Det var livets första slåtter, det!
Så blev det dag 5 av vår livets första slåtter.
Dag ett, moment ett, slagning av gräset. Dag två och tre, moment två; vändande. Dag fyra, en sista vändning och några torktimmar senare; moment tre; strängläggande. Dag fem, moment fyra, det tuffaste; pressa balar och ta in allt hö till lilla höskullen! … för det här skulle ju bara blir ”en liten skörd, så pass att vi ordnar lämpligt stort för hästarna att få efterbeta på och samtidigt försäkrar oss om att vi får in en del fint, vältorkat hö, nu när vädret är dunderbra för hötorkning, om utifall att den senare , stoora skörden, blir drabbad av regn eller dylika problem..”..
Nej, vädret hade inte kunnat varit bättre, nej. Så otroligt flyt såhär första gången vi gör eget hö, att få slappna av från väderstress. Inte en droppe har fallit i detta torrhö.. och nu var det då dags att se vad den där balpressen gick för!
Far och son i bild. Och Pelletraktor som jobbade på och balpressen som bara spottade ut hårdpressade balar av finfint torrhö.
Så spännande ju! Fast ohyggligt varmt. På gränsen till olidligt. Fy sjutton vad dom gjorde det bra dom som arbetade..
Ja, än hur mycket arbetssugen jag var och bara ville hugga i, så kändes det inte schyst mot bebbe och bebbemagen.. så i år har jag ”bara” agerat Bondmora på markservice-vis.. men det ska ju någon göra också. Serva med vattenflaskor, lunch, fika osv.. och åka med barnen och bada, tillsammans med kusinerna.. ja det var just vad vi gjorde där och då medan första hölasset balades.
Fast först var Minsting bara tvungen att få gosa lite med höet.. ”gläs ölevallt!”.. ja, gräs överallt.
Och såklart skulle hästarna få provsmaka, tyckte Minihästbonden. Succé!
Och när jag och barnen kom hem från badet, möttes vi av dessa juveler. Mor och son. Jag kolavippar så fina och starka!! Hur cool är inte svärmor där uppe på höskullen!? Fantastiskt.
Jag nöp mig i armen.. ”tack livet för att våra barn får växa upp såhär. I frihet, trygghet och alltid omringade av människor som älskar dom. Med småfötterna på jorden, så livet-tacksamma redan nu. Här tas inget fräsigt köperi för givet.. det gör däremot kärleken och tiden tillsammans och det är precis som vi önskar. Och att ha djur som självklara familjemedlemmar att ta hand om allt vi kan, det växer vi alla av. Hela gänget”.
Det jobbades på… och vi kunde konstatera att det blev väldigt mycket hö, på bara några strängar..
Livets första egna slåtter! Så löjligt lyckliga där uppepå!
PappaFarfar och ett helt gäng småkusiner. Åkandes på hölasset uppemot gården..
Bullerbykänslan på topp!
Så stolt över M som ännu en gång gör något för första gången, som han absoluut aldrig provat eller varit med om. Men han har läst och läst.. och jag har peppat med ord som ”vi provar! vad är det värsta som kan hända!? ” .. livet är för kort för att avstå sina drömmar bara för rädslan att misslyckas. Så tänker jag.
Den första arbetsdagen med höintagning avslutades med att vi köpte hem pizza till middag och åt ute i skuggan. Ni anar fest- och segerkänslan! .. och för ingen av oss, var det svårt att somna till kvällen. Dessutom med en tacksamhet så stor.. jag och M är ju urdåliga på att be om hjälp. Ja supersämst. Hade inte gjort det den här gången heller, men hur skulle vi ha klarat oss utan Svärmor och Svärfar denna dag!? Tack tack tack, älskade ni. <3
Sen blev det ny dag. Nya hö-tag.
Denna dag fylldes gården med älskade vänner och nya familjemedlemmar som skulle hjälpa oss. Gården bara kryllade av småungar, som lekte, hoppade studsmatta och badade i vattenspridaren. Mammor som roddade småungar och fika och fix. Och tre pappor som slet hårt där nere på åkern!
DET VAR SÅ UNDERBART!! SÅ ROLIGT OCH HÄRLIGT!
Men, det här var ingen lätt match. Det var så oerhört varmt. Och balarna väger sina kilon.. ca 12 kg/bal.. många kast och lyft gjordes av dom där tappra pappisarna. Vilka kämpar!
Teamwork!!
Men plötsligt.. var det bara ett lass kvar och det behövdes inte packas in utan skulle säljas bort med en gång under kvällen.
För nej, vi kan omöjligt ta hand om allt hö som blir utan kommer absolut behöva sälja bort. Vilket känns helt fantastiskt… vi är ju så novis och okunniga, vi hade ingen aning om hur mycket hö det skulle bli av denna del vi slagit nu. Men det är uppenbarligen ett fantastiskt hö-år i år.
Upp mot gården det bar med det sista lasset och en stor segerkänsla för oss alla!
Jag hade gjort storkok med köttfärssås och spagetti och kände mig, LYCKLIGT, som den där Bondmoran jag alltid drömt om att få vara. Älskar ju sånt där.. laga mycket mat, bjuda älskade på, fylla hemmet med liv… i köket kringlades en kö av små bebbefötter och småungar och duktiga päron.
Och så skålades det, i bubbel och flädersaft! Ännu en dag, som avslutades med tacksamhet så enormt stor.
Vilken familj och vilka vänner vi har!!
Vi sa ”natti natti, ses en annan dag” och här i bild är jag och Bertilen med en livet-favorit.. vår ”Lataliv” (Nathalie), som B säger. Hon peppar mig till så mycket att ni anar inte. Än hur mycket vi ses, får vi aldrig för mycket av varandra. Det är fräsigt. Och vad N ska ha maskrosorna till? Små gulliga kaniner, förstås. Här på Drömgården finns det gott om sånt nu när vi inte slagit gräsmattan en endaste gång på hela sommaren… kanske gör vi det nu när vi liks är inne i slåtter-svängen, haha! … fast i ärligheten namn, så kändes vi oss alla precis som Stickan demonstrerade låg och snarkade på bron..
Men tänk!
–VI ÄR KLARA!
För det här gången! … och har redan börjat tagga för Den Stora Höskörden, men ungefär dubbelt att slå, om några veckor.
Men först lite vila.
Det var livets första slåtter, det!
Kommer minnas den för alltid tror jag. Så mäktigt och idyllisk upplevelse.. idag pustar vi ut.. känner stor tacksamhet och trygghet att om det faktiskt helt skulle skita sig med den höskörd vi har kvar (ungefär det dubbla av vad vi nu gjort) så har vi redan nu mat så det räcker vintern igenom till hästpojkarna, för himmel vilken stor skörd det blev. Så nu slappnar vi av.. och är helt, helt slut både Bonden, Bondungarna och Bondmoran i hemmet..
Emmeli
Sommarlovande Måndagshälsning!
Åhåhå, den där veckan visste vi att det skulle bli ”extra go” i… men den lyckades överraska oss i alla fall! Vi kikar!
Veckan som gick..
Måndag! Fullt ös på jobbet för pappan. Direkt hem och fylla skrot i stort släp, medan jag var med barnen och badade tillsammans med vännerna.
Måndagkvällen spenderades på busigt vis. Vi drog till stan, preciis innan allt skulle stängas. Åkte på tippen med det fulla släpet och vidare till Rusta för att överraska barnen med en ny studsmatta… som vi förståås var väldans sugna på att sätta upp direkt när vi kom hem, fastän klockan redan innan vi börjat, var långt efter nattningstid.. men äsch, ”det är ju sommarlov”. Och seent blev det, men lyckliga var ungarna när dom la sig.
Tisdag! Ungarna hoppade studsmatta i tiiimmar.. och jag hann både röja ett och två igenmurat stökiga rum i gårdshuset, under tiden. Mitt lilla gäng hoppade in och ut i bilen för tre svängar ner till återvinningen med massssor av kartong och annat att slänga. Tappra älsklingsungar! .. och jublande preggomorsa som går på någon slags överenergi just nu. Till middag kunde vi skörda rädisor! Hurra! … vi bad därefter om några timmars kvällsbarnvakt av Farmor, så barnen skulle slippa haka på oss föräldrar på ännu en sen biltur… päronen kämpade nämligen på med att försöka ordna sig en balpress… med känslan av stress och ”vi måste få tag på en NUUU!”-känsla…
Det blev onsdag! .. och jag vaknade svintidigt av lillkatten. Han och jag gick på morgonrunda i trädgården. Lilla blomsterlandet levererade första lilla snittbuketten.. korta stjälkar ännu, men ändock!
Jag andades djupt, tankade kraft, doftade älskad Mormors-pion…. och snodde åt mig den ljuvligaste jordgubben jag smakat..kanske något utav barnen borde ha fått den första… men äääsch, tänkte jag ego!
Onsdagen var sedan spännande! Vi åkte tidigt hela gänget, till veckans tredje stad.. denna gång för att pappan skulle gå Brandis-rullbandstest (gick finemang!) och Minsting gå på treårskontroll (gick också finemang!).. samtidigt hade vi minutrar på oss att bestämma oss för att köpa den där ganska så kostsamma balpressen eller ej.. för att allt skulle klaffa med transport osv så behövde vi bestämma oss fort. Vi gjorde det. Och tack vare superhjälte till vän, så fick vi rasket hemlevererat snabbade än vi kunde önska..
Vi pustade ut för ett slag hos hästarna, efter spänningsmomentet att få hem balpress och balvagn.
Medan pappan drog åter till kontoret, fick ungarna något dom efterfrågat. ”Åka och pantjobba”. Sommarjobbarna i sitt esse. Som fick shoppa/spara som dom ville av slanten som jobbades ihop. Mor bjöd på jordgubbar och gräddmjölk också, för fy så stolt jag är över det där gulliga lillgänget. ..
..och på onsdagkvällen började M slå, som ni ju vet! .. ”Är vi bönder nu!?”, sa vi lyckligt. Ungarna satt i traktorn med pappan och jag smet ut på en långpromenad. Juni började redan bli juli i dikeskanterna..
Onsdagen avslutades med gullungar i massor som kvällsfikade och hoppade studsmatta hejvilt. Och innan läggdags hittade jag nybakta butterbullar på bänken.. som jag knappt visste hur jag hunnit få till..
Torsdag! Och Bonden Blom-pappan började direkt att vända hö efter jobbet. Bondmoran jobbade på med markservicen.. njöt av plötsligt okladdigt köksgolv och serverade gullbarn mat och mat och mat. Och ännu en sen kväll det blev, när vi både var på övning inför söndagsgudstjänst och övning inför fredagens hedersuppdrag..
Det blev fredag! .. och vi tog farväl av Farfar och Gammelfarfar S. Jag är tacksam att jag fick tömma hjärtat på min musik.. kändes som att jag spelade för Gammelfarfar i himlen.
Till kvällen var vi rätt trötta.. och varma. Kvällsdoppet var ljuvligt. Och kvällsstunden i hästhagen likaså.. Ikran tackade sin bästis för att ha blivit flugsprayad och kliad.
Lördagen! Mannens födelsedag. Ännu en såå varm dag. Födelsedagsbarnet? Blev uppvaktad till morgonen och sen det ut på åkern bar. Nu var höet vänt färdigt och det var dags att börja stränga.
Jag försökte underhålla svettiga småbarn.. promenad var ohyggligt varmt, Lillebror fick slumra vidare på gårdens svalaste plats; lagårdsstallet. Jag kikade till Hästbonden.. som påbörjat ännu ett steg i skörden, som tacksamt flöt på väl!
Till kvällen bjöd vi in till 31-årskalas.. det blev en så himla härlig kväll. Så mysigt att få ha M´s släktingar här (i och med begravningen dagen innan så var ju ”alla” hemma liksom, hemresta från både söder och norr). Vi satt ute till mitt i natten.. då var temperaturen lagom!
Vi vaknade till veckans sista dag. Något trötta… men peppade. Kalasklänningen åkte på igen, gröten slurpades.. och sen drog vi iväg på Familjegudstjänst!
Vi, Storlilla familjen, var med och spelade och sjöng och det var en så fin stund. MammaMormor och PappaMorfar var också på plats, mysigt med kyrkkaffe på filten efteråt.
Svisch så var vi hemma igen och jag ”kokade lunch på en spik”. Sååå skitdrygt med detta hackeri för stackars, stackars coop. Men en lunch det blev av det som fanns kvar i kylen, att bjuda familj och svärisar på.. för utan att ha bett om det, blev vi överösta med så vansinnigt dyrbar hjälp under hela söndageftermiddagen och ända in på kvällen, av M´s föräldrar.. medan jag tog barnen några timmar mot bad, så jobbade dom på med höet där hemma..
Helt helt magisk känsla och syn. Vårt första egna hö. Det här ska vi prata mer om!
Igårkväll satt jag på trappen med min nyplockade lilla bukett.. med till och med några luktärter i (åh!).. och försökte ta in stunden, dagen, VECKAN.. LIVET. Vi har förmodligen aldrig varit så trötta som vi är prick just nu.. eller jobbat så hårt som vi gör prick just nu.. men på något vis bubblar energin på, dag efter dag.. och vi känner oss så hutlöst lyckliga.
Medan övriga gänget knoppade en efter en, efter ännu en sen kväll.. så var jag uppe och donade, diskade, vattnade… och andades.. och bara var.. vilade innan natten, ni vet.
Tack livet för att vi får uppleva allt detta. Vi skapar sommarlovsminnen jag tror vi alla kommer minnas för evigt. <3
… börjar en ny julivecka nu och inväntar idag ett älskat gäng som ska hjälpa oss i mål med sista strängarna hö och balande… preggomorsan som inte ”får” lyfta en massa höbalar i år, är istället beredd att passa en hel hög med gullungar och servera fika, middag och så, ni vet. Ett så fräsigt teamwork hela alltet! .. spänningen steg dock nu, när Brandispappan just skulle kliva in genom dörren, byta om efter jobb för att ge sig ut på åkern igen.. OCH DET GÅR LARM! … ”det här är ju som ett skämt!”, sa han och drog iväg.. håll tummarna för oss att vi får ihop denna höskörd!!
Önskeplaner för sommarlovsveckan, vecka 27!
-Bala klart och få in allt hö i lagården! .. därefter..
– …PUSTA UT..! Ta dagarna mer som dom kommer än med förra veckans helt galna tempo och många gånger, minutschema…
-Preggomamman ska till Barnmorskan.. lyssna på hjärtljud står på agendan då. LÄNGTAR!
-Det är både Brandisjourvecka och slutspurt för Pappa M på kontoret innan han går på hutlöst välbehövliga veckor av semester. Vi alla längtar efter pärlbandet av TillsammansSommarlov!
-Jag tar med mig barnen och åker på litet äventyr till helgen.. MammaMormor och PappaMorfar, vi längtar!
…
Önskar er och oss en härlig julivecka! Vi tar en dag i taget och njuter allt vi bara förmår, eller hur? Ta hand om er. Allt ni bara kan. <3
Emmeli
Idag är det din dag, älskade du!
Tjejerna i familjen var vakna först och smög nerför trappan för att fixa och dona tillsammans. Ännu en sommardag och så varmt redan från morgonen. Helt underbart.
Den ene av oss pysslade armband och födelsedagskort och pratade samtidigt konstant om hur mycket hon älskar sin pappa. ”Jag gillar verkligen honom, på riktigt”. Och ingen kunde hålla med, mer än den hon berättade det för. Han är ju helt fantastisk den där skäggige mannen och pappan, Brandismannen och Byggmästaren, musikern och ljudteknikern, Hästpappan och… ja jag veet, vilket skryt. Men han är en tusenkonstnär, med hjärtat på rätta stället. Och vi här hemma, får lov att kalla honom för våran.
Vi dukade upp födelsedagsfrukosten ute på verandan.
”Mammabröd”. Nybryggt kaffe. Bullar och sommar-pepparkakorna. Rädisor, sallad och basilika från eget land. Och förstås, fruktsallad för att det är det godaste han vet. Paketen också. Sen var vi klara. Gick och väckte småkillarna som slumrade tätt intill sin pappa.. men snabbt var dom uppe. Den ene surnade dock ihop på treåringsvis över att mamman inte hade burit med sig alla ”spenter” (presenter).. meen det glömde han snabbt och vi sjöng och hurrade och kramade den där yrvakne 31-åringen..
Sen bjöd vi ner honom till varma skuggan och födelsedagsfrukosten. Lillebror var nu überpepp på att öppna ”spenterna” med pappan..
Täckning och finaste sortens smycke man kan få, omsorgsfullt pysslat av små barnhänder. Och NYA KALLINGAR! Wow!, tyckte Bertan.
.. och ett kubbspel som hela familjen hurrade över. Och det här ni ser, som bara gjorde att jag inte iddes bära upp paketen… ett tungt, tungt regält ”Gourmetstål.. orginalet från Norrland” (kaan ju bara bli bra, va!?). En riktig M-present, hopppade jag på. Och oh så glad han blev. ”Det här var verkligen en rolig present!”.. M älskar att både laga och äta god mat och det är något vi älskar att göra tillsammans. Nu ska vi baka hemmapizzor som smakar som stenugnsbakade (vi får väl se! det låter väldans lovande!).. både ute på grillen och i ugnen, stålet går att ha på båda ställena.
Så högg vi in!
Hurra för vår alla-dagar-året-om-hjälte! Vi älskar dig. <3
Emmeli
Sommarköket! .. i flera versioner!
Hej från hallen, direkt intittandes i gammköket här i Drömgården!
Igår morse vaknade vi till den första julidagen, i ett riktigt sommarhem.. ni vet när flugorna brottas högst upp i fönstren, golven klibbar efter veckans allt ut-och-in-spring av småttingar.. men mest mamman och pappan som tjavar in från åkern eller hästhagen men vad dom nu haft på fötterna. Disk som inte hunnit hamna där den ska pga väldans mycket roligare saker för sig än att ha det tipp topp jämt jämt på diskbänken.. massor av tvätt…Och så vidare.
Allt det där hör ju till, för oss alla eller hur?
Här hos oss är det nu dagar för slåtter och vi har fullt sjå att få ihop alltsammans. Men hittills flyter det på väl och andra vändningen är redan gjord. Imorn eller söndag, väntas strängläggande. Därefter det roligaste och mest kritiska momentet, att pressa alltsammans.
Medan barnen hoppade timme efter timme på nya studsmattan, rejsade preggomamman på i hemmet. Tvättmaskinen gick varm, det vädrades täcken så gott det nu kunde vädras i en värme väldans varm. Dom svettiga pelargonerna i fönstren fick äntligen sina vattendroppar. Och tjopp tjopp var här skräp- och kladdfritt, för ett slag. Doften av såpa.. tillsammans med en färsk pionbukett från trädgården… oslagbart!
Ett stycke sommarkök!
.. det finns flera versioner av såna, sommarkök alltså. Och alla hör livet till, ju. Sommarskäpigt och kladdigt, likväl som plötsligt nyskurat, med en någorlunda nystruken duk och trädgårdsbukett på bordet. Jag tycker båda har sin charm. Sådetså.
Härligt var det i alla fall, att vakna till denna varma, varma julifredag.
Med var ska på sin plats och så, det är vilsamt att ha det så i alla fall nu och då. Och idag behöver vi fokusera..
..mannen och jag ska både spela och sjunga på mannens farfars begravning och barnen är så söta och hejar på oss. Det är ingen lätt uppgift men det känns fint att få göra. Gullungarna har laddat upp med varsina små kit med oprassligt, ätbart.. och påminner varandra hela tiden om att ”och så måste vi vara tyysta.. och sitta stilla!?”... energiknippena.
Det blir en vacker fredag, det här. Varm. Sorglig. Men fin. Så vill jag tro.
Ta hand om er alla, så hörs vi snart igen! God första julihelg, också!
Emmeli
Nu kör vi!!
Litet för världen. Men stort för oss här på Drömgården! – nu börjar vi vår livets första höskörd. Vår egna slåtter! Med målet att ordna mat till våra älskade hästar, alldeles själva.
Och vi är helt omåttligt peppade både jag och M. Vi har pepp från många håll och stor skepticism från vissa… ooch i vanlig ordning lyssnar vi inåt och till vad våra hjärtan säger. Och det säger ”prova!”. Så då gör vi det.
Sista pusselbiten hamnade på plats så sent som idag; balmaskin och balvagn inshoppad som sista delarna i vår lilla men så viktiga maskinpark. Så, nu kör vi!!
Det kan gå hur som helst. Men ikväll, den allra sista junidagen, så vacker att det inte är klokt.. då började vi. Och hela gänget var peppat!
Den del vi tänkt slå är nu slagen. Puh. Steg ett, utan krångel. Check! Den del av lägdan som vi sedan kommer göra sommarhage till hästarna på. Dom får efterbeta där, på nerslaget gräs, så det förhoppningsvis blir alldeles lagom mycket grönt och gott för dom. Hoppas den planen ska hålla! Imorn väntar nästa steg med höskörden…
.. då ska höet vändas en första gång. Vädret ser ut att vara med oss, hoppas hoppas det håller i sig..
Tack älskade junimånad för så mycket gott. Det känns fräsigt att få avsluta månaden på det här viset;
Ljudet av gammtraktor som jobbar på ute på vår alldeles egna lägda… kvällssolen som sakta sjunker över gården. Juniljuset äär det vackraste jag vet! Ungar som har kompisar till sena kvällen, mammor som langar kvällsfika på löpande band och babblar i kapp ett par dagar ifrån varandra, samtidigt. Tack livet för allt vi får vara med om. Sånt som känns som mycket i hjärtat. <3
Emmeli
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
