av Emmeli | apr 26, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Mammalivet, Minsting i magen, Norra Drömgården, Sovrummet
(inlägget innehåller en reklamlänk)
Skrållan.
Hon som älskar att plocka, påta och greja. Lägga tillbaka. Sitta bland en bokhög och bläddra. I lugnan ro. En för-att-vara-småtting-lång-stund. Och mitt i allt är så gullig att jag får dåndimpen. Ej partisk mor. Oh, nej.
Där sitter hon och försöker ”läsa på” om det här med att bli Storasyster, tror jag.
”Snart har vi en Baby!” heter boken.
Himla mysig och har lästs otaligt många gånger här hemma. Både när lilla Pyret (hon på bilden, mao) låg i magen och nu med Minsting i magen.
Finns att köpa HÄR.
Lilla Juniflickan som varit litet febervarmt knyte i natt. Verkar sådär småttingaktigt ej påtagligt sjuk av sin feber nu idag, men vi försöker hålla tempot lite lägre såklart.
Storerbror som hade feber i helgen som var, fick sedan hosta och vi har har tillsammansdagar hela veckan här hemma. Men idag var han leka-med-vännerna-pigg, dock tvekade han och kände det nog som att det var nymodigt och längesedan det var Förskoledag nu, så lite lirkande i hallen fick det bli. Men jag (eftersom jag är en sån morsa som ringer vid minsta tvek) vet att lillvän började leka på en gång när han kom in till vännerna. Puh. Så Liten leker och Lillan, utan att hon själv vet om det, försöker hålla ett lite lägre tempo för att säga schaaas! till Basiluskan!
Förutom att bära runt på liten Skrålla som vill vara nära, pyssla om och sånt. Så kastas tvätt i tvättmaskinen, hemmet vädras och städmanin är på topp…
För några veckor sedan vårstädades ju hemmet, men köksfönsterna putsades inte eftersom dom behöver skrapas med rakblad från lite färgskvätt och det kände jag var mer en M-grej… men idag blev jag less på att vänta och började själv.
Men äsch. Den obotliga Kansjälvaren får så lov att erkänna sin begränsning. Inte tålamodet som tryter… Jag är bara alldeles för preggo. Härligt ju!! Men just i detta skede så känns det som att jag ska ramla ut och klämmas fast på samma gång när jag står där i fönstersmygen och försöker putsa emellan och utsidan. Darling har ju lovat hjälpa, bara inte fått tillfälle (läs: någon här hemma är väldigt pepp på städ. någon inte. så det är nog bland annat därför det inte blivit av än också. men i helgen, då tusan. preggot måste få sina vill-ha-alla-fönster-färdigputsade-nerver lugnade. haha!)
Barnbokstips och Städmanibabbel. Typ så. Torsdag, ju. Ha en fin sådan!
Lillafrun
av Emmeli | apr 24, 2018 | Emmeli funderar, Mammalivet, Middagsmat!, Minsting i magen, Recept
Alltså, det där var så vansinnigt gott. Ni måste göra. Enkelt också. Torskknyten kan vi kalla dom!
Torskknyten!
Ta så många bakplåtspappersark/aluminumfolieark som knyten du önskar göra. Lägg där sedan skivad potatis, strimlad purjolök, en fin bit torsk som du saltat och pepprat och strösslat med dill. Toppa alltsammans med några skivor tomat, citron och några pyttiga smörklickar.
Mängd av allt; efter tycke och smak!
Knyt ihop till ett litet paket och skjutsa in i ugnen, direkt på gallret eller i en ugnsfast form, i cirka 200 grader.
Svårt att säga tiden, man får hålla koll! Våra knyten tog nog cirka 60 minuter….då använde vi bakplåtspapper. Vi är inga aluminumfolieälskare (läs: min älskade man är inte. Däremot mycket miljömedveten. Och fasligt älskad.), men annars skulle det gå på typ en tredjedel av tiden istället för bakplåtspapper. Så välj själva där hur ni vill göra!
Servera med kokta gröna ärtor och kall sås. Creme fraishe, dill och citron. Och salt och peppar, förstås, bestod vår sås av.
Easypeasy alltsammans. Och väldigt, väldigt gott!!
Dessa knyten går såklart finfint att lägga på grillen också. Tänker att det skulle vara gott att dutta i sparris. Det gör vi nog nästa gång! Om ni väljer att grilla knytena och använda bakplåtspapper, så behövs (likt Mandelmannarna gjorde!) blött tidningspapper runomkring.
…
Å.
Så skönt med kväll nu. Dagen har varit mysig och fin med barnen, dom är så mycket gulliga med varandra. Blir bara tightare och tightare, ett riktigt litet radarpar. Hur underbart som helst. Men jag känner att jag senaste dagarna typ återvänt till samma trötta träsk som i början av graviditeten. Blä. Tack och lov inte samma illamående som då, i alla fall. Hoppas på att det är något övergående och i alla fall blir liiite bättre än såhär. För tröttare, det blir man ju mot slutet, det vet jag också. Men riktigt sådär nästan okontrollebart ”jag-kolavippar-och-somnar-här-ute-på-gungan-medan-barnen-leker-här-bredvid-trött” vore det fasligt fiffigt att få slippa. En önskan.
Förra veckan hade jag vilovecka och traskade bara promenaderna (tur faktiskt, annars hade jag säkert undrat om mardrömsmigränen kunnat bero på träning.. för att försöka haka upp det vid något liksom…jag vill alltid hitta orsaken liksom. Men icke det, alltså!). Så nu ska jag tanka mig med veckans första preggogympa och hoppas att det hjälper.
God kväll!
Lillafrun
av Emmeli | apr 24, 2018 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting i magen
(inlägget innehåller reklamlänkar)
Så verkligt det blir.
Eller så verkligt det bara kan bli.
När man börjar bäbispyssla på riktigt, menar jag. Hittills har jag betat av sånt där rensande och städande, röjande och mycket sånt där ganska-så-tråk-fixande.. för att det är så himla skönt att ha gjort och på något vis ännu skönare när man är i boa-fas.
Men nu har här börjat ordnas med sånt där vansinnigt roligt och nipprigt, som ni ser ovan.
Dom första små plaggen till Minsting är inhandlade. Det blir nog inte så mycket mer innan bebben är född, mer än det här lilla setet att åka hem i från BB. Det finns en hel del kläder från syskonen, om man säger så. Fast det är roligt att ha något till en början som är just Minstings.
Gulligt, visst?
Bodyn finns HÄR. Byxan HÄR. Och strumporna HÄR.
Så fiffigt med 3-för-2 på byxor,strumpor och leggings. Tips tips!
Hittade några bedårande småkläder nu som jag inte såg i butik igår… alltså titta HÄR. Jag kolavippar lite.
Syskonen står och filosoferar.
Bebbenappen och lilla nallen gosprovas och båda verkar överens om att det blir bra, det här.
Storebror pussar magen varje morgon och säger god morgon Lillebror….”eller Lillasyster”. Dom tillagda orden som han nu verkar ha bearbetat sig till. Vi vet ju inte om det blir en MinstLiten eller MinstLillan, liksom.
”Mamma? , jag kan böja mig ner heela sommaren åt dig”, säger han också, Minimannen. Han ser och hör att mamman stånkar och pustar just vid det skedet. Mamma är ju grrravid! , säger han viktigt och stolt. Jag känner mig övertygad om att Minsting föds till stor kärlek från två småstora syskon.
Jag är känslosammast och kärleksskörast på jorden, känns det som. Och gråtylyckligt tacksam. Över att få vara med om det här. Mammalivet. <3
…
Nu väntar lunchfix här hemma för lilla gänget!
Kikar kanske in lite senare men ett så enkelt och gott middagstips som vi åt häromdagen!
Ha en fin tisdag alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | apr 22, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 1 år, Liten 4 år., Mammalivet, Stora Lilla Familjen
Plötsligt så stod dom där som gula solar och lyste upp i diket.
Tussilagolycka!
Alltid lika förunderligt varje år, hur det så snabbt det bara töat, växer fram något så vackert. Nu och framåt är en sagolik tid.
Den där långpromenaden med mor och sovande Lillasyster i vagnen, var väldigt härlig. Tussilago, porlande vårbäck och nyvaken myrstack var några utav dom vårtecken vi njöt.
Som vanligt en så mysig och god dag hos mamma och pappa.
Idag vaknar vi till söndag här hemma på Drömgården.
Jag ska kila ut och kika på nya fönsterna. Tre (!) stycken nya hann mannen och Svärfar med. Jag är impad. Mycket. I övrigt blir det nog en ganska lugn dag, i alla fall för vissa av oss. Liten har haft febernatt och har enligt honom fått ”gammhosta”. Det var jagvetintehurlängesedan han hade feber, men jag vänjer mig ändå aldrig. Mammahjärtat gör ont så fort en småtting inte mår bra.
Unga! unga! unga! (gunga), går Juniflickan runt och papegojar. Alldeles snart är gungställningen framme helt och hållet. Vill du gunga?, undrar jag. Varpå hon formar sin lilla mun rund, lyser upp och svarar; jaah, tjeesis! (jaa, precis).
Så. Det är söndag. Här ska pysslas om sjuklig Liten. Och gungas! Bland annat.
Önskar er en härlig söndag!
Lillafrun
av Emmeli | apr 21, 2018 | Emmeli funderar, Hemmets Utsida, Mammalivet, Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
Äntligen!
Till skillnad från förra årets fönsterbyten som började redan i slutet av januari, så har vi istället pepprat med målning och väntat in snösmältning, vilken vi inte direkt behövde vänta på förra året. Fräsig vinter i år, minst sagt! Idag är Svärfar här och hjälper mannen med dom allra första bytena. Så fantastiskt roligt!
Vårt Vackerhemmas (som S kallar hemmet) allra fulaste sidor… och dom som behöver brädfodringen allra, allra mest.. En härligt (ful) Förebild!
Visar er ritningen på hur fönstren kommer placeras så får vi verkligheten ”lite” senare… det tar ju sina månader det här, det vet vi. Men så vackert det kommer att bli till sist!!
…
Dagens Lördagsbestyr här hemma på gården, alltså. Första fönsterbytena. Jag vet faktiskt inte hur många snickarna tänkt hinna.
Jag och barnen hjälper till på bästa sätt idag; åker till älskade MammaMormor och PappaMorfar. Jag läängtar dit. Längtar efter att krama päronen och igen och igen säga tack för i onsdags och tack för att ni finns. Jag ska erkänna att jag är lite skärrad ännu och känner efter prick hela tiden om det är något nytt på gång. Och M frågar ungefär var femte minut hur mår du Emmeli?. När jag fick hittills kraftigaste migränanfallet jag haft, i påskas, så var jag beredd på att få ett regn med dagar av fler anfall eftersom det varit så med både S och J i magen. Men det kom ju ingenting mer då. Förrän nu då, veckor senare. Så nu vet jag inte vad jag ska vänta mig. Kan inte förbereda mig alls. Finns inga slutsatser att dra.. vad jag kan ha gjort, ätit, eller så innan jag får det. Bara hoppas på det bästa nu, mao.
Ta hand om er och hoppas att ni får en härlig lördag!
Lillafrun
av Emmeli | apr 20, 2018 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting i magen, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
(inlägget innehåller en reklamlänk)
Å.
Så glad att vakna hemma till en alldeles vanlig dag. Fredag, dessutom! Alldeles vårvarmt redan från morgonen. Efter morgonbestyren, när vi skulle ut, hann jag bara ta på barnen varsin fleece innan dom hoppat i stövlarna och struttat nerför trappan och börjat uteleken. Den med både lera och snö nära till hands. Men alltså, så fantastiskt skönt att kunna klä så mycket lättare nu. Om än små leggings eller vanlig bralla inte är dugligt att leka i ännu.
Förutom uteluft, småttingar, fiskmåsarna och deras skrik som är sådär vansinnigt härligt att höra första gången för året, har jag njutit av att dona här hemma idag. Tvätta och städa hemmet. Försökte vara klok och tänka lite SPM (Spar På Mor).. och letade fram moppen i ett par rum. Jag kan egentligen bara en veckostädning; ut-med-mattor-damma-dammsuga-knäskura-klart!. Men det gick fasligt fort att moppa alltså, än om jag alltid svär en lång ramsa åt det redskapet. Mm.. jag kände mig alldeles duktig som frångick det vanliga.
När pappan slutat jobbet och vi checkade in för helg, firade vi fredag, med att susa ner på byn och äta vårens första kulglass. Junis första i livet… succén var ej måttlig! Innan vi återvände hem till älskad Drömgård….
sa hejdå till sparken för denna vinter..
.. och fram åkte cyklarna. Det, är vår! Och titta Lillasyster. Skrållan. Juniflickan. Livspremiär på trehjulingen!
Plantering av himmelsblå penseér, sluttampen av takdroppande från lagårdstaket och vårjackepremiär har denna fredag också bjudit på. Är så glad i min nya blå jacka som jag ”ärvt” av den finaste Julian jag vet. En nyfunnen vän, jag kan sura ihop över bor alldeles för långt ifrån norr (HÄR kommer ni direkt till henne! <3).
Och årets variant av denna parkas från Lindex, kan ni hitta HÄR i flera fina färger. 
Alltsammans. Vårlycka på en alldeles vanlig fredag här hemma på vår gård. Precis så.
Önskar er en skön fredagkväll och en god helg!
Och tusen, tusen, tusen tack. För all er omtanke. Jag blir alldeles varm i hjärtat. Ni är så fina. Och helt ovanlig verkar ju denna typ av h-vetes-migrän ej heller vara, ni är många som delat med er av era erfarenheter. Det som skrämmer mig är att jag bara fått värre anfall för varje gång. Det senaste liknade ingenting.. jag hoppas att det aldrig blir värre än så.
Ta hand om er allesammans!
Lillafrun
Senaste kommentarer