av Emmeli | dec 17, 2018 | Drömgårdsrapporten!, Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
”Det är snööö!!”
…så lät det i morse när vi slog upp våra blå. Ja. Så plötsligt, så låg den där som ett vitt täcke. Den där efterlängtade, vita bomullen som gör landskapet till en vintersaga så vacker att man dånar.
Direkt efter frukost gav vi oss ut hela gänget.
Sallekatten.
Små storasyskonen.
Brandispappan och Bertilen.
Och så jag. Allihopa, helt sonika!
Snökjälke och räserdyna åktes, det skottades och Lillebror fick vara ute i snöfall för allra första gången.. ok, det var ju en liten snösväng för någon vecka sedan också. Men den var mer regn än snö. Idag har det varit sådär helt makalöst vackert.
Bertilen tyckte om snön, verkade det som! Kära nån, som jag är kär i den där lilla människan. 
Decemberljuset, med solen som nästan, nästan inte orkar försöka sig fram genom molnen. Ett sken så vackert över gården. Snöflingorna har fallit sådär drömskt. Tänk om vi får en vit jul, det vore så mysigt!
När vi kom in kokade jag en god tomatsoppa och bjöd gänget på. Påtade lite… men kände hur förlamande trött jag blev. Jojo. Jag och Bertilen blev visst så trötta efter uteleken att vi slog oss ner på storsängen och sov under ullfilten tillsammans.
Nu har vi haft kväll. Barn har badats, julkalendern har tittats på, kvällens julesaga har lästs och nu sover dom tre barnen sedan länge…. jag har nu sån där gudomligt skön mammastund. Nästan stinker om mig efter varma duschen, hårinpackningen, nytorkade julröda nagellacket.. att som mamma, vila innan man sover. Det är både smått livsnödvändigt och också så gemytligt!
Och nu är allra sista veckan innan Jul här!
Vi längtar efter att Julgranen ska kläs. Och jag, efter att klapparna ska slås in. Tänker sända er pyssliga och goda inlägg, med recept så himmelens enkla… men dom allra godaste jag vet i juletid. Så ska vi på bvc-besök för Lillebroren. Några arbetsdagar arbetas av, brandisjour havas, Småvänner lekas med för Storebror.. alltsammans följt av Juuulllov. Julemat inhandlas och hemmet städas och julepyntas. Dessa dagar innan jul… bråda stundvis, men mest bara himmelens härliga på alla hjärtevarma sätt!
Önskar er en härlig sista-veckan-innan-Jul-vecka!
Lillafrun
av Emmeli | dec 16, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jul på Drömgården, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Dagarna som går, det är livet.
Livet i december när det bara blir mörkare och mörkare… och julemysigare och julemysigare.
Varje dag känns som en varm ullfilt, just nu. Kanske lever jag livets absolut lyckligaste tid… det vet jag inte. Men jag vet, att jag njuter till fullo. Av tiden just nu. Så infernaaliskt mycket! .. som min mor skulle ha sagt. Jag tänker såhär, var tid har sin charm. Det som kommer framöver kan bli minst lika bra. Men just nu, är det det här som är mitt liv och det jag tänker lägga fullt fokus på (och känner kan-det-inte-alltid-få-vara-såhär-känsla, om).
Den här veckan började med en mysig måndagfrukost, med alldeles nygräddat bröd, följt av en mycket spännande dag (lovar som sagt att berätta mer om den när jag kan, så att säga).
Pepparkakshus har pyntats.. synen då alltså, när tvååringen proppat non-stop fulla munnen, som om det ej fanns någon morgondag, hehe!
En dag mitt i veckan, fick Juniflickan åka iväg på livets första egna äventyr… där hon inte ens hade med sig Storebror i sällskap, alltså. Mystid, hos mormor och morfar. Oooh så stort. Och så uppskattat!
Här hemma passade vi då på att göra nyttiga bestyr och ta oss en alldeles ljuvlig solig promenad.
Så värdefullt att få tid med bara lillprinsen.
…Än om jag känner mig helt hel, när hela lilla ungskocken är runt mig.
Vi anslöt där i lilla byn senare, små bröderna och jag….. för världsgott mellisfika och smällkaramellpyssel.
Full fart! Så fantastiskt. 
Tycker så mycket om att komma hem till mamma och pappa. <3
…
Det har julepysslats snögubbar..
.. lekts på lekrummet… insupits motion i friskluft, varvat med gympa här inne, förstås!
…Så blev det Luciadagen, så mysig från morgon till kväll.
Otaligt många ljus har bränts, julkort har skickats..
Och nu, en tredje adventshelg.
-Fylld av tillsammanstid.
Igår var jag och den skäggige tillsammans med lillprinsen, en sväng till stan för sista lilla delen av julhandeln. Det gick fort. Vi har dragit i julklappsbromsen rejält i år. Och det vi har handlat är mest hemklickat eller auktionerat/loppat. Känns så bra, på alla sätt. Sedan åkte vi hemåt, till Svärisarna där storasyskonen var. Blev bjudna på himlagoda köttbullar och omringades av värmen från varma brasan. Vilken lyx hela alltet.
Idag har vi fyllt dagen med pyssel och bak, utelek, en spontan-kaffestund med Storan och en med Svärmor, ett träningspass med skäggigt sällskap och slutligen en eftermiddag och kväll i lilla byn, hos min mamma och pappa. Hemmahemma-mys och vedeldad bastu när graderna är kalla… åh.
…
Livet nu med tre barn, är så himmelens mycket. Den här grejen att bara uppleva vardagsliv, känns så himla mycket i hjärtat. En högtid då, som julen nu, blir liksom på sån nivå att jag har hjärteont mest hela tiden. Ni vet, Storebrors pirr i magen för allt från lussefirande på förskolan, till pepparkakshuspyssel här hemma och kära funderingar som att ”jag tänker ge tomten julklappar… HAN får ju ALDRIG några”. Lillasyster, som är så lycklig över att vara med och baka, sjunger och trallar och pysslar kort till dom hon älskar. Och så Lillebror, som tittar storögt på. Så nöjd och belåten över livet. Han myser, det syns. Nånstans där mitt i, är jag och den där skäggige. Himmel, vad jag är tacksam över den där skaran människor. Och alla andra hjärtenära vi har runtomkring oss.
Ännu en hel decembervecka i våra hjärtan, fylld av massa hjärtegott.
Lillafrun
av Emmeli | dec 14, 2018 | Emmeli funderar, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Vi vaknar till fredag.
Jag är omringad av en nattvarm, högt älskad unghög. Vi tar oss ann dagen tillsammans. Skrotar inne, facetimar med Morfar och senare Mostrarna M, som alla ringer och hurrar för namnsdagsbarnet Sixten, öppnar kalenderpaket, hänger stor tvätt med ullkläder, sörplar kaffe och känner fredagskänslan… den som saknats lite senaste veckorna, då pappan inte kommit hem utan istället fortsatt iväg för helguppdrag.
Men idag. Så kommer pappan hem. Fredagstidigt. Vi ger oss ut på en gång. Hela familjen. Långpromenad. I en så himmelens vacker decemberdag. Fjorton kallgrader. Och det riktigt isar om våra kinder där vi går fram. Barnen har det varmt och gott i sina vagnar.
Så kommer helgkänslan, som en skänk från ovan. Tempot i kropparna sänks. Axlarna likaså. Vi djupandas. Kommer hem med äppelkinder och friskluft i lungorna. Storebror får lyckan i uppfylld namnsdagsönskan; ”gå till mormor och morfar eller farmor och farfar”. Han får kinderägg i present av oss. Och Farmor hade ordnat likadant. Tänk er själva. Den lyckan. För en fyraåring.
Här hemma gör vi hemmapizza. Mannen och jag pratar livet, hinner pussas en och tre gånger och undrar hur vi smidigast ska få in 90 kvadratmeter takplank till övervåningen?
Nu är det kväll. Jag skulle ha kunnat vara på flärdfullt glöggmingel med så inspirerande inspiratörskvinnor. Men tackade nej dnna gång. Till förmån för det som betyder allra mest.
Att ha hela familjen är samlad.
Juni är högst bekymdrad över hur mamman ser ut i ansiktet. ”Mamma! Du har guuula!?”. Ansiktsmask, förstås ni. Guuuldfärgad. Kommer göra så jädrans ont att dra från ansiktet. Det vet jag. Men det är lite småhärligt ändå. En stund att pyssla om mig själv. Strax amma lillprins. Det slår vilken ansiktsmask som helst i lyckokänsla.
Ljusen brinner och hemmet är fyllt av darlingar.
Det är fredagkväll på Drömgården.
Och jag önskar er en god, god start på tredje-advent-helgen!
Lillafrun
av Emmeli | dec 10, 2018 | Drömgårdsrapporten!, Emmeli funderar, Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Hej i måndagen mina vänner!
Anar ni vad jag sitter och kvällsdrömmer om, efter ännu en så supersupersur och regntung dag? Men äsch. Vad är väder ändå….
Men lite snö. Alltså nej, det behöver inte bli mängden som i vintras, som ni kikar på bilderna här… men liiite vitt ändå? Det är så mörkt om dagarna nu att barnen tror att det är kväll när klockan är tre på eftermiddagen. Nåja. Nog om det. Lite småspännande är det ändå; ”ska vi få någon snö till jul…?”
…
Måndagshälsningen!
Med lite catch up från helgen och med veckans planer.
Vi hade mycket mysig helg. Första halvan var absolut hellugn. Så välbehövligt. Andra halvan, var ivrig och idog. Med mysig julskyltningssväng på toppen. Och idag har vi i vanlig ordning Tillsammansmåndag. Den har varit fartig och innehållit spännande saker här hemma, jag lovar berätta mer en annan dag! Trött i huvudet efter dagens intryck och spänning, var det så himmelens skönt att möta upp Storan nu ikväll. Dra på sig reflexvästen och pannlampan, gå armkrok på ishalka och grusade vägar. Prata, prata, prata. Avhandla senaste veckans Livet, under en timme med en älskad. Det är tusan en investering för hela veckan sedan. Så lycklig för varje måndagsträff vi får till.
Den här veckan, då. Känner mig bara så pepp på vardagslivet. Varje dag är härlig nu. Decembermyset. Och att vi på fredag får landa in i helgen, uuutan att den där Vackerpappan ska iväg på uppdrag.
Jag tänker att vardag är en så himla stor del av livet, därför är tacksamheten så stor när vi nu känner att vi har så himla gott flow och god balans…
Vi har levt en drös olika vardagsliv kan man säga.
Ett i Piteå, norrnorr. Först som två studenter. Sen som två gifta studenter. Följt av en gravid musikhögskolestudent och en ung skäggig med nystartat företag. Därefter, ett vardagsliv, med en liten bäbis, examensarbetesstudier och mannen-uppdragande i ett endaste pussel. Ett annat slags vardagsliv sedan, som nyblivna Drömgårdsägare.. en mamma som jobbade sitt första musikfröken-år och var preggo med Lillasyster, Minimannen som var på föris och en pappa som uppdragade. En tredje variant.. när Juniflickan fötts… och M bodde borta i jobb, massor. Det var min tuffaste höst i livet. Hemma själv med två barn, på denna gamla gård som krävde skottning, säkringar som gick och hej och hå. Till sist hamnade vi i det som är nu och som jag fortfarande är alldeles salig över; efter kämpan och olika vägar tagna. Med en Husritar-Brandis-Ljudjobb-man.. som visserligen arbetar idogt, men som vi ser massor här hemma. Och så jag, med mitt älskade HemmaMammaliv. Gullebarnen hemma. Med lugnet, pysslet och sköna hemmamyset. Förutom Storebror som susar iväg för lektimmar med småvännerna, ett par-tre gånger i veckan. Ja, balansen är så himla härlig. För oss alla i familjen.
Äsch. Det här blev ju så långt så nu sätter jag punkt. Vad jag bjuder er på här inne kommande veckan, det får bli överraskning, helt enkelt!
Hoppas att ni haft god veckostart, alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | dec 8, 2018 | Mammalivet, Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Å.
Idag vaknar vi till lördag. Ingen väckare som väcker någon. Alla är hemma.
Och hela familjen firade med sovmorgon till strax innan nio. Åhå, tack för den barnen.
Vi åt frukost i timmar, sådär så att lunchen bara vävs ihop med kaffesörplande från morgonen.
Barnen öppnar kalenderpaket och pysslar vid pysselbänken av innehållet. Klistermärken med söta julemotiv och pillriga småpärlor att pärla armband och halsband utav. 
Jag tittar på mannen och säger, nästan förvånad i min egen röst; ”duu.. idag känner jag bara för att göra mest ingenting”… Ni kan ana sköna känslan då, när han som alltid är så ivrig (och jag med ju),när han svarar; jag med!
Så, vi har haft kanske världens skönaste decemberlördag här hemma. Vi brukar ofta fylla lördagarna med något slags fix med huset eller något annat ”nyttigt bestyr”, varvat med massa mys. Men idag fick det bli deluxe av långsamt innemys medan det snöblandade regnet drippdroppade där ute. Medan Storebror pep iväg till Farmor för peppisbak i ett par timmar, Minstingarna vilade, så passade jag på att beta av en depå på julklappslistan… från sköna soffan. Himmelens skönt, istället för att springa i affärer.
Och titta där då! Min gosemjuka bäbis i min famn.
Tänk att han är en liten Halvåring nu. Vår älskling Bertil. Ammar och klunkar mjölk för fullt ännu.. jag har lite ont i hjärtat över att han är ett halvår och det börjar skickas grötprover i brevlådan hit och dit..alltså, jag älskar att han är ett halvår, förstås. Var ålder har sin charm, och nu som trebarnsmor, veeet jag ju att det är himla mysigt och härligt det som väntar också. Och så vidare.
Men, det här med att introducera gröt och smakisar efter ljuuvlig helamningsperiod.. det kan jag tycka gör lite ont i hjärtat. Ni är inte förvånade, va? Känslomänniskan bakom orden här…. Ja ja.. Han är så mjuk och go och växer så bra, så jag väntar nog med den där himla gröten lite till.. kör på feeling.. precis som med dom andra två. Det har ju funkat fint, ju.
Lillebroren… Halvåringen. Mm.. dagarna som går, det är liiivet! Och jag gör allt jag kan för att nypa tag i varendaste dag på bästa sätt. Idag, genom att göra mest ingenting. Fint så.
Hoppas att ni haft en skön lördag, ni med! <3
Lillafrun
av Emmeli | dec 5, 2018 | Hemmets Utsida, Jag och M, Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
Med stor passion och kärlek, en jädra massa vilja och tjurighet. Alltid Tillsammans. Som det dreamteam vi är. Faktiskt. Så, bygger vi vårt bo tillsammans.
Bilden ovan, är från (när vi hyrde-) julen 2014.. som det såg ut alltså, när vi sedan köpte gården fram på försommaren 2015.
Hösten 2016 kom det där drömlasset med nya fönster, ni vet..
Hösten 2017 såg ”plötsligt” huset ut sådär.
Hösten 2017 stannade vi såhär.
Två sidor av fyra var gjorda. Den allra fulaste sidan, gaveln ni ser, skulle bli tjusig härnäst..men först en massa fönstermålning igen, under hösten och vintern. 
Våren 2018..
.. skulle resten av fönsterna bytas.
Familjeföretaget!
..Mannen och Minimannen på ställningen, minstingarna sovandes i vagnen och så jag någonstans där i mitt, med försöket att göra så gott jag kunde med det jag kunde.
Några likt guld värda tillfällen var Svärfar här och hjälpte till när han hade möjligheten.
M gjorde flera fönsterbyten själv och spikade tusentals med spik, men som det gick som hejsan när ännu ett par starka armar och snickarhänder i form av svärfars, var på plats. Svärmor pysslade också om småttingar såna där guldtillfällen. Så himla, himla tacksamt.
…så att även mamman kunde vara med i husjobbet… mellan amningarna.
M tillverkade likt förra sommaren, ännu ett gäng med olika snickerier.
Krön och foder till fönster och dörrar. Midja. Offerbrädor (brädan som sitter aaallra längst ner på huset, den ljus grå ser ni?). Knutbrädor. Så vackert alltsammans.
Så imponerad av honom.
Vackraste Snickarpappan.
Min älskade pappa grundmålade alla brädfodring åt oss i år..
..det som han och jag delade på förra året men som jag, som gravid med Bertil, inte fick göra. Förstår ni, vilken lycka för oss med den hjälpen! Och sen, mitt i sommaren, kom pappa och mamma till gården när det blev slutmålningsdags..och hjälpte oss på olika vis. Så tacksamt.
Och när första, största väggen var gjord.. var M som ostoppbar. Han ville bli klar. Med hela alltet, vilket var vårt drömmål….
-Jag kände likadant, men var också lite, lite brädfodringsfransig i mina kanter…trött…less… mycket att balansera med det nya livet; trebarnslivet. Men det gick ju bra..
Så vi sa; ”äh, vi kör!”.
Vägg tre av fyra klar!
Huset är nästan tio meter högt..
Vägg fyra på väg mot förvandling…
Vi byggnadsvårdar allt vi förmår. Linoljefärgen doftar gott..
Alltsammans, gick så himla bra.. hela sommaren. Men det blev slitigt i slutet av sommaren, början av hösten och allra sista bitarna, har känts som sirap…Men alltså;
VI ÄR KLAAARA! Tjohoo!
-Vilken pärs, haha! Så himla världslig grej. Att byta fönster och brädfodra om ett hus. Men alltså.
…Bara att såga fram alla ny(gamla) hål för fönsterinsättningarna. Sätta in varje fönster. Dra ut varendaste liten gammal spik från väggen. Riva bort all gammal brädfodring. Sätta ny isolering där det behövdes. Sätta ny vindduk och luft(spik)läkt att kunna spika fast den nya brädfodringen i. Spika, spika, spika alla underbrädor. Tillverka alla nya snickerier. Bara grejen att göra ett snyggt halvrunt foder.. ej någon självklarhet. Tvätta taksprång. Tillverka ”ångestbräda” som jag säger. Den där som är allra högst upp ser ni.. den vi valt att måla ljust grå? Uuuh, det är så högt dit upp att jag ja, får ångest- är så rädd om min klättrande filbunke till make. Tänk jobbet med varendaste mätning, vinkelkapning av varje underbräda och varje ribb. Alla upp- och nerklättringar för ställningen. Allt tålamod. Alla foder och krön ska på plats. Midjan likaså. Plåtar. För att till sist spika fast dom smala, ribben, lockläkten, på toppen av allt. Följt av alla penseldrag. För att till sist, bli klara…
Före.
Efter.
Den här tiden i livet kommer vi för alltid att minnas. Det är en dröm att kunna förvandla gamla gården till hur den förtjänar att ståta och glänsa. Han, jag och våra tre småsnickare.
Tänker därmed ej låtsas som om det inte stundvis är skitjobbigt. Alltså, hur världsligt som helst att bygga och renovera, men ohlala, man kan bli trött och slut för det. Det kan i alla fall jag räcka upp handen på…. som ju inte spikat en endaste spik. Ok, bara för kul skull spikade jag någon spik i sommar. Men annars, är ju jag bara en Snickarfru… som ”BARA” sköter markservicen. Hahah… det är semester att spika, många gånger, sådetså!
Vi har fått guldtillfällen av hjälp på olika vis från älskad familj. Och det har varit så tacksamt att det är obeskrivligt. Men jag tänker inte ta ifrån oss. Särskilt M. Vad han gjort. Helt själv. Timme ut och timme in. En skäggig, älskad man. Som är så cool och trygg och bara kan saker. Ett teamwork utan dess like, oss emellan.
Sommaren var fantastisk. Vi levde livet, badade, njöt av havet och framförallt familjelivet med ännu en ny liten medlem. Och varvade det med jobb med huset. Det gick. Vi visste inte om det skulle göra det. Men det gjorde det. Puh. Så skönt! Huset är tätt och mår gott nu med sina nya kläder och vackerfönster.
Och tänk till våren…. när INTE ställningen ska upp igen…. milda makter. Så skönt.
Och hörreni! Tack för all eran pepp. Den är ju ovärderlig!
Lillafrun
Senaste kommentarer