Lillebror 2 år idag!

Så blev det Minstings 2-årsdag!

Klockan var svintidig morgon då hela konkarongen människor förutom en, trippade in i sovrummet, och sjöng för den där snusande lillprinsen. Paket och lilltårtan, stora ballongtvåan, traktorkortet och pytteblombuketten.

Ja vi sjöng och vi sjöng.. efter sisådär fem vändor av ja må han leva! så började lillprins röra på sig. Sneglade på oss alla och funderade allvarligt på att bryta ihop, ”bli väckt på detta vis!?”… men sekund två, var det som om han förstod…

…” aaahaa! det är MIN dag idag!”. ”Minna!?”, sa han och undrade om paketen var ”mina”.. och det var dom ju. Och snabbt var lille B igång med paketöppningen..

En lycklig Minsting.

..”ska du blåsa ut ljusen Bertil?”..”självklart!”, sa den nyblivne 2-åringen..

”Sådärja!”

…sen var det ju något som stod i gårdshuset och väntade, men vi skippade att allihopa skulle trippa ut där i tidiga morgontimman, då stormen tog i och regnet hängde i luften. Väldans likt väder, som dagen när Lillebroren föddes. Födelsedagsmorgonen toppades med att pappsen kutade ut genom dörren för att några sekunder senare komma insjungandes likt Lotta på Bråkmakargatans pappa; ”vad är det för en dag.. är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag, för det är Bertils födelseda’! -hurra, hurra, hurra!”

En cykel! En sån där balansfinurlig en. Kärlek vid första ögonkastet.

Sen skulle Lillebror äta sin lilla tårta.. smakade så entusiastiskt. Sa sedan ”nää, uusch!”.. gick över till jordgubbar.. för att till sist titta på sin mamma med sina stora blå och säga; ”mamma? nån?”.. vilket ju betyder; ”mamma, får jag ammemysa?”. Lilla lilla älsklingen..

Så blev det ett litet break.

En storebror susade iväg på fotbollsträning med pappan. Lillebror tog igen sig med en långlur. Och jag hade mystid med min lilltjej. När familjen var samlad igen dukade vi upp för ett litet kalas. Ännu mera tårta! Och den här ska ni minsann få receptet på, så fräsch och god!

Farmor kom och förgyllde stunden med oss och ni ser ju hur nöjd B var över hela alltet.

(Ett storkalas har vi en annan dag.. en sån dag vi spanat in att vädret är somrigt och härligt och möjligheten att ha det gott ute, är god).

Sen skulle det förstås tas en cykeltur. Hela gänget! En sån där fräsig tur till en delvis asfalterad väg.

Chippen hakade också på.

Världens snällaste ponny. Med Drömgårdens alldeles egna Lotta på Bråkmakargatan tätt intill.

”Jiida, mamma jiiida”! .. såklart han skulle det också. Lillvännen som älskar alla vår djur så himla mycket.

På toppen av dagen fick barnen knata till Farmorn medan mamman och pappan fick ge sig ut med dom stora hästarna i skogen. Vilken present till OSS päron. Fira att vi varit trebarnsföräldrar i två år. Bästa som finns. Och att få ha lyxen med denna kärleksfallskärm till storfamilj, omkring oss… tanken på det gör att jag får en bubbla i halsen. En sån där gråtbubbla ni vet, som betyder tacksamhet där inga ord känns tillräckligt stora. En sån bubbla.

Vi sjöng för Lillebroren ännu en gång och hurrade och hurrade.. när lilla pyjamashjälten sattes i vagnen därefter, somnade han bums bredvid sin storasyster. Jag vågar nog säga, att han är mer än nöjd med sin storlilla födelsedag.

Lillebror 2 år idag! Å kära hjärtanes som vi älskar honom. <3


Emmeli

Små kära bestyr inför en alldeles särskild dag!

(Inlägget innehåller pluttgullig reklamlänk för Lindex!)

Å. Det är ju bara så himla speciellt med barnens födelsedagar.

Jag hade tänkt bjuda er på ord om odling idag, men nä ni vet hur jag är.. med hjärtat i handen, alltid. Så dom orden får komma en annan dag istället. Nu är jag så himla mitt i tankarna på att skapa en härlig dag för älskade Lillebroren i familjen. Ettåring ska bli tvååring.

Ungarna sover sedan länge. Ballongerna hänger i taket. Tårtan är bakad. Gräset efter barfotaspringet är borttrollat.

Jag ska nu bara slå in några små paket. Loppade porslinsfiguren och andra smågrejerna.. den största presenten ids jag inte slå in.. den får han leta ute på gården imorn istället…

Krinklade, vävda bomullsshorts i rostbrunt. Dögulliga. Likadana hittar ni HÄR.

Ännu en bok i favoritserien, Bonden Blom. HÄR hittar ni denna. En liten vattenkanna från Granngården.

Och så ska jag skriva på kortet. Ord från hans familj. Som beskriver hur mycket vi älskar honom, hur alla kan springa huset igenom när B är på dela-ut-kramar-humör.. för dom där småarmarna går inte av för hackor, där dom drar tag i en och kramar om. Vår lilla traktortokige, blomälskande, djurgalne, fortfarande väldans ammegosande Lillebror.

Mamma Emmeli

-eftertänksam och så himla lycklig och tacksam.

Butterbullar!

Det är fredag och solen vilar sig ett slag. Det småregnar, är ändå så himla vackert och alltsammans känns skönt, både för natur och människor. Veckan har susat i härlig, älskvärd fart. Där vi bland annat kalasbakat lite. Ni såg denna skymt igår och ni är många som önskar receptet. Såklart ni ska ha det. För det här mina vänner, är ett av de mest uppskattade bakverkeken jag gör här hemma. Både stora och små människor älskar dessa Butterbullar!

Smidiga, snabbgjorda och supergoda. Receptet finner ni HÄR!

Önskar er alla en god, god första junihelg!

Emmeli

Hästar på grönbete!

Nu skulle det göras Försommarhage här på gamla gården! -och självklart var hela gänget med på det.

Team Drömgården, ni vet!

Jo, givetvis tar det längre tid än om två vuxna skulle gasa på med fyra händer non-stop. Men att jobba, fixa och greja, alla fem tillsammans… nä det finns nog inget charmigare.. vad spelar det då för roll att det tar lite (ganska mycket) längre tid?

High five sa mamman och Bertilen! Nu var stolparna nere i backen och isolatorerna på plats. Bara tråden kvar!

Ungarna lekte och Ikran vandrade, fram och tillbaka, fram och tillbaka… ”ska. jag. få. komma. ut. till. det. där. drömgröna. snart!?”

Tillsammanskänslan. Hur alla hjälper till, så gott var och en kan. Ibland körandes stolp med sin fyrhjuling. Ibland bara lekandes med varandra. Synen, av barnen som växer med deras små uppgifter. Synen av lillunge kutandes mitt ute på gröna åkern, fri från bekymmer och med FRIHETSKÄNSLA lysande om sig. Denna plats, som vi har äran att kalla vår. Vi kan inte med ord beskriva tacksamheten.

Med hästarna blev denna gård så himla levande. Och precis hela familjen älskar arbetet med dom. Inte minst den där skäggige. Vi säger inte att det alltid är lätt, ibland är det småkrångligt ”att få ihop det”, men dom stunderna är få, till skillnad mot alla gånger vi känner hur livet rusar genom kropparna på lyckovis.

Men kom ihåg, ”att välja är att välja bort”, visst? Vi väljer att leva som vi gör, och med det väljer vi också bort en väldans massa. Vi gör inte alllt. Har inte allt. Om vi jämför med alla er andra, alltså. Men vi gör inte det. Tittar inte på hur andra lever och jämför. Möjligtvis inspireras. Men aldrig avundas.

Enligt oss själva lever vi det lyxigaste livet vi kan leva. Vi skapar vårt Drömgårdsliv. Här. Nu.

Ett stycke Blått Berg på span, med fin sommarpäls på vissa delar, blandat med lite tuffsig vinterpäls på andra. Världens finaste. Alltid.

Mitt i allt kommer Bertilen och säger; ”mamma! hand!”. Och så går vi. Dit han vill. Vi plockar ”omma!”.

.. Hästmamman mumlar för sig själv; ”ni veet väl hästarna, att dessa smörblommor låter ni bli!?”. Väldigt nojjig jag. Att släppa ut på grönt gräs är festligt. Men för spännande också.

Utsikten från Hästhagen är inte pjåkig. Här hade vi nu hållit på från morgon till snart middag. Pausat för lunch och mellis mitt ute i hästhagen. Såna där stunder som varken jag eller M kommer att glömma. Och förhoppningsvis, kommer även ungarna ihåg.. kanske inte Minstingen, ännu.

Älsklingsgänget!

.. och nu var det nära. ”Det här blir som en ceremoni!”, utbrister sexåringen. Vi ställer upp oss och öppnar sedan den nu så kallade Natthagen, till Försommardagshagen.

Och iväääg det bara! I full galopp! … under någon minut, funderade jag och M starkt på om killarna skulle spränga hagen. En viss kolaböna (Fjädern) var lite vääl ego över det gröna.. och som den flockledare han är här hos oss, så skulle han sätta sina vänner på plats. Men Ikran löste det där fint, vänligt men bestämt liksom. Som han är. Och Isprinsen kom sedan på att ”okej, det finns gräs så det räcker åt oss alla!”.

En drömsyn. Sedan barnsben.

Nu vänjer vi pojkarna, från bara några minuters betande första dagen, och ökar lite för varje dag. Hästpojkarna har innan betessläppet haft lite grönt gräs i sin hage att vänja in sig på.. men ändå, så tänker vi vara försiktiga, försiktiga. Under sommaren, när hästarna är helt invanda, kommer vi låta dom beta godisgrönt om dagen och ”ta in” dom till ”Natthagen” (Vinterhagen dom haft hela vintern) för att vila från Godis under natten… tugg har dom så det räcker i ”Natthagen”…

Men Hästar på grönbete alltså! Tänk att vi får vara med om det här..

Emmeli

Att ha en nysnickrad trappa att dofta syrén ifrån!

Jo, nu skulle det bli trappa.

Vi funderade och funderade men kom fram till att en klassisk trappa, som den vi ser på gamla bilden från drömgården för längesedan.. med steg åt tre håll och inte så mycket mer. En sån skulle det bli. Mannen skissade och började snickra!

Rejäla doningar till kombinerade bärlinor/vagnsstycken gjordes .

Grunden grävdes och jämnades till, betongplattor kom på plats och i ett nafs såg det sedan ut såhär. Sen följde en viss leverans-väntan… då vi denna gång bestämt oss för att prova den typ av virke vi länge varit nyfikna på.

Tjusiga virket anlände och mannen fortsatte.

.. ofta med medhjälpare/heja-på-are vid sin sida.

Till sist när trappan var klar kom vi visst på att lite grus vore fint också.. bort med torv (tusen stenar och bråkiga rötter) och dit med markduk och grus.

Och nu är trappan en självklar del av södergaveln!

Trappan är klädd med kärnfuru. Värt sin väntan. För tusan, så vackert! Kärnfuru är, om jag förstått det hela rätt, den innersta delen av trädet som har ett naturligt rötskydd. Som när ni köper tryckimpregnerat ni vet? Fast det här är naturligt. Ja, ännu lite dyrare än ”tryckat”, men värt det. Och det lite gråa ni ser på stegen, är träskyddet (från Organowood) vi penslat på.. gör att trät grånar så fint.

Såhär skriver SCA om kärnfura…

Varför ska jag använda kärnfurutrall?

  • Allt virke röntgas för att säkerställa att det består av minst 99 procent kärnved – vilket är den högsta andelen på marknaden.
  • Naturligt skydd mot röta, svamp och skadedjur.
  • Kräver ingen behandling eller inoljning för ökad livslängd.
  • Den kupade ytan gör att vattnet lättare rinner av, vilket ökar virkets livslängd och minskar sprickbildning.
  • Den får en jämn och vacker silvergrå nyans med tiden.
  • Kommer från skogsbruk som är certifierat enligt standarder från FSC™ och PEFC™ 

Stegen till sidorna är lite grundare än stegen rakt ut. Blev en fin effekt.

På tal om effekt, så har ni nog förstått vid det här laget att mannen gärna lägger lite extra tid på detaljerna..

.. som att fräsa stegen en liten pärla. Sån liten detalj, som gör så mycket. Och denna fräsning hade inte (!) gått med tryckimpregnerat ju! Dels blir det en annan färg i tryckat om man skulle fräsa och sedan skulle inte frässtålet må så bra…

Så, där på trappan hänger vi mycket just nu. Kliver ut om morgonen och dricker morgonkaffet. Spelar yatzy mitt i dagen. Eller som ikväll, när jag bara satt där och doftade äppelblom den för dagen nyutslagna syrénen..

Livets doft. Näst efter bebbedoft.

Ni är väldigt många som i dessa måla-ute-tider frågar om färgkoder och sånt gällande vår fasad. Svar på alla dom frågorna finner ni HÄR.

Ska vi ta en liten Före-efter-bild kanske? Sånt är kul tycker jag! Här kommer en bild från när vi just börjat byta fönster och jobba oss mot en vacker fasad..

-Tada!

… Och så efter, som det ser ut just precis nu, denna junikväll!

En viss liten skillnad, va?

Älskade hemmet. Vi har älskat dig, från första steget över tröskeln.

Goda juninatt till er!

Emmeli

Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.

Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas! 

Följ Drömgårdsliv

Inga resultat hittades

Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.

G-VMBJT57ZE4