av Emmeli | aug 31, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 0-3 månader, Norra Drömgården
Å.
Så glad för fredag. Så glad för känslan just denna fredag.
Veckan har varit så himla bra. Jamen faktiskt rakt igenom. Så långt ifrån förra veckan. Där vi kastades in i Verkligheten efter ett Oceanlångt Tillsammans-Sommarlov i Bäbisbubbla. Dessutom en mamma låg på energi. Som en chock alltsammans.
Kände i mitt innersta att ”hur ska jag klara det här? ..försökte prata till mig, tröstande; ”Lugn Emmeli. Du kommer lära dig. Utveckla bläckfiskarmar, hitta små knep för att lösa knipor. Lite tid bara, så får du nog snurr på det här. Du kommer känna dig klubbad ibland. Dom är TRE nu liksom. Ljuvliga. Men du ger dom precis all din energi. Men lugn. Det kommer kännas lättare, snart”.
När jag svarade på frågan ”skillnad från 2 till 3 barn?”, när B var tre veckor gammal.. då svarade jag ju utifrån livet då. Typ att det var softare att då inte längre vara höggravid, och istället kunna ta hand om alla utanför min kropp. Men mer än så kunde jag ju inte säga.. för vi har ju haft låååångledigt tillsammans, kunnat hjälpas åt, ta dagen som den kommer och det Sommarlivet… är ju inte ”det vanliga livet”… . Det är ju istället det Älskade Vardagslivet, som ju satte igång förra veckan… från 0 till 100.
Jag vet inte varför, för jag har ju trullat på med lilla trion hela sommaren.. men förra veckan.. det var verkligen som en typ av Ryslig Trebarnschock. En det-här-går-inte-känsla jag ej tidigare mött. Kände mig alldeles olycklig.
Men den här veckan då? Tvärtom.
Känner mig rikast på jorden och så lycklig i Mammahjärtat. För det första; Alla har mått bra och varit friska (högvinsten!!). Vi har haft det så gott tillsammans här hemma.
Vi har haft trevliga morgnar tillsammans och kommit oss smidigt iväg till Förskolan. Amningarna har klaffat sådär überbra med tider att passa. Dom där två som blivit riktigt skickliga på att syskonbråka, har inte alls pysslat så mycket med sånt. Allt det där, drömmigt för ett päron. 
Bertil ljuuvlig. Helt och hållet. Äter, är lite vaken, tittar storögt på det roligaste han vet (syskonen), firar av leenden i massor och somnar kort därefter.
Jag har njutit sensommarblommor, små motionsstunder och haft oceaner med tålamod. Älskar den känslan.
Vi har spelat spel. Byggt halsband i kvällssolen. Lekt i lekstugan. Plockat äpplen. Bakat bröd tillsammans… och ätit till mellis ute på trappan..
Inskolningen har fortsatt också, ju..
Juni premiärade i tisdags med att vara utan mamman en hel timme på Förskolan,
..
..för att sedan dag två och tre vara drygt två (!) timmar tillsammans med Storebror.
Såå nöjda, glada, stolta barn! 4-åringen mår bra av kompislek och känner sig trygg med att ha med sin Lillasyster där…lilla 2-åringen, som nej inte BEHÖVER förskola på samma sätt, men som fullkomligt ÄLSKAR att hon äntligen fååår följa med in på det där fräsiga stället och liksom verkar trivas hur bra som helst än så länge.
Så, just nu är det en win-win-situation. Ett par timmar och sedan har jag hämtat hem, två dagar i rad. Juniflickan är färdiginskolad beslöt vi efter igår och har idag haft ledigfredag. Jag förstår inte själv hur smärtfritt det har gått. Bara jag som haft ont i hjärtat. Men J, har varit precis sådär cool som hon är, rakt igenom. Ett tveklöst ”Hejdå mamma!” vid första lilla lämningen, liksom.
Smådippar kan säkert komma, absolut. Det vet vi. Men ja, nu är det bara en möjlig upptrappning av tiden storasyskonen ska vara där… tänker att två timmar är lite vääl lite, om jag ändå jobbat för att få dit dom till den där tiden… så något lagom kommer vi nog på så alla (barn..och mamma!) är nöjda.
Inte en gång har jag känt som förra veckan (smärre jag-kommer-inte-klara-det-här-panik-känsla).. och det, gör mig så lycklig! Varken med ett eller två barn har jag fått sån ”chock”.. men tjohej, lilla tripp-trapp-trull-skaran kräver sin Bläckfiskmamma i många lägen, men jädrans vilket dreamteam vi redan är!
Ryslig Trebarnschock, alltså. Skönt att ha den avklarad! 
Nu sover barnen efter fredagsmys. Vi har sett Hitta Doris tillsammans, härjat och ätit glass. Så himla mysigt. Nu ska här njutas kvällslugn. Färska blommor är inplockade och det doftar såpa i helgstädade hemmet. Det är den sista augustidagen… och lite vemodigt är det ju.. vilken sommar det har varit…
Önskar er goda helgdagar, fina ni!
Lillafrun
av Emmeli | aug 24, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 2 år, Köket, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 0-3 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
En städtrasa. Minimannens första pyssel från förskolan denna höst. En älsklingsblomma. En kär kaffekopp. Och godaste chokladglassen vi fann på lill-ica (icas egna märke, trippel choklad eller vad den nu hette.. suupergod!).
En bild med lite Livet kan man säga.
…
… aaah, Första Vardagsveckan är avklarad!
Och precis det, Livet, firade vi med god fredagmiddag. Fredagsmys till och med, ju. Rätsida på dagarna. En känsla av nu-är-det-helg. Jo men, det börjar kännas härligt nu.
Denna käftsmällsvecka, där jag var på minus på energi redan i början eftersom jag varit sjuk och så.. ja, det började si och så. Men till sist kom vi i mål och allt som allt känns det som en så fin vecka. Vi har gjort den tillsammans, liksom.
Det är bra att bli tvärslut ibland, vila och komma åter. Är det inte svårare än så är det ju ingen fara liksom. Som jag sagt tidigare; jag är en sån som går på, har mycket energi och vill massor…men ibland får jag soppatorsk. Då vet jag, att det är vila. Massor av sömn främst. Som behövs. Sen är jag som en blomma som törstat och får vatten. Det är inte farligt att göra sig tvärslut, men! .. det är superdupermegaviktigt att återhämta sig.. annars kan det bli dåligt på riktigt.
… jaha, tänker ni. ”Så putsar hon fönster och säger att hon vilar!?”
… jaa, sån är jag. Sömn och en lista, med saker jag önskar göra. Precis vad jag pysslat med i veckan, förutom att ta hand om mina tre barn så gott jag bara kan, förstås. Jag har norpat åt mig små sovstunder när barnen sovit på dagen och sen prickat av min lista. Som att städa skafferiet, rensa ur småttingarnas garderober och putsat fönster..! Ro i själen för mig.
Att påta och boa. Byta kuddfodral, gödselvattna blommorna och alltsammans framför tvärrena vackerspröjsade fönster. Det är viktigt för mig att göra det trivsamt för oss här hemma. Inte viktigt för alla. Jag vet. Men för mig. Och oss, faktiskt.
Jag tar ett rum i taget nu. Och tänker på min Farmor varje putsdrag. Vilka samtal vi hade, hon och jag. Samtidigt som jag putsade hennes fönster och hon stod och höll i mig i kläderna, för att jag inte skulle ramla ut genom fönstret. Bästa Fönsterputsreceptet lärde Farmor mig också.
Ljummet vatten. Några droppar diskmedel. Och ett par korkar ättika. Torka blött med en riktigt bra trasa och torka tork med helst ett gammalt avrivet lakan… eller Farmors gamla, tokstora, jätteblommiga trullor..!
…
Ikväll njuter jag.
Av samlad familj. Där, hittills i alla fall (peppar peppar), alla är friska. Hoppas så att det kan få vara så.. ett par rejäla sommarsjukor på barnen och mamman var, får helst räcka.
Tidigare ikväll. Medan jag stod och balanserade i fönstret, tittade ner på luktärterna som blommor så friskt ännu, så sprang hurtiga Vackerpappan iväg med storasyskonen i räservagnen. Jag fortsatte mitt drömmiga göra att ääntligen gno bort den fula flugskiten som jag nu tröttnat på. Och allra, allra sötaste sälliset hade jag också, ju..
Älskade Minsting. Vår Bertil. Som vi är så kära i hela hopen. Han som ler bara man tittar på honom, jollrar så sött att jag får ont i kroppen och doftar så gott att jag kolavippar en smula.
Älsklingar!
En med kikare runt halsen och en med glajjorna på minst sagt halvfjärs.
Älskade barn, alltså. Den där fyraåringen som är som den största lilla filosofen. Som alltid pladdrar på, frågar och har svar på tal. Han som i sommar bestämde sig i ett knyck för att lära sig cykla och så fick det bli. Med en kikare runt halsen är man ostoppbar…! Och så lilla Skrållan bredvid. Hon som med handen i sidan, stolt och glatt säger ”Ja ä Lillan!” när hon presenterar sig. Hon som är den coolaste jag vet, älskar att gosa med mitt hår och hon som svarar ”Lillan äkla dig, mamma!” med hjärtinnerligaste rösten när man säger ”mamma älskar dig” till henne. Åh.
Totaaaalt tvärslut har jag känt mig i veckan… men, den kärlek som jag badar i varje dag, den är värd allt och lite till. Och nu har faktiskt en Vardagsvecka checkats av… första jobbveckan efter långsemester, första inskolningsveckan, första HemmaMamma-rodd med tre små… mannen och jag highfivar och flinar åt varandra. Vi klarade det! Det är min största lycka att få dela detta småkaosiga, så himmelens älskade Småttingliv tillsammans med honom.
Må så gott i helgen så hörs vi snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | aug 22, 2018 | Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Köket, Laga, Baka, Äta, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 0-3 månader, Norra Drömgården, Safta & Sylta!
Oh.
Vilken dag, då.
Vi vaknade trötta. Hela hopen. Jag förstod inte hur i hela friden jag skulle kunna samla oss alla och ta oss iväg på ännu en inskolningsdag. Men hur det var så stod vi där i dörröppningen och skulle bara ta oss ut genom den. Juni var ledsen och inte på hugget.. så jag anade att det där som är så väntat vid inskolning (första förissjukan) skulle vara på ingång. Kollade febern. 37.5…. antingen bara på grund av varmgråt, eller också något som var på ingång…Jag ville absolut inte chansa. Så vi beslöt oss för en hemmadag.
Och precis hela gänget suckade en lättnadens suck.
Vila. Mysa framför barnprogram. Bygga pussel. Äta pannkakslunch. Skriva lång Sensommar- & Höstlista och börja känna nipprigheten i kroppen så smått. Ta sällskap av småttingar och plocka vinbär.
Gullebarnen!
Några röda vinbär, några svarta. Ett par, tre krusbär. Och ett äpple. Förmodligen sötaste skörden jag skådat.
Sen gick vi in. Och kokade gelé, medan regnet föll utanför.
Alltsammans kändes som när Lotta på Bråkmakargatan hälsade på hos sin Mormor om sommaren, och mormorn fejade i köket medan Lotta drällde i kring och hade sådär nyttigt lite småtråkigt.
Vissa somnade på golvet bredvid sin Lillebror..
Tacksam till himlen över att det inte blev någon feber av morgonen. Vi behövde bara vila allesammans.
.. nu kommer geléreceptet också!
Drömgårdens vinbärsgéle!
- Koka upp en liter vinbär med en dl vatten
- Mosa vinbären efter en stunds kokande
- Sila av bären och häll saften i en ren kastrull
- Koka upp saften och ös på med socker. (450 gram gelésocker per 5 dl avrunnen saft)
- Häll upp i väl rengjorda glasburkar!
- Låt svalna och stelna… och servera till höstens grytmiddagar!
När burkarna var fyllda och småpyssliga lapparna fastklistrade, rullade M in på gården och jag och lilla B åkte iväg på bvc. Efter dryga timmen fick jag ett ”lever du :O ?” – sms av M. Ringde upp och berättade om finaste bvc-besöket någonsin. Alla besök är så. För att vi har världens finaste bvc-E som idag gjorde att jag gick därifrån inte bara med härlig lyckokänsla över välmående, superväxande bäbispojke, utan också med sköna känslan efter att ha fått babblat en massa livet… och alltsammans kändes som om jag varit hos frissan, fast för själen. Så gott.
Så glad för dagen. Som började si och så. Men som blev en så fin dag. Som alldeles helande. Med mina älskade små… som nu sover som tre små minigrisar. Alldeles strax ska jag göra dom sällis. Behöver bara vila lite innan sömnen…
Hoppas att ni har haft det gott idag. Det är tusan inte bara, att dra igång vardagståget alltså! Eller vad säger ni?
Lillafrun
av Emmeli | aug 21, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Minsting 0-3 månader, Norra Drömgården, Trädgård & Odling
Än är sommaren kvar.
Om än snart bara sådär i kanterna och mest som alldeles fantastiska minnen..för nu är luften en annan och plötsligt, börjar det kännas så himla höstigt. Jag älskar höst. Men har inte alls kommit in i känslan av att tycka det känns mysigt.. känner mig i dagarna nu ganska trött, lite sådär slut efter veckan där jag var väldigt sjuk och samtidigt ville ordna det finaste firandet för en älskad, det är roddigt om morgnarna…både praktiskt, att lära mig vardagsflytet med tre små.. inskolandet, som tar energi av både stor och små.. och ja, sen aaalltid renovering och bygg som kräver sitt. Roligt så det förslår. Men det hjälps inte. Energin kan sina i alla fall.
Här på Drömgården finns alltid massor, massor, massor att göra. Och är det någon gång på året jag brukar sköljas av känslan av övermäktighet. Så är det nu. Sådär precis i sensommaren, när sommaren och dess ljuvliga men ändå ganska hastiga tempo, sköljer över mig. När allt ska dra igång och det, trots masssssor av ledighetsveckor, känns som att energin är mycket liten.
Så. Jag ringde pappa. Bad om en tjänst. Som jag visste skulle göra både mig och den skäggige glad. Deet kan jag göra!, sa pappa.. och idag hjälpte han mig..
… att göra gamla gården sensommarfin.
En insats som för honom gick i ett knyck, men som för mig var omöjlig att ordna själv med tre små darlingar kring mig.
Gräset, som knappt varit grönt vissa delar av sommaren, hade nu lyckats växa sig närmar en äng än någon stilig gräsmatta. Men pappa klippte och trimmade och jag for efter med krattan.. det blev så himla tjusigt. Här och där ser man en vacker blomma.. som en älskad lämnat, bara för att den var för vacker för att slås ner. 
Det var så härlig känsla att ordna till lite. Röran på gården har inte bekommit mig ett skvatt på hela sommaren… men nu längtar jag efter ordning igen. Bara eeeen vägg kvar på huset, med brädfodringsgycklet alltså. Som är påbörjad dessutom. Ska förstås visa er den vackra gavelsidan i sin färdiga skrud.
Jag är så himla kär i våran gamla gård. Min plats på jorden.
Lilla odlingstäppan har varit si och så i sommar. Torkan var jobbig, förstås. Men ändå ganska så bra har det växt och vi knaprar sockerärtor för fullt och längtar efter att morötterna ska ha växt sig lite, lite större. Mitt tråg där jag strösslade ut en påse med frö av Rosenskära, blommar nu så himla vackert. Jag älskar Rosenskära. 
… och jag älskar rosor. 
… och se, så fint och prydligt det blev!
…som jag trodde blev den skäggige väldigt överraskad och glad när han kom hem från jobbet. Bertil, han sken som solen över att se sin pappa, titta här;
Gulliga Lillebror.
Ikväll har M jobbat ute i vanlig ordning. Men när kvällen började bli sen kände jag hur överhettningen var nära hos mig och jag bara behövde få komma ut, bara alldeles själv, en stund. Gick min favoritrunda. Andades. Småsvettades. Kände mig glad över att benen börjar kännas som vanligt igen, inte sådär efter-feber-spagetti-trötta. Och när jag gick där, och tänkte; ”Nu skulle jag ha velat prata med Storan”… vem tror ni jag möter, i halvmörkret….. som sänd från ovan. Min Storan.
Nu ska denna trötta mamma försöka somna fort och tanka energi. Ny dag imorn.
Ta hand om er, ni med!
Lillafrun
av Emmeli | aug 19, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Minsting 0-3 månader, Stora Lilla Familjen
Vilken helg!
Ni förstår. Här har överraskats en snart-70-årings-papps. Med pompa och ståt.. och sånt fuffens jag ju inte kunnat nämna ett pillimick här, förstås… förrän nu.. Ett firande som vi döttrar såå ville ge honom, och sötaste mor. Och som jo, jo.. krävt planering och fix som ett smärre bröllop.
I fredags överrasknings-skickades två pirriga föräldrar iväg.. där packningen var prick och precist angiven (enligt en lista, såklart. listälskandet vet ingen hejd här, ju!). Päronen hamnade ute på vackraste Ulvön. För vistelse på fina hotellet och god middag på kvällen.
Igår blev det äntligen den efterlängtade lördagen i augusti, när precis hela Storfamiljen plus Pappsens Bästis och gulleFru, stod samlade på kajen tillsammans… redo att ta båten..Lilla pappsen såå ovetandes om alla 24 (!) människor som klev på stora båten för hans skull och åkte mot honom..
Småspända, förväntansfulla, fiina pojkar..
Älskade J och J. Kusiner. Och Stora J, Gudmor. Till Lilla J.
Vi drog iväg!
..och när vi närmade oss ön och flådiga hotellet, började (enligt vår önskan och fina KustTrafiks och dess besättnings ordnande) Stevie Wonders partyhärliga ”happy birthday” att spelas högt ur högtalarna…
… det kändes som på film. När vi började sjunga hela gänget och vinka från båten… och en ooootroligt överraskad människa och hans Fru, vår mor, dök upp..
Älskade Pappa. Jubilaren.. så lycklig! Det bara välde ur familj från båten.
Kusiner. Vackercoola E och Minimannen.
Efter skärdgårdsbuffé tillsammans tog några av oss en vacker tur upp på Lotsberget,
.. någon åkte på sin starka Morbrors axlar. Och efter en stund var vi framme..
…fantastiskt vackert där! Utsikten var enorm.
En lycklig och, bara i olika grad, trött Småttingfamilj. MIN. <3
Så åkte vi båten hem tillsammans och fortsatte överraskandet…. med Världens Fest, där hemma i Lilla byn, som vi döttrar fixat med findukning och matfix och sånt, kvällen innan när päronen ändå var bortrövade..
Som allra sista överraskning hade vi bjudit in Världens Gulligaste Grannar, som kom och uppvaktade gullePappsen på kvällen när tårtorna stod framdukade och 70-ljusen brann för fullt..
..då njöt vi Pappas favorittårtor och sjöng ur allsångshäftet som gjorts med pappalåtar. Sjungandet till mannens gitarrspel. Blir alltid så extrakär i M när han håller i en gitarr. Det var liksom så det började, ju…
När natten var mörk rullade vi hemåt och bäddade ner oss och somnade med hjärtana fyllda av ett så himmelens härlig firande! Alltså ååh, så himmelens nöjd och glad över hela alltet. Det blev så vanisnnigt lyckat.
Grattis älskade Pappa! från dina fyra flickor och Pingla, aka Din Fru …
..Du är den hurtigaste, fräschaste 70åriga pappsen jag vet om! Jag ska också gymma, cykla, paddla, greja på vedbacken, skotta tunga snön, småspringa och sånt. När jag har 42 år till med erfarenhet av livet, menar jag. Jag hoppas, att jag också ska få uppleva det. Ej något att ta för givet. Så vi kan väl lova varandra att vi lever här och nu, är tacksamma för vad vi har och bara mår så gott vi kan, varje dag?
…
((Å himmel och plättar. Vad trött jag är idag. Roddande. Fixande. Nattbakande. Planerande. Allt listskrivande och avprickande. Logistiktänkande. Ännu-lite-till-tänkande. Hemlighetshållande. Överraskande. Det går sjögång i min kropp idag, haha. Men. Vila, kommer göra susen. Så det är vad jag ska fortsätta med nu. Tillsammans med dom finaste människorna jag vet. Vi har TillsammansSommarlovets sista dag idag.. och jag är en känslostorm av flera anledningar alltså.. inte bara av trötthet)).
Men alltså.. så glad. Älskade Pappa (och gulle-Mamma. Värda precis allt det bästa. <3
Lillafrun
av Emmeli | aug 12, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 2 år, Köket, Mammalivet, Minsting 0-3 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Från djupet av mitt hjärta;
Tack.
Tack för den otroligt fina responsen på mina ord igår om vår resa till att äntligen ha vår Minsting, Sixten och Junis Lillebror, här.
Det är så himla fint. Hur det trillat ord från alla de möjliga håll. Ord med, tack, igenkänning, styrka, pepp, hopp och förtröstan.
Alltsammans bara något jag kunde önska innan jag postade inlägget…. med orden som ni nog förstår, inte var helt lätta att sammanfatta. Men jag är så glad att jag gjorde det. För min tanke var, ”kan jag bara hjälpa en endaste människa att inte känna sig ensam, att känna tröst eller.. ” ja ni förstår. Då, skulle jag känna mig nöjd. Men responsen har varit fantastisk och så mycket mer än så, och jag är så glad för det.
Idag är det på datumdagen ett år sedan och 12 augusti kommer för alltid att vara våran lilla änglabäbis födelsedag. Så är det.
Som jag njuter av nuet och ser fram emot tiden framför. Förra sommaren och hösten blev liksom tuff, både kroppsligt, känslo- och energimässigt. Nu är ju vår Lillprins här och allt är bara så fantastiskt.
Synen ovan, liksom… Lillebror och Storasyster.
Juniflickan som äter glass koncentrerat samtidigt som hon plaskar i ett vattenglas. Lillebror som tittar storögt på sin Storasyster. Och så jag där nånstans mitt i som inte kan få nog av dom. Vi hade lördag och hängde mest inne, vi tre. Myste och kurerade plötligt tvärfebrig flicka. Medan blåsten tog i allt den orkade utanför.
Storebror och pappan var ute och arbetade tillsammans med farfarn, förstår ni. Det är nämligen så att Världens Snällaste Farfar snickrat på något vansinnigt drömmigt i sommar, och som snart kommer stå på Drömgården och liksom vara hur gullig som helst.
Idag hade jag och M bett om barnvakt och har njutit såå av att få en dag där vi båda jobbar tillsammans. Hur roligt som helst. Så himmelens lite kvar nu på den där mastodontväggen. Bertil har marathonsovit nedanför byggställningen, vaknat och ätit och somnat om. Storasyskonen har myst hos Farmor och Farfar. Så tacksamma är vi allesammans.
Nu ska jag och M göra något vi aaaaaldrig gör. Alltså, vi säger att vi borde och ska. Men det blir aldrig. Men nu. -Ta tidig kväll (allt före att ljuset lämnat är tidigt!). Dunsa ner i finsoffan. Äta något gott. Och SE EN FILM. Åh. Så himla mysigt!!
Önskar er en fin kväll!
Och tack igen. För att jag har världens finaste läsare och följare. <3
Lillafrun
Senaste kommentarer