B a d r u m s t v ä t t s t u g e f u n d e r i n g a r
Ja. Låt oss nu prata om Badrumstvättstugan. Och den där så himla härliga klinkerplattan som vi har väntat på i månader..
..ja inte för att vi pausat bygget för det, nej här finns alltid något att sätta tänderna i och som ni vet jobbar vi parallellt med byte av värmesystem.. något som känns hejdlöst aktuellt med tanke på den för jäkliga elräkningen som damp ner i brevlådan häromdagen. Nåväl, parentes. Nu pratar vi om något roligare, nämligen att vi nu faktiskt kan börja lägga golvet i Badrumstvättstugan..
Vi har valt en platta i granitkeramik i dom finaste färger vi kan tänka oss. Jordiga och lugna. Tanken är att lägga golvet med minimalt med fog.
Veckan som gått, har det lurats på olika plattläggningar.. ”en och en…? nääeh det blir för grilligt.. rummet är ändå ganska stort.. breder ut sig både åt höger och vänster vilket man inte ser i bild..”.. ”två gånger två då? det känns perfekt!….” …” men bara för kul, ska vi inte testa att lägga ut tre gånger tre också?” …”åh, tusan! det var ju också jättefint”..
Som ni märker.. blev det väldans svårt att bestämma sig för oss. Vi frågade er inne på instagram om råd, storfamiljerna har tyckt till osv.. vi får väl se vad det blir till sist… har en önskeplan om att börja lägga golvet den här veckan..
Tanken med detta rum, den känsla vi önskar skapa, är att det är ett ”arbetsrum”. Vill inte ha det för tjusigt, liksom. Där väcktes också idén om att förvandla den lilla plattan, till en till synes större platta… sådär som man gjorde ”gammalt tillbaka”; tog enklare material och skapade något som såg mer exklusivt ut.
Här nere. Här ska vara ett enkelt rum, med god förvaring, mjuka, jordiga färgval. Väggarna kommer kläs i pärlspont. Har provmålat en dutt, ser ni? Bilder längst till höger. Målad med linoljefärgen 100 % grön jord.. men det blir nog lite väl mörkt, man ser ju knappt i detta norr-rum att det är grönt på pärlspont-biten, eller hur?
Så. Grön jord blir det, men inte 100%, utan med lite vitt i. Det blir förstås kakel i duschen. Men enbart där. Pärlspont i resten av rummet. En vacker golvsockel som möter upp. Vackra lister kring fönster. Redan fyndad andrahands-shoppad skomakarlampa i fönstret. Platsbyggd förvaring, klädd i pärlspont. Rejäl bänkskiva att stå och greja med tvätten vid.. Mhmm…
Det här var natten mot luciadagen.. spänningen var oliiidlig. Skulle nu senaste tidens allt kopplande och lödande av alla kopplingar, kunna förklaras klara eller skulle det läka vatten någonstans?
En liten glimt av alla rör där i den där himla teknikskrubben. Rörigt (!) där är,…. minst sagt. Den skäggige har aldrig någonsin gjort något dylikt tidigare, men i vanlig ordning är han modig och bara gör… hejdlöst noga.. förstås, läkte det inte någonstans, vattnet kom där det skulle.
Vilket hallelujah moment!
Nu hade vi allt förberett.. puh,
-Imorn kommer grävaren…
Det blev luciamorgon.
Alla var hemma. Spänning i luften, pling-pling från änglaspelet, något random luciatåg som skränade ur högtalarna medan vi försökte skapa oss en så luuuugn och gemytlig lussemorgon det gick, innan skolbarnen skulle skjutsas till skolan och dagens bestyr dra igång…
Lill-Olof parkerade sig med utsikt genom köksfönstret, full sikt över grävmaskinen.
Nu skulle det äntligen grävas för inkommande vatten, till nya badrummet. Samt grävas in från bergvärmehålet och in till huset. Hej och hå.. ”vaarför har ni inte gjort det här tidigare, utan gör det nu, mitt i vintern!?”.
Det kan man fråga sig. Det finns bara ett svar på det; vi har jobbat så hårt och snabbt vi kunnat, Team Drömgården. Två vuxna och fyra barn. Varenda handtag som görs, är gjorda av oss. Drömscenariot hade varit att vi hunnit gräva det här, senast för typ en månad sedan.. men vi lyckades ej med det.
Allt flöt så väl. Men efter några timmar, stötte vi på patrull… och vad som visade sig skulle bli vår alldeles egna lilla ”minikris” och prövning… ett problem vi ej räknat med.
Dom gamla, gamla avloppsledningarna, i betong, var så sköra att antingen var avloppet redan trasigt men har hållit sig i schack under mark, eller så trasades rören av grävmaskinens vibrationer.. vi kan ju välja att se det som ”tur i oturen att det upptäcktes nu då”… men orden ”ok, avloppet är trasigt och vi kommer inte att ha vatten på ett tag”, kanske inte passade sådär ypperligt när temperaturen låg på femton minusgrader och tjurigt sjönk… när man har fyra små barn, som blir kissnödiga, bajsnödiga, behöver byta blöja, blir hungriga, behöver tvätta händerna.. när man behöver laga mat, diska.. osv. Som tur var, hade vi tappat upp en hel del vatten innan, så nog skulle vi klara oss..
Där inne var husmodern glad över att ha lagat storkok till morgonen, innan vattnet nöps helt. Att vi hade frysen fylld med både limpor och gofika att plocka fram, så vi tillsammans med MammaMormor och PappaMorfar och snälla grävar-M kunde lussefika till eftermiddagen.
Och ni ser lillungen med rosa slingor där? För mitt i allt hade vi bokat in hemfrisering av familjens två största pojkar också, Juni var lycklig över att få busfärga, klippandes av hennes hår sköter hennes morsa.. men ja, mitt i allt hade vi frisersalong i köket, haha!
Det fikades och medan himlen färgades rosa sjönk temperaturen ytterligare. M och M fortsatte att arbeta tillsammans och jag försökte att sköta hushållet.. med vatten enbart ur en tappdunk…. KRÅNGLET… lilla ”minikris”-känslan. TUSAN! Sååå nyttigt!!
Ett äventyr det var, att till exempel bara gå och kissa nere i lagårn, i svinkylan….
”å mamma, jag ska mmmmmjuuta av att kunna gå på toa, när den fungerar igen”, sa ena lillungen. En annan lillunge bannade detta badrumsprojekt…
Hjälte M i bild.
Nånstans här var det sen kväll. Vi hade ätit middag hos oss tillsammans med grävar- M. Och bästa svärisarna, som kikade in och kollade läget ( jag hade ju ändå storkoket färdigt, så ”kom in på middag ni också!”, sa jag och kände mig som min Moster G som alltid varit så härligt inbjudande till alla som spontankikar in.. så vill jag också vara!).
Svärfar stannade sedan kvar och var hjälte tillsammans med övriga arbetare. Timme efter timme ute i kylan.
Moment. Igen. Och här i bild, målet med dagen. Att dra slang för inkommande vatten.
Gamla, lilla drömgården undrade nog vad som hände, tänker jag…
Å hej och hå… ”vi kommer behöva gräva lite över infarten bara”. Ungefär dom orden jag hade fått innan detta grävande drog igång… säger en del om den skäggiges avslappnade inställning till saker och ting.
VI HAR JU GRÄVT UPP HALVA GÅRDEN!! , menade en annan….
Gullbarnen pysslades om där inne, scoutlägerfeeling på både kvällstvätt och tandborstande. Tätt, tätt, bäddades småttingarna om i storsängen.. ”mamma, jag älskar våran familj.. även när det krånglar ibland”, sa en lillvän.
Barnen somnade. Grävmaskinen tystnade. Jag och M hjälptes åt att ”släcka ena branden” efter den andra här inne. Någon säkring som gick, en diskmaskin som lyste felkod plötsligt och behövdes dras fram, skruvas isär… en varmvattenberedare som det plötsligt läktes vatten ur..
Om vi somnade gott när vi väl kunde lägga oss till natten? .. när diskmaskinen brummade då vi i alla fall fått tillbaka vattnet i kranarna? – JA.
Idag. Tjugo minusgrader. Djupa diket är så när som ett minne blott..
Ni anar jublet när vi efter ett och ett halvt dygn fick tillbaka lyxmackapären, TOALETT. VARM! Med rinnande vatten.
Här blir mitt senaste julpynt-tips; en hög med stora stenar mitt på infarten. Så inbjudande ju!
Äääsch.. snart är dom borta därifrån och kommer förmodligen få förlänga stenmuren neröver gården.
Nu får mer grävande väntas med till våren… som att reda till infarten och lägga tillbaka kantstenar osv.
Idag har Herr och Fru L varit bortom trötta.
Men är så tacksamma för proffsig grävning. För Svärfars inryckning. För snabb hjälp från kommunen som kom med prylar till trasiga avloppet så tidigt det gick i morse, så den skäggige kunde krypa ner i gropen och laga det. Tacksam, för att detta projekt som vi faktiskt bävat inför, nu är (typ) över och vi kan börja ägna oss åt lite roligare moment där inne nu…
Jag satt och småsov en stund i lagården i eftermiddags.. det var inte jag som tog hand om djuren igår så det kändes som en evighet sedan.. senaste två dygnen har varit innehållsrika helt enkelt. Och efter att ha suttit där och suckat och pustat lite, mötte jag Ikran i hagen, som tittade på mig och sa ”ryck upp dig nu, det här var ju bara en hittepå-kris.. ni är bara trötta idag, imorn är en starkare dag och detta lyxprojekt kommer kännas härligare igen”.
Då jag gjort en rejälare sortens städning i ett utav barnrummen där uppe på våning två, passade jag på att ta några bilder.
Vi kanske stannar till redan här, precis utanför. För er som undrar; Pärlsponten är målad i Gysinges 2 % grön umbra. Snickerier i Gysinges 7% grön umbra. Dörren, fantastisk eller hur? Den är ett utav dom kärare gårdsfynden.
Ni är flera som frågat tidigare om bilder på barnrummen.. men jag har knappt visat dom, mer än när dom var precis nygjorda för två år sedan. Då det ju helt sonika handlar om just det; barnens rum. Deras egna rum. Men, nu är inga spår av pågående lekar eller så, rummet är rätt anonymt.. ja faktiskt redo för att Moster M ska flytta in där över allhelgonahelgen!
Så nu tvärkikar vi in, efter att ha frågat om lov, förstås!
Här är ett utav dom två barnrummen vi gjort i ordning.
Lite enris i kruset och november och dess lugna, tillåtande känsla, är här.
Älskar gamla skolplanschen där. Ett utav alla andrahandsfynd här inne.
Här inne samsas dom flesta av barnböckerna, faktiskt. Då går man till ”Lilla biblioteket” och tar sig en bok innan kvällsläsningen. Mysigt!
Väl vald konst.
Tapeten här inne är en boråstapet, inhandlad hos Colorama Lunde givetvis (alltid prisgaranti på tapeter där OCH världens bästa hjälp och rådgivning).
Skurgolv i mitt hjärta! Vackraste jag vet. HÄR kan ni förresten läsa om hur vi gör när vi skurar dom.
…
Nu har vi ju dubbelt så många barn som iordninggjorda barnrum, så ni anar nog att det väntar barnrumsskapande framöver. Men vi vet inte riktigt hur vi ska göra med den saken… behövs fyra egna rum? Hur gör ni andra med många barn? Har alla varsitt rum? Om inte, hur länge känns det ok att dela?
Direkt till vänster innanför ytterdörren, där finns den nya trappen numera. Så mycket bättre plats än att den tidigare kom upp mitt i övervåningen. Direkt efter den nya trappan, kommer ett rum. Som vi framtills nyss haft som Lek- och allt-och-lite-till-rum.
Bilden ovan, hade det sina glansens Lekrumsdagar.. Det enda vi gjorde med det här rummet när vi flyttade in, var att riva bort heltäckningsmattan och slipa och behandla golvet. Sen har det lekts och lekts där inne..
…men för varje renoveringsmoment, har lilla rummet trasats sönder och övergått från härligt lekrum.. till hemmets Stök,- Tvätt,- Crosstrainer,- och Leksaksförvaringsrum… håll i hatten;
.. det har sågats sönder i och med fönsterbyte, trappinsättande osv. Och nu äntligen, är det på tur att tas om hand och bli vad som är egentliga tanken med det.
Största barnen har nu fått egna rum på övervåningen. Dom två minsta barnen finns det också utrymme för att ge egna rum där uppe. Så, nu har förvandlingen börjat. Det här ska bli vårt ”Lilla badrum” och framförallt TVÄTTSTUGA. Jag längtar så jag blir nipprig av tanken.
Ett stycke utgångsläge.
I ett hujj hade M rivit ner taket och plockat fram det gamla vackra, som fanns ovanför. Tvättat det rent från limfärg. Samt rivit skivorna från väggarna. Och börjat lyfta golvet och kliva in i det skedet vi av övervåningsskapandet minns med lite fasa; själva spånskottandet…
Ett stycke spån-kana uppfanns. Säger inte vem som kom på den GENIALISKA idén…….
Den mest idoge människan jag känner, har skottat och skottat.
..fyndat och fyndat. Hujedamig, denna dörr, tror vi kan vara det som varit ytter-pardörren här på huset en gång i tiden. Vi har hittat gamla bilder av huset och det verkar lurt. Det gör lite ont i hjärtat. Men så är det. En dag kommer det säkert bo människor här i huset som tycker att jag och M varit knasiga med alla våra ”byggnadsvårdande val”. Jag skulle vilja påstå, att det ej finns några rätt eller fel. Vi gör bara på olika vis, för att sätta vår prägel på byggnaden som blir vårat hem.
Gamla tapeterna då! Så roligt att finna. Jag tycker mycket om den som är till vänster i bild.
Nånstans här checkade jag ut och slutade fråga ”vad är det du gör nu!?.. vet du ens vad du gör?”
Den skäggige räds ej utan flinar gott åt sin fru som sticker in huvudet genom dörren ibland från småttinglivet som pågår utanför.
M gräver alltså förhand. Lyfter stenar tunga som tusan. Börjat kalla rummet för ”grottan”.. och befinner sig nu här;
…
Härnäst nu:
-Fortsätta förbereda för vatten, avlopp och bergvärme (det är ju alltså det M gör nu, nere i ”gruvan”.
-Kompletteringsregla, om det ens är något som går att behålla?,.. annars är det nog bara att börja om. Regla golv, mao!
-Isolera och lägga igen golvet.
-Lägga golvvärme
… och så vidare. Som ni märker. Det här är ett stort, omfattande och förmodligen (om vi är realistiska och tänker in allt i det liv vi lever) ett långdraget projekt. Men vi tar det, pö om pö. Målbilden är en härlig dusch, en vacker platsbyggd kommod för handfat, jo en toalett också, ja. Tänker något vackert, men inte föör flådigt klinker på golvet. Smal pärlspont på väggarna, i gult? grönt? blått? … vi har ej landat i det, och som ni märker är det inte särskilt brådis att bestämma pärlspontfärg. Och framförallt längtar jag efter utrymmet som blir tvättstuga..
Tanken är att ”mata på” nu så mycket vi bara orkar innan vårbruk, höskörd, SOMMARLOV och så vidare tar vid. Sen får vi fortsätta till hösten.. drömmen hade varit att vi i alla fall kunde, inför nästa vintertid, börja njuta av ett annat värmesystem är det vi just nu har; direkt-el… men, det får vi se. Team Drömgården jobbar på!
Äääh, nu ids vi inte vänta mer. NU kör vi, matrumsvisning!
Det hade just varit nyår när vi drog igång det här ”lilla” projektet. Ja, efter att ha rivit av ett skapande av en hel övervåning kändes det fjuttigt.. och vi var ense om att det här skulle få bli ett litet sakta tuffande sidoprojekt… och hej och hå, vad lite tid det fått och vad utdraget det blivit… och vad härligt det är nu, att det är, så när som på ett par trösklar som ska målas, en taklist som ska målas ett par varv och ett golv som ska såpskuras… – FÄRDIGT!
Vår första tid här, året vi hyrde gården (och åkte emellan vårt ”sommarhemma” och studentlyan i Piteå).. då såg det ut såhär.. med stora perspektivfönstret som vätte ut mot lillåkern..
Ingen jättevilsam färg på golvet, nej. Och lite för många olika tapeter. När vi hade köpt gården var vi ense om att inte quickfixa något, utan ”göra ordentligt”. Men just det här rummet, skulle få sig ett ”ansiktslyft”. Det visade sig nämligen krylla av skadedjur under denna heltäckningsmatta.. som åt hål på alla våra dyra, fina ullkläder. Morr.
Så, i ett nafs så slet vi ut heltäckningsmatta, slipade golv, linoljevaxade det med vitpigment och målade väggarna.
Rummet har sedan dess (2015) varit allas vårt sovrum och liksom trasats sönder, stackars, när fönster- och dörrinsättningar gjorts. Men eftersom inget quickfix skulle ske, så har det fått vara trasigt här och var och helt enkelt vänta på sin tur i ordningen.
Vi har sovit gott här i alla fall, framtill i julas när vi flyttade upp.
Nu skulle här bli ett gemytligt matrum istället!
ÄNTLIGEN ett projekt som INTE innebar att bygga något från grunden (som övervåningen som inte var bedodd), utan faktiskt få återskapa något…
Till vår lycka fann vi ett locktack där ovan masonitskivorna!
Ur med miljarder smånubb och på med tapetklister för att få limfärgen att släppa från taket… (får ont i hjärtat av synen på lillkatten, som nu är i himlen..)
Den tappraste jag känner. När färgen började släppa, skrapade han ner färgen och sen följde timmar av pilligt göra, att få bort prick all limfärg. Man kan ju undra varför han inte använde en liiite större svamp? Nåväl. Han ser ju glad ut, så!
Eftersom precis inget är rakt här hemma utan speciallösningar krävs precis överallt, så är det särskilt tacksamt med all den hantverkarhjälp vi får från höger och vänster. Ni ser ju bara! På vissa väggar revs treetex-skivorna ner och återigen behövdes småspik dras ut! 7-årige Minimannen gjorde ett gediget jobb, van minibyggmästare sedan ett års ålder och nybliven hemmansägare.
Murstocken gjordes fri från ett gäng spännande lager. Och murades sedan där det behövdes. Här hade också gipsskivorna börjat komma på plats som ni ser!
Sånt här blir man ju nipprig av! 1886 var året..
Det tätades och isolerades med iCell och linoljedrev i vanlig ordning. Och återigen, speciallösningar härs och tvärs för att få det någorlunda rakt och möjligt att jobba vidare. Ett pussel.
En ”ny” dörr mellan Matrummet och Salen skulle också få komma på plats..
Återigen. Ovärderligt med all denna hjälp! Särskilt när jag var så hutlöst preggoillamående där i början.
Från Salen sett..
Sådärja!
Ny dörr på plats!
Och från matrumshållet så blev det såhär;
Och plötsligt var det sommar och vi gjorde ett litet ryck efter månader av paus. Där var nu dörren på plats, taket hade fått sina lager schellack och sina tre matta linoljefärgslager. Murstocken var färdigmurad och påbörjad med sin målning… men färgen tog slut… ja, slut på lagret ni vet så det var bara att vänta. M drog igång med golvslipandet!
Nog har det varit fint med det vitpigmenterade linoljevaxet som vi har provat där på golvet efter att vi rev ut heltäckningsmattan.. meen, inte särskilt tåligt. Nu skulle det bli ännu ett skurgolv här hemma!
.. och sen tog det visst heela långa sommaren innan vi ens hade en tanke på att göra något här inne. Eller på priolistan tog inte detta någon topp-plats, rättare sagt.
Men plötsligt hände det! Det tapetserades, skapades smygar och vackra krön av den duktigaste Byggmästaren jag känner. Det förkroppades lister som hamnade på sina platser och schellackades lager efter lager.. och målades och målades.. och plötsligt, trots lite småpill kvar, så hade vi vårt matrum! Lagom till mammans födelsedagsmiddag häromdagen!
-Välkomna in!
Så så såå kär i tapeten som heter Esther och kommer från Boråstapeter.
Alla snickerier är målade i Kulturhantverkarnas linoljefärg, 2 % grön umbra.
Och förstås har vi handlat hos Colorama i Lunde, ännu en gång. Det är kanske lockande att köpa tapet på nätet? ”ja, för att få lägsta priset!” .. men vet ni, Colorama Lunde matchar nätpriset OCH ni får dessutom gratis hjälp i dina val och service i TOPPKLASS.
För oss här i Höga kusten/Ådalen, det klockrena valet!
Vi är så himla lyckliga över detta rum nu ska ni veta!
Nu när hösten är här och vi är inne mer igen. Här ska vi bara-vara-vara, umgås, äta gott, sörpla kaffe i morgonsolen, spela spel och låta halvfärdiga pusslet ligga framme på bordet..
Och återigen kan vi konstatera.. att några småprojekt, det finns inte. Kanske tror ni nu att vi ska fortsätta vidare in mot Salen, där det är trasat härs och tvärs, nu av ännu en dörrinsättning… men icke! I tur och ordning var det… först nu måla klart det allra sista i matrummet, föda liten bäbis.. och sen, ja det tar vi då! Ett projekt jag längtar massor efter! Hela gänget, förresten. Hoppas ni fortsätter haka på i vår ”lilla bygg- och renoveringsresa” av gamla huset vi kallar Drömgården!
Att få somna och vakna till synen av ett stort moln av äppelblom. Så vackert. Som en tavla!
Vi njuter varje dag av dessa ljuvligt doftande rosavita skapelser.. måtte detta gamla, gamla träd stå kvar länge till.
Vi som fantiserat så, hur det ska kännas att sova där uppe i sovrummet, med äppelblom precis utanför. Det är än mer magiskt än vi trodde.
Tänk va, när det här rummet var det enda som var ett rum här på övervåningen. Undrar så vem som bott här en gång. Pigan? Vars klänning kanske är den vi fann i spånet i golvet av ett utav rummen. Eller var det drängen? Vars gamla skjorta vi fann nere i lagården för ett tag sedan?
Svindlande funderingar.
Kämp och slit sedan denna före-bild..
.. idogt arbete och massor av tålamod.
Teamwork, hela familjen.
.. och himmel, vad vi sover gott här nu.
En fröjd att tassa in på det gamla, gamla brädgolvet som vi beslöt behålla och som M lagt ner ett otroligt arbete på. Handhyvlat, nej inte med någon maskin, en alldeles vanlig gammal handhyvel. Sen jobbet med alla skarvar.. där han kröp på alla fyra och gjorde ordning golvtilja, för golvtilja.
Galenskap? Eller ren och skär passion för en plats vi lever ut våra drömmar på och som är drömplatsen för oss? Det sistnämnda förstås. Det är ju därför vi kallar denna gammgård för ”Drömgården”. Ju!
Senaste kommentarer