av Emmeli | jan 27, 2017 | Emmeli funderar, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
”Ett, två, trre, fyra, fem….
….”nu kommer jag, mamma!” … ”men vaaat kan hon vaara”… ”mamma?…mamma??? …. M-A-M-M-A!?!?!?!”.
(Mamman hittades och det var istället hennes tur att räkna och leta. ”Ett, två, tre..osv”…)
”Men vaaar är Sixten nu då, tro?, gick jag i min tur och mumlade varpå jag sekunden senare fick ett klart och tydligt och inte det minsta tveksamt;
-HÄÄÄR ÄR JAG, MAMMA!
Ärliga lilla Miniman.
Och i vagnen, en Lillasyster som fått prova sitta upp en stund och varit med på så vis, men som liksom inte orkade mer än en liten stund av utelek innan det blev så fasligt tröttsamt.
Ja. Det där var sannerligen en helt ljuvlig stund idag. Vi pausade innestökandet med att gå ut i det helknasiga januarivädret. Vädret som inte alls stämmer med en riktig vintermånad, men som liksom omöjligt kan låtas bli att älskas i alla fall. Det var helt underbart. Typ vårkänslor i luften!
Med den goda friskluften och rosiga kinderna fick vi sedan raketfart här inne (läs; Lillan sov, Minimannen var trött och vilade i Finfotöljen framför TV-n och mamman snodde på med städningen). Jag firade toknystädat med ett skönt fredagsfyspass. Innan det lagades middag och så. Och ni må tro att det var glada tre som stod i dörröppningen när våran M rullade in på gården här ikväll.
Hela familjen samlad. Bästa som finns!
Vi har haft skitmysig kväll tillsammans. Innan sedan nybadade barn nattades framför Pettsonläsning i renbäddade Storsängen (som jag bara läängtar att få krypa ner i). Nu sover barnen och jag och mannen ska slå oss ner i finsoffan. Har ju inte sett veckans Mandelmanns! Det, och den (förmodligen) goda chokladen M hade med sig, blir hur nice som helst nu.
Åh. Den här fredagen, alltså. Kan inte önska mig något mer.
Trevlig helg till er!
Lillafrun
av Emmeli | jan 27, 2017 | Emmeli funderar, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Salen, Stora Lilla Familjen
Där sitter han, min Miniman.
I ett mycket efterlängtat solsken. I den självvalda fredagströjan. Såklart, den där. Och så klipper han. Klistrar. Har fredag. Och ”slår in paket” till sin mamma. Samtidigt som han nynnar någon liten melodi, med enbart texten ”mamma, mamma-mamma-mmaaammma-mamma….”
Så himla trivsamt att sitta där tillsammans med den där lilla människan. Snicksnacka och titta på bilder och klistra in i album. Vi höll på igår och satte oss en stund nu också. Här inne i salen är det så vackert och ljust nu i förmiddagssolen. Fast jag borde verkligen ta tag i det här hemmet nu, så det kan bli lite helgfint till sist. Förutom just det här rummet, ser det inte bra ut alltså. Med den där Storsängen utan sängkläder, alla golv som är crazyskräpiga, överfulla blöjhinken, äckliga kattlådan och så vidare..
Men titta där. Jag smäller av, av varendaste bild. Så jag måste ta mig mina pauser, annars svämmar jag över lite väl, liksom. Där är Juniflickan på prick en vecka gammal. 
”Men titta, vad gulliga….” , sa han.
Och jag höll med till 200 % såklart.
Den där Minimannen alltså. Som nu snart är tre år och så himla mycket människa att det inte är klokt.
Pratar på in- och utandning och lite till, fastän man knappt tror att det är möjligt. Jag svarar på typ 400 frågor om dagen och kan ibland ha gravt ”mamma-mamma-mamma”-skavsår i öronen. Då kanske jag råkar svara ”jag vet inte” på någon fråga, och tänker att han ska vara nöjd så.
Men det är helt otänkbart. Då får jag bara till svar; ”men MAMMA! Du FÅR INTE SÄGA JAG VET INTE!!”. Så vi matar på och lär oss om allt och lite till.
Försöker svara på saker som var snön kommer ifrån, till vad svett är (ha ha) och tack och lov vissa ja-och-nej-frågor också. Som om jag vill åka stooora brrrrandbilen med honom när han är ”lång och brandman”, det vill säga när han har blivit stor.
Älskade unge. Såklart, jag vill, säger jag.
Så, det råder liten frenesi här hemma, mao. Pyssel- och frågefrenesi, skulle man kunna säga. Och en stor fredagspepp!
Vansinnigt skönt med fredag, faktiskt. Den här veckan har varit lite galen. Känns som att jag knappt sett till den där skäggige överhuvudtaget. Så vi är längtiga på att Vackerpappan ska komma hem ikväll och ta helg med oss här hemma. Dags att sätta fart på den här dagen på riktigt!
Ha en god fredag, alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | jan 25, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen
Det där var i morse, när Brandispappan och Lillan höll på att leta fram dagens småkläder.
Förresten. På tal om Brandisen.
Vi blev lite smått skrattiga igår kväll, han den där skäggige och jag. När vi slog oss ner i finsoffan och skulle pusta ut efter dagen och vila ögonen på ett program på play. Jo, det händer faktiskt nu i dessa kvällsmörka tider att vi gör sånt. Tar vi oss tiden så ser vi nu gärna Stjärnorna på Slottet. Eller, helst, helst; Mandelmanns. Alltså. Vilket otroligt vackert program. Jag grät såklart både under första och andra programmet. Har du inte sett. Måste du se!
Men, åter till saken!
Varför skrattiga igår? Jo. För att vi tittade på Bygglov, där det handlade om en småbarnsfamilj. Igenkänning på den. En familj, där pappan utöver sitt vanliga jobb, jobbade som Deltidsbrandman och ryckte ut mitt från ingenstans och hemmet lämnades med typ ett säg åt mamma, att nu drar jag!. Igenkänning på den också. Och, som pricken över i:et så hade dom dessutom ett mastodontprojekt till övervåning. Där inte ens Bygglovsteamet lyckades. Utan gick bet. För första gången på hela programserien.
Alltså.
Jag satt och ville typ börja storgråta som den hormonbombiga känslomänniska jag är. Blev plötsligt smått livrädd och tänkte, åh, nej, hur ska det gå för oss? ….Medan mannen satt coolt och väldigt rutinerat (då han ju själv jobbar med TV) och sa; Emmeli. Det är tv. Ta det lugnt.
Och återigen tänkte jag; vad vore jag utan honom?
Onsdag, ja.
Där dagens höjdare bland annat var den där überspontana lilla stunden när älskade pappsen kom förbi för att leverera sin släpvagn som vi ska få låna. Stunden där han satt bredvid mig på kökssoffan och sörplade lite kaffe. Och så den där lyxiga onsdagskramen när vi sa hejdå. En höjdare, som du förstår.
En annan var, när jag och min sovande bäbis i vagnen, mötte upp Storan för vad som på grund av ihärdig Basiluska fick bli, istället för det sedvanliga OnsdagsGympapasset; en lång och pratig, rask promenad. En höjdare det med, oh ja!
Förutom allt det vanliga som pysslats med här hemma, så fick jag mig en mysig stund med lite fotoalbumspyssel också. Då Lillan är så förbaskat förkyld så har hon liksom sovit extramycket. Fortsatte med fotona efter att vi hämtat hem Storebror från Föris också. Skitmysigt att sitta och titta på bilderna tillsammans med honom. Han satt sedan med egen sax och klippte och grejade, medan jag limmade och skrev och hade kärleksfullt hjärteont. Det, var också en höjdarstund idag.
Nu sover båda barnen sedan en stund tillbaka och jag har det alldeles lugnt och skönt här i knäpptysta gamla bondköket, som jag älskar så.
Hoppas ni har haft en god onsdag!
-Bara två dagar till helg, ju!
(hälsningar hon som ännu inte alls vant sig vid att ha tillsammanshelger med hela familjen hemma)
Lillafrun
av Emmeli | jan 23, 2017 | Norra Drömgården, Övervåningens Renovering, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
Här på Drömgården är det isgata, skinande sol och måndag. Och det känns helt underbart att ljuset håller på att återvända. Lite för varje dag. Det märks så väl.
Jag och mannen vaknade som två frågetecken strax efter 05 imorse. ”Hoppsan då”. Två trötta småbarnspäron hade visst somnat med barnen igårkväll. Så, vi var tvärpigga där tidigt, tidigt. Klev upp och gjorde söndagkvällens röjning i huset, någon snabbtorkade kladdigt köksgolv i gristidiga morgonen och vi funderade på att börja vår dag där. Fast, det kändes fasligt lyxigt och skönt att kunna gå och lägga sig och sova en stund till, också. Så det gjorde vi, bredvid dom där snusande småttingarna.
Världslyxigt och mysigt att många av våra måndagar, kommer vara hemma-hela-familjen-dagar. Två gullungar och två päronlediga päron. Inte prick alla måndagar, men ofta.
Nu är det i alla fall måndag och dagen är igång sedan länge.
Det är en spännande dag idag, förstår ni.
Ni ser där någon som i morse bara väntade och väntade på att dagens snickar-date mellan Pappan och Farfarn skulle dra igång. När dom har sina dater, då händer det alltid spännande saker. Senaste tiden har det dejtats några gånger här. Det mesta vi jobbat med i höst och vinter är att. Just det; måla fönster. Men en del har också hänt i övrigt där uppe.
Jag tänkte att det är dags att visa lite hur det egentligen ser ut där uppe på övervåningen?
Dels för att ni kanske tycker att det är lite kul, och dels för att vi själva vill börja dokumentationen av den våningen då det nu börjar hända synliga saker där uppe.
Öppnar man den där dörren i hallen, hittas trappan upp. Står man på första trappsteget och tittar uppåt. Då såg det, till bara för ett litet tag sedan, ut såhär;
6 meter i takhöjd, ja. Och helt O. Timmer, timmer, timmer.
Jag tycker vi går upp för trappan!
Kikar direkt till vänster;
Mäh! Ser ni inte vad det där är!?
(skojjar bara)
Såklart ni inte kan ana vad det där rummet ska bli.
Men, det ska i alla fall bli ett badrum någon gång i framtiden. För att på något sätt känna att övervåningen inte är för övermäktig, har vi valt att börja göra i ordning en halva i taget som sagt.
Efter första snickardaten reglades det tak och plötsligt tyckte vi att det började kännas som riktiga rum där uppe;
Där; Reglat för innertak. Och slang dragen för ny el.
En duk med ångbroms har häftats fast och nu är det fritt fram för innertaket. Det som är speciellt med den här vita duken ni ser, är att den andas till viss del. Diffusionsöppet, kallas det tydligen. Vilket gamla hus mår bra utav. Som till exempel vår gamla Drömgård.
Och idag ska stora motorsågen fram och den där kraftiga timmerstommen kommer troligtvis återigen göra oss imponerade och Svärfar och M kommer säkert svettas en del.
Vi frukostbordet diskuterades än det ena, än det andra. Till exempel om vi verkligen nu bestämt oss för avståndet mellan den där balkongdörren och fönstret bredvid. Det är galet många beslut att ta, när det gäller en våning som i princip är helt och hållet O. Varje beslut tas med många, många funderingsvarv. Men idag ska det ju sågas och därmed har vi bestämt oss! Bra så.
Det är alltså här, precis rakt fram vid trappan som det ska hända grejer idag;
Yes box.
I princip färdigt, ju.
Men om ni visste vad vi är peppade!
Jag och kidsen hejar på, både från utsidan i solens sken och här nerifrån. Så, då vet ni lite hur det ser ut där uppe och vad vi pysslar med idag; Njuter sol och lyssnar till motorsåg.
Lillafrun
av Emmeli | jan 22, 2017 | Emmeli funderar, Liten två år., Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen
Tågbanebygge.
En Lillasyster som tänkte ”äh, huur svårt kan det vara, liksom? 30 bitar. Klarar väl vem som helst”… så satt hon där. Och var exakt hur söt som helst. 
En söndagspromenad med hela familjen. 
Krasslig och alldeles underbar trasselhög på kökssoffan.
Varm nyponsoppa med vispad grädde. Ja, det där sistnämnda är det en skäggig som allltid hoppar över. Men det gör intet nå. För undertecknad äter alltid grädde för två. Sådetså. 
Och så föll mörkret och vi konstaterar att det var fasligt skönt med en sån här dag;
Söndagslunk.
Ha en god söndagkväll, vettja.
Lillafrun
av Emmeli | jan 22, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Mammalivet, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Titta där då;
flickorna redo för kalas.
Vår älskade lilla Juniflicka, där på dagen prick 7 månader. Älskade, älskade 7 månader. Kära nån vad jag är tok-kär i livet med mina två småttingar. Och den där skäggige, förstås.
Lördag, sa vi?
-Det var en god sådan, rakt igenom. God på alla sätt, liksom. Jag kände bara hur jag som gick på moln. Över den där grejen att faktiskt ha helg, när det är helg. Att mannen hade jour just igår, ja det gjorde ju inte så mycket, vi hade han ju hos oss i alla fall förutom när han var ute på vift, förstås.
Vi fick skön nytta gjord, typ en insamling som totalt svämmat över. Den, hamnade där den skulle. Och det målades balkongdörrsfoder. Och päronen tränade. Mamman kände sig världslyxig som fick, nästintill, några minuters hemmaspa. Haha. Ja, alltså; duscha i lugn och ro och packa in håret i inpackning och därefter hinna rosa kinder och till och med torka håret torrt. Ta på sig den där nya blusen. Ja, det behövs verkligen inte mycket eller många minuter innan det känns som om man varit iväg på tre dagars spa. Typ så. Underbart!
Sen följde en kväll i Mäjadalen. Hos den där familjen vi älskar så, med den där purfärska 10-åringen som hade ett så hjärtemysigt och kalasigt kalas.
Minimannen och födelsedagsbarnet i full färd med att fixa det sista på den där goda, goda tårtan.
Vi åkte sedan proppmätta och hjärtevarma hemåt i stjärnklara natten.
…
Idag är det söndag,
…och jag vill typ gasta M E N!! NÄÄJ! när jag och barnen vaknar som tre kraxande kråkor. Igen. Vi hade ju lämnat den där Basiluskan bakom oss. Och visserligen. Hon drog. Men nu är det en ny variant här. Jag tror visserligen inte att jag träffat en endaste människa senaste tiden, som inte varit Basiluskig på något vis. Så det är väl helt sonika bara att acceptera. Vi kör ett race till, när vi ändå var igång, liksom…
Äsch. Det ska nog bli söndag av det här nys- och- kraxhaket, också!
Mannen åkte iväg i morse och är just nu i kyrkan med våran gospelkör och sjunger på gudstjänst. Jag tittar och njuter härifrån datan och livesändningen som ordnats så fint. Lillan sover gott ute i vagnen oc..,hoppsan! nu ropar min andra darling inne från ”Pott-huset”! Måste kila, mao!
Ta hand om er!
Lillafrun
Senaste kommentarer