Vi tar en titt på veckan som gick, vetja! Landar lite. Det är alltid en god idé till veckostart, tycker jag.
Veckan som gick!
Efter hejdlöst stormande och en dunderförkylning, var det helt underbart att vakna till sol, hästar som inte behövde söka vindskydd och dessutom fick vi snabbt svar på covid-testen vi gjorde. Negativt och alltså ingen härjande corona här oss oss. Skönt. Hela alltet!
Småttingar red sin världssnälla ponny.
Mamman red också och kom hem med svettig häst lagom till att solen gick ner. Så andäktigt vackert, när hästarna gick iväg i dimman med färgstarka himlen ovanför sig.
Vi hade vardagskvällar. Alldeles vanliga. Och så högt älskade.
Det cyklades och plaskades i till ytan-isiga vattenpölar… och ”någon” njöt. Stort. Av att våra val vi gör, resulterar i just det där; En mjuk vardag, som är våra barns barndom.
Synen av lekande småvänner och häst precis utanför fönstret. Det, är liksom livet på en pinne!
Och så var vi till bibblan och lämnade tillbaka böcker och lånade en hel hop nya.
Låååt oss få tipsa er med småttingar, om ”Familjen Jansson”. Soom vi skrattat åt denna tokiga familj senaste veckorna. En familj där man liksom vänt på allting, barnen har fullt sjå att hålla koll på sina ”skitvuxna” (inte skitungar liksom) och det är sjåigt att skjutsa till jobbet och få pappan att slita sig från sin himla åkgräsklippare om kvällarna när han behöver sova. Vi har lyckats låna två böcker från denna familj och hoppas på att det finns fler. Tips tips! Både 4-åring och 6-åring tycker denna är jätterolig.. kaanske väl svår för lilla 2-åringen.. men har han inte klagat utan lyssnat, lillvännen.
Det blev fredag och ääntligen blev det Halloweenparty hos småkusinerna. Jag är inget halloweenfan. Men Sväggans halloweenpartyn gillar jag. Skitmysigt och lagomläskigt, från början till slut.
Lördagen var himla vacker. Vi varvade gårdsbestyr med ponnyridning och storhästlatjande. Ungarna hälsade på Farmor och Farfar några timmar. Såna där räsertimmar när pappan och mamman kunde speeda på målandet uppe ännu mer.
Vi åt hemmapizza med hemgjord pizzasallad. Enkelt och så gott!
Veckan avslutades med massa firande. Farsdagsuppvaktning av Pappa M. Och födelsedags-Storan.. utöver en bok, fick hon så fiina skor jag funnit på loppis.. skiit att dom var stora i storlek och därmed, för stora.
.. och så firade vi min egen pappa. Utehäng med grilllunch och mammas världsgoda fika efteråt. Som jag älskar mina päron. Så tacksam över att få ha dom så nära, både i hjärtat och rent geografiskt, jämt och jämt.
Söndagkvällen avslutades hos mina Svärföräldrar och vi kunde inte få ett godare helgavslut.
Tacksam tacksam tacksam.
…
Veckans planer:
–Ta vara på friskluftigt dagsljus tillsammans med småttingarna. Och sedan gå in i värmen och novent-mysa…
-Besikta bilen och göra andra ärenden i stan! (puh. det checkade jag och barnen av redan idag!)
–Vinterpyssla! Tillsammans med min lilla mor. Åhåå, det längtar jag till!
–Ha efterlängtat Matlag! Här hos oss.
–Tillsammans med mannen, försöka skrapa ihop ork till att måla, måla, måla.. det är ju ändå så himla nära nu att hela detta renoverinssjok ska vara i mååål där uppe på övervåningen. Käämpa E och M, käämpa!
–Rida! Det är tanka själen med gott för mig.
-Så smått börja fundera på Adventskalenderinnehåll…
–Ta en dag i taget. Njuta av denna HemmaMammatid, allt jag förmår. Livet får styra. Vi varvar ivriga stunder, pysslar, bakar och grejar, med att tom-glo på sofflocket, spela spel och när det är november tittas det förstås på en och annan mysig barnfilm också. Så gott att få leva efter årstidernas fart!
Ta hand om er. Fina fina ni. Allt ni bara kan. Så hörs vi snart igen! Önskar er alla en god novembervecka!
Tre små stjärnor. Så redo att börja sjunga den lilla trudelutt vi brukar sjunga när det är Far- eller Morsdag. Idag är det Vackerpappans dag. Vår egna Superhjälte!
Vi stormade in i sovrummet, som en liten kärlekssjungande kör.
Med kramar och grattis och pysslade kort. Paket med nivetvad i. Och ett paket med niintevetvad i.
Frun uppvaktade på det vis hon vet att hennes make uppskattar så.
En uppdukad frukost, med nybryggt kaffe och nybakt Mammabröd. (Mitt bästa recept. Ni hittar det HÄR).
Tillsammansfrukost. Hela familjen samlad.
Å. Han i räddningstjänströjan där. Som var ute på larm-vift under natten.
Han är alls vår Superhjälte.
Jo visst har han både Superbarn och Superfru, givetvis… tillsammans är vi ”Team Drömgården” och alla pusselbitar i denna familj är lika viktiga. M står för otroligt mycket lugn och trygghet. Min klippa i stormen. Barnens Vackerpappa. Han som låter ungarna vara med i renoverings- och byggbestyr än fast det tar mycket längre tid än utan hjälp(stjälp), som kånkar ungar ut och in ur traktorn under gårdsarbete för att det är så självklart att dom ska få vara med. Som sitter bland mängder av lego och bygger efter ritningar med ivriga små. Han som helt naturligt strösslar sina ungar med ord som ”Pappa älskar er” och busar och kramar i massor. Han som ger barnen det vackraste av presenter; att älska deras mamma ömt, så ömt.
Han är så hjärtevarm, den där Tusenkonstnären. Att få dela livet med honom är en fröjd och ren lyx.
Idag firar vi M dagen lång!
..Och två andra pappor i vårat liv, som betyder mer än ord kan beskriva. Min och M´s pappa. Två förebilder i livet. Som skapat oss och varit med oss från när handen hölls som liten till att nu vara världens finaste Morfar och Farfar till våra barn, Svärfädrar…och Pappor, som alltid. Det är så fint att det inte är klokt.
Alldeles i slutet av oktober. Frosten ligger över gården men håller redan under morgonen på att smälta bort av solen. Hästarna är så vackra där dom står mitt i. Som rykande vinterpälsklädda moln.
Där inne i gamla gården äter familjen frukost.
Inget märkvärdigt för världen. Ändå så förbenat märkvärdigt. För oss. Tiden tillsammans är det bästa vi har.
Till skillnad från tidigare i veckan, då hemmet sett ut som jagvetintevad (ni som följer våra stories, ni vet). En salig röra, helt klart. Så vaknar vi idag till nystädat hem, med den kaosiga källsorteringen nere på byn i sina rätta containrar, med kattlådan lite mindre stinkande, tvätten bortvikt och med lite skogfynd på toppen som gör hemmet Alla Helgonafint.
Äppelmoset från årets äpplen smakar gott på havregrynsgröten. Och lingonris i krus, fint eller hur?
Kaffekoppen, dagens första. Franssongoset. Oslagbart.
Och pricken över i? Nybakt bröd till frullen. Det enklaste ni kan tänka er.
Jag rörde ihop degen igårkväll/natt.. degen fick stå i kylskåpet tills vi vaknade i morse.. har ingen aning om hur lång tid det blev. Inte så noga på tiden, skulle jag säga! .. men minst 8 timmar! Bara baka ut degen på morgonen och njut av nybakt till frukost!
Här kommer mitt hittepårecept!
Emmelis Kalljästa småfrallor!
6 dl ljummet vatten
3-4 msk god olivolja
50 g jäst
2 tsk salt
2-3msk honung
ca 12 dl mjölblandning. Jag tog allra mest rågsikt och bara någon deciliter vanligt Vetemjöl special. Laborera vetja!
1 ägg, till pensling
vallmofrön att strö över frallorna
(ca 25 stycken)
Blanda vattnet med oljan och jästen. Rör tills jästen löst sig helt. Tillsätt salt, honung och mjölet och blanda allt tills det blir en fast deg.
Skjutsa in i kylskåpet med bakduk ovan. Sov så gott, både du och deg!
God morgon! Häll ut degen på ditt mjölade bakbord. Platta till med hjälp av mjölade händer, så degen blir en ca 1 cm tjock degkaka.
Dela degen i valfria frallastorlekar.
Lägg ut frallorna på en bakpappersklädd plåt.
Pensla med ägg och strö över vallmofrön.
Grädda dem i mitten av ugnen på 175 grader i ca 15-20 minuter eller tills bröden har blivit härligt gyllenbruna.
NJUT!
…
Höstlovsmorgon, Frostgnister och Kalljästa småfrallor. Själagott så det förslår!
Ta hand om er och ha en god helg, så hörs vi snart igen!
Nej. Jag har inte försvunnit någonstans. Jag behövde bara pausa några dagar, var lite energitappad förra veckan. Jag vet att ni förstår. Men vänta, vi tar det från början. Veckan som gick!
Det var måndag. Och jag kände mig trött och lite sliten. Samtidigt som jag visste att M skulle jobba extra mycket och jag behövde min energi till det allra viktigaste. Daten med Blått Berg, skritten över åkrarna, galoppen bland lövprassel. Var så själagod start på veckan.
Mamman och Bertilen hade tumistid när Storasystern var på sitt eget äventyr för veckan och Storebror var på skolan. Vi passade på att leka järnet, plocka in leksaker från sandlådan, vintra runt lekstugan och sätta vårlökar i jorden. ”Sådäääja”, sa lillvännen när vi var klara.
Frosten gjorde världen sagolik.
Jag kände mig alldeles kär i dom kyliga graderna. Gick långpromenad med sovande Minsting i vagnen. Kände mig så himla Mammaledig, med bara en lillunge för ett stund. Pepp, fyllde jag hemmet med fantastiska människor, stora och små. Mellisfikande, lekande ungar och kaffesörplande mammor. Allt i en salig röra!
Närmare helgen hade vi en smått kaosig morgon och förmiddag.
Ena lillungen slår ett jack i huvudet av krocken med träsängen och det fullkomligt pulserade ut blod, nära tinningen. Mamman reagerade med att (förstås!?) bli väldigt rädd men försöka handla så gott hon kunde. Med tryck på såret rådde vi bot på blödningen så pass att jag kunde packa ungarna i bilen och åka till Hälsocentralen och få världsfin, jättesnabb hjälp. Lite tejpande och många ”å vad du är modig” och hållande i liten, cool hand, då var vi hemma igen.
Och dagen gick i piano och lågt, lågt tempo. Vi vilade. Och vilade.
Exakt vad alla behövde.
Den trötta mamman gav sig själv tvärvila under ett par dagar, från allt annat än att ”bara ta hand om tre barn”. Vilade, från sånt jag älskar, brinner för men som jag också ibland bara behöver tvärvila från… Och det är ju som magi. Att supervila, alltså. Inte bara en liten stund.. utan verkligen ”stänga av” under ett par dagar. Som att spilla vatten på en törstig blomma.
Regnet vräkte ner och det sirapssega tempot och långtråkigheten var så god. Vi satt bland annat, på sofflocket och tittade på sommarminnen som ska få flytta in i familjealbumet. Och såg på film och åt chips. Somnade tidigt. Och rådde om oss lite extra… ja, barnen rås alltid om på det bästa av vis.. men tusan vad lätt det är som småbarnsmorsa, att glömma sig själv…
Det blev fredag. Och den började helt magiskt. Fransson-katten kom hem igen och den fransiga, slitna känslan var som bortblåst och vi inledde Storebrors Livets Första Höstlov, med att åka med vännerna till deras nya ”sommarställe”.
Mysfika, vågskvalp, rödblommiga ungar och så passade papporna på att arbeta lite kring söta stugan. Så fint att vi kan hjälpas åt med olika bestyr. Till kvällen hade vi fredagsmys tillsammans och skrattade så tårarna rann. Man kan kanske inte få en härligare start på helgen, faktiskt. Med mina mått mätt, alltså!
Lördagen ägnade vi åt hästarna. Alla tre pojkarna avmaskades enligt plan med veterinär. Vi jobbar fortfarande för att råda bot på den Stora Blodmasken som tog sig hit till oss från pojkarnas förra bete.
Jag och Fjödur hade också en helt fantastisk tur. Det var just så vackert och härligt som ni kan ana. Frostiga landskapet och Lilla Kolabönan.
Ungarna fick köpa Lördagsgodis och peppen var total!
Och sooom vi spikade och målade pärlspont. För fullt! Vi som först tänkt tapet i denna långa korridor uppe, som ansluter till alla sovrum. Meeen, som ”någon” angående det ändrat sig. Efter att vi riktat väggar, skivat, gipsat och till och med börjat spackla…så kläckte jag ur mig; ”Du Martin..det blir inte bra med tapet även här.. jag tror vill ha pärlspont istället…..”. Lite blek om nosen var han den dagen.. älskade Byggmästaren. Det var ju ”bara” att skruva ner gipsen men det kändes som ett stort baksteg där och då och inte något vi var direkt sugna på, att jobba bakåt, när vi har så mycket att göra där uppe. Men nu, nu är vi så löjligt nöjda över att vi vågade ändra oss mitt i och följa hjärtat…!
Söndagen. Sommartid blev Vintertid. Långfrukost. Spikande och målande av pärlspont. Och en sväng till MammaMormor och PappaMormor för världens gofika och så fortsatte M att hjälpa pappa med nya projektet där hemma. Innan vi åkte hemåt i mörkret mot kvällsbestyren. Till natten, när jag och M la oss på kudden, hade vi precis spikat och grundmålat färdigt all pärlspont i långa korridoren där uppe.. och känslan var väldigt god.
Vilken bergochdalbanevecka. Moll byttes mot Dur, tacksam vändning.
Vet nästan inte om jag törs berätta hur mycket jag faktiskt brytt mig i att denna katt varit på vift… nu känner jag mig som världens lyckligaste. Flocken är fulltalig. Bästa känslan! Så lyckligt!
…
Önskeplaner för denna höstvecka!
-Höstlovsmysa med älskade barnen! .. efter ett par vardagar hakar Vackerpappan på också och vi blir fulltaligt Höstlovsgäng! Det behöver vi alla. Ett pärlband av lediga dagar, fyllda av Tillsammanstid.
-Förbereda ett samarbete. Texten till det gör mig gråtig. Handlar om han jag är gift med. Ni kommer få veta mer, snart.
-Matlag! Denna vecka har vi matlaget här hemma hos oss. Längtar!
-Vi är bjudna till familjecoolingar på party!
–Blogga! Är så pepp på att få sända er inlägg, om goda äppelglöggen vi gjorde till 30-årsfirandet. Om den tredelade golvsockeln vi byggt till sovrummet. Färgkoder och annat ni önskar! Hoppas ni ska tycka om!
-Storfamiljehäng! …bland det bästa jag vet!
-Omfamna dom allra sista oktoberdagarna och avsluta veckan med att Fira Allahelgona! En så vacker helg, tycker jag.
Hej på er! Veckostart med tillbakablick innan ny veckans planer, kommer här!
Veckan som gick!
Jag fyllde dagarna med älskat HemmaMammaliv. Allt mellan lekande, kivande, skrattande, kramande syskon till en känsla av ”dubbelknuten mor” som jobbar på, smått flämtande.. till lugna stunder på sofflocket, tvättberg, småarmar kring min hals och oändligt många ”mamma, jag ÄLSKAR dig!”. Jag bara vet, och känner så, att det här är så förbenat rätt investerat i livet. För oss.
Juni hade (om vi inte räknar inskolningen) premiär, på Förskolan! ..några timmar att knyta trygghet på annat håll än inom familjen. Och allt gick som hejsan. Coola J!
.. .sen satt det så fint att vara hemma och leka och pyssla med Lillebror resten av veckan. Träffa kompisar här hemma eller bortbjudet också, sådär lagom. Älskar att vi kan välja och skapa dagarna utefter dagsform.
Bertilen hjälpte sin mamma att börja hösta i trädgården. Och så skördade han dom allra, allra sista sockerärterna.
Jag fyllde själen med sånt där; Löpturer med snusande ungar i vagnen. Hästande. Och doftande av höstlöv, förstås!
Plockade också ett fång med oktoberblommande trädgårdsblommor, drog iväg till Idan och hade en världmysig kväll!
Så kom frosten. Det ingav ett så lugn och härlig känsla..bara så, så vackert!!
Vi sörplade blåbär- och hallonsmoothie till mellis. Så enkelt att göra och så jättegott. Lite yoghurt, en skvätt juice, ett par bananer.. och flera nävar med mumsiga bär. Mixa! Klart!
Sixten fick sitt lystmäte. Att kratta prassliga höstlöv. Lillvännen… lik sin mor i mycket. Bland annat när det gäller krattningsiver!
För snart ett år sedan flyttade Ikran hit till oss. Tillsammans med sin vän Chippen. Båda var bort-, och nyinflyttade och med rötterna på svaj. Varken hästar eller människor var hemma med den nya situationen. Vi började att dra ut på tur, med båda hästarna samtidigt. Sen provade vi med bara Ikran, själv… men jag hade på känn hela tiden, att den här killen.. han vill ha sin trygge ledare med sig, och någon sådan hade han inte ännu. …. mycket riktigt kom vi, jag och M, hem efter Ikran ett par gånger.. Ikran sprang hem till sin enda trygghet, lilla ponnyn. Nu, ett år senare, är M och Ikran ute på timmestur, (ändå med en radie så Ikran tydligt känner vad som är hemma), utan problem. Så himla, himla häftigt! Häromdagen var han på väg upp på verandan också, som ni ser.
Gården var i vanlig ordning ett kreativt kaos. Här i bild hivas saker ut från övervåningen. Och pärlspont är på väg in till samma våning.
Jag plockade den allra sista trädgårdsbuketten. Så vemodigt och vackert på samma gång.
Juni plockade dom allra sista luktärterna och gav till sin Farmor och Farfar när vi var dit på Fredagsmys.
Det blev lördag och den var så himla härlig. Samma sköna gäng som vi dagarna innan ”matlagat” med. Ungar och päron som umgicks, jobbade, ponnyred, åt mat, fikade och bara hade det så gott, tillsammans. Kvällen avslutades i lilla byn, hos mamma och pappa. M hjälper pappa med ett projekt som far har där hemma och vi fick god middag och bastu av bara farten.. inte klokt så härlig dag!!
Veckans sista dag, yrde den allra första snön i luften och vi plockade fram vintermunderingarna innan vi gav oss ut. Vi jobbade vidare med höstande i trädgården. S klippte ner pionerna, så bra! Vi drog upp sista sommarblommorna, grävde upp dahliaknölar och täckte rabatterna med löv. Körde hem vinterns första höbal till hästarna, ordnade vintervattnet i lagårn (vi har en uppvärmd vattenbalja så hästarna sörplar ljummet vatten om vintern) och så vidare. Massa gårdpyssel! Till kvällen somnade vi gott efter en mycket innehållsrik vecka, fylld med massor av livet-gott.
Sista sommarblommorna plockades, första frosten kom, trädgården höststädades och plötsliga snöfallet toppade hela alltet. Allt, på samma gång. Lite smått vimmelkantig måndag, vilken årstid är det? Sommar-Höst-Vinter. Men vi närmar oss, vinter, helt klart. Och i smyyg har jag idag haft sån juuuulkänsla.. och barnen var helt lyckliga i morse över lilla snötäcket! ”HÖR du mamma!? Det KNARRAR under fötterna!”
Önskeplaner vecka 43
-Ta en dag i taget! Forma dagen efter allas dagsform. Det är det lyxigaste vi vet.
–Småjobba! Ja, som jag ju alltid gör på småstunder under veckorna. Väldigt roligt och förstås också en pusselbit i vårt ekonomiska snurr.
-Gräva ner vårlökar! Det får bli ett fint avslut på trädgårdssäsongen.
-Tuffa på med övervåningen!
-Sända Er hälsningar! Tänker mig lite av varje som vanligt. Hoppas ni hänger med!
-Hänga med vännerna!
–Andas friskluft, motionera och pussa hästmular! Kan knappt tro, att det är på riktigt att jag får fylla själen med allt det där. Lyx.
…
Önskar er alla en fin vecka, med lagom mycket sjå och många små sköna stunder av höstmys!
Det var en helt fantastisk oktoberlördag här på gamla gården i norr.
Efter det ena regnvädret och innan det kommande.. hade vi den ljuvaste av dagar. Så himla lyckosamt, att vi bjudit in till 30-årsfir just denna dag!
Vi tände brasan, för självklart så var det Utekalas på gång! Såklart, med tanke på pandemin som råder.. men också, för att vi ÄLSKAR att vara ute. Stickesockar i kängorna och storeld att värma sig vid, en kombination som får hjärtat att slå volter för oss.
Gullungarna väntade och väntade. Ja, förutom han som sov så gott i vagnen och vaknade precis när gästerna anlände. Smart B!
Vi bjöd på hemgjord äppelglögg när alla kom.
Äppelglögg som vi gjort på äppelmust som vi tillverkat av egna äpplen. Förståår ni så härlig känsla!?
Och som tilltugg, hade älskade mor ordnat så himla goda tunnbrödrullar. Tack älskade mamma!<3
Mannen stod och serverade i udda, loppade små kaffekoppar.
Gården fylldes med än mer liv än vanligt och älskas så. Dessa stunder. Att få träffa våra nära och kära.
Till lunch, en rykande varm, krämig Potatis- och purjolökssoppa och hembakt bröd.
Tack bästa Storan för hjälpen med ena stöpan soppa! <3
Självklart var soppan gjord på grädden från Norrmejerier och klicken Creme fraiche som toppade kåsans innehåll, likaså.
Alla gäster hade i inbjudan fått en önskan om att ta med sig egen kåsa, vi hade helt enkelt inte 20 kåsor.. men så himla läckert, när alla kom med sina äta-ute-kärl!
Att vi allllltid handlar våra mejeriprodukter från norrländska bönder, Norrmejerier, är helt och hållet självklart. Lokalproducerat bidrar till ett mer levande Norrland och det önskar vi såklart! Tillsammans med Norrmejerier delar jag här min tolkning av att ”göra något gott för Norrland”. Vårt 30-årsfir. På enkelt men gott vis. Vi stöttade våra idolbönder, värmdes av en ljuv soppa och fick på kuppen se varandra igen, vår familjeklan och vi!
Så maffig syn med Storfamiljen samlad, i varma utekläder och sina soppfyllda kåsor. Katten Boris kom också på besök, ser ni honom smyga förbi i bild?
Kusiner lekte och lekte och lekte. Kurragömma, studsmattan, lekstugan…
.. och så skulle det förstås hälsas på dessa, våra guldpojkar på fyra ben.
Och vi fick så enormt generösa presenter av alla. Kära hjärtanes!
Så tändes 30 ljus och födelsedagstårta serverades.
Både M och mins favorit. Morotskaka. Med limesyrlig frosting. I runda former blev kakan som en tårta. Så enkelt och så otroligt gott!
Vår största skatt i livet, hjälpte sin mamma och pappa att blåsa ut alla ljusen! Tack Lillis A för att du förevigade detta ögonblick. Det betyder mycket för oss!
En 30-årsfest att minnas för evigt! … 6-åringen förevigade sina päron!
Tack alla ni som var med och förgyllde vår dag. Och ni som inte kunde komma, som älskade storstadspinglor till storasystrar, ja ni var med i alla fall. I hjärtat.
…
Så så gick det till, när makarna L 30 år, firades här på Drömgården! Vi kunde inte önska oss ett härligare firande. Med raggsockor, storeld och älskade människor. Friskluft, hästkompisar intill och alltsammans på Vår plats på jorden.
psst! Ni ska självklart få recept på allt vi åt! Kommer som ett pärlband snart!
Senaste kommentarer