Det är måndag idag, ju! Jag erkänner mig totalt dagvill. Men vi tar en liten kik på veckan som gått, vetja!
Den fylldes med;
Otroligt mycket idog klädfixtid. Sista vinterkläderna tvättades upp och torkades ute i varma, varma majdagarna. Ullsäcken veks bort och små sandaler plockades fram. Vintergarderoben byttes ut mot sommar och till sist, var allt på sin plats.
Vi följde våren frenetiskt. Dag för dag. Tänk, nu var där plötsligt bara en liten snöfläck kvar uppe på gården. Nåja, längst nere på lägdan låg fortfarande ett lite snötäcke.
Storalillebroren hade bästis över på lekdejt. Vänner sedan alltid.
Någon slumrade gott i varma majvinden.
Hästgos! Ikran i nykammad lugg. Lilla vännen. Och så Chippen där bakom, en nyfiken, pigg liten farbror!
Vårivern var i sitt esse, på alla möjliga fronter. Men utimellan slog vi i kull oss, jag och Sallykatten. Vilade.
Att tjava nattatur i ljusa majkvällen.
Knopparna brast, puh så underbart att få vara med om, igen!
Det blev fredag och vi hade en lång fixarlista. Vi älskar våra båda-päronen-hemma-fredagar, då varvar vi lugnt kaffesörplande med tillsammanshäng med barnen och att också få en hop saker gjorda i hem eller ute på gården.
När värmen bara tycks fortsätta, så kånkade jag ut alla möjliga plantor ut till växthuset. Dahliorna, ja dom fick flytta ut dom också och som dom mår gott utav det! Men precis så; akta frosten! Kommer den smygandes, då får dom sova inne i värmen.
Helgen bjöd fräsigheter! Och vi nyper oss i armarna, så livet skämmer bort oss just nu.
Önskeplanerna för den här veckan ser lite annorlunda ut än vanligt, mao.
Låt säga att vi är mitt i ett minne för livet-äventyr. Lovar att berätta mer sedan.
Önskar er alla en god majvecka nu! Ta hand om er, allt vad ni bara kan.. så hörs vi alldeles snart igen!
Det var i slutet av april och vi gjorde oss vårens första utflykt.
Vi möter upp vännerna, som tänker samma lika som vi; vi lever inte för att jobba. vi jobbar för att leva. Och vill samla all tillsammanstid som det bara går, var dag. Alla har haft ledigfredag på var sina håll och direkt efter att alla skolbarn slutat mitt i dagen, så beger vi oss..
Vi drar iväg, korta biten från byn, mot Skuleskogen. Entré syd.
Släpper ut spring-glada ungar, småkompisarna sedan pluttar. Tjavar genom skogen, med packning för både mellis och middag.
Det var otroligt snödjup så länge i år.. allt det kalla, samsades med massor av vårtecken. Dagen var varm, bäcken porlade, fåglarna sjöng.
Blåsippan ute i skogsbacken stod.
Vi tjavade ner till Kälsviken. Lät timmarna gå. Själar fyllas med friskluft.
Första turen i kånken för Olof.
Havets brus och spring i små ben.
Stora och små. Utbyter livet. Delar livet. Stort som smått.
Lek. Busiga barn smådoppade sig till och med i det blå.
När barnen börjar bli trötta, tjavar vi mot bilarna igen. Genom skogen. Förbi blåsipporna. En fredag mitt i livet, där vi alla givit oss det som är det lyxigaste vi vet; tid och liv, tillsammans.
Önskar ni veta mer exakt hur denna så lämpliga höga kusten-tur med småbarn går, kan ni läsa vägbeskrivning och ytterligare vandringstips HÄR.
”Slutet av april” har blivit ”snart i mitten av maj”.. små illgröna pyttelöv syns på björkarna i samma syn som snön ligger kvar uppe på berget.
Idag är det lördag och vi är på väg på ny utflykt… precis hela familjen är alldeles pirriga i magarna över den!
Åhå, den första majveckan, var som ett långt marathon.
Många punkter vi skulle ta oss förbi. Energitjuvande. Och sen en hel del extra inbokat i det vardagliga schemat, där ju livet susar som det är i vanlig fall. Vi tog en dag i taget. Fångade guldstunder, betade av jobbigheter, försökte komma ihåg att stanna upp, det är ju MAJ nu!? Vindarna var kyliga.. men plötsligt, lagom till veckoslutet, så kom värmen. Tranorna tjavar på åkrarna i kring, humlorna surrar, björkens knoppar håller så sakteliga på att bli gröna..
Vi tar en kik på några glimtar från veckan som gick;
Den allra första majdagen. Alla hemma, förstås. Det blåste isiga vindar men vi trotsade, med en cykeltur runt byn och barnen fick välja glass på affären innan vi cyklade hemåt igen. Ett litet äventyr, som uppskattas massor.
Det blev tisdag och vardagen drog igång. Här hemma påbörjades årets vårstädning av gården. Jag stod och suckade en stund just precis här, men äsch.. sinom tid kommer det här efter-vinterns-grävande-kaoset, att vara borta.. kanske hittar vi på något ännu bättre av denna infart, när vi ändå är igång.. nåväl, tänkte jag och krattade vidare.
Skolvägen hem.
”Finn ett fel”… -Virvelvinden, min minsta trädgårdshjälpreda rymde in i odlingsrummet där det höll på att svämma över av oskolad plant…
Snabb, plockig, vardagsmiddag när matlagningslusten tröt till fördel för en massa andra majbestyr, både inne och ute. Dessa färska hamburgare är ett gott snabbtips!
En sväng under veckan var det bara Lillminsting och mamman hemma. Så himla ovanligt. Men fint för oss alla på var våra fronter.
Under torsdagen lät jag mina luktärter få flytta ut, i vanlig ordning. Tåliga små liven. Dom klarar många minusgrader. Och enligt prognosen skulle det som mest bli någon minus, bra mjukstart. Men tyvärr, blev det en rejäl köldknäpp och 8 (!!) minusgrader. Hade luktärterna fått flytta ut tidigare under våren, hade dom kanske ändå klarat sig, för det här är tåliga rackare.. men minus åtta är precis gränsen. Nu hade mina inte hunnit härdas ett endaste dugg och chocken blev för stor mellan inne och ute, så precis varendaste luktärt dog för mig.
Men vet du! Jag kunde inte bry mig mindre. Tråkigt förstås. Men jag hade just fått svar på min hjärnröntgen att allt såg fint ut, det övervann luktärtsdeppen med ens.
Nu var vi inte längre oroliga över mig egentligen, livet har återvänt gott för mig och oss senaste månaderna.. utmattningssymtomen har backat.. men det kan räcka med några för jobbiga nyheter några dagar i rad, eller så.. så gräver oron i mig. Och ni vet hur det är, när man gjort en undersökning av något slag, ”tänk om”-tankarna börjar snurra. Beskedet var såå gott.
-Här i bild; en trött och tacksam, tacksam, tacksam mor som blundade mot fredagssolen. Jag försöker också hitta ett hållbart förhållningssätt till det eländiga i världen… vi tvingas helt enkelt förhålla oss till alltihopa, ”som det egentligen alltid har varit”, som en människa sa till mig. Och på ett sätt är det väl så. Låt oss leva, en dag i taget, ett ögonblick i sänder. <3
Vi skålade för livet till fredagsmiddagen och sen dukades det upp för spa! Under torsdagkvällen hade vi nämligen varit på (samt varit med och arrangerat då vi är engagerade i byns föräldraförening) årets vårsoaré för skolbarnen. Där, kunde man i lotteriet vinna så otroligt fina priser. Vi vann ett spa-kit, för fossingarna. Perfekt ju!
Lördagen var en riktig umgås-dag. Halva dagen här hemma tillsammans med kusin E och hans A.
Vi stekte vitkål, gul lök, paprika och köttfärs i redigt med smör, på muurikkan. Fyllde pitabröd och toppade med en rejält vitlökig dressing. Smart att stoppa pitabrödet i kaffefilter, va! Det är min finurliga svägga som lärt oss det!
Magisk (får man säga så om något man gjort själv? Jaa det tycker jag!) god bärpaj med vaniljglass till efterrätt. Har nu gjort detta knäcktäcke två helger i rad, till valborg med äpple inunder och nu med blåbär. Så gott recept, tänker att jag ska dela det med er nu inom kort!
När vi hängt klart kramades det hejdå och sen tjavade vi drömgårdare vidare till ”Pinglan-grannen”, hjälpte till med lite fix och blev bjudna på middag. Fy tusan, så lyxigt!
Söndag och inte ens vilodagen var oplanerad. Vissa av oss drog iväg och sjöng på gudstjänst medan vissa stannade hemma och fortsatte kratta och någon fick också livets första egna glass. Mäkta stolt!
Jag norpade åt mig ett helt gäng timmar här inne också. Alla småplant fick flytta ut till växthuset och hundratals småplantor skolades om.
Under helgen har den skäggige ordnat med alla möjliga gårdssysslor. Sommarvattnet till hästarna till exempel, under vintern har vi en eluppvärmd balja som fylls minst en gång om dagen, där hästarna får dricka ljummet vatten än hur vinterkallt det är runtom, men nu är det stora badkaret som gäller och det känns alltid så nymodigt och somrigt när det kommer fram! Avslutade söndagen här, med lillplutten på ryggen, tjavandes hästhagarna runt för att kolla stolpen efter vintern..
Nu väntar en ny vecka på oss, .. önskeplaner? Ja, visst!
Önskeplaner för vecka 19
-Njuta maj, en dag i sänder!
-Packa undan dom sista vinterpinalerna! Tvätta bort ullsäcken, hänga undan gårdsoverallerna.. och jag längtar efter att byta ut vintergarderoben och flytta in alla sommarkläder.
-Skola plant! Tycker att det går som hejsan i år! Förra året hade vi inte hunnit få växthuset vi denna tid, men i år har vi det på plats och just det; plats finns för den lilla planten, kul!
-Fota och filma och skriva för ett helt gäng maj-kampanjer. Uppskattar enormt att ni möter min väl valda reklam, så fint!!
-Möta majhelg där delar utav drömgårdslivet ska dra iväg på äventyr!Längtar!!
…
Önskar er alla en god, god majvecka! Njut, njut, njut allt du bara kan! I det lilla, för livet susar för oss alla, så är det. Men du vet, en kaffekopp ute på bron istället för inne. Innan du hoppar in i bilen på väg mot jobbet, ta ett djupt andetag.. och lyssna? Hör du fåglarna? Känner du att vinden är ljum mot kinden? Här och nu:a, du vet. Och du! Det var bara ett tips från en livsnjutare till en annan. För DU, gör ju PRECIS som du vill!
-den här fredagen har jag längtat till, hela veckan. Lättnadens fredag. Veckan har inneburit utmaningar, vi har tagit en dag i taget. I vanlig ordning, ja. Men ni vet, vissa veckor är det mer att ta sig ann, än andra. Det här var en sån.
En utav punkterna på listan var att jag skulle genomföra magnetkameraröntgen på hjärnan.
Varför då?
Jo. Förra året bar jag massor, massor av oro inombords. Mötte det ena symtomet efter det andra, på att kroppen skrek; ”du måste vila. länge. mycket. intensivt. NU”. Men det gick inte, det fanns inte plats för den vilan. Eller gjorde det egentligen det, men jag pressade mig till det yttersta och lite till? Det är frågan.
Yrseln kom. Illamåendet. Huvudvärken. Domningarna. I halva ansiktet. I händerna.
Jag förstod att kroppen skrek just det. Jag förstår, att jag om jag nu inte nuddade den, så i alla fall, mötte den öga mot öga.. ”den berömda väggen”. Där ville jag inte vara. Vi bromsade, på alla sätt vi kunde. Jag började må bättre.
Men mitt i allt, tog oron bara ännu en högre växel, för… ”tänk om det inte bara är trötthet, tänk om jag också har fått en hjärntumör nu? precis som min ena syster i precis samma ålder som jag är i nu? och i samma ålder som min mamma var.. när hon fick det första (!) gången…”
När livet lugnat ner sig. Och det till sist fanns en lucka för ”att pyssla om den nu så skruttiga mamman”, så beställde jag en läkartid. Mina bäst investerade trehundratrettio kronor på väldigt, väldigt länge. Fick träffa en läkare som lyssnade och förstod. Och inte ifrågasatte det minsta, när jag önskade, precis som mina andra systrar, att få göra denna koll på hjärnan..
Nu har jag inte känt den där oron som var under förra året, på flera månader tack och lov. Och livet känns så… ljust, igen?
Jag vågar tro och drömma igen. Det var många, många guldstunder under det där förra året, men det var också väldigt, väldigt många tuffa stunder. På flera plan. Inom vår storlilla familj. Och i kring oss. Och inte, inte allra minst; omvärldsläget. Det kändes så förskräckligt dystert bitvis, livet.. (ber fortfarande dagligen om att världen ska bli sams.. men jag lever inte längre som om att vi har krig HÄR, nu.. jag försöker göra det jag kan, här och nu, för det läge som är. Att oroa ihjäl mig, för något som kanske kommer bli, hjälper NOLL och ingenting. Lider oerhört med dom stackars utsatta människorna. Vad är dyrare mat att klaga över, liksom?).
Lill-Olof höll mig i handen och vi klarade utmaningarna tillsammans. Vi och resten av ”Team Drömgården”.
Den som gjort magnetkameraröntgen av hjärnan, vet att det inte är någon härlig upplevelse, ett endaste dugg.
Särskilt inte, om man tycker att trånga utrymmen är jobbiga.. att spännas fast och måsta, måsta vara blick stilla i en så pass lång stund.. är en utmaning. För mig, i alla fall. Men, det gick. Jag gjorde det. Tårarna brände. Där jag sprang, steg för steg. Ja, sprang. Mentalt alltså. Ute på min favoritrunda. Medan sekunderna gick, ”sprang” jag.
Redan dagen efter, fick jag svar. ”Allt ser fint ut”. Obeskrivlig känsla.
.. och i samma stund, tog jag ett stort beslut för mig och gänget här hemma.. men mer om det en annan dag. Nu ska vi ge oss en återhämtningens fredag…. dona med sånt vi mår gott av, krama ungar, snickra, påta med planten..
Det är En lättnadens fredag. Så obeskrivligt tacksam. För livet. Finaste vi har.
Det där var sista veckan i april, det! För nu är maj här, smått overkligt.
Vi tar en kik på vad vi donat med sedan sist.
Sista veckan i april fylldes med;
En måndagsstart som knarrade mycket underfötterna. Men, jag vägrar att klaga på väder. Älskar väder. Men okejdå, onödigt mycket ny-knarr under fötterna sådär i slutet av april.
Vi stoppade inte huvudet i sanden. Däremot händerna i jorden. Bertils paprikaexperiment (att så med frön från en köpespaprika) ser hittills väldigt lovande ut. 75 plantor det blev. Lagom. Med tre-fyra.
Någon upptäckte livet ivrigt, i vanlig ordning. Att sitta vid pysselbänken med stövlarna på, en hit. Mamman sörplade en kaffekopp intill.
Vi bakade storstöpa Mammabröd och mumsade till mellis och frukostar veckan lång. Lyx att ha kusinbästisen med hem efter skolan.
Och så fyllde ju älskade MammaMormor år och vi var bjudna på världsgott kalas.
Med oss hem, proppmätta magar och några böcker från när jag var barn. Så under veckan har vi läst och fnissat till Tsatsiki.
Vi klädde oss varmt, high-fivade och drog i väg i ruskvädret till byns förskola för att möta upp alla barnen födda samma år som B, för ”Rävgrupp”. B följde ju med syrran redan förra våren någon gång, när hon skulle ”skol-öva” lite inför skolstarten.. men snabbt sa fyraåringen, ”nä mamma, jag tar paus nu”. Men nu, känns det fräsigt för snart femåringen att mötas upp för lite utelek, sångsamling och att gå till gympasalen och leka och busa med blivande klasskompisarna. Är det något jag önskar oss här i vår lilla by, så är det en öppen förskola.. men det finns tyvärr inte. Så vi kompisdejtar ju hittar dittan, men det är väldigt tacksamt att vi också får möta upp jämnåringarna som håller till på förskolan, när vi känner för det.
Men käre tid, alltså. Tänk att Lillebror fyller 5 om några veckor, lillhjärtat.
Fredag! Och stora skura-golv-dagen. Nåja. Vi hann förstås inte alla våra skurgolv, men hallen fick sig ett par omgångar. Där ser ni provisoriska hallförvaringen också. Jag kan inte låta bli att gå och kika på tidningsurklipp och gamla tapeter.. och undra, vad säger väggarna?
Nu släppte vintern taget igen, snön smälte kvickt. Vi tjavade iväg med vagnen och hämtade hem skolbarnen. Hemvägen och långa uppförsbacken blir inte lika jobbig om man får balansera och greja, menade barnet.
Nu sov Lillminsting sin långlur… och jag drog iväg med såpan till ett annat rum. Salskammaren, aka Matrummet. Rummet det är väldigt med spring igenom. Och det syntes på skurvattnet. Jag rullade ihop den stora (o)äkta mattan… känner för något lättare nu under sommartiden.. kanske inte helt utan, för fy så opraktiskt för allt spill… får se vad som hittas på, en stor, stor trasmatta kanske..luftigare gardiner också!
Lördagmorgon och vi dukade upp för lördagsfrulle.
Följt av kalaslördag! En del av oss åkte på sockersött 2-årskalas medan en del av oss åkte ut till havet och firade fina storkusinen som fyllt 14 år. En ynnest att vara dubbelbokad med familjekalas.
Den allra sista aprildagen. M byggde på det som ska bli själva tvättstugedelen. Kan inte förstå hur det kommer kännas med ett vettigt utrymme för tvättandet..
Barnen lekte och härjade och jublade när pappan satte ihop studsmattan. Och ni undrar kanske över grävlinggångarna rätt över gården… spår efter vinterns allt grävande för avlopp osv. Puh. Gillar inte synen, men det ska nog reda sig…. sinom tid.
Medan det regnade, haglade, blåste upp till storm och blev sol igen. Så skolade jag om tagetesen i växthuset. Tagetes blev en ny Mormors-favorit förra året.
Valborgsfirandet kunde börja!
Men den knäckiga äppelpajen packade vi in i bilen tillsammans med oss andra och susade iväg till Sväggan och gänget. Mysknytis och hockeykväll det skulle bli.
Några av oss pausade den för spännande och lika avgörande matchen, med att kvista till kyrkan och lyssna på kyrkokören som sjöng ”Vintern rasat”, ” Sköna maj, välkommen till vår bygd igen” osv. För charmigt! Att vi sedan fick avsluta april med att heja fram vårt kära Hockeylag (MoDo givetvis) som efter sju år nere i hockeyallsvenskan tagit sig tillbaka upp i SHL, så larvigt roligt!
Den första majdagen. Kylig, solig. Grubblande. En springtur på förmiddagen tillsammans med Lillminsting i vagnen, fick mig till god sans. Livet bjuder upp till lite storm på sina håll just nu. Och precis som för oss alla, så hör det ju till. Lätt och svårt. Jobbigt och härligt. Sorgligt och lyckligt. Livet. Finaste vi har.
…
Önskeplaner för vecka 18
-Inandas maj, en dag i sänder!Älskade vardag. Det är en häftig känsla att få känna så. Och det är ju inte så att vi är ”två lat-arslen och allt bara serveras för oss”. Tvärtom, så jobbar vi hårt båda två. Men, när vi båda lever såsom våra hjärtan säger, då är det så ”lätt” att jobba hårt för att få allt att gå ihop. Så tacksamma för vårt egna lilla pussel.
-Beta av en hop grejer, som håller på att gräva sönder min mage och trassla ihop min hjärna just nu. Men just så; livet innehåller allt för oss alla.
-Skapa content! alltså, innehåll till både instagram och blogg. Så förskräckligt roligt. Jag älskar det! Och jag är så tacksam för er, som vill hänga med oss, vecka efter vecka.
–Gå på årets Vårsoaré!
– Möta en första majhelg ..och få både göra allt det mys som är inbokat samt hinna med MASSOR som behövs göras ute på gården, nu.
…
Önskar er alla en hjärtegod första majvecka! Ta hand om er, allt vad ni kan fina ni. Så hörs vi snart igen!
Hej på er i denna hejdlöst aprilväder-luriga måndag!
Vi startar igång veckan med en liten rapport här från gården, vetja.
Veckan som gick;
Började med en ljuvlig långpromenad med småpojkarna sovandes i vagnen. Våren, hej!
Sitta och amma i trägungan, utan lager på lager på lager. Cyklarna drogs fram också, sadlar ställdes om och ungarna rejsade fram, lyckliga, med leran från geggiga grusvägen sprutandes upp på ryggarna. Vår alltihopa!
Gjorde ett tvärryck och stuvade ihop påsken och städade hemmet lite hjälpligt, jamen snälla nån? MÅSTE man verkligen gå in och diska, natta, plocka, tvätta osv..
… när värmen var som under försommardagar? Helt underbart skönt. Vi levde ute allt vi kunde. Middagen ute på bron och småkatterna fick hänga med oss där ute. Vi vill ju ge dom ett uteliv, förstås.. men är lite ”brända på katter som springer över storvägen”, så med dessa små nykomlingar kommer vi ta det lugnt, så lugnt.
Liten Lillebror blev 1,5 år och vi sjöng för honom hela familjen. Uppskattat!
Brofika med Mormor och Morfar.
Någon klättrade i äppelträdet medan jag sörplade en kaffekopp bredvid. Just hemkomna efter rolig lekdejt med småvänner.
Landade i helg, med den ljuvaste av utflykter. Och jag fick årets första tussilagobukett. Puh. Så fint.
Lördagmorgon! Så solig och varm. Vännerna kom och vi sörplade lite kaffe innan vi ”bytte barn”. Storbarn iväg och minstingar här hemma. Till lunch ett gäng gullisar som mumsade makaroner och korv som om det är livets godaste.
Hela lördagen var så ljuvlig. Vi fick ge oss ut på ridtur, jag och M. Alla barnen var då hos Farfars tillsammans med Sväggan med familj. Sen ägnade vi resten av lördagen till att bara vara-vara tillsammans, där. Ute, i govädret. Kusinerna lekte, jag och M försökte hjälpas åt att hålla efter vår minste, Virvelvinden och allt mynnade ut i spontanmiddag tillsammans, så lyxigt. Från en minut till en annan, nästan så… drog himlen ihop sig och temperaturen sjönk, tvärt.
Lagom till söndagen hade jag till sist kommit i mål med ett utav veckans ”beting”; tvätta upp allas vintermunderingar och stuva undan dom… timmarna senare föll snön för fullt, som ett litet hån. Men äsch, den är blöt. Och fodrade galonställ är varmt nog och tål dessutom vätan.
Medan Lillebror sov och pappan målade sista varvet på pärlsponten nere i tvättstugan…
..donade vi andra med ditt och datt. Petade ner gurkfrön uppe i odlingsrummet. Vek tvätt. Pausvilade med lite playstation…
.. och bullfika.
Ett gäng nytvagade småungar stoppades om tidigt till kvällen sedan. Förutom Storebror, som var med pappan på Modo-match-mys hos Farmor och Farfar. Mysigt för älskade Storebroren, med den kvalitetstiden. <3
…
Och idag är det måndag..
Klockan är strax efter 14. Från varm vår och snö som smälte i rasande fart, till pangvinter igen, i ett knyck..
…bakslag är vi vana varje vår, men efter förra veckans värme checkade vi helt in på våren känner jag. Men äsch, väder är bara väder, ungarna är glada och den här nya snön kommer vara borta efter första bästa regnskur. Nederbörd behöver vi ju, eller hur! Känner mig dock omåttligt trött och seg idag, har också en del beslut att ta som skaver lite.. inte såna där härliga, ”vilken färg ska vi ha på fönsterfodret i tvättstugan?”.. nej, drygsortens beslut. Men, jag ska lyssna inåt och ta det där ifrån, som vanligt. Sitter lugnt i båten. Andas in, andas ut, tar en sak i taget.
Tacksam, för att en trött april-lurig måndag kan få innehålla kramar om gullbarnen, lite påtande i odlingsrummet, donande i hemmet, friskluft och nu får jag sitta här och skriva medan ettåringen sover och storasyskonen snor ihop en chokladkakesmet med full iver där nere i köket. Det vankas efterrätt till måndagsmiddagen tydligen. Vardag, va! Livets guld.
En glimt från odlingsrummet just nu.. zinnia blev punkten för årets försådd..
Önskeplaner för vecka 17
– Njuta av Sista Veckan i April, allt vi bara kan! Kanske får vi vårens första riktiga vårregn? Längtar.
-Baka matbröd! sånär som på någon liten limpa är precis allt hembakt bröd slut i frysarna, så kan vi bara inte ha det.
-Beta av en radda med tråkgrejer..
-Skola plant! i lagom mängd är det bland det mysigaste som finns, tycker jag.
-Blogga! hann knappt kika in här förra veckan, men den här veckan finns mer tid för det, hurra!
-Fira in VÅREN! April, ska bli Maj. Åh.
…
Önskar er alla en god sista april-vecka. Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi imorn, då ska jag visa er något som ger mig pirr i magen!
Senaste kommentarer