Vi lever bara en endaste gång. Varför skynda och pressa oss genom fem utav veckans sju dagar, nu när livet bjuder fyra småungar och deras tid som småttingar aldrig aldrig kommer åter? Varför bara se vardagen som en lång längtan till helgen? Till sommarsemestern? Till veckan utomlands som ska rädda upp orken för resten av året? Varför inte göra vårt allt, för att leva så som våra hjärtan och själar mår som allra bäst utav? (Med ”våra”, menar vi just våra, som i vi som lever här på gården).
.. dessa frågor är några utav alla självklara ledord som gör att vi är där vi är. Vårt ”varför”, är inte svårt att förstå. Livet, och tiden tillsammans. Det, är vårt mål. Just nu i livet, mitt i småttinglivet, mer än någonsin, kan jag tro…
Livet här på gamla gården i norr, det vi kallar ”Drömgårdslivet”. Ej att missta med ”dröm” som i att det är så himla enkelt alltid. Oh, ibland, är jag och M så trötta att vi undrar vad fasiken vi håller på med… men dom gångerna, ja till och med då, när vi är vimmelkantiga av att försöka få allt att gå ihop, så känns det som en vinst. För vi har kämpat för det vi älskar, brinner för och tror på.
-Nej. Det går inte att bara vara ledig och ledig, allihopa, prick jämt. SJÄLVKLART INTE! Men! Trivs man INTE med ”Det klassiska ekorrhjulet”, så finns det så många fler vägar att välja, i ett småbarnsliv, än att båda föräldrarna susar iväg till hundra procent, fem dagar i veckan och barnen på sitt under minst lika många timmar.
..Sagt och gjort. Och här är vi nu. Mitt i Drömgårdslivet. Som nej, inte står för dröm-som-i-perfekt. Eller som i ”lätt och ledigt för jämnan”. Huh, nej. Men ”dröm” är det, som i att vi har lyckats skapa oss Vårt Drömliv.. med en sån där vardag som vi tycker om, allihopa. Den varianten som inte alls håller fokus på pengar i överflöd men som ger våra barn en mjuk start i livet och också ger oss alla maximalt med frihet, trygghet och tid tillsammans. Vad vi, tycker är viktigast. För oss.
…
Ni är otroooligt många som skriver till oss och undrar cirkus ”men hur gööör ni?”.
”Alltså jag är såå avundsjuk på er fina gård! Jag vet inte vad den kostade eller vad ni bor, men för mig är det helt otänkbart att jobba mindre och därmed tjäna mindre om jag någonsin ska kunna köpa en gård. Nu bor jag i södra Sverige och här kostar en hästgård (utan särskilt hög standard) 3-4 miljoner. Vilket innebär en halv miljon i kontantinsats ca. Det låter så underbart att kunna downshifta och leva livet på landet men för många av oss är livet på landet dyrt och vi måste snurra runt i ekorrhjulet ändå. Nu menar jag inte detta som en kritik utan bara en reflektion. Tycker dock din blogg är mycket inspirerande och en avlägsen dröm för mig att kunna få leva ett sånt liv åtminstone till viss del”
”Hur prioriterar ni ekonomiskt?”
”Hej! Älskar ju hur du är hemma med barnen. Nog för att våra barn har korta dagar men mer hemmatid behövs verkligen. Förlåt för påträngande frågor men lever ni helt enkelt på en lön eller har ni något annat tips? (Studerande make i denna familj så en lön är lite väl tight)”
”Hej! vilken fin blogg du har. Blir nyfiken på hur ni får ihop livet med 3 små, renovering och nu hästar ( em dröm jag har). Hur hinner ni? vad prioriterar ni? för och nackdelar med att bo på landet? Vem sköter hästarna och vad är ditt jobb när du inte är hemmamamma? ja många frågor…Tack för all inspiration”
Osv…
…
-Mitt kortaste, snabbaste svar på era frågor om ”Att få ihop det” är;
—> Att välja… är att välja bort! Hänger ni med?
Ni ser hur vi lever på en stor gammal bondgård mitt i Höga kusten, med fyra små barn, katter och strövande hästar utanför fönstren. Ni ser hur vi, hela familjen hjälps åt med lagårdsbestyren och hur vi renoverar och bakar bröd. En mamma som alltid är hemma och en pappa som jobbar men som också är hemma lyxigt mycket. Vårt drömliv. Att bo här på landet i norr, där vi ändå bor nära, är den bästa levnadsplats vi kan tänka oss. Men i det här livet vi lever, så är det också väldigt många ’välja bort’. Inga sådana som är en uppoffring för oss.. men som för någon annan av er, kanske skulle vara otänkbart att välja bort. Vi är ju alla olika liksom..! Med det sagt, finns det NOLL rätt eller fel i hur man väljer att leva sina liv. Jag är bara sån förespråkare till att vi inte ska tro, att ”klassiska ekorrhjulet” är det enda alternativet.. därför har vi valt att så öppet dela med oss av vårt Drömgårdsliv, så kanske andra småttingfamiljer också vågar prova lite samma sak.. fast på sina alldeles unika vis.
Låt oss göra en lista så ni förstår vad jag menar, många av punkterna handlar både om ekonomi och miljö;
Vi väljer bort, just nu i livet
Att resa (av fler själ än rent ekonomiskt, förstås). En veckas familje-charter med två vuxna och fyra barn. Det är många kronor.. som vi alltså INTE reser för just nu.
Att köpa dyra teknikprylar.. typ ha en stor tv eller dylikt.. (tänk Hedenhös-style och oss i samma klan.. här hemma ser ni ingen stor-tv eller padda än hur mycket ni letar)
Att äta ute på restaurang .. det händer, men väldigt, väldigt sällan under ”vanliga året”, det ska vara under vår sommartrip till släktgården på Gotland då.
Att impuls-slös-köpa.. du vet, sånt som kanske är kul för stunden men som man egentligen inte behöver. En ny mössa för säsongen, senaste blusen som det kom ett peppigt mail om,
Jag sminkar mig typ aldrig. Smink och sånt där kolijox blir många kronor om man börjar räkna.
Vi väljer bort att köpa en massa nya kläder och leksaker till barnen. Kläder ärvs i mesta möjliga mån, både från kusiner och syskonen emellan samt handlas secondhand. Leksaker likaså! Men köper vi nytt, väljer vi ändå inte det billigaste.. nej, kvalitet ska det vara. Då håller det ju, länge! Ta till exempel våra vintermunderingar till ungarna. Drömmiga sådana. Men så håller dom lätt till fyra barn också.
Vi väljer bort att köpa onödiga prylar och kläder till oss själva också, jag och M. Hade jag pratat med Emmeli 20 år, hade hon kollat konstigt på mig nu.. med andra ord har jag varit en ohyggligt stor shopaholic och köpt blusar och toppar, bara för att jag hade lust (hujedamig om jag hade sparat dom pengarna i stället…). Något enstaka plagg ibland, för att det verkligen är nödvändigt, annars har jag byggt mig en kapselgarderob där allt passar ihop med allt. Perfekt, inga onödiga plagg behövs!
Jag dricker inte alkohol (!). Alls. Aldrig varit ”min grej”.. och där, väldigt många fler anledningar än att spara pengar, förstås! Men! Det sparar faktiskt pengar.
Vi väljer bort dyra frisörbesök, tacksam för vänner som klipper oss. De tre minstingarna klipper jag själv.
Vi väljer bort flådigt storstadsliv och bor på landsbygden, i norra Sverige! Vårt paradis. Där vi tacksamt kunde köpa ett helt hemman till ett rimligt pris för två 24-åringar. Detta går INTE att likställa med en stor gård nere i söder..
Träningskort och dylikt, kommer aldrig på frågan. Här tränas det hemma på köksgolvet, kutas i höga kusten-backar och cyklas på PappaMorfars gamla testcykel. Alltsammans, gratis.
Vi renoverar för fullt, ja! Men vi gör ALLLLT själva och lejer inte bort något. (Just nu står det helt stilla i vår renovering.. när jag och M inte gör något, är det ingen annan som gör det heller. Men, vi har inte bråttom. Att ha bråttom, kostar pengar! Och att skynda, är det fulaste ord vi vet).
Vi har så iiiinte någon hög standard här hemma.. alltså, Katthult smygmöter Junibacken, där vi hunnit oss fram med renoveringen, liksom. Men annars är det ju mest Villa Villekulla som tar i hand med Bullerbyn och slutligen en himla massa Tant Berg och Pettson-lösningar på toppen. Loppisfynden kryllar det av, vi köper sällan, sällan nytt! .. och vi ÄLSKAR vårt hem! Hemtrevligt behöver INTE vara lika med Dyrt & Flådigt!
Vi väljer, just nu i livet;
Barnens mjuka uppväxt, vår mjuka vardag, före allt. Med lugnan ro i massor, en hel gård att härja runt på med syskon täta i åldrar, en hop djur att gosa med och vänner och familj, att träffa ofta, ofta. Och möjligtvis, adderas några förskoletimmar (tyvärr finns ingen öppen förskola här i byn) om lillungen i fråga önskar det, sådär så pass att barnet hunnit morsa på sina klasskompisar några inför skolstarten.
En 100 %-HemmaMamma .. det är ofantligt lyxigt att få äga denna småttingtid i livet, kunna ta var dag som den kommer. Få vara med om barnets alla små, STORA, steg i livet. Jag har tiden och ORKEN, till att laga mat från grunden och baka bröd. Vi kan absolut köpa bröd, för att mamma-bageriet ska få vila, typ. Men vi bakar, syltar, saftar och donar. Istället för att köpa. Plockar bären om hösten, bunkrar inför vintertiden och känner oss så rika! Och för att prata i det praktiska perspektivet; att alltid ha en förälder hemma, betyder att vi aldrig behöver krångla med vab…
Tillsammanslediga päron-fredagar. Livet går inte i repris. Vi köper tid för pengarna.
Jag och M pusslar tillsammans för att greja ekonomin.. vi driver gemensamt företag, vi sprider ut små föräldradagar i det lääängsta, M är deltidsbrandman vilket går att kombinera med hans ”vanliga arbete”, Rit- och konstruktionschefandet.
Vi väljer att hemestra och göra små utflykter, att tanka oss med det bästa Naturen skänker oss, här behövs inga dyra spaupplevelser inte. Det är bara att gå ut på gården, till skogen eller tjava långpromenaden runt favoritrundan, så gratis och gott!
Vi väljer Att Livspussla! .. vissa veckor äär det mer jobbuppdrag för mannen och då Hemmamamma:ar jag desto mer här hemma med barnen.. men allt som allt, vilar en balans och dessa köra-ihop-sig-veckor är inte det vanligaste, tack och lov… samtidigt behövs dom för att pusslet ska gå ihop.
Vi väljer att sy ihop små byxor istället för att direkt köpa ett par nya..
Vi försöker handla och äta smart! Gott och näringsrikt, mestadels lagat helt från grunden. Veckans mathandling och maträtter görs utefter veckans kampanjer. Och i vår frys gömmer sig massor av mat som fyndats i ”ät snart”-hörnan på byns affär. Billigare, men helt ypperlig mat, som vi kan äta direkt eller frysa in. Vi köper frysta grönsaker om vintern, äter egenodlade om sommaren. Osv, osv.
Vi har andrahandsmarknaden, som vårt förstahandsval. Glad börs och planet… och också det finaste vi vet.
Vi väljer..Att få ta tillvara på denna tid i livet, som aldrig aldrig kommer åter. Precis som alla tider i livet.. men just just nu, när det är så många småbarn i vårat liv, så vill vi inte jäkta och skynda onödigt mycket, eller för den skull vara iväg, från våra barn, onödigt mycket, när vi allra allra helst, vill vara MED DOM.
Vi väljer att tänka Var Sak Har Sin Tid. Nu är nu. Och nu, är tid för att så mycket vi bara kan, leva lantliv med våra fyra små barn.
Så, nu vet ni…
Att välja. Är ofta Att välja bort.
Vad väljer ni och vad väljer ni bort? Ni behöver inte berätta för mig om ni inte vill. Men fundera för er själva, om ni känner att ni inte riktigt är nöjda med er vardag, alltså. Kanske tänker ni, ”å dom DÄR, dom kan minsann göra ALLT, dom!”.. men så är det ju inte, har vi lärt oss eller hur? ”Dom” väljer garanterat bort något… om så inte pengar och materiell ”Lycka”, så Frihet i tid…
Jag veet att jag inte hållit vad jag lovade i början på veckan, men livet kom emellan och så får det vara. Vi tar nya tag med planerade ord till nästa vecka. För den här veckan fick vi åka med i andra planer än vad vi själva tänkt. Så är livet. Lill-Olof fick plötsligt hög feber på onsdagkväll. Men är tack och lov redan på banan igen och jag är så himla lycklig idag, för det. Troligt en sväng covid för honom, likt Storebrorsan. Men både Störst och Minst har repat sig fort så nu hoppas vi bara på att vi andra ska slippa bli sjuka. Men vi tar det som det kommer. Idag är idag.
Och idag, är en himla härlig dag!
Strålande soligt!
…. och jösses, så dammet syns nu sådär obarmhärtigt som alltid när det blir ljusare och ljusare. Och med allt kojbygge hos oss, veckorna i ända, så kan ni ju bara tänka er. Jag tog tag i nedervåningen först. Nu skulle det bli dammfritt, rent och fint. Barnen lekte på övervåningen så länge. ”Peeerfekt”, tänkte jag för mig själv, där jag fejade på i godan ro utan att bli avbruten av något gull. När jag var klar med nedervåningen gick jag upp.. och möttes av denna syn och en treåring, alldeles svettig, väldigt lycklig som utbrast; ”TITTA MAMMA! … Vi har jobbat hårt, mamma!”
Koja. I sovrummet. Istället.
Älsklingsbarn. Såklart jag log åt hela alltet och svarade ”ja, det ser jag verkligen!”.
.. massa skön friskluft har vi också lapat. Och nu väntar helgdagar. Med lite allt möjligt. M kämpar på i vad som ska bli ett badrum kombinerat med tvättstuga. Och… det ser .. äh, jag ska visa er under helgen!
Nu väntar fredagstacosen här. Samt chokladglass till efterrätt. En fredagsmys-klassiker här hos oss.
.. skyndade mig att knipsa några bilder när hemmet var, med betoning på var (!) nystädat.. känner mig nästan inte som hemma!
Just nu är inte tiden för superordning och reda, då skulle jag missa så mycket härligt med barnen, och det vill jag inte. Fast givetvis njuter jag av nystädatkänslan lika mycket som alltid. Men jag vill att barn ska få leka, känna sig fria, avslappnade och njuta av sitt hem. Med det inte sagt att dom får hoppa i soffan och kladda runt med vad lördagsgodis som helst, eller röja runt med grejer mellan alla möjliga rum och inte plocka upp efter sig. Nejdå. Den kojjan som frejdigt byggs får så gärna göras. Men städningen vet barnen att den kommer som en eftersläntare, det brukar oftast inte vara något knussel alls. Salen har varit ett hotell mest hela senaste veckan. En lek som pågått i dagar. Med gudvetallt som ”hotellrummen” innehållit. Men jädrar, som barnen har lekt. Jag ÄLSKAR när barnen leker tillsammans. Då känner jag ”goals!”.. och nu är dom tre som kan leka hur bra som helst tillsammans, häftigt att se (och tjuvlyssna till).
En dag kommer barnen vara stora, kuddarna kommer vara puffade i sin ensamhet och sakerna kommer ligga kvar där jag senast la dom. Hemmet kommer eka tyst och tomt och jag vet redan nu, hur mycket jag kommer sakna tiden. Den som är just precis nu. Så jag väljer att njuta. Allt jag bara, bara kan.
Matrummet är ännu försiktigt inrett. Denna tavlan ska få sig ett foto i sig istället. Och hamna ovan finsoffan där inne.
För dig som undrar, är tapeten från Colorama Lunde och likaså linoljefärgen på alla snickerier.
Ser ni vasen där på bordet förresten? Det är en utav mina favoritprylar här hemma. Vasen fanns här i huset när vi flyttade in.
ÄLSKAR när solen skiner in här om dagarna nu. Det inger så mycket hopp om livet. Det gör den övervintrade pelargonen också.
Dom nya linnegardinerna vi fick i julklapp, kommer få hänga på övervåningen. Här nere fick dom gardinerna vi redan hade i gömmorna ta plats. Gräddigt vita linnegardiner.. från? Jag minns inte.
Kanske lite för korta? Men det skiter jag i. Det får duga. Jag är omåttligt nöjd att vi ens har ett rum med gardiner. I alla rum kommer vi inte vilja ha gardiner, men sovrum och matrum är typiska gardinrum.
Och titta titta!
Klockan jag fyndade på loppis för 200 kronor innan jul. Visst är den fiin? Synd bara att den stannar stup i kvarten….. får se vilket årtionde jag orkar ta tag i det, söka upp en urmakare eller så. Nåväl. Tiden kan jag ta reda på på annat vis tills vidare.. för visst är den vacker där oavsett om den tickar rätt eller ej!?
Tavlan där ska nog hängas på väggen in mot köket istället, har ”den” kommit på nu… nej, inredandet går inte snabbt här hemma. Men det riktigt pirrar i magen då också, när vi väl spikar hålet i väggen och något hamnar på plats. Varför ha så himla bråttom?
En dag i taget. Ett ögonblick i sänder. Och samtidigt liiite, lite längt tills dom där dörrarna slås upp och vi tar den första våriga kaffekoppen där ute på trappan under äppelträdet… så mycket härligt att se fram emot!
Vänta ska ni får se en sak! Vi ska bara ta oss uppför trappen först..
Förbi tjusiga ”30-årspresenterna” till lampor. Tjava försiktigt steg för steg… någon ledstång har vi inte, ännu. Och någon list fattas.. det syns på första bilden för dig som är superuppmärksam.
Fortfarande känns det så vansinnigt lyxigt och så skönt (!) att det bara är att gå uppför en trappa för att komma till våning två. Ingen stege och barn på ryggen… så att gå utan ledstång är ingen match för en Drömgårdslivare.
Ni undrar över det här med att ha en liten Fyrklöver.. som är födda rätt så tätt. Ni undrar över våra barns namn. Tanken bakom? Är det släktnamn? Osv. Vänta ska ni få höra..
Nu är vi uppe i trapprummet!
Där jag sitter och skriver på den sammetsgröna stolen. Och där dörren till vänster går till vad vi tänker ska bli ett stort Lillebrorsrum för två småbrorsor. Rakt fram ser ni dörren till odlingsrummet.. det som ska bli badrum en dag.
Men nu till saken. Ser ni tavlan där?
Den betyder mer än ni kan ana för mig. Det är min Morfar Kjell Sixten som har målat den. Just det, som i Sixten. Vår förstfödde. Förstås döpt efter min Morfar.
Morfar och jag var tighta, så tighta tills den dagen han somnade in, nästan 92 år gammal. Han var snickare, målade tavlor, skvätte kinderna med rakvatten efter morgonrakningen, åt äpple med kniv sådär bit för bit.. gärna rött, mjöligt. Hans knä rymde den lilla Emmeli flera gånger om. Han sjöng för mig och jag knövlade på med hans stora, tjocka örsnibbar. När benen inte längre bar honom, gjorde jag allt jag kunde för att hjälpa min gamla Mormor Syrena när hon behövde hjälp där hemma i det stora gula huset bara metrar ifrån mitt barndomshem. Jag var inte stor då, må ni tro. Men lika tjurig då som nu. Att ha gamla människor i kring sig under uppväxten, jag fick så goda år med alla fyra mor- och farföräldrar, det tror jag är så oerhört värdefullt. Eller för mig, har det i alla fall varit det.
Jag är en riktig super-super-sladdis i min syskonskara. Vi är fyra systrar i skaran och jag är den fjärde i ordningen, nitton år efter nummer ett, tio år efter nummer tre. Jag har alltid, alltid älskat att vara ”Lillan”, ni vet. Oj, så överöst med kärlek. Men visst fick jag till exempel mina mor- och farföräldrar mindre än mina andra syskon och visst tror jag absolut att önskningen om en egen skara täta småungar, som kan vara varandra fysiskt nära och leka tillsammans (stöta, blöta och bråka också, förstås!), har något med min egen syskonskara att göra. Alla konstellationer har sin charm och o-charm, tror jag. Men min Mamma och Pappa har lovat att leva tills dom är minst 130, så det är lugnt. Och mina äldre storasystrar är mina bodyguards, mina ”småmammor”, tre utav mina bästa vänner, som alltid gör allt och lite till för mig.
Det är prick hur intensivt som helst för föräldrarna med många täta små, men himmel vad det är värt det. Barnen har kompisar varje dag! Förresten, tror jag säkert att det är intensivt oavsett spann. För stundvis är det till exempel så himla soft här hemma, bara för mig att snusa bäbis på sofflocket medan storasyskonen leker tillsammans. Men vilsammare än så blir det sällan dagtid, förstås. Att ha fyra små barn, är 400%, av ALLT.
På blanka tisdagen idag, utbrast 5,5-årige hemmabarnet ”jag ÄLSKAR min familj!, jag skulle inte klara mig utan den!”. Och festen blev ännu större när Storebror kom hem från skolan och leken kunde bli ännu större.
Så vår förstfödde är döpt efter min Morfar. Mellannamnen kommer från min pappa respektive Sixtens egen pappa. Juni Syrena, ”Vår sanna sommardröm”, är döpt efter årets ljusaste dag, då hon föddes. Och efter min Mormor Syrena, förstås. Hennes sista mellannamn kommer från mig och Junis Mormor.
Bertilen.. ett släktnamn från både min och pappa M´s sida. Följt av två släktnamn till.
Lill-Olof, är döpt efter sin egen pappa, som heter så. Lill-Olofs mellannamn kommer från mannens farfar respektive min Farfar.
Så det enkla svaret. Ja! Det är en herrans massa släktnamn hit och dit och för mig är det som den vackraste blombuketten framför mig när jag tänker på lilla fyrklövern och alla namnen.
Hur många barn har du, vilka åldrar och vad heter dom? Så roligt att höra!
.. Det är januarimåndag och idag smygstartar vardagen igen, efter ett långt jullov.
Pappan har varit på jobbet medan jag och barnen har myst tillsammans ännu en dag, men imorn börjar Storebror skolan och med det tidigare morgnar och lite mer rutiner.. men vi gillar ju våran vardag, så det känns gott att säga tack och hej till lovet också.. vardagen vår är fartfylld men mjuk, älskar den. Lovet, som inte direkt blev som vi tänkt oss, vi som hade längtat efter att träffa familj, släkt och vänner. Det blev något helt annat.. en massa lugna dagar hemma, lättare sjukstuga, svårare sjukstuga, dag efter dag hemma på drömgården, bara vi. Trots att det blev tumult och väldigt oroligt kring Lill-Olof, så ser jag tillbaka på det hela med värme och sån tacksamhet. För inte har alla stunder varit panik, nej. Många, många guldstunder också. Nu tar vi en liten kik.. sen vill jag blicka framåt. Sådetså.
Vårt Jullov;
Bästa julklappen jag kunde tänka mig. Fira in lovet med att MammaMormor äntligen fick supergosa med sitt minsta barnbarn igen, vår Lill-Olof. Han facetajmar dagligen med sin Mormor och Morfar och än fast hösten varit tuff och vi har till exempel inte fått ses så mycket, så känner lilla prinskorven sin Mormor och Morfar så väl.
Julhelgen var så mysig. I efterhand är jag så omåttligt tacksam att vi fick julaftonen tillsammans med älskad familj, för efter det här så gick vi in i vår jullovskarantänbubbla..
Jag har njutit av min isbit. Galoppera genom snön är bland det bästa vi vet, han och jag.
Spelkvällarna har varit många. Nya Monopolspelet, favoritspelet just nu.
Drösat ner oss i finsoffan, vilat och småslumrat framför en film..
Beundrat naturens vackra. Som här. Solnedgång i midvintertid.
Vi firade Nyårsafton, bara vi, här hemma. Såklart. Samtliga fyra barn var nu förkylda men ännu var läget lugnt. Vi gjorde det så mysigt vi kunde och ville i alla fall fira ut det gamla och in det nya, i all sin enkelhet. Vi kammade till oss, klädde oss lite fint. Barnen älskade att få baka pizza på stålet i ugnen och glass-strutarna till efterrätt var också en höjdare. Päronen åt mammans favoritefterrätt; pannacotta med citrussyrliga skogshallon ovan.
Så gick vi ut på gården och tände tomtebloss under barnens alldeles egna tolvslag… 7-årige Minimannen fångade ännu en gång sina två päron så fint på bild. Skitsnygga var vi, i våra ”moonboots”. Varma om fötterna och kära, i alla fall!
Vi har tjavat långturer.
Och sparkat, förstås!
Kommit hem efter RS-pärsiga sjukhusdagar och fått landa mjukt i pappans famn.
Vaknat till nysnö efter ännu en sovmorgon.
Vi har grillat uteluncher. Korv på längden och tvären..
… och våfflor!
Över elden gräddade Kikärtsvåfflor (recept HÄR) med jordgubbssylt och vispgrädde till. Hejdlöst gott!
Åkt oräkneligt många turer utför lobryggan. Tefatet, en utav julklapparna, har susat och susat!
Solen har lyst själagott. Hästarna vandrade framåt och jag såg symboliskt på det hela, där jag stod med oroshjärta efter RS-upplevelsen och skådade vackra skapelserna. ”Vi måste också vandra framåt nu, Emmeli… våga gå vidare”.
Oändlig tacksamhet har bubblat i bröstet. Tack för Sveriges topp-sjukvård. Tack för att vi så snabbt kunde få hjälp, att Lill-Olofs jobbigaste dagar var omringade av beskydd. Tack för att han klarat detta så bra som han gjort och kommer längre och längre ifrån det läskiga för var dag som går.
Och så fick vi avsluta tillsammanslovet med en liten tur utanför Drömgården. En utflykt ner på byn. Skridskor. Som vi alla njöt!
Hockeypappsen peppade kidsen på isen och gjorde det med bravur. Ungarna njöt ”jag kan-känsla” och det finns få saker som är så härligt att se som förälder. När barnen tror på sig själva, vågar, inte ger upp, växer av små utmaningar.. treåringen åkte ”bubblor” på isen och undrade med iskalla tår, när vi skulle åka nästa gång?
Mamman tog hand om bäbis, mötte upp med värmande skor, kramar, varm choklad, bullar, pepparkakor och ostmackor utanför rinken. Så himla fint avslut på ett lov vi aldrig glömmer.
…
Önskeplaner för den andra januariveckan:
-Starta vardagen mjukt! .. sista jullovsdagen följt av igångkickande av vardagen.
-Träna. Och jag behöver det så, så mycket just nu.
-Åka till stan och göra några ärenden. Måste-ärenden. Egentligen livrädd att lämna byn nu när coviden härjar så. Men ett läkarbesök är bokat och då är det bara så.
–Försöka väcka den jullovssömniga hjärnan till liv och tänka lite jobb. Planera blogginnehåll, kommande samarbeten, försöka få någon ordning på mailen osv.
-Möta en oplanerad januarihelg!
… städa bort julen kanske? Eller så myser vi allt vi kan där på sofflocket istället och tar städandet ”en annan gång”.. vi får väl se. Kanske hinner vi både ock. Ni förstår väl att det är smått omöjligt att slita sig från denna lilla människa? Och när han sover, finns det ”andra små människor” som önskar mammans fulla uppmärksamhet.. men dom är inte bangen på att hjälpa till som ni vet, så vi teamar nog kanske iväg julen lagom till tjugonde dag knut!
Önskar er alla en god januarivecka. Ta hand om er. Allt vad ni bara kan!
Med hejdlöst pirriga små barn. Klappar i julestrumpan. Sista avsnittet av julkalendern. Och sån tacksamhet, över hela alltet.
Vi klädde oss julfint. Tände en herrans massa ljus. Och så pysslades det med julklappar, förstås.
I matrummet dukade vi upp med julelimporna, skinkan, saffranskransarna och pepparkakorna. Och så risgrynsgröten, förstås!
”Julaftonsmorgon i alla enkelhet”. Det var så lilla inbjudan löd till de hjärtenära.
.. hela tiden som vi fejade hade vi sällis där utanför fönstret. Ikran undrade varför han inte fick komma in och äta pepparkakor.. nä, snarare varför vi inte öppnade fönstret och hivade ut morötter i vanlig ordning! Lilla gubben.
Och här, obetalbar julklapp för mig. Mina älskade päron, samlade i vårt hem.
Och Olof, kröp in i Mosters varma famn och kände lugnet. Lillvännens allra första jul.
Bort med julfrukosten och fram med gottat. Och har ni sett vilken helt otroligt härlig bukett vi fick?
Och så blev det julklappsöppning!
Innan vi gick ut till hästarna och sa god jul och gav morötter. Vi kramade älskade hejdå och förberedde oss sedan för aftonen..
Vi fixade och donade.. susade en sväng förbi två största syrrorna och önskade God Jul.
Och sen, var det dags att gå lilla vägen till Farmor och Farfar och fira vidare!
Tillsammans med barnens jämnåriga kusiner.
Och eftersom ”Familjen Hedenhös” (vi) hade kört tv-fasta för barnen under veckan, så var Kalle Anka så himmelens roligt att se på. Den grejen gör vi om ett annat år, tror jag!
Vi åt så gott och blev alldeles för bortskämda med julklappar. Lillvännen B kramade sin Farmor hårt.
Och när det var sena kvällen knatade vi hemåt. Nöjda så nöjda. Kröp ner i storsängen, läste i Barnens bibel om varför vi firar jul… och det var den Julaftonen.
Och så blev det Juldagen!
Denna himmelska dag.
Jag älskar att gå på julotta. Men i år fick jag hoppa över, då Brandispappan hade jour. Så, vi alla tog sovmorgon istället och vaknade utvilade och redo för mys dagen lång. Inte dumt, det heller.
Leka med alla nya leksaker, vilken höjdare. Mamman och pappan sprang hittan dittan mellan ungarna för att läsa instruktioner här, hjälpa till med montage där.. osv.
Tyvärr vaknade StoraLillebroren med hiskelig hosta och lite feber, men det lektes för fullt, i alla fall.
Har ni sett! Bertilen fick en helt makalöst fin sticketröja av sin Farmor i julklapp.
Perfekt under overallen när vi skulle ge oss ut för att fodra hästarna och andas friskluft för ett slag. För att sedan vända åter, in mot värmen och lugna lunket…
..eller, det kan vara så att medan bäbisen sov och sov och sov och ungarna nu självständigt lekte och lekte och lekte med allt det nya.. så fick päronen ett ryck och i matrummet hängdes det upp gardinstänger och linnegardiner hamnade på plats och så började vi det efterlängtade projektet ”Badrum & Tvättstuga”. Hoppsan..
SÅ! Klaaarrt!
Ser ni inte det framför er!? Nähä… Den sköna duschen? Den härliga arbetsytan där vi tvättmackapärerna? Och pärlsponten…?
Nåväl. Nu ska här rensas och röjas. Stryk-, Lek- och Träningsrummet ska förvandlas. Vilket år vi möjligt blir klara. Det vet vi inte. Skräckblandad förtjusning då det här kommer bli ett ganska svårt och omfattande projekt.. men, ”det här har vi aldrig gjort förut, så det ska nog gå bra..!”.
Bertil och Olof är taggade, som ni ser! (för övrigt; när vi vuxna har feber… är vi inte uppe på en crosstrainer och härjar, eller hur… barn med ”lite feber”, är inte klokt så tappra alltså )
Annadagen har varit en enda lång repris av Juldagen. Nu sover småbrorsorna och vi andra ska spela vidare en utav julklapparna.. ni anar inte ivern som pågår!
…
Och det var glimtar från Julen 2021, det.
Julhelgen. Som var lugn och god. Med snor och hosta som gjorde juldag och annandag lugnare än lugnast.. eftersom vi inte rände hittan dittan, utan har varit hemma…. och förutom tråkigt att inte få hänga med storfamiljerna, så har vi haft det så jädrans mysigt. För lill-B har inte varit supersjuk, bara behövt ta det lite lugnare men vi kan förstås inte träffa människor utanför familjen. Så, mycket pyssel och lek.. och hips-vips hade vi visst startat ”Projekt tvättstuga och badrum”.. så typiskt oss. När vi får feeling..
Senaste kommentarer