Åt skogen, så härligt!
Vi tar en gammal goding som orden ”i det enkla bor det vackra” som Ernst säger. Eller klyschan och stora sanningen (!) att njuta av ”det stora i det lilla”. Kan ja, tyckas låta sådär fånigt, tramsigt nästan.
Men icke!
Jag tror starkt på att mata själen med gott. Tanka energi, inifrån och ut. För att kunna vara den bästa versionen av mig själv och må så gott jag bara kan.
Energi flödar ut. Energi behöver fyllas på.
-Skogen. Är magi för kropp och knopp….det är sen gammalt!
Idag är det torsdag. Och för prick en vecka sedan. Tog jag barnen på en liten eftermiddagsutflykt, när septembersolen sken och hösten kändes på intågande…(betydligt mer än senaste varma dagarna, faktiskt!)
Storebror hade varit och lekt sina timmar på förskolan med jämngamla småvännerna och vi här hemma hade snott till hemmet inför helgen och toppat det hela med att baka en sockerkaka. Vad kunde passa bättre, när jag hade lilla gänget samlat igen, än att packa ryggsäcken med några festisar, ljumma kakan, röda äpplen och bara susa till en favoritplats här vid vår favoritkust?
Behöver liksom inte vara krångligare än så.
Juniflickans hand i min.
Hörde mig själv utbrista; ”Kääänner ni liivet i er!?” när vi drog första andetagen av skog.
-”Jaa…?” svarade småbarnen…, småskeptiskt tittande på sin (helknasige) mor.
Dom är vana.
Men titta!
Sämre mellisfikaplats kunde vi ha haft.
Ett omåttligt nöjt skogsfikagäng!
Det är så gott (och lättsamt) för alla att vara i skogen. Den där ettårige Vilda Babyn tjavar på, stuper på näsan och känner sig fri. Mamman andas djupa andetag.
Fantasilekarna har ingen hejd och samarbetet är på topp. I bild försöker ”Radarparet” lyfta en tung sten till sin stensamling.
Alltsammans med lilla nyfikne Lillebroren hack i häl.
Åt skogen, så härligt!
Nästan beordrar er att göra något liknande så snart ni kan. Kanske en helgutflykt?
På återseende!
Emmeli
Skördetider med hösten kring knuten.
Det är september och skördetider. Pallkragar, rabatter, fruktträd och skog ger mig känslan av att vara alldeles rik.
Det bästa i livet är gratis. Visst? Som kärlek. Blåbär i skogen. Och rödvinbär utifrån gården…
Idag har det varit riktig Skördedag här hemma.
Jag och barnen har saftat och syltat.
Och ja, det såg ut som ett bombnedslag där i köket ett tag. Med bärstänk nästan prick överallt. Men vi hade trevligt, ryckte på axlarna åt att det visst kokade över ännu en gång från saftkitteln och till sist stod en massa härligt där på köksbordet.
Jag gör på Mamma-Mormor-vis när jag kokar saft; fyller kitteln med olika bär. Den här gången blev det svarta och röda vinbär och hallon.
Jag vet inte alls hur mycket av varje eller totalt, men paltkitteln var fylld med bär till tre fjärdedelar ungefär och så hällde jag på vatten så att det täckte nästan alla bär.
Sen fick det koka och puttra och koka över och puttra lite till, medan vi oooh-ade över goda doften, byggde lego, hade amme-mys och kom springandes till spisen lite, lite för sent flera gånger så att bombnedslaget inte skulle vara gjort med måtta så att säga.
När bären kokat, jag skummat av skum så mycket jag haft tålamod till, då silar vi saften genom en silduk. Klämmer ur all saft som bara går. Och av gojset som blir över kan man förstås göra en paj eller så av, på äkta Mandelmanns-vis.
När saften är färdigsilad låter jag den koka upp igen, med cirka 5 dl socker per liter saft. Tappar upp i ett par glasflaskor och har kylt i kylskåpet medan resten tappas upp i petflaskor som får bo i frysen.
Drottningsylt, då. Hallon och blåbär. Koka bären, med en liten skvätt vatten, omringas av Lotta på Bråkmakargatan-Mormors-känslan. Ta bort skummet. Och sockra med syltsocker efter tycke smak.
Ja, det är plättlätt att göra sylt. Och ingen konstiga tillsatser hivas i. Glasburk i kylen och resten i fryspåsar som stoppas i frysen och plockas fram till första bästa pannkaksplättfest.
Nykokt saft och sylt. Blomster-, persilja-, morot,- och lite äppelplock på toppen. Alltsammans en lisa för själen. Skördetider med hösten kring knuten.
Ja, nu omfamnar vi den nya stundande årstiden, tycker jag!
Ta hand om er!
Emmeli
Måndagshälsningen! – den allra första här på Drömgårdsliv!
Hej måndag och hjärtligt välkomna, till vår nya plats! Ja, jag säger vår. Vi gör ju den här nätplattformen tillsammans, ni och jag.
Klicka er runt bland allt nytt. En liten pryl kommer att tillkomma, så fort min älskade It-tekniker (ni anar vem, va!) och jag har grejat det. En kategori ni kommer tycka mycket om. För ja, den här förvandligen är inte bara för min skull utan också för er skull, så att ni bland annat lätt ska kunna hitta tillbaka till inlägg, recept och så vidare på ett smidigt och bra sätt.
Jag känner mig pirrig i magen. Men tänkte starta tryggt och lugnt med en Måndagshälsning, i vanlig ordning. Veckan som gick…
Fylldes med livet. Som en mamma som försökte gympa bland en massa klossar, busråttor och spretiga tår. Gick som hejsan!
Vissa slumrade gott ute i friska septemberluften, som blev klarare och högre för varje dag.
Någon ”satt på kontoret” och var ivrig. Räknade och skrev siffror. Lilla storpojken.
En dag bakade vi matbröd, jag och Juni. Melliset var extragott den dagen.
En annan dag stod bakning åter på schemat. En favoritsyssla här hemma hos stora och små. Kakan fick följa med på utflykten. Var, berättar jag en annan dag.
Och så helgen då?
På lördagen satt jag där på sofflocket bredvid den skäggige. Vi hade liksom bett om barnvakt för att kunna parkera oss för ombyggnation och fix inför nya hemsidan. Storasyskonen pep till snälla Farmor och Farfar redan på förmiddagen. Lillebroren anslöt efter långsovning. Första gången några timmar på vift hos Farmor och Farfar, utan både mamman och pappan. Hade gått hur bra som helst.
Frans Frasse Fransson sov och sov, medan jag och M knåpade och funderade och trixade och kodade och skapade. Det sista var det allra roligaste förstås. Jag hade fått låna fin-Sväggans ritplatta för att kunna skapa exempelvis Drömgårdslivsloggan. Kul!
Det blev söndag. Jag bjöd på nybakt bröd till frullen. Älsklingar gosade.
September visade sig från sin vackraste sida. Så passande, för ”Sörgården” i vår lilla Bullerby hade ordnat Byafika ute på sin gård. Så vi knatade iväg och mumsade gott och träffade goa bybor. Plockade en trädgårdsbukett och kände mig lycklig.. titta här liksom..
Såna blomster, va! Jag kan ha blivit trädgårdsgalen denna sommar.
…
Och nu då, en alldeles ny septembermåndag!
-Drömgårdslivet pågår med alla-hemma-måndag. Femåringen har sin första lösa tand och är upp över öronen lycklig, tvättkorgen svämmar över, matlistan för veckan är skriven och strax drar vi ut för kurragömma-lek hela familjen.
Ser fram emot veckan som väntar. Det känns mer än skönt att allt börjar vara klart med detta ”ombyggnationspyssel”. Hoppas så att ni ska trivas!
Vi planerar fylla veckan med så mycket renovering vi mäktar med. Till helgen kommer Bästa Elektriker-kusinen.
Jag har en del foto- och skrivjobb. Fotar under dagen när det passar och skriver när lugnet lagt sig för kvällen.
Tänkte också gräva och greja lite ute i trädgården. Ettårsplant som blommat över ska dras upp och två rosor ska planteras… hoppas det ska gå vägen.. och så är jag så sugen på att prova spara fröer..
Sänder er två recept som ni bara inte får missa!
Och så ser jag fram emot att fylla lungorna med friskluft. Långa prommisar och svettiga springturer.
Främst hoppas jag att både ni och vi ska få en må-gott-vecka, vi kan väl göra vad vi kan, liksom.. för att det ska bli så?
Ta hand om er så hörs vi snart igen!
Emmeli
Ett pressmeddelande, typ… -Det är dags att susa vidare!
Nu är det dags att susa vidare!
-Neej… Jag, (Vi!), ska precis ingenstans. Och inte ni heller hoppas jag!
Men ni vet, ”Lillafrunsdagbok”. Har växt ur kostymen. På alla sätt och vis.
Från och med imorn hittar ni oss på drömgårdsliv.se
(drömgårdsliv.se / dromgardsliv.se)
…
Vi ses där!
Emmeli
Dagarna flätas samman av Drömgårdsliv!
Luften är hög och himlen blå. Min egen suck dras i samma takt som naturen.
För var dag, blir det mer och mer höstligt.
Dagarna flätas samman av Drömgårdsliv.
Från morgon till kväll. Plötsligt är det fredag!
Hemmet doftar lavendel från linoljesåpan. Färska blombuketter står strösslade i hemmet. Kattpojkarna tassar in med sina leriga tassar. Jag går in i tvättrummet och känner att det fasiken är lyx med tvättmaskin, trots att tvättstugan här hos oss nästan är obefintlig och hejdlöst trång. Kikar in genom den där fula byggdörren i plast i hallen, undrar hur det gått för mannen där uppe den här veckan. Det är inte lätt alltid. Att hinna och mäkta med den där renoveringen. Men små steg är också steg framåt..
Häller upp kaffet, skvätter i lite mjölk som gått ut för ett par dagar sedan men som nog inte är sur. Tror jag. Sörplar bland dom gulligaste ungarna jag vet om. Beundrar dom maffiga dahliorna, från vår alldeles egna trädgård.
Tittar på klockan. Gläds av tanken på att han jag älskar mest snart kommer hem, och tre och en halv dag av tillsammanstid tar vid. Som vi alltid har det. Vad som vi unnar oss. Inte det som ger oss mest pengar, nej. Men tid. Tillsammans. Det viktigaste för oss.
Det är en mäktig känsla. Att göra dom val vi kan, utifrån våra behov. Som man bör egentligen, visst? Men oj så många gånger jag hör hur mycket stress och obehag som vilar över mångas vardag… där svaret egentligen inte finns varför, utan alltsammans är i en ekorres hjul, bara för att man ska göra så. Det är normen.
Jag säger inte att vi lever det optimala livet för alla. Men för oss.
Rönnen är röd och grönskan har börjat blekna. Tvätt hänger kvar där ute på strecket sedan dagar tillbaka, kanske hinner den torka den här gången då? innan nästa störtskur kommer..,eller så kanske inte. Vilken tur att barnvagnarna, som glömdes ute i ösregnet en natt, är torra nu i alla fall. Äsch. Världsliga ting. Liven lever och mår gott. Det är vad som räknas.
Jag tänker tillbaka på ännu en handfull dagar av HemmaMammaliv och blir lite gråtig. Jag är fredagstrött och kanske lite extra lättrörd därför, jag vet. Men näpp. Tiden i livet just nu. Den är magi. 
Medan Lillebror sover, river jag av ett gympapass på köksgolvet. Sen går vi ut, hela konkarongen. Pappan kommer hem. Vi får mysigaste spontanbesöket av människor som har bo i mitt hjärta. Jag och Juniflickan ”gungar spindel”, medan Storebror ger fart till Lillebror. Storasyskonen springer iväg och leker med småvännerna och återvänder hem rödblommiga och lyckliga. Sen sitter vi där vid gamla slagbordet, hela familjen samlad, middagen står på bordet, när femåringen utbrister ”nu tillsammansskålar vi hörni!”. –För livet.
Det vi lever här och nu. En dag i sänder. Vårt ”Drömgårdsliv”.
Inte perfekt på något vis. Men här lever vi. Vår Dröm.
Och jag önskar att fler med oss, helst alla, kan och gör sina val som skapar det liv som fyller själen med gott för just dig. Gör vad du mår gott av. Omringas med dom som älskar dig. Skapa ditt liv allt vad du bara kan.
Inte bara susa på ”bara för att”. Utan lyssna inåt och göra val som fyller hjärtat med gott. För hur det är. Så har vi bara ett endaste var, av det häftigaste som finns…
…
Ta hand om er. Hoppas att er helg blir fin. Fyll den med själagott. Så hörs vi snart igen!
Emmeli
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
