av Emmeli | okt 23, 2017 | Köket, Kökets renovering, Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
Några glimtar från helgen. Alla njuter så när pappan är hemma och vi har sån där älskad Tillsammanstid.
Det är väldig röra här hemma nu, som sagt. Och när ett kök vänds upp och ner på och strulas till, då är det liksom så väldigt många prylar som är ute på villovägar.
Det varit så ”trasigt” kring fönsterna efter insättningnen av dom där spröjsade darlingarna, så nu lappas och fixas det (äntligen!). Två smygar är redan gjorda, men den krångligaste höll pojkarna på med igår som ni ser.
Smygar och foder gör vi precis som vi ska ha det, men drömmen om pärlspont på väggarna får vänta lite… då måste liksom tak sågas i och så vidare. Allt måste göras i rätt ordning. Och vi kommer inte att riva något som redan är så dugligt, innan vi till exempel har några rum på övervåningen färdiga. M som är Den Nogrannaste Jag känner, så tycker att ”bara måla på lite färg på väggarna” känns som ett slarvjobb. Men inte jag. Visst, det är inte exakt som vi ska ha det och vi målar inte med prick den färg vi ska ha och så vidare. Men tills dess, kommer det här vara så fint så. En helhet som är efterlängtad. Jag älskar både Mormorgolvet och själva köket och fina grönfärgen på luckorna. Så ingen brådska alls med det.
Snart är det hög tid att köpa in dom där efterlängtade lamporna att hänga i köksfönsterna. Skomakarlampor, såklart!
Ja. En liten funderig rapport här från gården denna måndagmorgonen.
Istället för att umgås med röran, så rymmer vi ut, jag och småttingarna. Det blir härligt!
Ha en god start på veckan alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | okt 17, 2017 | Norra Drömgården, Renoveringsprat
Tisdag, alltså.
Lagomlång sovmorgon med en unge snusandes på varje sida om mig (så lyxigt, jag vet!). Därefter en dag med en hel del fläng tillsammans med barnen på olika ärenden. Däribland också ett svettigt träningspass där jag hade sällskap av den sötaste PT-n jag vet. Förra veckan prommade jag bara, var alldeles risig i halsen, så det var en liten vad-längesedan-det-känns-tröskel att ta sig över idag, men det gick faktiskt bra. S hjälpte massor! Ni har önskat fler tips på träningspass och det kommer, håll utkik! . Till sist kvällsbestyr, middagslagande, badande av barn och nu är det kväll. Jag tog gladeligen nattningen nyss, så skönt att lägga sig och läsa mysig saga.. samtidigt som M svettade sig igenom samma pass som vi här hemma redan hunnit.
Och nu, har småttingarna precis somnat och vi håller kväll här hemma. Ljusen brinner och jag sitter och drömmer mig bort i Barnrumsdrömmar. Jag har nog alldeles glömt bort att visa er fynden från en utav sommarens loppisrundor? Det var nog den allra första, i början av sommaren, där jag och Juniflickan åkte iväg tillsammans… och fick lov att ringa till mannen och be honom komma med större bil, så vi kunde få med oss alla prylar hem.
Just nu sover vi ju alla fyra i samma sovrum. Sovrummet är dansa-vals-stort och barnen sover som grisar under natten, så det fungerar liksom hur bra som helst. Om inte annat, så skulle vi ju kunna göra Lekrummet till ett sovrum också.. men det är det ingen som vill just nu. Däremot drömmer jag så himla mycket om att vi ska komma framåt på övervåningen och att vi därmed kommer att få flera nya rum.. alla nära varandra fastän med var sitt krypin. Däribland två barnrum. Ett till dom var, småttingarna.
Titta så himla gulligt litet leksaksskåp. Eller klädskåp för den delen.
Det, och lilla lampan som ska kläs om, kommer nog vara saker som ska få bo i Lillasysters rum.
Lilla Juniflickan som växt en massa sedan dessa bilder. Mysigt med lite sommarkänsla ändå, denna gråregniga oktoberdag. 
Lite såpatvätt och nytt hyllpapper, sen kommer skåpet nog få vara som det är. Till en massa nytt, som väggar, golv och tak.. tycker jag att det är så fint att bryta av med något gammalt och nött.
Till Junis loppade fynd, tänker jag mig vackert såpskurat trägolv, en Mammamormorvävd matta i väna färger. J´s söta lilla mini-pinnstol, alla hennes små pinaler. Nils-Karlsson-pyssling-sängen som nu är Storebrors (men han har ju fått en ny som jag ju heller inte visat.. den behöver målas och står nu inklämd bland en massa andra möbler..).. och på väggarna något Junidrömmigt… vet inte alls exakt vad.
Åh. Just barnrum, får mig alldeles pirrig i magen. Så himla roligt.
Så;
Då vet ni hur den här tisdagen varit för oss. Flängig, rolig, svettig och till sist Barnrumsdrömmig. Nu är jag löjligt trött och tänker inte röra en fena mer idag. Ha en fin kväll, alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | okt 14, 2017 | Emmeli funderar, Köket, Kökets renovering, Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
Ja, sidär. En liten smygkik, alltså!
Ett solbadande kök med slumrande katt på sofflocket. Faktiskt helt och hållet drömmigt, tycker jag.
Nu är två smygar på plats och med ens blev köket så mycket mer helt. 
Kan bara tänka mig hur fint det kommer att bli när vi målat lite färg på väggarna och ramat in med vackra foder. När vi gör om köket helt och hållet, kommer vi nog att ha pärlspont där. Men tills vidare gör vi bara smygarna precis som vi ska ha dom, och målar väggarna. Köket är inget vi kommer att byta på länge, länge.
Lördag, då!
Så himla skönt, som alltid, med helg. Vi gör lite allt möjligt. Hälsar på mannens Farfar. Hänger ännu mer med Sväggan och småkusinerna och Svärisarna. Idag är vädret, precis som igår, helt underbart. Mycket uppskattat. Långprommis, utehäng, lite trädgårdsfix och sånt har dagen ägnats åt mest. Jag tror också tusan nästan att jag somnade en grisblink, sittandes mot solvarma gårdshusdörren. Helt ljuvligt. Nu väntar soft lördagkväll.
Hoppas att ni har skön helg, ni med!
Lillafrun
av Emmeli | sep 13, 2017 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen, Träning
Idag har det varit en sån där dag. En sån som för mig är liksom så bra att jag nästan tror att det är inbillning, hittepå. En dröm.
Som HemmaMamma njuter jag. Mycket och allra mest. Vissa dagar är tröttsamma, givetvis. Det kan bero på det ena, eller det andra. Men för det mesta, är det så fint. Och som idag, lite sådär extra, extra fint.
Att få vakna till en septembermorgon, med solen som skiner efter en vecka med bara få solglimtar. Morgondimman lättade från lägdorna i takt med kaffesörplande och morgonpigga ungars ljudande. Storebror fick välja. Springa! , sa han. På svaret om att gå eller springa, till Föris. Så vi kutade iväg. Liten började, efter otaliga pussar och kramar till sin mor, leka på stuberten. Vi tjejer sprang vidare, det var sannerligen en ljuvlig morgon. Lillan somnade och mamman flåsade vidare. Det gick tungt, så tungt. Gårdagens träningspass brände i hela kroppen. Men på något småknäppt sätt, som man inte kan förstå om man inte är likadan själv, så njuter jag. Av att kämpa mig fram fastän det är just det; kämpigt. Och jag känner mig sådär alldeles hög, när jag tar sista steget och bara måste, måste lägga mig raklång på infarten, för att andas ner pulsen.
Älskade Pappa stod redan på ställningen när vi kom hem.
Från springbralla till snickarbralla, var jag på få minuter med honom där uppe. Dessa målarstunder med honom. Som guld i min hjärteask. När Lillan vaknade fortsatte PappaMorfarn, och vi andra lekte och fixade lunch och så.
På köksbordet står ännu en bukett luktärtor. Och jag önskar så. Att man skulle kunna spara doften. Plocka fram den mitt i vintern. Och dofta. Men. Det går ju inte. Och det är ju lite det, som är den stora charmen.
…
Juni rastade Torehunden, Storebror hämtades hem och all målning som kunde göras i dag var plötsligt gjord. Och ja, ni förstår ju. Glädje.
Ännu en hela-familjen-middag, sån som jag fortfarande tycker är så fantastisk. Istället för att många såna varit på två håll den här tiden på året. Men inte nu. Helt underbart.
Som pricken över i, är tre generationer ute och snickrar tillsammans. Farfar L, Pappa M och Liten S. Den sistnämnda är Storebrorsvaken. Och prick hur nöjd som helst över det. 
Sallekatten håller koll på läget där snickarmännen springer in och ut och upp och ner och hit och dit. Alla tre i snickarbrallor och hörselskydd på huvudet. Så fantastiskt söta.
Efter att Lillasyster fått ett bad, klädde jag henne varmt, bäddade ner henne i vagnen med en vällingflaska som hon sörplade i ett nafs. Innan jag fått på henne filten, så sov hon. Somnade i spikljud och med andra ord mäkta van det här med att brädfodra nu. 
Den här kvällen känns så bra. Om nu inte hur mycket som helst går på tok, så kommer det att spikas färdigt ikväll. Förstår ni; fääääärdigt! . Därefter lite, lite målning. Efter det….. åh.
Ja. Det här har varit en lite extrabra dag. Så glad för den.
Önskar er en fin kväll!
Lillafrun
av Emmeli | sep 10, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Norra Drömgården, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen, Trädgård & Odling, Träning
Jag smög alldeles nyss ut från sovrummet…
Barnen sover sedan en lång stund, men jag har bara suttit där inne. Och lyssnat. På vad som för mig är som den vackraste musik. Deras andetag.
Själv är jag grusig i ögonen, har linoljefärg i håret och tänker tillbaka på helgen;
Vi har gjort lite allt möjligt.
Vaknade till lördag med morgondimman ute på lägdan.
M och Svärfar drog igång en riktig sån där tolvtimmars-arbetsdag. (Det är så nära nu, alltså. Liten pyttebit midja som ska upp, foder som ska på, plåtar som ska skruvas fast och sista ribben som ska upp. Ett par lager färg på det.. och sen. Oj, oj, alltså… det känns som ingenting i jämförelse med allt vi gjort).
Barnen och jag var då iväg till Mormor och Morfar. För typ världens mysigaste lördag. Storebror hade cykeln med och fick cykla på bästa lekvägen på jorden. Den som jag själv är uppväxt med. Lillan passade på att sova extramycket samt charma till sig ännu en livets Mormor-bulle. Mamman njöt av Hemma-hemma-tid, njuta varm brasa, äta mamma-lagad mat och sånt. Förutom att få träffa päronen, fick vi också träffa Moster M, kusin H och barnens lilla urgulliga tremänning M. Och så var det himla lyxigt att få sticka ut och springa också. Vi somnade gott till kvällen hela familjen.
Och idag vaknade vi till söndag, storm och spöregn. Och något som gjorde mig så himla, himla ledsen, fast som på ett sätt ändå fick mig att tänka; ”det hade kunnat varit så himla mycket värre. Tråkigt, javisst. Men.. ja, nu är det som det är, tur att ingen kom till skada”. 
Det var en stor, stor gren som hade brutits av på vårt älskade äppelträd.
Såg så sorgligt ut inifrån, men när jag kom ut så kändes det knappt som att det märktes. Det gjorde det ju, men det var ingen katastrof.
Jag älskar det där trädet och hoppas att det ska få leva ett tag till. Det är minst hundra år. Häftigt, tycker jag.
Nu ser man huset lite bättre, och det tror jag att mannen är smyg-glad över, fast ändå visade han sig jämn på munnen i morse, för sin lilla frus skull. Gulle Han.
Vi har målat tillsammans idag, han och jag.
Barnen hade Farmor-och-Farfar-date vilket var längesedan nu så peppen var sådär total. Perfekt och mysigt på alla sätt. Jag och M kände lite sådär ”tillbaka-på-brottsplatsen-känsla”, av att kliva in i Målarverkstaden igen och börja måla bågar på nytt. Vi har inte börjat på vårt nästa års beting, utan målar färdigt den 2,30 m höga pardörr som ska sitta på gavelsidan, mot lagårn. Allt är ju förberett för den och så, alltså karmen sitter på plats men vi har valt att inte såga rakt igenom väggen för att det just nu inte riktigt passar med en dörr igenom när vi ju har våran säng mot den väggen. Men den ska förhoppningsvis inte stå där jättelänge till och då är det bara att såga upp hålet inifrån, den lilla bit som är kvar. Så det kommer helt enkelt till en början att se ut som en dörröppning utifrån, men inte inifrån. Skitsmart tycker jag. Så slipper vi såga i nya brädfodringen sedan, för att ta upp det där hålet i efterhand. En riktig M-och-Svärfar-lösning!
Nu är det bara duk för, på utsidan. Så det är dörrbladen som blivit målade idag… dom skulle bli målade under något passande tillfälle ”i slutet av sommaren”… ja, typ så blev det, ju. Efter det blev vi allihopa bjudna på himlagod Svärmors-middag, innan vi sedan traskade hemåt. Sån lyxkänsla, så.
Nu väntar jag in mannen som är ute för sista passet i snickeriet. Vi ska ost-och-kex-dejta i finsoffan. Känns som ett gott avslut på den här helgen. Som varit så fin, på många sätt.
Hoppas att ni har haft det fint, ni med. <3
Lillafrun
av Emmeli | sep 7, 2017 | Hemmets Utsida, Renovering och Byggnationer, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
En bild från igår;
Jag hade precis haft morgon med kidsen, promenerat med dom till föris och efter att vi vinkat av Storebror så traskade jag och Lillasyster vidare. Långrundan och Lillan somnade, enligt plan. Väl hemma klättrade jag upp på ställningen på en gång. Älskade Mamma och Pappa kom. Mor för att vara Juni-jour och far för att hjälpa mig att måla (tacksamt!!). Vi klättrade upp. Jag, lite, lite för högt först. Tänkte att jag ”växt” och klarade högsta höjden nu. Jag har liksom gått från att tänka ”aldrig i livet” om tanken att ens stå på ställning. Till att nu vara rätt fine med några meter upp. Men jag fick verkligen svindel där högst uppe. Hu. Så jag klättrade neråt. Och så målade jag och pappsen dagens beting. Vilket vi inte hade kunnat börja med igår om det inte vore för att M slitit som ett djur. Pannlampa nu på slutet och många, många midnatts-sena kvällar.
En andra bild från igår. Innan vi hunnit börja måla lager två.
Så fantastiskt skönt för oss alla att vi börjar bli klara med sommarens stor-projekt. Vi firade med lunch sedan som jag förberett sedan innan. Jag passade på att bjuda hem Storan också. Så mysigt att kunna det, liksom. Förra onsdagen bjöd hon mig på god lunch, och igår var vi här hemma på drömgården och umgicks. Klickade hem tullislökar och surrade. Lite kusinlek hann det även bli när småpojkarna slutat skola och Förskola. Att Mormor och Morfar hämtade från Föris var såklart en höjdare!
Alla snickerier är så fina som M gjort.
Det är helt galet vad han slitit med dessa väggar. En hel del hjälp från sin far (vi kan liksom inte tacka honom nog!), men så imponerande mycket på egen hand. Jag är så beundrande honom och hans kunnande, noggrannhet och tålamod. Jag, är prick hur less som helst just nu. Längtar såå efter att bli klar med dessa två väggar. Den första tog evigheter då den var nästan 10 meter hög och ja, bred också. Dessutom livets första brädfodring, alla beslut ska tas om hur saker ska göras och se ut. Den sida vi gjort som nummer två har gått i ett nafs i jämförelse. Längtar så efter att inte känna att varje minut vi kan hålla på, ska gå till brädfodring. Så har det inte varit under hela perioden, vi har haft ganska god balans. Men senaste veckorna har varit galna. Jag längtar så efter tillsammanskvällar, fortsätta med något lite mindre, mer snabbgjort, projekt här inne. Eller för tusan, vad sägs om en stund att bara vara? Det finns knappt på världskartan just nu. Men snart.
Det blev visst en liten sneakpeak på huset. Både jag och M längtar så efter att leta fram någon gammal bild från när vi flyttade hit och sedan nu snart kunna jämföra med nuet. Det blir kul. En morot att jobba för!
Ha en fin torsdag, alla ni!
Lillafrun
Senaste kommentarer