Måndagshälsningen!
Å hejsan hoppsan, dags att sträcka på sig, säger Fjödur! -så var det måndag, igen!
Livet susar och med våren kommer ivern. Samtidigt som vi på ett sätt har det väldigt lugnt här hemma på gården. Tacksamt alltihopa. Tiden som är nu har också förstås en liten paus-känsla över sig, eller hur? Vi kan leva på bra här, trots rådande tider. Men, jag längtar efter många. Framförallt att få umgås med mina föräldrar. Världens bästa. Så glad för facetime mitt i allt.
Okej. Vi tar en titt på veckan som gick innan nya veckans planer!
Vi sådde luktärter och pysslade om tomatplantorna, gav dom större krukor och ny jord.
Storebroren började räkna i sin räknebok han fått av sina Gudpäron. Ni var många som såg den på instastories och frågade efter den. Jag hittar en massa härliga böcker i samma serie, HÄR. (”Bli bra på matte! 7-9 år”, heter Minimannens bok exakt).
Sena sena kvällar (nätter) blev det för mig och mannen. Uppdrag Pärlspont. Krångligt, högt och gängligt. Sammanfattar trapprummets väggar. Men, små steg framåt, är också steg framåt. Jag målade. M spikade.
Vi fyllde själarna med sånt där.
Jag tänkte ”det här har jag aldrig gjort så det går nog bra”, ala Pippi Långstrump. Hade ju ändå fått proffsinstruktioner av Byggmästaren M. Pärlspontspikandet i lekstugan påbörjades alltså och på mina två små tillfällen där ute under veckan blev två väggar gjorda. Två kvar.
Ungarna njöt Påsklovsmellis.. ”Mammas Kardemummabullar med Chokladkräm”! (recept HÄR)
Jag var helt slut av den där hästen. En sekund ångrade jag att jag fallit för honom. Men, han gjorde mig mycket lycklig också.
Vi hade arbetskväll ute i gårdshuset och ute på gården. Hela familjen kämpade tappert. Det blev så tjusigt och nu är det en fröjd att gå in där i gula huset igen. Det stöket ni ser i bild är bara en bråkdel, som ni förstår. Svängen på tippen dagen efter, var hallelujah! Fler som älskar att rensa!?
Fredag! -och vi beställde tapeter!! Bertilen var med och arbetsledde mamman och pappan. Hemma på gården ponnygosade Storasyskonen tillsammans med sin Farmor, faster och småkusinerna. Till kvällen blev vi bortskämda med svärmorslagad paella. Åhå så gott!
Det blev lördagmorgon. M och Svärmor skulle ut och rida tillsammans. Jag bakade dubbelsats bröd och myste med minstungarna. Storebroren, var nämligen iväg på mycket efterlängtad Farfars-date i Farfars garage.. ett drag till en gammal skottkärra skulle ordnas, så att Minimannen fick sin alldeles egna ”fyrhjulingsvagn”
… men inte mycket blev som tänkt. Sånt som kan hända med djur, hände. En strömstöt skrämde en häst, som skrämde en annan häst och nånstans där, var stackars svärmors finger. Som sedan var allt annat än rakt. En dag på akuten och gipsad hand, blev resultatet.
Medan vi vankade av och an för att få hälsning från stackarns farmorn, passade M på att ”vänskapsleka” med Fjödur. Den leken, som är ”grunden till allt”, handlar om att få hästen vän med både dig som människa och alla prylar runt i kring. Att kela såväl med handen som med långa repet. Över hela kroppen. För en sån som Fjädern är det här en lek som inte går att överbruka.. han behöver få hjälp att förstå att det inte är så farligt, det här.. våga lita på människan.
Vi tyckte synd om Farmorn. Samtidigt var S jättebesviken över utebliven farfarsdate. Jag och M, hade ap-dåligt samvete.. fastän inget var vårat fel, vilket tappra svärmor var snabb med att säga. Men ändå, ni anar känslan.
Jag försökte rädda upp situationen. Bakade en sockerkaka och lockade med hela familjen på en tur ut till havet. ”Störde” med kaffe och kaka hos nybyggarna (Storan och Svågge) och på kuppen fick vi alla havsluft i lungorna, sol mot kinderna och allt kändes lite bättre sedan.
Lördagen slutade lyckligt. Farmorn och Farfarn kom hem igen. Minimannen hann över och draget hamnade på plats. Jag och M log från kind till kind, åt synen av Miniman som sedan kom körandes, med sina småsyskon packade bakom sig. Tänk, vilken lycka. Framförallt, att ha en Farfar som Farfar L.
Mamman sprang. Och njöt så det stod ut genom öronen. Sen firade vi livet, med vårens första grillning. Bjöd över svärisarna till oss och hade en så mysig kväll. En oturslördag som blev himla fin till sist.
Veckans sista dag hängde vi ute från morgon till kväll. M verkade barfotahovar. Jag och barnen trädgårdspåtade. Och till kvällen var vi ute på tur hela familjen. Småsyskonen susade fram i springvagnen med hjälp utav starka pappan. Storebroren cyklade. Och mamman sprang också. Helt underbart! ”kan vi göra det här jättejättemånga gånger?”, frågade 6-åringen.. lyckat!
…
Nu väntar en ny vecka! Och precis inget vet vi om den. Det enda vi vet, är nu. Precis som alltid. Vi tar en stund i taget. Norpar åt oss av guldstunder. Och försöker följa med, livet!
Veckans planer:
–Aprilnjuta med ungarna! Vi hänger ute så mycket vi bara orkar nu!
–HemmaMamman har alltid små bestyr vecka för vecka, hemmet-bestyr.. och jag råkar älskar sånt och kan känna pirr i magen över att denna veckan planera att knövla in alla vinterkläder i tvättmaskinen och därefter, stoppa fräscha munderingarna i klädförrådet. Våren är här, hurra!
–Susa iväg på lekdate med efterlängtade vänner! Ute kan vi i alla fall ses, tänker vi. Både mammor och barn längtar efter varandra.
–Brandismannen har jourvecka så det är pussel-teamwork mellan mig och M.. vi ”rastar” oss själva (främst M som behöver vara nära brandstationen) och hästarna nära gården/brandstationen. Det funkar fint! Och om en vecka känns det så himla lyxigt när vi är ”fria” att susa iväg längre, alla tillsammans alltså.
–Kvista över till svärisarna och låna deras fräsiga testcykel. (Nära hem. Nära till ungar. Nära att släppa allt och vara beredd om larm skulle gå för Brandismannen. Peerfekt!)
-Sända er hälsningar! Ni undrar bland annat hur jag sköter mina pelargoner.. ska försöka sammanfatta det!
–Jobba från marken med hästarna. ”De sju lekarna”, får inte glömmas bort trots att det är så härligt att rida nu. Inte min favorit, jag älskar att rida ju. Däremot gillar M det där från marken-arbetet, så han tar mer än gärna på sig det. Tackarr…
–Skola om plant! … i alla fall börja så smått. Och Penséspana!… längtar efter att vårplantera ute på verandan!
–Försöka småtvinga oss själva att komma framåt på övervåningen än om vi båda känner att det är så väldans lätt i dessa ljuva apriltider att börja med något härligt projekt ute…. men, pärlspont ska fortsätta spikas och målas! Spackel ska upp på väggarna.. basta!
–
Nu ska jag sno ihop en matlista för veckan och skriva handlingslapp. Älskar att avlasta mamma-hjärnan på det sättet. Och den här veckan blir det soft, tänker jag. Vi har så mycket för oss, så mycket härligt.. och är typ noll sugna att stå vid spisen långa stunder. En snabb köttfärssås, går alltid hem. Tänker också att det får bli köpes-pyttipanna fräst ute över elden en dag. Med stekta ägg och mormors rödbetor till. Piffa till vardagen kan vara det mysigaste man gör!
Ta hand om er, så hörs vi alldeles snart igen!
Emmeli
Odlingsbädd av gammalt tegel! -ett litet kärt trädgårdsbestyr.
Hoho! Vi har hackat morsans blogg.
-”Gullisarna, älsklingarna, skatterna, busråttorna, småttingarna.. ungarna..” ..ja, vi har så många hittepånamn att man kan bli trött för mindre! Men vi heter ju Sixten, Juni och Bertil. Sådetså.
Mamma håller på och gör tjusigt i lektstugan, det verkar ta sin tid då hon inte direkt ges så långa stunder åt gången, men på någon vecka är det nog klart. Perfekt!
Och ni förstår, det är inte bara päronen som har att göra i massor i dessa tider…
…Även vi!
Nu börjar trädgårdstiden på riktigt och vi har ordnat oss en odlingsbädd i tegel idag. Tänker oss kanske smultron och jordgubbar där i.
Teamwork av rang! Fram och tillbaka, fram och tillbaka har vi kört ner till lagårn för att hämta tegelstenar, lasta kärran full med tegel och småsyskon för att sedan brumma upp till lekstugan och ”mura” oss en lämpligt stor odlingsbädd utav.
Sen har vi fyllt odlingsbädden med matjord, brunnen koskit och på toppen ska lite ny fräsch planteringsjord få landa.
Tre rader av tegel, med murförband, så håller det bra trots noll murbruk. Lätt att flytta på sedan om vi blir pepp på andra idéer!
Det blev inte perfekt nånstans. Vi skippade allt vad vattenpass och sånt knussligt kallas, vi körde på feeling från början till slut. Teglet är gammalt och inte så rakt åt alla håll. Men slutresultatet…
..Charmigt, visst?
En odlingsbädd av tegel. Ett kärt litet trädgrådsbestyr.
Mamma säger nu att hon också vill ha en…. eller snarare behöver en, då det verkar ha spårat med mängden sådda sommarblommor i år. Härligt! Vi älskar blommor! ”Omma!”, som Lillebroren säger.
Hejdå!
/Småttingarna
En alldeles vanlig fredagmorgon här i Drömgården!
Så var det plötsligt fredagmorgon.
Stormen viner där ute, hästarna ligger och njuter i solen, i funnet lä. HemmaMamman njuter av att hon orkade i mål igårkväll, med veckostädningen och all tvätt. Nåväl, sånär som på att lite vikning väntar innan Husmor tar helg.
Det är så flärdfullt att kliva upp och svassa över okladdigt, nysåpat köksgolv. Mormorsgolvet som träffas av solstrålar denna morgon.
Höra hur kaffebryggaren harklar sig för morgonkoppen.
I ena fönstersmygen står min senaste pelargonkärlek.
Så vacker, eller hur?
Vi samlas för frukost.
Och den stunden är en favoritstund på dagen. Känner mig alltid så bortskämd som får ge den där mysiga, lugna stunden till barnen utan tider att passa. Att jag dessutom får ta del av den själv, varje morgon, är nyp-mig-i-armen-härligt.
Det gäller att njuta… för på en liten stund är småttingar klara och mamman lämnas kvar med frukostkladd från bord till golv… hon bryr sig inte i det, ser inget som helst bekymmer i det… sörplar sitt kaffe i lugnan ro medan ungarna slår sig ner vi pysselbänken.
Så tar kaffekoppen slut för mamman, stöket trollas bort och ungarna har susat iväg från pysselbänken för nya upptåg.
Någon kommer strax tillbaka med stinkande bajsblöja. En annan kommer utklädd, i riddarutrustning och ser så söt ut att det inte är klokt fastän tanken nog var att se lite läskig ut. Och den tredje jämrar sig lite över att hon önskar att hon hade gjort sig lite, lite illa.. på knät… så att hon kunde börja använda sina nya enhörningsplåster. Vi bestämmer att det nog gör lite ont på knät och strax sitter ett litet plåster där. Bäst att ta två. ”Nu känns det bättre”, säger Skrållan.
Fredagen fortsätter. I sakta mak. Fastän ändå i full fart.
Om någon timme kommer småkusinerna och leker och rider ponny och det är lycka så det förslår.
En alldeles vanlig fredagmorgon i Drömgården. Önskar mig inget mer. Än precis, precis det här.
Önskar er alla en god fredag och start på helgen! Ta hand om er <3
Emmeli
Lantlivet och Flickedrömmen!
Det är aprilkväll.
HemmaMammadagen med barnen är i hjärteasken. Vi har cyklat och plockat tussilago, sett gårdens allra sista snöfläck för denna vinter, smälta nästan-bort.
Småsaker som känns så mycket i hjärtat.
Nu sover barnen och jag sitter vid köksbordet och pustar för ett slag.
Rödblommig, och trött, inifrån och ut.
Åhåjaja..vilken ”dust” jag haft med Fjädern tidigare ikväll. Han är vacker. Och så svår… av förklarliga själ såsom att han är en starkskör själ, ser spöken hejvilt, är nyss hitflyttad och har fällningsperiod deluxe.
Smått psykbrytsframkallande när hästen, så fort man kommer tillräckligt nära, bara vänder rumpan till en och går. Till sist är jag honom nära, så nära. Står och klappar honom och hästen slappnar av lite, lite. Meeen plötsligt hörs ett litet, litet knäppljud och det räcker för isprinsen.. hästen fullkomligt FLYGER ur mina armar. Där, börjar den riktiga utmaningen. När rädd häst, blivit rädd för något, som han sedan förknippar med mig och grimman. Men, jag gav mig inte. Minutrarna gick. 40. 50. 60. 70. 80…Nu grät jag en frustrerande skvätt i hästhagen. Så förbaskad. Och hungrig. Som en blandning mellan Ronja Rövardotter, Lotta på Bråkmakargatan och Pippi Långstrump. Vägrade ge upp. Gjorde ett sista försök. Nu. Nu fick jag komma honom nära. Trär på grimman. Känner segerkänsla som bara någon som försökt få tag på en häst, men inte lyckats på väldigt lång stund, förstår. Så svår balansgång.. vi vill att relationen ska stå före prestationen. Vill att hästarna ska vilja och tycka saker vi gör är roligt och viilja samarbeta med oss. Helst hade jag nästan ”gett upp” och lämnat hagen.. men det skulle ha varit innan hästen förstod att mitt mål var att ta fast honom. Nu hade jag redan visat honom det och då var det bara att vara lika ihärdig tillbaka.
Till sist kom vi ut på tur, han och jag. Smått ironiskt, efter pärsen i hagen, gick tölten bättre än någonsin och när vi ridit klart och Fjödur var fri att gå. Då stod han kvar där, med huvudet i min famn och njöt av kli och hästmammans pussar.
Det kan vara så jädrans extra-jobb-framkallande, nesligt och kruxigt med djur.
En kissekatt som är i slagsmål och ser ut som om tassen gått av. Så stressande och oroande för hela gården. Eller en jättejättestor häst, som gör utfall pga osäkerhet. En isig vinterperiod som ger hästägare magknip, av tanken att hästarna kan få just det, om dom inte kan röra på sig väl. Kissekatter som springer i rabatterna och gräver upp lökar och springer raka vägen in och tjavar över vita Finsoffan i Salen innan han lägger sig tillrätta och släpper päls så infernaliskt och lämnar bruna små söta tasspår efter sig. En häst som får en liten spricka i barfotahoven. En annan, som trampar av sig sin sko gång efter gång, med bara någon dags mellanrum. Utrustning som trasas. Eller som det vi tampas med nu; en Fjäder som kräver så mycket tålamod att vi näästan får dåndimpen.
Men alltså, jag kan inte med ord beskriva. Hur lycklig alla dessa djur gör mig.. och hela familjen.
Uppräknade ”skitsakerna” är såna petitesser. Ansvaret, dag efter dag, över att alla fyrbenta ska må väl… får oss alla att växa som människor och må gott.
Att den där lagårdsdörren är öppen. För att det behövs nu. Gården är levande. Det är så underbart.
Att vi varje morgon när vi vaknar, sätter oss upp i sängen och tittar ut och möts av sovande hästar som ligger så nära oss dom bara, bara kan.. som utslagna hjältar, alla tre. Att vi får chans att under varje dag, möta dom där djuren..
… lugnande blickar.
Mjuka pälsar att klappa.
Mular att pussa.
Att få se barnen bara växa, inifrån och ut, bygga sånt mod och ömsinthet, för djuren. När Lillan står och sjunger ”vad du är söt, min kära lilla ponny”, för sin lilla häst. Då smälter jag.
Så fantastiskt alltihopa.
Och kära nån som vi lär oss, jag och M. Vi kunde en del för snart ett halvår sedan.. ganska så mycket. Men kära hjärtanes, som vi lärt oss masssor på dessa månader. Inte förrän man äger djuren och har 100 % ansvar, så går det att lära sig hur precis det är. Jag nyper mig i armen. Förstår ännu inte, att den där Flickedrömmen blev sann. Och att jag på kuppen får dela hela alltet med dom bästa människorna jag vet.
Väldans vad mycket skitig jag är nu. Men inte sådärkollektivtrafik-inte-bra-skitig.. utan riktig-skit-skitig. Sån skit som liksom gör en glad i själen.
Ja, Gud i himmelen, så lycklig jag är för att denna pälsklingsdröm slog in!
Lantlivet och Flickedrömmen, alltså. Dra mig baklänges.
Emmeli
Måndagshälsningen, på en tisdag!
Det var dagarna innan påskhelgen tog vid. Här på Drömgården..
.. var vi bland annat ute på sånt här. Livsnjuteri vill jag kalla det. Det pirrade i magen av lycka på mig. Där jag bars fram av den där stora hästen som vi nu känner så väl.
… en Lillebror som upptäckte grävmaskinen i sandlådan. ”Tlaktoj”, sa han överlyckligt! Fast beslutsam om att det förstås var en traktor han körde.
Som en blixt från ovan hade plötsligt StoraLillasyster tvärt feber och både jag och mannen kände oss småsjuka. Krantänknappen trycktes på och än om den där febern och muskelonda känslan var borta inom ett dygn, så höll vi oss hemma, allihopa, så länge som man ska.
En lugn tisdag. Med vad som kändes som Vårens Första Spöregn där ute. Världsmysigt. Pärlplattor tillverkades här inne. Det var bara en av oss som hade en lite märklig teknik.. att HÄLLA alla sina pärlor över pärlplattan och liksom hoppas på det bästa.
Från spöregn till strålande sol. Det är nyp oss i armen-känsla över att få bo såhär. Vi tar en tur med ponnyn, hela familjen är med i vagnar, till häst och till fots. Och vi möts av ena vackra vyn efter den andra.
Mannen var världsmodig och utmanade sig. Han skulle rida Fjädern. Det var en pärs för undertecknad, jag vet ju hur den där till synes lilla hästen både har kraft och motor och ser spöken överallt. Men, allt gick så bra och nu tror jag att vi har ”bytt häst” ett tag. M tyckte nämligen att det var superroligt att rida islandshästen.
Husmor donade i hemmet. Putsade fönster i ännu ett rum och sådde mer rosenskära. Älskade bestyr för mig.
Ungar levde life!
.. och plötsligt var det skärtorsdag och vi påskpysslade lite till. Älsk på Junis ”snögubbekyckling” och Minimannens pussande kycklingar. Och Bertilens Livets första påskkyckling, förstås.
Det blev påskhelg. Och förutom att påsklova oss…
Så dundrade jag och mannen på på övervåningen. Lillebroren är en hejjare på marathonsovning under sin dagvila, då hinner vi vara där båda två. Storasyskonen röjer runt och hittar alltid på något litet projekt i kring. Nu är alla fem rum även med raka väggar, klädda med osb-skivor och också gips. Vi har dreamteamat där den ene skurit gips och den andre skjutit fast. Nu är nästa steg igång..
Spacklandet! Det är några skruvhål och skarva att avverka. Men, det går som hejsan! M har även börjat att spika pärlspont i trapprummet. Känner ni peppen!? 😀
Och nu är det tisdag, som känns som en måndag, visst? Det är Påsklov här i norr. Inget vi märker av förstås, som ständigt lever life här hemma, men ändå mysigt att haka på Påsklovs känslan, ju!
Känner mig pepp på den här veckan. Det betyder att jag har friska barn, jag själv mår bra och vi alla har energi. Basala, helt enormt tacksamma livspunkter. Och! Det är bara så mycket roligt som händer nu. Kan absolut få knip i magen när jag tänker på rådande tider..ovissheten är den värsta. Samt tanken på den guldiga hästen där ute i hagen som just nu knappt går att få tag på, mm… han ger mig också lite magont.. meen vi har is i magen och känner oss peppade på att få den stackars kraken att tycka om oss. Eller tankar på annat som bekymrar. Livet är ju inte svart eller vitt. Men, det är så mycket kul nu. Våren på intåg, odlingarna börjar ta fart (trots att jag hade en älskad sabotör som höll på att ställa till det för mig..) och jag har i uppdrag i veckan att ”bestämma oss” för vilka tre tapeter som ska beställas till övervåningen. Vi gör ju fem rum i ett svep och det är hela tiden ”på bred front” vi jobbar oss fram.. inte ett rum i taget.. läängtar såå tills det är klart! Har inte kunnat forma dessa ord tidigare. Liksom knappt trott att vi, två småttingpäron med tre gullungar som arbetsledare, ska kunna ro det där stora projektet i hamn…
Veckans planer:
–HemmaMamma tillsammans med tre älsklingsungar
–Så luktärter
–Feja bort påskpyntet
–Ordna med tråkigt pappersarbete och skriva viktiga mail.
–Renovera! Spackla och spika pärlspont.
–Umgås med hästarna. Medan vi nu kommit en god bit på väg med första två hästpojkarna, har vi en svårare period med Fjädern. Den som väntas komma efter första tidens ”smekmånad”. Vi jobbar på. Med kärlek, tid, tålamod och morötter.
–Springa! Kära nån, som jag älskar det. Kan kännas hur motigt som helst ibland, innan.. men jag vet bättre än så. Väl ute är det ljuvt. Och känslan efteråt. Magi. Gäller prommis, skogstur med hästarna som springtur. Lova mig att ni unnar er rörelse i friskluft, ni med!
–Sända er förhoppningsvis inspirerande hälsningar. Och som alltid! Önskar ni något särskilt ämne eller så, bara skriv till mig era önskningar så försöker jag ordna önskeinlägg!
-Under veckans vardagar kör jag och barnen fortsättning på vårt minisnickeriprojekt där ute i lekstugan.
–Röja i Gårdshuset och lagårn för en tur på tippen (längtar orimligt mycket efter denna punkt. älskar att rensa!)
….
Livet styr. Vi tar en dag i taget. En ynnest i sig.
Ta hand om er. Allt ni bara kan! Så hörs vi snart igen!
Emmeli
–
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
