av Emmeli | aug 9, 2016 | Emmeli funderar, Jag och M, Liten två år., Litens Lekrum, Mammalivet, Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
En Lillasyster i Lekrummets mysiga läshörna.
7 veckor idag. Sedan tre blev fyra. Juniflickan, alltså. Vilken stjärna. Den där fjärde pusselbiten som gjorde Lilla familjen till en större och ny variant. Den bästa.
Jag är så kär i min stora lilla familj. Känner mig rikast på jorden när jag tittar på mina barn och som den mest bortskämda; hur kunde just JAG få dessa två helt underbara skapelser?.
För några månader sedan, ja för bara sju veckor sedan, så hade vi svårt att föreställa oss. Sätta oss in i hur det skulle bli och vara. Nu känns allt hur självklart som helst.
Vi försökte tänka och göra oss ”beredda” på en lite mer utmanande bäbis, än Liten. Han åt och sov ju bara, slapp krux med liten mage och kunde liksom bara njuta och hans föräldrar likaså. Till vår stora glädje, så är Lillan hittills, precis likadan. Helt underbart. Såklart är hon Juniflickan och inte Minimannen, var sina individer.
Det var så himla mysigt när vi satt och lekte, alla tre. Inne i Lekrummet strax innan läggdags. Jag blev serverad jagvetinte hur många kaffekoppar. Och sedan ville Storebror mysa med Lillasyster i läshörnan och det såg så himla gulligt ut att jag small av en smula.
Juniflickan. Lillasyster. Lillan. Vår älskade Juni. Världens bästa Storebrors li-i-lle vän. Den han säger ”jag älska dig, juni. älska mig, juni?” till..
Åh.
Och nu sitter jag här, tvåbarnsmorsan, och känner mig mer än nöjd. Det kommer, precis som ju livet är, vara både lätt och mindre lätt stundvis. Så är det. Men ibland känns vissa situationer kaosiga, som dagen därpå inte alls upplevs på samma vis. Ikväll fick jag revansch på förgårkvällens jobbiga nattande. Jag var inte alls lika trött idag och allt flöt på. Yeah! Smög ut från sovrummet där två små snusande sov. Tränade sedan ett skönt träningspass, och nu är jag nyduschad och redo för nattafika tillsammans med han som försökt snickra och överlista ett gammalt hus byggt på 1800-talet någon gång.
Småbarnsliv och Renoveringsprojekt. Precis som vi fantiserat och drömt om.
Godnatt!
Lillafrun
av Emmeli | aug 8, 2016 | Emmeli funderar, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 0-3 månader
Små nyvakna bäbisfötter.
En rosa pelargon.
En liten pojke som slurpar i sig fil med hallon i, precis som efter beställning.
En glimt kök.
Och något nödvändigt och fasligt gott. Kaffe!
Ny dag, nya tag. Gårkvällen är som bortglömd. Jag orkade inte dra dom orden om den när jag nattbloggade i natt.. jag hade redan då typ glömt ”vad som hände”… eftersom barnen sov, jag också slumrat en stund och allt var frid och fröjd igen.
Det är ju smått fantastiskt alltså. Sådär funkar det verkligen; man kan vara mitt uppe i någon småbarnslivssituation, som kanske inte är tvärbekväm utan rätt svettig och tålamodsbeprövande.. men när stormen är över, då är allt liksom glömt? Väldans finurligt! I natt är första natten som jag och barnen varit hemma själva. Vi klarade det, hurra! Att hänga tillsammans om dagen, det har vi ju provat i alla fall några gånger. Vi grejade på tillsammans igår, packade in oss efter helgen borta, lagade middag och Minimannen fick sig ett bad och sådär. Sen skulle det nattas.. och det var då, när precis ingenting klaffade. Håhåjaja, alltså. Morsan var tröttast på jorden, Lillan var gräddmjölkstörstig och Minimannen såg bara sin chans att hitta på en massa rackartyg.. tillsammans, en kombination som så att säga inte alls var särskilt klockren. Aldrig varit med på maken.. men det är väl just typsikt, när man är själv och allt. Tvååringen höjde sitt pekfinger och sa mycket bestämt till sin mamma; ”MAMMA! Sluta. DU MÅSSE LYSSNA PÅ MIG!”… ja stämmej! …” .. samtidigt som han stod där med nån tång som han snott från pappans verktygslåda. Maj gadd, säger jag bara. Lilla chefen där. Men morsan vann, Minimannen somnade gott och Lillasyster fick sin efterlängtade mat och till sist kom den där efterstormenkänslan som ju är helt underbar.
Precis så.
Idag är vi, särskilt mamman, nöjda över en god natt som gett ny energi. Det känns på något vis väldigt mycket Måndag idag. Lite höstigt där utanför, M är inte hemma utan iväg på uppdrag. Den här månaden börjar han så smått uppdraga igen.. känns skönt med en mjukstart och inte full fart på en gång. Familjemedlemmar har börjat jobba efter semestern. Det är mindre turistig trafik på stora vägen. Dags att beställa ny almanacka. Helt enkelt är det så att vardagen håller på att smyga igång. Jag har en helt ny slags vardag framför mig nu. Ser fram emot den massor, men efter igårkväll är jag lite rädd, typ. Okej, smått överdrivet. Peppar mig själv och tänker att det var kanske bara var en lite olyckligt trasslig nattningsstart..
Nu ska första tvätten hängas för dagen och Minimannen vill ha lite hjälp med sitt fräsiga legobygge. Måste susa!
Ha en bra måndag, alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | aug 7, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Så åkte vi ut, när hela mastodontpackningen och alla familjemedlemmar var inpackade i bilen. Till Sommarstugan. Regnet föll och vi kurade inne i stugan en stund.
I Mormor och Morfars säng var det kusinpojkar i en salig röra.
M drog trots det blöta iväg på sin tänkta löptur.. upp på berget och tillbaka. Sommarregn är ju härligt, liksom!
Hurtbulle!
Men, Jag och syrrorna. Vi drog av ett tabatapass ute på gräsmattan i regnet vi också. Sådetså.
Sen fortsatte vår lördag. Först med stopp hos Morfars-Grillen. Min pappa alltså. Fixaren. Gjorde hemmapommes och grillade korv och serverade alla. Och så Mammas sockerkaka och kaffe på det..
Gott!
.. innan vi sedan fortsatte dagen. Med det här;
Bad i havet, varvat med att krypa in i den varma bastun där nere på bryggan. Vaansinnigt skönt. Regnet var plötsligt borta. 
Och det blev en så makalöst vacker kväll. Alldeles lugnt på vattnet.
Vi satt i bastun och njöt av synen av vackra ljuset som silade mellan löven. Bäcken porlade och vi konstaterade tillsammans, att det här blir något att minnas i mörkare, kallare tider.
Och till sist; Årets Kräftskiva.
Maj gadd så gott. Jag åt så jag fick ont i magen.
Kvällen slutade med att jag och min stora lilla familj, spontant sov över vi också. Tillsammans med min mamma, pappa, syrra och Storan med familj. Mysigt!!
Mina två stjärnor. <3
Uppe med tuppen var M och Svågge idag… M skulle ju iväg på uppdrag, så det fick bli lite tupptidigt för honom. Kärlek på den. Han visste att det betydde mycket för mig att få sova över i gulliga stugan en natt. Det har ju inte blivit av tidigare i sommar. Och såå mysigt det var, att få vakna upp där. 
Med vackerhavet utanför och alla familjemedlemmar runtomkring. Inte så ofta man vaknar upp bland älskade taikons, liksom. Minimannen vaknade och blev helt till sig när han insåg att det liksom bara fortsatte, det där kusinlekandet han är galen i. Jag njöt av att kunna sticka ut med gott sällskap på skön morgonjogg.
Efteråt blev det sedan mamma-frukost med nykokt hallonsylt.
Så fortsatte söndagen, på skönt sätt. Vi hängde allihopa nere på bryggan. I solen. Det bastades och badades ännu lite mer. Och kramades ur allt som orkades av detta Sommarstugedygn som känns som en liten minisemester. 
Mina barn sov tillsammans i vagnen. Den ena ständigt trött, men den andre (Storebror) idag också så totalt toktrött. Det är ju jobbigt att hänga med storkusinerna, liksom. Kul, men lite kämpigt också. Gullbarna som jobbar på så. 
Vi landade här hemma på gården i eftermiddags, med ett Sommarstugedygn i hjärtat. Ett Sommarminne rikare.
Nu är det natt och jag ska skynda mig att lägga igen mina blå. Är trött som en lort!
Hoppas att ni haft en fin helg, ni med!
Lillafrun
av Emmeli | aug 5, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen
Där är Sisten. Han med röda stövlar, skrapsår på knäna och med de gulligaste funderingar och uttalanden man kan tänka sig. Mammas gulleplins.
Han stannade hemma igår förmiddag, snickrade och tog hand om Lillasyster tillsammans med pappan. Medan jag drog iväg med Storan och Svågge, iväg på hallonjakt. Ingen vidare värst lyckad sådan, men trevligt var det i alla fall. Så kom regnet och vi drog hemåt. Det var ändå dags för amning, så det blev alldeles lagom.
Efter regn kommer solsken. Precis så. Då försökte vi röja lite…
Mannen håller ju på och fixar i hallen nu, med fönstersmygar och så. Resten av hallen kommer bli när det platsar i logistiken… jag tror inte ens jag ids förklara nu utan tar det eftersom. Men kort sagt; trappan upp till övervåningen, ska inte vara där den är nu. Så när den flyttas, det är då det är dags för hela-hallen-fix. Det M håller på med nu kan man säga har att göra med Drömdörrens ankomst. Parentes.. det jag skulle komma till var att det så att säga är allt annat än ordning och reda på vissa ställen här hemma nu. Men det spelar Roland, det är så himla roligt att se något växa fram. Och jag beundrar M så, för allt han bara kan liksom.
Titta här, så somrigt;
M var på affären och handlade lite inför finfrämmandet vi väntade. Perrrfekt när familjen jobbar där och kan skicka sms och meddela att det finns tokfina jordgubbar till bra pris (Tack A!<3 ).
Färska blommor plockades in, mat förbereddes och till sist rullade vännerna in på gården.
Efterlängtade som alltid. Det är för fint med sån där vänskap som inte bryr sig om avstånd och tid sedan man sågs senast och så vidare. Allt är som vanligt i alla fall. Fint på alla sätt. Vi kramades och pratade i massor. Åt och åt och sörplade kaffe och fotade en vacker bebbemage. En så mysig eftermiddag och kväll.
Somrig potatissallad med chili- och limemarinerad kycklingfilé till. Och så den där kalla såsen på creme fraiche, citron, salt, peppar, lite honung och Gotlands godaste krydda; Persilada. Gott!
När vi kramade älskade vännerna hejdå, drog kvällspasset igång. Minimannen sov, Mannen myste med bäbis och jag rejsade runt och gjorde hemmet skinande rent och ajaxdoftande. Samtidigt puttrade hallonsylten på spisen och jag och mannen njöt. Fick återigen en sån där tänk-att-det-här-stället-är-vårat-känsla. Den är underbar.
Det blev mitt i natten och till slut var det bara jag uppe. Jag tände ljus och vilade en stund. Innan jag skulle krypa ner i den där sängen med två utav mina hjärtan. Det tredje hjärtat låg och snarkade i sin säng. Att känna sig rikast på jorden. Precis så.
Idag vaknar vi till fredag och det sörplas kaffe och leks i babygymmet. Lillan har molnbrallan på sig, den som för mig är så mycket Liten,nyfödd, det bara kan bli. Och det är ju bara så skönt att kliva upp till en rent hem, alltså. Sommarhem, med spring in och ut, ger ju både kladd och skräp. På ett sätt jättemysigt. Sommar, liksom. Men på ett annat sätt så gillar jag ju det rena såå himla mycket mer.
Och eftersom hemmet är städat och inte behövs tas om han idag, får alltså mannen chans att snickra i en drös sammanhängande timmar vilket han är jättepepp på. Det är kärlek från frun till mannen, om ni frågar honom. Inte mig emot, jag ska mysa med busig Storebror och sömnig Lillasyster.
Nu sover J. M snickrar. S valde vällingflaska framför Sommarlovsmorgon. Och jag sitter här…
Livet är gott.
Önskar er en fin fredag!
Lillafrun
av Emmeli | aug 4, 2016 | Mammalivet, Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Det där var igår;
När jag och Lillasyster pysslade på med tokigheter, som att smeta vänstra lilla foten svart och stampa på stora papperet. Precis som Storebror också gjorde, i precis samma ålder. Så roligt att ha kvar, ju.
Så dagen bjöd på lite fotstampande och badande av bäbis. Fixande med mitt eviga älskade fotoalbumspyssel, uppackande av två flyttkartonger (!) med glas och porslin som plötsligt uppenbarade sig uppe på vinden. Putsning av köksfönster. Och annat vardagligt hemmafix förstås. Och också en så otroligt mysig stund vid pianot, där Juniflickan låg i babybjörnen samtidigt som jag spelade och sjöng. Hon somnade så gott och det kändes så himla mysigt.
Massa lek med världens finaste pojke också, såklart. Minimannen som säger mamma, jag är ju bjoossan! och ser stolt ut. Vi la oss en stund under äppelträdet, han och jag. Filosoferade om allt mellan himmel och jord, medan han matade mig med svarta vinbär, nogsamt plockade från det där lilla skräpet, varenda ett. Dom där småstunderna, alltså. Finaste tänkbara.
Till kvällen dundrade jag i säng strax efter Storebror. Kröp ner bredvid varm chokladdoftande bäbis och tog natt. Mannen, han vet jag inte när han gick och la sig.. spikpistolen var vår godnattsaga..
Och idag är det torsdag. Lillan sov 6 timmar i streck i natt och det känns ju helt galet. Redan, liksom! Men glaaad är jag, oh ja! Efter morgonmys med båda barnen i sängen, klev jag upp och mötte mannen som redan var uppe och snickrade sedan tidigt. Jag fick en lyxig mammastund och gav mig ut. Idag blev det morgonjogg. En belöningsrunda, alltså. Vill inte springa så ofta än. På Gotland tillät jag mig själv falla för frestelsen att springa på, flera gånger under samma vecka. Kalkiga valmo-omringade vägar och gulliga skogsstigar, liksom. Men nu, här hemma, matar jag vidare med masssssa promenader och styrkepass på olika vis. Ett tabatapass innehåller ju för mig både styrka och puls, så konditionsträning får jag i alla fall. Än om kroppen svarar, så är det ju ändå tidigt med löpning menar jag. Jag vill vara rädd om min kropp som gett mig det vackraste jag har!
Babbel, babbel…
Ta hand om er och ha en god torsdag!
Lillafrun
Lillafrun
av Emmeli | aug 3, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Mammalivet, Pyret 0-3 månader
God morgon vänner!
Jag sitter här vid köksbordet och kaffesörplandet. Mannen dukar undan frukosten samtidigt som han har en liten, mörkt hårfager flicka på axeln. Dom är fantastiska, dom där två. Och med jämna mellanrum susar det förbi en liten, oändligt älskad, supersprallig pojke. Han springer runt, runt, runt med en stor ljusblå ballong som hans Mormoster gav honom igår. Det står hans namn på den också. Inte klokt så fräsigt.
Vi lyssnar på musik, just nu den låt som vi känner är Junis. Texten är underbar, musiken likaså. Tanken på att sjunga den för henne, på ett dop eller så. Gör att jag bara gråter.. jag känner mig så otroligt ödmjuk och tacksam inför livet. Det är så himla fint. Bästa tänkbara. Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på hela alltet.
Den där lilla flickan. Hon är våran. Min och mannens dotter. Sistens Lillasyster. Vår Juniflicka.
Och igår var vi på kalas, ja. Här kommer ett bildregn, från en så himla mysig kväll. Som alltid, alltid när vi är i Mäjadalen. Världens vackraste hem med dom finaste människorna som bor där. Kan knappast bli bättre.
Massa lek och bus med kusiner. En suddig stund med en söt kattunge som Sisten fattade tycke för.God mat och gott kalasfika. Sång och hurrande för en älskad 18-åring. En bäbis som var i någons famn nästan precis hela tiden. Helt enkelt en så himla fin kväll i Mäjadalen.
Och till sist;
En bild på min gudson, min dotter och hennes blivande Gudmor. <3
Önskar er en fin onsdag!
Lillafrun
Senaste kommentarer