade ner i soffan med chokladglass och ännu en så söt fredagsfilm för hela familjen (”Storkarna”!.. barnen älskade och jag och M skrattade gott. Kul med filmer för hela familjen).
Och nu är det lördag och arbetsdag står på schemat!
Önskar er en härlig helg!
Lillafrun
av Emmeli | sep 19, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 2 år, Laga, Baka, Äta, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 0-3 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Det är septemberdagar. Och vi fyller dom med liv. Från morgon. Till kväll. Och det finns precis inget annat jag vill göra just nu i livet, än det jag just gör. Jag är absolut helt tom på energi när jag lägger mig på kudden, men var morgon har jag ny kraft. För mina tre, som jag älskar så det nästan är larvigt.
Måndagarna är som ni vet, lyx. Alla hemma. I måndags var det som gammalt tillbaka; Hela familjen hjälptes åt att jobba på gården, husmor lagar mat och dukar fram fika, ammar bäbis och syter småttingar. Mormor och Morfar är på gården och hjälper till där det behövs. Bland små, eller uppe på ställningen med ”Husbonden”.
Det där var en dag jag tänker minnas. Så fin. Till kvällen råkade jag gå ut på en för sen kvällspromenad med Bertil, M kutade med dom andra två stjärnorna. Det hann bli alldeles för mörkt och jag var så slut när jag kom hem, så jag stupade i säng och trots att M försökt väcka mig, en sisådär fyra-fem gånger, vaknade jag ändå inte..
…förrän klockan 8.12, tisdagmorgon. Med barnen som ropade morsan i örat och tyckte att grötkokningen minsann skulle sätta igång. Jo, jo.. det behövdes, och 9.00 skulle det ju varas på Förskolan ju. Vi har hunnit bli ett riktigt Dreamteam nu här hemma, Tripp Trapp Trull. Och så jag någonstans mest överallt. Så vi hann. Men ni vet hur det är, när man försovit sig blir dagen lite upp och ner. Så var tisdagen. Ändå huuur lyxigt som helst att ”försova” sig fastän det liksom inget gör. Vi hade mysdag. 
När Storebror kom hem igen, önskades plättar och äppelmos till mellis. Hur gott? 
Fullt ös! Drömmigt. Alla är nöjda. Alla är sams. Alla har det bra. Guuudomligt!
Idag vaknade vi till onsdag. Morgondimman är så vacker!
Ledigt från Förskolan då det var Stängningsdag. Så efter frukost packade jag gott mellis (bland annat kalla plättar sedan igår, om möjligt typ ännu godare än varma!), och så knatade vi ner på byn. Mötte upp darlingarna vi bestämt lekdate med och hade så härlig förmiddag.
Lekte, plockade löv och smaskade plättar. I sommarvärme! Trötta knatade vi hemåt sedan. Världens Bästa Vagn visade vad den går för och gjorde mig lycklig ännu en gång. 
”Ha! Det finns VISST en vagn där man kan dra tre!”, tänkte jag för mig själv, till mig själv.
Vi har njutit totalt av denna ljuvligt vackra septemberdag. Medan småsyskonen sov, påtade jag och min Miniman i trädgården. 
Sen har här pysslats lövtavlor..
..åh, kolla Junis första, liksom. Jag kolavippar. Resten fick fyra, fem ögon och såg lite småläskiga men härliga ut! Fyraåringen satt med sitt makalösa pysseltålamod och gjorde så söta skapelser
.. till middag åt vi halloumiburgare med den där så goda picklade rödlöken jag (toksnabbt) gjorde i morse.. så enkelt!!
Till 2 rödlökar; 1 dl 12 % ättika, 2 dl socker, 3 dl vatten. Som rörts tills en slät lösning. Lägg i lökringarna i lagen och låt stå minst en timme innan du äter. Himmelens gott!
….
Nu är det kväll. Jag och M möttes för en stund sedan som två ugglor efter varsin lång dag. Han med jobb följt av idoga snickeritimmar. Jag; Mamma-mamma-mamma! Vi drog av ett supersnabbt träningspass och nu dunsar vi ner i finsoffan och vilar innan natten. Jag fnissar lite för mig själv när jag tänker på och berättar om dagen för M. Barnen säger ju så mycket roligt. Minimannen berättar om saker som att ”när man använder något igen, som redan är använt,så kallas det för att återanvända!”, medan Lillan säger saker som ”Åå, mamma!! Lillan är så jädd kattgälle!”. …. Lillan är så rädd för kattskrälle.. (kaan vara så att jag kallade Sallekatten för kattskrälle i morse, när han ätit frukost och sedan ”lämnade tillbaka” den igen, på köksgolvet.. bläää..
..hoppas, hoppas, hoppas att ni har goda septemberdagar! .. och TACK så himla mycket för alla fina ord om Bertils Dopdag, hans Dopfilm, lilla Mamma-Pappa-bandet och så vidare. Ni är ju bara för fina!
Ok. Nattiii!
Lillafrun
av Emmeli | sep 17, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 0-3 månader, Stora Lilla Familjen
Så blev det äntligen den där lördagen precis i mitten av vackra månaden september!
Bertils Dopdag!
… en liten dopfilm har gjorts (tack vare älskade systrar och Storsvågge som filmade hela dopet<3). Så himla mysigt minne. Kyrkan fylld av älskade. En liten bäbis så nöjd i sin dopklänning där Farmorn broderat ännu ett namn i kusinskaran. Musik av ”Mama and Papa Band”… två hjärtefladdriga päron som sjöng och spelade från djupet av våra hjärtan. Bertil var då i sin Gudmors famn, bredvid trygga Gudfar. Så fantastisk känsla att få döpa detta lilla barn, som vi liksom längtat och väntat sådär alldeles särskilt på.
Håll tillgodo, vettja!
http://https://youtu.be/nECvhLRDTLI
…
Några stilla bilder..
Å…så fin stund.
En hjärtestund.
Storan var vår kantor för dagen, spelade så vackert när vi alla sjöng psalmerna 248 (Tryggare kan ingen vara..”) och 606 (”det gungar så fint..”). 
Storasyskonen och kusin E som hällde upp dopvattnet.
Lilla hjärtat. Döps av fina Prällen!
Skrattar så åt denna bild.
#sjåigt ..för att ta det på norrländska. mycket att stå i, mao..
.. vara trebarnspäron, dopföräldrarna, kalasfixarna, mamma-pappa-bandet.. men rooligt och en ynnest, alltsammans!!
Där i bild. Lilla Skrållan som hade hittat ett par mycket tjusiga glajjor som hon absoluuut skulle ha på sig. Upp och ner förstås. Som alltid. I mammas famn, med mammahåret tvinnat runt ena handens småfingrar. Där, sjöng vi ”Nu har det landat en ängel”, tillsammans. ”Man ska ha känsla för feeling!” som pappsen säger.. så bra ord, tycker jag.
Efter dopet knatade vi över till Dopkalaset! 
Så glad för alla som kom. Moster M från Stora Hufvudstaden, NorgeMorfar och hans, och lika mycket min; Norge-Astrid från Norge. Barnens mor- och farföräldrar. En världsrar farbror. Kusiner. Både till småttingar och mannen. Min mammas systrar, mina mostrar. Mina Gudföräldrar. Bästis. Mäjadalendarlingar. Mina och M´s syskon. Oldefar x 2 , som Norge-A säger.. så tacksamma är vi, för precis alla. <3
Noaks ark på servetterna, ballonger i taket och mängder av trädgårdsblommor strösslat här och där!
Presentbordet fylldes snabbt. Där ovan hängde foton från Bertils allra första månad i livet. Och ser ni den inramade målningen? Från Storebror till Lillebror. 
Under veckan har det påtats här hemma, och under fredagen, hade vi haft dopkalasverkstad där i församlingshemmet. Det var jag, mannen, Bertil och min syrra (medan ”storbarnen” vad hos Mormor och Morfar och hade det mysigt!) som lagade och grejade där i församlingshemmet så det stod härliga till (och svetten lackade lite)!
Men under lördagen hade vi precis huur många armar och behjälpliga händer som helst..
Världens Bästa Svärmor bland många darlingar. <3
Först åt vi lite matigt. Ni vet; pajer och sallad och det där tunnbrödet vi alltid köper av ”Tunnbrödgubben” och som är så himmelens gott. 
Därefter; Älskade MammaMormors goda kakor och så Drömgoda tårtor med blå marsipan…
Äääntligen fick man hugga in på dom…! Fina Storebror bredvid en liten storliten kusin. 
Bertil Nils Johan.
Tre älskade familje- och släktnamn. 
Och där; min Idandarling. Som fotade massor av fina bilder och som var sådär som hon alltid är; min Bästa Idan, i ur och skur. <3 
Till sist öppnades det (läs, SLETS! .. jag hade två mycket, mycket ivriga hjälpredor..) paket. Och kära hjärtanes så mycket fins lille B fick.
Så hjärtinnerligt tacksamma. För precis alla vi har runtomkring oss. Precis alla kunde inte närvara, men var ändå med på håll.
Det är livets ynnest att födas in i ett kärleksnät fyllt av människor som bara finns där. Alltid och när som helst.
ÄlsklingsBertil och Vackerpappan. Störst och minst i familjen. Lika ljuvliga båda två.
Och så var han döpt, vår lille Minsting.
Dagen ligger som mjuk bomull i min mage. Hjärtat bara fladdrar när jag tänker på dagen. Underbar från början till slut.
Lillafrun
av Emmeli | sep 15, 2018 | Emmeli funderar, Mammalivet, Minsting 0-3 månader, Stora Lilla Familjen
Älskade barn.
Idag är det din Dopdag.
Under morgonen har din Storebror förberett dig på vad som ska hända idag; ”Du ska bara få lite vatten på huvudet och så ska vi sjunga för dig. Sen ska vi äta. Och sen är det slut!”.
Du är nybadad och så len som bara du kan va. Just nu är du precis nyäten och har somnat med den där härliga mjölkdroppen i din söta lilla mungipa.
Lilla människa. Så underbar du är.
För ett år sedan denna tid var vi så ledsna. Lyckliga över dom älskade vi hade här hos oss. Men ändå så sorgsna.
En ängel flög. Och du har ett litet syskon. I himlen. Så är det.
Som vi är lyckliga nu. Över att just Du kom till oss. Nu har det landat en ängel. Du la ditt liv i vår famn. I dina ögon kan kärleken le.
Bertil! –I din blick står det skrivet. Det finns en mening med livet!
”Jag känner dig, jag känner dig så väl.
Dina fasor, dina våndor finns också i min själ.
Du är mitt kött och blod.
Det bär ett dyrbart namn, det är min kärlek utan villkor.
Jag gör vad jag kan.
Så stor och stark på dagen, men så liten mitt i natten,
när ingen ser, när ingen vet, kommer gråten mitt i skrattet.
Fem fingrar ska skydda dig.
Ett är månen, ett är solen, ett är polstjärnan bakom molnen.
Ett är hopp och ett är tro.
Handens fem fingrar vaggar dig till ro”.
Idag är det din dag, Bertilälskling.
Vi älskar dig. Hela familjen. Mamma. Pappa. Storebror. Och Storasyster. Till månen och tillbaka, Du vet.
/Mamma
… aka, Lillafrun
Senaste kommentarer