-årets Gotlandstur fick precis samma ljuvliga ingrediens som förra året; fjärde morgonen, var det minsann liv även i Lyan plötsligt och våra fina vänner, Familjen B, ni vet.. hade anlänt till ön!
Ljuva syn. En lång rad av Sommarbarn!
Två älskade 9-åringar i badkarsvarmt hav. Sagolikt vackert. Hela alltet.
Umgås på solsemestervis, kånka miljarder saker med oss och breda ut oss likt ett helt läger på stranden. Bada och glassa, bada och glassa!
Busa med sin Lillebror under en halvblöt baddrock.
Efter stranden-trötta, handla på byns lilla affär och laga storkok som räcker till både middag och minst ett par luncher.
Tänk så drömmigt, att vi fick dela på Gotlandslyckan ännu en gång. Tacksamheten över fina vänner, där både vuxna och barn går så omåttligt bra ihop och allt bara liksom flyter på sådär som man bara drömmer om.
Middagskö!
Jag och Fru B var ute precis varendaste morgon tillsammans, älskar att motionera på denna ö…. kul med lite ombyte.. och sen känner jag mig alltid skitstark då det inte finns någon backe (nästan) som är i klass med Höga Kusten-backarna, hehe.. så oooerhört kaxigt det lät. (Men det är ju så…).
Nyvakna småvänner som samlas för frulle,
..sen in i Huset, för Sommarlovsmorgon inne på tv:n…
Medan vi vuxna njöt långfrukost, såna med tretår, ni vet.
Nathalie och Jonas är såna där människor, som det aaaaldrig ”sitter fast” för. Plötsligt var Snickarpapporna igång och bidrog till byggandet av nybygget på gården, som vilken naturlig grej som helst, såklart skulle det arbetas lite, liksom.
(Ni vet väl att ni kan följa detta Team B på ig också? HÄR kommer ni direkt till kontot.. fyllt med Livet, i det ljuvliga Drömtorpet.
Medan papporna jobbade på ett par arbetspass, gjorde mammor och barn annat..
.. som att dra på drömmig tur runt byarna i kring och förstås till favvisstället; Landa, mitt i Klintehamn.
Vi besökte också Kuriåsa i Hemse, wow och puh, där var det många villlllhöver-prylar.
Sen fortsatte vi norrut, nu med hela gänget med. In mot Visby… och Lekland för Byggnadsvårdsnördarna!
Vi drog till Österby Brädgård…
Här är det så otroligt bra utbud!
Så skönt att kunna se färgerna i verkligheten och inte bara på skärm. En byggnadsvårdsbutik i våra hemtrakter, det vore något..
Man vet att det varit mycket sol, när några timmar av mulet och regn i luften bara känns så skönt. Vi strosade genom Almedalen..
Visbystros!
Hitta oss en restaurang som obokat, mitt i middagstid, har plats för lilla gänget… ”vi är fyra vuxna och sju barn”… puh, det fanns.
Mätta och nöjda och trötta, tjava bland rosor och över kullerstenarna…
Sova gott om natten, vakna till en ny dag, tillsammans.
Vispa ihop en storstöpa med kikärtsvåfflor och ordna alla tillbehör som vi bara kunde komma på.
En mäkta uppskattad buslunch. Om mamman fick välja, tog hon vaniljglass, vispgrädde, salmbärssylt och jordgubbar på sin våffla. Fy farao, så gott det var!
Spela nummerkubb och vara vakna till lite för sent på kvällen. Känna hur sommaren är i sitt esse.
Dåna över Gotlands fantastiska natur, alla dikeskanter som är som rabatter, fälten med vallmo.. vyerna, som den här, vid maffiga Högklint.
Tjava strandpromenaden.
Strosa genom Botaniska…
Inte få nog av gulliga gränd och klasar av rosor.
Njuta av ett rejält långt pärlband av lata dagar. Vi hann nästan glömma var vi egentligen bor och lever, att vi hade djur, stor odling och trädgård. Det, skulle vi inte kunnat göra, om det inte vore för det sanslöst hjälpsamma teamet där hemma som Vickade för Drömgårdslivet när vi var borta. Så otroligt värdefullt för dessa tu och deras fyra små.
Vi fick det bästa av båda världar, först några hel-lugna dagar bara vi ”lilla familjen” och sen avsluta med dessa fartiga, intensiva, kollektivleverne-dagar tillsammans med älskade familjen B. Så många minnen för livet vi skapat tillsammans. Så många guldstunder i hjärteaskarna. Att vi bland vila, omladdning och semesterförlustande, även hann med en liten skvätt sjukstuga också, pjta.. det nämner jag mest för att ni ska veta, kanske bli påminda bland alla glassiga sommarbilder på sociala medier? -att heela livet ryms, för oss alla. Jämt å jämt.
-Tack livet för en helt sagolikt fin tur till vår älskade favorit-ö.
Så vaknade vi upp i det där älskade kalkstenshuset, på vår absoluta favoritplats på jorden, näst vår egen gård. Gotland, hej!
Här är den plats jag kommer till sån otrolig ro… ni vet, en plats där man känner sig som hemma, men inte är hemma.. där det finns massor att alltid göra. Älskat göra, ja. Men ibland kan ju några dagar tvärlata dagar vara bara exakt det man behöver, och såna, det får vi här.
Lilla O gjorde sig hemmastadd, hittade leksakslådan och började servera oss alla kaffe huller om buller.
Och efter en lång frukost, klipptes gräsmattan. Iiiinte Olof emot. Tvärtom!
Själv stack jag ut i skogen och sprang på älskade, hemtama stigar… som jag sprungit på sedan fjorton år (!?) tillbaka.. kära hjärtanes! Fint välkomnad hem blev jag också.
Middagsdags. Med den så enkla, till känslan nästan fuskiga, fiskgratängen som alla bara älskar. Recept HÄR.
Och så gotländska jordgubbar med grädde och chokladkross till efterrätt. Det var ju ändå mamman och pappans elfte bröllopsdag!
Vi sov som grisar. Njöt av lugnet. Tog dagarna som dom kom, i sakta mak.
Nu skulle det bli sockerkaka.
Brofika på Stora bron, fy farao så mysigt!
Sommarbarnen! Vana brofikare.
Kan liksom inte sluta superlativa.. vi hade det (nästan) för bra.
Och förstås drog vi till våra favoritstränder. Här, på väg ut på den absolut största favoriten.
Bada, vila, fika, leka, busa. Och tusen amningspauser, om ni frågar den där lilla Virvelvinden.
Badkläderna på tork…
Och efter några lugna bara-vi-dagar, bytte semestern skepnad…. men mer om det en annan dag!
Dagvillheten har slagit till, ordentligt. Som sig bör i tillsammanslediga sommartider.
Men vänta ni bara, vi tar en liten kik på veckan som gått, vetja!
Första hela juliveckan…
.. började med att pappan hade bemärkelsedag.
Födelsedagsmorgon, med väckning av fyra ihoptrasslade ungar för att sedan tuffa igång med födelsedagssång av rasslig sort.
Kramar, paket och gofrulle på det!
Nybakt Mammabröd, snurriga bullar och förstås (!); fruktsallad med visgrädde, familjepappsens favvis, sedan alltid! Och för Guds skull, glöm ej kaffet! Nix.. han är inte krångligare än så, den där skäggige.
Jag och Olof kutade i vanlig ordning. Och den här turen hann vi preciiis hem, innan regnet kom.
Jag fyllde hemmet med buketter av pion och daggkåpa. Och otaggiga rosen Therese Bugnet. En svårslagen kombo! Dukade för kalas gjorde vi ju också, himla fint var det (läs om det HÄR). 9-åringen tog en bild av sin mor.
Allt och alla njöt av regnet som vräkte ner. Som den där lilla människan som ääntligen fick riktig användning av det där paraplyet han köpte en gång på loppis för en guldpeng, mitt i vintern.
Vi gjorde studiebesök hos Brandispappan. Skitcoolt med alla stora brandbilar, tyckte Lillminsting. Storebror höll världsvant koll på sin Lillebror.
Vi tog med oss kalasrester och gick över lillåkern, till fräsiga tant G. Tårta, sällskap och cigg, liksom.. när man närmar sig 90-strecket, satt det himla fint. Och för oss, sällskapet, värmde det hjärtat att se den gamla människan så glad.
Pufflugsgos! Och en massa bus ute på lägdan, både hästar och människor var svettiga och lyckliga efteråt.
Ännu mer pionfluff!
En kväll drog jag till bästa sortens frisseri, på andra sidan fjärden. Mammor som surrar, klipps av fina frisörmamman.. och så fick vi äta det godaste och somrigaste fikat efteråt som Fru B fixat. Åhåhå, jag älskar byalivet! Allt och alla nära.
Torsdagmorgon och ljuvlig morgonsol som sken in i Salskammaren.
Sen blev det fredag och vi checkade ut totalis, för några riktigt lata dagar… starkt bidragande till min dagvillhet idag. Men himmel, så härligt med lite sommarvila!
Hoppas, hoppas, hoppas att ni har det gott, ni med. Ta hand om er allt ni kan! Och njut av sommarvila om ni kan, ni med!
Ni är kanske några, några som följt med sedan begynnelsen av detta lilla hörn av internet?
Och då vet du kanske, att vi levde ett gäng år uppe i Norra norr, när vi studerade på högskolan?
Det gjorde vi alla fall, med en hoper människor som tillsammans byggde ett alldeles särskilt bo i våra hjärtan. För evigt. Två utav dessa människor, är Emil och Eleonor. Vi inte bara pluggade, trapphängde, fredagsmyste, sjöng och tränade tillsammans. Vi åkte också till Gambia i tre veckor och bodde i hyddor och lärde oss massor om livet, födde våra första barn samtidigt med bara några veckors mellanrum.. och E och E var förstås med, dagen när jag och den skäggige gifte oss… dom var inte ”bara” där som hjärtevänner, utan satte även guldkant på vigseln, med briljant sång och spel.
Nu har vi precis firat 11-årig bröllopsdag (TACK finaste ni, all familj, vänner och fina följare, för alla grattis!! Wow, som vi är överösta med kärlek från er! <3 )…
Nu, så skulle det äntligen klaffa; Drömscenariot. Att vi, som sedan vi flyttade hem till Höga Kusten och dom ner till södra söder, inte setts på SJU år.. nu ääntligen skulle vi träffas igen!!
Efter en dag fylld av trädgårdsbestyr, kammade vi till oss lite, förberedde middag… och väntade in gänget. Och så äntligen rullade dom in på gården.
Och vet ni? Det var så himla häftigt. Det var verkligen, som om vi sågs igår. Vi bara fortsatte där vi avslutade. Nog för att vi hållit kontakten via telefon, men det är något annat att ses på riktigt.
Fem utav familjernas barn, har aldrig träffats. Men se, det märktes inte. Det var den kortaste av startsträckor, sen var leken igång!
En hop glassätande ungar med sommarfötter. Fy farao, så fint!
…
”Vi behöver inte hitta på något extra, vi önskar leva i er vardag under några dagar”, sa fina vännerna. Så vi släppte loss Drömgårdslivet och bjöd in till det, i sin enkelhet och med allt vad det också innebär.
Det var så mysigt att vakna tillsammans. Som ”på den gamla goda tiden”. Trapphänget hade nu bara förflyttats, till vår bro, bland en massa gullbarn.
Eleonor förevigade hon som njutit svettig morgonrunda medan alla sov och degen jäste fint och som nu var mer än pepp att få bjuda på go’-frukost, med nybakt Mammabröd såklart.
Att få njuta långfrukost tillsammans, i luugn och ro, ute, en varm sommarmorgon… smått oslagbart.
Vi avhandlade livet, pratade i kapp, uppdaterade varandra, pratade drömmar.. och bara njöt, av nuet.
Barnen lekte konstant. Utan ett (!) endaste kiv.
Sommarlovsmorgon i Salen.
En massa lek och busiga påhitt. Vi har en bild i ett av familjealbumen, när dessa tu var ett år gamla och just lärt sig gå.. då drog dom varandra i lära gå-vagnen… nu rejsade dom fram längs vår lillväg.
Vi tog förstås en tur till Lillsjön också.
Badade och badade.
Och gofikade! Självklart. Vad vore livet utan gofika?
Svea-katten svassade runt bland middagsätande små.
Och förstås skulle vi också bjuppa på lite arbete (hehe)… papporna slog till och gjorde en ny hästhage, en riktig Sommarbeteshage..
Tråden trasslade sig i vanlig ordning.
Men till sist…
… så släpptes hästpojkarna ut på det gröna, till ett tjoande av oss andra.
Och medan hästpojkarna fick beta, tog vi tillvara på varje minut tillsammans.. för morgonen därpå, åkte fina familjen H vidare.
Dom där dagarna tillsammans. Blev ett så gudomligt fint Första Sommarlovsminne för denna sommar, för oss alla. Nu hoppas vi att det inte dröjer sju år till nästa gång vi ses.. puh, alltså… så himla fint, med Hjärtevänner.
Jag vigde min måndag till att handla, laga extramycket mat, plocka blommor och binda till liten bukett. Sen susa iväg med hela alltet för att på något sätt försöka underlätta för ett gäng finmänniskor som behöver extra pepp och kärlek just nu.
Till kvällen var jag och Lillminsting ute på svettig nattatur.
På tisdag såg det ut såhär på bron efter en dag av lek och stoj.. och ett par dagläger-packningar kastade över hela alltet.. storasyskonen hade haft sin första dag på Skaparlägret i stan.
Gurkgardinen fick flytta från köksfönstret och ut till växthuset. Och dagen avslutades med lägeravslutning och vi övriga i familjen fick vara med. Fy tusan så härligt, att vi har lägerstora barn nu, det är mig så otroligt kära minnen.. alla söndagsskolesöndagar, alla scouttorsdagar, alla sommarläger… minnen och lärdomar såå goda, för livet!
Ljumma sommarkvällar. Bland det bästa som finns!
…. veem ids ta hand om disken då, liksom?
Näeh, nu var klockan nästan midnatt, igen.. och jag struntade i plock och disk och bara slog mig ner här istället. Med kvällsfilen och älsklingsvyn.
Vi kalasbakade. Den här hallonkakan är såå god. Receptet har du HÄR, ifall du blir sugen att prova den!
En utav dom sista juninätterna…
I en utav rabatterna vid entrén dök denna akleja upp.. den har mor drivit upp och visst är det otroligt söt?
Otroligt söt, det var också just vad Sveakatten var, där hon satt och tokglodde på en humla som gottade sig i blombuketten.
Tack åskskuren! För att du vattnade jorden… och dessutom gjorde att tvätthavet med viktvätt försvann.
Bada i sjön, vattna tomaterna, äta en glass till och turas om att gunga i nya sköna gungan där ute på verandan. Sommarlovande… oj oj, så härligt!
Den sista junidagen. Barnen lämnade hemma på gården med Mormor och Morfar.
Medan jag och den skäggige drog iväg till grannbyn för att göra något utav det mest ledsamma vi varit med om. Samtidigt, en så himlavacker stund.
Dränerade på energi tog vi fredagkväll. Olof var stencool, i vanlig ordning. Och Farmor och Farfar var världssnälla, i vanlig ordning. För plötsligt ringde dom upp om spontanmiddag.. bara att knata lilla vägen, sedan framme. ”Fy” farao.. vilken livetlyx, med våra fyra päron nära. <3
Den första julidagen. Blåsig och med svalare luft. Skööönt. Perfekt väder för ponnytur ute på stubbåkern.
Juni önskade sig också ett flak på trampbilen. Pappsen fixade ett sådant och sen var lillungen såå pepp på ”att arbeta”.
”Haar ni nå jobb?”, sa hon kavat. Iväg det sedan bar, med tvätt fulla ”bagaget”, mot tvättställningen.. älskar hennes energi!
Veckan avslutades med sötaste sortens gudstjänst. Den där byn barnkör sjunger för fulla halsar. Den skäggige spelade gitarr till och jag nöp mig lite i armen. Att dom där är mina, tänkte jag… både ungarna och deras gitarrspelande Vackerpappa.
…
Idag är det måndag.. en första julimåndag. Och vi kliver på vårt TillsammansSommarlov nu…
Vissa delar av vår vardag får helvila, medan annat tuffar på, men i lite lägre takt. Som arbetet kring vårt lilla småbruk. Vi är två människor med mycket energi och att ”bara göra ingenting”…. är inte vad vi högst önskar. Att vi däremot nu har ett pärlband av dagar tillsammans med barnen, att helt och hållet fylla med sånt vi tycker om. Det, är så oerhört lyxigt. Vi älskar vår vardag, men det ska bli gott med lite rutinbryt, lite extra återhämtning… och att få längta till vardagen, som vi älskar så. Skörda hö, eftermiddagsvila, galoppera genom skogen.. bada, äta glass och leka massor med kompisar. Det är några Tillsammans-Sommarlovsönskningar… kanske får vi, efter några månader av totalt stillastående, lite fart med tvättstugebygget?
Nu börjar dom Sommarlovande Drömgårdsrapporterna och önskeplaner/att göra-listor i slutet av måndagsinläggen, får vila till hösten.
Önskar er alla en god julivecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi snart igen!
Det långa utplanterings- och direktsådds-marathonet!
Vi har hjälpts åt. På olika sätt.
Tack hästarna för skitbra skit osv.
Stekheta stunder och myggsvärmande, sena kvällsstunder. Ja långt in på juninatten har det donats.
Bädd för bädd har vi tagit oss framåt.
I år önskade jag skapa bäddar med ännu mer blandning av blommor och ätbart.
Som att samsa kål med blåklint och persilja.
Eller grönkål med ringblomma och vajande vädd någonstans i mitten.
Jag är så tacksam för alla fina kålplantor som jag fått av vår vän. Vi byter hästskit mot kålplantor av finaste slag. Väldans bra!
Nu var det dags för ett redigt direkssåddspass. Hela familjen samlad och på hugget!
Barnen petade världsvant ner favoriten ’Norli’, sockerärtan dom inte kan få nog utav.
Och titta här;
Lillminsting!! Mammas älskling, också med i år och bidrar i odlandet. Från jord till bord. Så viktigt att lära sig, tycker vi.
Livets första lilla sockerärta, i hans lilla, lilla hand, nerpetad. Så mycket lycka i den lilla kroppen.
I år har vi sockerärter i alla dom yttersta bäddarna. Fyra rediga rader.
Nej just det! Tre rader blev det. Den fjärde ytter-raden, petades en annan favorit hos barnen ner, nämligen harrisar!
Alla bäddar täcks, för fuktens skull och för att vi ska slippa rensa sådär grääsligt (höhö) med ogräs. Bäddar om alla småplantor. Och i bäddarna där vi direktsår i rader, gör vi helt enkelt bara en fåra i täckningen, så man når jorden att strössla frön eller petar ner ärter och böner i.
Då potatislandet utvidgats ytterligare i år och dessutom givit plats åt några rader för jordgubbsplantorna, så behövde vi fräsa ännu ett litet trädgårdsland. Till alla morötter, rödbetor och dillen!
Potatisen har kommit upp så fint, men det ser inte så bra ut för det lilla rotsaks- och dill-landet.. mest ogräs som orkat sig upp. Det har ju varit och äär, såååå torrt!!
Vi får se hur det går…
Ja, som vi har planterat. Kruka för kruka. Och sått. Fröpåse efter förpåse.
Ni minns att mina luktärter tvär-frös en plötsligt för svinkall natt? Men se, det äär ju inte för sent att så luktärter i mitten av maj, inte alls. Faktum är, att jag tror att jag kommer revidera min luktärtsplan till nästa år och hålla mig till att peta ner dom i maj och inte tidigare än så.
Det jag däremot önskar vara lite tidigare med än vad vi hann med i år, är direktsådden.. men, livet, ni vet! Det är bara att åka med och nu blev det någon vecka senare.. nåväl, liksom! Det kommer nog inte göra så stor skillnad i slutändan ändå. Vi vill att odlandet ska vara härligt och inte bara ett jäktande jobb som ska bli gjord. Vi ger det mycket tid och kraft, tycker så mycket om det och är det så att livet menar att något hamnar i jord lite senare eller så, ja men då är det bara så.
Och tänk…
Nuuu är ju äääntligen allting på sin plats!
Det är drygt en vecka sedan allt blev klart där inne i köksträdgården..
..på sina håll ser det riktigt välmående ut.. men det ser också, i vanlig början-ordning, ganska ämligt ut. Det kommer alldeles säkert gå att plocka blomsterfång och skörda grönsaker i massor, alldeles snart, även i år… jag tänker tro så, trots att det känns smått orimligt just nu.
Alltid lika samma känsla denna tid, den hör till!!
Idag, medan pappan var och badade med alla barnen i lillsjön, så höll jag på att få värmeslag där inne i lilla Pettson-växthuset, men i euforin och lyckan över att känna målgången närma sig, så matade jag på..
Körde skottkärran full i hästskit och dumpade inne i bäddarna som den skäggige snickrat.
Stig på, stig på!
Är det här året jag ids hålla efter tjyvarna från tomaterna, tro? Kanske det. Och tro, om det kommer bli någon gurka? Det är en himla massa blommor i alla fall…. ska alla vara kvar eller borde jag peta bort några? Vad säger ni, ni som vet det här mycket bättre än gurknybörjaren…
Det vore ju för himla festligt om det kunde bli något av paprikaplantorna som lilla B ordnade oss en sisådär 75 stycken av, genom att han tog frön från en hel köpespaprika och dundrade ner. Vi gav bort ett gäng plantor. Några hamnade i paprikahimlen. Och fyra stycken behöll vi själva. Tänk lyckan i 5-åringens ögon, om han verkligen odlat fram paprika alldeles, alldeles själv…. men resan är målet, eller hur? Och redan nu, har vi haft så trevligt och lärt oss massor!
Jag passade på att tvätta ur småkrukor och bära dom upp till odlingsrummet så allt är på plats till nästa säsong…och så gjorde jag en sista sammanställning i min Odlingsdagbok.
Jag börjar redan vid första fröet, där i februari när tomaterna sås. Skriver ner när vi sår vad. Hur mycket vi sått, hur mycket det blev, hur mycket vi gett bort/behållit själva. Om vi dragit på på tok för mycket med något. Duttar ner lärdomar. Tankar inför nästa säsong… gör förstås en utvärdering i skördetider också!
Ootroooligt roligt att ha!
Och till sådan stor hjälp till mig själv, när trädgårdens vintervila bryts och odlingshjärnan ska väckas, där mitt i vintern…
Nu är det bara att vattna. Stötta upp. Binda upp. Kanske gödlsa lite. Knipsa tjyvar. Och plocka småblommor med korta stjälkar så plantorna orkar växa sig ännu lite större och ge ännu fler blommor.
Ja, nu väntar finalens final,
-En blomstrande köksträdgård. Med ett gäng småtomater och krokiga gurkor och halvmogna paprikor från lilla växthuset, på toppen av allt. Ja det är drömmålet!
Senaste kommentarer