Och så ääntligen var det dags att ta in julgranen.
Det var ett minst sagt ivrigt litet gäng här hemma som petade på pumlor på livet på grenarna. Det här är en stor höjdpunkt, det tycker vi alla.
För Bertil är det lite som att fira jul för första gången, ännu en gång.
Förra året var han ju bara två år och minns inte så värst mycket om än jag tror att det börjar kännas hemtamt med julbestyr i lillkroppen och lillkroppen. Han älskar det här!
Menar också, när någon frågar om han längtar till julafton, att ”det är ju jul redan!”. Och vad rätt han har. Varför bara leva för njutet under en dag?
Och vad han önskar sig av tomten? Så svarar han, kärleksfull som han är, ”en kram”… Bertil min Bertil.
Lill-Olofs ögon höll nästan på att ploppa ut. För snyggare grej hade han aldrig sett.. ljuset och alla fräsiga färger.. oj vad vi ska titta på julgranen tillsammans i jul..
Pumlor från min Mormor och Morfar. Loppade pumlor. Hemgjorda kristyränglar. Barnens pysslade polkagrisrandiga(trolldegs-) bokstäver. Smällkarameller. Och i år tillkom fyra nya pumlor. En robot, till Stora Lillebror. En regnbåge till Lillan.
En bil till Storebroren. Och körsbäret, där uppe i toppen ser ni, till Lillminsting.. han är ju vårt ”grädde på moset… körsbäret på tårtan…”, ja ni fattar.
Mysigt att sakta addera till pynt till granen, tycker jag.
Och loppis är verkligen ett tips att botanisera på när det gäller julepynt!
Årets julegran, tada!
Och det är inte klokt alltså. Sån mäktig känsla att stå och pynta julgranen bland fyra (!!!!) småungar.. och att dom är våra, den skäggiges och mina.. sån nåd så ord ej räcker till.
Så firade vi med nybakta lussekatterna, kall mjölk, kaffe eller julmust.. där i vårt matrum som är ett favoritrum för oss alla.. medan pumlorna som inte fått plats på granen dansade i kring oss när lillkatten for fram, fast besluten om att hela julgranen är en enda stor leksak…..
…
Så fort granen kommit in och klätts, så fylls jag med julstämning. Bästa pyntet. Och tänk att det är vintersolstånd idag… nu vänder det. Ljuset!
.. Nu ska jag fortsätta slå in klappar och spisa julig jazz. Kikar in imorn med sista-minuten-tips på gottiga grejer!
Minstungen sover gott i vagnen där ute på bron. Det är några minusgrader. Nio dagar kvar till julafton. Och ljuset för dagen sänker sig. Vi som inte slumrar nerbäddade i en ullsäck har klätt oss i varma vintermunderingarna och gett oss ut för att ta en tur med sparkarna.
Vi fullkomligt susar fram. Sparkföret är på topp. Jag njuter av att se gården nerifrån sparkrejsets målgång. Månen lyser. Likaså lampan i lagårn. Vad häftigt det är, att få väcka denna plats till liv igen. Mer och mer.
Dags att vända åter! Ännu ett utförsrejs väntar.
Och tänk, som vi kämpade för ett år sedan denna tid. Med att slutföra förvandlingen av obebodd, oisolerad övervåning, till något varmt och gott med härliga rum att leva i. Nu lyser det i fönstren där uppe, så självklart. Och vi sover så gott, natt efter natt. Gamla, skavda, älskade gamla gård.
Kinderna är äppelröda och lungorna fyllda med frisk luft.
Det är blå timmen. Jag är ute med barnen och vi har det gott. En stund ”mitt i livet”, liksom. Och jag känner en god strimma hopp! En rejäl strimma, faktiskt.
Hoppas att DU haft en hoppfull dag. <3 Det går upp och ner. Så är ju livet. Men guldstunderna som bjuds, dom håller vi hårt om med stor tacksamhet, eller hur?
.. som ni märker. Livet, är till bredden fyllt här just nu och än hur mycket jag längtar efter att sätta mig här och låta hjärtat tömmas på ord.. så finns inte tiden just nu. Men vi deppar inte för det, käre värld. Snart kanske det ser annorlunda ut. Hoppas så.
Just nu. Längtar jag halvt ihjäl mig efter jullov, pärlbandet av dagar med tillsammanstid… mysiga lovpåhitt, lugnare tempo, mysvila med bäbis, krama älskad och efterlängtad storfamilj..den här hösten har varit maxad för mig, min lilla familj och vår storfamilj. Alltsammans börjar ta ut sin rätt nu. Energin är inte hög. Ena dagen känner jag ”idag är jag stark, det här klarar vi”. Nästa, känner jag mig alldeles trasig inombords. Ibland måste man bara få bryta ihop.
Lill-Olof är min ”snuttefilt”. Hans leenden gör att världen stannar och alla bekymmer försvinner för ett slag. Lilla gullungen. Som älskar att gosa, ammemysa och skämmer bort oss med oförskämt god sömn om nätterna, så vi har chans att tanka nya krafter under natten. Gudomligt skönt.
Nu kikar vi på veckan som gick.. innehållandes berg-och-dal-banan vi kallar Livet.
Vi började veckan peppigt. Trots helgens magsjukehärva. Men det var ju bara en unge som haffats av snusket än så länge och han var ju redan pigg, så vi var glada. Firade med stjärtlappsrace hela gänget! Ni må tro barnen älskar när mamma och pappa också är med och åker.
och såhär ser vår hall ut, mest jämt. Vi är ju ute så mycket och många är vi… Bristen på förvaring i detta hem börjar ta ut sin rätt nu med fyra barn. Men äsch. Det funkar fint, nu också. Efter att alla hade hjälpts åt att plocka i ordning hemmet någotsånär, firade vi med varm choklad i matrummet. Alltsammans en god veckostart!
Ny dag. Mor och alla barnen hemma. Magis är inget vi vill sprida vidare, vi som har så lätt att hålla skolbarnet hemma en extra dag, tog chansen till ännu en hemmamysdag.
Dagliga hemmabestyr gjordes. Barnen är så himla duktiga där dom grejar för djuren. Hästar, katter och småfåglarna. Alla ska pysslas om och få sitt.
Sagolikt!
Det blev lill-lördag och jag bakade pepparkakor. Barnen hade ju fått baka till sina småburkar redan, så nu var det min alldeles egna pepparkaksstund. Stjärnor och hjärtan.
På torsdagen kände vi oss så trötta. Tråkiga grejer som händer oss i kring, sög energin ur morsan… vi gjorde något vi ytterst sällan gör; kröp ner under täcket igen efter frukosten. Lillebrorsorna somnade bredvid varandra och jag tog min älsklingsflicka i famnen och läste bok. Fy farao, vilken lyx, att kunna om vi bara vill. Vi struntade sedan i torsdagsstädningen och gick ut och byggde snögubbe innan lugna tempot återtogs igen.
Och plötsligt var det fredag och upp igen det bar för bergochdalbanan. Det handlades, städades och fejades. Mamman släpptes ut på en långpromenad i snömodd, puls tickade gott och endorfinerna dansade. Till kvällen strök pappan finskjortan och drog iväg med jobbet på tjusigt julbord. Jag hade preciis skurat klart köksgolvet och skulle sätta igång med middagen till oss som skulle fredagsmysa hemma… dååå, kom Herr Äckelsjuka på besök (IGEN!!!). Nästan en veckas mellanrum på barnen.
3,5-åringen har aldrig varit med om denna snusksjuka, men nu var det hans tur. Stackarn. Själv undrade jag om någon riggat alltsammans och stod och filmade för dolda kameran…
Särskilt ”scenen” där jag stod och ammade bäbis med halva kroppen och ”fångade dagens lunch i hink” med den andra… käre värld.
Försökte samtidigt ordna mys för dom två som var taggade på allt fredagsmys vi planerat. Så Storasyskonen satt i matrummet och spisade julmusik och stoppade nejlikor i apelsin…noll knussliga med att Lillebroren mådde pyton stundvis.. dom var hejjaklack då och återvände sedan till sitt pyssel;”Det här är julstämning på riktigt, mamma”, .. (haha, älskade barn!).
Själv var jag mäkta nöjd över att ha fått ihop den kvällen… puh.
Lördagen blev en långsam historia. Tvättmaskinen gjorde sitt yttersta dagen lång. Friskluften var god och snön ypperlig för snögubbebygge. Den här heter Olof, förstås.
M var världsgullig och ordnade minijulbord till kvällen, så att ”det inte bara var han som blivit bortskämd med det”. Han är den finaste människan jag vet.
Och så blev det söndag och tredje advent. Vi tillbringade många timmar ute. Himlen var så häftigt blå.
Till kvällen la sig lugnet. Ungar slumrade i renbäddade sängar. Ännu hade ingen mer blivit sjuk. Katterna låg i en trasslig hög på matrumsgolvet. Dagen hade varit som livet är i kvadrat just nu; Intensivt. Stundvis känns allt som en cirkus. Stundvis har vi superkoll på läget. Nånstans där mittemellan är prima. Kvällsstunden god för päronen…
Nu är vi här. Luciamåndag!
Önskeplaner för den fjärde adventsveckan!
-Ta en dag i taget och försöka ta hand om oss allt vi kan.. Just nu är energin inte hög. Tvärtom. Fokus på ”fylla på” får det bli, allt som går. Önskar så så såå att barnen ska få vara friska, alla fyra samtidigt!! .. denna hösten slår rekord i småttingsjukor här hemma. Väntat efter coronatid där det knappt cirkulerat några ”vanliga småttingsjukor”.
-Välkomna Hovis som ska kitta Isprinsen med vinterskoning!
-Söka julgran och klä den! .. längtar som ett barn till precis det.
-Publicera sista samarbetena innan jul! Så tacksam för att ni är positiva till även dessa inlägg. Det är mycket jobb bakom och alltid hjärta och själ. Eran feedback betyder mycket.
-Handla julklappar! … nog aldrig varit i så dålig julklappsfas. Men det ordnar sig. Några få klappar ska ordnas.
– .. och det ni ser nedan!
Pussa Isprins, andas djupt och följa med i den där berg-och-dal-banan vi kallar livet.
Och säga till mig själv som jag säger till alla andra; det behöver inte vara en jul som den alltid har varit, det kan bli bra ändå… det göör ingenting att du inte får till allt det där pysslet som du älskar att göra men som du i år måste slå trippelknut på dig själv för att hinna med både tre små barn, en bäbis och röran i livet i kring.. skiit i saker! Prioritera stenhårt. För du vill liksom hellre hinna pussa och uppleva bäbis och vara närvarande med barnen än att slå rekord i julepåtande.. allt har sin tid.. och fokuset just nu, är att ta hand om oss, jula lite lagom och knäppa händerna för att storfamiljen får vara hel och samlad när julen står för dörren.
…
Ta hand om er. Allt ni kan! Så hoppas jag att vi hörs snart igen!
Vi började veckan med en rivigt strulig måndag som ni ju läste om redan då. Men solen sken, alla var pigga. Jag och tre minstingarna åkte efter strulmorgonen till grannbyn och hämtade ut ett efterlängtat paket från Kunskapstavlan.
Så otroligt fin ”En bra kompis”-tavla. Till barnen. Julklappstips!! (Reklam för kunskapstavlan.se)
Innan det blev alldeles kolsvart gjorde vi oss ett skitmysigt äventyr.. låtsades att vi var lååångt hemifrån, hade vandrat ute på snöyriga fjället dagen lång och nu äääntligen skulle få mat. Middagen blev dessa nyheter från Blå Band, ”grymixer”. Vi fräste köttfärs och tillsatte sedan pasta- och kryddblandningen samt lite vatten, lät alltsammans koka upp i murrikkan och sen var det klart att äta. Succé-äventyr en måndag i december. Dessa bilder postades sedan i ett samarbete för Blå Band. Win-win att kombinera livet med jobb.. det är just så ”Drömgårdsliv” är uppbyggt.
Det var full fräs på lek och kreativitet hos småungarna. Älskar det! Och dom. Kära hjärtanes.
En dag gick i det närmsta helt åt till att vara på sjukhuset med Olof.
Ni kommer ihåg att när han var 8 dagar gammal så upptäckte vi två blåsor på honom som visade sig vara stafylokocker, svinkoppor? Som han då fick antibiotika för då det kan bli en spridd väldigt allvarlig infektion när det handlar om en så liten människa. För ett par veckor sedan upptäckte vi att två utav hans små ”hormonplitor” i ansiktet (ni vet såna prickar som många bebbar får kring månads ålder) hade börjat se ut som två små svinkoppor. Inget jag skulle ha reagerat vid om vi inte hade förra svinkoppshärvan i ryggsäcken, det såg bara ut som två plitor som blivit lite irriterade. Men nu visste vi ju hur det kunde se ut och kollade upp saken direkt. Mycket riktigt. Stafylokocker, igen. Men återigen var lillvännen oberörd och ej sjuklig, nu också flera veckor äldre, sådär så att vi lätt kunde avgöra ifall han skulle bli slö eller inte vilja äta som vanligt. Något vi inte kunde avgöra när han var 8 dagar gammal och bara, bara sov och sov.. Nu ville vi prova behandla själva först, med tvål, vatten och baddande med alsollösning, innan antibiotika. Hurra! Det gick vägen och snusket försvann, ännu en gång. Men vi har alltså varit på provtagningar hit och dit och nu; återbesök för att åter se så att han mår väl. Och det gör han. LYCKA!
Så blev det första december.
Och en Nisse vid namn Rolf hade flyttat in. Vi kan kalla honom Roffe om vi vill säger han. Han började med att ge barnen varsin chokladkalender. Har vidare bett oss skriva/rita en presentation av vår familj. Som han sedan svarade med att berätta om sig själv. Långa flätor har han och älskar sticketröjor och non-stop. Gillar bus gör han också. En dag var ytterskorna fyllda med lego när barnen stoppade fötterna i dom..
Vid skolhämtningen stuvade jag in två extra gullungar i storbilen och hem det bar med fullt lass barn. Vi hade så mysig eftermiddag tillsammans. Barnen lekte och jag bjöd på gott saffransfika.
När ungarna hade fikat satte jag mig själv på sofflocket, med ammande bäbis i famnen och den största biten saffranskrans. Sörplade kaffe och njöt. Lugnet och ljuden av lek och små samtal från barnen omkring i huset. Dessa små tanka-energi-stunder är mer än guld värda.
Dom dagliga bestyren. Friskluft…
.. och Djuren. Barn och djur, fantastisk kombo. Och just nu bjuder livet väldigt mycket Stjärtlapp. Eller ”stjärtlampa” som Lillebror B säger.. och jag vägrar rätta honom. Inte nu. Kanske sedan.
Vi gjorde sånt här också. Hur gulligt? Stampade bäbisfoten i trolldeg och fyllde avtrycket med gips. Så har vi gjort med alla fyra barnen vid samma vecka. Väldigt, väldigt gulligt och himla roligt att ha kvar!
Och när fredagen kom var jag såå trött men jag hade ett jobb kvar för veckan att fota och skicka in för utkast. Kan inte tänka mig något mysigare uppdrag än att få baka kakor och koka karameller och sedan skicka faktura för det….
Här ser ni ”behind the scenes”.. ammepaus mitt i fotojobb. Det här ingår i vårt pussel, vissa veckor pusslas det mer, det här var en sån. Bakom ett samarbete är det nog mer jobb än man kan ana.. uppgörelser med företaget i fråga, en ”brief” att läsa av där krav på bild/film/bildtext står. Skapande av innehåll, fotande, filmande, redigerande, skrivande, kanske önskas ett utkast också innan själva publicerandet. Följt av rapporterande till den som givit uppdraget och till sist fakturerande. Men det är så roligt så oj oj!
När alltsammans var klart, firade jag med att småstäda hela hemmet så vi kunde ta fredag i ett mysigt, såpadoftande hem. Och sen var mor trött så trött. Och alla andra i gänget också. Gott, så gott med helg. Ingen fara att trötta ut sig rejält för ett slag, om man möter upp med vila.
Så lördagen gick i vilan och återhämtningens tecken som ni ju läste om HÄR.
Rackarns bara, att lördagnatten bjöd på tvärt besök av Herr Äckelsjuka (som vi inte sett till på flera år nu tack och lov) för ena lillungen.
Söndagen och andra advent blev således en långsam variant.. med blåbärssoppa, coca-cola och piggelin i salig blandning. En god stund ute i friska luften också.. och pysslet, som gömde sig i det andra adventspaketet. En tomteskål att måla hur man ville.
Lyckan enorm, att vi vaknar till måndag och ännu ingen fler som blivit dålig. Hoppas, hoppas, hoppas det håller sig så! Herr Äckelsjuka är ju såhåhåå inte kul. Bara tanken på att alla fyra barnen ska få det samtidigt och även vi vuxna, gör mig svettig.. såå vi tänker inte så mycket så. Dränker händerna i handsprit och är så noga vi kan åt alla håll och kanter. So far, so good…
Jag känner gott mod och hopp inför den här veckan! Tacksam och rysligt ödmjuk inför livet, som inte är att ta för givet, alls.
Önskeplaner för den tredje adventsveckan!
-Luuugna hemmadagar! … så lugna dom kan bli, alltså. Förra veckan var väl fylld med saker att göra, hinna med, deadlines till samarbeten, sjukhusbesök, barnvaktsroddande osv… utöver ”det vanliga” som är ganska så nog fullfartigt. Men allt hör till och vissa veckor måste få vara så. Nu möter vi upp med en lugnare variant!
–BVC-besök med Lill-Olof! Mäta, väga … så lycklig för att han växer så väl. <3
-Knåpa med alla möjliga julefuffens.. försöker hålla ner på julklappandet men några klappar blir det.
-Måla trösklar i matrummet! … vi har haft väldigt låg växel på bygg och renovering sedan Lillminsting kom men nu börjar vi vara peppade igen.. får riktigt hålla i oss för att inte påbörja något nytt nu innan jul.. påtar med att färdigställa sånt småfix som finns att göra här och där, istället.
-Fira tredje advent!
…
Önskar er alla en fin vecka! Ta hand om er. Allt vad ni kan!
Efter en fartig vardagsvecka kändes det mer än gott att vakna till lugnan ro-lördag idag.
En sån där som egentligen hade planer men som pga sjukdom ”i andra lägret” fick strykas och plötsligt fick vi en helt oplanerad lördag. Tack och lov hade vi inte avslöjat för barnen vad vi skulle åka iväg och göra, så ingen besvikelse från deras håll att planer ströks.
Efter julkalendern och frukost, gav vi oss ut allihopa. Vi behöver sällan fundera på hur vi ska kunna fylla dagen, tvärtom. Det gäller bara att välja och vraka bland ”allt”.
Med snön som fallit idogt sedan igår, blev fix av kätting på traktor och skottning en given del.
Tre största ungarna åkte med pappan i traktor först innan snökojjebygget tog vid med full iver.
Mamman gav sig ut på långpromenad med bäbisen i vagnen. Lilla lillungen där. Vi är så himla kära i honom allihopa. Han är värd mer än guld, säger den ena. Den gulligaste hon har sett, säger den andra. ”Olof? Jag älskar dig”, säger den tredje.. puh, säger mammahjärtat över allt gulligt.
En tur till lagårn sedan i daglig ordning. Varje-dag-bestyren. Fylla vatten, ge hästar gottigt foder, klappa om och se så alla mår bra.
Hej hej Ikran och Fjödur!
När det var skottat och klart med alla bestyr och snöleken gjort småkinderna äppelröda… och magarna kurrade. Då, gick vi in i värmen och tog lunch.
Under eftermiddagen har mannen tillverkat den sista tröskeln till matrummet. Och jag och barnen har bakat pepparkakor. MammaMormor har ännu ett år gjort den där goda, goda degen med Mormor Syrenas recept. Å, himmel. Så god. Och så mycket barndom.. doften.. mm..
Tripp Trapp Trull var så ivriga och tyckte verkligen att det var roligt.
”mamma kan du hjälpa mig? mamma kan du hjälpa mig att kavla? mamma, titta här, är degen nog tunn nu? mamma behöver jag mer mjöl? mamma kan du ge mig mjöl? mamma kan du hjälpa mig också? mamma nu är plåten full!! mamma mamma mamma…”.. alla frågor samtidigt.
Å fy farao, alltså. Vilken ynnest. Att just jag får vara deras mamma… som var prick hur varm i kroppen som helst där hon kutade emellan alla ivriga små sockerbagare. Men det var det sannerligen värt!
Älskar att ena lillungen så lyckligt sa; ”alltså! vad BRA vi är på det här!”.
Nu luktar hela hemmet som en burk pepparkakor. Väl och mycket väl (!) gräddade peppisarna ligger nu i sina tre små burkar. Mamman bakar till stor pepparkaksburken en annan dag. För nu är det dags för lördagkväll. En lugn, somna tidigt-sådan känns det som. Ja, så får det bli.
Med glimtar och ord från veckan som gått, några tankar här och nu och ett gäng önskeplaner för den nya veckan som är här…
Veckan som gick;
LillOlof premiärade som skolskjuts. Han tog det hela med ro.
På måndagkvällen osade köket fortfarande av saffran från allt bakande som skett under dagen. Storebror fick vara vaken lite längre än småsyskonen och vi spelade ”Vem där?” och åt saffransbullar med mjölk. Gott att få rå om bara min storpojke för en stund.
Vi gjorde kampanj för våra favvisar Naturkompaniet. Älskar deras initiativ om ”Green Friday”, att vårda det vi har istället för att köpa nytt bara för att. Dvs motsatsen till Black Friday där det fullkomligt sprutar ut ”erbjudanden” så vi ska bli köptokiga av nu. Här smorde jag upp mina älskade Blundstone, som jag haft sedan 7-åringen var plutt. Har noll planer på att byta ut dom.
Tre hemmabarn som levde lajvet. En som nöjt klätt sig själv, skit samma att brallorna är bakfram liksom! En som har full underhållning av bara farten och ljuden som rör sig kring honom. Och så hon som är störst i helhemmagänget och strösslar idéer till fantasilekar och koljbyggen så en aldrig slutar att förundras.
Tussekatten är med överallt också som ni ser. ”Mamma mot Kattlaget” var det där i spelandet. Och lillkatten kutade i samma fart som ungarna åkte räserdyna utför lobryggan. Djur och barn, alltså. Vilken hit det är!
Ikran och Chippen firade två år som våra hästpojkar. Kära hjärtanes, att det redan gått två år. På ett sätt känns det som dom alltid varit hos oss, på ett sätt känns det som ”igår” som dom anlände där i snöiga tisdagkvällen i slutet av november 2019.. minns adrenalinpåslaget när den här stora darlingen stampade av frustration där i transporten och ville ut, nuuu. Åhå,vilken cirkus det var i början, kära nån.
HemmaMamman jobbade på. Bakade bröd och kokade soppa, lillbebbe njöt i sjalen. Synd bara att det just när maten var klar, gick Brandislarm och mannen kutade ut ur hemmet för att rädda liv. Och att barnen ratade min (faktiskt väldigt goda) fisksoppa och bara ville äta brödet till. Äsch. Allt hör till. Receptet på soppan har ni HÄR förresten. Kan aldrig bli fel.
Vi fick njuta av mjuk sol mot gnistrande snö. Tänk, vad denna syn var grönskande och blommig för en liten tid sedan.. var sak har sin tid. var tid har sin charm. Alla årstider har verkligen något gott att ge. Jag älskar när det blommar för fullt, men nu njuter jag massor av vintervilan som råder.
Vi adventsstökade, lite lagom sådär. Småstädade och hängde upp stjärnor och ställde fram stakar. Virade en liten ljusslinga kring pyttegranen på bron och klädde räcket med granris. Jag hade en ljuv stund där jag band en enriskrans. Och till lördagkvällen slog vi in några paket för att hänga i Adventskalendern.. ett paket för varje advent.
Och så blev det första advent och det var den veckan. Tack livet.
…
Och idag är det måndag, alldeles i slutet av november. Andra adventsveckan är här..
Vi började dagen rivigt… Mor och bäbis råkade sova lite, lite för länge. Fröjdigt väckta blev vi, av Tripp Trapp Trull som kom med högljutt pressmeddelande om att en adventsljusstake var nerriven från ett fönster och väääldigt trasig. Vi rantar ner för trappen.. och möts och av två häärliga pölar kattkräka. Det är alltid en härlig start på dagen när det sker. Tack Storkatten. Särskilt när han prickar fönstersmygar och krångliga vrår… som i morse. Det blev lite brådis till skolan, men pojken var hel ,ren, mätt och med borstad tand eller två. ”Mamma? Det kan bli lite kaos ibland, men vi hinner alltid ändå”, sa 7-åringen med sin aldrig sinande pepp. När vi övriga kommer hem igen ska jag bara hälla upp en god kopp kaffe och ta lite mjölk ur kylen… skvimper då ikull ett mjölkpaket… det utan kork. Och vi har mjölk i vad som känns som hela kylskåpet… Häpp häpp… en får inte bara rädd för lite strul, sa hon den äkta Drömgårdlivaren där hon sedan nöjd efter röj, satt på sofflocket och njöt sin kaffekopp. Vidare har dagen inte gett sig utan mest gått i full fart och småstrulat hittan dittan.. vi somnar gott i natt. Inatt också.
Önskeplaner för andra adventsveckan!
-Ta en dag i taget. Önskar mig många mysstunder på sofflocket med bäbis i famn, småungar i kring och adventsstök hittan dittan. Kan inte tänka mig något godare just nu.
-Bvc-besök med LillOlof!
-Bolla HemmaMammaliv med Drömgårdsliv-uppdrag.
-Försöka ordna några julklappar. Till barnen. I övrigt försöker vi dra ner mer och mer på klapperiet.
–Överraska barnen med en fräsig helgutflykt!
-Tända det andra adventsljuset <3
…
Önskar er och oss en god avslutning på november och en god början på december! Ta hand om er. Allt ni bara kan!
Senaste kommentarer