av Emmeli | apr 30, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 4 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Trädgård & Odling, Träning

Sista aprildagen.
Med vad som kändes som största vinsten i morse; att lilla Juniflickan vaknade utan den minsta feber. Mycket och tjurig feber som följt hela helgen. Usch. Sån lättnad när den var puts veck…

Fantastiskt väder. Så vi har njutit. Långhelg, så bra påfund!
Hela tiden försökt hålla J så lugn det bara gått, såklart. Gunga lite. Det funkade ju. Jag har njutit av att kratta och göra fint på gården. När Juniflickan sov jobbade jag vidare, och firade också med en stunds klappa-bebbemagen-vila på min blivande lastpallstrapp.
Ett utegympapass hann jag också. Helt ljuvligt alltihop!

Och pojkarna har jobbat med ditt och datt tillsammans. Så söta att jag får dåndimpen.

Mammas älsklingspojke som kutar efter sin pappa!
… och ungefär där tog det härliga slut.
För efter Lillasysters slumrande timmar vaknade sedan lillhjärtat… med samma jädra höga feber, igen.
Suck.
Mest för hennes skull, såklart. Men också suck för päronens skull. Mamma- och pappahjärtat har jobbat i helgen också, om man säger så. Och så typiskt det kändes alltsammans, för jag pratade med vårdcentralen i morse för säkerhetsskull, liksom… men då lät ju läget stabilt och som att J nästlat sig förbi den elaka Basiluskan… men, nu var läget plötsligt annorlunda igen och lilla flickan var inte alls pigg. Efter samtal med 1177 blev rådet ”åk in”.
Morsan inlagd på sjukan ena dagen, Monstermigrän, febriga barn nästa, kaskad-ni-vet-vad i bilar, skrik över öron och så en liten prick över i:et med att avsluta april på sjukan också.
Håhå…
..att det behövdes åkas ända till sjukan, var ju för att vc hunnit stänga och det sedan är ”söndag” imorn mitt i veckan och vi inte ville vänta i två dagar till ifall nu dumma Basiluskan tänkt fortsätta vara elak. Så det var lika bra att åka. Kändes återigen som lycklig vinst när vi snabbt fick åka hemåt ”bara” med penicillin mot öron- eller halsbasiluska… troligtvis öron känns det ju som? ..eftersom det är vad som svassar omkring bland småttingar här i byn och just precis vad Storebror ju tagit sig igenom… dock med så mycket starkare motståndskraft än lilla Skrållan.
Tacksam är jag för att S fick gå på majbrasan med Farmor och Farfar istället, träffa morbror och kusiner medan vi var iväg. Och vi hann ju se rekordmånga brasor under bilfärden, vintern har rasat ut och vi är hemma på Drömgården igen, med en liten flicka som tacknämligt ”bara” är sjuk av vanlig basiluska.
Sista aprildagen. Som innehållit Livet… med sina goda och mindre charmiga sidor.
Hoppas ni haft en god Valborgsmässoafton!
Lillafrun
av Emmeli | apr 28, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Köket, Laga, Baka, Äta, Liten 4 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Recept, Söta kakor, bullar och pajer!, Stora Lilla Familjen, Träning

När det varit kaosigt, så uppskattar man det där alldeles vanliga så himmelens.
Som en vanlig lördag som börjar lite som man är beredd på. Dessutom starten på långhelg, håhå så härligt!
Efter monstermigrän, är jag så urbota less att ligga ner och idag var inget undandag. Det är minsta lillhjärtat som det idag varit allra mest synd om. Hoppas så på att hon får bli kvitt feber och hosta-svängen så smidigt som S… och helst inte då med något efterskalv av öronont, om man får önska.

Med (såklart) lite mindre energi än önskat, men lika mycket tjurighet som vanligt, så fick preggot sitt lystmäte när dubbelsatsen bulldeg sattes tillsammans med barnen och en sjuhelsickes bullbak tog vid.
Teamwork på den högsta nivån!


Och efter x antal timmar var köksbänken fylld med vårigt- och perfekt-att-ha-i-frysen-fika.
En del alldeles vanliga kanelsnurror (efter älskad mans önskan) men dom allra flesta med hemgjord vaniljkräm i.
Receptet på dessa drömmiga Mormorsbullar har ni HÄR.


Vi firade med att bjuda barnens Mormor och Moster på lördagsfika. Himla gott!
Förutom bullbak; Vårens första utegympapass. Lite mera krattande. Rutschkaneåkande. Bilstädande. Och den första grillmiddagen. Fönstermålande (i denna skrivande stund.. jag inne med småttingar och M, idog, i Målarverkstaden). Det, har också dagen bjudit på.
Så många Guldstunder på en och samma dag att det inte är klokt.
Som godast skrattade jag nog när barnen busade i köket efter middagen och jag och M unnade oss inte bara en snabbpuss vid disken utan några på rad sådär, ni vet.. S utbrister lite förbryllat ”Juuni!? Fattar du vad som händer nuu..!?..?” varpå hans lilla trogna följeslagare snabbt svarar; ”Nääee? ” lite smått uppgivet.
Livet.
Hoppas att ni har en härlig Varlborgshelg!
-och tack fina ni, för alla era gulliga ord och hjärtan och krya på, både till småttingarna och deras mor. <3
Lillafrun
av Emmeli | apr 27, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting i magen, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen

Det var en fin aprildag.
Förutom liten Skrålla med feber. En dammsugare som totalt ramlat sönder. Och en katt som grävt upp en drös av mina tulpanlökar (morr!!!).
S hade haft en så bra dag bland småvännerna. Så fint. Tjuriga hostan som jag var lite orolig över skulle störa i snabb lek, hade inte gjort det ett endaste dugg. Lillan yrvaken i vagnen, pojken till fots bredvid. Premiär i livet att gå hela vägen hem från Förskolan. Som önskat av honom.
Över forsande ån, genom kära byn. Plockande av tussilago i dikena till mamman. Varmt och så skönt. Ljuvliga utetimmar. Gungande och första små krattningsdragen på torra gårdsfläckar. Jag var lyrisk. 
Till kvällen var det så gemytligt att det inte var klokt.
Första riktigt vårvarma kvällen kändes det som.
Medan jag skulle städa det sista, bäddade mannen ner småttingarna i Springvagnen och drog på löptur. Tränade och sövde barn på samma gång. Så möttes vi hemma sedan, småttingar sov gott och vi tyckte att det nästan var en föör behaglig kväll för att vara sant. 
PANG
Fars!
Småttinglivskaos
…
Från ingenstans vaknar S i gallskrik. Klagar på ont öra. Vi har aldrig varit med om det tidigare och försökte läsa oss till vad vi skulle göra. Gråt, gråt, och till sist så vaknade såklart även den andra tungsovande lilla människan. Så då hade vi två som gallskrek. J med hennes feber och S med ont, ont öra. Vi försökte locka i S alvedon tillsammans med favoriten crush. Så äckligt, och så en slemdryg hosta som satte igång, så plötsligt var alvedonen uppe igen…! Åh. Efter lång stund av skrik fick vi lugna barn framför en pettsonfilm.
Men bara en stund, sen fortsatte ledsamheterna.
Vi bestämde oss för att packa oss ut i bilen i sena kvällen, så Miniman kunde somna upprätt, vilket skulle vara skönare än liggande. Med varsin glass i barnens händer, klockan 22 på kvällen, åkte vi iväg. Vad gör man inte liksom…
Men inte ens glass hjälpte. Så vi återvände hemåt för att göra ett alvedonförsök till för smärtstillande. Efter många om och men har stackars Liten lyckats truga i sig äckelalvedonen när vi åker iväg på småvägar i byn. S somnar gott…men några få minuter senare händer mardrömmen i bilen.. alvedonen stannar inte den gången heller, om man säger så.
Kaos.
Sanering av bil och barn och ännu mera gråt i vad som nu blivit natt.
Jag och M tittar på varandra och undrar ”har han fått Äckelsjuka nu plötsligt eller vad!?”…S har inte varit på föris på en vecka, vi har bara träffat familj, inte varit bland äckelsjuka ett endaste dugg, men vacklandet började. Får råd från andra päron att precis det här kan hända med brusig alvedon i liten kropp… det verkade sannolikt.
Hemma i natten bäddar vi ner småttingar i storsängen. Från ingenstans sover dom båda lugnt. Jag och M röjer hem, pustar och hamnar på kudden alldeles för sent. Ber för en lugn natt. Vaknar svintidigt i morse och tittar på varandra… barnen sover, i typ samma position dom somnade.. tacksamt.
M åker på jobbet. Jag somnar om. Någon timmar senare vaknar vi. Och mamman känner direkt att ”nu får jag h-vetesmigrän”. Hinner peta i mig två alvedon, ringa M och sen är talet nästan putsveck.”Jag förstår inte vad du säger, mamma” sa lillvännen. Jag försökte behålla lugnet så gott jag kunde tills M var hemma. Men den här typen av migrän är så fruktansvärt obehaglig. Syn, känsel- och talbortfall även idag alltså. 8 timmar plåga. Och därefter nu ”bara” migränbakis…
Håhå, vilket dygn, alltså. Jag sa redan när vi la oss så sent igår att det här bäddar nog för ett migränanfall, eftersom sömn verkar vara något som stör. Samma visa var det ju förra veckan när jag drömt och sovit dåligt. Då kom h-vetesmigränen.
Jaa… så, så kan livet vända från härligt till är-det-någon-som-skämtar-med-oss-drygt, i en grisblink.
Tacksam är jag över att vi ändå är så förskonade från sånt här tråk. Att M kunde komma hem fort idag. Att S inte klagat det minsta på varken öra eller annat idag utan mått tipptopp (hur är det ens möjligt?). Att J´s allmäntillstånd är så bra trots feber dag två. Och så är jag lycklig över att vara igenom den här svängen av ont. Hoppas på en lugn kväll och god natt så det kan få bli en härlig valborgshelg här hemma på gården för hela familjen!
Ta hand om er alla ni så hörs vi snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | apr 22, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 1 år, Liten 4 år., Mammalivet, Stora Lilla Familjen

Plötsligt så stod dom där som gula solar och lyste upp i diket.
Tussilagolycka!
Alltid lika förunderligt varje år, hur det så snabbt det bara töat, växer fram något så vackert. Nu och framåt är en sagolik tid.
Den där långpromenaden med mor och sovande Lillasyster i vagnen, var väldigt härlig. Tussilago, porlande vårbäck och nyvaken myrstack var några utav dom vårtecken vi njöt.
Som vanligt en så mysig och god dag hos mamma och pappa.
Idag vaknar vi till söndag här hemma på Drömgården.
Jag ska kila ut och kika på nya fönsterna. Tre (!) stycken nya hann mannen och Svärfar med. Jag är impad. Mycket. I övrigt blir det nog en ganska lugn dag, i alla fall för vissa av oss. Liten har haft febernatt och har enligt honom fått ”gammhosta”. Det var jagvetintehurlängesedan han hade feber, men jag vänjer mig ändå aldrig. Mammahjärtat gör ont så fort en småtting inte mår bra.
Unga! unga! unga! (gunga), går Juniflickan runt och papegojar. Alldeles snart är gungställningen framme helt och hållet. Vill du gunga?, undrar jag. Varpå hon formar sin lilla mun rund, lyser upp och svarar; jaah, tjeesis! (jaa, precis).
Så. Det är söndag. Här ska pysslas om sjuklig Liten. Och gungas! Bland annat.
Önskar er en härlig söndag!
Lillafrun
av Emmeli | apr 21, 2018 | Emmeli funderar, Hemmets Utsida, Mammalivet, Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
Äntligen!
Till skillnad från förra årets fönsterbyten som började redan i slutet av januari, så har vi istället pepprat med målning och väntat in snösmältning, vilken vi inte direkt behövde vänta på förra året. Fräsig vinter i år, minst sagt! Idag är Svärfar här och hjälper mannen med dom allra första bytena. Så fantastiskt roligt!

Vårt Vackerhemmas (som S kallar hemmet) allra fulaste sidor… och dom som behöver brädfodringen allra, allra mest.. En härligt (ful) Förebild!

Visar er ritningen på hur fönstren kommer placeras så får vi verkligheten ”lite” senare… det tar ju sina månader det här, det vet vi. Men så vackert det kommer att bli till sist!!
…
Dagens Lördagsbestyr här hemma på gården, alltså. Första fönsterbytena. Jag vet faktiskt inte hur många snickarna tänkt hinna.
Jag och barnen hjälper till på bästa sätt idag; åker till älskade MammaMormor och PappaMorfar. Jag läängtar dit. Längtar efter att krama päronen och igen och igen säga tack för i onsdags och tack för att ni finns. Jag ska erkänna att jag är lite skärrad ännu och känner efter prick hela tiden om det är något nytt på gång. Och M frågar ungefär var femte minut hur mår du Emmeli?. När jag fick hittills kraftigaste migränanfallet jag haft, i påskas, så var jag beredd på att få ett regn med dagar av fler anfall eftersom det varit så med både S och J i magen. Men det kom ju ingenting mer då. Förrän nu då, veckor senare. Så nu vet jag inte vad jag ska vänta mig. Kan inte förbereda mig alls. Finns inga slutsatser att dra.. vad jag kan ha gjort, ätit, eller så innan jag får det. Bara hoppas på det bästa nu, mao.
Ta hand om er och hoppas att ni får en härlig lördag!
Lillafrun
av Emmeli | apr 20, 2018 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting i magen, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
(inlägget innehåller en reklamlänk)


Å.
Så glad att vakna hemma till en alldeles vanlig dag. Fredag, dessutom! Alldeles vårvarmt redan från morgonen. Efter morgonbestyren, när vi skulle ut, hann jag bara ta på barnen varsin fleece innan dom hoppat i stövlarna och struttat nerför trappan och börjat uteleken. Den med både lera och snö nära till hands. Men alltså, så fantastiskt skönt att kunna klä så mycket lättare nu. Om än små leggings eller vanlig bralla inte är dugligt att leka i ännu.

Förutom uteluft, småttingar, fiskmåsarna och deras skrik som är sådär vansinnigt härligt att höra första gången för året, har jag njutit av att dona här hemma idag. Tvätta och städa hemmet. Försökte vara klok och tänka lite SPM (Spar På Mor).. och letade fram moppen i ett par rum. Jag kan egentligen bara en veckostädning; ut-med-mattor-damma-dammsuga-knäskura-klart!. Men det gick fasligt fort att moppa alltså, än om jag alltid svär en lång ramsa åt det redskapet. Mm.. jag kände mig alldeles duktig som frångick det vanliga.

När pappan slutat jobbet och vi checkade in för helg, firade vi fredag, med att susa ner på byn och äta vårens första kulglass. Junis första i livet… succén var ej måttlig! Innan vi återvände hem till älskad Drömgård….
sa hejdå till sparken för denna vinter..

.. och fram åkte cyklarna. Det, är vår! Och titta Lillasyster. Skrållan. Juniflickan. Livspremiär på trehjulingen!

Plantering av himmelsblå penseér, sluttampen av takdroppande från lagårdstaket och vårjackepremiär har denna fredag också bjudit på. Är så glad i min nya blå jacka som jag ”ärvt” av den finaste Julian jag vet. En nyfunnen vän, jag kan sura ihop över bor alldeles för långt ifrån norr (HÄR kommer ni direkt till henne! <3).
Och årets variant av denna parkas från Lindex, kan ni hitta HÄR i flera fina färger. 
Alltsammans. Vårlycka på en alldeles vanlig fredag här hemma på vår gård. Precis så.
Önskar er en skön fredagkväll och en god helg!
Och tusen, tusen, tusen tack. För all er omtanke. Jag blir alldeles varm i hjärtat. Ni är så fina. Och helt ovanlig verkar ju denna typ av h-vetes-migrän ej heller vara, ni är många som delat med er av era erfarenheter. Det som skrämmer mig är att jag bara fått värre anfall för varje gång. Det senaste liknade ingenting.. jag hoppas att det aldrig blir värre än så.
Ta hand om er allesammans!
Lillafrun
Senaste kommentarer