Så blev det söndagmorgon och finalen av Slåtterveckan väntade… som utlovat, en dag med växlande molnighet.. där regnet, skulle dra in till kvällen..
..rejäl frulle intogs följt av lite sista-fix med Pelle-traktorn, sen var vi redo..
Vänner och familj vällde in och snabbt syntes inga strängar på övre delen av lägdan. Ni ser också, uppgraderingen detta år; TVÅ traktorer. Och TVÅ vagnar. Tack vare att vi fått låna en traktor och vagn av Snäll-Micke!
Åhåhå, vilken fart det var på årets höbärgande. Dubbeltempo!
Alla hjälpte till på sina vis. Barnen lekte och lekte. Farmor var med Virvelvinden, just där, spatserandes ute på lillvägen.
Bondmoran grejade för fullt i köket.
Och ni mår tro, att jag av flera anledningar längtat till denna hö-dag… jag fick nämligen den här klänningen av min mor för ett litet tag sedan.. ”den kan du ha på slåttanna”, sa hon.. den finaste klänning jag sett. Den bar min mor som ung småttingmor. Jag kände mig så himla fin.
Storstöpa potatissallad till lunch…
Ni vet en sån med, ja färskpotatis förstås men med en massa gott i som salladslök, grönt från landet, tärnat äpple, oliver, fetaost.. och en vinägrett med vitvinsvinäger, olja, salt, peppar och en dutt senap. Till norrländska korvar och en örtkräm. Enkelt och gott!
Allt gick som på räls!
Småttingar utfodrades först, då det sedan mitt i allt väntades fotbollsmatch-spelande under ett par timmar. Som sagt, veckan där logistiken pikade. ”Vem kan åka på fotbollen med dom fem fotbollsspelande barnen?”. Jo, Svåggen! Han kunde ta våran Storbil med många platser och dra iväg med hela fotbollsgänget, så tacksamt!
Lunchpaus ute på gräsmattan i alldeles lagomvarma augustissolen för oss andra sedan.
Sen fortsatte det hårda arbetet.
Och ni ser ju, vi var fullkomligt omringade av superhjältar. Grannen Per-Inge, från Sörgården, kastade höbalar i rasande fart.
På högolvet jobbade bästa Svärfar och Världens Starkaste Fru B.
Ute på lägdan pressade Den skäggige och BästisJonas höbalar i samma fart. Inte kan man tro på denna min att han lyft sisådär tusen balar.
Ja, ni hör ju, drömmens teamwork!!
Nu, snart paus igen!
Jag hade förberett det allra, allra mesta i mat- och fikaväg. Inte så mycket som behövdes nylagas just under dagen, menar jag. Det är ganska så nog att hinna med snurret av framplock, bortplock, disk och så vidare.. och så några småttingar i kring, förstås. En som ska ammas osv. En endaste sväng hann jag ut på högolvet och fick lyfta några balar… hade velat lyfta så, så många fler… jag älskar ju att ta i med kroppen ni vet, men det hanns inte med mer än så för mig. Husmorsklänningen åkte på igen och nu var det dags för fika!
Svärmor och jag teamade väl. Guld värt! Och blåbärskakan jag undrade vad i hela friden jag gjort för något, jag hade nämligen inte dom ingredienser hemma som stod i receptet… jag tog andra… men vet ni?
-Det blev livets saftigaste blåbärskaka, med smul på toppen.
Till vaniljvisp. Hujedamig, den ska ni få recept på, jag lovar!
… ska bara försöka minnas vad jag gjorde…
Barnen lekte och lekte.. det osade Bullerbykänsla när det skrattades inifrån höet.. stundvis var himlen för spännande molnig… skulle regnet komma redan nu?
Där kom Lill-Olof puttrandes fram i traktor med sin älskade Farfar.
.. .samtidigt som dessa tu rullade in på gården, med ett gäng Mammalagade lasagner att värma till middagen.
Jag vet inte om ni känner i orden, hur tacksamma vi är över kärleken vi strösslas..
Det började närma sig… dom allra sista balarna lades på vagnen och nu, tredje året, vet barnen vad som gäller.. och kutade allt vad dom kunde, utför lägdan.
Åka hölass upp till gården… där Skördefesten väntade!
Mat och dryck i massor. Nu skulle det firas!
Mammalagade lasagnerna..
.. och så det där nya receptet jag lagat efter… rotsakslasagne. Den var så enkel att göra och så smakrik och god. Recept kommer på den med!
Till sallad från landet och tunnbröd från tunnbrödsbageriet, Mjälloms, nere i byn.
Vi skålade i bubblor och kalasade till sena kvällen.
Smått obeskrivlig känsla.. att vi fått hjälp att ta in det hö vi till sist denna sommar hade kunnat ägna så efterlängtade dagar åt. Inte trodde vi väl att vi redan var så inbitna på det här… att vi nu, ”känner oss som människor igen”.. när höet är där det ska. Inne, i torra lagårn..
Så det var Slåttanna 2023, det!
En riktig rysare, faktiskt, tycker vi! Men nu har vi vårt hö till älskade hästarna…. och ni mår tro, att det var en ganska så magisk känsla när vi till kvällen sagt ”tack och godnatt”… och det just då, började smattra mot fönsterrutorna… och regnet kom.
…
Ja, fy vad det hade känts både drygt, tråkigt och dyrt.. om vi inte hade lyckats med det här utan måstat köööpa hö, av någon annan(!?). Nä, vi chansade lite, lät en regnskur falla och slapp lyckligt den andra utlovade åskskuren. Vi jobbade järnet, jag och den skäggige, och sedan ynnesten att vi har denna kärleksfulla fallskärm av människor i kring, som finns för oss på olika vis. Gällande slåttern så rår vi upp allt på Team Drömgården.. framtill själva balandet, då bara måste vi vara fler, det handlar om många, många balar som ska lyftas under en dag.. vi skulle aldrig klara det, utan våra hjältar. Tack tack tack TACK våra fina människor för årets hö-hjälp!
Senaste dagarna i livet har varit så otroooligt intensiva. Vi har jobbat. Så. Hårt! Tagit en dag i taget.. och sannerligen känt livet i oss.
Äääntligen! …så blev det Slåtterveckan 2023…
Barn och HemmaMamma började veckan såhär. Med plock av storblåbär och lekstugelek. Bakom kulisserna pågick också en massa logistikpusslande, det här var veckan då allt hopade sig…
..med fyra sommarlovande småttingar, ordinarie arbete, mina uppdrag, brandisjour och en trolig slåtter på ingång.. så använde päronen i hemmet, låt säga; väldigt många av dygnets timmar för att hinna med. Här fick jag en liiten arbetslucka till att fota och filma för ett samarbete… jag förstår att ni ser fram emot att se resultatet! Fokuset var på topp hos Den digitala kreatören…
Det blev tisdag. ”Nu kör vi!”, sa han till henne.. medan dom fyra ungarna stod storögda intill. High-five på det! Soooom vi väntat på hö-väder denna sommar. Vi som behöver få höet helt torrt också, behöver fyra-fem dagar där det är finväder. Vi fick till sist chansa nu… trots hotande om regnskurar på ett par ställen.
Hela tisdagen slog M. Precis när han var klar, kom den utlovade regnskuren.. men vi har läst oss till, att en regnskur i nyslaget hö, ska vara lugna puckar… kändes ändå inte så härligt, det är nog fuktig luft i augusti ändå.. hur ska det gå?-känslan dök på.
Tack och loov.. här var det onsdag och Bonden Blom vände höet och det såg fint ut.. hade börjat torka bra, alltså. Solen gassade. Hurra!!
Blåbärssmoothie, ostkrokar, karameller och färska blommor. Det var till att fira med småttingarna och småvännerna, när slåttern flöt på så långt!
Torsdag och gruset sved i ögonen på undertecknad…nuddandet av kudden hade skett sent, sent.. natt efter natt. Smoothie till alla, en god start!
Här hjälpte Vilda Babyn mor att baka inför kompisbesök och slåttanna.. kantbitarna tog vi med i fikapackningen sedan, när vi åkte till lillsjön och mötte upp ett stort kompisgäng.
Det var sån värme att det bara fanns ett ut efter att vi varit på kvällens fotbollsträning .. nämligen susa till sjön igen och kvällsdoppa oss. Helt sagolikt. Varm choklad till kvällsfika för huttrande små, deras mor.. och pappan. Äntligen fick vi se en skymt av han som jobbat, vänt hö och till sist varit timmar på brandövning. Alltsammans, följt av tidig kväll för samtliga… Nu skulle vi ladda för helgen!
Fredag. Och Lilla Gubben stod nedanför bron och väntade finbesök. Vänner, ponnyridning, brakfika (med köpeskakor ni vet, höjden av lyx! ) och timmar med prat om livet högt och lågt, så fint.
Fredagkvällen sedan, med både barnkalas och tredje och sista vändandet av höet.. har ni sett en så lycklig liten dräng, förresten? ..
Och nu blev det lördag.. Bonden Blom stränglade, mor handlade, storkokade och fejade.. liten Lillminsting fick en guldstund med Morfar så pass att jag hann skala kilovis med rotsaker i ett svep… värdefullt!! Storasyskonen? .. dom kutade ner till Pinglangrannen för drömhäng, medan det ute på gården puttrade av liv. Teamwork!
En hop hjältar i syn. Väderprognosen började stressa på oss rejält… ”vi måste börja ta in hö redan idag”, sa han. Stunden senare var både Svärfar och Kompis R på plats. Några hundra balar togs in i ett nafs… obeskrivligt tacksamt, hela alltet.
Det blev söndag… dagen vi jobbat så hårt för, hela veckan.
Jag var ute och sprang tidigt på morgonen, tankade kraft.. och blundade mot solen när jag kom hem. Skulle vi hinna få in all den där mängden hö som låg ute på lägdan och väntade på denna dag? .. innan regnet alltså..
…kika in här imorn, så får ni veta.
Önskar er alla en härlig augustivecka. Ta hand om er, allt vad ni bara kan!
Jag bara måste få berätta om gårkvällen här hemma..
..StoraLillasyster hade bjudit in sina två närmsta vänner till ett så efterlängtat litet ”kompiskalas”, något som hennes bröder var minst lika taggade på. Lilla B skulle nämligen få vara med på kalaset han också och Storebror? Han skulle stå för kalasfixet, dukandet, kockandes, kyperiet… RUBBET!
Meny skrevs, i sån pepp och hast att vi varken hade ro eller intresse att rabbla rättstavande. Så fort kalasfolket var samlat, upptogs beställningar utifrån den hejdlöst barnvänliga menyn.
Medan den klassiskt italienska musiken bara skrålade ur högtalarna, hällde Storebror upp önskad crush i glasen ..
Ristorante Pigiama, osade av kalasstämning.
Förrätten (chips i varsin liten skål) serverades och snabbt var skålandet igång också, som ni ser!
Ni vet att jag aldrig någonsin dricker en droppe alkohol, men jag är nog den som skålar mest. För ICKE behöver det vara någon särskild dryck för att kunna skålas. Vi skålar för livet, i kaffe, mjölk och bubbeldricka av olika slag. Så det så!
Snabbt ut i köket igen, där assistenten (Morsan) precis hade spisat klart det sista. Den kuuuulinariska maten lades upp på fat och beställningarna lästes noga, ”vem var det som skulle ha ketchup på nu då, och inte!?”… ”Mamma, det här är så kul! Och såå stressigt!”, sa nioåringen lyckligt där han slirade tag i tallrikarna och drog in mot Salskammaren igen..
”Smaklig måltid, hoppas det ska smaka!”, sa servitören! … iklädd vitskjorta och med kökshandduken världsvant hängande över armen.
Det var inte bara sjåigt med matlagande, serverandet och allt det där…vi ”som jobbade i köket”, hade också en busig Toddler att hålla reda på. Han var precis överallt där han inte skulle vara. Så vi gjorde helt sonika ett försök att hålla honom några minuter på plats, med hjälp av bolibompa. Funkade halvbra. Men några minuter, är ändå några minuter…..
Puh, så varmt! Ljuvliga augustivädret tillät korsgrad med ljummen vind…
Små godispaket skulle nu ordnas, medan kalasfolket lekte uppe på övervåningen. Ni ser vem som lyckades haffa tag på karameller i väldig fart, va?
Knyta knuten, fixa och greja. Kanske en kväll av det mest kärleksfulla slag, suckade mamman…
Det blev fiskedamm ute på bron. ”Men vad synd att jag missade det, mamma!”, sa 9-åringen… jag ”var ju på toa!”, sa han nöjt, blinkandes med ena ögat och med sitationstecken-fingrarna i luften världsvant.
Å men peerfekt! Nu kom Bondepappan in en sväng från traktorkörandet.. och hämtade lilla Virvelvinden. Lycka för Toddlern!
Tänk att vi fick dessa dagar av värme, lagom vind och sol? Höskördsväder!! Sooom vi väntat och väntat på det denna sommar…
Nu var ”köket” så trötta att vi nästan såg i kors.. men vi haade ju en rätt kvar på menyn. Efterrätten.
I ett nafs snodde vi ihop en önskat ”lagomkladdig” kladdkaka. Vispade grädde. Tog ännu ett varv av beställningar… ni vet, nån ville ha med grädde, någon utan.. nån ville baara ha grädde…
Nu var personalen på Ristorante Pigiama, heelt utmattade. Och såå nöjda.
Vi slog oss ner ute på bron, med varsin kaffekopp och efterrättsbit. Inne i Salen satt nu kalasfolket parkerade framför film, med popcorn och chips i skålar härs och tvärs…. nära på, sovande…
Fyra timmar av ivrigt kalasande, som varit så skitroligt. Vi sänder idén vidare, mao. Lek er egen restaurang, fullt ut. Fyll livet med en busrolig kväll. Låt barnen få mycket av ansvaret och det kommer bli fest av rang! Det här blev ett underbart sommarlovsminne.
Ristorante Pigiama, undrar du kanske? Jamen, vi troor att det kanske, på italienska, betyder typ ”pyjamasrestaurangen”?… gästerna kom nämligen iklädde pyjamas.. och klackeskor, förstår ni.
Åhåå, det där var ”upp som en sol, ner som en pannkaka.. och sen upp igen”– veckan…
Vänta ska jag berätta!
Vi började veckan på det allra, allra härligaste sättet vi kan tänka oss. Med bästisar. Barn som leker, päron som språkar, lunchande, fikande. Älskar, älskar, äääälskar när Emil, Carolin och barnen kommer.. det blev dock bara en kortis denna gång, men vi maxade tiden, hann prata i kapp sedan sist.. och planera in nästa gång vi ska ses. Med en sån plan känns det överkomligt att säga hejdå till varandra redan efter några timmar, liksom. 40 mil fick gärna vara bara 4 mil…. kan vi önska.
Till kvällen var vi bjudna till Familjen B. Ja, ni hör. Drömdag. Bästishäng, från morgon till kväll. Det här var en så god kväll, för både hjärtan och magar. Vi rumlade hem nån gång när himlen var mörk och augustinatten tropiskt varm.
Vidare, en såå regnig vecka. Sommarlovsbarnen påtade med lite av varje. Kortspelande, korthusbyggande, kojbyggande, pysslande, pusslande, tv-gluttande..
… och släppas ut som kor på grönbete till kvällen när det solade upp. Älskar att kuta med min Lill-Olof. Vi är ett sånt bra team.
En dag drog vi till stan med kusinerna och ääntligen klaffade det så den där upplevelse-julklappen, skoj på leklandet Bazinga, blev av. Å himmel, vilken drömdag för alla barnen!
När vi ändå var i stan, passade vi på att dra till favoritaffären, ni vet. Granngården förstås. Jag köpte bland annat denna, SnigelNIX. SÅÅÅ GALET BRA!!! Jag har knappt sett en endaste snigel sedan jag strösslade ut det här.. och det, vill jag lovar er, är en helomvändning. Jag har plockat NÄVEVIS med småsniglar, varje kväll innan dess….tips, tips alltså!
När vi kom hem från stan var det kväll och vi skulle sno ihop lite snabb middag bara. Ääsch då… iinget märkvärdigt.. bara svingoda kantarelltoasts med kantareller jag fått från Pinglangrannen 😉 Älskade mamma och pappa dök upp också så kvällen blev väldans festlig.
En annan dag. När det ändå var så mycket inneväder, drog jag till med storstädning på sina håll. Den här dagen hade jag känt mig som ett gnälligt gångjärn. Suuur och vresig. TRÖTT, alltså. Lite redig såpskurning gjorde susen, åtminstone lindrade.
En stund hos hästarna, eller blunda och slumra ett slag, var också himla gott. Trötta mammor ska man vårda ömt, så är det!
Torsdagslunchen var inte äcklig den heller. Tog helt sonika kantarellstuvningen som var över och gjorde en enkel pastarätt utav den. Mums, tyckte till och med Lillminsting! Storasyskonen? Dom var hos vännerna och lunchade och lekte…
Därefter mötte vi upp både Fru B och alla barnen, för en redig loppistur när regnet öste ner. Lite glass nere på Glassbaronen i byn. Sen drog vi avslutningsvis hem till oss och lät barnen leka järnet medan mammorna fick påtår i lugnan ro. Spontan sommarlovsdag av ljuvlig kvalisort.
Vaknade till fredag och jag kände mig exakt så trött som Lilla Svea också verkade vara, där hon låg och kurrade bredvid sin Salle. Sådär trött att alla ljud kändes jobbiga, allt älskat barnatempo gjorde mig krypig i kroppen…. så vi gjorde något vi aldrig gör; bad om en stunds barnvakt, fastän vi inte hade något egentligt att be om barnvakt för… men vi önskade ge oss ut på en springtur, bara vi. Svärisarna bor nära, nära och säger aldrig nej…vi styrde över snusande Olof och tre peppade storasyskon. Sen gav vi oss ut. Den löpturen blev ett gott sommarminne för småttingpäronen. Vi höll fullkomligt på att knäcken på varandra, men det var härligt… få tänka tankar färdiga, prata mellan flåsandet, vara bara vi.
Till kvällen vankades det säktkalas här i gamla gården! Regnet föll och vi fixade och donade.
Att duka med färska blommor i karamelliga färger… det är inte ett dugg tråkigt, faktiskt.
Och vilken himla mysig kväll det blev tillsammans med Svärisarna, Sväggan med familj och makens ena farbror med familj.. till efterrätt åt vi pajen jag tipsade er om i våras.. med det där omåttligt goda knäcktäcket som passar till alllla frukt- och bärpajer du kan tänka dig. Äpple som fyllning, var en hit!
Vaknade till lördag. Jag gav mig ut på långtur med min fina Kolaböna.. vi har lagt all tid vi kunnat på Badrumstvättstugebygget att jag har knappt tagit mig tid att rida senaste tiden, men jag törs våga tro, att det kan se annorlunda ut om ett kort tag. För dessa stunder, är själmagi, från början till slut.
Sen gjorde vi oss så fina vi bara kunde, jag och den skäggige. Jag hade slagit på stort och shoppat nytt för en gångs skull. Ja, inte nytt som i nyttnytt.. klänningen hade jag köpt på tradera. Skorna och väskan, nere på byns lilla loppis. En outfit för totalt några få, få hundringar. Och jag kände mig så fiin, bredvid min allra finaste smycke i livet.
Kära hjärtanes, vilken sagodag sedan! Livets ja mellan L & L fick vi bevittna. Så vackert brudpar, eller hur!? … och festen därefter… så hejdlöst trevlig! Vi rullade in på gården mitt i natten, läängtandes efter våra småälsklingar som Mormorn och Morfarn hade tagit hand om på det mysigaste vis. Så gott att en lite längre stund vara bara jag och den skäggige, få längta efter dom livliga små liven. Helt, helt underbart!
Söndagen var en väldans gäspig variant. Spöregn, en snabb skogstur för att reka hallonläget. Dystert. Vidare hem, sur över att hallonen nog nu totalt regnat bort drevs jag plötsligt till att städa ur det där äckliga kylskåpet. Innan jag tog två stora barnen med mig och åkte till grannbyn för timmar av fotbollsmatcher i spöregn. Hem igen, klassikern till gryta (den HÄR) serverades till middag sen blev det en tidig kväll.
Sannerligen var det där ”upp som en sol, ner som en pannkaka.. och sen upp igen”– veckan…
Och så blev det den där måndagen.. när Pappan är tillbaka på kontoret efter ett långt tillsammans-sommarlov med oss övriga…vi, som inte alls är färdiga med sommarlov ännu. Vi mjukstartar vardagen, mao. Fast jag ska säga er, att den här veckan känns ganska rivstartig. Jobb och uppdrag för både mig och M, Brandisjour, Det Där Byggprojektet Som MÅSTE Bli Klart, SNART… och så hoppa, hoppas, hoppas vi… ännu en gång denna sommar, att vädret är med oss och att vi får in vårt hö till helgen… hoppas med oss!!
Det är många, många stunder på en hel vecka.. tänker mig att det blir en hop stunder med kameran, riggande av samarbetsjobb och skrivande här vid datorn, men mestadels bara mysiga sommarlovspåhitt med barnen.
Ser fram emot veckan! Fick så underbar energi från helgen! <3
Hur känns din veckostart? Något särskilt du ser fram emot denna vecka?
Önskar er alla en finfin augustivecka. Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi under veckan!
Vi hade här halvt kidnappat ena syrran, Stockholmsbönan, som fyllt jämt förstår ni. Dragit iväg för att ge henne, familjens danspingla, en eftermiddag med såhåå proffsige dansläraren Christina. Vi hade SÅ KUUUL!! Lärde oss en koreografi till Michael Jacksons ’Beat it’. Förskräckligt roligt. Se så fräsiga vi var!
Det här var alltså årets sommarvecka då hela taikonsfamiljen var samlad här i norr. Vi passade förstås på att fira med storkalas också, för födelsedagssyrran som fyllde tidigare i våras. Första rediga buketten från blomsterbäddarna plockades också, lagom till kalaset.
Vi hängde allihopa i barndomsbyn, hemma hos mamma och pappa. Kära nån, så maffig trädgård älskade föräldrarna har nu. Titta dahliorna!
God mat, tårta, skålande och hipp hurra. Jaa må hon leeva och så litet syskontal på toppen. Lillhunden undrade vad vi pysslade med. Mamma hade gjort en helt otrolig marängtårta till efterrätt, med vaniljkräm ovan. Slurp!
Här hade jag så hurtigt tagit med mig alla fyra barnen ut på tur. En längre sådan. M hemma och snickrade för fullt. Här var vi halvvägs och festisen smakade gott. Sen blev det mest pannkaka av fortsättningen. Ena lillungen ramlade och slog sig blodig och hade såå ont. Någon blev kissnödig på halv-omöjlig plats. Någon vart tvärhungrig och tänkte nog inte cykla en meter till. Jag kånkade cykel på taket av vagnen med fullt lass. Han som skulle somna? Somnade absoluut inte. Och nånstans där, en lite småtrött mamma som skulle hålla humöret uppe för alla. Låt säga att vi var väldans nöjda när vi kom hem igen.
”Nöjda” som i ”okej nu går mamma (SJÄLV) och pustar lite nere vid hallonen, nedanför hästarna”.. plockade någon liter och kokade sedan hallonsylt med äkta vanilj i.
Ännu en julikväll med taikonshäng!
Denna gång med början nere vid älven.. hemma i barndomsbyn..
Vi diggade till fräsiga ”Nylands Järn”-gänget som spelar och sjunger från ”Rockbåten” som åker från hamn till hamn här i kring. Så väldigt roligt påhitt!
Någon väldigt liten människa var i centrum.
Jag plockade blommor och snurrade buketter en efter en. Bland det bästa jag vet. Och så skördade vi första lilla broccolin, helt sagolikt god!!
Sen tog det tvärnit i dom tänkta planerna. Sjusktugan vi trodde var över, ”överraskade” med fortsättning hos ännu en familjemedlem. Bara att hålla oss på vår kant, mao. Jag passade på att grundligt städa ur barnrummen. Putsa fönster, damma i alla vrår och sådär.
Teamade med tvättmaskinen sådär frenetiskt. Och var kanske lite trött.. men mitt där jag stod och tog ner den nu torra tvätten från strecket, sköljdes tacksamhetskänslan över mig; ”tänk att jag får bära in ännu en korg med tvätt, som tyder på att jag har en hel skara med småbarn att ta hand om”. Bästa som finns!
Medan Syrran och Bertilen satt nere i köket och pärlade…
…så tjuvlekte Olof lite i syrrans rum. Att göra ett ”småbrorserum” av det stora ogjorda rummet vi har där på övervåningen, är högt upp på min projekt-önskelista framöver..
Snickarpappan har verkligen jobbat på senaste veckorna. Nu byggs dom sista möblerna. Här hamnar handfatet. En sittbänk är på väg att bli färdig nu också. Ett par överskåp bara.. sen tusan, river vi av pappen!
Medan pappan snickrat, har mamman pysslat om ungar och tagit hand om ”markservicen”. Och jag kolavippar av det här.. en sån drömsyn för mig. Barn och djur huller om buller på vår plats på jorden.
Chippen bar tre av fyra barn på tur. Det fjärde barnet låg inne och huttrade i febertopp. Det minsta barnet i skaran? Piggelin och så morsk som han är, tog han sin livets premiärtur på hästryggen.
Lördag. Äntligen kry barnaskara. Ösregn och monopol inne i salskammaren.
Och ”Gun-post” i postlådan, till barnen. Lördagsgodis till alla fyra. Det är en sån lyx att ha en Gun i vårat liv.
Det blev söndag och en tur till Lillsjön var precis vad vi alla i familjen behövde.
Det blev en fin vecka, mitt i allt… för ja, veckan blev inte alls som den först var tänkt, knappt ett endaste dugg. På grund av Sjukstuga blev det mindre Storfamiljehäng än tänkt, otroooligt efterlängtat vännerhäng uteblev.. och det ostadiga vädret fortsatte och höskörden som också var inplanerad, fick fortsätta att skjutas på framtiden..
Nåväl.
I veckan väntas det en hop regndagar. Vi vaknade i morse till ösregn och åskmuller. Himla mysigt faktiskt! Vi har massor vi behöver greja med här hemma. Eftersom vi förra veckan blev hemmavid och bara vi familjen mer än tänkt, har Snickarpappan formligen bott inne i Tvättstugebadrummet och det var just precis vad det rummet behövde. I månader har det nu stått stilla, igen.. sådär som det gör för oss och våra renoveringsprojekt titt som tätt. För periodvis under året räcker inte tiden till, till innerenovering, då är det så mycket ute. Men nu tusan, vad himla nära vi är att vara heelt klara nu med även dom allra sista små pusselbitarna. Längtar efter att få visa er! … dock kan det vara så att vi har en liten deadline för en annan grej vi behöver bygga, ganska pronto… så Tvättstugan kanske får pausas igen… åhåhåhå, kan ni gissa vad vi ska bygga!?
Nu hoppas vi att sjukstugan släppt sitt sista tag så vi både kan jobba på med allt möjligt och sommarlova oss med full familjestyrka denna vecka.
Tack juli, för den här gången. Och snart, snart; välkommen augusti! Jag önskar er alla goda första augustidagar, ta hand om er allt vad ni bara kan! Så hörs vi snart igen!
Vi började med att ge oss ut i jordgubbslandet och fullkomligt trycka i oss jordgubbar, så förskräckligt gott!!
Men som ni ser, jordgubbslandet behövde en rejäl rensning.. så det startade jag med på direkten medan barnen nöjda moffade i sig smaken av sommar.
Vi ägnade stor del av tre dagar, till att få ordning på trädgård och odling. En del av vår 3000 kvm stora gård, har vi lämnat oklippt, tills nu. För att få gräsklipp. Så, den skäggige kopplade på slaghacken på traktorn och rejsade runt. Och sen skulle hela gården dras över ett varv med vanliga lilla gräsklipparen… heej och hå!
Jag och Miniamnnen krattade ihop gräsklippet.
Som jag sedan kånkade runt överallt, till varje rabatt och varendaste bädd i köksträdgården.
Och det nyrensade jordgubbslandet blev också strösslat med nytt täckmaterial.
Ser så tjusigt ut tycker jag, ordning och reda. Men framförallt är det ju så finurligt, skrämmer bort ogräs, håller fukt, skänker näring.. så många fördelar med att täcka rejält såhär. När jag anlade detta jordgubbsland i försomras, la jag torrt hör på… vill nog konstatera nu att det är bättre med lite blötare gräs, såsom gräsklipp. För att fördelarna med täckodling ska komma till sin rätt, menar jag. Detta färska gräs lägger sig tätare. Så braiga bågar M böjde till av armeringsjärn också! Tji fick jordgubbstokiga fåglarna!
Sommarmat har ätits.
Vi har pysslat tillsammans ute på bron. Jag ska visa er vad.
En kväll tjavade vi till mina Svärföräldrar och fick gomiddag och också träffa fingästerna från grannlandet, ni vet. Norge-Morfar och fina A som ju bor med den vidunderliga utsikten ni är drygt 70 000 som tittat på. HÄR ser ni den igen..
Mormor och Morfar kom förbi, med bushumör och vad längesedan vi sååågs-kramar. <3
Samma kväll kom också Svärfamiljen över på lite fika och häng. Jag visade först Astrid runt i trädgården och rysnjöt av att ha denna människa nära mig igen. Som jag sagt förut. Hon är som en FarmorMormor för mig. Kusingänget lekte järnet efter att ha varit ifrån varandra under ett för dom långt tag. Så fin kväll.
Det har lekts i lekstugan.
Och mitt i renoveringsstök har det drällt ungar in och ut genom hemmet. Så vansinnigt mysigt med barnaspring!! Här lyckades jag fånga dom, i en tv-spels-vila-stund.
Det har slumrats i sommarens bästa köp; hänggungan. Min bäbis som somnat av ännu en ammestund… bäbisen…
…som ”fyllde” 1 år och 9 månader denna vecka…. och visst kanske inte är någon bäbis längre… Det är helt ljuvligt att få följa ännu en Minimänniska, nära nära.
En dag var jag här uppe. På balkongen alltså. Putsade några fönster jag ännu inte hunnit putsa… och från baksidan lagårn hördes ljudet av röjsåg från den skäggige som röjde sly för fullt.
Strösslade tack för hjälpen. Blommor, timjan, bubblor och produkter från favoriterna Rituals. Mysiga gåvor att ge bort. Som sagt, hade vi inte kunnat resa iväg utan alla gårdsvakter som rott våran gård dygnet runt när vi varit borta.
Brandispappan har haft jour, dygnet runt i en vecka. Allt i sin ordning, mao.
Vi har därmed passat på att lägga så många timmar på hemmafix som möjligt, i hans fall bygge inne i tvättstugan. Lyckan för toddlern är, när han får följa med in i snickeriet ibland. Se när pappan sågar och grejar. Mamman hack i häl, givetvis.
Lille toddlern har också följt med morsan på springturer. Jag älskar verkligen vår springvagn, har jag sagt det?
Jag har njutit av trädgården så himla mycket. Denna ros, Leonardo Da Vinci, blommar så fint nu.
Helgen innehöll lite av varje, två utav barnen har hunnit genom sjukstuga. Någon har njutit ”fritt” spring.
Den första lilla, lilla, lilla luktärtsbuketten har plockats.
Vi njuter av den här sommaren så. En dag i sänder.
Nu väntar en vecka med en hop påhitt av olika slag. Jag sitter faktiskt här med lite pirr i magen…
…
Önskar er alla en sista julivecka med så mycket gott det bara är möjligt! Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi snart igen!
Senaste kommentarer